Bevillningmtikottets betänkande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den G maj 1921 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om sådan förändring
i förordningen om den s. k. nöjesskatten, att densamma
till viss del bliver statsskatt.

(l:a avd.)

Närvarande: herrar Röing, frih. Fleming, Antonsson, Wijk, Gustaf Nilsson, Örne,
Ählmans Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg, Jonsson i Hökhult,
Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Johansson i Kullersta,
Rune, Johansson i Sölvedal, Björnsson, Sköld, Kant, Jönsson i Fridhill
och Uddenberg.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 174, har herr Erlansson hemställt, »att riksdagen måtte
i skrivelse anhålla, det Kungl. Makt täcktes låta utreda och för riksdagen
framlägga förslag till sådan förändring i nuvarande förordning
angående den så kallade nöjesskatten, att inkomsterna därav till viss
del komma att utgå i form av statsskatt».

Beträffande motiveringen för motionärens förslag får utskottet
hänvisa till motionen.

Då Kungl. Maj:t för 1919 års lagtima riksdag framlade det förslag
i fråga om beskattning av offentliga nöjestillställningar, vilket
föranlett den nu gällande förordningen härom, meddelade dåvarande
chefen för finansdepartementet till statsrådsprotokollet i ämnet, att tidigare
inom finansdepartementet utarbetats förslag till nöjesbeskattning för
statens räkning. Över sistnämnda förslag, vilket var åtföljt av motivering,
hade hörts flera myndigheter, bland dem kammarrätten. Nämnda ämbetsverk
hade framfört invändningar mot beskattningens anordning såsom
statsskatt och i sådant hänseende yttrat följande:

Nöjesskatten finge anses till sin natur vara mest lämpad såsom
kommunalskatt och hade även, såsom exempel från utlandet gåve vid
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 28 höft. (Nr 34). 1

1919 års
proposition
och dess
behandling.

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

handen, visat sig väl fungera såsom sådan. Då därtill komme, att
utbytet av den inflytande skatten i icke ringa mån komme att röna
inverkan av de åtgärder, som vederbörande kommuner vidtoge med
avseende å inom dessa förekommande nöjestillställningar, samt dyrtiden,
såsom bekant vore, övade sitt hårda tryck jämväl på kommunernas
ekonomi, hade kammarrätten funnit det kunna ifrågasättas, huruvida
vad i motiverna anförts innefattade tillräckliga skäl för en anordning,
varigenom på grund av statens tillfälliga skattebehov den nya skatten
tillfördes statsverket, samt kommunerna betoges den eljest nära liggande
möjligheten att tillgodogöra sig den inkomstkälla, varom fråga vore.

Föredragande departementschefen förklarade sig i likhet med kammarrätten
anse, att nöjesskatten borde anordnas såsom en kommunal
skatt, och åberopade vad kammarrätten till stöd härför anfört.

Konstitutionsutskottet, som avgav utlåtande (nr 20), i anledning
av propositionen, anförde därvid till en början, att utskottet i likhet
med Kungl. Maj:t hyste den uppfattningen, att beskattning av utgifter
för nöjen vore synnerligen lämpad att tagas i anspråk för tillgodoseende
av det offentligas behov av ökade inkomster. Inom utskottet hade
ifrågasatts, att skatten skulle anordnas så, att den utginge till staten
eller landstingskommunerna. I avseende härå anförde utskottet.

»Av flere skäl anser utskottet även lämpligt, att den föreslagna nöjesskatten
göres till en kommunal skatt, utgående till primärkommunerna. Såsom allmänt är känt
och i den kungl. propositionen framhålles, har den pågående dyrtiden kommit att utöva
ett synnerligen betydande tryck på kommunernas ekonomi, och det synes vara av
oavvisligt behov påkallat att på något sätt ställa till deras förfogande möjligheter
att med nya inkomstkällor möta detta tryck. I detta hänseende synes en kommunal
nöjesskatt vara synnerligen ändamålsenlig. ^ andra sidan kan frågan om
det närmare anordnandet i olika detaljer av en sådan skatt ännu sägas i vårt land
befinna sig på sådant stadium, att man i vissa hänseenden har att försöksvis pröva
sig fram till de anordningar, som omsider böra bliva definitiva; och det synes under
sådana förhållanden vara önskvärt, att åt de nu antagna bestämmelserna giva den
smidighet som medger ett sådant prövande. Enligt utskottets uppfattning förutsätter
detta, att skatten till en början endast bliver fakultativ, något som icke lärer
kunna genomföras annorledes, än att bestämmanderätt över densamma utövas av
primärkommunen. Därigenom vinnes också, att på de olika orterna nödig hänsyn
kan tagas till de lokala förhållandena, vilket enligt utskottets uppfattning måste
vara nödvändigt vid införandet i vårt land av en nöjesskatt.»

