14
Riksdagens skrivelse Nr 93,
Nr 93.
Godkänd av första kammaren den 23 mars 1920.
Godkänd av andra kammaren den 23 mars 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
angående fortsatt tillämpning av gällande telefon- och
telegramavgifter jämte en i ämnet väckt motion.
(Statsutskottets utlåtande nr 34.)
Till Konungen.
Genom en till riksdagen den 16 januari 1920 avlåten proposition
(nr 49) har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat
utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, begärt riksdagens
yttrande i fråga om fortsatt tillämpning i enlighet med i statsrådsprotokollet
angivna grunder av gällande telefon- och telegramavgifter.
I sammanhang härmed har riksdagen till behandling förehaft en inom
riksdagen väckt motion, däri hemställts, att riksdagen med bifall i övrigt
till Eders Kungl. Maj:ts förslag måtte företaga den jämkning beträffande
abonnemangsavgifterna för telefonapparat, att uti taxa I siffran 1,200 måtte
ändras till 1,500 och uti taxa II siffran 900 till 1,200.
Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser en förlängning förtiden
efter den 31 mars 1920 av nu gällande telefon- och telegramtaxor. Förutom
de i sådant hänseende tidigare efter riksdagens hörande beslutade
avgifterna, utgå för närvarande, jämlikt Kungl. Maj:ts den 12 september
1919 fattade beslut, vissa provisoriska tilläggsavgifter, vilka — jämte vissa
samtidigt beslutade mindre höjningar i telefon- och telegramtaxorna — tillkommo
för att undvika eljest sannolikt uppstående brist å telegrafverkets
rörelse för år 1919. Då avsevärda olägenheter befunnos föreligga för att
16
Riksdagens skrivelse Nr 93.
Underställa frågan härom den urtima riksdagens prövning, ansågs hinder ej
böra möta för Eders Kungl. Maj:t att utan riksdagens hörande besluta om
erforderliga åtgärder i förevarande syfte.
Enligt det i propositionen framlagda förslaget skola nu gällande
telefon- och telegramtaxor äga giltighet tillsvidare, dock ej längre än till
och med den 30 juni 1921, varvid Eders Kungl. Maj:t emellertid skulle
äga dessförinnan vidtaga de jämkningar i taxorna, som av inträdda, förändrade
förhållanden kunna befinnas påkallade.
Den 23 januari 1920 har Eders Kungl. Maj:t uppdragit åt telegrafstyrelsen
att verkställa undersökning rörande revidering av gällande telefonreglemente.
Det har förutsatts, att denna utredning skulle, såvitt anginge
själva taxefrågan, kunna föreligga så tidigt, att därpå grundad framställning
i fråga om taxornas storlek efter den 30 juni 1921 må kunna föreläggas
1921 års riksdag. Skulle så icke kunna ske, har Eders Kungl. Maj:t ansetts
böra äga att provisoriskt besluta i fråga om taxorna från och med
den 1 juli 1921, intill dess 1922 års riksdag kan bliva i tillfälle att yttra
sig över ett mera definitivt ordnande av taxefrågorna för framtiden.
Med hänsyn till angelägenheten av att statsverket beredes inkomster
av telegraf- och telefonväsendet till belopp, som möjliggör ett förräntande
av det däri nedlagda kapitalet, har riksdagen funnit sig böra, i avvaktan
på slutförandet av den beslutade undersökningen angående revidering av
telefonreglementet, för sin del godtaga Eders Kungl. Maj:ts förevarande
förslag. Därvid anser sig riksdagen emellertid böra framhålla önskvärdheten
av, att nämnda utredning bedrives med sådan skyndsamhet, att förslag i
ämnet kan framläggas vid nästkommande års lagtima riksdag.
Med avseende å ovanberörda motion om viss jämkning i fråga om
beräkningen av nu utgående telefonavgifter, vill riksdagen framhålla, att
riksdagen förutsätter, att vid nu pågående taxerevision de av motionärerna
framförda önskemålen vinna tillbörligt beaktande.
Såsom sitt yttrande i ärendet får riksdagen alltså anmäla vad här
ovan blivit anfört.
Stockholm den 23 mars 1920.
Med undersåtlig vördnad.