bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1921 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Klingl. Maj:ts
proposition angående provisorisk förhöjning av tullsatserna
för vissa industriprodukter ävensom i ämnet väckta
motioner.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Sandler, Wijk, VVohlin, Gustaf Nilsson*),
K. A. Nilson, Örne, Åhlmans Olof Olsson*), Rosén*), Eriksson i Grängesberg,
Månsson i Hagaström, Olsson i Kullenbergstorp, Rärg, Olsson i Ramsta,
Lithander*), Johansson i Kullersta*), Venner3ten, Kant och Winkler*).

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I en den 29 april 1921 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 356, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att nedannämnda i gällande tulltaxa för inkommande varor stadgade
tullsatser måtte från och med dag, som av Kungl. Maj :t bestämdes,
tillsvidare intill dess annorlunda förordnades, dock högst intill den 1 juli
1922, förhöjas med härefter angivna procenttal, nämligen:

a) tullsatserna vid taxerubrikerna nr 251—256, 259—262, 273,
275, 276, 279, 283—286, 318, 319, 377—393, 396—408, 410, 412,

415, 416, 421—424, 426, 427, 429, 430, 432—435, 437, 438, 440,

441, 443, 446—448, 450, 454—467, 469, 471—473, 477—494, 499,

501, 502, 506—542, 550, 551, 554, 557—560, 565, 567, 570, 571,

573, 575, 577, 587, 588, 590—592, 595, 600—604, 612, 617-620,
622, 623, 664, 667—676, 692, 694—698, 702—705, 715—718, 720,
722, 724, 726—736, 738, 739, 742 b, 743—745, 747—766, 768, 774—788,
790—810, 812—827, 829—836, 839—846, 848-851, 857, 860—868,
871, 875—896 med därvid fogad anmärkning, 898—903, 905—911,
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 37 höft. (Nr 43.) 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

913—920, 922—931, 935—938, 941—945, 948—952, 961—963, 969,
975, 977, 979—991, 993—1001, 1003, 1005—1016, 1018—1028, 1035
—1046, 1052 — 1064, 1067—1071, 1073—1081, 1090—1092, 1094—
1097, 1270 och 1271 med därvid fogad anmärkning 1 samt 1280—1284
med 100 procent samt

b) tullsatserna vid taxerubrikerna nr 992, 1033, 1034 och 1098
ävensom de minimitullsatser, som angivas dels i anmärkningen till taxerubrikerna
nr 1019—1021, dels i anmärkning 6 till avdelning XIII A
i tulltaxan, dels ock i anmärkning 2 till taxerubrikerna 1060—1065, med
30 procent.

Till utskottet har jämväl hänvisats ett flertal i anledning av förevarande
proposition väckta motioner, nämligen:

l:o) två likalydande motioner, nr 228 i första kammaren av herr
Pettersson, Ivar och herr Johansson, Johan, i Tväråselet, samt nr 354, i
andra kammaren av herrar Svensson i Grönvik och Lindström i Långnäs,
i vilka hemställts »att riksdagen måtte, med avslag å Kungl. Maj:ts
proposition nr 356 angående provisorisk förhöjning av tullsatserna för
vissa industriprodukter samt under erinran, att proposition om höjning
i nu gällande tullsatser å animaliska jordbruksprodukter samt å förädlade
jordbruksalster icke nu eller tidigare under denna riksdag blivit av
Kungl. Maj:t framlagd, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om framläggande
inför riksdagen snarast möjligt av sådana förslag till provisoriska
åtgärder, som äro ägnade att åstadkomma i lika mån gynnsamma
produktionsförutsättningar för vårt lands viktigare industrier och
för den animaliska jordbruksproduktionen inom landet;»

2:o) motionen nr 229 i första kammaren av herr Stendahl, däri
hemställts, »att riksdagen utöver vad som sägs i riksdagens skrivelse
nr 116 av detta år måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att under noggrant
aktgivande på vidkommande näringsgrenars verkliga behov av skyddsåtgärder,
under tiden efter innevarande riksdags utgång och intill dess
ny riksdag sammanträder, i den mån gällande handelsfördrag icke därför
lägga hinder i vägen, åsätta tilläggstullar å varor tillverkade inom
länder med starkt deprecierad valuta och hörande under någon av grupperna 1)

järn- och stålvaror samt arbeten därav,

2) maskiner, apparater och redskap, ej elektriska, varjämte sagda
tilläggstullar icke må utgå med högre belopp än de som motsvara 300
procent av nu utgående tullsatser.

Beslut om dylik tilläggstull skall underställas näst sammanträ -

3

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

dande riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och gäller,
där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio dagar
efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan;»

3:o) motionen nr 355 i andra kammaren av herr Leffler, däri
hemställts, «att till rubrik nr 242 i gällande tulltaxa måtte provisoriskt
fogas en bestämmelse i huvudsaklig överensstämmelse med följande
förslag:

''Under den tid, som av riksdagen eller annorledes härför bestämmes,
utgår tull för läster för skotillverkning med enahanda belopp och
enligt enahanda grunder som för varor, hänförliga till rubrikerna nr
259—262’;»

4:o) motionen nr 356 i andra kammaren av herr Sommelius, däri
hemställts, »att tullsatserna vid taxerubrikerna n:ris 309—313 må från
och med den dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes tillsvidare intill
dess annorlunda förordnas, dock högst intill den 1 juli 1922, förhöjas
med 100 procent;»

5:o) motionen nr 357 i andra kammaren av herr Thore, däri hemställts,
»att riksdagen måtte besluta, att under tiden till den 1 juni
1922 tullen å fönsterglas måtte höjas med 100 procent;»

6:o) motionen nr 358 i andra kammaren av herrar Persson i Fritorp
och Jönsson i Fridhill, däri hemställts, »att riksdagen ville besluta, att
tullen å glykos etc. enligt tulltaxerubriken nr 162 må från och med
dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, tillsvidare, intill dess annorlunda
förordnas, dock högst intill den 1 juli 1922, förhöjas med 100 procent;»

7:o) motionen nr 359 i andra kammaren av herr Norman m. fl.,
däri hemställts, »att riksdagen ville besluta höja tullsatsen för margarin
(tulltaxan nr 139) från nu gällande 15 öre per kilogram till 30 öre per
kilogram;»

8:o) motionen nr 360 i andra kammaren av herrar Björkman i
Norrköping och Eriksson i överbyn, däri hemställts »att riksdagen
måtte besluta, att i gällande tulltaxa för inkommande varor stadgade
tullsatser för följande taxerubriker nämligen: 201/203, 207/208, 214/215,
217/219, 309/3i4, 321/322, 330, 544/548, 563, 1085/1086, 1102, 1104,
1118/1119, 1123, 1128, 1130, 1132/1133, 1135, 1250, 1304/1307 och
1313 må från och med dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes, tillsvidare
intill dess annorlunda förordnas, dock högst intill den 1 juli 1922, förhöjas
med 100 procent;»

9:o) motionen nr 361 i andra kammaren av herr Björkman i Norrköping,
däri hemställt, »att riksdagen måtte besluta att rubrik 13 i
gällande tulltaxa måtte erhålla följande förändrade lydelse:

Utskottet.

Propositio nen.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

13 a) Glimmer, oarbetad eller pulveriserad även färgad;
talk även malen, samt sjöskum, oarbetad även konstgjord fria
b) Arbeten av glimmer ej s. n. 100 kr. .. 15 kr;» samt

10:o) motionen nr 362 likaledes i andra kammaren av herr Thore,
däri hemställts, »att en tull må åsättas såväl kalkkväve som norgesalpeter
(kalksalpeter) av 10 öre per kilogram.»

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet
funnit lämpligt att upptaga en under motionstiden vid riksdagens början
inom andra kammaren väckt, till utskottet överlämnad motion, nr 185,
däri herr Lithander hemställt, »att riksdagen måtte besluta följande
ändring i nu gällande tulltaxa:

Rubrik 854. Kardbeslag. 1 kg. 1 kr.»

Det förslag till provisoriska tullförhöjningar, som genom propositionen
framlagts, upptager sammanlagt 508 tulltaxerubriker och avser
vissa industrialster av följande slag, nämligen: möbler och närstående
snickeriarbeten samt korgmakeri- och borstbinderiarbeten; tapeter; garn,
vävnader och andra textilvaror med undantag för sådana, som bestå av
silke; dam- och herrkonfektion samt andra sömnadsarbeten; fajans och
porslin; glasvaror; järn- och metallvaror samt arbeten av ädla metaller;
maskiner och vissa andra verkstadsindustriens artiklar; vissa musikinstrument;
samt vågar.

De i propositionen upptagna tulltaxerubrikernas fördelning på vikteller
stycketullrubriker samt värdetullrubriker ävensom på olika avdelningar
i tulltaxan framgår av följande sammanställning.

Vikt- eller stycketullrubriker.

Avd. VI. Trävaror, flätade varor, borstbindararbeten samt ben, horn
och andra formbara ämnen m. m.: nr 251—256, 259—262, 273, 275, 276,
279, 283—286;

Avd. VII. Papper och tryckalster m. m.: nr 318, 319;

Avd. VIII. Spånadsämnen ur djur- och växtriket samt därav framställda
varor: nr 377—393, 396—408, 410, 412, 415, 416, 421—424,
426, 427, 429, 430, 432—435, 437, 438, 440, 441, 443, 446—448, 450,
454—467, 469, 471—473, 477—494, 499, 501, 502, 506—542, 550,
551, 554, 557—560, 565, 567, 570, 571, 573, 575, 577, 587, 588, 590—
592, 595, 600—604, 612, 617—620, 622, 623;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 5

Avd. X. Lervaror: nr 664, 667—676;

Ävd. XI. Glas och glasvaror: nr 692, 694—698, 702—705;

Avd. XII. Metaller: nr 715 — 718, 720, 722, 724, 726—736, 738,
739, 742 b, 743—745, 747—766, 768, 774—788, 790—810, 812—827,
829—836, 839 — 846, 848—851, 857, 860 — 868, 871, 875—896 med
därvid fogad anmärkning, 898—903, 905—911, 913—920, 922—931,
935—938, 941—945, 948—952, 961—963, 969, 975, 977;

Avd. XIII. Maskiner, apparater, fartyg och fordon: nr 979 — 991,
993—1001, 1003, 1005—1016, 1018—1028, 1035—1046, 1052—1064,
1067—1071, 1073—1081, 1090—1092, 1094—1097;

Avd. XVI. Varor, ej annorstädes upptagna: nr 1270 och 1271 med
därvid fogad anmärkning 1 samt 1280—1284.

Värdet ullrubriker.

Avd. XIII A. Maskiner, apparater, fartuq och fordon: nr 992,
1033, 1034 och 1098.

Dessutom berör propositionen de minimitullsatser, som angivas
i anmärkningen till tulltaxerubrikerna 1019—1021, i anmärkningen 6 till
avdelning XIII A i tulltaxan samt i anmärkningen 2 till tulltaxerubribrikerna
1060—1065.

Beträffande motiveringen för Kungl. Maj:ts förslag tillåter sig utskottet
hänvisa till ovannämnda, vid propositionen fogade protokollsutdrag
med tillhörande bilagor.

I ett av bevillningsutskottet den 14 februari detta år avgivet betänkande
(nr 4) har utskottet yttrat sig i anledning av två väsentligen
likalydande motioner, nr 119 i första kammaren, väckt av herr Vennersten
m. fl., och nr 181 i andra kammaren, väckt av herr Lindman m. fl.,
i vilka motioner yrkande framställts om höjning av ett betydande antal
industritullar. I nämnda betänkande meddelade utskottet, att inom handelsdepartementet
igångsatts särskilda utredningar i syfte att såvitt
möjligt klarlägga de för landet betydelsefulla och av utländsk konkurrens
kännbart drabbade industriernas läge och förutsättningar i konkurrenshänseende.
För egen del anförde utskottet bland annat:

»En allmän tullförhöjning av den omfattning, som i de föreliggande motionerna
åsyftas, kan utskottet icke finna tillrådlig. En sådan skulle nämligen, bland
annat, i hög grad motverka det prisfall, som även i vårt land sedan någon tid gör
sig gällande. Konsumenterna skulle således icke komma i åtnjutande av de pris -

Vtskottets

yttrande.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

nedsättningar, som redan ägt rum på världsmarknaden; och den minskning i produktionskostnaderna,
som för närvarande kan förväntas, skulle förhindras eller
försvåras, vilket skulle inverka i hög grad menligt på den inhemska industriens
konkurrenskraft. På sådana grunder anser utskottet, att utredningen i det ifrågavarande
ämnet bör begränsas att avse endast sådana industrier, vilka äro för det
allmänna av särskilt stor betydelse.»

