Bevillningsutskottets betänkande Nr hd.

1

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juni 1921 kl. 1 e.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om tullrestitution eller befrielse från tullavgift vid åter -utförsel av vissa förtygsmaterialier och skepps förn ödenheter.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, frili. Fleming, Antonsson, Sandler, Wijk, Wohlin, Gustaf
Nilsson, K. Å. Nilson, Ahlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg,
Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Olsson i Ramsta, Johansson
i Kullersta, J. A. Eriksson, Sköld, Kant, Lövgren i Nyborg och
Brännström.

I likalydande motioner, nr 54 i första kammaren av herrar Jeansson
och Vennersten samt nr 95 i andra kammaren av herr Thore m. fl., har
hemställts, »att riksdagen ville beträffande fartygsmaterialier och skeppsförnödenheter,
vilka enligt vederbörlig anmälan tullbehandlats eller varda
tullbehandlade under åren 1918—1921 för ändamål, som i § 12 tulltaxeförordningen
sägs, samt därefter inom den i mom. 1 b) av samma
författningsrum bestämda tid av fem år ur riket under vederbörliga
tullkontroller återutföras, förklara hinder icke skola möta för att på
särskilda ansökningar till vederbörande återbetala för ifrågavarande
materialier och skeppsförnödenheter erlagda tullavgifter eller, därest .
allenast säkerhet för dessa blivit ställd, lämna befrielse från avgifternas
gäldande.»

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 45 höft. (Nr 53.)

1

Utskottet.

Gällande bestämmelse.

Motionerna.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

Enligt § 12 i gällande förordning med tulltaxa för inkommande
varor kan den, som här i riket verkställt nybyggnad, förbyggnad eller
reparation av fartyg om mer än 40 tons avgiftspliktig dräktighet, vare
sig svenskt eller utländskt, eller av vissa smärre järnfartyg, som äro
avsedda att omedelbart erhålla eller äga utländsk nationalitet, få för
därvid använda, från utrikes ort införda tullpliktiga materialier och skeppsförnödenheter
restitutionsvis återbekomma den erlagda tullavgiften eller
i det fall, att tullavgiften, med stöd av särskilt meddelad rätt till
anstånd, icke blivit erlagd, utan allenast säkerhet för densamma ställts,
njuta befrielse från dess gäldande.

Efter att hava erinrat härom samt om åtskilliga med avseende å
ifrågavarande restitutionsrätt stadgade villkor hava motionärerna lämnat
en redogörelse, av vilken utskottet här meddelar följande sammanfattning.

Till följd av försenade leveranser under krigsårens livliga skeppsbyggnadsverksamhet
hade betydande partier skeppsbyggnadsmaterialier,
importerade för ovan angivna ändamål, icke kunnat användas för de
ursprungligen avsedda fartygsbyggena utan blivit lagrade. Till följd av
den sedan mitten av år 1920 rådande depressionen inom hela världens
sjöfart hade ett flertal rederier både inom och utom vårt land måst
annullera under senaste åren gjorda fartygsbeställningar, på grund varav
varven eller rederierna stode inför utsikten att icke kunna få användning
för sina i lager liggande materialier av ifrågavarande slag. För
undvikande av alltför stora förluster genom lagring under lång tid framåt
hade det för flera ägare blivit nödvändigt att söka avyttra desamma
till utlandet, då det inhemska behovet vore synnerligen ringa. Sådan
försäljning till utlandet hade emellertid icke i avsevärd omfattning
kunnat komma till stånd, alldenstund vid försäljningsprisets beräknande
hänsyn måst tagas till ovan återgivna bestämmelse i § 12 mom. 1 tulltaxeförordningen,
enligt vilken bestämmelse såsom villkor för tullrestitution
gäller att materialierna blivit använda till sådant ändamål, som i
momentet avses.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med erinran om det i
§ 11 av nyssnämnda förordning införda stadgandet därom, att rätteligen
debiterad och erlagd tullavgift icke finge restitueras, även om varan
återutfördes, hava motionärerna framkommit med sin hemställan om
riksdagens medverkan för att få omförmälda hinder för tullrestitutions
medgivande i de i motionerna berörda fall undanröjt.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. 3

