Bevillningsutskottets Män hand* Nr ■/
1.
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 14 februari 1921 kl. 6 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner .
om förhöjning av tullsatserna för vissa varuslag.
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Antonsson, Wijk*), Wohlin, Gustaf Nilsson*), Anders *
Örne, Åhlmans Olof Olsson, Eriksson i Grängesberg, Jonsson i Hökhult*), Månsson
i Hagaström, Olsson i Kullenbergstorp, Bärg*), Olsson i Ramsta, Lithander*), Johansson
i Kullersta, P. Albert Bergström, Rune, friherre Barnekow och Winkler*).
*) Icke närvarande vid justeringen av betänkandet
Förslag om förhöjning av ett betydande antal industritullar har fram* Motionerna.
ställts dels av herr V eoner sten in. fl. i en i första kammaren väckt motion,
nr 119, och dels av herr Lindman in. fl. -i en i andra kammaren väckt
motion, nr 181.
1 de båda motionerna, vilka i såväl motivering som hemställan äro med
mindre avvikelser likalydande, har beträffande läget inom vissa industrier
lämnats en del uppgifter, vilka motionärerna ansett vittna om, att en betydande
nedgång inträtt i den industriella produktionen i vårt land samt att
man inom ett flertal industrier nödgades att inom den närmaste framtiden
göra ytterligare driftinskränkningar.
Vidare hava motionärerna uttalat, att, då under nuvarande produktionsförhållanden
våra huvudsakligen efter viktsystemet utgående tullar förlorat
sin effektivitet, det läge närmast till hands att i ökat tullskydd söka det tillfälliga
medel, som kunde hålla stora delar av näringslivet i gång och bereda
det möjlighet att med någon utsikt till framgång på den inhemska marknaden
tävla med utlandets produkter.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 4 käft, (Nr 4.) 1
2
BeviUningmlskoftets betänkande Nr 4.
Också hade, anföra motionärerna vidare, olika industriföretag gruppvis
eller vart för sig hos Kungl. Maj:t gjort framställningar om tullsatsernas provisoriska
justering till vad det förändrade läget kunde kräva, och, enligt vad
som förljudits, hade riksdagen att från Kungl. Maj:t motse förslag till vissa
åtgärder, som i särskilda fall kunde visa sig erforderliga för uppehållandet av
det nationella näringslivet. Därefter har i motionerna anförts följande:
»Därför är, enligt vårt förmenande, bl. a. en förbättring av tullskyddet
behövlig. Vad vi åsyfta är, såsom redan av det föregående framgått, en
provisorisk reglering av de efter vikt utgående tullsatserna för sådana varugrupper,
som därav kunna vara i behov. Det har givetvis ej varit oss möjligt
att härutinnan åstadkomma en närmare utredning. Med stöd av de
framställningar, som redan ingivits till Kungl. Maj:t eller tull- och traktat*
kommittén, torde emellertid kunna vinnas god vägledning. I det följande
vilja vi peka på de varuslag, som särskilt synas oss värda beaktande, därvid
vi dock framhålla, att den genom Kungl. Maj:t verkställda utredningen
och av vederbörande riksdagsutskott blivande närmare granskning kunna
komma att visa behövligheten av skyddets utsträckande även till andra
varuslag.»
Vidare har i motionerna införts följande förteckning över varuslag, för
vilka ökat tullskydd blivit av intresserade industrier begärt.
»Tulltaxerubriker
Varuslag
35 .............................................................Cement.
79 a .............................................................Gryn av havre.
139 ".............................................................Margarin.
148 153_154 ................................................ Kex, cacao och choklad.
I99L.208, 214—215, 217—221, 226—229 ............ Hudar och skinn, beredda.
samt tekniska lädervaror,
reseffekter, ävensom pälsvaror.
252, 258—260, 262, 270—273, 276, 242, 248—249 Möbler m. fl. trävaror.
309—314 ........................................... Finpapper, ljuskopie- och foto
grafiskt
papper.
