Bevillningsutskottets betänkande AV ii.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 4 februari 1921 kl. 6 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändring i
vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910 angående
bevillning av fast egendom samt av inkomst m. m.,
dels ock väckt motion angående ändrade bestämmelser
om taxering för barns inkomst.
Närvarande: herrar Rökig, friherre Fleming, Antonsson *), Rickard Sandler, Wohlin, Anders
Örne, Åhlmans Olof Olsson, Jonsson i Hökhult, Olsson i Kullenbergstorp, Bärg,
Lithander, Johansson i Kullersta *), A. Björkman *), Isak Svensson *), Sköld, Kant*),
Jönsson i Fridhill *), Uddenberg och Lövgren i Nyborg.
*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.
Genom proposition, nr 31, av den 7 januari 1921, vilken hänvisats
till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna förslag till
dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28
oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst;
dels förordning om ändring i vissa delar av förordningen samma
dag om inkomst- och förmögenhetsskatt;
dels ock förordning om undantag i visst fall från skyldighet att
meddela underrättelse, varom förmäles i 23 § 2 mom. förordningen
sagda dag om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 2 höft. (Nr 2.)
1
2
Bevillning sutskottets betänkande Nr 2.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
(n:r 116) angående bevillning av fast egendom samt av inkomst.
Härigenom förordnas, att 9 § 3 mom. och 11 § i förordningen
den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av
inkomst ävensom 3, 4, 7 och 8 §§ av de vid samma förordning fogade
särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola i nedan angivna
delar bava följande ändrade lydelse:
9 § 3 mom.
Till inkomst av arbete räknas:
a) inkomst av rörelse eller yrke, såsom:
l:o) av bergsbruk —--mejerihantering, potatismjölfabriker
och dylika näringar, i den mån de icke äro att hänföra till binäringar
till jordbruket; penningrörelse — — — ej särskilt nämnd skattepliktig
inkomst.
11 §.
1 mom. Vid beräkning av skattskyldigs inkomst nästföregående
år må avdrag icke ske:
c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans fasta egendom eller
näring nedlagda kapital; samt
d) för vad som använts — — — kapitalavbetalning å skuld.
2 mom. Häremot må avdrag ske;
l:o) vid beräkning av inkomst utav fast egendom:
a) för det genom fastigbetsbevillning beskattade belopp av sex
för hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och fem för hundra
av taxeringsvärdet för annan fastighet, varav åtnjutits inkomst, varom
i 9 § 1 mom. a)—d) sägs, eller för frälseränta; skolande detta avdrag
ske från ägarens eller innehavarens inkomst av fastigheten eller frälseräntan
utom för det fall, att ägare eller innehavare åt landbo eller
arrendator upplåtit jord, då avdraget skall ske från landbons eller arrendator^
inkomst av fastigheten;
b) för ränta---egendom, som använts i skattskyldigs rörelse
eller yrke; samt
3
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
3:o) vid uppskattning av inkomst från siirskild inkomstkälla utom
i det fall, att ersättning för bestridande av särskilda, med tjänst eller
uppdrag förenade kostnader, varom i 8 § 1 mom. förmäles^ blivit av
staten särskilt anvisad, för övriga utgifter---enligt bestämmelsen
i 4:o) b.
3 mom. — — —.
4 mom. — — —.
Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.
Uppskattning av inkomst av fast egendom.
3 §•
Bestämmelserna om uppskattning--— jakt och fiske å egen
domen.
Under skogsbruk inbegripes — — — jordägares eller brukares
tillgodogörande för eget behov eller i egen rörelse eller genom försäljning
av virke —--på grund av särskild upplåtelse.
Uppskattning av inkomst av rörelse m. m.
4 §.
De i 3:o) av anvisningarna — — — motsvarande inkomsters
taxering till bevillning; dock med iakttagande av bestämmelsen i 11 §
2 mom. 2:o) a) bevillningsförordningen om avdrag för det genom fastighetsbevillning
beskattade, hyresvärdet motsvarande belopp av fem för
hundra av taxeringsvärdet a fastighet, som av ägaren begagnats till utövande
av sådan verksamhet, varom förmäles i 9 § 3 mom. a) l:o)
och 3:o) bevillningsförordningen.
I övrigt skall — — — levererats till statens kommmunikations
verk.
Uppskattning av inkomst utav arbetsanställning, tjänst eller pension.
7 §•
Lön och annan inkomst---finna tillämplig.
I avseende å inkomstberäkningen är särskilt att iakttaga, att till
taxering skall upptagas allt som i tjänst eller uppdrag uppburits, där
-
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
under inbegripet även vad som av annan än staten anvisats till bestridande
av med tjänsten eller uppdraget förenade särskilda kostnader.
Vad som av staten anvisats till bestridande av dylika särskilda kostnader
skall däremot icke taxeras.
Vissa avdrag vid inkomstens uppskattning.
8 §•
Vid tillämpning — — — vara tillämpliga, därvid iakttages, att
avdrag för värdeminskning å byggnader genom slitning icke är tillåtet.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 28 oktober 1910
(n:r 115) om inkomst- och förmögenhetsskatt.
