Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

1

Nr 22.

AnkoiH till riksdagens kansli den 11 april 1921 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, v anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändring i gällande bestämmelser
om glidande tullsatser för vissa slag av spannmål m. m.,
ävensom i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Sandler, Wohlin, Gustaf Nilsson, Örne,
Rosén, Eriksson i Grängesberg, Jonsson i Hökhult, Månsson i Hagaström,
Jönsson i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Bärg, Olsson i Ramsta,
Johansson i Kullersta, Rune, Johansson i Sölvedal, friherre Barnekow,
Heyttian och Kant.

I en den 11 februari 1921 dagtecknad, till bevillningsutskottet
hänvisad proposition, nr 81, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, för riksdagen framlagt följande, av utskottet under A)
och B) återgivna förslag, nämligen att riksdagen måtte

A) besluta sådan ändring av de för tiden 1 juni 1920—31 maj
1922 antagna bestämmelser angående glidande tullsatser för vissa slag
av spannmål m. m.,

att perioderna för importprisets beräknande skulle bestå av en
kalendermånad, dock att, vad anginge den månad, varunder riksdagens
beslut om ändringen delgåves Kungl. Maj:t, importpriset måtte beräknas
för del av samma månad,

att vid tullsatsens fastställande avdrag från det inhemska normalpriset
icke skulle ske,

samt att maximibegränsning av tullsatsen icke skulle ifrågakomma,

B) fastställa ändrad lydelse av vissa rubriker'' i tulltaxan i

enlighet med vid nämnda protokoll såsom bilaga B fogat förslag att
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 18 höft. (Nr 22.) 1

Prop.

Motionen
I: 182.

Motionerna
I: 55 och
11:187, 1:117
och 11:183,
II: 180 samt
II: 193.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

tillämpas från och med den dag, ändringarna i bestämmelserna angående
glidande tullsatser trädde i kraft, till och med den 31 maj 1922.

Till utskottet har jämväl hänvisats en inom första kammaren av
herr Heyman i anledning av förevarande proposition väckt motion, nr 182,
vari hemställts, »att riksdagen, med ändring av vad i förevarande proposition
föreslagits, nämligen att tullsatsen å havregryn skall utgå med
3 kronor 50 öre per 100 kilogram, i stället behagade provisoriskt fastställa
samma tullsats, som gällde under åren 1895—1912 eller 6 kronor
50 öre per 100 kilogram».

Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet
funnit lämpligt att upptaga följande under motionstiden vid riksdagens
början väckta, till utskottet överlämnade motioner, nämligen

l:o) två likalydande motioner, nr 55 i första kammaren av herr
Sederholm m. fl. och nr 187 i andra kammaren av herr Nilsson i Landeryd
m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen behagade besluta sådan
ändring av nu gällande glidande tullsatser å vissa slag av spannmål
m. m., intagna uti Kungl. Maj:ts förordning nr 567 den 21 augusti 1919,

dels att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1921—31 maj
1922 av vete, råg eller korn skall, där det i enlighet med nedan givna
bestämmelser för den tid, då införseln sker, beräknade importpriset understiger
det på sätt nedan sägs bestämda inhemska normalpriset för vete,
utgå tull; och skall tullen motsvara skillnaden mellan nämnda importpris
och normalpris,

dels att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn
av vete, råg eller korn samt vid införsel av malt eller av till tulltaxans
rubrik 149 hänförligt bröd skall erläggas en tullsats, som med 75 procent
överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsats, skolande nu
ifrågavarande tullsats uttryckas i jämt femtal öre och vid behov avrundas
till närmast högre femtal,

dels att förenämnda inhemska normalpris för vete skall för ett år
i sänder av den ifrågavarande tiden uträknas av lantbruksstyrelsen i
enlighet med de grunder, som finnas angivna i den vid statsrådsprotokollet
till Kungl. Maj:ts proposition nr 2 den 2 augusti 1919 fogade
bilagan nr 1,

dels ock att ovan omförmälda importpris skall för varje månad,
räknat från den 1 juni 1921, beräknas av kommerskollegium och avse
medelpriset å utländskt vete fritt banvagn i svensk importhamn under
första hälften av närmast föregående månad»;

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 3

2:o) två likalydande motioner, nr 117 i första kammaren av herr
Wohlin m. fl. och nr 183 i andra kammaren av herr Ericson i Oberga
m. fl., i vilka hemställts, »att riksdagen för sin del måtte besluta att med
ändring av Knngl. förordningen den 21 augusti 1919 efterföljande
bestämmelser skola gälla, nämligen:

att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1921—31 maj 1922
av vete skall, där det i enlighet med särskilt meddelade bestämmelser

för den tid, då införseln sker, beräknade importpriset för vete med 25

öre eller mera för 100 kilogram understiger det på sätt särskilt är stadgat
bestämda inhemska normalpriset för vete, utgå tull; och skall tullen
motsvara hela skillnaden mellan nämnda normalpris och importpris;

att vid införsel till riket under samma tid av råg eller korn skall,
där det i enlighet med särskilt meddelade bestämmelser för den tid, då
införseln sker, beräknade importpriset för råg med 25 öre eller mera för

