Riksdagens skrivelse Nr 98.

i

Nr 98.

Godkänd av första kammaren den 24 mars 1920.
Godkänd av andra kammaren den 24 mars 1920-

Biksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj ds
framställning angående egnahemslånefonden.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 35 Ad

Till Konungen.

I den till innevarande riksdag avlåtna statsverkspropositionen,
avdelning utgifter för kapitalökning, i vad angår jordbruksärenden,
punkten 3 har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels medgiva
sådan ändring i de för statens egnahemslånerörelse fastställda allmänna
villkor och bestämmelser, att tillämpas från och med årl920, att maximivärdena
höjas för obebyggda jordbrukslägenheter till 15,000 kronor, för
bebyggda jordbrukslägenheter till 12,000 kronor och för bostadslägenheter
till 10,000 kronor; dels medgiva, att från och med år 1920 ett
belopp av 12,000,000 kronor må av Kungl. Maj:t årligen disponeras
såsom lån från egnahemslånefonden; dels ock såsom kapitalökning för
samma fond för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 9,500,000
kronor.

I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två
inom riksdagen väckta likalydande motioner, nr 101 i första kammaren
och nr 200 i andra kammaren, vari yrkats, att riksdagen måtte besluta,
att av överskottet å lcristidsanslagen till nyodling och betesförbättring
anvisas två miljoner kronor till bildande av eu särskild odlingslånefond
för utlåning till egnahemslåntagare på de i motiveringen till motion nr
Bihang till riksdagens -protokoll 1920. 14 sand. Nr 98—100. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 98.

199 i andra kammaren angivna grunder; och att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utfärdande av närmare föreskrifter rörande denna fonds
användning för sagda ändamål.

Beträffande de föreslagna höjda maximivärdena å egnahemslägenheter
mana visserligen enligt riksdagens mening rådande höga jordpris
och byggnadskostnadernas abnorma stegring till försiktighet med avseende
å igångsättande av egnahemsföretag i alltför stor omfattning,
icke minst med hänsyn till egnahemslåntagarna själva. För att emellertid
möjliggöra egnahemsrörelsens normala utveckling synes riksdagen
en höjning av maximivärdena, såväl beträffande jordbruks- som bostadslägenheter,
vara erforderlig. Riksdagen biträder vad Kungl. Maj:t i
sådant avseende föreslagit.

Det av Eders Kungl. Maj:t begärda kapitalökningsanslaget föranleder
icke någon riksdagens erinran, liksom ej heller det föreslagna
årliga utlåningsbeloppet.

Ovannämnda i ämnet väckta motioner avse bildande av en särskild
odlingslånefond för sådana egnahemslåntagare, vilkas jordbruk
förutsätta avsevärda nyodlingar.

Riksdagen vill här först erinra, att de s. k. egnahemssakkunniga
i sitt år 1914 avgivna betänkande framställt förslag i nämnda syfte.

I sitt yttrande till det vid proposition nr 106 vid 1919 års lagtima
riksdag angående vissa egnahem sväsendet berörande frågor fogade
statsrådsprotokollet, anförde departementschefen, att han visserligen fann
den till grund för nämnda sakkunnigas förslag liggande tanken att
lämna särskild hjälp åt den egnahemslåntagare, som uppodlar ny
mark, vara behj ärtan svärd. Han hade emellertid icke blivit övertygad
om, att det vore lämpligt att kombinera en dylik särskild odlingshjälp
med själva egnahemslånerörelsen och att för detta ändamål anlita låneförmedlarnas
medverkan. Vid en närmare undersökning angående det
förfaringssätt, som härvid borde komma till användning, visade sig
också, att detta bleve i hög grad invecklat. Det kunde för övrigt
enligt departementschefens mening knappast anses principiellt berättigat,
att göra odlingshjälpens storlek beroende av det belopp, som skulle
betalas i ränta å erhållet egnahemslån. Vida riktigare vore väl, syntes
det honom, att låta odlingens omfattning och kostnad ensamma öva
inverkan i detta hänseende. Departementschefen fann alltså sagda fråga
om odlingsunderstöd böra behandlas särskilt för sig.