" n m förordnas att 10 i förordnin en den 28 oktober 1910
om inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom l:o) av de vid samma förordning
fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola i
nedan angivna delar bava följande ändrade lydelse:
10 §.
Skattskyldig äger vidare — — — dylik avyttring;
försäkringspremier och andra avgifter, som utbetalats för den
skattskyldiges och i förekommande fall även för den andre makens liv-,
kapital-, livränte-, olycksfalls- eller sjukförsäkring ävensom för pupillförsäkring;
dock att avdrag, som nu nämnts, ej må överstiga sammanlagt
200 kronor och ej heller åtnjutas av annan än svensk medborgare,
som författningsenligt är i riket mantalsskriven.
Avdrag, varom i 9 och 10 §§ sagts, må äga rum endast om och
i den mån avdraget hänför sig till inkomst, för vilken inkomst- och
förmögenhetsskatt skall här erläggas av den skattskyldige, eller till verksamhet,
som av honom här i riket utövats.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
5
Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.
1:°)
Inkomst av fast egendom.
7 § l:o)
III. Till inkomst av skogsbruk hän föres--— försäljning av
sådana skogs^ffekter (inkomst av skogsavverkning), dels genom förädling
av virke från fastighet, som av honom äges, brukas eller iunehaves,
så framt förädlingen icke är att anse såsom särskild näring,
dels genom upplåtelse av avverkningsrätt —--nedgått i värde.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Förslag
till
förordning om undantag i visst fall från skyldighet att meddela underrättelse,
varom förmäles i 23 § 2 mom. förordningen den 28 oktober 1910 (n:r 117)
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.
Härigenom förordnas som följer:
Har skattskyldig i deklaration eller uppgift enligt 16 § i förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering i och för 1921 års taxering vid uppgivande av bevillningspljktig
inkomst av rörelse eller yrke i enlighet med det för näringsidkare,
som föra handelsböcker, avsedda formulär till bilaga till C JI i
deklarationsformuläret bland avgående poster vid punkt 5 i bilagan upptagit
visst belopp för. värdeminskning å byggnader, och har beskattningsnämnd
vid taxeringen i så måtto avvikit från deklarationen eller
uppgiften, att den enligt inramad uppgift å bilagan återstående bevillmngspliktiga
inkomsten ökats med sagda belopp, skall denna omständighet
icke föranleda skyldighet för beskattningsnämnd att tillsända den
Utskottet.
6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
skattskyldig© sådan underrättelse, som omförmäles i 23 § 2 mom. i
berörda förordning, eller rätt för den skattskyldige att jämlikt 49 § 1
mom. c) eller 50 § i samma förordning överklaga taxeringen på den
grund, att dylik underrättelse ej blivit meddelad.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omförmälda
statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t, får utskottet hänvisa till propositionen.
Till behandling i samband med förevarande proposition har utskottet
funnit lämpligt upptaga en till utskottet överlämnad motion,
I: 49, vari herr Sandler föreslår, att riksdagen måtte besluta
»dels sådan ändring av förordningen om bevillning a/v fast egendom
och av inkomst, att skattskyldig icke taxeras för barns inkomst, därest
barnets inkomst med minst'' 20 kronor överstiger det vid inkomstbevillningen
gällande ortsavdraget,
dels ock att författning i sådant syfte skall träda i kraft dagen
efter författningens utfärdande.))
Rörande motiveringen för nämnda förslag tillåter sig utskottet
hänvisa till motionen.
Såsom i propositionen framhållits, avse de föreslagna ändringarna i
bevillningsförordningen och förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt
att undanröja en del mindre oegentligheter och otydligheter,
vilka insmugit sig i de förslag till ändringar i nämnda författningar,
som antogos av 1920 års riksdag^ och vilka felaktigheter ansetts kunna
giva anledning till misstolkningar vid författningarnas tillämpning. Det
bar därför funnits vara av vikt, att författningarna bleve i förevarande
hänseende korrigerade i så god tid, att desamma i sitt fullständigade
skick bleve gällande redan med avseende å innevarande års taxering.
7
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
Vissa av de föreslagna kompletteringarna hava föranletts av påpekanden
från ämbetsmyndigheters sida, andra hava tillkommit på
initiativ inom finansdepartementet.
Till omförmälda ändringsförslag knyter sig ett förslag till särskild
förordning om befrielse i visst fall för taxeringsmyndigheten från att
underrätta den skattskyldige om avvikelse från deklarationen.
Ehuru de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna blivit i proposition^
utförligt motiverade, torde det vara på sin plats att här i korthet
angiva de olika detalj förslå gens innebörd.
I bevillningsförordningens 9 § 3 mom. a) l:o), vari räknas upp Bevillningsolika
slag av inkomst av rörelse, föreslås sådan ändring, att uttrycket förord™ngen
»mejerihantering, potatismjölfabriker och binäringar till jordbruket, i 9 § 3 mom~
den mån de icke avse tillgodogörande av eget jordbruks produkter», ersättes
med »mejerihantering, potatismjölfabriker och dylika näringar,
i den mån de icke äro att hänföra till binäringar till jordbruket»!
Syftet härmed är att undvika misstolkningar, som kunde följa av, att
författningen i förevarande stadgande upptoge ett annat begrepp »binäring
till jordbruket» än det vedertagna, i 3 § av de särskilda anvisningarna
definierade.