100 kilogram understiger det på sätt särskilt är stadgat bestämda in hemska

normalpriset för råg, utgå tull; och skall tullen motsvara hela
skillnaden mellan nämnda normalpris och importpris;

att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn av
vete skall erläggas en tullsats, som med 75 procent överstiger den för
omalet vete samtidigt gällande tullsats, skolande nu ifrågavarande tullsats
uttryckas i jämnt femtal öre och vid behov avrundas till närmast
högre femtal;

att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn av
råg eller korn samt vid införsel av malt skall erläggas en tullsats, som
med 75 procent överstiger den för omalen råg samtidigt gällande tullsats,
skolande nu ifrågakommande tullsats uttryckas i jämnt femtal öre
och vid behov avrundas till närmast högre femtal;

att vid införsel till riket under samma tid av till tulltaxans rubrik
149 hänförligt bröd skall erläggas en tullsats, som med 75 procent överstiger
den högsta av de båda tullsatser, som samtidigt gälla för vete eller
råg eller, därest tull endast utgår för ettdera av dessa sädesslag, med
75 procent överstiger tullsatsen för det av de båda sädesslagen, för vilket
tull utgår;

att förenämnda inhemska normalpris för vete skall för den ifrågavarande
tiden uträknas av lantbruksstyrelsen i enlighet med de grunder,
som äro angivna i nådiga brevet till styrelsen den 6 februari 1920, dock
med den ändring att i formeln 0.085 (31 a + 24 b + c) + 4 siffran 4 utbytes
mot siffran 6.6 4;

att förenämnda inhemska normalpris för råg skall för den ifrågavarande
tiden uträknas av lantbruksstyrelsen i enlighet med samma all -

4 Bevillningsutskottets betänkande AV 22.

manna grunder, som äro angivna i förenämnda nådiga brev till styrelsen
den 6 februari 1920, dock med den ändring att produktionskostnadsformeln
för råg skall vara 0.081 (30 a + 21 b + c) + 5.06;

att ovan omförmälda importpris för vete skall för en period av en
månad, räknat från och med den 1 juni 1921, beräknas av kommerskollegium
och avse medelpriset å utländskt vete fritt barnvagn i svensk
importhamn, börande i övrigt vid importprisets beräknande i tillämpliga
delar gälla de föreskrifter, som äro angivna i nådiga breven till kollegium
den 19 mars och den 23 juni 1920; samt

att ovan omförmälda importpris för råg skall för en period av en
månad, räknad från och med den 1 juni 1921, beräknas av kommerskollegium
och avse medelpriset å nordamerikansk råg f. o. b. i New-Yorks
hamn, med omräkning av dollarpriset i svenskt mynt samt med tillägg
av fraktkostnaden till svensk importhamn jämte försäkringskostnaden och
lossningskostnaden i svensk importhamn»;

3:o) motionen nr 180 i andra kammaren av herr Lindman m. fl.,
däri hemställts,

»dels att riksdagen behagade besluta sådan ändring av nu gällande
glidande tullsatser å vissa slag av spannmål m. m., intagna uti Kungl.
Maj:ts förordning nr 567 den 21 augusti 1919,

att vid införsel till riket under tiden 1 juni 1921—31 maj 1922
av vete, råg eller korn skall, där det i enlighet med nedan givna bestämmelser
för den tid, då införseln sker, beräknade importpriset understiger
det på sätt nedan sägs bestämda inhemska normalpriset för vete,
utgå tull; och skall tullen motsvara skillnaden mellan nämnda importpris
och normalpris,

att vid införsel till riket under samma tid av mjöl eller gryn av
vete, råg eller korn samt vid införsel av malt eller av till tulltaxans
rubrik 149 hänförligt bröd skall erläggas en tullsats, som med 75 procent
överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsats, skolande
nu ifrågavarande tullsats uttryckas i jämnt femtal öre och vid behov
avrundas till närmast högre femtal,

att förenämnda inhemska normalpris för vete skall för ett år i
sänder av den ifrågavarande tiden uträknas av lantbruksstyrelsen i enlighet
med de grunder, som finnas angivna i den vid statsrådsprotokollet
till Kungl. Maj:ts proposition nr 2 den 2 augusti 1919 fogade bilagan nr 1,
att ovan omförmälda importpris skall för varje månad, räknat från
den 1 juni 1921, beräknas av kommerskollegium och avse medelpriset
å utländskt vete fritt banvagn i svensk importhamn under första hälften
av närmast föregående månad,

■Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

5

dels ock att riksdagen ville beträffande jordbrukets övriga varuslag
besluta sådana provisoriska tilläggstullar, som med hänsyn till
föreliggande omständigheter kunna belinnas nödiga och nyttiga, ävensom
att riksdagen ville för sin del besluta, att ifrågavarande provisoriska
tilläggstullar skola tillämpas redan under innevarande år från den
tidpunkt Kung-!. Maj:t bestämmer»; samt

4:o) motionen nr 193 i andra kammaren av herr Broander m. fl.,
däri hemställts,

»att, så snart riksdagen och Kungl. Maj:t därom fattat beslut, de
före suspensionen av spannmålstullarna gällande tullsatserna för vete, råg
och korn samt mjöl och gryn därav skola gälla med en förhöjning av
100 procent.»

På förslag av Kungl. Maj:t (proposition nr 2) antog 1919 års
urtima riksdag glidande tullsatser för vete, råg och korn, mjöl och gryn
därav ävensom malt och vissa slag av bröd.