366—371, 411, 468, 533—535, 544—545, 558—560,
471, 542, 415—416 ....................................
373, 412—413, 536—539 .................................
377—388, 393—408 ..........................................
421—424, 426—427, 429—430, 432—444 ............
Band, snören samt hängsle!!
m. m.
Trikåvaror.
Garn och vävnader av ull samt
filt.
Garn av lin, hampa och jute
samt tågvirke.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
3
Tulltaxerubrikor
Varuslag
414, 446—448, 451—466, 469—470, 277—278
477—493, 499—531, 548 ..........................
570—571, 576—577, 583—604 .........................
617—620, 622—623 .........................................
611—612 .....................................................
649—652, 656, 662 .........................................
667—668,673—676 .........................................
682—688, 679—681, 691—699, 702—705 ...........
709, 712—720, 722, 726—736, 742b—766, 770,
776—788. 793—806, 810, 853, 885—896...........
Vävnader av lin, hampa ocli
jute samt kokosmattor.
Garn och vävnader av bomull,
vadd samt impregnade vävnader.
Sömnadsarbeten.
Hattar.
Paraplyer.
Tegel.
Porslinsvaror.
Glas och glasvaror.
Järn, samt järn- och stålmanufaktur.
898—911. 923—924, 927—931, 934—938, 941—
945, 948, 953, 961—962, 969—975, 1304—*807 Metallmanufaktur.
979—991, 993—1001, 1003—1016, 1019—1028,
1035—1046, 1054—1059, 1267—1269 ...............Maskiner och apparater, ej
elektriska.
1060—1071, 1073—1086 ............................... Elektriska maskiner och appa
rater.
1090—1091, 1092—1093, 1095—1096 ..................Velocipeder, motorcyklar,järn
vägs-
och spårvagnar.
1117—1119, 1203, 1249—1250 ........................... Fernissor och oljefärger samt
lim och gelatin.
1122—1123, 1125—1125% .................................Tvål- och tvättmedel.
1170, 1228—1229 ........................................... Kalciumkarbid, karbidkväve
och superfosfat.
1270—1271 ................................................... Pianon och flyglar.»
Under åberopande av den motivering, för vilken utskottet nu i väsentliga
delar redogjort, hava motionärerna hemställt,
i den inom första kammaren väckta motionen, »att riksdagen ville för
ovan uppräknade och eventuellt andra varuslag besluta sådana tullförhöjningar,
som med hänsyn till föreliggande omständigheter kunna befinnas
nödiga eller nyttiga, ävensom att riksdagen ville för sin del besluta, att
ifrågavarande tullförhöjningar skola tillämpas redan under innevarande år
från den tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer»,
samt i motionen i andra kammaren, »att, i den mån gällande handelsavtal
med främmande stater därför icke lägga hinder i vägen, riksdagen ville
för ovan uppräknade och eventuellt andra varuslag besluta sådana tullförhöjningar,
som med hänsyn till föreliggande omständigheter kunna befinnas
nödiga eller nyttiga, ävensom att riksdagen ville'' för sin del besluta, att
''4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
ifrågavarande tullförhöjningar skola tillämpas redan under innevarande år
från den tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer».
Utskottet. i en vid 1920 års riksdag väckt motion, nr 113 i Andra kammaren, hemA/o<w/i//ui3ställde
herr Lithander m. fl., »att riksdagen måtte besluta ingå till Kungl.
r '' Maj:t med hemställan, att snabba åtgärder måtte vidtagas för en provisorisk
förhöjning av nu gällande tullsatser i erforderlig utsträckning».
Av motiveringen till sistnämnda yrkande framgick, att motionärerna
huvudsakligen haft i sikte industriens behov av effektivt tullskydd. I sådant
hänseende uttalade motionärerna, att det tullskydd, som vid tiden för tullsatsernas
fastställande varit nog så effektivt för den svenska industrien, i
samband med den allmänna prisnivåns höjning blivit fullständigt illusoriskt.