Den i 11 § 1 mom. c) föreslagna ändringen innefattar utbyte av 11 § 1 mom.
uttrycket »rörelse eller yrke» mot »näring». Det förra uttrycket vore
enligt dess gängse tolkning för snävt och kunde leda till, att andra
näringsidkare, till exempel arrendator av fast egendom, gjorde anspråk
på det avdrag för ränta å skattskyldigs eget, i hans verksamhet nedlagda
kapital, som ifrågavarande stadgande generellt vill förbjuda.
Det förordade uttrycket är för övrigt hämtat från skatteförordningens
motsvarande bestämmelse, vadan jämväl skulle vinnas likformighet
med denna.
Bevillningsförordningens 11 § 2 mom. l:o) har i propositionen il § a mom.
omredigerats från flera synpunkter. Den nuvarande avfattningen har 1:o)-ansetts kunna missförstås härutinnan, att det avdrag vid beräkning av
inkomst av fast egendom, som här medgives för den genom fastighetsbevulning
beskattade procenten av taxeringsvärdet, dels skulle tillkomma
ägaren i stället för arrendatorn av utarrenderad jordbruksfastighet,
dels skulle förutsätta, att den skattskyldige av fastigheten haft
direkt inkomst och ej blott exempelvis taxerad förmån av fri bostad,
dels skulle kunna i vissa fall förekomma även då fastigheten endast
8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
lämnat annan inkomst än sådan av fast egendom, dels ock icke skulle
vara medgivet i fråga om inkomst av frälseränta. Då lagstiftningens
ståndpunkt i berörda avseenden vore den motsatta, hade den föreliggande
omarbetningen funnits erforderlig för klargörande av detta förhållande.
11 § 2 mom. I 11 § 2 mom. 3:o) bevillningsförordningen har rättats ett uppen
3;<4
bart skrivfel vid paragrafens omredigering i fjol.
3, 4 och 7 §§ I 3, 4 och 7 §§ av de särskilda anvisningarna till ledning vid be
ningaZa.
villningstaxeringen hava föreslagits vissa kompletteringar och förtydliganden,
som ej tarva särskilt omnämnande här.
8 § av an- Till 8 § av anvisningarna har fogats ett tillägg till understrykande
visningarna. ^ att avcirag för värdeminskning å byggnader genom slitning icke är
tillåtet enligt bevillningsförordningen, något som paragrafens nuvarande,
nakna hänvisning till 5:o) av anvisningarna vid skatteförordningen
kunde anses motsäga.
Förordningen De i 10 § förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt givna
och förmögen- bestämmelserna om avdrag för olika slag av försäkringspremier har i
hetsskatt, propositn men undergått en omredigering till överensstämmelse även i
form med motsvarande, i sak enahanda bestämmelser i bevillningsförordningen
[11 § 2 mom. 4:o) d) och 4 mom.]
Undantag i Såsom ovan erinrats, är avdrag för värdeminskning å byggnader
visst fall från m0{jo.ivet enaast vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt, och
meddela un- skall sådant avdrag göras i samband med de allmänna avdragen i deklaratZkéteefrZ
tionsformuläret. Av förbiseende har emellertid det ena formuläret till bilaga
deklaration. till C II kommit att fortfarande upptaga plats för dylikt avdrag. Härav
kan följa, att berörda avdrag göres på båda hållen i deklarationen och
således till äventyrs kunde komma att oriktigt åtnjutas såväl vid bevillningstaxeringen
som tvenne gånger beträffande taxeringen till inkomstoch°
förmögenhetsskatt. Då det icke synts böra komma ifråga, att för
den instundande taxeringen tr}mka nya deklarationsformulär, har åtgärd
måst vidtagas i syft e dels åt t fästa taxeringsmyndigheternas uppmärksamhet
på saken, dels att befria dessa myndigheter från skyldigheten
att i hithörande fall enbart av denna anledning giva de skattskyldiga
underrättelse om att deras deklarati mer icke följts, dels ock att förekomma,
det utevaron av sådan underrättel-e komme att föranleda rätt
jämlikt 49 § 1 mom. c) eller 50 § taxeringsförordningen att överklaga
9
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
prövningsnämnds beslut. Detta trefaldiga syfte bär man velat tillgodose
genom en särskild, provisorisk författning med bestämmelser i bero! da
hänseenden. Till nästa år avses felet i deklarationsformuläret skola
bliva rättat.
Emot propositionens innehåll bär utskottet icke funnit något att utskottets
erinra. De föreslagna förändringarna i skatteförfattningarna liksom ock vthnr''d''''
den nyssnämnda provisoriska förordningen synas välgrundade och av
behovet påkallade.
Emellertid föreligga till utskottets behandling andra ärenden med
förslag, som delvis beröra samma författningsrnm, i vilka Kungl. Magt
föreslagit ändringar. Ett uppskov med behandligen av propositionen i
avvaktan på dessa ärendens avgörande är åter uteslutet redan av den
anledningen, att, såsom nämnts, propositionens bestämmelser avses skola
vinna tillämpning vid årets taxering. Utskottet har därför funnit lämpligast
att för närvarande begränsa giltigheten av de föreslagna ändringarna
i skatteförfattningarna till innevarande år. Genom att nu
stanna vid en provisorisk förordning i ämnet vinner utskottet fria
händer att framdeles under riksdagen kunna föreslå de ändringar, som
tilläventyrs finnas påkallade i de författningsrnm, som beröras av propositionen.