Utskottet har under motionernas förberedande behandling utverkat
Kungl. Maj:ts befallning till generaltullstyrelsen att avgiva utlåtande i
anledning av motionerna och därvid särskilt yttra sig angående möjligheten
och sättet att anordna betryggande kontroll vid tillämpning av
en sådan utvidgad rätt till tullrestitution, som i motionerna ifrågasatts,
ävensom avgiva förslag till avfattning av bestämmelser, ägnade att
tillgodose det av motionärerna framförda intresset; och har generaltullstyrelsen
i anledning härav den 16 mars 1921 avgivit såsom bilaga
vid detta betänkande fogat utlåtande.

På sätt generaltullstyrelsen i nämnda utlåtande påpekat är
restitutionsrätten enligt § 12 tulltaxeförordningen avsedd att bereda
den svenska skeppsbyggnadsindustrien stöd vid konkurrens med den
utländska. Då nu på grund av inträdda oförutsedda förhållanden avsevärda
partier importerade skeppsbyggnadsmaterialier icke kunnat komma till
användning till avsedd nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg,
och då enda utvägen att täcka någon del av de förluster, som härigenom
åsamkas ifrågavarande svenska industri, synes vara att materialierna
säljas till utlandet, så finner utskottet det stå i full överensstämmelse
med grundtanken i dessa restitutionsbestämmelser, om för
fall av berörda art det hinder för restitutionens tillämpning avlägsnas,
vilket ligger i det föreskrivna villkoret, att materialierna skola hava
blivit för det avsedda ändamålet använda.

Motionärerna hava föreslagit, att den utsträckta restitutionsrätten
måtte gälla varor, vilka tullbehandlats eller varda tullbehandlade under
åren 1918—1921. Generaltullstyrelsen har härtill anmärkt, att rätten
syntes böra begränsas att gälla varor, vilkas angivlling till förtullning
ägt rum före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. En sådan utsträckning
av tiden, som i motionerna ifrågasatts, kunde nämligen gynna
spekulationen och missbrukas. Bevillningsutskottet, som icke delar de
av generaltullstyrelsen sålunda uttalade betänkligheterna, har icke ansett
en sådan begränsning av den av motionärerna ifrågasatta tiden erforderlig.
Utskottet har verkställt härav påkallad redaktionell ändring av
de av generaltullstyrelsen föreslagna bestämmelserna, mot vilkas avfattning
i övrigt utskottet icke haft något att erinra; och upptager utskottet
i sitt förslag det av styrelsen alternativt föreslagna tillägget. Utskottet
har icke givit sitt här avgivna förslag formen av en författning, utan
har ansett detta lämpligen kunna överlåtas åt Kungl. Maj:t.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

Generaltull styrelsens utlåtande.

Utskottets

yttrande.

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 54
av herr Jeansson och Vennersten samt II: 95 av
herr Thore m. fl., måtte, angående tillfällig utvidgning
av sådan rätt att restitutionsvis återbekomma
erlagd tullavgift eller njuta befrielse från dess gäldande,
varom stadgas i § 12 av förordningen den 9 juni 1911
med tulltaxa för inkommande varor, antaga följande
bestämmelser:

Utan hinder av bestämmelsen i § 11 av kungl.
förordningen med tulltaxa för inkommande varor den
9 juni 1911 må åt innehavare av skeppsvarv eller
mekanisk verkstad, vilken från utrikes ort infört tullpliktiga
materialier och skeppsförnödenheter, avsedda
att här i riket, såsom i § 12 av nämnda förordning
förmäles, användas till nybyggnad, förbyggnad eller
reparation av fartyg, av generaltullstyrelsen, på sätt
nedan bestämmes, medgivas restitution av erlagd tullavgift
för sådana, icke till husgerådssaker hänförliga
artiklar, som på i sagda författningsrum föreskrivet
sätt anmälts vara införda för ovannämnda ändamål men,
utan att hava för detta ändamål använts, blivit återutförda
till utlandet. I det fall att enligt medgivande,
som i § 12 tulltaxeförordningen sägs, tullavgiften icke
blivit erlagd, utan allenast säkerhet för densamma
ställts, må generaltullstyrelsen under ovan angivna
förhållanden i stället medgiva befrielse från tullavgiftens
gäldande.

Beträffande sådana medgivanden, om vilka ovan
sagts och vilka endast må avse varor, som angivits
till förtullning efter ingången av år 1918 och vederbörligen
tullbehandlats före utgången av år 1921,
gälla i övrigt följande villkor, nämligen:

att återutförseln äger rum och restitutionen sökes
före utgången av år 1921;

att utförseln sker vid samma tullkammare, där
förtullningen ägt rum, såvida ej generaltullstyrelsen
för särskilt fall finner restitution kunna medgivas,
oaktat varan utförts vid annan tullkammare;

att exportangivningsinlagan innehåller uppgift om

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

avBikten att för de till utförsel angivna artiklarna
erhålla tullrestitution enligt denna förordning, om
varans handelsbenämning, myckenhet och beskaffenhet
samt om den rubrik i tulltaxan, till vilken densamma
vid införseln blivit hänförd, jämte vederbörligt nummer
i gällande statistiska varuförteckning;

att nämnda inlaga är åtföljd av exportörens
under edlig förpliktelse avgivna och av två hans biträden
till riktigheten bestyrkta försäkran, att dessa
artiklar äro av utländskt ursprung, att desamma blivit
införda för ändamål, som i § 12 tulltaxeförordningen
avses, att full införseltull för dem blivit behörigen
erlagd eller av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet
för densamma ställd, samt uppgift ej mindre om dagen,
då de angivits till förtullning, än även därom, huruvida
sådan angivning skett från nederlag, från transitupplag,
från frihamn eller direkte och i sistnämnda
fall jämväl om den lägenhet, med vilken införseln skett,
ävensom att artiklarna icke efter införseln undergått
någon bearbetning eller .förändring;

att vederbörande tullkammare efter exportvarans
undersökning meddelar attest angående densammas
myckenhet och beskaffenhet ävensom angående kollinas
plombering och bevakning under transporten till och
inlastning i fartyg eller järnvägsvagn, vilken attest
såsom verifikation jämte angivningsinlagan och övriga
intyg bifogas tullkammarens utgående tulljournal;

att utförseln i övrigt verificeras på sätt i §
13 av förordningen med tulltaxa för inkommande
varor den 9 juni 1911 finnes stadgat beträffande varor,
för vilka tullrestitution är därstädes medgiven; samt
att beträffande artiklar, vilka efter denna förordnings
ikraftträdande angivas till förtullning med
sådan anmälan om avsikten med deras införsel, som i
§ 12 mom. 1 a) tulltaxeförordningen sägs, nu avsedda
restitutionsrätt icke må åtnjutas, med mindre dessa
artiklar vid förtullningen upptagas i ett av vederbörande
tullförvaltning fört avräkningsdiarium, i vilket

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

vid artiklarnas utförsel vederbörlig avskrivning jämväl
skall verkställas.

Stockholm den 7 juni 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservation

av herr friherre Fleming.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

7

Bilaga.

Ang. motionerna I: 54 av herrar Jeansson
och Vennersten samt It: 95 av
herr Thore m. fl.

Kung!.

Generaltullstyrelsen.

Till riksdagens bevillningsutskott.