För att styrka detta påstående anförde motionärerna för åtskilliga varuslag
en sammanställning, utvisande marknadspriser 1913 och 1919 samt tullsats
och tullens procentuella förhållande till varuvärdet för vartdera av nämnda år.
I betänkande m’ 11, angående vissa delar av tullbevillningen, anförde
1920 års bevillningsutskott i fråga om sistnämnda motion, efter att hava
omnämnt den i tull- och traktatkommittén pågående utredningen av de
inhemska industriernas behov av tullskydd, bland annat, följande:
»För övrigt finner uttskottet den bevisning, motionärerna anfört, icke
vara hållbar. Om en efter vikt fastställd skyddstull genom varans ökade mark -nadsvärde kommer att motsvara en betydligt lägre procent av varuvärdet
än den ursprungliga, så är därmed icke givet, att tullens skyddsvärde blivit
mindre. Klart torde nämligen vara, att ett tullskydd, för så vitt det är rätt
avvägt, icke bestämts efter varans värde utan i förhållande till de merkostnader,
den inhemska tillverkningen har att bära i jämförelse med konkurrerande
utländsk produktion. Endast i det fall att dessa merkostnader
ökats i samma grad som penningvärdet fallit, blir därför det minskade penningvärdet
ett uttryck för industriens behov av ökat tullskydd.»
Bevillningsutskottets ovannämnda betänkande blev i berörda delar
av riksdagens båda kamrar godkänt.
Fmmetåii- Sedan b östen 1920 hava till finans- och handelsdepartementen samt
"industrien! kommerskollegium inkommit ett stort antal framställningar från fabrikantföreningar
och industriidkare om vidtagande av åtgärder från det allmännas
sida till skydd för den svenska industrien mot utländsk konkurrens.
Kommers- Nämnda framställningar remitterades, allteftersom de inkommo, till
kommerskollegium, som i anledning av desamma den 10 december 1920 av
-
Bevillningsutskottfits betänkande Nr 4. 5
gav underdånigt utlåtande. Efter eu redogörelse för vissa av kollegium
inhåmtade yttranden i ämnet och efter att hava angivit sin ställning
till »frågorna om importförbud och provisoriska tullförhöjningar samt förslag
till riktlinjer för utredning om sådana tullförhöjningar m. in.», hemställde
kollegium i nämnda utlåtande, »dels att de gjorda framställningarna
om importförbud å vissa nödvändighetsvaror ej för närvarande måtte föranleda
någon Kungl. Maj:ts åtgärd, dels att framställningarna om allmän
förhöjning av industritullarna ej måtte vinna bifall, dels ock att Kungl. Maj:t
ville låta verkställa skyndsam utredning i vad mån — med hänsyn till särskilda
industriers ställning i konkurrens med utlandet och med fästat avseende
jämväl på sådana industriers betydelse för landet — provisoriska tullförhöjningar
kunde anses erforderliga samt för 1921 års riksdag framlägga de
förslag, vartill denna utredning kunde föranleda».
1 ett offentliggjort uttalande till statsrådsprotokollet den 19 november
1920 anmälde chefen för finansdepartementet, efter gemensam beredning
med chefen för handelsdepartementet, att till bedömande förelåge ett betydande
antal frågor av stor statsfinansiell och allmänt ekonomisk räckvidd,
delvis sammanhängande med de utomordentliga förhållanden inom näringslivet
samt på penning- och valutamarknaderna, som efter världskriget uppstått.
Härutinnan erinrade föredragande departementschefen, bland annat,
om det komplex av svårlösta frågor, som i anledning av från skilda håll
gjorda framställningar om tulltaxeändringar och andra former för importreglering
trängde till avgörande inom den närmaste framtiden.