Efter det Kungl. Majrts proposition blivit till utskottet hänvisad, Senare r. u.
har utskottet fått från finansdepartementet mottaga en promemoria an- ^partfmmtH
gående ytterligare ett par punkter, däri skatteförfattningarna tarvade
beriktigande. Denna promemoria återfinnes såsom bilaga 4 till detta
betänkande. Innehållet av densamma är i korthet följande.
Enligt den ändring, som 10 § bevillningsförordningen genom förra Beviiiningsårets
riksdagsbeslut undergick, skall endast den, vare sig svensk med- uj^hh).
borgare eller utlänning, som är eller bör vara i riket mantalsskriven,
vara skyldig erlägga bevillning för härifrån åtnjuten lön eller pension,
Härigenom hava bestämmelserna i 14 § g) och h) om särskilda beskattningsorter
för utrikes boende löntagare och pensmnstagare blivit överflödiga.
De borde nu, såsom obehövliga och tilläventyrs missledande,
avlägsnas.
Ett liknande förbiseende av konsekvensändring har förekommit Förordningen
beträffande 25 8 1 mom. skatteförordning-en. Första stycket i sagda CTmknmst''
mom. blev torra aret omlagt sa att taxering av äkta makar var för sig hetsskatt 25 §
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 2 käft. (Nr 2). 2 1 mnm''
Taxeringsförordningen
11 § 2:o) e).
Moticnen
I: 49, av
herr Sandler
10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
gjordes till regel, medan den tidigare regeln om samfäld taxering blev
undantag. Emellertid fick andra stycket, som hade avseende å tall av
särtaxering, kvarstå orubbat och erhöll därigenom oriktigt anslutning
till den nya undantagsbestämmelsen om gemensam taxering. Detta förhållande
borde nu rättas, såsom redan från början skett med motsvarande
stadgande i bevillningsförordningen (8 § 2 mom.).
Givetvis har utskottet funnit korrigering böra ske i båda de allena
fallen, och har utskottet, med begagnande av sin befogenhet enligt
40 § riksdagsordningen, i de förslag tdl provisoriska författningar,
som utskottet framlägger, infört ändringar i överensstämmelse med omförmälda
promemoria.
Med begagnande av samma befogenhet har utskottet funnit sig
böra föreslå en ändring i taxeringsförordningen ll§2:o)e). Där stadgas
skyldighet för styrelse eller likvidatorer för aktiebolag, solidariska bankbolag
och ekonomiska föreningar att lämna uppgift å utdelning, som. nästföregående
år tillkommit delägare eller medlemmar. Denna skyldighet omfattar
varje delägare och även det minsta utdelade belopp. Det är således
tydligt, att hos taxeringsnämnderna kommer att sambs ett synnerligen
stort uppgiftsmaterial, som emellertid, då fråga är om jämförelsevis ringa
belopp, har föga eller intet värde ur taxeringssynpunkt. Mycket skulle
vinnas i sparat besvär, ej blott för de uppgiftsskyldiga utan även för
de redan med taxeringsuppgifter överbelastade nämnderna, om uppgiftsplikten
begränsades till visst minimibelopp av utdelning. Med hänsyn
till att de beskattningsbara beloppen uttryckas i jämna tiotal kronor,
har utskottet ansett ett sådant minimum lämpligen böra stanna vid 5
kronor. Utskottet har tillåtit sig föreslå ändring i om förm älda syfte
och har även förslaget härom givits form av en provisorisk föi fattning
med giltighet för innevarande års taxering.
Herr Sandler har genom sin motion velat förekomma tillämpningen
av ett stadgande, vars praktiska konsekvenser icke varit av lagstiftaren
avsedda, Enligt bestämmelse i 8 § 2 mom. bevillningsförordningen
skall skattskyldig taxeras för inkomst, som åtnjutits av hemmavarande
barn under 21 år, därest barnen icke själva^ skola taxeras till
inkomst- och förmögenhetsskatt, vilket är fallet, da. barnets inkomst
överstiger det skattefria ortsavdraget. Såsom i motionen framhålles,
är denna bestämmelse närmast hämtad från 1920 års förslag till kornmunalskattelag.
Detta hade i sin ordning haft till mönster motsvarande,
år 1919 tillkomna bestämmelse i förordningen om inkomst- och formo
-
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2. 11
geuhetsskatt. Den betydelsefulla skillnaden förefanns emellertid, att
kommunalskattelagen både som gräns på förevarande punkt ett ortsavdrag,
blott hälften så stort som det vid statsbeskaltningen medgivna.
Vid kommunalskattefrågans provisoriska lösning förra året upptogos
från Kungl. Majrts förslag bl. a. dess regler för familj ebeskattningen.