Då utskottet sålunda avstyrkte bifall till sistnämnda motioner, framhöll
utskottet emellertid, att utskottet icke ville i någon mån föregripa
resultatet av den pågående utredningen i handelsdepartementet, utan
förbehöll sig utskottet att framdeles få intaga ståndpunkt till de förslag,
som kunde komma att av Kungl. Maj:t framläggas eller i anledning av
en eventuell proposition i motionsväg väckas, ävensom att härutöver
föreslå vad utskottet kunde anse påkallat.

I den proposition, som nu är föremål för utskottets yttrande, föreligger
resultatet av den inom handelsdepartementet verkställda utredningen.
I denna proposition föreslås en provisorisk förhöjning med 100
procent av ej mindre än ett halvt tusental av tulltaxans vikt- eller stycketullrubriker
samt med 30 procent av vissa värdetnllrubriker. Ur berörda
utredning, vilken som nämnts avsett att utreda frågan om tullskydd åt för
landet särskilt betydelsefulla och för utländsk konkurrens kännbart utsatta
industrier, har sålunda framgått ett förslag, som innefattar, att
ett högst betydande antal tullsatser skulle höjas.

Under behandlingen av föreliggande proposition har utskottet medgivit
målsmän för åtskilliga betydelsefulla industrier, av vilka envar
sysselsätter ett stort antal arbetare, att inför utskottet redogöra för av
dem företrädda industriers läge samt behov av ökat tullskydd. Av vad
därvid framkommit har utskottet funnit bekräftat, att, även om uppgiften
begränsas till att bereda ökat tullskydd åt endast ett fåtal tillverkningar,
så måste därav föranledas höjning av tullsatserna för ett mycket betydande
antal varor, vid vilkas framställande sådana tillverkningar användas
såsom råmaterial eller halvfabrikat.

Om det sålunda måste anses fastslaget, att det icke låter sig göra att
till ett fåtal rubriker i tulltaxan begränsa en tullförhöjning, som överhuvud
skall vara av någon som helst betydelse, så är därmed givet, att utvägen
att genom högre tullar hjälpa industrien icke kan anlitas, utan att därigenom
i vidsträckt omfattning motarbetas det prisfall, som för närvarande
pågår. Då enligt utskottets mening en förutsättning för att den svenska
industrien skall kunna återvinna sin konkurrenskraft är, att dess produktionskostnader
nedbringas, och då en dylik utveckling obetingat motverkas
av sådana omfattande tullförhöjningar, som här sålunda äro i fråga,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 7

har utskottet kommit till den uppfattningen, att ett bifall till den föreliggande
propositionen icke skulle ens för industrien lända till varaktigt gagn
och att överhuvud vår industri i nuvarande ekonomiska depressionsläge
icke har verklig nytta av tullförhöjningar. Att konsumenternas intresse
att i tider av minskad köpkraft komma i åtnjutande av de prisnedsättningar,
som läget på världsmarknaden medgiver, skulle genom sådana
åtgärder i hög grad motverkas, ligger i öppen dag.

Vidare vill utskottet framhålla, hurusom såväl av den utredning,
för vilken redogöres i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet,
som ock av vissa inför utskottet av företrädare för olika industrigrenar
lämnade upplysningar synes framgå, att som följd av den rådande depressionen
ett flertal av de industrier, vilka beröras av de föreslagna
tullhöjningarna, icke skulle genom att dessa vidtoges sättas i stånd att
återupptaga eller utvidga driften. Men även om den föreslagna tullförhöjningen
skulle kunna anses i enstaka fall vara tillräcklig i förhållande
till de priser, till vilka konkurrerande utländska industrier kunna utbjuda
sina varor på marknaden, är det ingalunda säkert, att höjningen
skulle sätta vederbörande industri i stånd att återupptaga, utvidga eller
ens fortsätta driften. Betydande lager av industrialster ligga nämligen
inne både hos fabrikanter och hos köpmän. Ävenledes är avsättningen
under den rådande depressionen, som är kännetecknad av minskad köpkraft
och minskad köplust, på de flesta områden starkt hämmad; och
uppenbart är, att vid försäljning från köpmännens lagerbehållningar en
tullförhöjning skulle komma icke industrien utan endast köpmännen till
godo. Vad särskilt angår den inverkan, nuvarande abnorma valutaförhållanden
kunna äga på industriell drift och arbetstillgång, vill utskottet
erinra därom, att föredragande departementschefen vid framläggande av
förevarande proposition uttalat, att det icke torde vara möjligt att nu
anvisa någon väg ut ur de svårigheter, som föranledas av den bristande
jämvikten mellan vår egen och utlandets valutor.

Av upplysningar, som utskottet på sätt ovan är nämnt inhämtat
av målsmän för åtskilliga industrier, synes framgå, att den tyska industrien
är i flertalet fall den svåraste konkurrenten. Det förtjänar vid
sådant förhållande påpekas, att genom de förpliktelser, Tyskland för kort
tid sedan iklätt sig för gäldande av skadeståndet, vårt läge i förhållande
till nämnda land numera är, såvitt för närvarande kan bedömas, ett
annat och för oss fördelaktigare än då den föreliggande propositionen
skrevs.

De i anledning
av propositionen

väckta niotio
nerna.

II: 355—362.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

Beträffande den föreliggande propositionen vill utskottet slutligen
framhålla, att ett bifall till densamma skulle högst väsentligt rubba
den jämvikt mellan industriens och jordbrukets tullskydd, som ingår i
det rådande tullsystemet.

I sitt yttrande till ovannämnda statsrådsprotokoll har chefen för
handelsdepartementet anfört, att enligt departementschefens åsikt tullförhöjning
för järnmanufakturartiklar borde vidtagas endast under den
förutsättningen, att betryggande garanti kunde vinnas för, att det ökade
tullskyddet verkligen komme industrien tillgodo och icke av de fasta
mellanhandssammanslutningar, som inom denua bransch vore tillfinnandes,
utnyttjades till oskäligt fördyrande av de tullskyddade produkterna. En
undersökning i dylikt hänseende vore av departementschefen planerad;
och avsikten vore att så skyndsamt som möjligt lämna riksdagens
vederbörande utskott meddelande om det resultat, vartill ifrågavarande
undersökning kunde leda. Bevillningsutskottet har numera från handelsdepartementet
mottagit avskrift av ett utav mellanhandssakkunniga
avgivet, den 12 maj 1921 dagtecknat utlåtande i berörda ämne. Av
utlåtandet framgår, att de försök, som av de sakkunniga gjorts att ernå
sådan garanti, som departementschefen åsyftat, icke lett till något resultat.
Utskottet här ansett utlåtandet böra såsom bilaga åtfölja detta
betänkande.

Vad utskottet ovan rörande förevarande proposition anfört gäller
icke förslaget, i vad det avser rubrikerna 969, 975 och 977. Härom
kommer utskottet att yttra sig i annat sammanhang.

Bevillningsutskottet övergår härmed till att yttra sig om de i anledning
av förevarande proposition väckta motionerna.

Flera av dessa avse, att den av Kungl. Maj:t föreslagna tullförhöjningen
med 100 procent måtte utsträckas till varuslag, som icke upptagits
i propositionen. Sådant är förhållandet med följande inom andra
kammaren väckta motioner, i vilka yrkats tullförhöjningens utsträckning
på sätt vid varje motion här nedan angives:

nr 356 av herr Sommelius, finpapper, tulltaxans rubriker 309—

313;

nr 357 av herr Thore, fönsterglas, rubrikerna 682—688;

nr 358 av herrar Persson i Fritorp och Jönsson i Fridhill, »glykos
etc.» (druvsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap), rubriken 162;

nr 359 av herr Norman m. fl., margarin, rubriken 139;

nr 360 av herrar Björkman i Norrköping och Eriksson i Overbyn,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 9

ovanläder och läderremmar, rubrikerna 201—203, 207, 208, 215; handskar,
214; reseffekter, 217—219, 5G3, 1313; finpapper 309—313; ljuskänsligt
fotografiskt papper, 314; kuvert, 321, 322; wellpapp, 330; elastiska
spånadsvaror, 544, 545; impregnerade vävnader samt linoleummattor,
546—548; elektriska isoleringsrör med tillbehör, 1085, 1086; feta oljor
och fernissor, 1102, 1104, 1118, 1119; tvål, 1123; komprimerad ammoniak,
1128; salpetersyra, saltsyra, svavelsyra och fosforsyra, 1130, 1132,
1133, 1135; lim, 1250, samt knappar, 1304—1307;

nr 362 av herr Thore (jämte annat), kalkkväve, rubriken 1228.

En på annat sätt avvägd tullförhöjning har i motionen nr 355 i
andra kammaren herr Leffler ifrågasatt, då han föreslagit, att för läster
för tillverkning av skodon, rubriken 242, måtte införas provisoriskt
tullskydd enligt de grunder, som angivas i rubrikerna 259—262, för
vilka sistnämnda Kungl. Maj:t föreslår 100 procents förhöjning.

Nya tullsatser hava föreslagits dels av herr Björkman i Norrköping
i motionen nr 361 i andra kammaren för vissa slags arbeten av glimmer,
rubriken 13, med 15 procent av värdet, dels ock av herr Thore
i nyssnämnda motion nr 362 i samma kammare för norgesalpeter (kalksalpeter),
rubriken 1227.

I fråga om de skäl, som åberopats för sålunda inom riksdagen
framkomna förslag, torde utskottet få hänvisa till de särskilda motionerna.

Beträffande flertalet av de yrkanden, vilka sålunda i motionsväg
framkommit, föreligga enligt utskottets mening särskilda skäl, som tala
mot bifall. Mot samtliga gälla emellertid även de principiella invändningar,
vilka utskottet ovan sökt utveckla; och då dessa invändningar
beträffande ifrågavarande motioner likasom i fråga om propositionen
varit för utskottet i första hand avgörande, inskränker sig utskottet till
att för angivande av sin ståndpunkt till dessa motioner åberopa vad
ovan i princip anförts.

Förslag av helt annan innebörd än de i nu berörda motioner framställda
föreligga såväl i de likalydande motionerna nr 228 i första
kammaren och nr 354 i andra kammaren som i motionen nr 229 i
första kammaren. I de två förstnämnda, vilka som ovan är nämnt framburits,
den ena av herrar Ivar Pettersson och Johan Johansson i Tväråselet
samt den andra av herrar Svensson i Grönvik och Lindström i
Långnäs, har framhållits vad även utskottet ovan påpekat, nämligen att
jämvikten mellan jordbrukets och industriens tullskydd komme att sönderBihang
till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 37 käft. (Nr 43.) 2

Utskottets
yt: rande.

1:228 och
IT: 354.

Utskottets

yttrande

I :229.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

brytas, därest den föreliggande propositionen vunne riksdagens bifall utan
att tullsatserna å animaliska jordbruksprodukter liksom även åtskilliga
andra jordbruket berörande tullar bleve i motsvarande grad höjda. Med
åberopande av, bland annat, berörda förhållande hava motionärerna framställt
sitt ovan återgivna förslag om avslag å propositionen och skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande för riksdagen snarast
möjligt av sådana förslag till provisoriska åtgärder, som vore ägnade att
åstadkomma i lika mån gynnsamma produktionsförutsättningar för landets
viktigare industrier och för den animaliska jordbruksproduktionen inom
landet. I motiveringen hava motionärerna anfört, bland annat, att på
Kungl. Maj:t givetvis ankomme att bedöma, huruvida nytt förslag till
näringslivets skyddande kunde anstå till nästkommande lagtima riksdag
eller icke.

Med anledning av vad sålunda föreslagits och anförts må till en
början framhållas, att det uppenbarligen icke, så långt som tiden nu är
framskriden, kan ifrågasättas att till den pågående riksdagen erhålla från
Kungl. Maj:t något nytt förslag av den innebörd, motionärerna tänkt
sig. Den möjligheten skulle således återstå att till en kommande
riksdag begära ett sådant förslag. Emellertid har ju bevillningsutskottet
vid den prövning av den föreliggande propositionen, för vars resultat
ovan redogjorts, kommit till den uppfattningen, att en höjning avindustritullarna
skulle så allvarligt tillbakasätta andra det ekonomiska
livets berättigade krav, att utskottet icke kunnat förorda dess anlitande.
Därmed torde vara givet, att utskottet icke heller kan förorda vidtagandet
av åtgärder, som skulle i ännu högre grad nedsätta den svenska industriens
konkurrenskraft.

