Riksdagens skrivelse Nr 85.
3
Nr 85.
Godkänd av första kammaren den 19 mars 1920.
Godkänd av andra kammaren den 19 mars 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion
om ändrad lydelse av §§ 25-27 i förordningen om
landsting.
(Konstitutionsutskottets utlåtande nr 4.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motien, nr 9, av herr Hage, hemställes,
att riksdagen för sin del måtte antaga följande: _
Lag om ändrad lydelse av §§ 25-27 i förordningen om landsting
^ Härigenom8förordnas, att §§ 25-27 i förordningen om landsting den
21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lygelse.
§ 25.
Vid varje lagtima landstings första sammanträde företages upprop av
samtliga valkretsarna i länet, därvid de utsedda ombuden skola sina fullmakter
förete. Framställes anmärkning mot ombuds behörighet att i landstingen
taga inträde, äga de landstingsmän, vilkas fullmakter godkan a
blivit, att8 efter fulländat upprop, däröver besluta; och må över sådant
beslut klagan ej föras.
4
Riksdag ens skrivelse. <$r So.
Sedan granskning av fullmakterna på sätt § 25 föreskriver ägt rum
utser landstinget bland tingets ordinarie ledamöter eu ordförande och en
vice ordförande för tiden intill nästa lagtima sammankomst
Upphör under nämnda tid ordföranden och vice ordföranden att vara
förande ^aman'' Upph°r J''ämval be&ftningen som ordförande eller vice ord
§
27.
Den landstingsman, som bevistat de flesta landstingen, eller, där två
! eJn?e^a landstmgsmän deltagit i lika inånga landsting, den av dem, som
ar tflll levnadsåren äldst, förer ordet till dess ordförande blivit vald. Inträffar
uader mötet samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande
utses under enahanda ordförandeskap eu av landstingets ordinarie ledamöter
att tjänstgöra som ordförande till dess förfallet upphört.
Vid samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande under
den tid, da landstinget ej är samlat till möte, skall ovannämnda äldste
ledamot tjänstgöra som ordförande, till dess förfallet upphört.
Därest under tiden mellan landstingets lagtima sammanträden ordförande
. avgår eller hans befattning eljest upphör, skall vice ordföranden
tjanstgoia som ordförande intill nästa lagtima sammankomst. Skulle under
samma tid jämväl vice ordföranden avgå eller hans befattning upphöra
skall bemfilde Sidst© ledamot tjänstgöra som ordförande.
Konungens befallningshavande skallar äldste ledamot till tiänstgörimr
varom .©van stadgat är. : * > Tu—n bj-/-.,.J 7j
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920. opgj
Förslag om rätt för landsting att själft utse ordförande hava framförts
i riksdagen vid flera tillfällen, nämligen 1850/ 1870, 1906r 1912, 1913
9,14r 1,91b- motiv> som förebragts mot den föreslagna reformen
och hittills hindrat densammas genomförande, äro huvudsakligen av prakis’
natur. Desamma finnas utförligt angivna i lagutskottets utlåtande
L*» -j i^ksdag, varest särskilt frarahållos, att landstingets
ordförande god tid före tingets sammanträde borde taga kännedom om
vad damd skall förekomma och att detta nödvändiggjorde hans utnämning
,f*hian<J av utanförkmget stående myndighet. Därjämte påpekade utsirottet,
att även mellan landstingens sammanträden eu ordförande måste
finnas och att därför, om denne skulle väljas av landstinget;, sammankab
Riksdagens skrivelse Nr So. 5
laude av urtima landsting för utseende av efterträdare till avgången ordförande
kunde nödvändiggöras; även för undvikande av dylika valsamtnanträden
med åtföljande kostnader och ©lägenheter borde, ansåg utskottet,
rätt ätt tillsätta ordförande stanna hos Kungl. Maj:t. Lagutskottet» metning
delades av bagge kamrama. Detta lagutskottet» utlåtande åberopas,
då frågan nästa gång, vid 191*2 ars riksdag, kom före, av konstitutionsutskottet
i dess utlåtande nr 25 och torde sammanfatta de skid, som främst
framförts mot förslagen om förändring av hithörande bestämmelser i av
motionen angiven riktning. Resultatet av frågans behandling vid 1912 års
riksdag blev emellertid i så måtto ett annat, att andra kammaren denna
gång förordade eu skrivelse till Kungl. Maj:t i motionens sylte.
Vid 1913 års riksdag kom fragan åter före, då genom eu kungl.
proposition med förslag av ordagrant samma innehall som det i förevarande
motion framlagda. I det förslaget bifogade yttrandet av vederbörande departementschef
upptogos de i de nämnda utskottsutlåtandena anförda betänkligheterna
till bemötande, varjämte i förslaget inrycktes vissa bestämmelser,
som avsågo att fullständigt undanröja de praktiska olägenheter, som genom
den föreslagna reformen annars kunnas tänkas hava uppkommit. Yad
först beträffar anmärkningen, att ordföranden i landstinget före dettas
sammanträde borde taga kännedom om vad därvid skulle förekomma och
att detta skulle nödvändiggöra utnämning på förhand, framhölls av departementschefen,
att »ej endast ordföranden utan även övriga ledamöter av
landstinget (särskilt blivande utskotteordförande) torde vara nödsakade att
före tingets sammanträde sätta sig in i de ärenden, som skola förekomma»
och att »även om det överlämnas åt landstinget att utse ordförande, anledning
saknas antaga, att icke landstinget genom att omvälja den ordförande,
som visat sig för uppdraget skickad, komme att i regel söka undvika de
möjliga olägenheter täta ombyten av ordförande tilläventyrs skulle medföra».
