Riksdagens skrivelse Nr 399.

1

Nr 399.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anordnande av en ny statens
vårdanstalt för alkoholister.

(Statsutskottets utlåtande nr 216.)

Till Konungen.

Uti den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd ocli behov (nr 1) har Eders Kungl. Maj:t
under femte huvudtiteln (punkt 20) föreslagit riksdagen, att i avbidan
på den proposition, som kunde komma att avlåtas i ämnet, för anordnande
av en ny statsanstalt för alkoholistvården, på extra stat för år
1921 beräkna ett reservationsanslag av 500,000 kronor.

Sedermera har Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen avlåten, den 27
februari 1920 dagtecknad proposition, nr 260, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden för
samma dag, föreslagit riksdagen att

l:o) medgiva, att Ventholms kungsgård och Yentholms kungsäng i
Hilleshögs socken av Stockholms län må, kungsgården den 14 mars 1921
och kungsängen den 14 mars 1922, upplåtas till anordnande av en ny
statens vårdanstalt för alkoholister;

2:o) på extra stat för år 1921 anvisa dels för påbörjande av arbetena
med uppförande av nämnda anstalt, varför kostnaderna beräknats
till 964,000 kronor, ett reservationsanslag av 400,000 kronor, dels ock
för bestridande av kostnaderna till ersättning åt kungsgårdens nuvarande
arrendator för arrenderättens avstående och inlösen av honom tillhöriga
Bihang till riksdagens protokoll 1990. 14 samt. Nr 399—101. imi 20 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 399.

överloppshus ävensom för anskaffande av yttre inventarier till anstalten
ett förslagsanslag av 150,000 kronor.

Av den utredning rörande alkoholistvården, som i propositionen förekommer
samt av vad riksdagen i övrigt inhämtat, finner sig riksdagen
övertygad därom, att från statens sida snara åtgärder måste vidtagas för
åstadkommande av ökade vårdmöjligheter utöver dem, statens nuvarande
vårdanstalt å Salbohed erbjuder. Så meddelas från denna anstalt,
att, ehuru antalet vårdplatser därstädes egentligen fixerats till 44, de
under senaste månaderna intagna utgjort:
december 1919 42 stycken;

januari 1920 47 »

februari » 52 »

mars » 52 »

april »53 » ; samt

den 19 maj 1920, då uppgiften utskrevs, 60 stycken, varjämte 13
anmälda måste vänta på plats, som, trots den stora överbeläggningen,
nu icke kunde beredas dem.

Om riksdagen alltså i likhet med Eders Kungl. Maj:t funnit omedelbara
åtgärder för denna vårdverksamhets utveckling erforderliga, har riksdagen
däremot ansett det vara tveksamt, huruvida det av Eders Kungl. Maj:t
framlagda förslaget rörande uppförande av en ny anstalt på Ventholms
kungsgård för närvarande erbjuder den bästa möjliga lösningen av frågan.
Dels kan nämligen en dylik nybyggnad först om ett par år tagas i bruk
för ändamålet, dels måste det med hänsyn till tillgången på arbetskraft
m. m. vara önskvärt, att staten icke i andra än oundgängliga fall nu
engagerar sig för annan byggnadsverksamhet än den, som avser att
lindra den rådande bostadsnöden, dels måste det ock ur kostnadssynpunkt
anses angeläget att för ett dylikt byggnadsföretag en mindre
krävande tid än den nuvarande väljes, vilket förhållande särskilt belyses
därav, att de för den projekterade anstalten vid Ventholm uppgjorda
kalkylerna visa — inre och yttre inventarieanskaffning oberäknad — ett
kostnadsbelppp å omkring 14,000 kronor per vårdplats.

Avgörande för, huruvida någon annan väg än den i propositionen
ifrågasatta kan beträdas, är dock om därmed det överhängande vårdbehovet
kan på ett nöjaktigt sätt tillfredsställas. I sådant avseende har
riksdagen uppmärksammat, att antalet minderåriga manliga förbrytare på
senaste tiden så nedgått, att dessa, som nu äro fördelade å anstalterna
Bona och Venngarn, för närvarande skulle kunna sammanföras å den
förstnämnda anstalten och därmed Venngarn, som ursprungligen avsågs
att bliva vårdanstalt för alkoholister och även en tid nyttjades såsom

3

Riksdagens skrivelse Nr 899.

sådan, nu kunde ånyo apteras för denna verksamhet. Vid det förhållande
att ännu icke några bestämda slutsatser kunna dragas därom, huruvida
nämnda minskning i antalet minderåriga förbrytare är en mera bestående
företeelse eller ej, har riksdagen dock icke — åtminstone för närvarande —
ansett att åtgärder för Venngarns omläggning i ovan anfört syfte böra
vidtagas. Och detta så mycket mindre som annan utväg synes }7ppa
sig att på ett relativt gott sätt kunna omedelbart bereda utvidgad vårdmöjlighet
för alkoholister.