Bevillningsutskottet har i det ovan anförda påvisat, att de av
Kungl. Maj:t föreslagna tullförhöjningarna skulle i de allra flesta fall
icke vara tillräckliga att sätta vederbörande industri i stånd att återupptaga
eller utvidga driften. En sådan uppfattning uttalas även i
den av herr Stendahl väckta motionen, nr 229 i första kammaren.
Herr Stendahl anför bland annat:

»Nyttan av dessa tullar skulle visa sig på så sätt, att den svenska industrien
därigenom skulle kunna bereda flera arbetstillfällen än nu. Granskar man emellertid
den kungl. propositionen, finner man, att de tullar, som föreslagits till höjning,
nu utgå med 5 å 10 procent av varans värde, ibland mindre. Höjningen innebär
således blott, att ytterligare 5 å 10 procent läggas på varorna, och kommer således
endast att minska förlusten för innehavare av större lager, men knappast att skapa
nya arbetstillfällen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 11

Det synes mig därför lämpligt, att riksdagen, som vid nuvarande tidpunkt
torde hava svårt att såväl bedöma den av Kungl. Maj:t så sent till riksdagens
prövning hänskjutna invecklade frågan som även att förutse den närmaste framtidens
politiska händelser, inom vissa noggrant fastställda gränser måtte bemyndiga
Kungl. Maj:t att under tiden intill dess att frågan vid nästkommande riksdag åter
kan komma under riksdagens prövning, åsätta tilläggstullar å varor, tillverkade
inom länder med starkt deprecierade valutor. Ett dylikt tullskydd bör enligt min
mening lämnas de inhemska industrier av större nationell betydelse, vilka verkligen
äro utsatta för konkurrens från länder med svårt deprecierade valutor, och för vilka
detta bleve till verkligt gagn och därigenom även ett medel till arbetslöshetens
bekämpande. Dessa industrier äro järnindustrien, tillverkningarna av olika slags
järnmanufaktur samt verkstadsindustrien.»

Med stöd av sålunda anförda skäl har motionären framställt sitt
ovan återgivna förslag om bemyndigande för Kungl. Ma;j:t att intill
dess ny riksdag sammanträder, i den mån gällande handelsfördrag icke
därför lade hinder i vägen, åsätta tilläggstullar, motsvarande högst 300
procent av nu utgående tullsatser, å varor, tillverkade inom länder med
starkt deprecierad valuta och hörande under någon av grupperna: järnoch
stålvaror jämte arbeten därav, samt maskiner, apparater och redskap,
ej elektriska.

Av utskottets ovan gjorda principiella uttalanden torde framgå,
att enligt utskottets mening även tullförhöjningar, begränsade på det
sätt som de av herr Stendahl avsedda, icke skulle kunna undgå att
svälla ut över ett betydande antal rubriker i tulltaxan och medföra de
ogynnsamma verkningar, som utskottet förut berört.

Härtill komma andra för utskottet i och för sig avgörande betänkligheter
mot det ifrågavarande förslaget. Möjligheten och lämpligheten,
jämväl med hänsyn till vårt förhållande till utländska makter,
att gå den anvisade vägen måste därför i alla händelser göras till föremål
för en omsorgsfull utredning, innan ett bemyndigande av nämnda
innebörd skulle kunna meddelas Kungl. Maj:t. Det synes utskottet uppenbart,
att endast Kungl. Maj:t har möjlighet att på ett tillfredsställande
sätt verkställa en sådan utredning, liksom ock att utövandet av den
sålunda ifrågasatta rättigheten är en så grannlaga angelägenhet, att
riksdagen nu icke lämpligen bör intaga ställning till frågan, så länge
Kungl. Maj:t icke funnit påkallat att själv begära ett sådant bemyndigande.
Utskottet kan följaktligen icke förorda bifall till herr Stendahls
motion.

JJtskottets

yttrande.

Chefen för handelsdepartementet har i sitt anförande till ovannämnda
statsrådsprotokoll på följande sätt sammanfattat de huvudsyn -

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

punkter, vilka för departementschefen varit bestämmande, då det gällt
att taga ställning till frågan om en begränsning av varuimporten genom
provisoriskt förhöjda tullar:

»De skäl, som framför allt synts mig tala för en dylik åtgärd,
hava varit dels nödvändigheten av att i det ytterst prekära läge, van
stora delar av vår industri för närvarande befinna sig, söka tillse, att
icke krisen tager sådant förlopp, att den industriella verksamheten och
därmed även den ekonomiska utvecklingen i vårt land tillfogas obotlig
skada, dels ock angelägenheten av att i möjligaste mån söka förebygga
och begränsa den svåra arbetslöshet, som går i den industriella krisens
spår. . . ,

Härtill kommer, att, när ett flertal av världens starkaste industriländer
funnit sig föranlåtna att genom importförbud eller långt gående
tullförhöjningar på det allra mest verksamma sätt värna om sin industris
intressen, det icke synts mig rimligt, att statsmakterna i ett litet land
som vårt skulle förhålla sig passiva inför de oerhörda svårigheter, med
vilka vårt näringsliv — delvis på grund av den starka varutillförseln
från utlandet — för närvarande har att kämpa.»

För sin del vill bevillningsutskottet giva följande sammanfattning
av vad för utskottet i denna fråga varit i huvudsak bestämmande.

På sätt utskottet sökt i det föregående påvisa, äro de av Kungl.
Makt eller i motionsväg framställda förslagen icke ägnade att i nämnvärd
p-rad giva industrien ökad sysselsättning. Då enligt utskottets övertygelse
den enda utvägen för industrien att återvinna konkurrenskraft
är produktionskostnadernas nedbringande, men detta ovillkorligen skulle
motverkas av en höjning av skyddstullarna, måste utskottet anse, att
de ifrågasatta åtgärderna tvärtom skulle vara till hinder för en önskvärd
utveckling. Att den nuvarande arbetslösheten, som är väsentligen betingad
av den allmänna depressionen i världen, icke kan begränsas eller
dess utbredning förebyggas genom åtgärder, som skulle förminska industriens
möjlighet att återfå livskraft, synes uppenbart.

Om ''bevillningsutskottet på sålunda i korthet sammanfattade skal
icke kunnat förorda vare sig Kungl. Maj:ts förslag eller överhuvud
nå^ra tull förhöjningar, så vill utskottet å andra sidan erkänna bet} -defsen av att en, såvitt tiden medgivit, grundlig utredning i ämnet
kommit till stånd liksom ock av att riksdagen genom framläggandet av
förevarande proposition satts i tillfälle att pröva hela frågan. Landets
mycket bekymmersamma ekonomiska läge påkallar givetvis, att från

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 13

regerings och riksdags sida allt göres för att komma till insikt om vad
som möjligen kan lindra krisens förlopp.

Då nu emellertid bevillningsutskottet av den utredning och de förslag,
som med propositionen framlagts kommit till den bestämda övertygelsen,
att vad här föreslagits skulle, i stället för att bringa hjälp, motverka
den ekonomiska jämviktens återställande, har utskottet funnit sig icke
kunna intaga någon annan ståndpunkt än den i det föregående angivna.

Det i herr Lithanders ovan omnämnda motion, nr 185 i andra
kammaren, framställda yrkandet om fastställande av tull för kardbeslag,
som enligt rubriken 854 i tulltaxan äro tullfria, synes avse en varaktig
tullförhöjning. Vid sådant förhållande kan utskottet i avseende å denna
motion inskränka sig till att hänvisa till den inom tull- och traktatkommittén
pågående utredningen. Utskottet har i frågor om varaktiga
tullförhöjningar såväl vid innevarande riksdag som vid 1919 års lagtima
och 1920 års riksdagar intagit den ståndpunkten, att utskottet
icke velat förorda någon åtgärd, som skulle föregripa resultatet av berörda
utredning. Av detta skäl kan utskottet icke biträda herr Lithanders
ifrågavarande förslag.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A) att Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
nr 356, i vad densamma avser följande under Avd. VI.
Trävaror, flätade varor etc. i gällande tulltaxa upptagna
rubriker, nämligen

nr 251—256, 259—262 (svarvade arbeten m. m.,
snickararbeten och andra bearbetade trävaror, ej särskilt
nämnda),

nr 273, 275, 276, 279 (arbeten av rör, vegetabiliska,
korgmakararbeten m. m.),

nr 283—286 (borstbindararbeten),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B) att förevarande proposition, i vad den avser
följande under Avd. VII. Papper och tryckalster
m. in. i tulltaxan upptagna rubriker, nämligen

nr 318, 319 (tapeter),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C) att ifrågavarande proposition, i vad den avser
följande under Avd. Vill. Spånadsämnen ur djur -

Motionen
II: 185.

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

och växtriket samt därav framställda varor i
tulltaxan upptagna rubriker, nämligen:

(artiklar av ull och andra djurhår)
nr 377—380 (stampad filt),
nr 381—392 (garn),
nr 393, 396—408 (vävnader),
nr 410, 412, 415, 416 (spetsar, strumpstolsarbeten,
driv- och transportremmar, slangar m. fl. artiklar);

(artiklar av vegetabiliska spånadsämnen med undantag
av bomull)

nr 421—424, 426, 427, 429, 430,432—435,437,
438, 440, 441, 443 (garn, tågvirke, bind- och segelgarn),

nr 446—448, 450, 454—466 (vävnader),
nr 467, 469, 471 — 473 (spetsar, sadelgjordsväv,
slangar, driv- och transportremmar, fisknät m. fl. artiklar);
(artiklar av bomull)
nr 477 (vadd),
nr 478—494 (garn),

nr 499, 501, 502, 506—530 (vävnader),
nr 531—542 (spetsar, tyll, band, snören, strumpstolsarbeten,
tamp- och ljusvekar, fisknät, slangar,
driv- och transportremmar m. fl. artiklar);
(spånadsvaror, vattentäta etc.; poler duk)
nr 550 (vävnader, sammanklistrade medelst annat
ämne än kautschuk),

551 (polerduk);

(sömnads- och andra arbeten av spånadsvaror)
nr 554, 557—560, 565, 567 (presenningar, skosulor,
hängslen, bälten, väskor, sängkläder, tält m. fl.
artiklar),

nr 570, 571 (kragar, manschetter och skjortbröst),
nr 573, 575, 577 (snörliv, hatt- och mössfoder,
övertyg till paraplyer eller parasoller),

nr 587, 588, 590—592, 595, 600-604 (damoch
herrkonfektionsartiklar m. fl. slag av sömnadsarbeten),

nr 612 (paraplyer och parasoller),

nr 617-—620, 622, 623 (hattar),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

15

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

D) att samma proposition, i vad den avser följande
under Avd. X. Lervaror i tulltaxan upptagna
rubriker, nämligen

nr 664 (badkar, tvättställ, disklådor och klosetter,
ej hänförliga till fajans- eller porslinsvaror), samt

nr 667—676 (isolatorer och dylika isoleringsartiklar,
fajans- och porslinsvaror, ej särskilt nämnda),
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

E) att samma proposition, i vad den avser
följande under Avd. XI. Glas och glasvaror i tulltaxan
upptagna rubriker, nämligen

nr 692, 694—698 (flaskor och burkar, rör, laboratorieartiklar),
samt

nr 702—705 (hushålls- och prydnadsglas, lampkupor
m. fl. slag av glasvaror),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

F) att samma proposition, i vad den avser
följande under Avd. XII. Metaller i tulltaxan upptagna
rubriker, nämligen

(järn- och järnlegeringar)
nr 715—718 (handelsgjutgods m. m.),
nr 720 (kulor, andra än blanka, härdade),
nr 722, 724, 726, 727 (göten, stänger till betongarbeten,
balk-, hörn- och annat varmvalsat järn, ej
särskilt nämnt, m. m.),

nr 728 (verktygsstål, annat smitt järn i stänger),
nr 729—733 (kallvalsat eller kalldraget järn i
stänger etc.),

nr 734—736, 738, 739, 742 b, 743—745 (plåt),
nr 747—754 (plåt- och bleckvaror, ej särskilt
nämnda),

nr 755—759 (rör, andra än av icke smidbart
gjutgods, och rördelar),

nr 760—766 (tråd, kallvalsad eller dragen),
nr 768 (planschetter in. m.),
nr 774 (stängselband),

nr 775—777 (spik och stift, hästskosöm m. m.),

nr 778 (rälsspik, spett),

nr 779—783 (skruvar, bultar och muttrar),

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

nr 784—787 (kättingar och kedjor),
nr 788 (vagns- och spiralfjädrar),
nr 790—796 (vissa slag av järnvägs- och spårvägsmateriel),

nr 797 (fackverk),

nr 798—801 (ankare, propellrar m. m.),
nr 802, 803 (plogvändskivor, plogbillspetsar,

plogbillar, hästräfs-, fjäderharvspinnar m. m.),

nr 804—808 (klensmidesstäd, skruvstycken, maskinhy
veljärn m. m.),

nr 809, 810 (maskinknivar),

nr 812—815 (spadar, skyfflar, grepar, kreatursskrapor,
liar, trädgårdssaxar för två händer m. fl.
handredskap för lantbruk eller trädgårdsskötsel),
nr 816—820 (sågar),

nr 821—827, 829—834 (filar, hyvlar, hammare,
yxor, borrsvängar, borrar, tänger, cirklar m. fl. slag
av verktyg),

nr 835, 836 (skridskor),
nr 839—846 (knivar),
nr 848—851 (saxar),

nr 857 (sy-, stopp- och hårnålar, stickmaskinsoch
symaskinsnålar),

nr 860 (kassaskåp m. m.),
nr 861, 862 (läs, kassafack m. m.),
nr 863—867 (tränsar, söljor m. m., gångjärn
och andra beslag för byggnader och möbler, reglar,
skjutdörrullar),

nr 868 (elektriska härdugnar, kokapparater, strykoch
pressjärn m. m.),

nr 871 (skjutgevär),

nr 875—896 med därvid fogad anmärkning (icke
smidbart gjutgods och varor därav, ej särskilt nämnda,
smidbart gjutgods och andra varor av smidbart järn,
ej särskilt nämnda);

(koppar och därav framställda legeringar)
nr 898—903, 905—911 (plåt, stänger, spik, rör,
tråd m. m.),

nr 913—920 (linor och kablar, ledningstråd),

17

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

nr 922—931 (vatten- och andra behållare, duk,
propellrar, lampbrännare, andra arbeten);

(bly)

nr 935—938 (manufakturvaror);

(tenn)

nr 941—945 (manufakturvaror);

(zink)

nr 948 (stänger),

nr 949—952 (manufakturvaror);

(arbeten av oädla metaller utan avseende å metallens
art)

nr 961—963 (hattnålar, knappnålar, säkerhetsnålar,
häktor, hyskor, fingerborgar, väst- och byxspänne^
cirklar, passare m. m.),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

G) att samma proposition, i vad den avser följande
under Avd. XIII. Maskiner, apparater, fartyg och
fordon i tulltaxan upptagna rubriker, nämligen:
(maskiner etc., ej elektriska)
nr 979—988 (ångpannor m. m., eldningsapparater,
rörliga eldstadsroster, rökgasförvärmare),
nr 989—991 (kondensorer),
nr 993—996 (motorer),

nr 997 (ugnar för industriella ändamål m. m.),
nr 998—1001 (valsverk för metallindustrien, ånghammare
m. m.),

nr 1003 (lyftblock och blockvagnar),
nr 1005 —1011 (metallbearbetningsmaskiner),
nr 1012—1016 (träbearbetningsmaskiner),
nr 1018 (digelpressar),
nr 1019—1021 (sy- och stickmaskiner),
nr 1022, 1023 (kaffe-, krydd- och köttkvarnar
m. m.),

nr 1024—1028 (lantbruksmaskiner),
nr 1035 —1046, 1052—1059 (cylindrar, slidskåp,
vevaxlar, valsar, transmissioner, skruvväxlar, kugghjul,
armatur m. m.);

(elektriska maskiner m. m.)
nr 1060—1064 (elektriska maskiner),

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 37 höft. (Nr 43.)

3

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

nr 1067 (monterade ackumulatorselement och
batterier),

nr 1068—1071, 1073—1081 (elektriska apparater
och artiklar),

nr 1090 — 1092 (velocipeder),
nr 1094 (barnvagnar),

nr 1095—1097 (järnvägs- och spårvägsvagnar
utan motorer),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

H) att samma proposition, i vad den avser

följande under Avd. XVI. Varor ej annorstädes

upptagna i tulltaxan upptagna rubriker, nämligen

nr 1270 och 1271 (musikinstrument) med därvid
fogad anmärkning 1 samt

nr 1280—1284 (vågar),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

I) att samma proposition, i vad den avser

följande under Avd. XIII. Maskiner, apparater,

fartyg och fordon i tulltaxan upptagna rubriker,
nämligen

nr 992 (motorer, vägande per stycke netto högst
500 kilogram),

nr 1033 (lokomotiv),
nr 1034 (diverse slag av maskiner) och
nr 1098 (järnvägs- och spårvägsvagnar i förening
med motorer, åkdon och fordon, ej särskilt nämnda,
m. m.),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt

J) att samma proposition, i vad den avser förhöjning
av de minimitullsatser, som angivas

a) i anmärkningen till tulltaxerubrikerna nr 1019
—1021 (sy- och stickmaskiner),

b) i anmärkningen 6 till avdelning XIII A i tulltaxan
(maskiner, ej elektriska) samt

c) i anmärkningen 2 till tulltaxerubrikerna nr
1060—1065 (maskiner, elektriska),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

19

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

K) att motionen II : 355 av herr Leffler om förhöjd
tull å läster för skotillverkning, rubriken 242,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

L) att motionen II : 356 av herr Sommelius om
förhöjd tull å finpapper, rubrikerna 309—313, ävensom
motionen II : 360 av herrar Björkman i Norrköping
och Eriksson i Överbyn, i vad sistnämnda motion
avser förhöjd tull för samma rubriker, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

M) att motionen II : 357 av herr Thore om förhöjd
tull å fönsterglas, rubrikerna 682—688, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

N) att motionen II: 358 av herrar Persson i Fritorp
och Jönsson i Fridhill om förhöjd tull å »glykos
etc.» (druvsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap),
rubriken 162, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

O) att motionen II: 359 av herr Norman m. fl.
om förhöjd tull å margarin, rubriken 139, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

P) att motionen II: 360 av herrar Björkman i
Norrköping och Eriksson i Över byn om förhöjd tull
å ovanläder och läderremmar, rubrikerna 201—203,
207, 208 och 215; handskar, rubriken 214; reseffekter,
rubrikerna 217—219, 563 och 1313; ljuskänsligt fotografiskt
papper, rubriken 314; kuvert, rubrikerna 321,
322; wellpapp, rubriken 330; elastiska spånadsvaror,
rubrikerna 544, 545; impregnerade vävnader samt linoleummattor,
rubrikerna 546—548; elektriska isoleringsrör
med tillbehör, rubrikerna 1085, 1086; feta oljor
och fernissor, rubrikerna 1102, 1104, 1118 och 1119;
tvål, rubriken 1123; komprimerad ammoniak, rubriken
1128; salpetersyra, saltsyra, svavelsyra och fosforsyra,
rubrikerna 1130, 1132, 1133 och 1135; lim, rubriken
1250; samt knappar, rubrikerna 1304—1307, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

Q) att motionen 11:361 av herr Björkman i

20

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

Norrköping om ändrad uppdelning av rubriken 13 i
tulltaxan samt om införande av tull å vissa slags arbeten
av glimmer icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

R) att motionen II: 362 av herr Thore om dels
förhöjning av tullen å kalkkväve, rubriken 1228, dels
ock införande av tull å norgesalpeter (kalksalpeter),
rubriken 1227, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

S) att motionerna 1: 228 av herrar Ivar Pettersson
och Johan Johansson i Tväråselet samt II: 354
av herrar Svensson i Grönvik och Lindström i Långnäs,
om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om
förslag till provisoriska åtgärder för åstadkommande
av lika gynnsamma produktionsförutsättningar för viktigare
industrier och för animalisk jordbruksproduktion,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

T) att motionen 1: 229 av herr Stendahl om bemyndigande
för Kung]. Maj:t att åsätta tilläggstullar
å vissa varor, tillverkade inom länder med starkt
deprecierad valuta, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt

U) att motionen II: 185 av herr Lithander om
införande av tull å kardbeslag, rubriken 854, icke
heller måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I fråga om Kungl. Maj:ts föreliggande proposition, i vad densamma
avser rubrikerna nr 969, 975 och 977 i tulltaxan kommer utskottet
att avgiva yttrande i annat sammanhang, vilket utskottet härmed
får för riksdagen

V) anmäla.

Stockholm den 30 maj 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖ1NG.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

21

Reservationer:

1) av herrar friherre Fleming, Vennersten, Kant och Winlder, vilka
anfört:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 356 föreslås ’en temporär förhöjning
av tullskyddet för sådana för vårt land viktiga industrigrenar,
vilka för uppehållandet av sin produktion och bibehållandet av sina avsättningsmöjligheter
å hemmamarknaden bevisligen äro i trängande behov
därav.’ Kungl. Maj:ts förslag innebär för vissa rubriker i tulltaxan,
för vilka vikttull nu utgår, en fördubbling av nu gällande tullsatser
samt en höjning med 30 procent å en del nu utgående värdetullsatser.

Utskottets majoritet har röstat för avslag å Kungl. Maj:ts förslagtrots
det, att ingen meningsskiljaktighet torde råda därom, att den
nuvarande situationen för industrien kan betecknas såsom ett verkligt
nödläge.

Aven om orsakerna till detta nödläge i mycket hög grad kunna
hänföras till den över hela världen rådande depressionen, är faran för
vårt lands industri till ytterlighet skärpt genom ett fenomen, som före
världskriget varit så gott som okänt, nämligen den undervärdering,
som är utmärkande för flera av de f. d. krigförande ländernas valutor.
Abnorma förhållanden i fråga om valutakurser voro visserligen rådande
även under den tid kriget pågick, men den underlägsenhet i konkurrenshänseende,
som detta numera medfört för vårt land, framträdde icke
under krigstiden på den grund, att de krigförande ländernas industri i
stor utsträckning togos i anspråk för krigsändamål och därför voro
urståndsätta att exportera. I den mån fredsproduktionen återupptogs
och ökades, växte emellertid faran för sådana länders industri, hos vilka
ovannämnda missförhållanden i avseende å valutan icke uppkommit, i
det dessa länders produktionskostnader kommo att ställa sig avsevärt
högre än de valutasvaga ländernas motsvarande kostnader, beräknade
efter gällande kurs. Karakteristiskt för länder med utåt undervärderad
valuta är nämligen, att penningens köpkraft inom det egna landet är
högre, än vad valutans värde i utlandet låter sluta till. Härigenom
komma givetvis arbetslönerna i länder med utåt undervärderad valuta
att medgiva ett lägre försäljningspris å den producerade varan, än vad
fallet är t. ex. i vårt land.

22 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

Den under normala förhållanden rådande sunda konkurrensen olika
länder emellan har på denna grund fått vika för en kamp om avsättningsmöjligheterna,
som medfört allt svårare följder för de i valutahänseende
bättre ställda ländernas produktion. Konkurrensen har förlorat
sin sunda karaktär, när den kännetecknas av förhållanden, som
medfört, att exempelvis arbetslönerna i Tyskland endast utgöra 25 till
30 procent eller ännu mindre del av vad de i början av detta år betingade
i vårt land. Det tidigare jämviktsförhållandet har sålunda
upphört.

Om en dylik konkurrens ostörd får fortgå, måste den ej blott
inom kort komma att ödelägga en stor del av vår industri utan måste
även medföra, att arbetstillfällena och därmed existensmöjligheterna för
vårt eget lands arbetare allt mera minskas, under det samtidigt täckningen
av det föreliggande och uppkommande varubehovet sker med
varor, vilkas framställning skänker sysselsättning åt utlandets arbetare.

Av sig själva kunna verkningarna av en sådan konkurrens icke
neutraliseras förr än valutaförhållandena stabiliserats och på denna väg
jämvikten återställts, d. v. s. när undervärderingen utåt och övervärderingen
inåt upphört. När och huru detta kan komma att ske, därom
veta vi intet.

Den höga lönenivån och de högt uppdrivna frakter inom landet,
som tynga vår egen produktion, hava även medfört en skärpning av
konkurrensen från sådana länder, vilkas valuta, gent emot vår, icke
varit undervärderad, och för vissa industrigrenar måste även denna omständighet
tillmätas avgörande betydelse. I de flesta fall är det emellertid
det i det föregående berörda osunda konkurrensfenomenet, som
medfört de utomordentligt allvarliga förhållanden, vilka nu i många fall
lamslagit vår svenska industri.

Det må villigt erkännas, att depressionen ytterligare förvärrat
läget, men även om densamma inom den allra närmaste framtiden skulle
kunna tänkas upphöra, skulle detta enligt vår mening ej kunna medföra
annan förändring av läget än att, om ökat tullskydd ej erhålles,
de behov, som förefinnas och som komma att uppstå, fortfarande skulle
täckas genom import med förbigående av vårt eget lands industri.

Följderna av den hittills förda politiken kännetecknas, som bekant,
av en fortgående ökning av arbetslösheten, som redan den 15
mars medfört, att endast av de till landsorganisationen anslutna förbundens
medlemmar ej mindre än 49,787 voro arbetslösa, under det att
dessutom 53,506 arbetade med inskränkt arbetstid. Vid till Sveriges
verkstadsförening anslutna verk har antalet arbetare, som i september

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer. 23

L920 utgjorde 58,743, intill flen 7 maj 1921 minskats med 38 procent.
Inom textilindustrien har antalet arbetare, som den 1 juni 1920 vid 147
redovisade till Sveriges textilindustriförbund anslutna företag utgjorde
27,306, minskats med cirka 30 procent, under det att antalet arbetstimmar
per vecka för de kvarvarande inskränkts till 46 procent av
det normala.

Skulle nu icke ett ökat skydd beredas industrien, har man starka
skäl att frukta, att påfrestningen skall bliva så stor, att en ytterligare
inskränkning — i många fall ett totalt inställande — av driften blir eu
nödvändighet. Den omedelbara följden härav bleve ju en högt stegrad
arbetslöshet, vars konsekvenser ej ännu kunna helt överblickas, men som
otvivelaktigt måste bliva ödesdigra icke blott för industrien själv utan
även för statens och kommunernas finanser och för de sociala förhållandena
i landet.