Därjämte föreslogs en förändring av § 32 i landstingsförordningon,
varigenom ökad garanti skulle givas för att inkomna framställningar i god
tid före landstingets sammanträde tillhandahölles landstingets ledamöter,
Horn alltså alla skulle kunna fa tillfälle att på förhand sätta sig in i förevarande
frågor.
Vad åter beträffar de i omförmäldu utskottsutlåtanden framställda
erinringarna om alt även mellan landstingets sammanträden eu ordförande
måste finnas, föreslogos i det kungl. förslaget bestämmelser, genom vilka
garanterades, att, utan att några sammanträden mellan de ordinarie landstingen
bleve behövliga, locka» efter en avgången ordförande alltid skulle
Riksdagens skrivelse Nr 85.
kunna fyllas. Det föreslogs nämligen införandet i § 27 av stadganden,
enligt vilka vid förfall för eller avgång av ordförande, under den tid, landstinget
ej ilr samlat, vice ordföranden skulle tjänstgöra som ordförande, eller,
om även vice ordföranden finge förfall eller avginge, den landstingsman,
som bevistat de flesta landstingen, eller, där två eller flera landstingsmån
deltagit i lika många landsting, den av dem, som år till levnadsåren äldst.
Detta Kung! Maj:ts förslag tillstyrktes av konstitutionsutskottet vid
1913 års riksdag i dess utlåtande nr 25, under framhållande av att de
förut förebragta praktiska skälen mot landstings rätt att självt utse ordförande
genom de i propositionen ifrågasatta anordningarna syntes undanröjda.
Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren men avslogs av
den första, varmed den föreslagna reformen alltså även denna gång gick
om intet; däremot genomfördes i § 32 de av Kungl. Maj:t föreslagna förändringarna,
varigenom avsågs att bereda tillfälle för varje landstingsman
att i god tid före landstingets sammansräde sätta sig in i förevarande
frågor. Då förslag om landsting att själft utse ordförande 1914 och 1916
genom motioner ånyo förelädes riksdagen, blev resultatet likaledes negativt,
i det att de båda kamrarna stannade i olika beslut.
Då föreliggande motion om ändring i §§ 25—27 i landstingsförordningen
ordagrant återger det i 1913 års kungl. proposition framlagda förslaget,
anser sig riksdagen i fråga om de tidigare framställda praktiska betänkligheterna
mot rätt för landsting att själft utse ordförande, kunna hänvisa
till vad som blivit anfört i det till Kungl. Maj:ts proposition nr 185 vid
1913 års riksdag fogade utdraget av protokollet över civilärenden den 4
april 1913 och konstitutionsutskottets utlåtande nr 25 vid samma riksdag.
Med hänsyn härtill och då enligt riksdagens mening det måste anses ömkligt,
att även i fråga om landstingen den princip genomföres, som alltmera
trångt igenom i fråga om offentliga beslutande församlingar, nämligen att
de tillerkännas rätt att själva utse de personer, som skola leda deras förhandlingar,
får riksdagen anmäla att riksdagen för sin del antagit följande:
Lag om ändrad lydelse av §§ 25—27 i förordningen om landsting
den 21 mars 1862.
Härigenom förordnas, att §§ 25—27 i förordningen om landsting den
21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:
Vid varje lagtima landstings första sammanträde företages upprop av
samtliga valkretsarna i länet, därvid de utsedda ombuden skola sina full
-
Riksdagens sbivelse Kr &5. <
makter förete. Framställes anmärkning mot ombuds behörighet att i landstinget
taga inträde, äga de landstingsraän, vilkas fullmakter godkända blivit,
att, efter fulländat upprop, däröver besluta; och må över sådant beslut
klagan ej föras.
§ 26.
Sedan granskning av fullmakterna pa sätt § 2o föreskriver ägt rum,
utser landstinget bland tingets ordinarie ledamöter en ordförande och en
vice ordförande för tiden intill nästa lagtima sammankomst.
Upphör under nämnda tid ordföranden eller vice ordföranden att
vara landstingsman, upphör jämväl befattningen som ordförande eller vice
ordförande.
§ 27.
Den landstingsman, som bevistat de flesta landstingen, eller, där två
eller flera landstingsman deltagit i lika många landsting, den av dem, som
är till levnadsåren äldst, förer ordet till dess ordförande blivit vald. Inträffar
under mötet samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande,
utses under enahanda ordförandeskap en av landstingets ordinarie ledamöter
att tjänstgöra som ordförande till dess förfallet upphört.
Vid samtidigt förfall för både ordförande och vice ordförande under
den tid, då landstinget ej är samlat till möte, skall ovannämnda äldste
ledamot tjänstgöra som ordförande, till dess förfallet upphört.
Därest under tiden mellan landstingets lagtima sammanträden ordförande
avgår eller hans befattning eljest upphör, skall vice ordföranden
tjänstgöra som ordförande intill nästa lagtima sammankomst. Skulle under
samma tid jämväl vice ordföranden avgå eller hans befattning upphöra,
skall bemälde äldste ledamot tjänstgöra som ordförande.
Konungens befallningshavande kallar äldste ledamot till tjänstgöring,
varom ovan stadgat är.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920.
Stockholm den 19 mars 1920.
Med undersåtlig vördnad.