Glidtullarna äro bestämda på det sätt, att de höjas när importpriset
faller och sänkas när importpriset stiger. De äro, närmare angivet,
avsedda att åstadkomma ett visst skydd för den svenska brödsädsproduktionen,
för den händelse marknadspriset genom utländsk konkurrens
pressas ned minst en krona för 100 kilogram under ett enligt särskilda
regler bestämt grundpris; dock må ifrågavarande tullar icke överstiga den
i tulltaxan föreskrivna men suspenderade tullsatsen för vete, råg och
korn av 3 kronor 70 öre för 100 kilogram. Med tillhjälp av en av Kungl.
Maj:t och riksdagen fastställd produktionskostnadsformel uträknar lantbruksstyrelsen,
enligt av Kungl. Maj:t meddelade närmare bestämmelser,
för ett år i sänder det inhemska normalpriset för vete. Härifrån göres
med hänsyn till förmodade konjunkturer ett avdrag- av fem procent.
Det s. k. grundpris, som så erhålles, kommer till användning vid glidtullens
beräknande. Importpriset beräknas av kommersa illegium för
perioder av tre månader, räknade från och med den 1 juni 1920.
Närmare föreskrifter härom hava utfärdats av Kungl. Maj:t. I överensstämmelse
med chefens för jordbruksdepartementet uttalande till statsrådsprotokollet
vid framläggandet av ovannämnda proposition till 1919
års urtima riksdag sker beräkningen av importpriset för en viss tremånadersperiod
med ledning av priser, som varit gällande under en föregående
tremånadersperiod, slutande två månader före början av den
period, för vilken priset skall tillämpas.

Gällande glid
tullsystem.

Departements chefen.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Till ovannämnda, vid den föreliggande propositionen fogade statsrådsprotokoll
har chefen för jordbruksdepartementet meddelat, att enligt
av lantbruksstyrelsen verkställda beräkningar grundpriset för tiden 1
juni 1920—31 maj 1921 utgör för vete 37 kronor 56 öre samt att de
importpris, som uppgjorts för glidtullsberäkning, belöpt sig för tremånadersperioden
september—november 1920 till 65 kronor 58 öre, för
perioden december 1920—februari 1921 till 59 kronor 37 öre samt för
tiden mars—maj 1921 till 48 kronor 78 öre, allt för 100 kilogram.
Vid det förhållande att enligt fastställda beräkningsgrunder importpriset
sålunda visat sig överstiga grnndpriset, har Kungl. Maj:t dels genom
särskilda kungörelser förklarat, att ifrågavarande tull under tiden 1 juni
1920—28 februari 1921 icke skulle utgå, dels ock genom kungörelse
den 11 februari 1921 (nr 48) förklarat, att tillsvidare, intill dess annorledes
må förordnas, tullen icke heller skall utgå för tiden 1 mars—31
maj 1921. Glidtullsystemet har sålunda icke trätt i tillämpning.

Beträffande ded verkliga marknadspriset å brödsäd har departementschefen
under hänvisning till en vid propositionen fogad sammanställning
över noteringar å svensk brödspannmål under tiden september
1920—februari 1921, anfört följande:

»Av tillgängliga noteringar å svensk spannmål — — — framgår, att marknadspriset
å vete understigit nyss nämnda grundpris beträffande vete av 125 skålpund
holländsk vikt allt sedan första veckan i december 1920 och beträffande vete
av 128 skålpund holländsk vikt — d. v. s. den kvalitet, som plägar kunna anses
som den genomsnittliga — från och med årsskiftet 1920 — 1921. Enligt senaste
noteringar (andra veckan av februari månad 1921) hade marknadspriset för dessa
kvaliteter vete understigit grundpriset med ej mindre än respektive 7 kronor 86
öre och 6 kronor 91 öre för 100 kilogram. Även rågpriset ligger i marknaden
under ovan nämnda grundpris, nämligen, enligt noteringar per andra veckan under
februari månad 1921, för råg av 117 skålpund holländsk vikt med 4 kronor 64 öre
och för råg av 120 skålpund holländsk vikt (medelkvalitet) med 3 kronor 69 öre
för 100 kilogram».

Att glidtullarna icke trätt i kraft har departementschefen betecknat
såsom ganska oegentligt, då det faktiska marknadspriset å
svenskt vete och råg redan nu pressats ned rätt väsentligt under icke
endast normalpriset utan även det efter 5 procents avdrag å normalpriset
beräknade grundpriset, samtidigt som efterfrågan på svensk vara blivit
så ringa, att mången lantman icke ens till dessa reducerade pris kunde
ernå köpare till den utbjudna brödsäden. Det förhölle sig därför utan
tvivel så, att de träffade anordningarna för glidtullens beräknande visat
sig icke vara för sitt avsedda ändamål fullt tjänliga under nu rådande
förhållanden med kraftigt och hastigt fallande pris på importvara.

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 7

För att avlägsna de sålunda förefintliga bristerna i det gällande
glidtullsystemet har Kungl. Maj:t, efter att hava hört lantbruksstyrelsen
och kommerskollegium, framlagt det förslag, som innefattas i den föreliggande
propositionen. Detsamma avser till en början, att importpriset
skall beräknas för kortare perioder, omfattande endast en månad, därvid
avsikten är att Kungl. Maj:t skall utfärda bestämmelse därom, att beräkningen
skall göras med ledning av uppgifter, avseende en månadsperiod,
som slutar omkring 14 dagar före början av den, varunder priset
skall gälla. Förslaget avser vidare, att såväl avdraget av 5 procent å
det- inhemska normalpriset som ock tullsatsens begränsning till 3 kronor
70 öre för 100 kilogram skall bortfalla.

Beträffande Kungl. Maj:ts förslag, i den mån detsamma icke ovan
återgivits ävensom motiveringen för detsamma får utskottet hänvisa till
propositionen samt det vid densamma fogade protokollsutdraget.

Vad angår innehållet i ovannämnda vid riksdagens början väckta
motioner, vilka i sina yrkanden delvis sammanfalla med propositionen,
får utskottet hänvisa till motionerna.

I fråga om det i motionen nr 182 i första kammaren av herr
Heyman väckta förslaget om höjning av tullsatsen för rubriken 79 a,
gryn av havre, från nu gällande 3 kronor 50 öre till 6 kronor 50 öre
för 100 kilogram får utskottet hänvisa till sistnämnda motion.

