Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
1
Nr 21.
Ankom till riksdagens kansli den 11 april 1921 kl. 2 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner
om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för
även kronoutskylder.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar Röing, Antonsson, Sandler, Wijk, Wohlin, Guslaf Nilsson, K. A.
Nilson, Örne, Rosén, Jonsson i Hökhult, Månsson i Hagaström, Olsson
i Kullenbergstorp, Bärg, Olsson i Ramsta, Lithander, Johansson i Kullersta,
Johansson i Sölvedal, Heyman, Sköld och Brännström.
Till bevilln ingå utskottet hava överlämnats trenne motioner, avseende
rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för även kronoutskylder.
I tvenne likalydande motioner, väckta den ena i första kammaren,
nr ] 20, av herrar Vennersten och Jeansson, den andra inom andra kammaren,
nr 186, av herr Lithander samt tolv andra ledamöter av kammaren,
hemställes, »att riksdagen måtte besluta hos Kungl. Maj:t anhålla om
utfärdandet snarast möjligt av sådan ändrad lydelse av 10 § i kungl.
förordningen den 28 oktober *1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt,
att vid taxering av inkomst avdrag även må åtnjutas för den skatteskyldiges
kronoutskylder».
Härjämte hava i motionen nr 51 i första kammaren herrar Östberg
och Borell beträffande rätt till avdrag för krigskonjunkturskatt hemställt,
»att riksdagen måtte för sin del besluta samt hos Kungl. Maj:t hemställa
om utfärdande av föreskrifter, motsvarande dem, som genom kungl.
förordningen den 29 juni 1917 lämnades i fråga om avdrag för erlagd
tonnageavgift.»
I anslutning härtill hava motionärerna anfört: »Dessa föreskrifter
skulle således innebära, att den, som år 1920 eller 1921 erlagt krigsBihang
till riksdagens protokoll 1921. 7 saml. 17 höft. (Nr 21). 1
Utskottet.
1910 års
riksdag.
Förevarande
motioner.
2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
konjunkturskatt, skulle vara berättigad att vid taxering enligt gällande
bevillningsförordning och förordning för taxering till inkomstskatt åtnjuta
avdrag för nästföregående år erlagd krigskonjunkturskatt. Likaså
skulle stadgas, att om någon, som icke vid taxeringen år 1921 erhållit
dylikt avdrag, underlåtit att överklaga sin taxering, han ändock skulle
äga rätt att i fråga om dylikt avdrag anföra besvär hos kammarrätten.»
Beträffande vad ovannämnda motionärer anfört till stöd för sina
förslag får utskottet hänvisa till motionerna.
I utlåtande den 8 januari 1910 över ett förslag till förordning om
inkomst- och förmögenhetsskatt, som sedermera lades till grund för samma
års proposition i ämnet, framhöll kammarrätten lämpligheten av att vid
taxering av inkomst avdrag finge ske för erlagda krono- och kommunalutskylder.
Det förslag, som av Kungl. Maj:t framlades för 1910 års riksdag,
upptog emellertid icke någon dylik avdragsrätt. I motioner I: 76, av
herr A. Bergström m. fl., och II: 286, av herr Canell m. fl., föreslogs dock
sådan ändring i 10 och 11 §§ förordningen om inkomst-och förmögenhetsskatt,
att skattskyldig skulle äga rätt till avdrag för både krono- och
kommunalutskylder. Bevillningsutskottet medgav den principiella befogenheten
av ifrågavarande avdragsrätt, men fann sig med hänsyn till
behovet av statsinkomster under den närmaste tiden hindrat tillstyrka
avdragsrätt i vidare mån än för andra utskylder än kronoutskylder.
Ett av herr Östberg i motion I: 88 väckt förslag om avdragsrätt för
utskylder även vid bevillningstaxeringen avstyrktes av utskottet på grund
av svårigheten att bedöma de förskjutningar i den kommunala skattskyldigheten,
som därav skulle följa. Riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets mening i båda de nämnda hänseendena.
Under tiden efter 1910 har den föreliggande frågan icke gjorts
till föremål för behandling i riksdagen förrän genom de förevarande
motionerna. Vad som nu gjort frågan aktuell är tydligtvis det förhållandet,
att de stora inkomsterna för handel och näringar under den sistförflutna
högkonjunkturen dragit med sig betydande skatter, vilkas gäldande
till stor del kommit att falla under den efterföljande och alltjämt
rådande Repressionen. Skattelikviderna hava på många håll medfört
svårigheter, som man ansett skulle i någon mån kunna lättas genom
utvidgad avdragsrätt för de erlagda utskylderna vid de påföljande
taxeringarna.