Härefter anförde chefen för l''i i ta nsdep art eme nte t: »För ärendenas bedömande
har man självfallet i första hand att lita till den sakkännedom,
som är samlad inom statsförvaltningen och som under normala förhållanden
får anses tillfredsställande. Emellertid synes det mig, som om det i närvarande
läge skulle vara av stort värde för regeringen att äga snabb och omedelbar
tillgång jämväl till den sakkunskap på det ekonomiska livets olika
områden, som är tillfinnandes utom statsförvaltningen. De föreliggande
spörsmålen skulle givetvis härigenom erhålla en mera allsidig belysning än
som eljest vore möjlig. Då det är ytterst angeläget, att tidsutdräkt i ärendenas
behandling i möjligaste mån undvikes, synes behovet av förstärkt
sakkunskap bäst kunna tillgodoses genom tillskapande av ett särskilt
för nuvarande säregna förhållanden avsett organ i form av ett råd av
mera tillfällig art, som förslagsvis torde kunna benämnas ekonomiska rådet.
Rådet, vilket synes böra hava en uteslutande rådgivande karaktär, torde
böra erhålla till uppgift att dels stå till chefens för. finansdepartementet eller
Ekonomiska
rådet.
6
Bevillningsutskottets betänkande Nr d.
annan ledamots av statsrådet förfogande för muntlig rådplägning i ekonomiska
frågor av vare sig statsfinansiell eller annan art, som till rådet hänskjutas,
dels ock på anmodan avgiva skriftliga utlåtanden i sådana frågor.
Givetvis bör det stå ledamot av statsrådet fritt att, i händelse han så önskar,
jämväl hänvända sig till enskild eller enskilda ledamöter av rådet.»
På de skäl, som av departementschefen sålunda och i övrigt anförts,
inrättades enligt Kungl. Maj:ts beslut den 19 november 1920 ett särskilt
råd benämt ekonomiska rådet, med den uppgift som av departementschefen
angivits; och förordnade Kungl. Maj:t till ledamöter av ekonomiska
rådet direktören K, J. Beskow, professorn G. Cassel, ordföranden hos fullmäktige
i riksgäldskontoret, vice häradshövdingen E. Kinander, ledamoten
av riksdagen första kammare, riksgäldsfullmäktigen S. H. Kvarnzelius, förste
deputeraden i riksbanken, bankdirektören V. L. Moll, vice ordföranden i
Malmöhus läns hushållningssällskap friherre M. Ramel, generalkonsuln J.
E. Sachs, ledamoten av riksdagens första kammare, universitetskanslern
C. Swartz, ledamoten av riksdagens andra kammare F. V. Thorsson och vice
häradshövdingen M. Wallenberg.
Jämlikt nådigt bemyndigande kallade sedermera chefen för finansdepartementet
den 10 december 1920 ledamoten av riksdagens andra kammare,
grosshandlaren Erik Röing samt ledamoten av första kammaren, direktören
A. Vennersten att vara ledamöter av ekonomiska rådet vid behandling
av frågor, som rörde ifrågasatt förstärkt skydd i form av importförbud
och importtullar för olika näringsgrenar gentemot konkurrensen från utlandet.
Sedan därefter universitetskanslern Swartz anhållit om entledigande
från sitt uppdrag att vara ledamot av ekonomiska rådet, förordnade
departementschefen direktören Vennersten att i stället vara ledamot av rådet.
Ekonomiska rådet sattes i tillfälle att yttra sig rörande ifrågasatt införande
av provisoriska importförbud och tullförhöjningar, och angav rådet
sin ställning till frågorna i ett den 18 december 1920 dagtecknat utlåtande,
däri rådet, i anslutning till vad kommerskollegium i ovan omförmälda utlåtande
anfört, gjorde följande uttalande:
»Rådet avstyrker införandet av importförbud., ävensom en generell tullförhöjning.
Rådet tillstyrker däremot att en skyndsam utredning verkställes, om och i vilken
utsträckning det möjligen kan vara lämpligt att genom provisoriska tullar åstadkomma
ett visst skydd för industrigrenar, som genom nu rådande internationella
konkurrensförhållanden och särskilt på grund av en stark undervärdering av den
främmande valutan i förhållande till dess inre köpkraft råkat i ett även ur det allmännas
synpunkt betänkligt nödläge.