De framtida följderna för industrien av en driftsinställelse av väsentligt
större omfattning än den nuvarande måste komma att innebära
allvarliga faror, som redan nu kunna förutses. Stillastående är på alla
områden liktydigt med tillbakagång. Ställas stora delar av industrien
inför nödvändigheten att avveckla på obestämd framtid, upphäves ej
blott dess kontakt med kundkretsen inom och utom landet, utan hela
den del av samhället, som direkt och indirekt varit beroende av industrien,
kommer att desorganiseras, den fackkunniga personalen att skingras
och stora nation alvärden att läggas åsido såsom dött kapital. En nyorganisation
även under framtida gynnsammare konjunkturförhållanden
måste fordra många års intensivt arbete och ytterligare kapitalutlägg,
utan att likväl säkerhet vinnes för att vår svenska industri kan återhämta
vad som förlorats, eller hävda sin ställning i den grad som fallet
varit före världskriget, då frukterna av under årtionden nedlagt arbete
först på allvar började att visa sig.

Det synes då, som om man icke borde tveka att tillgripa de medel,
som stå till buds för att så långt möjligt söka lägga förhållandena
tillrätta. Man borde i detta sammanhang kunna bortse från frågan om
frihandel eller protektionism. Det är icke ett permanent utan ett av
särskilt abnorma förhållanden betingat provisoriskt ökat tullskydd som
nu fordras, ej endast för industriens egen skull utan för landets i dess
helhet, ty industrien har kommit att utgöra en allt väsentligare del av
det svenska näringslivet. Det är sålunda ett riksintresse av allra största
vikt, för vilket riksdagens stöd nu begäres. Härtill knyter sig ovillkorligt
den reflexionen, att om detta stöd uteblir erforderliga skattemedel
för det växande behovet av arbetslöshetsunderstöd skulle bliva så gott

24 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

som omöjliga att uppbringa och att skattebördorna i ännu högre grad
än vad nu är fallet skulle komma att överflyttas på den redan förut hårt
pressade jordbruksnäringen.

Vi veta väl, att allvarliga anmärkningar riktas mot den nu föreliggande
kungl. propositionen, och vilja i korthet bemöta de viktigaste.

Det har blivit ett slagord, att tullar skada exportindustrien. Detta
påstående är enligt vår övertygelse långt ifrån allmängiltigt. Råvarutullar
skada givetvis, men industriens råvaror äro i allmänhet nu tullfria
och skulle enligt propositionen även bliva det i fortsättningen. Därtill
kommer att flera av våra exportindustrier själva önska tullar, ej av
oförstånd utan av klok beräkning, i det de väl inse, att ett bevarande
av hemmamarknaden ökar omsättningen och därigenom tillåter dem att
på en större produktion fördela de allmänna omkostnaderna, vilket i
många fall varit, är och blir ett bland villkoren för att de överhuvudtaget
skola kunna nedpressa sina produktionskostnader i den grad, att
de bliva konkurrensdugliga på exportmarknaden.

En annan anmärkning är, att den föreslagna tullförhöjningen icke
skulle kunna hjälpa industrien på den grund, att den vore för låg för
att utjämna skillnaden mellan svenska och utländska produktionskostnader.
I denna anmärkning ligger alltså ett direkt erkännande av, att
den föreslagna ökningen av tullskyddet hållits inom en mycket måttlig
gräns. Det må även gärna medgivas, att en enbär fördubbling av nu
"gällande tullskydd i de flesta fall ej skulle vara till fyllest från skyddssynpunkt,
men samtidigt må erinras därom, att Kungl. Maj:t ej heller
utgått ifrån, att så skulle vara förhållandet. Tvärtom har det provisoriskt
ökade tullskyddet uttryckligen angivits såsom utgörande blott en
av flera samverkande faktorer, bland vilka — förutom tullförhöjningen
— må framhållas, dels den minskning i de olika produktionskostnaderna,
som industrien själv kan och måste åstadkomma och i vissa fall redan
ernått, dels den ytterligare hjälp, till vilken riksdagen genom ett bifall till
Kungl. Maj:ts proposition angående en nedsättning av järn vägsfrakterna
blivit satt i tillfälle att medverka. I samma riktning verka de direktiv, som
från Kungl. Maj:t utgått, att vid upphandling till statens verk företräde
under vissa förhållanden skulle lämnas för svenskt fabrikat. Samtliga
dessa och andra här ej berörda åtgärder skulle samverka till stödjande
av den svenska produktionen och till återställandet av det tidigare
förhållandet mellan svensk och utländsk konkurrens på hemmamarknaden.

Det har vidare anförts, att lagerbestånden, speciellt inom textilbranschen,
vore så stora, att någon avsättning för svensk industri ej
vore att påräkna förrän lagren tömts. Härtill må anmärkas, dels att

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer. 25

lagren lios handlandena redan nu ej oväsentligt minskats samt att redan
nu vissa kompletteringsbehov framträtt, som med säkerhet komma att
ökas. De nya inköp, som föranledas härav, kunna i många fall ej
täckas genom inköp från engrossisternas äldre lager, som speciellt vad
mönstervaror beträffar redan äro mindre begärliga. Ett bifall till Kungl.
Maj:ts förslag skulle följaktligen medverka till att svensk textilindustri
redan nu tillfördes beställningar, som i annat fall gå till utlandet.

Kritiken har även inriktats på den omständigheten, att Kungl.
Maj:ts förslag innebär en ensartad höjning för de i propositionen angivna
rubrikerna. I den händelse ökningen avsett att ensam åstadkomma
ett utjämnande av skillnaden mellan svensk och utländsk produktionskostnad
skulle denna anmärkning varit befogad. Nu är detta,
såsom i det föregående påvisats, så långt ifrån fallet, att t. o. m. förslagets
motståndare bygga sina angrepp bland annat därpå, att ökningen
är för låg för att kunna hjälpa. Anmärkningen förlorar just härigenom
sitt berättigande, då en ensartad höjning av tullskyddet, sådan som den
nu föreslagna, uppenbarligen icke är av natur att bereda ett skydd, som
överstiger det verkliga behovet.

På grund av vad sålunda anförts och då vi icke kunna påtaga
oss ansvaret för den olycka, som enligt vår uppfattning kommer att
drabba vårt land, dess arbetare och dess industri, därest lindring ej
beredes i det nuvarande nödtillståndet, hava vi yrkat:

vid punkterna

A) ,

B) ,

C) ,

D) ,

E) ,

F) ,

G) ,

B),

I) och

J) :

att Kungl. Maj:ts proposition måtte av riksdagen
bifallas;

vid punkten L):

att motionen II: 356 av herr Sommelius om förhöjd
tull å finpapper, rubrikerna 309—313, ävensom
motionen II: 360 av herrar Björkman i Norrköping och
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 37 käft. (Nr 43.) 4

26 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

Eriksson i O ver by d, i vad densamma avser förhöjd tull
vid nu nämnda rubriker, måtte av riksdagen bifallas;

vid punkten M):

att motionen II: 357 av herr Thore om förhöjd
tull å fönsterglas, rubrikerna 682 — 688, måtte av riksdagen
bifallas;

vid punkten N):

att motionen II: 358 av herrar Persson i Fritorp
och Jönsson i Fridhill om förhöjd tull å »glykos etc.»
(druvsocker, stärkelsesocker och stärkelsesirap), rubriken
162, måtte av riksdagen bifallas;

vid punkten P):

att motionen II: 360 av herrar Björkman i Norrköping
och Eriksson i Overbyn, i vad den angår förhöjd
tull å ljuskänsligt fotografiskt papper, rubriken
314; kuvert, rubrikerna 321, 322; wellpapp, rubriken
330; elastiska spånadsvaror, rubrikerna 544, 545; impregnerade
vävnader samt linoleummattor, rubrikerna
546, 548; elektriska isoleringsrör med tillbehör, rubrikerna
1085, 1086; fernissor (lackfernissor m. m.) rubriken
1119 samt tvål, rubriken 1123, måtte av riksdagen
bifallas;»

2) av herr Wijk, som anfört:

»I likhet med utskottet håller jag före att det för industriens framtida
konkurrenskraft är av största vikt, att produktionskostnaderna nedbringas
och att åtgärder som kunna motverka en utveckling i sådan
riktning i möjligaste mån undvikas.

Vid granskningen av Kungl. Maj:ts proposition nr 356 och de i anledning
av densamma väckta motionerna har jag därför i första hand
sökt fastslå, på vilka punkter ett bifall till de föreslagna tullförhöjningama
skulle kunna skydda den inhemska produktionen mot en övermäktigkonkurrens,
framkallad av vissa utländska valutors abnorma depreciering,
och därmed i väsentligare mån bidraga till en lindring av den svåra
arbetslöshet som för närvarande råder.

De grupper, som ur denna synpunkt främst komma i betraktande,
äro textilgrupperna och järngruppen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer. 27

Inom textilgrupperna är bomullsindustrien främst utsatt för engelsk
konkurrens, medan ylleindustrien även lider av konkurrens från Mellaneuropa.
Inom båda grupperna av industri råder stark arbetslöshet.
Denna beror dock uppenbarligen till stor del på den allmänna depressionen
och på de stora varulager, som hopats inom landet. Ett ökat
tullskydd synes ej inom närmaste tiden kunna medföra någon påtaglig
ökning av arbetstillfällena inom dessa industrier. Huru pris- och produktionsförhållandena
kunna komma att gestalta sig längre fram, när
dessa yttre hinder för deu svenska produktionen förlorat i kraft, är
givetvis svårt eller omöjligt att bedöma. Det har under sådana förhållanden
synts mig betänkligt att nu tillstyrka en tullförhöjning för textilgrupperna,
och detta så mycket mer som konfektionsindustrien, vilken
normalt konsumerar en mycket stor del av den svenska textilproduktionen,
ligger så gott som fullständigt nere och uppenbarligen ej kan
hjälpas genom den tullförhöjning, som av Kungl. Maj:t föreslås.

Järngruppen är i hög grad utsatt för konkurrens från Mellaneuropa,
och betydande delar av denna industri ligga på denna grund
nere. Inga större inneliggande lager synas här utgöra hinder för ett
upptagande av produktionen. Det är givetvis ovisst, i vad mån de föreslagna
tullförhöjningarna räcka till för att jämte andra lättnader, som
kunna komma ifråga, möjliggöra ett mer allmänt upptagande av speciellt
den egentliga järnindustrien till fyllande av den inhemska konsumtionen.
Den allvarliga fara, som hotar denna industri, synes dock
motivera, att ett försök i detta avseende göres.

Med råvarans skyddande synes ofrånkomligen följa, att även de
produkter, som använda denna'' råvara, erhålla ett motsvarande skydd.

På sålunda anförda skäl har jag yrkat, att utskottet måtte föreslå
riksdagen att bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition, i vad den
avser under avdelning XII metaller A, B och C samt XIII maskiner,
apparater, fartyg och fordon i gällande tulltaxa upptagna rubriker.

Jag har sålunda hemställt,

vid punkterna

F) ,

G) i

I) och

J) :

att vad Kungl. Maj:t beträffande de under dessa
punkter upptagna rubriker föreslagit måtte av riksdagen
bifallas»;

28 Bevillningsutskottets betänkande AV 43. Reservationer.

3) av herr K. A. Nilson, vilken anfört:

»Med utskottet delar jag den meningen, att här föreslagna åtgärder
icke kunna övervinna det oerhört prekära läge, i vilket landets
industri befinner sig på grund av det nuvarande ekonomiska depressionsläget.

Jag medgiver också, i likhet med utskottet, att den sänkning av
varuprisnivån, som framkallas genom en ohejdad konkurrens från länder
med deprecierad valuta, möjligen kan genom den föreslagna åtgärden
i någon mån förhindras eller försenas och att en tullförhöjning — och
i svnnerhet en alltför omfattande sådan — alldeles icke är i och för sig
önskvärd.

Emellertid delar jag desslikes utskottets uppfattning, att »landets
mycket bekymmersamma ekonomiska läge påkallar givetvis, att från
regerings och riksdags sida allt göres för att komma till insikt om vad
som möjligen kan lindra krisen», varvid jag dock icke kunnat finna det
möjligt, att, till dess sådan insikt genom på framtiden ställd undersökning
vunnits, fritaga mig från ansvaret, att nu söka göra åtminstone
något för att »lindra krisen», på det att icke »kon måtte do, medan
gräset gror».

När jag därför så omsorgsfullt som varit mig möjligt prövat läget
samt förhanden varande omständigheter och möjligheter, har jag ansett mig
böra, utan att därmed kränka mina frihandels vänliga grundsatser, tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts förslag, i vad det avser de två ojämförligt
största industrigrupperna: textil och järn (respektive manufaktur).