Att glidtullsystemet icke motsvarat sitt syfte under de förhållanden,
som hittills varit rådande, finner utskottet vara uppenbart. Utskottet
har tagit den i motionen nr 193 i andra kammaren av herr Broander
m. fl. anvisade utvägen att avhjälpa detta förhållande under övervägande,
men har icke funnit tillräckliga skäl föreligga att för närvarande
upphäva glidtullsystemet och återgå till fast tullsats, särskilt
med hänsyn till de starka växlingar i världsmarknadspriset å brödsäd,
som hittills ägt rum och kunna förmodas komma att ännu en tid fortfara.

Utskottet, som således finner, att under förhandenvarande förhållanden
glidtullsystemet bör bestå åtminstone för den tidsperiod, som
avses i kungl. förordningen den 21 augusti 1919 angående glidande
tullsatser för vissa slag av spannmål m. m. (nr 567), har ansett sig
böra tillstyrka bifall till Kungl Maj:ts förslag i denna del.

De av Kung]. Maj:t föreslagna, i bilagan B vid propositionen upptagna
ändringarna i tulltaxans bestämmelser i fråga om spannmål hava
icke givit utskottet anledning till erinran annat än beträffande rubriken

Motionerna.

Utskottets

yttrande.

8 Bevillning/sut&kottets betänkande Nr 22,

79 b, omfattande gryn ock mjpl av råg, vete eller korn. Utskottet har
funnit, att under förutsättning att maximibegränsningen,. på sätt utskottet
förordar, borttages, en tull å gryn och mjöl, som med 75 procent
överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsatsen, vid större
differenser mellan normalpris och, importpris komme att bereda kvaruindustrien.
ett alltför högt tullskydd. Med hänsyn härtill har utskottet
utarbetat förslag till eu annan beräkningsgrund för tullen; å gryn och
mjöl, och föreslår utskottet, att denna tull må utgöra, utöver ett fast
grundbelopp av 1 krona 50 öre, den för omalet vete samtidigt gällande
tullsatsen, ökad med 35 procent.

Den av herr Heyman i motionen nr 182 i första kammaren föreslagna
förhöjningen av tullsatsen å havregryn synes avse en varaktig
ändring i tulltaxan. Vid sådant förhållande vill utskottet rörande detta
förslag inskränka sig till att hänvisa till den pågående utredningen
inom tull- och traktatkommittén. Även tullen å havregryn utgör givetvis,
i samband med övriga jordbrukstullar, föremål för ingående undersökning
inom kommittén. Någon åtgärd, som skulle föregripa resultatet
av denna undersökning, kan utskottet icke förorda.

I anslutning till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Knngl.
Maj:ts i föreliggande proposition nr 81 framställda,
ovan under A) återgivna förslag samt med anledning
av vissa i motionerna I: 55 av herr Sederholm m. fl.
och II: 187 av herr Nilsson i Landeryd m. fl., I: 117
av herr Wohlin m. fl. och II: 183 av herr Ericson i
Oberga m. fl. samt II: 180 av herr Lindman m. fl.
framställda yrkanden ävensom med avslag å motionen
II: 193 av herr Broander m. fl., besluta sådan ändring
av de för tiden 1 juni 1920—31 maj 1922 antagna
bestämmelser angående glidande tullsatser för vissa
slag av spannmål m. m.,

att perioderna för importprisets beräknande skola
bestå av en kalendermånad, dock att, vad angår den
månad, varunder riksdagens beslut om ändringen delgives
Kung! Maj:t, importpriset må beräknas för del
av samma månad,

att vid tullsatsens fastställande avdrag från det
inhemska normalpriset icke skall ske,

Bevakning,sut.skatMs. b.etänkcmde Nr 22. 9>

samt att maximibegränsning av tullsatsen icke
skall ifrågakomma;

2) att riksdagen, med fortfarande att Kungl. Maj:ts
i föreliggande proposition nr 81 framställda, ovan
under B) omförmälda förslag icke kunnat oförändrat bifallas,
samt med avslag å motionen I: 182 av herr
Heyman, måtte

del* för sin del besluta ytterligare sådan ändring
av de för tiden 1 juni 19.20—31 maj 1922 antagna
bestämmelser angående glidande tullsatser för vissa
slag av spannmål m. m.,

a/tt vid införsel till riket under samma tid av
mjöl eller gryn av vele, råg eller korn samt vid införsel
av malt eller av till tulltaxans rubrik 149 hänförligt
bröd skall erläggas en tullsats, som, utöver
ett fast grundbelopp av 1 krona: 50> öre, utgör den
för omalet vete samtidigt gällande tullsatsen ökad med
351 procent., skolande nu ifrågavarande tullsats uttryckas
1 jämnt femtal öre och vid behov avrundas
till närmast högre femtal;

dels ock för sin del fastställa, att tillämpas från
och med den dag, ändringarna i bestämmelserna angående
glidande tullsatser träda i kraft, till och med
den 31 maj 1922, följande

bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 samt. 18 häft. (Sr 22.)

2

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

Förslag

till

ändrad lydelse av vissa rubriker i tulltaxan.