Genom att statens tvångsarbetsanstalt vid Kvartsjö enligt riksdagens
beslut numera icke längre kommer att äga fångvårdsanstalts karaktär,
har en tidigare dryftad plan att dit förlägga en s. k. bottenanstalt
för alkoholistvården kunnat med större framgång än tidigare upptagas
till övervägande. Enligt vad riksdagens vederbörande utskott genom
överläggning med sistnämnda anstalts direktör inhämtat, har också därstädes
en sådan minskning i antalet omhändertagna tvångsarbetare ägt
rum, att både lokaler och större delen av den erforderliga personalen
skulle kunna avskiljas från tvångsarbetsanstalten för en där anordnad
alkoholistanstalt. Därigenom komma kostnaderna för en sådan därstädes
organiserad vårdverksamhet att kunna nedbringas till ett mycket lågt
belopp. Denna anordning, som omedelbart läte sig åvägabringas, behövde
ej heller i något avseende föregripa en framtida, större och mera
definitiv lösning av anstaltsorganisationen för alkoholistvården.

En anordning av nu nämnd beskaffenhet skulle dessutom på ett
särskilt lämpligt sätt kunna anknytas till vårdverksamheten vid Salbohed.
Erfarenheten har visat, att svårigheterna, att därstädes med nämnda
anstalts bristfälliga lokala förhållanden kunna nöjaktigt övervaka särskilt
de mest svårdisciplinerbara internerade, äro synnerligen stora. Härav
har följt, att alkoholistvården i dess helhet vid Salbohed icke är i allo
tillfredsställande. Därpå äro, bland annat, de talrika rymningarna därifrån
med därav härflytande, på hela klientelet demoraliserande verkningar
ett talande bevis. Upprättades nu eu kompletterande anstalt vid Svartsjö,
borde dit remitteras de mest svårhanterliga alkoholisterna och i
första hand sådana med kriminell förtid. Finge ett dylikt utskiljande
ske vid Salbohed, skulle detta, på samma gång därmed ökad tillgång
på vårdplatser bereddes, säkerligen på anstaltsvården därstädes utöva eu
i hög grad god inverkan. Att anstaltsvården vid Svartsjö, ställd under
ledning av nuvarande direktören för tvångsarbetsanstalten, skulle ur
disciplinär synpunkt hava lättare att komma till rätta med dessa svårhanterliga
element, än vad fallet är vid Salbohed, finnes det enligt riksdagens
mening all anledning att antaga.

4

Riksdagens skrivelse Nr 399.

Huruvida den för Salbohedsanstalten fungerande styrelsen bör, endast
med utbyte av föreståndaren vid Salbohed mot föreståndaren å Svartsjö,
utgöra styrelse även för Svartsjöanstalten eller om för den senare
bör bildas en särskild styrelse, synes Eders Kungl. Maj:t lämpligen kunna
avgöra. Jämväl övriga för anstaltens organisation och drift erforderliga
beslut torde det för den närmaste tiden tillkomma Eders Kungl. Maj:t
att fatta.

Då det, på sätt tidigare betonats, är nödvändigt att fortast möjligt
söka fylla det förefintliga vårdbehovet, har riksdagen ansett, att anslag
till organisation och driftkostnader för Svartsjöanstalten böra uppföras
såväl på 1920 års tilläggsstat som på 1921 års stat. Efter övervägande
av vilka belopp, som därvid kunna anses skäliga, har riksdagen
stannat för ett anslag å 25,000 kronor för år 1920 samt å 50,000
kronor för år 1921, vilka anslag ansetts böra betecknas såsom förslagsanslag.

Under åberopande av vad ovan anförts, får riksdagen anmäla, att
riksdagen med avslag å Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
för anordnande av en ny statens vårdanstalt för alkoholister vid
Svartsjö, anvisat dels på tilläggstat för år 1920 ett förslagsanslag å

25.000 kronor; dels ock å extra stat för år 1921 ett förslagsanslag å

50.000 kronor med rätt för Eders Kungl. Maj:t att med avseende å
anstaltens organisation, drift och övriga härmed sammanhängande frågor
fatta de beslut, vartill förhållandena må giva anledning.

Stockholm den 18 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.