Beträffande båda dessa grupper med underavdelningar gäller:

att de sysselsätta ett betydande antal arbetare, vars utkomstmöjligheter
för oöverskådlig tid är beroende av dessa verks drift;

att de flesta dithörande verk ännu icke helt nedlagt sin verksamhet,
utan fortfarande ge inkomst åt stor del av sin arbetarstam, vilken, om
verken stängas, helt visst måste söka sig arbetslöshetsunderstöd,

att representanter för dessa industrier förklarat sig, om tullförhöjningen
beviljas, ämna — så långt det är dem möjligt — hålla sina verk
i gång; och

att samma representanter (de flesta) förklarat sig förvänta, att det
föreslagna tullskyddet komme att bliva deras industrier till avsevärt
gagn, antingen direkt eller indirekt genom den psykologiska påverkan
den föreslagna åtgärden skulle giva näringslivet.

Vad emellertid särskilt järngruppen beträffar, har jag icke kunnat
finna det lyckligt, om tullförhöjning skulle påläggas en del däri upp -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer. 29

tagna artiklar, vilka antingen alldeles icke äro föremål för tillverkning
inom landet, såsom galvaniserade järnrör (rubrik 755); eller i ytterst
ringa grad tillverkas bär, såsom självbindande skördemaskiner (rubrik
1025); eller som på grund av typiskt svenska modeller eller kvalitéer
icke äro föremål för egentlig import, såsom kokspislar (rubrik 716),
hästskosöm (rubrik 776), hästskor (rubrik 804), liar (rubrik 816), yxor
och bilor (rubrik 826), vanliga dörrlås-, deuxbattans- och kammarlås(rubrik
861) och vanliga byggnadsbeslag (rubrik 866) m. fl.; eller som
äro för lantbruket oundgängligen nödvändiga och hitintills icke i någon
större utsträckning importerats, såsom: slåttermaskiner, plogar, harvar,
hästräfsor, radsåningsmaskiner m. fl. under rubrik 1025 hörande åkerbruksredskap.

Inom utskottet har jag därför framlagt förslag om, att från tullförhöjning
undantaga eu del sådana tulltaxerubriker eller delar därav,
vilket förslag syntes omfattas med ett visst intresse såsom ägnat att på
denna punkt undanröja den starka invändning, som rests mot Kungl.
Maj:ts förslag på grund av dess schablonmässighet. Den korta tid, som
stod till buds, medgav likvisst icke att få förslaget fullt tulltekniskt
godkännbart utformat. Om jag därför icke kan vidhålla denna ståndpunkt
som yrkande, innebär detta alldeles icke, att jag frånträtt önskvärdheten
av en sådan tillämpning av tullförhöjningen, att dessa artiklar
undantagas. Då emellertid ett beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
innebär ett bemyndigande för Kungl. Maj:t, att, beträffande dessa
provisoriska tullförhöjningar, återkalla desamma före den bestämda tiden
1 juli 1922 eller nedsätta desamma i större eller mindre omfattning,
därest de visa sig obehövliga eller olämpliga, tillstyrker jag Kungl. -Maj:ts förslag med den fasta förvissningen, att Kungl. Maj:t skall efter
skedd omprövning vidtaga av mig angiven åtgärd och sålunda icke låta
obehövliga eller olämpliga tullsatser under avd. XII och XIII träda i
tillämpning.

Beträffande utskottets motivering ber jag också till stöd för min
ståndpunkt få anmärka:

dels att det icke ännu (vid tiden för detta betänkandes avgivande)
torde vara fullt klart, om eller i vad mån, eller på vad sätt (genom
tillägg till exportpriset eller fördelat på hela produktionen) den av utskottet
omtalade, Tyskland pålagda exportavgiften kommer att utgå; och

dels att det, enligt min mening, såväl genom den utredning
»mellanhandssakkunniga» lämnat, som än mer genom den skrivelse, som
överlämnats till statsrådet och chefen för handelsdepartementet från
järnhandelsföreningarnas arbetsutskott (vilken skrivelse jag anhåller få

30 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

som bilaga bifoga denna reservation) framgår, att det ökade tullskyddet
helt visst kommer industrien till godo och icke kommer att utnyttjas
av mellanhänderna »till oskäligt fördyrande av de tullskyddade produkterna».

Av de motioner som äro anknutna till propositionen synes mig
herr Thores II: 357 vara värd riksdagens beaktande, enär en höjning
av tullskyddet synes mig, efter de uppgifter, som lämnats utskottet, vara
den för närvarande enda synliga vägen att återupprätta den nu raserade
fönsterglasindustrien och skaffa arbete åt dess 1,300 arbetare.

På grunda av vad jag sålunda anfört hemställer jag, med i övrigt
instämmande i utskottets yrkanden,

vid punkten C): att vad Kungl. Maj:t i förevarande
proposition föreslagit beträffande under tulltaxans
Avd. VIII hörande: Spånadsämnen ur djuroch
växtriket samt därav framställda varor,
måtte av riksdagen bifallas,

vid punkten F): att vad Kungl. Maj:t föreslagit
beträffande under tulltaxans Avd. XII hörande: Metaller,
måtte av riksdagen bifallas;

vid punkten G): att vad Kungl. Maj:t föreslagit
beträffande under tulltaxans Avd. XIII hörande: Maskiner,
apparater, fartyg och fordon, måtte av
riksdagen bifallas,

vid punkten I): att vad Kungl. Maj:t föreslagit
beträffande under tulltaxans Avd. XIII hörande måtte
av riksdagen bifallas;

vid punkten M): att motionen II: 357 av herr
Thore, om förhöjd tull å fönsterglas, måtte av riksdagen
bifallas;

4) av herr Lithander, som instämt i den av friherre Fleming m. fl.
avgivna reservationen, samt därjämte yrkat,

vid punkten O): att motionen II: 359 av herr
Norman m. fl. om förhöjd tull å margarin, rubriken
139, måtte av av riksdagen bifallas,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer. 31

vid punkten P): att motionen 11: 360 av herrar
Björkman i Norrköping och Eriksson i Överbyn jämväl
i vad den angår förhöjd tull å ovanläder och läderremmar,
rubrikerna 20i—203, 207, 208 och 215;
handskar, rubriken 214; reseffekter, rubrikerna 217—
219, 563 och 1313; feta oljor och fernissor, rubrikerna
1102, 1104 och 1118; komprimerad ammoniak,
rubriken 1128; salpetersyra, saltsyra, svavelsyra och
fosforsyra, rubrikerna 1130, 1132, 1133 och 1135;
lim, rubriken 1250, samt knappar, rubrikerna 1304—
1307, måtte av riksdagen bifallas,

vid punkten Q): att motionen 11:361 av herr
Björkman i Norrköping om ändrad uppdelning av
rubriken 13 i tulltaxan samt om införande av tull å
vissa slags arbeten av glimmer måtte av riksdagen
bifallas, ävensom

vid punkten U): att motionen II: 185 av herr
Lithander om införande av tull å kardbeslag, rubriken
854, måtte av riksdagen bifallas;

5) av herr
Lithander yrkat;

Vennersten, vilken vid punkten U) instämt i vad herr

6) av herrar Wohlin, Åhlmans O. Olsson och Olsson i Kullenbergstorp,
vilka anfört:

»Vi kunna icke dela vissa av de synpunkter, vilka av utskottets
majoritet anföras såsom skäl för ett avslag å den föreliggande kungl.
propositionen. Det är visserligen även enligt vår uppfattning nödvändigt,
att den svenska industriens produktionskostnader i viss mån nedbringas,
och även vi äro av den meningen, att man icke i vårt land
bör genom artificiella åtgärder för framtiden fastlåsa den allmänna prisnivån
vid eu större höjd än som motsvarar det allmänna läget på världsmarknaden.
Under den nuvarande kritiska övergångstiden hålla vi
emellertid före, att de ogynnsamma verkningarna på det svenska näringslivet
av det häftiga allmänna prisfallet på världsmarknaden och särskilt
konkurrensen från länder med deprecierade valutor böra föranleda provisoriska
skyddsåtgärder för våra viktigare, av sådana åtgärder beroende

32 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

näringar, förutsatt att dessa åtgärder kunna visas lända vederbörande
näringar och deras arbetare till verkligt gagn.

Vid den prövning, som vi varit i tillfälle att ägna den föreliggande
kungl. propositionen, hava vi icke av i propositionen innehållna uppgifter,
av det till utskottets förfogande ställda materialet av konfidentiell
natur eller av de tillkallade sakkunnigas upplysningar kunnat bibringas
uppfattningen, att de av Kungl. Maj:t föreslagna tullförhöjningarna å
textilindustriens produkter, fallande under Avd. VIII i tulltaxan, skulle
i närvarande situation lända denna industri och dess arbetare till verkligt
gagn. På grund av de högst betydande lager av importerade varor,
som förefinnas inom vissa branscher, skulle tullförhöjningarna företrädesvis
komma importvarulagrens innehavare eller dessas fordringsägare
tillgodo. Vissa andra branscher, såsom stora delar av konfektionsindustrien,
skulle endast kunna skyddas genom flerdubbelt större tullförhöjningar
än de av Kungl. Maj:t föreslagna.

Vi kunna av olika skäl icke heller tillstyrka Kungl. Maj:ts förslao-
i vad detta avser artiklar, fallande under Avd. \ I, VII, X, XI.
XII B, XII C, XII D, XIII B och XIII C i tulltaxan. Eu del av hithörande
tillverkningsgrenar äro för övrigt för vårt lands ekonomiska
liv av mindre betydelse.

Beträffande järnindustriens, järnmanufakturindustriens och verkstadsindustriens
produkter, fallande under Avd. XII A och XIII A
i tulltaxan, hava vi fått uppfattningen, att provisoriskt förhöjda tullsatser
skulle kunna i viss grad hjälpa järnindustrien och vissa grenar
av järnmanufaktur- och verkstadsindustrierna ur deras nuvarande
betryck. Härvid hava vi ansett den i motionen I: 229 av herr Stendahl
förordade utvägen med differentialtullar innebära den ekonomiskt sett
rationellaste lösningen, enär det är konkurrensen från länder med deprecierade
valutor, som, i den mån ifrågavarande industriers svårigheter
härflyta av utländsk konkurrens, medför de ojämförligt största olägenheterna.
Av särskilda, delvis från utskottsmajoritetens avvikande skäl
hava vi emellertid icke funnit denna väg för närvarande framkomlig.
Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition hava vi väl, i likhet
med Kungl. Maj:t, funnit nödvändigt att förhöjda tullsatser å här ifrågakommande
halvfabrikat åtföljas av lörhöjda tullsatser a en stor del a\
de inom samma områden av tulltaxan fallande helfabrikaten. Emellertid
har vid närmare granskning framgått, att i den kungl. propositionen
förhöjda tullsatser jämväl föreslås å ett icke ringa antal järnmanufakturartiklar,
maskiner m. in., vilkas tillverkning alldeles icke behöver
skyddas genom fördubblade tullsatser, antingen därför att produkterna

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer. 33

ifråga icke i nämnvärd mån eller icke alls tillverkas inom landet, eller
därför att import icke förekommer eller därför att artiklarna ifråga
företrädesvis äro exportartiklar. Det bör i detta sammanhang anmärkas,
att proportionen mellan de före kriget bestämda tullsatserna
å halv- och helfabrikaten inom dessa branscher i nuvarande läge med
de starkare tryckta priserna å halvfabrikaten icke längre äro hållbara.
hör vissa av nu åsyftade artiklar borde en fördubblad järntull
icke behöva medföra någon som helst tullförhöjning, för andra av
dem eu tullförhöjning, som endast utgjorde kompensation för den förhöjda
tullen å halvfabrikatet. Med anledning härav har med biträde
av de till utskottets förfogande ställda sakkunniga försök gjorts
till ^gallring av ett antal tulltaxepositioner ävensom till klyvning av
vissa rubriker, för vilka i den kungl. propositionen tullfördubblingar
föreslagits, med syfte att avlägsna uppenbart orimliga konsekvenser
av ett bifall till den kungl. propositionen i denna del. Detta arbete
har emellertid visat sig för att kunna tillfredsställande utföras krävamera
tid än som under ärendets behandling inom utskottet stått
till buds, och resultaten av det gjorda försöket har i följd härav
icke kunnat nog sakligt försvaras gentemot kritik, som särskilt från
principiellt protektionistiskt håll riktats mot desamma. Det har då framställts
tanken på en sådan lösning, att riksdagen åt Kungl. Maj:t delegerade
rätt att under tid, som omnämnes i motionen I: 229, höja tullsatserna
å produkter, hörande under ifrågavarande avdelningar av tulltaxan,
upp ^ till dubbla beloppet av nu utgående tullsatser, med överlåtande
åt Kungl. Maj it att, under noggrant aktgivande å vederbörande
tillverkningsgrenars verkliga behov. av skydd, göra sådana undantag
och klyvningar av tulltaxepositioner, varom nu talats. Yrkande om att
utskottet måtte använda sin motionsrätt och hos riksdagen göra framställning
i nu angiven riktning har emellertid blivit av utskottet avslaget.