Vid den nu förevarande bestämmelsens nödtorftiga formella
omredigering blev Tittrycket »kommunal inkomstskatt» ersatt med »inkomst-
och förmögenhetsskatt)) utan att man, efter motiveringen att
döma, avsett eller gjort klart för sig den reala olikhet, som måste följa
på grund av kommunalskattelagens lägre gränssiffra för självständig
taxering av barn. Motionären bär genom exempel påvisat de hårda
konsekvenserna av den nya bestämmelsen.
Då utskottet delar motionärens uppfattning, att den antydda, av
1920 års riksdag vidtagna skärpningen av den kommunala familjebeskattningen
helt visst varit oavsiktlig och i varje fall synes komma att
leda till obillig beskattning i vissa fall, har utskottet icke tvekat att
ansluta sig till motionen. Det förslag till ändring på förevarande punkt,
som i enlighet med motionens syfte utarbetats å finansdepartementets
lagbyrå, synes, såsom motionären ock förordat, böra vinna omedelbar
tillämpning. Det har därför, i likhet med övriga, ovan tillstyrkta korrigeringar
av den nya lagstiftuingen, ansetts böra tillsvidare antagas för
allenast detta år. Då detsamma berör ej allenast bevillningsförordningen
utan ock den redan utfärdade förordningen den 19 november 1920
med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till bevillning
för inkomst, har utskottet valt formen av en särskild provisorisk
författning såsom den lämpligaste. Till författningen har fogats anvisning
med exempel i fråga om dess tillämpning.
Det nya deklarationsformuläret har avsetts skola föranleda en sådan
deklaration av s. k. realisationsvinster, att under C III bleve upptagna
vinsterna å samtliga realisationer, som lämnat vinst, utan avdrag
för förlust å andra dylika affärer. Detta avdrag har avsetts skola
göras under »allmänna avdrag» bland övriga förlustavdrag. Icke desto
mindre har under C III den gamla deklarationsformeln »realisationsvinst
efter avdrag för förlust under samma år å likartad affär» kommit
att kvarstå orubbad. Härigenom öppnas onekligen tillfälle till dubbla förlustavdrag,
vilken risk givetvis bör mötas redan i fråga om årets taxering.
Då det, såsom ovan erinrats, icke lämpligen går för sig att för
denna taxering anskaffa nya formulär, synes nödvändigt, att taxeringsmyndigheternas
uppmärksamhet blir fästad på angelägenheten att till
jDeklaration
av realisationsvinst.
12
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
förekommande av dubbla avdrag i berörda hänseende infordra noggranna
specifikationer från deklarauterna i förekommande fall. För sådant ändamål
torde böra av Kungl. Magt utfärdas cirkulär i ämnet till länsstyrelserna
(respektive överståthåll arämbetet) med åläggande för dem att
låta vederbörande kronoombud och beskattningsnämnder få behörig del
av cirkuläret.
Vid behandlingen av det ovan omförmälda förslaget till ändring i
11 § 2 mom. bevillningsförordningen h;ir utskottet uppmärksammat,
hurusom kommunallagarnas bestämmelse (57 §) om arrendators skyldighet
att utgöra kommunalutskylder för arrenderad fast egendom möjligen
kan bliva misstolkad så, att nämnda skyldighet ansåges omfatta jämväl
ägarens utskylder för inkomst av fastigheten, en tolkning, som måhända
skulle kunna stödjas av det nu ifrågasatta förtydligandet i 11 § 2 mom.
av bestämmelsen om arrendators rätt att ensam från sin inkomst av
fastigheten åtnjuta det omhandlade avdraget med 5 respektive 6 procent
av taxeringsvärdet. Ehuru den berörda angelägenheten egentligen faller
utanför utskottets befogenhet, har utskottet icke velat undeilåta att i
detta sammanhang framhålla behovet av en klargörande omredigering
av kommunallagarnas bestämmelse i hithörande avseende.
Under hänvisning till vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte:
1) med förklarande, att de med Kungl. Maj:ts
förevarande proposition, nr 31, framlagda förslag till
förordningar om ändringar i vissa delar av förordningen
den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast
egendom samt av inkomst och förordningen samma
dag om inkomst- och förmögenhetsskatt icke kunnat
antagas i oförändrat skick, antaga i bilaga 1 till detta
betänkande närslutna
a) förslag till förordning om särskilda ändringar
i förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst, att gälla vid
1921 års taxering, samt
b) förslag till förordning om särskilda ändringar
i förordningen den 28 oktober 1910 om inkomst- och
förmögenhetsskatt, att gälla vid 1921 års taxering;
13
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
2) antaga Kungl. Maj:ts ovan intagna förslag
till förordning om undantag i visst fall från skyldighet
att meddela underrättelse, varom förmäles i 23 §
2 mom. förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering;
3) antaga härvid i bilaga 2 fogade förslag till
förordning om särskild ändring i förordningen den 28
oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering, att gälla vid 1921 års taxering;
4) i anledning motionen I: 49, av herr Sandler,
antaga härvid i bilaga 3 fogade förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om taxering av vissa
barns inkomst vid 1921 års taxering till bevillning;
samt
5) hos Kungl. Maj:t anhålla, att vad utskottet
här ovan uttalat rörande deklaration och taxering av
så kallade realisationsvinster måtte genom Kungl.