Vid denna utredning böra följande synpunkter särskilt beaktas:
BemUmngtutskofM* Iwiänkanrfr Nr 4.
7
1) att extra tullskydd bör ifrågakomma endast för sådan industri, »om det tu
ekonomisk
synpunkt är för landet önskligt att upprätthålla;
2) att man vid bedömandet av nödlidande industris produktionskostnader endast
räknar med sådana kostnader, som bestå även vid den strängaste sparsamhet
i förvaltningen och den mest rationella organisation av produktionen:
ö) att extra tullskydd ej heller beredes för att uppehålla arbetslönerna på eu
nivå, som icke är ekonomiskt möjlig utan eu försämring av den svenska
kronans värde; och att med hänsyn härtill särskilt undersökes, i vilken mån
arbetslönernas stegring bidragit att minska nödlidande industrigrens konkurrenskraft;
4)
att vid bedömandet av kostnaderna för beredande av ett extra tullskydd
hänsyn tages till de kostnader, som en till följd av bristande tullslcydd
uppkommen arbetslöshet skulle förorsaka;
ö) att det extra tullskyddets inverkan på bärigheten av de inhemska näringar,
som kunna följa efter i produktionskedjan, undersökes (t. ex. vilken verkan
ett extra tullskydd för järnindustrien kan komma att få för verkstadsindustrien
eller för jordbruket); samt
ö) att arbetskraftens naturliga och önskvärda övergång till jordbruket och det
husliga arbetet icke direkt försvåras genom beredande av det ifrågasatta ■
extra tullskyddet.»
Enligt vad utskottet inhämtat anmälde herrar Kvarnzelius och Thorsson
eu från majoritetens mening avvikande åsikt.
Herr Kvarnzelius ansåg, att punkt 3 icke bort ingå i rådets yttrande.
Herr Thorsson avgav följande reservation:
»Då jag anser förhållandena inom det internationella varubytet vara, bl. a. med
hänsyn till valutaspörsmålet, så osäkra och föränderliga och ett avvägande av nya
och höjda tullsatser för vissa vamslag kommer att medföra alldeles oberäkneliga
resultat, bär jag icke kunnat biträda det uttalande, som beslutats av ekonomiska
rådet, vars uppfattning om olämpligketen av eu generell tullförhöjning jag delar.
Inom rådet har jag förordat undersökning om.ett tillfälligt vidtagande av importreglering
i den utsträckning och i de former, som kunna befinnas oundgängliga för
att i hela samhällets intresse reglera vårt varuutbyte med främmande länder.»
Med anledning av vad sålunda förekommit hava inom handelsdeparte- utredning
mentet igångsatts särskilda utredningar, beträffande vilka utskottet från
sistnämnda departement inhämtat följande upplysningar.
Utredningarna åsyfta att i görligaste mån klarlägga de för landet betydelsefulla
och av utländsk konkurrens kännbart drabbade industriernas närvarande
läge och förutsättningar i konkurrenshänseende. För att biträda
vid utredningsarbetet har tillkallats en rådgivande delegation, bestående av
ledamöter av tull- och traktatkommittén, ekonomiska rådet och arbetslöshetskommittén.
8
Bevfflmngsutekoitete betänkande Nr 4.
Utskottet»
yttrande.
Medlemmar av nämnda delegation äro:
Från tull- och traktatkommittén: generaldirektören K. A. Fryxell,
general tulldirektören H. Themptander, ledamoten av riksdagens törsta
kammare A. Örne, ledamoten av riksdagens första kammare, lantbrukaren
j. Nilsson och bruksdisponenten K. Hvildt; från nämnda kommitté ävensom
från ekonomiska rådet: ledamoten av riksdagens andra kammare, grosshandlaren
E. Röing och ledamoten av riksdagens första kammare, direktören
A. Vennersten; från ekonomiska rådet: direktören K. J. Beskow,
generalkonsuln J. E. Sachs och ledamoten av riksdagens första kammare,
riksgäldsfullmäktigen S. H. Kvarnzelius; samt från arbetslöshetskommittén
f. d. generaldirektören F. V. H. Pegelow.