Vi kunna instämma i vad utskottsmajoriteten anför på tal om
mellanhandssakkunnigas utlåtande rörande frågan om betryggande
garantier för att det i/rågasatta ökade tullskyddet icke av de fasta
mellanhandssammanslutningar, som äro tillfinnandes inom här omnämnda
bransch, utnyttjas till oskäligt fördyrande av de tullskyddade produkterna.
Sådana garantier synas oss icke hava kunnat lämnas.

Slutligen anse vi oss böra uttala vår anslutning till de allmänna
synpunkter ifråga om önskvärdheten att åstadkomma i lika mån gynnsamma^
produktionsbetingelser för våra viktigare industrier och för den
animaliska jordbruksproduktionen inom riket, som kommit till uttryck i
motionerna I: 228 av herrar Pettersson, Ivar, och Johansson, Johan, i
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 37 höft. (Nr 43.) 5

34 Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. Reservationer.

Tväråselet samt II: 357 av herrar Svensson i Grönvik och Lindström i
Långnäs.

Med hänsyn till vad sålunda anförts se vi oss härmed, i förhoppning
om att Kungl. Maj:t skall finna lämpligare förslag till skyddsåtgärder
för det svenska näringslivet än det i den föreliggande propositionen
nr 356 intagna, nödsakade hemställa,

att samma proposition icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda»;

samt

7) av herr Wijk, mot vissa delar av utskottets motivering.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

^5

Bilaga

till betänkandet.

Stockholm don 12 maj 1921.

Till Statsrådet och Chefen för Kungl. Handelsdepartementet.

I ämbetsskrivelse den 29 april 1921 har herr statsrådet meddelat, att herr
statsrådet vid föredragning inför Kungl. Maj:t av propositionen nr 356 angående
provisorisk förhöjning av tullsatserna för vissa industriprodukter bland
annat anfört, att i avseende å de i förslaget upptagna järnmanufakturartiklarna
en tullförhöjning enligt herr statsrådets mening borde vidtagas endast
under den förutsättning, att betryggande garanti kunde vinnas för, att det
ökade tullskyddet verkligen komme industrien till godo och icke av de fasta
mellanhandssammanslutningar, som inom denna bransch vore till finnandes,
utnyttjades till oskäligt fördyrande av de tullskyddade produkterna. I anslutning
härtill har herr statsrådet genom samma ämbetsskrivelse anmodat mellanhandssakkunniga
att skyndsamt verkställa utledning angående möjligheten
av att vinna dylik garanti samt därefter tillställa herr statsrådet meddelande
om det resultat, vartill undersökningen kunnat leda. Sedan den sålunda anbefallda
utredningen nu verkställts, få de sakkunniga i ärendet anföra följande.

Inom järnhandelsbranschen rådde tidigare fri konkurrens mellan detaljisterna,
liksom fallet alltjämt är i fråga om partihandeln. Under detta system
framväxte förhållanden, vilka såväl järnhandlarna själva som deras leverantörer
ansågo medföra allt större svårigheter. Detaljhandelsavancen nedpressades under
konkurrensens tryck till belopp, som för många handelsutövare icke förslogo
att täcka utminuteringskostnaderna, och åtskilliga från köpmannasynpunkt
illojala konkurrensformer utbildades. I syfte att upphjälpa den sjunkande affärsmoralen
inom branschen och förbättra liandelsutövarnas existensvillkor började
järnhandlarna då under århundradets första decennium att organisera sig
i föreningar, vilkas huvudsakliga uppgift blev att fastställa gemensamma försäljningsvillkor
och detaljpriser. För närvarande finnas 16 sådana distriktsorganisationer,
omfattande sammanlagt något över 900 järnhandlare och anslutna
till en gemensam centralorganisation, Sveriges järnhandlarföreningars
centralförbund.

Med avseende å prissättningen inom detaljhandeln kunna järnmanufakturartiklarna
uppdelas i tre kategorier, allt eftersom priset bestämmes av varje
enskild handlande självständigt, av vederbörande förening eller av fabrikanten
(grossisten). Till den förstnämnda varugruppen, som alltså är föremål för fri
konkurrens vid försäljningen, hör ett stort antal smärre, särskilt importerade
artiklar, som förekomma i starkt växlande modeller och fabrikat, samt över
huvud taget artiklar, som var för sig ej röna någon större omsättning. Den andra

36

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

gruppen omfattar ett relativt ringa antal artiklar men just de »stora» artiklarna,
vilka i regel tillverkas i ensartade storlekar ock kvaliteter samt försäljas
i större omfattning, såsom spislar och vissa andra slag av gjutgods, byggnadssmiden,
handredskap, plåt, rör, spik, skruv, hästsko!'' m. m. I fråga om
dessa artiklar fastställes detaljpriset av varje järnhandlareförening för sig,
och får envar föreningsmedlem förbinda sig att under inga förhållanden underskrida
detsamma. Brott mot föreningsstadgarna i denna punkt kan hava till
påföljd bötfällning eller uteslutning eller och påtryckning från leverantörernas
sida efter framställning av organisationen. Den tredje gruppen slutligen representeras
av jordbruksmaskinerna. Detaljpriset å dessa artiklar fastställes av
vederbörande fabrikant eller grossist och publiceras genom kataloger. Detta
katalogpris får icke överskridas vid försäljning vare sig genom agent eller
järnhandlare, men återförsäljarna beviljas av leverantören viss rabatt å sagda
pris.

Järnhandlarorganisationernas förmåga att upprätthålla en effektiv sammanhållning
i prisfrågor grundar sig på deras möjlighet att resa hinder gentemot
konkurrens från utom organisationen stående affärer. Föreningarna hava
nämligen med framgång eftersträvat att hos leverantörerna utverka oförmånligare
villkor för utomstående järnhandlare än för sina egna medlemmar. Att
föreningarna därvid funnit stöd hosi leverantörerna förklaras till stor del därav,
att även dessa funnit förenligt med sina intressen att förbättra järnhandlarnas
villkor genom att skapa en begränsad krets av solida avnämare. De sålunda
mellan järnhandlarnas centralorganisation å ena sidan samt fabrikanter och
grossister inom järnmanufakturbranschen å andra sidan träffade förmånsavtalen
påkalla givetvis en särskild uppmärksamhet såsom varande uppenbarligen
ägnade att i viss mån upphäva den fria konkurrensen inom järnhandelsbranschen.

Av sådana avtal äro för närvarande följande gällande.

Det s. k. gjuter [avtalet, slutet mellan järnhandlarnas centralförbund
samt vissa fabrikanter och grossister inom gjuteribranschen — den s. k. gjuterikonventionen
-— omfattar samtliga i fabrikanternas gjutgodspriskuranter upptagna
artiklar med undantag av stryk- och strykugnsjärn, vågar, fotogenkök,
köttkvarnar, färgkvarnar, glacemaskiner, körbärsrensare, saftpressar, brödskärningsmaskiner,
ben- och kornkrossar, gasspislar, gaskök och övriga gasapparater,
likkistfötter, kakelugns- och vippspjäll, cadékaminer, bakugnshallar,
spiralknappar, vattenlioar och regulatorer till samma, emaljerade grytor, alla
slags ventiler utom stenfots- och kakelugnsventiler, alla slags galler för luftväxling
utom s. k. fantasigaller, brunnsbetäckningar, gödselvattenspridare och
ventilationskaminer. Enligt avtalet förbinder sig gjuterikonventionen att vid
försäljning av alla under avtalet fallande artiklar till köpare, som ej tillhöra
någon till centralförbundet ansluten järnhandlarförening, notera 5 procent
lägre rabatt än den för medlemmar av dylik förening gällande standardrabatten.
Dock förbehåller sig gjuterikonventionen rätt att, för den händelse inträde
i järnhandlarförening vägras handlande, som med konventionens tillstyrkan
anmäler sig önska bliva upptagen som medlem av dylik förening, likväl
lämna denne samma rabatt, som för järnhandlareföreningsmedlem är gällande.
Jämväl i fråga om de ovan angivna artiklarna skola järnhandlareföreningarnas
medlemmar åtnjuta högre rabatt än dylik förening ej tillhörande

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43. 37

handlande. Järnhandlareföreningarnas medlemmar äga vid försäljning till
andra handlande ej lämna högre rabatt än gjuterikonventionens medlemmar
äga bevilja, °eh de handlande, vilka gjuterikonventionens medlemmar förbehållit
sig rätt att lämna lika hög rabatt som till jäirnhandlarföreningarnas
medlemmar, äga vid försäljning ej lämna större rabatt än 5 procent under järnhandlarföreningsmedlemmarnas
standardrabatt. Avtalet löper tills vidare med
uppsägningstid den 1 oktober att upphöra därpå följande 1 januari.

Byggnadssm id esa v talet, som träffats mellan centralförbundet å ena sidan
samt ett antal fabrikanter och grossister å andra sidan, omfattar de under tulltaxerubrikerna
865—86< upptagna smärre artiklarna, såsom gångjärn, fönsterbeslag,
reglar och andra dylika för byggnader avsedda beslag. Enligt avtalet
skola andra återförsäljare av byggnadssmiden än medlemmar av till centralförbundet
anslutna föreningar och vissa andra järnhandlare åtnjuta rabatter,
som med minst 10 procent å gällande priskurantpriser understiga grundrabatterna
till de båda sistnämnda kategorierna av järnhandlare. Handlande, som
åtnjuta den högre rabatten, äro skyldiga att vid försäljning till andra handlande
tillämpa rabatter, som med minst 10 procent av priskurantpriset understiga
grundrabatterna. Avtalet kan uppsägas den 1 i varje månad att upphöra
3 månader därefter.

Hästskoavtalet, träffat mellan centralförbundet och hästskofabrikanternas
sammanslutning — den s. k. hästskokonventionen —, förpliktar fabrikanterna
att vid försäljning till andra avnämare än medlemmar av järnhandlarföreningarna
och andra större handlande, som före avtalets slutande idkat handel
med hästskor och därvid varit med avseende å priset jämställda med de
förra, tillämpa följande tillägg till gällande grundpris:

vid försäljning till återförsäljare:

å partier av minst 5 ton .......................................... 4 procent

å mindre partier ................................................ 8 »

vid försäljning till hovslagare och smeder:

å partier av minst 5 ton .......................................... 5 procent

å mindre partier ................................................ 14 »

Vid försäljning från bruk direkt till andra förbrukare än hovslagare och
smeder skola respektive järnhandlarföreningars prislistor tillämpas. Konventionen
har dock förbehållit sig prövningsrätt i fråga om dessa prislistor. Avtalet
löper per kalenderår med en månads uppsägning.

I fråga om presspik föreligger utfästelse från fabrikanterna — pressspiksföreningen
— att vid försäljning till medlemmar av järnhandlarföreningarna
medgiva 1 procent högre rabatt å bruttopriset än vid försäljning till
andra återförsäljare. Denna utfästelse torde kunna när som helst återkallas
av fabrikanterna.

Beträffande brodd och söm tillämpas en liknande princip, i det att den
enda fabrikanten av betydelse beviljar järnhandlarföreningsmedlemmar 15 procent
högre rabatt än andra handlande. Även denna förmån grundar sig på
ensidig utfästelse från fabrikantens sida och kan följaktligen av denna upphävas
efter gottfinnande.

Vad nu beträffar järnhandlarnas möjlighet att för egen del utnyttja en
eventuell tullförhöjning å järnmanufaktur, må till en början erinras om, att eu

38

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

dylik möjlighet givetvis alltid föreligger med avseende å detaljisternas inneliggande
lager. Skulle en tullförhöjning medföra en förhöjning av det inhemska
partipriset å en viss artikel, är det nämligen självfallet att detaljisten tillgodoräknar
sig samma förhöjning på sitt lager. Den enda utvägen att förhindra en
sådan konjunkturvinst för järnhandlaren synes vara att genomföra en allmän
inventering av järnhandlarnas lager i och för skattebeläggning. En dylik åtgärd
skulle emellertid, med hänsyn till den enorma mängd av olika artiklar,
som föras inom järnhandeln medföra sådana svårigheter och kostnader, att
man utan vidare måste övergiva tanken därpå.

Men även bortsett från den ovan angivna möjligheten för järnhandlarna
att för egen del utnyttja en tullförhöjning torde man hava anledning räkna
med den eventualiteten, att järnhandlarna med stöd av sin starka organisation
skola göra försök att vid eu förhöjning av partipriserna höja sina utförsäljningspriser
i ännu högre grad och därigenom bereda sig ökade vinstmarginaler
i fråga om de tullskyddade varorna. Därvid bör icke förbises, att även ett bibehållande
av den procentuella detaljhandelsavancen skulle medföra en ökad
vinst för järnhandlaren, därigenom att avancen komme att absolut taget ökas
med ett belopp, svarande mot vissa procent (detaljvinstprocenten) av partiprisförhöjningen.

