Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 7 februari 1921 kl. 12 ro.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande av
restaurangskatt.
(l:a avd.)
Närvarande: herrar Röing. Wijk, Gustaf Nilsson, Anders Örne, Jonsson i Hökhult, Månsson i
Hagaström, Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Bärg, Olsson i Ramsta,
Lithander, Rune, J. E. Björnsson, friherre Barnekow,
1 en i andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad
motion, nr 192, har herr Hamrin hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. M«j:t verkställa utredning
och snarast möjligt framlägga förslag om införandet av restaurangskatt».
I motiveringen till denna hemställan har motionären, efter erinran
om statens behov av ökade inkomster, framhållit, att vid anlitande i
ökad utsträckning av indirekta skatter anordningarna borde gå ut på
att beskatta lyxkonsumtionen och de mera bemedlade. För att i enlighet
med denna grundtanke bereda statskassan en ny inkomstkälla kar
motionären tänkt sig, att en särskild skatt kunde uttagas för »vad som
lörtäres på våra fina restauranger eller de s. k. guldkrogarna». Motionären
har vidare bland annat framhållit, att vid anordnande av en restaurangskatt
efter den angivna principen svårighet komme att uppstå att särBUtäng
till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 3 käft. (Nr 3.) 1
Utskottet.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
skilja de olika slagen av näringsställen, så att beskattningen komme att
avse icke de enklare utan endast lyxrestauran gerna. Motionären har
emellertid ansett dessa svårigheter överkomliga. Skattens upptagande
har motionären ansett kunna äga rum genom stämpelbeläggning av
räkning eller nota å det förtärda.
Den lyxkonsumtion, som i motionen avses, är i väsentliga delar
redan beskattad såväl genom rusdrycksbeskattningen i dess olika former
som genom tullar å olika slag av de varor i övrigt, vilka ingå i berörda
konsumtion. Den skattekälla, på vilken motionären velat fästa
uppmärksamheten, är sålunda redan nu i icke oväsentlig mån tagen i
anspråk. Detta innebär, enligt utskottets mening, emellertid icke i och
för sig något skäl att ställa sig avvisande mot den föreliggande motionen,
då den av motionären åsyftade lyxkonsumtionen väl kunde göras till
föremål för ytterligare beskattning. Utskottet har emellertid vid frågans
övervägande icke kunnat finna någon framkomlig väg för att uppnå en
på samma gång tillräckligt givande och till lyxkonsumtion begränsad
beskattning av ifrågavarande slag.
Motionären har, på sätt framgår av den ovan lämnade redogörelsen,
tänkt sig, att beskattningen skulle avse endast sådana restauranger,
vilka vore att anse såsom lyxrestauranger. Emellertid har motionären
själv framhållit svårigheten att göra en uppdelning av näringsställena
i sådana som äro och sådana som icke äro lyxrestauranger. Enligt utskottets
mening förhåller det sig därjämte så, att såsom uteslutande
lyxrestauranger kunna betecknas endast ett ringa fåtal näringsställen i
de största städerna. Med en beskattning, som träffade konsumtionen å
endast sådana restauranger, skulle svårligen kunna ernås ett inkomstresultat,
som motiverade införandet av en ny skatt. Och i den mån
flera näringsställen hänfördes till lyxrestaur ångern as klass, komme beskattningen
att drabba även sådana personer, vilka för intagandet av
sina dagliga måltider äro hänvisade till näringsställen. Det har synts
utskottet synnerligen angeläget att icke föranleda en lagstiftning, som
kunde befaras medföra sådana konsekvenser som de sistberörda.
Inom utskottet har framkastats tanken, att den ifrågasatta beskattningen
kunde bestämmas att avse restaurangnotor, som överskrede
visst belopp för person räknat, oberoende av näringsställets karaktär av
lyxrestaurang. Utskottet har emellertid icke ansett möjligt att för anordnande
av en beskattning av sådan art finna tillfredsställande kontrollbestämmelser.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 3.
På sålunda anförda skäl får utskottet hemställa,
3
att herr Hamrins förevarande motion, II: 192 om
skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande av
restaurangskatt, icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 7 februari 1921.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.