Följande sammanfattning har meddelats av vad som särskilt är föremål
för undersökning:
>>1) Produktionen och importen av viktigare varuslag åren närmast före och efter
kriget.
2) Driftsinskränkningar och i samband därmed uppkommande arbetslöshet och
dennas omfattning.
3) Arbetslönens höjd nu i jämförelse med tiden före kriget.
-1) Viktigare råvarors och hjälpmaterialiers priser nu och före kriget.
5) Produktionskostnadsundersökningav rörande representativa varuslag.
6) Försäljningspriser å färdigfabrikat.
7) Olikheterna i råvarupriserna för svensk och utländsk industri.
8) Konkurrensen från utlandet.
9) Lagerbeståndet av råvaror och färdigfabrikat.
10) Industrigruppernas ekonomi.
11) Jämförelse mellan det förutvarande och nuvarande tullskyddet i relation till
varuvärdet.»
Över dessa förhållanden ha uppgifter infordrats från producenter tillbörande
de industrigrupper, vilka gjort anhållan om förstärkt tullskydd. Därförutom
inkallas representanter för industrigrupper av större betydelse för
att lämnas tillfälle att redogöra för situationen och för att lämna kompletterande
upplysningar, som kunna vara av värde för utredningen och för bedömande
av de rådande förhållandena. Utredningarna förväntas först om
någon tid bliva slutförda.
De förslag, som innehållas i ovannämnda av herr Lithander rn. fl. vid
1920 års riksdag väckta motion, ävensom de motioner, vilka nu äro föremål
för utskottets yttrande, å ena sidan, samt å andra sidan de riktlinjer, vilka
uppdragits av kommerskollegium och av ekonomiska rådet i deras ovan omförmälda
utlåtanden, beteckna två i grundtanken skilda vägar att lösa den
Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
9
fråga, som uppstått i och med de för svensk industri uppkomna svårigheterna
i konkurrensen med utlandet. De först nämnda förslagen syfta till ökat
tullskydd för samtliga de industrier, vilka därav kunna vara i behov, under
det att de senare nämnda riktlinjerna avse, att undersökning måtte verkställas
till utrönande, huruvida och i vilken utsträckning det kan vara lämpligt
att genom provisoriska tullar åstadkomma ett visst skydd för några
ur det allmännas synpunkt betydelsefulla industrier. Här är det sålunda
fråga endast om vissa industrigrenar, vilkas fortsatta produktion under
kristiden kan vara för landet synnerligen värdefull.
En allmän tullförhöjning av den omfattning, som i de föreliggande
motionerna åsyftas, kan utskottet icke finna tillrådlig. En sådan skulle
nämligen, bland annat, i hög grad motverka det prisfall, som även i vårt
land sedan någon tid gör sig gällande. Konsumenterna skulle således icke
komma i åtnjutande av de prisnedsättningar, som redan ägt rum på världsmarknaden;
och den minskning i produktionskostnaderna, som för närvarande
kan förväntas, skulle förhindras eller försvåras, vilket skulle inverka
i hög grad menligt på den inhemska industriens konkurrenskraft.
På sådana grunder anser utskottet, att utredningen i det ifrågavarande
ämnet bör begränsas att avse endast sådana industrier, vilka äro för det
allmänna av särskilt stor betydelse. Utskottet har sålunda icke kunnat biträda
motionärernas förslag, vilket skulle förutsätta en fullständig omläggning
av de inom handelsdepartementet pågående undersökningarna eller
ock medföra, att jämsides med dessa föranstaltades en särskild utredning
av betydande omfattning.
Vid behandlingen inom utskottet av de föreliggande motionerna har
yrkande framställts, att desamma måtte bordläggas för att upptagas till
behandling först antingen i samband med proposition, som med stöd av de
nyss omnämnda pågående utredningarna i ämnet möjligen kunde komma att
av Kungl. Maj:t avgivas, eller ock sedan bevillningsutskottet erhållit kännedom
om att proposition i ämnet icke vore att vid denna riksdag förvänta.