Restitutionsrätten enligt § 12 tulltaxeförordningen är avsedd att bereda den
svenska skeppsbyggnadsnäringen stöd vid konkurrens med motsvarande utländsk
industri.

Huruvida eller i vad mån de förhållanden, vilka i motionerna åberopats
såsom skäl för den begärda förmånen, äro för handen, därom är generaltullstyrelsen
icke i tillfälle göra något uttalande, lika litet som därom, huruvida i princip ett
sådant medgivande, som motionärerna ifrågasatt, lämpligen bör ifrågakomma, oavsett,
bland annat, den inverkan detsamma kan komma att utöva på avsättningen i utlandet
av inom Sverige tillverkade varor av motsvarande slag.

Styrelsens yttrande torde också vara avsett huvudsakligen att åstadkomma
utredning rörande möjligheten och sättet att anordna kontroll vid tillämpning av
den utvidgade rätt till tullrestitution, som i motionerna ifrågasatts.

Formaliteterna för erhållande av restitution enligt § 12 tulltaxeförordningen
äro synnerligen enkla. Den bevisning, som åligger den, vilken vill erhålla restitution
enligt detta författningsrum, består huvudsakligen däri, att han till generaltullstyrelsen
avlämnar en av honom under edlig förpliktelse avgiven och av två hans
biträden, som med arbetet tagit befattning, bestyrkt noggrann förteckning över
myckenheten och beskaffenheten av alla till fartyget använda olika artiklar, för
vilka restitution av eller befrielse från tullavgift sökes, jämte under samma förpliktelse
avgiven försäkran, att dessa artiklar äro av utländskt ursprung och att
full införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller av generaltullstyrelsen godkänd
säkerhet för densamma ställd, samt uppgift ej mindre om dagen, då de angivits
till förtullning, än även därom, huruvida sådan angivning skett från nederlag, från
transitupplag, från frihamn eller direkte och i sistnämnda fall jämväl om den lägenhet,
med vilken införseln skett.

Nämnda förteckning granskas hos generaltullstyrelsen, därvid dels konstateras
riktigheten av de uppgivna införselposterna och att skriftlig anmälan skett om
ändamålet med införseln, att för varorna full införseltull blivit behörigen erlagd
eller av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma ställd, ävensom att
restitution ej förut beviljats, dels ock prövas, huruvida artiklarna äro av sådan

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 53.

beskaffenhet, att den för dem sökta förmånen enligt ifrågavarande författningsruin
är medgiven.

Innebörden av den nu ifrågasatta förmånen skulle bliva i viss män likartad
med den rättighet, som på grund av handelrestitutionsinstitutet kan beviljas handelsidkare.
Bestämmelserna härom äro meddelade i kungl. förordningen angående tullrestitution
i vissa fall vid återutförsel av utländsk vara den 13 december 1912
(nr 355) med däri genom kungl. förordningar den 18 juli 1913 (nr 151) och den
16 juli 1919 (nr 450) gjorda ändringar jämte tillhörande författningar.

Villkoren för medgivande av nu ifrågavarande förmån skulle väl i huvudsak
utarbetas på grundval av bestämmelserna i § 12 tulltaxeförordningen med tillägg
av vissa föreskrifter efter förebild från författningarna angående handelsrestitutionen.

Med avseende å de allmänna principerna för identitetsbevisningen och kontrollen
i fråga om skeppsbyggnadsrestitutionen framgår av vad ovan anförts, att
den förra är grundad uteslutande på förenämnda försäkran och att tullverkets
kontroll inskränker sig till ett konstaterande, att de förtecknade varorna vederbörligen
införtullats och att tullrestitution eller befrielse från tullavgifts erläggande
ej redan blivit beviljad. Restitutionsmedgivandet vilar således uteslutande på förtroende
till uppgifterna av den restitutionssökande och hans biträden, enär någon
särskild kontroll, att de förtecknade artiklarna verkligen blivit använda till det
uppgivna arbetet icke utövas från tullverkets sida.