74 a

74 b

75

76

77

78

79 a
79 b

79 c

80

149

Kvantitet
för tullberäkningen -

A. Spannmål m. m.

Spannmål:
omalen:

råg, vete och korn: tull utgår, där vederbörligen fastställt
importpris för vete med en krona eller mera för 100
kilogram understiger fastställt inhemskt normalpris för
sådan vara, och tullsatsen utgör ett av Konungen för
kalendermånad eller del därav angivet belopp, motsvarande
halva skillnaden mellan nämnda normalpris
och importpris;

ärter och bönor, tjänliga till människoföda ..............

havre; ävensom vicker, sojabönor samt andra ärter och
bönor, ej till nästföregående rubrik hänförliga.........

malt, även krossat: tullsatsen är lika med den för gryn
av råg, vete eller korn gällande;

majs ..................................................................

andra slag ..........................................................

malen:

gryn av havre............................................................

gryn av råg, vete eller korn samt mjöl av råg, vete eller
korn: tullsatsen angives i jämnt femtal öre av

Konungen för kalendermånad eller del därav och utgör,
utöver ett fast grundbelopp av 1 krona 50 öre,
aen för omalet vete samtidigt gällande tullsatsen, ökad
med 35 procent;

gryn, andra slag; mjöl, andra slag; ävensom mjöl av
arrowrot och andra vegetabilier, ej till annan rubrik
hänförligt...........................................................

Ris

Bröd, alla slag, ej särskilt nämnt: tullsatsen är lika med den
för mjöl av råg, vete eller korn gällande.

Tullsats

Kronor ö,

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

fria

fri

3

3

so

3) att de i punkt 1) omnämnda motionerna —
med undantag av sista punkten av den i motionen
nr 180 av herr Lindman m. fl. gjorda hemställan— i

11

bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

den mån desamma icke besvarats genom vad utskottet
ovan under 1) eller 2) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

I anledning av vad i motionen II: 180 av herr Lindman m. fl.
i sista punkten hemställts, avgiver utskottet yttrande i annat sammanhang,
vilket utskottet härmed får för riksdagen

4) anmäla.

Stockholm den 8 april 1921.

På bevillningsutskottets vägnar:

ERIK RÖING.

Reservationer:

A) av herrar Böing, Gustaf Nilsson och örne, som anfört:

»När världskriget upphörde, stodo de svenska statsmakterna inför
nödvändigheten att avveckla det omfattande ingripande i landets ekonomiska
liv, som motiverats av strävandet att skydda konsumenterna mot
varubristens följder. Särskilt i fråga om spannmål stötte denna avveckling
på stora svårigheter. Staten hade nämligen för att uppmuntra
den inhemska produktionen förbundit sig att garantera jordbrukarna
ett visst minimipris. Denna förbindelse föranledde införandet av det
bekanta monopolet å vete och vetemjöl. Det gällde efter monopolets
upphörande att finna vägen till en mjuk återgång till de förut gällande
tullarna å spannmål. Då det vid 1919 års urtima riksdag icke var
möjligt att förutse, huru prisläget å spannmål skulle komma att ställa
sig efter minimiprisgarantiens utgång, men å andra sidan jordbrukarna
ansågo sig behöva i förväg ha vissa garantier för att den före världskriget
gällande ordinarie tullsatsen vid starkt prisfall å utländsk spannmål
skulle träda i funktion, beslöt riksdagen provisoriskt införa det

12 Bevillningsutskottets •betänkande Nr 22.

gällande glid tulis y s tern et. Att detta hade till ändamål att förbereda
återgången till den gamla fasta tullsatsen, därest en sådan efter provisoriets
utgång år 1922 skulle visa sig påkallad med hänsyn till då
rådande förhållanden, framgår bland annat av att för den glidande tullsatsen
bestämdes ett högsta belopp, som sammanföll med den före världskriget
gällande fasta tullsatsen eller 3 kronor 70 öre per hundra kilogram
för malen spannmål.

Glidtullsystemet var sålunda avsett att bereda möjlighet att utan
häftiga kastningar komma ur den för såväl jordbrukare som konsumenter
förhatliga statsregleringen av spannmålsmarknadrm, men alls ieke att
bilda inledningen till en rubbning i vårt tullsystems grundvalar. Hade
det år 1919 stått klart, att systemet kunde resultera i en dylik rubbning,
skulle det med all säkerhet ha avvisats av riksdagens majoritetspartier.

Kungl. Maj:ts förevarande av utskottets flertal tillstyrkta förslag
rörande tullen å omalen spannmål innebär utan gensägelse eu betänklig
rubbning av de grundläggande principerna i nuvarande tulltaxa. Borttagandet
av maximigränsen för glidtullen måste redan därför enligt vår
uppfattning bestämt avvisas. Det är uppenbart orimligt, att övriga
produktionsgrenar, vilkas läge för närvarande är lika bekymmersamt
som jordbrukets, skola löpa risken att till fördel för jordbrukarna belastas
med en börda, som hindrar dem att reducera sina produktionskostnader
i jämnbredd med världsmarknadens krav. Den jämvikt i belastning
olika produktionsgrenar emellan, som riksdagen upprepade
gånger förklarat sig icke utan föregående noggrann utredning av riktlinjerna
för hela vår handelspolitik vilja rubba, skulle med andra ord
genom ett bifall till utskottets förslag icke upprätthållas.

Utskottet har emellertid icke stannat vid att tillstyrka Kungl. Maj:ts
proposition. Det har även beträffande tullen å malen spannmål föreslagit
en ändring av högst betänklig innebörd i Kungl. Maj:ts proposition.
Utskottet har ansett, att en tullsats å mjöl och gryn, som med
75 procent överstiger den för omalet vete samtidigt gällande tullsats,
vid större differenser mellan grundpris och importpris kommer att bereda
kvarnindustrien ett allt för högt tullskydd. Denna utskottets uppfattning
dela vi. Utskottet har emellertid alldeles förbisett, att vid en
lägre skillnad än 3 kronor 70 öre mellan nämnda två pris den av utskottet
föreslagna regeln för mjöltullens beräkning kommer att giva nämnda
industri ett alldeles för högt skydd. År nämnda skillnad exempelvis
1 krona per hundra kilogram kommer mjÖltullen vid bifall till utskottets
förslag att utgöra:

1 krona + 35 öre + 1 krona 50 öre = 2 kronor 85 öre eller icke

13

Bevillningsutskottets bétähkandé Nr 22.

mindre än 185 procent utöver tullen å omalen spannmål mot av Kungl.
Maj:t föreslagna 75 procent. Utskottet har sålunda i det, anförda fallet
uppnått raka motsatsen till vad utskottet åsyftat med ändringen i Kung].
Maj:ts förslag.