Då utskottet haft att intaga ståndpunkt till den sålunda uppkomna frågan,
har utskottet måst beakta, att, därest riksdagen kommer att stanna i en från
utskottets förut angivna principiella ståndpunkt i frågan avvikande uppfattning,
det lär bliva, på sätt ovan framhållits, nödvändigt att utföra vidlyftiga
utredningar efter helt andra linjer än dem, som följas i den inom handelsdepartementet
pågående undersökningen. Med hänsyn till den tid, sådana
förnyade utredningar skulle kräva, har utskottet ansett riktigt att så skyndsamt
som möjligt avgiva sitt betänkande i anledning av de föreliggande
motionerna; och har utskottet följaktligen icke kunnat medgiva så långt
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 4 höft. (Nr 4.) 2
10
Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
uppskov med ärendets avgörande inom utskottet som i nyssnämnda bordläggningsyrkande
ifrågasatts.
Då utskottet sålunda går att avstyrka bifall till de föreliggande motionerna,
är det utskottet angeläget att framhålla, att denna hemställan endast
avser den principiella ståndpunkt, som, enligt vad ovan utvecklats, i motionerna
intagits. Utskottet vill följaktligen icke i någon mån föregripa resultatet
av den pågående iltredningen i handelsdepartementet, utan förbehåller
sig att framdeles få intaga ståndpunkt till de förslag, som kunna komma att
av Kungl. Maj:t framläggas eller i anledning av en eventuell proposition
i motionsväg väckas, ävensom att härutöver föreslå vad utskottet kan
anse påkallat.
Under åberopande av vad sålunda anförts och med betonande, att utskottets
hemställan har den begränsade innebörd som nu angivits, får utskottet
hemställa,
att de föreliggande motionerna, 1:119 av herr Vennersten
m. fl. och 11:181 av herr Lindman m. fl. om förhöjning
av tullsatserna för vissa varuslag, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 februari 1921.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Reservationer:
av herrar friherre Fleming och Anlonsson, vilka anfört:
»Såväl mot sättet för utskottets behandling av nu ifrågavarande motioner
som mot det föreliggande utskottsbetänkandet anse vi det påkallat att
rikta en bestämd gensaga. Då någon realbehandling av motionerna icke förekommit,
måste vi härvid fullständigt bortse ifrån ett bedömande av huruvida
och i hvad mån de framställda önskemålen må anses värda beaktande
eller icke. Den som läst de likalydande motionerna (nr 119 i första kammaren
Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
11
av herr Vennersten m. fl. samt nr 181 i andra kammaren av herr Lindman
m. fl.), måste utan tvivel finna att motionernas syfte varit att bereda riksdagen
tillfälle få del av samt fatta ståndpunkt i de frågor, angående vilka
framställningar gjorts från olika industrigrenar och varom utredning pågår
inom handelsdepartementet. Motionärerna säga själva att: »framställningen
åsyftar att för riksdagen framföra industriens för varje dag växande
bekymmer inför det läge, vari den nu är försatt, och dess behov att med
det snaraste erhålla det förbättrade skydd, utan vilket den ser sig till sitt
bestånd hotad genom den nu rådande krisen», och de hänvisa beträffande
storleken av de erforderliga tullförhöjningarna dels till de av de ifrågavarande
industrierna gjorda framställningar, dels ock »till de nu eller senare föreliggande
utredningar i ämnet, som utgöra resultatet av de inom kungl. handelsdepartementet
företagna undersökningar». Därjämte påpekas nödvändigheten
av skyndsamt vidtagande av eventuella åtgärder.