Vidare anförde utskottet:

»Utskottet vill ingalunda bestrida, att det kan framdeles befinnas lämpligt
att låta en nöjesskatt ombildas så, att vissa därigenom uppkommande intäkter även
skulle komma landstingen och staten till del. En sådan omläggning av skatten
förutsätter emellertid med nödvändighet, att man på området vinner ökad erfarenhet.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34. 3

.lust genom att genomföra skatten i den föreslagna formen skulle man vinna tillfälle
att inhämta en sådan erfarenhet, varigenom en framdeles skeende förändring
av densamma skulle kunna underlättas.»

Med vissa ändringar i enskilda delar tillstyrkte konstitutionsutskottet
bifall till Kungl. Maj:ts förslag, vilket också blev med de av
utskottet föreslagna ändringarna av riksdagen antaget.

Vid 1920 års riksdag väckte herr Erlansson m. fl. inom andra
kammaren motion, nr 144, om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
om utredning och förslag, i syfte att nöjesskatten måtte ombildas till
en landstingsskatt. 1 häröver avgivet utlåtande, nr 13, hemställde konstitutionsutskottet,
att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Till motivering för nämnda hemställan erinrade utskottet om
de i 1919 års utlåtande gjorda, ovan återgivna uttalanden, vilka enligt
utskottets mening fortfarande ägde full giltighet. Vidare anfördes:

»Den erfarenhet av huru nöjesskatten i sin nuvarande form verkar, som
måste vara en oeftergivlig förutsättning för upptagandet av frågan om en sådan
omläggning av densamma som den av motionärerna föreslagna, har ännu ej vunnits.
Aven om utskottet liksom föregående år ej ställer sig obetingat avvisande mot
tanken på en omläggning av nöjesskatten i sådan riktning, att därigenom uppkommande
intäkter icke skulle uteslutande tillfalla vederbörande kommun, kan utskottet
alltså icke för närvarande tillstyrka frågans upptagande.»

I motiveringen till det föreliggande förslaget har erinrats om de
meningsskiljaktigheter, vilka, på sätt ovan antytts, redan under förarbetena
till lagstiftningen och vid propositionens behandling i riksdagen
framträtt. Vidare har motionären anfört, att den i reservationen till konstitutionsutskottets
ovannämnda utlåtande år 1920 uttalade uppfattningen
om skattens ojämna fördelning numera kunde anses hava vunnit bekräftelse.
De många landskommuner, som vore i saknad av ifrågavarande
nöjeslokaler, men vilkas innevånare, isynnerhet ungdomen, besökte närliggande
städers, finge visserligen indirekt draga sin tunga av denna
skatt, men erhölle inga som helst motsvarande inkomster därav. Det
syntes därför motionären påtagligt, att en omläggning av denna skatt
borde äga rum, så att en rättvisare fördelning av skatteinkomsterna
komme till stånd. I sådant syfte förordade motionären den ursprungligen
tilltänkta statsskatten såsom mest tillfredsställande. Efter att
härpå hava erinrat om 1920 års ändringsförslag och vad i samband
därmed förekommit samt framhållit, att statens stora behov av inkomster
även talade för den av motionären ifrågasatta omläggningen av skatten,
har motionären uttalat såsom sin uppfattning, att staten borde erhålla

Motion 1920
och dess behandling.

Den föreliggande
motionen.

Statistik.

Utskottets yttrande.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

två tredjedelar eller tre fjärdedelar av nöjesskatten, och kommunen, där
skatten uppbures, den återstående tredje- eller fjärdedelen för besväret
med att uppbära och redovisa skatten. På så sätt behövde icke uppkomma
några dryga kostnader för staten för att få in skatten. Men
skulle nöjesskatten, har motionären slutligen anfört, utgå som statsskatt,
så syntes det vara nödvändigt, att den gjordes obligatorisk. Därav
följde då behov av en närmare och fullständigare utredning om, vad
som skulle omfattas av eller undantagas från dess verkningar, och om
Kungl. Maj:ts befallningshavande ej borde erhålla bemyndigande att i
särskilda fall befria vederbörande från skattens erläggande.

Efter att hava anfört den nu i korthet återgivna motiveringen,
framställde motionären det ovan återgivna förslaget om skrivelse till
Kungl. Maj:t.