För vår del anse vi, att det nuvarande glidtullsystemet med begränsad
maxim!tull av 3 kronor TO öre för omalen spannmål bort bestå i
princip oförändrat den tid, som ursprungligen bestämdes. Då likväl en övervägande
stämning inom riksdagen synes kräva, att gällande bestämmelser i
större eller mindre utsträckning förändras, och utsikt dessutom förefinnes
att det 1919 bestämda maximum för glidtullen eller 3 kronor 70 öre pr
100 kilogram omalen spannmål och motsvarande för malen spannmål inom
kort kommer att uppnås, synes oss tiden vara inne att utan ytterligare
övergångstid sätta tulltaxans ordinarie tilllsatser i kraft. Beträffande de
animaliska jordbruksprodukterna, för vilka tullarna under kristiden voro
suspenderade, har en dylik återgång redan företagits. Genom att bifalla
vårt yrkande skulle riksdagen i avvaktan på tull- och traktatkommitténs
utredning avlägsna eu av de sista kvarlevorna av kristidens omstridda
regleringar och för såväl produktion som handel skapa fasta förhållanden,
som för bådadera äro högeligen önskvärda.

För den inrikes omsättningen äro så täta tullförändringar, som
kunna bli en följd av bifall till utskottets förslag, högst besvärande,
vare sig de gå i den ena eller den andra riktningen. En väntad höjning
av glidtullen kommer att giva upphov till livlig spekulation med starkt
ökad lagring, en väntad nedsättning till återhållsamhet både från köpmännen
och konsumenterna, som ej kan undgå att verka nedpressande
på det inhemska spannmålspriset. Av båda dessa fenomen har svenska
folket haft så riklig och så avskräckande erfarenhet under de senäSte
åren, att enbart denna borde motivera återgå»g till fasta tullsatser, då
detta nu kan ske utan större svårigheter.

På grund av vad vi sålunda anfört få vi, med avseende å vad
utskottet under i)—3) föreslagit, hemställa,

a) att riksdagen måtte, med avslag å Kungl.
Maj:ts föreliggande proposition nr 81 ävensom å motionerna
I: 55 av herr Sederholm m. fl. och IT: 187 av
herr Nilsson i Landeryd m. fl., I: 117 av herr Wohlin
m. fl. och II: 183 av herr Ericson i Oberga m. fl.
samt II: 180 av herr Lindman m. fl. — med undantag
av sista punkten av den i sistnämnda motion gjorda
hemställan — samt med anledning av motionen II: 19''3
av herr Broander m. fl., för sin del besluta, att från

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

dag under innevarande år, som Kungl. Maj:t bestämmer,
förordningen den 21 augusti 1919 angående glidande
tullsatser för vissa slag av spannmål (nr 567) samt
kungörelsen den 21 augusti 1919 angående vissa
ändringar i förordningen den 9 juni 1911 med tulltaxa
för inkommande varor (nr 568) skola upphöra att
gälla; samt

b) att herr Heymans motion I: 182 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd»;

B) av herrar Sandler, Eriksson i Grängesberg, Bärg och Johansson
i Kullersta, vilka anfört:

»Vid riksdagsbehandlingen år 1919 av propositionen om glidande
tullsatser för vissa slag av spannmål m. m. anförde de socialdemokratiska
ledamöterna i första särskilda utskottet följande: ''Vårt ställningstagande
till Kungl. Maj:ts förevarande förslag innebär givetvis icke
något som helst frångående av vår principiella övertygelse om tullsystemets
skadliga verkningar, utan har uteslutande dikterats av de
praktiska hänsyn, som den föreliggande situationen nödgat oss att anlägga
i vårt arbete på att skydda de breda konsumerande samhällslagren
mot risken av ännu tyngre bördor’.

Liknande hänsyn till föreliggande omständigheter bestämma vår
ståndpunkt till föreliggande proposition och motioner. Vid deras prövning
hava vi ansett det naturligt utgå från att huvudgrunderna för
riksdagsbeslutet av år 1919 borde lämnas orubbade under den korta
återstående provisorietiden.

Endast i vad angår Kungl. Maj:ts förslag om viss jämkning av
tidsperioderna för importprisets beräknande finna vi därför en ändring
i gällande bestämmelser kunna lämpligen ifrågasättas. Trots vissa farhågor
för icke önskvärda verkningar hava vi icke velat motsätta oss
Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Så mycket bestämdare måste vi däremot vända oss emot Kungl.
Maj:ts och vissa motionärers förslag dels om borttagande av nu stadgade
fem procents avdrag från det inhemska produktionspriset vid tullsatsens
bestämmande, dels ock om upphävande av gällande maximibegränsning
av tullsatserna. Ett bifall till dessa förslag skulle uppenbarligen
innebära, att de före kriget gällande fasta tullsatserna å 3
kronor 70 öre för omalen och 6 kronor 50 öre för malen spannmål,

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 15

allt per 100 kilogram, under den närmaste framtiden komme att kanske
mycket väsentligt överskridas. Förslag av sådan innebörd syfta till ett
upprivande av 1919 års glidtullsbeslut och äro därigenom ägnade att
redan nu framkalla den debatt om själva glidtullsystemet — vars svagheter
och olägenheter vi icke vilja bestrida — som eljest bort kunna
anstå till nästkommande riksdag.