Motionärerna hava sålunda icke med ett ord uttalat sig om några nya
utredningar eller några särskilda linjer för sådana utredningar, utan de hava
tvärtom begärt att deras förslag måtte behandlas just med stöd av det
pågående utredningsarbetet. Detta oaktat påstår utskottet att motionärernas
förslag »skulle förutsätta en fullständig omläggning av de inom handelsdepartementet
pågående undersökningarna eller ock medföra att jämsides
med dessa föranstaltades en särskild utredning av betydande omfattning».
Ett sådant påstående i uppenbar strid mot motionärernas framställning
måste säkerligen betraktas såsom något av de märkligaste som i svenska
riksdagen förekommit, och saken förbättras icke därav att uttalandet
grundar sig icke blott på nu ifrågavarande motioner utan även på en motion
från förra året varom nu alls icke är fråga.
Om sålunda motionärerna icke framfört några särskilda riktlinjer för
utredningsarbetet, har däremot utskottsmajoriteten framfört en egen principiell
ståndpunkt för att få denna godkänd av riksdagen, då i annat fall
utredningar skulle bliva behövliga »efter helt andra linjer än dem, som följas
i den inom handelsdepartementet pågående utredningen». Ett förtroendevotum
på förhand från riksdagens sida till de personer som handhava den
mycket omtalade utredningen skulle sålunda vara syftet med föreliggande
betänkande, ett mål som synes oss väl långsökt då motionärerna aldrig
uttalat något misstroende mot denna utredning.
Utskottets förfaringssätt att i nyssnämnda syfte och utan någon som helst
realbehandling av motionerna nu framkomma med detta betänkande kan leda
däri än att, om utskottets hemställan bifalles, riksdagen betager sig all
möjlighet att ingå i prövning av ifrågavarande för vårt ekonomiska liv så
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 4.
viktiga spörsmål. Utskottet har visserligen i slutet av sin motivering en vacker
fras om att det förbehåller sig framtida handlingsfrihet, men denna är
bunden till en eventuell kungl. proposition och i samband därmed väckta
motioner, och utskottsmajoriteten synes, av sitt uttalande att döma,
redan nu vara på det klara med att från dess sida intet vidare initiativ i
hithörande frågor kommer att tagas. Nu lärer emellertid ingen med visshet
kunna veta om en sådan proposition kommer eller icke, och ett bifall till
utskottets betänkande synes oss därför vara en från riksdagens sida synnerligen
betänklig åtgärd. Att riksdagen på sådant sätt eventuellt skulle
kunna komma att frånsåga sig möjligheten, för att icke säga rättigheten,
att pröva de krav, som från industrien kunna ställas på statsmakterna för
att bevara dess fortbestånd, synes oss vara fullständigt uteslutet. Ett sådant
förfarande skulle vara den mest eklatanta inkompetensförklaring från riksdagens
sida som gärna kan tänkas.»
Under sådana förhållanden och då de yrkanden, som i motionerna göras,
förutsätta realbehandling inom utskottet och utan sådan icke kunna av
riksdagen upptagas till prövning, återstår för riksdagen, om den vill bevara
sin handlingsfrihet, icke annat än att till utskottet återremittera motionerna
för att bliva i vederbörlig ordning av utskottet behandlade.
av herrar Wohlin, Åhlmans O. Olsson och Olsson i Kullenbergstorp;
av herr Lithander, som ansett, att motionerna nr 119 av herr Vennersten
m. fl. i första kammaren och nr 181 av herr Lindman m. fl. i andra kammaren
icke bort nu upptagas till avgörande, innan en väntad kungl. proposition
i frågan inkommit, utan att sagda motioner bort sakligt prövas i samband
med en eventuell kungl. proposition i ämnet; samt
av herr Winkler, vilken ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen
ville besluta att provisoriskt, under ett år eller den kortare tid som kan
bliva en följd av riksdagens senare beslut med anledning av eventuell kungl.
proposition om andra tullsatser, beroende av varje industris särskilda behov
av skyddstull, förhöja tullen å de i motionerna uppräknade taxerubrikerna
med 100 procent.
Victor Pettersons Bokindustri A.-B., Stockholm 1921.