Bevillning sutskottets betänkande Nr 21. 3
s
I motionerna I: 120 och II: 186 har återupptagits det förslag, som
1910- motionsvis framställdes rörande taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt,
nämligen om rätt till avdrag för alla utskylder. Motionen
I: 51 är snävare i så måtto, att den ej avser andra kronoutskylder
än krigskonjunkturskatt, men går längre så till vida, att sådan skatt
skulle få avdragas jämväl vid bevillningstaxeringen. I sistberörda avseende
är motionen således besläktad med herr Ostbergs ovannämnda
motion vid 1910 års riksdag.
Enligt vad- utskottet inhämtat, hava framställningar i förevarande
ämne nyligen gjorts även hos Kungl. Maj it. Sålunda hava under sistlidna
december månad dels Stockholms handelskammare och Sveriges
redareförening var för sig anhållit om åtgärder för beredande av rätt
till avdrag vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt av 1919
och 1920 års krigskonjunkturskatt, dels ock handelskammaren i Göteborg
framfört motsvarande önskemål i avseende å kronoutskylder i allmänhet.
Sedan Kungl. Maj:t remitterat de olika framställningarna till statskontoret
och kammarrätten, hava dessa ämbetsverk den 17 sistlidna
januari avgivit gemensamt utlåtande i ärendet och därvid med anslutning
till kammarrättens ovan angivna, år 1910 intagna ståndpunkt uttalat
sig för lämpligheten därav, att vid taxering av inkomst avdrag
finge ske för erlagda såväl krono- som kommunalutskylder. Om emellertid
avdrag för kronoutskylder i allmänhet icke funnes böra medgivas,
ville ämbetsverken betona önskvärdheten av att avdrag vid taxering till
inkomst- och förmögenhetsskatt medgåves för under närmast föregående
år debiterad krigskonjunkturskatt. Eu avvikande mening har uttalats
av chefen för statskontoret generaldirektören Södermark, som av statsfinansiella
skäl funnit avaragsrätt för kronoutskylder och särskilt för
krigskonjunkturskatt icke vara tillrådlig.
Jämväl för bevillningsutskottet har det från början stått klart, att
avgörande hänsyn måste fästas vid frågans statsfinansiella sida. Utan,
någon föreställning om de konsekvenser i minskad skatteinkomst för
staten, ett bifall till motionerna kunde väntas medföra, har utskottet icke
velat taga ställning i saken. Utskottet har fördenskull utverkat Kungl.
Maj.ts befallning till statistiska centralbyrån att verkställa utredning
rörande den statsfinansiella betydelsen av ett bifall till motionerna. I
ett med anledning därav avgivet yttrande av den 9 mars 1921 har central
-
FramställninqarhosKunql.
Maj :t.
Statskontoret
och kammarrätten.
Utredning
om de statsfinansiella
konsekvenserna.
Utskottets
yttrande.
4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 21.
x
byrån uppgivit, att avdragsrätt för de år 1920 debiterade kronoutskylderna
skulle medföra en minskning i 1921 års inkomst- och förmögenhetsskatt
å omkring 40 å 45 miljoner kronor, varav genom avdrag för krigskonjunkturskatt
15 å 20 miljoner kronor.
De farhågor, som statskontorets chef uttalat, hava således genom
den verkställda utredningen vunnit stöd.
Då 1910 års riksdag av statsfinansiella skäl ansåg sig hindrad •
att medgiva avdrag för kronoutskylder, förelåg icke någon motsvarande
utredning angående de praktiska konsekvenserna. Åven om den föreliggande
utredningen enligt sakens natur är mycket approximativ, är
det dock efter densamma tydligt, att man finge räkna med en högst
betydande minskning i skatteintäkt. Det lärer icke kunna påstås annat
än att den nuvarande situationen i långt mindre grad än förhållandena
1910 är ägnad att tillåta någon åtgärd, som kan verka till minskad
avkastning av någon statens inkomstkälla. Av denna anledning har
utskottet också funnit sig böra avstyrka bifall till motionerna, och har
utskottet i följd därav ansett sig för närvarande icke böra ingå på frågans
principiella sida, vilken särskilt ifråga om den ojämnt verkande krigskonjunkturskatten
kunnat tarva beaktande. Beträffande motionen I: 51,
i vad den rör avdrag vid bevillningstaxeringen, vill utskottet härförutom
åberopa vad 1910 års bevillningsutskott, enligt vad ovan antytts, uttalat
om svårigheten att bedöma konsekvenserna i förskjutning av den kommunala
skattebördan.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motioner
I: 120, av herrar Vennersten och Jeansson och
II: 186, av herr Lithander in. fl., samt
I: 51, av herrar Östberg och Borell,
icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 8 april 1921.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING.
Reservation
av herr Lithander.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKEHI-AKTLEBOLAO, 1921.