Bevillningsutskottet har sökt erhålla uppgifter om inkomster, som
nöjesskatten inbragt; och har utskottet från statistiska centralbyrån
erhållit den sammanställning rörande influten nöjesskatt under sista
kvartalet av 1919, vilken finnes fogad såsom bilaga 1 vid detta betänkande.
För år 1920 har centralbyrån ännu icke mottagit uppgifter i
ämnet. Däremot innehåller svenska stadsförbundets tidskrift i häfte 8
för år 1920 sammanställningar, utvisande för varje särskild stad under
tiden 1 oktober 1919—30 september 1920 dels uppbörden månadsvis
av nöjesskattemedel, dels ock uppbördens fördelning å olika grupper av
nöjestillställningar. Av nämnda sammanställningar framgår, att städerna
under omförmälda period haft en inkomst av nöjesskatten å sammanlagt
i runt tal 6,800,000 kronor.

Ovannämnda för sista kvartalet 1919 tillgängliga siffror giva otvetydigt
vid handen, att den vida övervägande delen av totalinkomsten
av ifrågavarande skatt inflyter till städerna. Ett sådant resultat av beskattningen
var emellertid vid lagstiftningens tillkomst förutsett. Det
framgår av den ovan lämnade redogörelsen, att riksdagens beslut att
anordna nöjesbeskattningen såsom kommunal i väsentlig mån berodde
på önskan att på ett av erfarenheten oprövat beskattningsområde gå
varsamt fram och därför dels göra lagstiftningens tillämpning i olika
orter fakultativ, dels och bereda möjlighet att allt efter växlande förhållanden
på skilda orter nedsätta skatteskalan eller befria visst slag av
nöjestillställningar från skattskyldighet. Allt detta ansågs svårligen
kunna åstadkommas på annat sätt än genom att överlåta bestämmanderätten
åt de närmast intresserade, nämligen primärkommunerna. Frågan

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34. 5

om beskattningens omläggning borde icke upptagas till prövning, förrän
tillräcklig erfarenhet vunnits om verkningarna av beskattningen i dess
beslutade former.

Enligt bevillningsutskottets mening kan den erfarenhet, som man
sålunda avsett att vinna, icke heller nu anses vara i tillräcklig mån
förhanden. På sätt ovan är nämnt föreligga ännu icke de för frågans
bedömande viktiga siffrorna för vad skatten under år 1920 tillfört landskommunerna,
och av en anteckning i bilagan 1 till detta betänkande framgår,
att siffrorna för sista kvartalet år 1919 icke äro fullständiga och
att de till statistiska centralbyrån inkomna sammandragen icke inom
centralbyrån granskats. Tillgång till ett fullständigt och granskat siffermaterial
av tillräcklig omfattning är givetvis den första förutsättningen
för att frågan om beskattningens omläggning bör upptagas till förnyad
prövning.

Redan av nu anförda skäl har utskottet ansett sig icke kunna förorda
bifall till den föreliggande motionen. Härtill kommer emellertid
ytterligare den beaktansvärda synpunkten, att de inkomster, som icke
blott städer utan även åtskilliga landskommuner hava av nöjesskatten,
äro för dem, särskilt under rådande kommunalekonomiska svårigheter,
av stor betydelse. I sådant hänseende tillåter sig utskottet beträffande
städerna hänvisa till en från svenska stadsförbundets centralbyrå i anledning
av förevarande motion till utskottet ingiven, såsom bilaga 2 vid
detta betänkande fogad sammanställning. Det bör i detta sammanhang
även framhållas, att enligt vad utskottet inhämtat den av 1920 års
riksdag begärda utredningen av frågan om den kommunala beskattningen
i dess helhet kommer att inom den allra närmaste tiden igångsättas.
Det synes icke vara med rättvisa och tillbörlig följdriktighet i
skattelagstiftningen överensstämmande att förbereda en sådan omläggning
av nöjesskatten, genom vilken de kommuner, som kunnat begagna
sig av densamma, kunde bliva, utan samband med resultatet av nyssberörda
utredning, berövade denna, den enda av de skattdragandes inkomster
oberoende skattekälla, som kommunerna äga att för fyllande
av sina behov anlita. Däremot finner utskottet naturligt, om i samband
med nyssnämnda utredning och sedan behövligt erfarenhetsmaterial
sammanförts undersökning verkställes för att utröna, huruvida nöjesbeskattningen
är på lämpligt sätt anordnad eller kan tarva någon omläggning.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer bevillningsutskottet,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

•*. ^4*W4JCA*vi>V»V'' j nsf.-.rs '' \<Å

att förevarande motion, II: 174 av herr Erlansson,
om skrivelse till Kungl. Maj:t ifråga om sådan
ändring i förordningen om den s. k. nöjesskatten, att
densamma till viss del bliver statsskatt, icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 maj 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservation:

av herr Olsson i Kullenbergstorp, mot viss del av motiveringen.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

7

Bilaga i.

