Bevillningsutskottets betänkande Nr 43.

1

Nr 42.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1921 kl. 1 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta, motioner
angående minskning av den maximikvantitet spritdrycker,
som får utminuteras för kalendermånad. (2:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Wijk, Gustaf Nilsson, K. A. Nilson,
Örne, Ahlmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg, Bärg, Olsson i Ramsta,
Lithander, Johansson i Kullersta, P. Albert Bergström, Grevesmtihl, Kant, Ericson
i Oberga, Lövgren i Nyborg och Brännström.

■ I tvenne likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren,
nr 123, av herrar K. A. Nilson och Björkman, och den andra inom
andra kammaren, nr 194, av herr Jonsson i Hökhult jämte tolv andra ledamöter
av kammaren, har föreslagits, »att riksdagen måtte besluta, att § 48
i kungl. förordningen av 14 juni 1917 skall erhålla följande förändrade lydelse:

Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större myckenhet än två
liter i kalendermånaden.

Efter därom skriftligen gjord framställning äger dock bolag, om särskilda
skäl föreligga, medgiva köparen rätt att för visst tillfälle inköpa större
myckenhet än sålunda stadgats.»

Beträffande vad motionärerna anfört till stöd för sitt förslag får utskottet
hänvisa till motionerna.

De väckta motionerna avse den förändring i 48 § i rusdrycksförsäljningsförordningen
att maximum för månadsransonen vid utminutering måtte
sänkas från 4 liter till 2 liter.

Såsom i motionerna erinrats, utgör måttet 4 liter resultatet av en
sammanjämkning mellan kamrarnas olika meningar på denna punkt vid
förordningens tillkomst, varvid första kammaren ansett en maximibestämmelse
obehövlig, under det andra kammaren velat sätta gränsen vid 2 liter
för månad.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 36 käft. (Nr 42.)

Utskottet.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

Under kristiden fick 48 § på nu förevarande punkt icke någon aktuell
betydelse. De extraordinära förhållandena och främst bristen på spritvaror
medförde, som bekant, vida längre gående inskränkningar än till
och med 2 liter i månaden. Först från och med 1920 års början har 48 § i
praktiken trätt i tillämpning.

Emellertid framfördes redan vid sistnämnda års riksdag krav på inskränkning
av maximikvantiteten. I motioner av herrar Björkman och
Norling, 1:119, samt av herr Igel m. fl., 11:240, påyrkades samma ändring i
48 § som den nu föreslagna. Bevillningsutskottet tillstyrkte motionerna,
som ock blevo bifallna av andra kammaren, varemot första kammaren
biträdde en av 8 ledamöter i utskottet framställd reservation med yrkande
om avslag å motionerna. En reservant hade uttalat sig för en maximikvantitet
av tre liter i månaden. Vid nämnda utgång hade frågan för det dåva*-rande förfallit.

Då kravet på minskad utminutering nu ånyo göres gällande, åberopa
motionärerna en längre tids erfarenhet. De hava också anfört en rätt
omfattande statistik, ägnad att belysa verkningarna av 4-litersgränsen.
Särskilt synas de statistiska siffrorna otvetydigt giva vid handen, hurusom
ökad utminutering medfört motsvarande ökning av fylleriförseelserna. Sålunda
svara exempelvis mot utminutering 1913 av 37,607,679 liter, 1916 av
27,458,700 liter, 1917 av 8,060,545 liter, 1918 av 5,680,397 liter, 1919 av
12,126,004 liter och 1920 av 33,635,886 liter fylleriförseelser till antal av
respektive 58,909, 43,911, 18,507, 18,854, 34,858 och ungefär 48,000.*

*1920 års bevillningsutskott stödde sig också på statistik, som utvisade
tilltagande fylleriförseelser, och ansåg utskottet att en minskad utminutering
skulle bliva av god effekt i avseende å deras stävjande.
Maximiransonens nedsättande vore ock ägnat att förekomma missbruk av
inköpsrätt genom överlåtande av spritöverskott åt personer utan motbok
eller med mindre tilldelning. Härjämte erinrades därom, att flera, försäljningsbolag
inom sina resp. områden tillämpat lägre maximiranson än
den författningsenliga.

Enligt vad utskottet har sig bekant, hava under 1920 samt innevarande
år ej mindre än omkring fjärdedelen av de rusdrycksbolag, som bedriva utminutering
av spritdrycker, begränsat maximikvantiteten av dessa till 2
liter pr månad, ett par till 1 liter pr månad, med, såsom det uppgives, god
effekt i nykterhetsavseende. Däremot synes den olägenheten hava uppstått
till följd av sådan inskränkning, att i en del fall personer inom dessa bolags
hemortsområden, som ansett den dem beviljade kvantiteten för liten, be -

* De officiella siffrorna för 1919 och 1920 äro resp. 35,103 och 45,580.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 42.

3

gagnat sig av den i förordningens 42 § medgivna möjligheten att förflytta
sin inköpsrätt till bolag, som medger större inköpsmaximum. I något fall
synes härigenom rent av en osund konkurrens hota att uppstå mellan bolag,
vilkas hemortsområden gränsa till varandra.

Då det sålunda enligt utskottets mening visat sig, att begränsning av
utminuteringskvantiteten verkat nykterhetsfrämjande, och då det av skäl
som anförts givetvis är önskligt att likformighet vinnes i detta avseende, har
bevillningsutskottet funnit sig böra biträda motionärernas förslag.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till förevarande
motioner I: 123, av herrar K. A. Nilson och Björkman,
samt II: 194, av herr Jonsson i Hökhult m. fl., besluta,
att 48 § i kungl. förordningen den 14 juni 1917 angående
försäljning av rusdrycker skall erhålla följande förändrade
'' lydelse:

Spritdrycker må ej till någon utminuteras i större
myckenhet ån två liter i kalendermånaden.

Efter därom skriftligen gjord framställning äger
dock bolag, om särskilda skäl föreligga, medgiva köpare
rätt att för visst tillfälle inköpa större myckenhet än
sålunda stadgats.

• Stockholm den 26 maj 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservation:

av herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, W i jk, Gustaf Nilsson,
Lithander, Grevesmuhl, Kant och Brännström, vilkat yrkat avslag å motionerna.