Maj:ts försorg, på det sätt som finnes lämpligt, skyndsamt
bringas till vederbörandes kännedom.
Stockholm den 4 februari 1921.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RÖING1.
14
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
Bilaga 1.
Förslag
till
förordning om särskilda ändringar i förordningen den 28 oktober 1910
(nr 116) angående bevillning av fast egendom samt av inkomst,
att gälla vid 1921 års taxering.
Härigenom förordnas, att 9 § 3 mom. samt 11 och 14 §§ i förordningen
den 28 oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt
av inkomst ävensom 3, 4, 7 och 8 §§ av de vid samma förordning
fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen skola i nedan
angivna delar vid 1921 års taxering lända till efterrättelse i följande
ändrade lydelse:
9 § 3 mom.
Till inkomst av arbete räknas:
a) inkomst av rörelse eller yrke, såsom:
l:o) av bergsbruk — — — mejerihantering, potatismjölfabriker
och dylika näringar, i den män de icke äro att hänföra till binäringar
till jordbruket; penningrörelse — — — ej särskilt nämnd skattepliktig
inkomst.
11 §.
1 mom. Vid beräkning av skattskyldigs inkomst nästföregående
år må avdrag icke ske:
c) för ränta å den skattskyldiges eget, i hans fasta egendom eller
näring nedlagda kapital; samt
d) för vad som använts — — — kapitalavbetalning å skuld.
2 mom. Däremot må avdrag ske:
l:o) vid beräkning av inkomst utav fast egendom:
a) för det genom fastighetsbevillning beskattade belopp av sex
för hundra av taxeringsvärdet för jordbruksfastighet och fem för hundra
av taxeringsvärdet för annan fastighet, varav åtnjutits inkomst, varom
i 9 § 1 mom. a)—d) sägs, eller för frälseränta; skolande detta avdrag
15
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
ske från ägarens eller innehavarens inkomst av fastigheten eller frälseräutan
utom för det fall, att ägare eller innehavare åt landbo eller
arrendator upplåtit jord, då avdraget skall ske från landbons eller arrendator^
inkomst av fastigheten;
b) för ränta---egendom, som använts i skattskyldigs rörelse
eller yrke; samt
3:o) vid uppskattning av inkomst från särskild inkomstkälla utom
i det fall, att ersättning för bestridande av särskilda, med tjänst eller
uppdrag förenade kostnader, varom i 8 § 1 mom. förmäles, blivit av
staten särskilt anvisad, för övriga utgifter---enligt bestämmelsen
i 4:o) b.
3 mom. — — —.
4 mom. — — —.
14 §.
Skattskyldig taxeras för inkomst av fast egendom, kapital och
arbete:
a) den som — — — — — — — — — — —-----
/) de under — — — åtnjutits.
För annan inkomst — — — för taxering.
Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.
Uppskattning av inkomst av fast egendom.
3 §-
Bestämmelserna om uppskattning —--jakt och fiske å egen
domen.
Under skogsbruk inbegripes — — — jordägares eller brukares
tillgodogörande för eget behov eller i egen rörelse eller genom försäljning
av virke — — — på grund av särskild upplåtelse.
Uppskattning av inkomst av rörelse m. m.
4 §•
De i 3:o) av anvisningarna — — — motsvarande inkomsters
taxering till bevillning; dock med iakttagande av bestämmelsen i 11 §
16
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
2 mom,. 2:o) a) bevillningsförordningen om avdrag för det genom fastighetsbevillning
beskattade, hyresvärdet motsvarande belopp av fem för
hundra av taxeringsvärdet å fastighet, som av ägaren begagnats till utövande
av sådan verksamhet, varom förmäles i 9 § 3 mom. a) l:o)
och 3:o) bevillningsförordningen.
I övrigt skall — — — levererats till statens kommunikations
verk.
Uppskattning av inkomst utav arbetsanställning, tjänst eller pension.
7 §-
Lön och annan inkomst —--finna tillämplig.
I avseende å inkomstberäkningen är särskilt att iakttaga, att till
taxering skall upptagas allt som i tjänst eller uppdrag uppburits, därunder
inbegripet även vad som av annan än staten anvisats till bestridande
av med tjänsten eller uppdraget förenade särskilda kostnader.
Vad som av staten anvisats till bestridande av dylika särskilda kostnader
skall däremot icke taxeras.
Vissa avdrag vid inkomstens uppskattning.
8 §•
Vid tillämpning — — — vara tillämpliga, därvid iakttages, att
avdrag för värdeminskning å byggnader genom slitning icke är tillåtet.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
17
Förslag
till
förordning om särskilda ändringar i förordningen den 28 oktober 1910 (nr 115)
om inkomst- och förmögenhetsskatt, att gälla vid 1921 års taxering.
Härigenom förordnas, att i 10 § av förordningen den 28 oktober
1910 om inkomst- och förmögenhetsskatt den punkt i första stycket,
som börjar med ordet »försäkringspremier», samt andra stycket ävensom
25 § 1 mom. andra stycket i samma förordning och l:o) av de vid
förordningen fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeriugen
skola i nedan angivna delar vid 1921 års taxering lända till efterrättelse
i följande ändrade lydelse:
10 §.
försäkringspremier och andra avgifter, som utbetalats för den
skattskyldiges och i förekommande fall även för den andre makens liv-,
kapital-, livränte-, olyckfälls- eller sjukförsäkring ävensom för pupillförsäkring;
dock att avdrag, som nu nämnts, ej må överstiga sammanlagt
200 kronor och ej heller åtnjutas av annan än svensk medborgare
som författningsenligt är i riket mantalsskriven.
Avdrag, varom i 9 och 10 §§ sagts, må äga rum endast om och
i den mån avdraget hänför sig till inkomst, för vilken inkomst- och
förmögenhetsskatt skall här erläggas av den skattskyldige, eller till
verksamhet, som av honom här i riket utövats.
25 §.
1 mom. Åkta makar — — — härför.
Skulle i fall, där båda makarna blivit taxerade, avdrag, vartill ena
maken enligt 10 § varit berättigad, överstiga dennes inkomst, må överskjutande
beloppet avräknas från den andre makens behållna inkomst.
Bihang till riksdagens ■protokoll 1921. 7 saml. 2 höft. (Nr 2.) 3
18
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen.
1:°)
Inkomst, av fast egendom.
7 § l:o)
III. Till inkomst av skogsbruk hänföres--— försäljning av
sådana skogseffekter (inkomst av skogsavverkning), dels genom förädling
av virke från fastighet, som av honom äges, brukas eller mnehaves,
så framt förädlingen icke är att anse såsom särskild näring,
dels genom upplåtelse av avverkningsrätt----nedgått i varde.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Bevillningsutskottets betänkande, Nr 2.
19
Bilaga 2.
Förslag
till
förordning om särskild ändring i förordningen den 28 oktober 1910 (nr 117)
om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering,
att gälla vid 1921 års taxering.
Härigenom förordnas, att 11 § första stycket 2:o) e) i förordningen
den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering
skall vid 1921 års taxering lända till efterrättelse i följande ändrade
lydelse:
11 §•
ej av styrelse eller likvidatorer för svenskt aktiebolag eller svenskt
solidariskt bankbolag, som under nästföregående år lämnat utdelning till
delägarna, ävensom av ekonomisk förening, som under nämnda år lämnat
utdelning å insatser i föreningen:
1) i fråga om solidariskt bankbolag, ekonomisk förening och sådant
aktiebolag, därifrån utdelning å aktie på grund av lag eller bolagsordning
icke får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning
styrkt sin äganderätt till aktien:
uppgift å delägare eller medlemmar, som uppburit eller ägt uppbära
utdelning, uppgående till sammanlagt minst 5 kronor, samt å
utdelningens belopp;
2) i fråga om övriga aktiebolag:
enahanda uppgift, som under 1) omförmäles, i den mån ägare av
aktie är känd för styrelsen;
Deona förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
20
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
Bilaga 3.
Förslag
till
förordning med särskilda bestämmelser om taxering av vissa barns inkomst
vid 1921 års taxering till bevillning.
Härigenom förordnas, att, utan hinder av vad i 8 § 2 mom. fjärde
stycket i förordningen den 28 oktober 1910 om bevillning av fast egendom
samt av inkomst ävensom i förordningen den 19 november 1920
med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till bevillning
av inkomst stadgas däremot stridande, vid 1921 års taxering
till bevillning av inkomst skall iakttagas, att skattskyldig icke må taxeras
för barns inkomst, därest denna med minst 20 kronor överstiger hälften
av det vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt för vederbörande
ortsgrupp gällande ortsavdrag; skolande i dylikt fall barnet självt taxeras
till inkomstbevillning, samt skattefritt avdrag för båda beräknas, såsom
vore de var för sig taxerade till inkomst- och förmögenhetsskatt.
Anvisning.
Till ledning vid tillämpningen av ovan meddelade föreskrifter torde
kunna tjäna följande exempel:
E., som har hustru och två hemmavarande barn under 21 år, är
bosatt å ort inom ortsgrupp V. Hans egen inkomst är 2,000 kronor,
det ena barnets inkomst 1,000 kronor och det andra barnets 760 kronor.
Då ortsavdraget är 1,500 kronor, blir intetdera barnet taxerat till inkomstoch
förmögenhetsskatt, varför E. taxeras även för båda barnens inkomst.
Ers till inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp blir alltså
3,760 kronor, det skattefria avdraget 2,400 (1,500 + 300 + 300 + 300)
kronor och det till inkomst- och förmögenhetsskatt beskattningsbara
beloppet 680 kronor. I fråga om taxeringen till inkomstbevillning återigen
fyller det ena barnet villkoret att hava en inkomst, som med minst
20 kronor överstiger hälften av ovannämnda ortsavdrag, d. v. s. 750
kronor. Detta barn, vars inkomst är 1,000 kronor, taxeras alltså självt
till inkomstbevillning, får ett skattefritt avdrag av 750 kronor och en
21
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
till inkomstbevillning beskattningsbar inkomst av 120 kronor. E. däremot
taxeras icke till inkomstbevillning för detta barns inkomst, varför
hans till inkomstbevillning uppskattade inkomst blir 2,760 kronor. Å
andra sidan erhåller E. icke något skattefritt avdrag för barnet, utan
det skattefria avdraget blir hälften av 2,100 kronor eller l,0å0 kronor
och E:s till inkomstbevillning beskattningsbara inkomst 1,180 kronor.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
22
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
Bilaga 4.