Nöjesskatt

influten under tiden 1 oktober—31 december 1919 enligt till kungl. statistiska
centralbyrån inkomna räkenskapssammandrag.

Antal sam-1 hällen, som
redovisat
nöjesskatt

Influten

nöjesskatt

kronor

Landskommuner (utom köpingar)
Stockholms län ..............

2,686
157
135 !

662 I

1,955
509 i
1,270

5

1.366
4,886
2,107 ,
2,218

91

2.366
2,453

49 1

Uppsala

> .................

Södermanlands

»

1

5

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

» .................

» .................

» .................

» ................

Oottlands

» .................

Blekinge

Kristianstads

»

» .............

Malmöhus

» .............

Hallands

»

Göteborgs o. Bohus

» ..........

i

12

Älvsborgs

» ...........

Skaraborgs

» .........

Värmlands

» ...........

Ört-bro

»

8

Västmanlands

» .............

J,/yo

Kopparbergs

Gävleborgs

» .......

15

5,817

1,594

1,033

1,875

3,241

»

Västernorrlands

» ........

a

Jämtlands

» ........

14

Västerbottens

»

Norrbottens

»

Summa

158

40,538

Köpingskommuner ...

IQ

26,311

Städer ................. ..

Municipalsamhällen

24

IjiöljY 47
20,197

Summa

271

1,838,793

Från några samhällen hava 1919 års räkenskapssammandrag ännu
icke inkommit, och de inkomna sammandragen hava ännu icke varit
föremål för granskning inom statistiska centralbyrån. Uppo-ifter för
varje kommun och mnnicipalsamhälle närslutas.1
Stockholm den 20 april 1921.

___r Hugo Burström.

1 Hflr icke återgivna.

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 34.

Svenska stadsförbundet.
STOCKHOLM.
Hornsgatan 1.

Bilaga 2.

Nöjesskattens belopp och användning i vissa mera skattetyngda städer.

Stad

Norrköping
Hälsingborg..

Gävle .........

Örebro ........

Eskilstuna ■ •

Lund...........

Trollhättan ...

Västervik.....

Nyköping.....

Ystad ........

Söderhamn ..

Luleå...........

Oskarshamn
Vänersborg ..
Katrineholm..
Hudiksvall ..

Boden ........

Avesta ........

Tidaholm.....

Lysekil........

| Sollefteå .....

i Haparanda ..

Folk-mängd
d. 31 dec.
1919

Utdebite-

Influten

ring per

nöjesskatt

100 kr.

undertiden

Nöjesskattemedlens användning

beräknad

okt. 1919 —

inkomst

sept. 1920

lO.oo

169,070.29

57,377

i bostadsbristen.

45,805

9.80

155,452.0 6

36,092

lO.io

110,482.7 5

Ingår i stadens kassa.

35,096

9.oo

131,349.9 5

Användes till bostadsändamål.

30,103

9.oo

71,842.41

22,827

9.88

82,465.10

Ingår i stadens kassa.

14,672

9.50

24,860.2 9

11,829

9.72

125,713.08

11,461

10.86

2 20,772.7 7

Ingår i stadens kassa.

11,319

lO.oo

35,319.45

Ingår i stadens kassa.

11,086

lO.oo

31,161.98

Ingår i stadens kassa.

10,281

10.40

39,714.66

Ingår i stadens kassa.

9,078

10.7 5

24,431.15

| Byggnadsverksamhetens under-j stödjande.

8,699

8.97

23,539.05

7,651

lO.oo

23,967.10

7,546

9.14

27,386.75

6,241

lO.oo

41,245.2 8

5,599

lO.oo

16,588.09

4,736

8.96

12,853.65

4,189

10.50

10,387.18

| Byggnad för kommunala mellan-\ skolan.

2,491

8.95

2 9,699.40

1,603

9.50

6,953.70

Ålderdomshem (förslag).

1 Teater finnes ej, konserter med konstnärligt värde befrias från skatt.

2 Från och med 1 januari 1920.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOK Ad, 1921.