Särskilt ur kolonisatioussvnpunkt synes riksdagen goda skäl tala för
att staten bör uppmuntra de egnahemslåntagare, vilka i större utsträckning
utföra nyodlingar, genom att i någon form bereda dessa förmåner framför

3

Riksdagens skrivelse Nr 98

övriga låntagare. Tanken härpå bör därför enligt riksdagens uppfattning
ingalunda uppgivas. Rörande formen för sadant undeistöds utgående
erbjuda sig olika möjligheter. Motionärerna hava utgått ifrån, att odlingshjälpen
skulle lämnas såsom lån och att för sadant ändamål en särskild
lånefond borde uppläggas. Skulle det befinnas ändamålsenligt att i förevarande
fall anlita lånevägen, torde i alla händelser lämpligheten att
bilda en helt ny fond kunna starkt ifragasättas med hänsyn till de
redan nu befintliga båda nyodlingsfonderna (allmänna nyodlingsfondeu
och norrländska nyodlingsfonden). Det synes då ligga närmare till hands
att vidtaga eu utökning av de nuvarande nyodlingsfonderna eventuellt
genom såsom motionärerna föreslagit uppkommande överskott å de tillfälliga
nyodlingsanslagen och låta inom ramen av det sålunda tillagda
beloppet låneunderstöd med företrädesrätt utgå till nu ifrågavarande
kategori egnahemslåntagare. Såsom de egnahemssakkunniga föieslagit
kan ju även odlingshjälpens utlämnande i form av rent understöd
genom premiering ifrågakomma, och skulle iör såaant fall anslaget till
premiering av mindre odlingsföretag kunna i motsvarande man utökas.
Åven andra former för statens medverkan i nu ifrågavarande avseende
torde emellertid kunna komma under bedömande, och enligt riksdagens
mening bör vid den utredning, varom riksdagen här^ nedan kommer att
anhålla, jämväl tagas i övervägande, om icke hjälp i någon form bör utgå
till förbättring av beteskulturen å lägenheter av ifrågavarande slag.

Beträffande frågan huruvida odliugshjälpen bör på sätt nämnda
sakkunniga ifrågasatt direkt anknytas till egnahemslånerörelsen synes
departementschefen haft goda skäl för den av honom på sätt ovan nämnts
hävdade uppfattningen.

För egen del vill riksdagen i förevarande frågas nuvarande läge icke
intaga någon bestämd ståndpunkt vare sig i ena eller andra avseendet,
utan3 anser att spörsmålet bör, såsom departementschefen ock synes hava
förutsatt, bliva föremål för närmare undersökning, därvid bör utredas,
vilka åtgärder som från statens sida böra vidtagas lör att underlätta
nyodling och betesförbättring å egnahemslägeuheter, för vilkas förvärvande
lån erhållit^ frän egnahemslånefonden.

Under åberopande av det anförda får riksdagen

A) anmäla, att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
framställning dels medgivit sådan ändring i de lör statens egnahemslånerörelse
fastställda allmänna villkor och bestämmelser, att tillämpas
från och med år 1920, att maximivärdena höjas för obebyggda jordbrukslägenheter
till 15,000 kronor, för bebyggda jordbro (^lägenheter
till 12,000 kronor och för bostadslägenheter till 10,000 kronor; dels

4 Riksdagens skrivelse Nr 98.

medgivit, att från och med år 1920 ett belopp av 12,000,000 kronor
ma av Kungl. Maj:t årligen disponeras såsom lån från egnahemslånetonden;
dels ock såsom kapitalökning för samma fond för år 1921
anvisat ett reservationsanslag av 9,500,000 kronor;

. ®) i anledning av de i ämnet väckta motionerna anhålla om utredning
beträffande vilka åtgärder, som från statens sida böra vidtagas
tor att underlätta nyodling och betesförbättring å sådana egnahemslägenheter
för vilkas förvärvande lån erhållits från egnahemslånefbnden.

Beträffande sättet för medlens anskaffande anmäler riksdagen i
annat sammanhang sitt beslut.

Stockholm den 24 mars 1920.

Med undersåtlig vördnad: