Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
3
Sr 10.
Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1921 kl. V- 12 f. in.
Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 2, 3 och 6 §§ i förordningen den 19 november 1920
om. byggnadsskatt.
(2:a avd.)
Närvarande: herrar Röing, friherre Fleming, Wijk, Wohlin, Anders Örne, Åhlmans
Olof Olsson, Rosén, Eriksson i Grängesberg, Jonsson i Hökhult, Jönsson
i Boa, Olsson i Kullenbergstorp, Bärg, Olsson i Ramsta, Lithander,
Johansson i Kullersta, J. E. Björnsson, friherre Barnekow, A. Björkman
och Heyman.
Genom proposition nr 60 av den 4 februari 1921 har Kungl. Maj:t,
•under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga
följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 2, 3 och 6 §§ i förordningen den 19
november 1920 (nr 765) om byggnadsskatt.
Härigenom förordnas, att 2, 3 och 6 §§ i förordningen den 19
november 1920 om byggnadsskatt skola hava följande ändrade lydelse:
2 §•
Byggnadsskatt skall samtidigt men utan sammanblandning med
den allmänna bevillningen påföras den, som ifrågavarande år är pliktig
utgöra bevillning för bebyggd annan fastighet än jordbruksfastighet,
och utgår med 20 öre för varje fulla 100 kronor av det vid 1918 års
•taxering åbyggnaden åsätta särskilda taxeringsvärde, minskat med 10,000
kronor.
Utskottet.
A I -.kV-/..., -.HV
4
Bevillningsutskottets betänkande Nr 10.
Finnes ej särskilt sådant värde åsatt, utgår skatt med 15 öre för
varje fulla 100 kronor av fastighetens hela taxeringsvärde för nämnda
år, minskat med 15,000 kronor.
År fastighet underkastad fastighetsbevillning blott för viss del av
sitt taxeringsvärde, utgår byggnadsskatten allenast för motsvarande del
av det år 1918 åsätta taxeringsvärdet, i den mån denna del överstiger
i fall, som i första stycket avses, 10,000 kronor och i fall, som i andra
stycket avses, 15,000 kronor.
Har taxeringsvärdet på grund av nedrivning av byggnader eller
annan sådan anledning, som omförmäles i 1 § av de vid bevillningsförordningen
fogade särskilda anvisningar, efter 1918 års allmänna fastighetstaxering
blivit nedsatt, skall byggnadsskatten därefter jämkas.
3 §•
För åbyggnad, vilkens värde icke inbegripits i det fastigheten år
1918 åsätta taxeringsvärdet, utgår icke byggnadsskatt.
Staten vare från utgörande av byggnadsskatt fri.
6 §•
Därest efter anförda besvär över prövningsnämnds eller kammarrättens
beslut fastighetens taxeringsvärde ändras eller fastighet varder
för år 1918 åsatt taxeringsvärde, vidtages den jämkning i redan påförd
byggnadsskatt eller den påföring av sådan skatt, som därav må föranledas.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
^
Beträffande vad föredragande departementschefen enligt omförmälda
statsrådsprotokoll vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t anfört
till motivering för förslaget får utskottet hänvisa till propositionen.
Då 1920 års riksdag antog förordningen om byggnadsskatt, gällde
utan inskränkning regeln, att staten var befriad från skyldighet att utgöra
fastighetsbevillning. Byggnadsskattens anknytande till sagda bevillning
såsom förutsättning medförde således, såsom jämväl var avsett,
att staten skulle vara befriad även från denna skatt.
Beii Minut/ trut skotteis betänkande Nr 10. 5
Efter det riksdagens beslut om byggnad sskatten redan fattats, vidtog
riksdagen i samband med kommunalskattefrågaus provisoriska lösning
vissa ändringar i bevillningsförordningen, innebärande bl. a. att staten
i vissa fall ålades bevillningsplikt såsom grundval för kommunal skattskyldighet.
Genom förevarande proposition bar nu Kungl. Maj:t velat
förhindra den konsekvensen, att staten i motsvarande fall jämväl skulle
bliva skyldig utgiva byggnadsskatt, och har stadgande i sådant syfte
förslagsvis införts i 3 § av förordningen om byggnadsskatt.
Genom propositionen har vidare åsyftats att förekomma sådan med
gällande lydelse av förordningen om byggnadsskatt möjlig tolkning, att,
då fastighet är underkastad bevillning blott för en del av sitt taxeringsvärde,
byggnadsskatt ändock skulle utgå efter hela detta värde. Något
sådant har givetvis icke av riksdagen avsetts, utan har meningen synbarligen
varit att bevillning och byggnadsskatt skulle i avseende å tilllämpningsområdet
sammanfalla. Det förtydligande härutinnan, som nu
föreslås i 2 §, torde vara på sin plats.
Slutligen har Kungl. Maj:t ansett med författningens allmänna
'' syfte överensstämmande, att eventuell förändring i 1918 års taxeringsvärde
av anledning, som omförmäles i 1 § av de vid bevillningsförordningen
fogade särskilda anvisningar, ej finge inverka på byggnadsskatten
i annat fall än då taxeringsvärdet blivit nedsatt. Föreskrift om jämkning
av byggnadsskatten i sådant fall har upptagits sist i 2 §. I samband
härmed har 6 § begränsats till processuella fall.
Emot vad sålunda föreslagits i sak eller härutöver i vissa formella
avseenden har utskottet icke funnit något att erinra, och får utskottet
i följd härav hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 60, antaga ovan införda
förslag till förordning om ändrad lydelse av 2, 3 och
6 §§ i förordningen den 19 november 1920 (nr 765)
om byggnadsskatt.
Stockholm den 8 mars 1921.
På bevillningsutskottets vägnar:
ERIK RO ING.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 7 sand. 9 käft. (Nr 9—10).
o