Handelsrestitutionsinstitutet vilar även på förtroende till den restitutionssökandes
uppgifter, men härvid är att märka, att tullverket utövar kontroll att den
vara, vars utförsel föranleder restitution, verkligen blir reexporterad. På liknande
sätt skulle ju i nu förevarande fall kontroll utövas över reexporten, men det kunde
dock ifrågasättas, huruvida det förtroende, som därvid skulle tilläggas exportörens
uppgifter, borde efter föredöme från handelsrestitutionsinstitutet knytas till konstaterande
hos honom av vissa särskilda kvalifikationer. Beträffande handelsrestitution
fordras nämligen enligt § 2 i förordningen, att handelsidkaren skall vara känd
såsom synnerligen redbar och solid samt i övrigt prövas lämplig; och uppgifter i detta
hänseende inhämtas alltid jämlikt § 5 från vederbörande handelskammare. Styrelsen
anser emellertid, att, då ett dylikt villkor icke förekommer i § 12 tulltaxeförordningen,
till vilket författningsrum det ifrågasatta medgivandet skulle knyta sig
såsom en utsträckt förmån, något sådant styrkande av särskilda kvalifikationer
härvid icke bör ifrågakomma.

Den i § 12 tulltaxeförordningen omhandlade restitutionsrätten må enligt författningens
ordalag tillgodonjutas icke blott av innehavare av skeppsvarv eller mekanisk
verkstad utan även av annan, som verkställt nybyggnad, förbyggnad eller reparation
av fartyg — t. ex. den som å fartyg verkställt målning. Styrelsen har emellertid
på grund av motiveringen i motionerna förutsatt, att den utvidgade restitutionsrätten
skulle inskränkas att avse endast innehavare av skeppsvarv och mekanisk verkstad.

Denna restitutionsrätt vid återutförsel av skeppsbyggnadsmaterialier synes
böra förklaras i enlighet med förslaget gälla sådana varor, som angivits till förtullning
efter ingången av år 1918, men inskränkas till att avse varor, vilkas angivning
skett före den eventuella nya förordningens trädande i kraft. Medgivandet
skulle nämligen givetvis erhålla karaktären av en undantagsbestämmelse och icke
givas en sådan utsträckning, att den gynnade spekulationer och kunde missbrukas.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 53. 9

Av liknande skal torde rutten till återförsel och sökande av tullrestitollon
dråpligen hora inskränkas till viss kortare tid, förslagsvis till utgången avår 1921

hefintli^vnis fök!1" vfr moJsvarande de, 1 § ^v handelsrestitutfönsförordningen
|)enntliga synas icke vara erforderliga, därest innehållet i exportörens försäkran

g.,8 lknande innehållet 1 den, som föreskrives i § 12 tulltaxeförordningen vilket
er attmngsrum icke har några bestämmelser motsvarande de nyssberörda.

... Någon anledning att, såsom är föreskrivet beträffande handelsrestitution från
restitutionsrått undantaga varor, vilka återsändas till produktions- eller inkönslandet
torde enligt styrelsens förmenande icke föreligga särskilt om ZT • ’

trädandeT^raft. ti]1 Varor’ 80111 angivits’till förtullning före förordningens

b» ““ **•

m. m införda artiklar jämväl vid deras återutförsel utan användning'' till fartyg
lydelse^Samma '' enhghet med vad sälunda anförts kunna givas försla|svis följande

Utan hinder av bestämmelsen i § 11 av kungl. förordningen med tulltaxa
för inkommande varor den 9 juni 1911 må åt innehavare av skeppfvarv eller meka

nödenheter'' “fvsIdda^att^h-^^W “?Ört tullPIiktiSa material och skeppsförnoaenneter,
avsedda att har 1 riket, såsom 1 § 12 av nämnda förordningen för hd

1 ^nvandas tdl. nybyggnad, förbyggnad eller reparation av fartyg, av general ^

lstyrelsen, på satt nedan bestämmes, medgivas restitution av erlagd tullavgift för

Ävå sä"1 aISL™eU f¥ga artikIar’ ?»m !

