14

Riksdagens skrivelse Nr 447.

Nr 447.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning med särskilda
bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till kommunal
inkomstskatt.

(Andra särskilda utskottets utlåtande nr 4.)

Till Konungen.

I en den 12 mars 1920 dagtecknad proposition, nr 234, har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
för finansärenden samma dag, föreslagit riksdagen att
antaga vid propositionen fogat förslag till förordning med särskilda
bestämmelser om avdrag vid 1921 års taxering till kommunal inkomstskatt.

Riksdagen, som icke antagit det av Eders Kungl. Maj:t i proposition
nr 191 framlagda förslag till kommunalskattelag, har för sin del
beslutat en provisorisk lösning av kommunalskattefrågan på grundval
av bevillningsförordningen. I bevillningsförordningen enligt dess av
riksdagen beslutade lydelse har emellertid vid 12 § i förordningen och
11 § i de därvid fogade särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen
ansetts böra införas, med erforderliga textförändringar, enahanda bestämmelser
om rätt till avdrag vid taxering till inkomstbevillning, som

15

Riksdagens skrivelse Nr 447.

av Eders Kung!. Maj:t i kommunalskattelagförslagets 42 § med därtill
hörande anvisningar föreslagits skola medgivas vid taxering till kommunal
inkomstskatt. På grund härav och då riksdagen i sak icke
haft något att erinra mot bifall till Eders Kungl. Maj:ts föreliggande
förslag till förhöjda skattefria avdrag, har riksdagen ansett sig böra
företaga en omarbetning av förslaget för att bringa detsamma till
överensstämmelse med beviilningsförordningens text.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen, under förklarande,
att Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag icke kunnat av riksdagen
i oförändrat skick bifallas, härmed tillkännagiva, att riksdagen antagit
följande

Förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 ärs taxering till

bevillning av inkomst.

Härigenom förordnas, att vid 1921 års taxering till bevillning av
inkomst skola beträffande här i riket mantalsskriven svensk medborgare
vid fastställandet av den i mantalsskrivningskommunen beskattningsbara
inkomsten, i stället för de i 12 § 3 mom. av förordningen den 28
oktober 1910 angående bevillning av fast egendom samt av inkomst
samt 11 § av de därvid fogade särskilda anvisningar till ledning vid
taxeringen meddelade föreskrifter, följande bestämmelser lända till efterrättelse: a)

Från den taxerade inkomsten avräknas hälften av de belopp,
som enligt förordningen med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921
års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt skola såsom orts- och
familjeavdrag avdragas från den skattskyldiges till inkomst- och förmögenhetsskatt
taxerade belopp; dock att, om vad sålunda skall avräknas
icke uppgår till jämnt femtiotal kronor, belopp, som överskjuter fullt
femtiotal, bortfaller.

Den del av den taxerade inkomsten, som överstiger vad sålunda
skall avdragas men icke dubbla summan därav, medräknas till hälften;
återstoden av den taxerade inkomsten medräknas i sin helhet.

b) Den slutsumma, som sålunda erhålles, utgör den beskattningsbara
inkomsten med iakttagande dock av följande:

1) Den beskattningsbara inkomsten må ej med tillämpning av de
under a) angivna bestämmelser sättas lägre, än att den tillsammans med
den skattskyldiges i andra kommuner taxerade inkomst motsvarar hans
inkomst av förmögenhet, beräknad till fem procent av den uppskattade
förmögenheten.

16

Riksdagens skrivelse Nr 447.

Därest skattskyldig vid nästföregående års utgång ännu icke uppnått
sexton års ålder eller därest skattskyldigs förvärvsförmåga prövas
hava varit nedsatt till följd av sjuklighet, olyckshändelse, ålderdom,
oförvållad arbetslöshet eller annan dylik orsak, eller därest eljest särskild
anledning därtill föreligger, äger dock beskattningsnämnd, efter
prövning av omständigheterna i varje särskilt fall, medgiva undantag
från vad sålunda stadgats.

2) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av
särskilda omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom,
underhåll av andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta
familjeavdrag, eller annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt
nedsatt, må den beskattningsbara inkomsten nedsättas med högst 700
kronor under det belopp, vartill densamma vid tillämpning av de här
ovan i övrigt givna stadganden eljest skolat bestämmas.

Särskilda anvisningar till ledning vid avdragens beräknande.

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna i a) torde kunna
tjäna följande exempel.

1. A, vilken i mantalsskrivningskommunen taxerats till bevillning
för en inkomst av 500 kronor, har i annan kommun taxerats till bevillning
för mera än 100 kronor och är sålunda icke fri från inkomstbevillning
i mantalsskrivningskommunen. Därest han är ensamförsörjare och bosatt
inom ort, å vilken vid beräknande av det till inkomst- och förmögenhetsskatt
beskattningsbara beloppet normalt må åtnjutas ett avdrag av
600 kronor och alltså enligt de för 1921 års taxering gällande särskilda
bestämmelser av 900 kronor, skall vid taxeringen till inkomstbevillning i
mantalsskrivningskommunen avdragas hälften av sistnämnda belopp eller
450 kronor samt av återstående 50 kronor medräknas allenast hälften,
vadan den till bevillning beskattningsbara inkomsten utgör 25 kronor,
vilket belopp enligt 12 § 5 mom. bevillningsförordningen skall avjämnas
till 20 kronor. År han däremot bosatt å sådan ort, att vid 1921 års
taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt må åtnjutas ett avdragav
minst 1,000 kronor, eller är han såsom familjeförsörjare berättigad
till avdrag, som tillsammans med ortsavdraget uppgår till eller överstiger
nämnda summa, och om alltså hälften av vad sålunda må avdragas
vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt motsvarar
eller överstiger hans till bevillning uppskattade inkomst, återstår icke
någon beskattningsbar del av densamma.