P. M.
till riksdagens bevillningsutskott.
Utöver de ändringar, som i Kungl. Maj:ts proposition nr 31 föreslagits i förordningarna
den 19 november 1920 om ändring i skatteförfattningarna, synas
ändringar kunna ifrågasättas även i följande avseenden.
I 10 § bevillningsförordningen, sådan denna lydde före 1920 års ändring,
stadgades i fråga om skyldighet att utgöra inkomstbevillning bland annat, att sådan
skulle utgöras av svensk medborgare, som icke vore eller borde vara i riket mantalsskriven,
för den inkomst lian härifrån åtnjutit, samt av utlänning för inkomst
av näring, som han här bedrivit, och för härifrån uppburen lön eller pension,
skolande utlänning, som på grund av vistelse här i riket för annat ändamål
än idkande av studier vore eller borde vara härstädes mantalsskriven, erlägga bevillning
jämväl för annan inkomst, som av honom här förvärvats eller härifrån åtnjutits,
ävensom för inkomst, som, utifrån införd, av honom här använts. Häremot
korresponderade de i 14 § bevillningsförordningen om beskattningsort under g) och
h) meddelade föreskrifter, att utrikes boende, här i riket icke mantalsskriven löntagare
skulle taxeras för lön från svenska statsverket i Stockholms stad och Nikolai
församling samt utrikes boende pensionstagare för pension från svenska statsverket
eller allmän inrättning där pensionen utbetalats.
10 § bevillningsförordningen har nu genom förordningen den 19 november
1920 om ändring i vissa delar av förordningen den 28. oktober 1910 angående bevillning
av fast egendom samt av inkomst ändrats i så måtto, att svensk medborgare,
som icke är eller bör vara i riket mantalsskriven, är skyldig utgöra inkomstbevillning
endast för den inkomst, han härifrån åtnjuter av fast egendom eller
av näring, och utlänning endast för inkomst av här belägen fast egendom eller
näring, som här bedrives, dock att utlänning, som författningsenligt är eller böi
vara härstädes mantalsskriven, skall erlägga bevillning jämväl för annan inkomst
som av honom här förvärvats eller härifrån åtnjutits, ävensom den inkomst, som,
utifrån införd, av honom här använts.
Denna ändring har alltså medfört, att endast den, vare sig svensk medborgare
eller utlänning, som är eller bör vara i riket mantalsskriven, blir skattskyldig för
härifrån åtnjuten lön eller pension. Bestämmelserna i 14 § g) och h) hava emellertid
fått kvarstå trots ändringen i 10 §. Då de likvisst torde avse endast så,dana
personer, som icke äro eller höra vara i riket mantalsskrivna, äro de tydligen överflödiga
och synas därför böra utgå.
23
Bevillningsutskottets betänkande Nr 2.
1 25 g 1 mom. av förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt stadgades
före 1920 års ändring:
»Är skattskyldig gift, skall i hans taxering enligt denna förordning inbegripas
jämväl hustruns inkomst och förmögenhet; dock att i fall, där hustrun haft inkomst
eller förmögenhet, som rättsligen varit från mannens förvaltning undantagen,
hustrun skall taxeras härför.
Skulle i senare fallet avdrag, vartill ena maken enligt 10 § varit berättigad,
överstiga dennes inkomst, må överskjutande beloppet avräknas från den andre
makens behållna inkomst.»
Genom förordningen den 19 november 1920 om ändring i vissa delar av förordningen
den 28 oktober 1910 (nr 115) om inkomst- och förmögenhetsskatt har
första stycket i stället erhållit följande lydelse:
»Äkta makar skola taxeras en var för sin inkomst och förmögenhet, dock att
i fall, där ena maken haft inkomst eller förmögenhet, däröver förvaltningen rättsligen
tillkommer den andra maken, den senare skall taxeras härför.»
Denna ändring sammanhänger med det av 1920 års riksdag antagna förslaget
till giftermålsbalk.
Andra stycket av 25 § 1 mom. kom emellertid att behålla sin gamla lydelse,
ehuru dess innebörd genom ändringen i första stycket blivit en annan än den ursprungliga.
Motsvarande bestämmelse i bevillningsförordningen (8 § 2 mom. tredje
stycket) har däremot omformulerats. Då ändring i förevarande 25 § 1 mom. andra
stycket tydligen av förbiseende underlåtits, torde sådan ändring nu böra ske och
stycket — i överensstämmelse med nämnda bestämmelse i bevillningsförordningen
— erhålla följande lydelse:
»Skulle i fall, där båda makarna blivit taxerade, avdrag, vartill den ena
maken jämlikt 10 § är berättigad, överstiga hans inkomst, må det överskjutande
beloppet avräknas från den andra makens behållna inkomst.»
Stockholm å finansdepartementets lagbyrå den 28 januari 1921.
Carl W. V. Kuylenstierna.
t. f. byråchef för lagärenden.