- i aamalts vara införda for ovannämnda ändamål men, utan att hava

Ldgdivandeansom i “To^t äte™*förda tiU utlandet. I det fall, att enligt

eagivanae, som 1 j 12 tulltaxeforordmngen sägs, tullavgiften icke blivit erlaod

utan allenast säkerhet för densamma ställts, må generaltullstyrelsen under orai!
angivna förhållanden 1 stället medgiva befrielse från tullavgiften! gäldande

-ån-en^v Sn<l91?iädnna ™edglvandei?’ Vllka enda«t må avse varor, som efter in11
• 1918 / , !• foi’e denna förordnings trädande i kraft angivits till förtullning,
galla 1 ovngt följande villkor, nämligen- ö Ior

. satÄ ™rsS

att exportangiymngsinlagan innehåller uppgift om avsikten att för de till
utförsel angivna artiklarna erhålla tullrestitution enligt denna förordning om varans
handelsbenamnmg, myckenhet och beskaffenhet samt om den rubrik i tulCxIn S

bliVi‘ h‘nf5Kl'' jämte "<"»-«• i gMknde

,, at<? oaninda llllasa är åtföljd av exportörens under edlig förpliktelse avgivna

ärJ av utländskt* b äden riktigheten bestyrkta försäkfan, att dessa artiklar
t,Ull avatlaadskt ursprung, att desamma blivit införda för ändamål, som i 6 12
tulltaxeförordningen avses, att full införseltull för dem blivit behörigen erlagd eller
av generaltullstyrelsen godkänd säkerhet för densamma ställd, samt uppgift ejSmindre
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 45 käft. (Nr 53.) 2

10

jBevillningsutskottets betänkande Nr 53.

a Aa ano*ivif<5 till förtullning, än äv©n därom, huruvida sådan angivning

skett S’ nederlag, Mta tamsitupplag, från frihamn eller direkte oeh i sistnämnda
jimväl om lön lägenhet, m?d vilken införseln drott ävensom att art,klarna
j„i.p efter införseln undergått någon bearbetning eller förändring, ,, ,

att vederbörande tullkammare efter exportvarans undersökning meddelar attest
angående densammas myckenhet och beskaffenhet ävensom

Uorinfr neb bevakning under transporten till och inlastning i fartyg eller j g
vagn§ vilken attest 8åsom verifikation jämte angivningsinlagan och Övriga intyg

h^atfuSST öt8gW^ificer°aUsrI1paå SS\ § 13 av kungl. förordningen med
tulltaxa för inkommande varor den 9 juni 1911 finnes stadgat beträffande varor,
för vilka tullrestitution är därstädes medgiven.

Därest restitutionsrätten, oavsett vad styrelsen här ovan anfört, skulle anses
höra få sälla även varor, som efter förordningens ikraftträdande angivas till o
Snins i t ex såsom i motionerna föreslagits före 1921 års utgång - torde,
Se Iakttagande av detta vid bestämmelsernas avfattning, bland vi lkoren mtagas

skrivnmgjämvalÄällwtotallas.^ be8kaffenteten av d, varor .vilka den nu

ifrågavarande restitutionsrätten skulle gälla har st^senrcke ansett erforderligt
föreslå bestämmelser angående dessa varors återutforsel med post.

Stockholm den 16 mars 1921.

Under generaltulldirektörens frånvaro:
Gustaf Bergenstjerna.

Ivar Kullgren.

1 anledning av ett inom riksdagen rack,fors tafatt *» I
sedda restitutionsrätt för skeppsbyggnadsmatenalier måtte lä atnjutas jamvu
återutfördes utan användning till fartyg.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG. 1921