17

Riksdagens skrivelse Nr 447.

2. B har taxerats till bevillning för en inkomst av 840 kronor.
Därest han enligt förordningen med särskilda bestämmelser om avdrag
vid 1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt är berättigad
att vid taxering till sådan skatt tillgodonjuta ortsavdrag och
familjeavdrag med tillhopa 1,200 kronor, skall hans till bevillning beskattningsbara
inkomst beräknas sålunda, att, sedan från den taxerade
inkomsten, 840 kronor, avräknats hälften av ovannämnda avdragsbelopp
med 600 kronor, återstående belopp av 240 kronor upptages såsom
beskattningsbart till hälften eller alltså med 120 kronor.

Därest den till bevillning taxerade inkomsten överstiger summan
av de vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt medgivna avdrag,
till vilka hänsyn skall tagas i nu förevarande avseende, blir den
till bevillning beskattningsbara inkomsten vid tillämpning av bestämmelserna
i a) lika med den taxerade inkomsten med avdrag av tre
fjärdedelar av nu ifrågavarande, vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt
medgivna avdrag.

Om sålunda en person taxerats till bevillning för en inkomst av
3,000 kronor och vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt är
berättigad tillgodonjuta orts- och familjeavdrag med 1,200 kronor, kan
den till bevillning beskattningsbara inkomsten beräknas sålunda, att
från den taxerade inkomsten, 3,000 kronor, avdrages SU av 1,200 kronor
eller 900 kronor, vadan alltså återstår en beskattningsbar inkomst av
2,100 kronor.

Innebörden av stadgandena i b) belyses av följande exempel:

1. C har taxerats till bevillning för en inkomst av 3,000 kronor
samt är berättigad att vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt
tillgodonjuta ortsavdrag och familjeavdrag med tillhopa 1,800 kronor.
Vid tillämpning'' enbart av de under a) meddelade bestämmelserna skulle
alltså den till bevillning beskattningsbara inkomsten utgöra 1,650 kronor.
Därest emellertid den skattskyldige äger förmögenhet, må — där ej
sådant förhållande, varom i b) punkt 1) andra stycket eller punkt 2)
sägs, är förhanden — den beskattningsbara inkomsten i anledning av
nämnda avdrag icke sättas lägre än till 5 procent av förmögenhetens
vid taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt uppskattade belopp.
Har förmögenheten uppskattats till 50,000 kronor, skall inkomsten av
densamma anses hava utgjort 2,500 kronor, vartill alltså den beskattningsbara
inkomsten upptages. Om förmögenheten uppgår till så stort
belopp, att 5 procent därav motsvarar eller överstiger den taxerade
inkomsten, 3,000 kronoi-, upptages denna inkomst i sin helhet såsom
beskattningsbar inkomst.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 445—448. 3

18

Riksdagens skrivelse Nr 447.

2. D har taxerats till bevillning för eu inkomst av 2,000 kronor,
som enligt de under a) givna bestämmelser skall beräknas till en beskattningsbar
inkomst av 800 kronor. Därest D taxerats för en förmögenhet
av 32,000 kronor, skall alltså enligt bestämmelsen i b) punkt
1) den beskattningsbara inkomsten upptagas till 1,600 kronor. Om
emellertid D:s förvärvsförmåga till följd av exempelvis sjuklighet varit
nedsatt till hälften, bör beskattningsnämnd tillämpa den nämnden tilllagda
befogenhet så, att av de enligt a) medgivna avdrag, 1,200
kronor, hälften får avräknas å den till 1,600 kronor beräknade inkomsten
av förmögenhet. Den beskattningsbara inkomsten bör alltså i detta fall
bestämmas till 1,000 kronor. Därest den beräknade inkomsten av förmögenhet
i stället varit 1,400 kronor eller därunder, bör den skattskyldige
i nu angivna fall få tillgodonjuta de enligt a) medgivna avdrag oavkortade
och den beskattningsbara inkomsten alltså utföras med 800 kronor.

Såsom exempel å icke särskilt angivna förhållanden, som böra föranleda
taxeringsmyndighet att medgiva undantag från bestämmelsen i
b) punkt 1), må nämnas de fall, att skattskyldig har att utöva omvårdnad
om närstående person och på denna grund icke alls eller allenast
i mindre omfattning kan ägna sig åt särskild förvärvsverksamhet, att
skattskyldig avgått med pension från av honom innehavd tjänst, att
skattskyldig är änka, som vid tiden för mannens frånfälle icke innehaft
särskild anställning, o. s. v.

Avdrag enligt b) 2) må medgivas utan hinder därav, att inkomsten
är att anse såsom inkomst av förmögenhet. Sådana utgifter för annans
underhåll, som avses i 11 § 2 mom. 4) c) bevillningsförordningen, må
icke åberopas såsom grund för avdrag enligt detta stvcke.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.
Stockholm den 18 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.