I anslutning till denna uppfattning hava vi ansett, att utskottet
bort hemställa om följande lydelse av punkterna 1) och 2) i utskottets
förslag:

1) att riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Maj:ts i föreliggande proposition nr 81 framställda,
ovan under A) återgivna förslag samt med anledning
av vissa i motionerna 1:55 av herr Sederholm m. fl.
och II : 187 av herr Nilsson i Landeryd m. fl., 1:117
av herr Wohlin m. fl. och II: 183 av herr Ericson i
Oberga m. fl. samt 11:180 av herr Lindman m. fl.
framställda yrkanden ävensom med avslag å motionen
II : 193 av herr Broander m. fl., besluta sådan ändring
av de för tiden 1 juni 1920—31 maj 1922 antagna
bestämmelser angående glidande tullsatser för vissa
slag av spannmål m. m.,

att perioderna för importprisets beräknande skola
bestå av en kalendermånad, dock att, vad angår den
månad, varunder riksdagens beslut om ändringen delgives
Kungl. Maj:t, importpriset må beräknas för del
av samma månad;

2) att riksdagen måtte, med förklarande att
Kungl. Maj:ts i föreliggande proposition nr 81 framställda,
ovan under B) omförmälda förslag icke kunnat
oförändrat bifallas, måtte fastställa, att tillämpas från
och med den dag, ändringarna i bestämmelserna angående
glidande tullsatser träda i kraft, till och med
den 31 maj 1922, följande

16

Bevillningsutskottets betänkande. Nr 2%.

Förslag

till ändrad lydelse av vissa rubriker i tulltaxan.

74 a

74 h

75

76

77
76

79 a

79 b

79 c

80

149

A. Spannmål m. m.

Spannmål:
omalen:

råg, vete och kora : tull utgår, där vederbörligen fastställt
importpris. för vete med en krona eller mera för 100.
kilogram understiger fastställt inhemskt grundpris för
sådan vara, och tullsatsen utgör ett av Konungen för
kalendermånad eller del därav angivet belopp, mot
svarande halva skillnaden mellan nämnda grundpris
och importpris; dock att tullen ieke må överstiga 3
kronor och 70 öre för 100 kilogram;

ärter och bönor, tjftoliga. till mftnniskoföda ...........••••

havre; ävensom vicker, sojabönor samt andra ärter oeh
bönor, ej till nästföregående rubrik hänförliga.........

malt, även krossat: tullsatsen är lika med den för gryn
av råg, vete eliter korn gällande;

Kvantitet
för tullberäkningen -

majs .....................................................................

andra slag ...............i...i.......................................•••

malen:

gryn av havre.....................................................

gryn av råg, vete eller kom samt mjöl av råg. vete eller
korn: tullsatsen utgör ett av Konungen för kalender
månad eller del därav angivet, i jämnt femtal öre ut
tryckt belopp, som med 75 procent överstiger den för
omalet vele samtidigt gällande tullsats;

gryn, andra slag; mjöl, andra slag; ävensom mjöl av
arrowrot och andra vegetabilier, ej till annan rubrik
hänförligt...................................,.........................

Ris

Bröd, alla slag, ej särskilt nämnt: tullsatsen är lika med den
för mjöl av råg, vete eller korn gällande.

Tullsats

Kronor ö

100 kg

100 kg

100 kg

100 kg

3

fria

fri

3

3

70

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 17

C) av herr Rosén, som instämt i de av herr Bandier m. fl. i
ovan under B) införda reservation gjorda yrkanden;

D) av hr Månsson i Hagaström, som yrkat avslag å Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition och till stöd för detta yrkande anfört följande:

»Regeringens proposition och utskottsmajoritetens betänkande är
ett nytt utslag av den hänsynslöshet mot de fattiga, som växt upp hos
de besittande klickarna tiden närmast före kriget, vidare utvecklats sedan
dessa klickar funno sig ostraffat kunna meja ner och stympa arbetare i
miljoner efter miljoner och vilken hänsynslöshet synes på väg att resa
en ytterligare kulm i den reaktion på alla områden, som hållit på att
utveckla sig sedan fredsslutet. Denna reaktion har blivit än djärvare
sedan den tror sig segla i förlig vind på grund av att arbetarskarorna
vid de sista valen uraktlåtit att lägga sin röst i valurnorna, detta på
grund av det äckel och den förtvivlan, som gripit dem vid insikten om
att de, trots sin massa, äro maktlösa och prisgivna åt det besittande
glupande fåtalet, med vilket de icke anse sig kunna tävla i användandet
av tarvliga arbetsmetoder.

Regeringens proposition är framdriven särskilt av den skånska
storbondesynpunkt, för vilken den, som ej är född arvinge till femtio
tunnland åker, endast är ämnet till ett blivande lastdjur, vilket man på
grund av detta ämnes talrikhet kan både ha och mista, och som det
därför inte är så noga med om det i uppväxtåren får den tillbörliga
näring eller ej, som behöves för att av barnet skapa en arbetsför medborgare;
framdriven av den synpunkten att jordens goda gåvor icke
äro tillkomna för att ge jordens brukare uppehälle, utan för att vara
ett spekulationsobjekt i händerna på några stora jordägare, vilka icke
betrakta sig som ansvariga förvaltare av nyttigheterna, utan i dem
endast se ett medel till att i sitt besittareursinne kunna slå under sig
allt mer och mer av andras egendom.