I allmänhet synes ingen möjlighet förefinnas att förhindra en dylik prispolitik
från järnhandlarorganisationens sida. Beträffande vissa artiklar, som
inkluderas i de ovan berörda förmånsavtalen, har emellertid genom förhandlingar
med fabrikanterna vunnits en viss garanti i detta avseende. Från fabrikanterna
inom gjutgods-, hästsko- och byggnadssmidesbranscherna har nämligen
utverkats bestämd utfästelse, att detalj prislistorna skola kontrolleras, så
att en eventuell tullförhöjning ej kan tagas till förevändning för en omotiverad
förhöjning av detaljpriserna. Då fabrikanterna såsom påtryckning vid utövande
av denna kontroll kunna begagna sig av möjligheten att upphäva förmånsavtalen
och även förbundit sig att vid behov anlita! denna utväg, synes den
sålunda utverkade garantien böra tillmätas ett visst värde.

I fråga om vissa järnmanufakturartiklar synes detaljisternas möjlighet
att begagna ett blivande tullskydd som förevändning för obefogade prisförhöjningar
knappast bliva aktuell, beroende därpå att partipriset redan förut ligger
så högt, att en prisstegring ej torde kunna ifrågakomma. Så är särskilt fallet
med avseende å jordbruksmaskinerna. Priserna inom denna bransch hållas
fortfarande uppe v i d samma nivå som gällde för ett år sedan. Om fabrikanterna
beräkna att under jordbrukets nuvarande tryckta förhållanden få någon
avsättning alls å jordbruksmaskiner, så torde priserna icke nu kunna stegras
med hjälp av ett ökat tullskydd utan tvärtom, oberoende av tullen, böra avsevärt
sänkas.

I övrigt hava de sakkunniga funnit, att ett hävande av den starka
sammanhållning i prisfrågor, som råder inom järnhandeln, och ett återställande
av friare konkurrensformer inom branschen, skulle utgöra den bästa
garantien mot ett obehörigt utnyttjande av eu blivande tullförhöjning från
mellanhändernas sida. Då de ovan omförmälda förmånsvillkor, vilka järnhandlarnas
organisation lyckats utverka för sina medlemmar, i förening med
den möjlighet att reglera tillströmningen av nya medlemmar, som organisationen
givetvis äger, framstå såsom själva grundvalen för järnhandlarnas starka

39

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

position, hava de sakkunniga undersökt möjligheten av att upphäva de organiserade
järnhandlarnes förmånsställning och förmå .dem att frångå sin hittills
tillänjpade restriktiva föreningspolitik.

Vad då först beträftar försöken att upphäva de förefintliga avtalen om
särskilda förmåner för organiserade järnhandlare, hava de förda underhandlingarna
tydligt givit vid handen, att dessa avtal anses innebära fördelar ej
blott för järnhandlama utan även för deras leverantörer. Det har också av
båda parterna framhållits, att dessa särskilda förmåner måste betraktas såsom
skälig ersättning för de kostnader, som åsamkas järnhandlarna för hållande
av lager, varifrån de utomstående återförsäljarna och särskilt lanthandlarna
efter hand kunna uttaga smärre poster. Men även leverantörerna anse sig
hava direkta^ fördelar av de extra rabatter, som beviljas de organiserade järnhandlarna,
så till vida som de därigenom befrias från direkt affärsförbindelse
med ett betydande antal smärre firmor, vilka genom sina obetydliga inköp och
stundom, osäkra ekonomiska ställning eljest vore ägnade att öka leverantörernas
administrationskostnader och kreditförluster. Därtill kommer, såsom ovan
framhållits, att leverantörerna anse sig hava intresse över huvud taget av att
bereda sina avnämare förtjänster, som trygga deras ekonomi och stärka deras
solvens.

Av nu angivna skäl hava vederbörande leverantörer förklarat sig obenägna
att annullera förmå nsa vtal eu med järnhandlarna, även om den ifrågasatta
tullförhöjningen därigenom skulle äventyras. Vad särskilt beträffar fabrikanterna
av byggnadssmide och hästskor, synes deras ståndpunkt i frågan
lätt förklarlig, då de anse sig fullkomligt oberoende av ett ökat tullskydd och
ej heller lära hava gjort framställning härom. Då försöket till avtalens slopande
sålunda avvisats av den part, som under förhandenvarande omständigheter
kunde förutsättas direkt intresserad därav, hava de sakkunniga på denna
punkt icke kunnat komma till någon uppgörelse.

Yad slutligen beträffar möjligheten att införa friare konkurrensformer i
järnhandelsbranschen genom att öppna tillträdet till organisationerna för nya
firmor, hava förhandlingar därom förts med representanter för centralstyrelsen.
Därvid har styrelsens ordförande förklarat, att tillträdet till järnhandlarnas
föreningar stode öppet för varje firma, som driver specialaffär med
järnvaror och har till sitt förfogande en i järnbranschen utbildad person. Detta
uttalande innebär, att kooperativa företag kunna vinna medlemskap i järnhandlarföreningarna
samt att ansökningar om medlemskap skola prövas utan
hänsyn till behovet av ett nytt företag å vederbörande ort. Även om en dylik
utfästelse under mångahanda förevändningar kan göras illusorisk i tillämpningen,
synes dock förklaringen böra tillmätas ett visst värde såsom ett tecken
på förefintligheten av eu tendens hos ledningen inom järnhandlarnas organisation
att åtminstone i någon mån gå med på eftergifter i den hittills förda
slutna föreningspolitiken.

På Mellanhandssakkunnigas vägnar:
G. LEUFVÉN.

K. G. T kärn.

40

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

Bilaga.

till herr /(. A. Nilsons reservation.

Till statsrådet och chefen för kungl. handelsdepartementet.

Sedan vi satts i tillfälle taga del av det utlåtande de s. k. mellanhandssakkunniga
avgivit i anledning av herr statsrådets uppdrag att undersöka möjligheten
av ernåendet av betryggande garanti för att det i Kungl. Maj:ts proposition nr 356
föreslagna ökade tullskyddet å järnmanufakturartiklar »verkligen komme industrien
till godo och icke av de fasta mellanhandssammanslutningar, som inom denna bransch
vore till finnandes, utnyttjades till oskäligt fördyrande av de tullskyddade produkterna»
bedja vi, att i anledning av detta utlåtandes innehåll och slutledningar få till
beriktigande och komplettering lämna följande vördsamma promemoria:

l:o. De järnhandlareföreningar som finnas inom landet åro inga »fasta mellanhandssammanslutningar»
i sådan mening, att de utesluta konkurrens eller för sig
bilda eller förbehålla monopol. Det finnes ingen enda artikel inom branschen som
järnhandelsorganisationen har sig förbehållen eller behärskar. Inte ens på de tre
artiklar, varom »mellanhandssakkunniga» meddelar att järnhandlarna träffat prisavtal
med fabrikanterna (gjutgods, byggnadssmiden och hästskor), existerar något
monopol för järnhandlarna; tvärtom ha fabrikanterna uttryckligen förbehållit sig
rätt sälja till vem de vilja och, under bestämda förutsättningar, även till samma
pris som till järnhandlarna. De lägre priser (= högre rabatter) som järnhandlareföreningarnas
medlemmar genom avtalet tillerkänts äro allenast lagrings- och distributionskostnadsersättningar.
(Se därom fabrikanternas meddelande.)

2:o. Järnhandlareföreningarna (de nuvarande) äro icke heller »fasta* eller
»slutna» i sä måtto att de hindra tillkomsten av ny a järnvaruaffarer. Ingen kan hindras
att öppna järnhandel eller köpa järnvaror i den utsträckning han själv finner för
gott. I föreningarna emottagas i regel envar fackman inom branschen, liksom envar
som har ordnad specialiserad järnvaruaffär och har fackbildad föreståndare för
densamma anställd. Om i något fall annorlunda förfarits tidigare, torde det icke
kunna _ läggas de nuvarande förhållandena till last. Åtskilliga järnvaruaffärer, för
vilka intet som helst hinder mött att tillhöra föreningen, stå fortfarande utanför
organisationerna och ha påtagligen funnit detta för dem fördelaktigare.

3:o. , Järnhandlaresammanslutningarna äro icke tillkomna för att »utnyttjas
till oskäligt fördyrande av produkterna» och torde icke med skäl kunna påtalas för
sådan åtgärd. De »sakkunniga» har rätt återgivit syftet med föreningarna vara
»att upphjälpa den sjunkande affärsmoralen inom branschen och förbättra handelsutövarnas
existensvillkor» — mål, som, i den mån de nåtts, kommit icke minst leverantörerna
(respektive industrien) till godo och av dem också, såsom av utlåtandet
framgår, värderats och erkänts. Att då söka hjälpa leverantörerna — industrien
genom att »häva den starka sammanhållning, som råder inom järnhandeln», en
sammanhållning som samma leverantörer skatta så högt att de hellre avstå sina
tullförmåner, kan inte vara ägnat att gagna det uppgivna ändamålet, utan torde
avse att tjäna helt andra, saken ovidkommande syften. Facksammanslutningars

41

Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

berättigande eller icke, deras nytta och nackdelar, liksom den i varje särskilt fall
lämpligaste distributionsformen - - privat företagsamhet eller kooperation — torde
vara ämnen som kräva ett betydligt djupare studium och mera verklig fackkunskap
än som här fällt domslutet.

4:o. Järnhandelsföreningarna dela djupt herr statsrådets önskan att kunna gagna,
stödja och hjälpa järn- och järnmanufakturindustrierna i deras närvarande bekymmersamma
belägenhet Denna önskan, så naturlig och så spontan i betraktande av det
intima förhållande som äger rum mellan produktion och distribution på detta område,
måste naturligtvis ta sig uttryck i handling. Och illa känner man Sveriges
järnhandlare om man tror att de skulle på industriens bekostnad vilja utnyttjp, ett
tillfälle som detta sig till »oskälig» vinst, även om något sådant, vilket det på grund
av depressionen nu inte gör, läte sig gorå.

»Sakkunnigas» omotiverade misstanke att »man torde ha anledning räkna
med den eventualiteten att järnhandlarna — med stöd av sin starka organisation —
skola göra försök att vid en förhöjning av partipriserna höja sina utförsäljningspriser
i ännu högre grad och därmed bereda sig ökade vinstmarginaler i fråga om
de tullskyddade varorna» är också lika felaktig som den är orättvis och försåtlig.
Organisationen användes icke till sådant ändamål. Möjligheten till »oskälig» vinst
är ju dessutom i förevarande fall utesluten redan på den grund att de förhöjda
tullsatser det här gäller äro så ytterst små: 5 öre per kg. gjutgods; 10 öre per kg.
hästskor och 15 öre per kg. byggnadssmiden för att nämna avtalsartiklarna; samt
då det gäller järnhandlarnas största artiklar: järn och spik respektive 2 ''/, och 6 Va
öre per kg. Beträffande för jordbruket avsedda maskiner och större redskap vitsorda
ju också »sakkunniga», att järnhandlarna icke i minsta mån ha med prissättningen
att skaffa. Här gäller ju för övrigt icke, vilket herr statsrådet själv fullt
riktigt framhållit, att skapa vinster för någon, utan att något minska de givna
förlusterna.

5:o. Järnhandelsföreningarna ha, såsom också »sakkunniga» i annat utlåtande
vidgått, under depressionstiden låtit sig synnerligen angeläget vara att så omedelbart
som möjligt följa med partihandeln i prissänkning, evad det gäller de standardartiklar,
som äro föremål för gemensamma noteringar och ha därvid haft oskattbar
hjälp i organisationen, tack vare vilken det varit möjligt, att, avsevärt hastigare
än utan densamma, följa och tillämpa de sjunkande priserna. (Se vidfogade prisfallstablå).
Någon annan princip än den hittills tillämpade köpmannamässigt korrekta
och ansvarsmedvetna kan inte heller tänkas bli bestämmande i fortsättningen.
Centralstyrelsens arbetsutskott tvär sig därför tryggt kunna försäkra herr statsrådet,
att järnhandelsföreningarna icke komma »att utnyttja det ökade tullskydd, som riksdagen
kan kommu att bevilja industrien, till oskäligt fördyrande av de tullskyddade
produkterna», och ej heller komma att i anledning av tullförhöjningarna vidtaga''andra
prisförändringar än vad som framkallas av förändrade inköpspriser, eller av samma
anledning uraktlåta vidtaga eljest påkallade prissänkningar.

V ördsammast

För Centralstyrelsens för Sveriges Järnhandlareföreningar Arbetsutskott.

K. A. NILSON. CARL WOLRATH. P. ELOF BROLIN.

Erik Wegelius.

Stockholm den 30 maj 1921.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 37 käft. (Nr 43.)

6