Skyddstullens idé är ett rotskott från den gamla feodala föreställningen,
att de hänsynsfullare, de svagare och anständiga medborgaregrupperna
äro av naturen ämnade att vara trälar och skattskyldiga
under de mest hänsynslösa, starka och oanständiga. Särskilt i fråga om
våra tiders spannmålstullar är jämförelsen med feodaltidens förhållande
slående. Som den tilltagsne feodalherren lockade eller tvingade nejdens
enfaldiga och splittrade bebyggare att under förevändning av gemensamt
skydd åt honom uppbygga en borg, från vilken han och hans
knektar sedan kunde behärska trakten och utsuga dem och deras efterBihang
till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 18 käft. (Nr 22.) 3

18 Bevillningsutskottets betänkande Nr 22.

kommande genom århundraden, så har den moderna skånska och östgötska
feodalbaronen och storbonden förstått att i riksdagen locka och
tvinga de enfaldiga och godtrogna att med underhåll från statens sida
skapa moderna feodalborgar, från vilka ideliga rovtåg företagas mot
såväl arbetarnas och tjänstemännens som en del småbönders knappa
existensmedel.

I den här berörda propositionen tar man dock det mest djärva
steg fram till utplundring av de fattiga som vi ännu sett. Detta särskilt
i och med förslaget att maximibegränsning av glidtullsatsen för
råg, vete och korn icke vidare skall ifrågakomma samt att tullen på
rågmjöl, vetemjöl och kornmjöl ävensom på gryn av råg, vete eller
korn skall med sjuttiofem procent överstiga den tullsats, som samtidigt
gäller för vete.

Och i vilken situation befinna sig de fattigare klasserna i landet
under det detta förslag framkommer från en regering?

1 en hel mansålder ha de varit förklarade skattskyldiga till ett i
förhållande till betolkningens helhet löjligt litet antal välsituerade storbönder
och till kvarnföretag, som samlat hundraden och åter hundraden
miljoner kronor ur folkets fickor. Ständigt predikades då, att detta offer
på'' hundratals miljoner kronor från de fattiga till de rika storbönderna
vore en förskottsbetalning för god blivande krigsberedskap, vilken skulle
för de betalandes vidkommande komma igen med ränta, om vårt land
bleve blockerat under en krigsperiod, då vi skulle få en långt billigare
brödföda än t. ex. Danmark och England, vars befolkning vägrade
åtaga sig en sådan krigsberedskapsskatt. Så kom kriget och de rika
löftena blevo infriade på så sätt, att i intet land på jorden var prisstegringen
så ögonblicklig och häftig som hos oss. Så infriades löftena,
att vi fingo dragas med en brödföda dubbelt så dyr som den danska och
engelska. Och redan under krigets värsta fördyringsperiod, då de arbetande
klasserna fingo betala upp till 25 kronor för ett kilo smör och
20 kronor för ett kilo fläsk i den gulaschhandel, som sög åt sig allt
vad arbetarklassen kunde förtjäna, och pumpade ut ekonomien i deras
hem, sågo de protektionistiska storbönderna med bitterhet i sinnet emot
den tid, då freden skulle komma och med den möjligtvis lägre priser
på vad deras medmänniskor måste ha för sitt uppehälle. I god tid
vidtogos genom glidtullarnas införande sådana försiktighetsåtgärder, att
de under dyrtiden försvultna barnen inte allt för fort skulle bli mätta
igen. Men världen var till och med mer utarmad än man trodde i det
tullivrande storbondelägret, och priserna på spannmålsmarknaden ha
hållit sig till och med så höga att storbönderna i vårt land inte haft

Bevillningsutskottets betänkande Nr 22. 19

glädjen inkassera några extra vänster på grund av själva glidtullsystemet,
sådant det fastslogs 1919, utan de ha måst åtnöjas med enbart de höga
pris som gällt på världsmarknaden, dock med tillägg av lossning skostnader,
krigsassuranser och de höga fraktsatserna. Med detta vilja de dock ej
låta sig nöja, ty det markerar icke tillräckligt deras privilegierade ställning
framför andra medborgargrupper. Därför och för att få ytterligare
vinstmöjligheter, är det som de nu lyckats förmå regeringen att
framlägga denna måttlösa proposition, enligt vilken, om det vill sig väl,
blotta mjöltullen kan komma att uppgå till lika mycket som en säck
spannmål förr kostade.

Och detta begär man till förmån för en storbondeklick på sju
tusen sex hundra jordägare, som inneha över femtio hektar åker, eller
aderton tusen sex hundra stycken, om man medtar dem som ha över trettio
hektar och överskott i sin brödsädsproduktion. Detta gör man till förmån
för dessa utvalda bland landets trehundraåttioett tusen jordbrukare,
av vilka de två hundra sjuttiofem tusen icke ens ha tillräckligt
med vete och råg till eget behov på sina torvor. Detta gör man
till fördel för dem, som under kriget skurit guld på den allmänna
nöden, och till nackdel för dem, som under krigstiden arbetat och svultit
i förhoppning på ljusare tider efter den ohyggliga lektion, som världen
fick genomgå. Detta gör man till fördel för de aderton tusen storbönder,
vilka till stor del icke personligen arbeta på jordbruket, och man
gör det till nackdel för dem som sköta den överväldigande huvudmassan
av Sveriges jord. Detta utsugningsförslag vågar man komma fram med
under det att minst sjuttio tusen arbetare gå arbetslösa som en följd av
krigets förödelse och utarmning av världen och i en tid då sextio tusen
av landets familjeförsörjare ha måst gå med på minst tjugo procents avkortning
av sina avlöningars.