Riksdagens skivelse Nr 3S8.
9
Nr 388.
Godkänd av första kammaren den 17 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta
motioner om anslag till bekämpande av olaga brännvinstillverkning.
(Statsutskottets utlåtande nr 209.)
Till Konungen.
Uti två inom riksdagen väckta likalydande motioner har hemställts,
att riksdagen måtte till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp
av 200,000 kronor att i enlighet med den plan, Eders Kungl. Maj:t kan
finna skäl utarbeta, användas till bekämpande av olaga brännvinstillverkning,
ävensom besluta att ifrågavarande medel skola utgå ur statsverkets
fond av rusdrycksmedel.
I fråga om den skärpta uppsikten över lönnbränningen hava motionärerna
anfört följande:
»Den omfattning, som denna trafik tagit inom vissa delar av vårt
land, har, även där polismyndigheterna velat ingripa, gjort det svårt för
dessa myndigheter att effektivt hålla efter lönnbrännarna. Tillräckligt
stöd har också mångenstädes saknats från de lokala organ, nykterhetsnämnderna,
som enligt 1917 års lagstiftning voro avsedda att tillse och
övervaka nykterhetstillståndet i kommunerna. Med hänsyn härtill synes
det böra vidtagas sådana anordningar, att dels åklagar- och polismyndigBihang
till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 385—388. 2
10 Riksdagens skrivelse Nr 388.
heterna erhålla en tillfällig förstärkning, dels ock nykterhetsnämndernas
verksamhet stimuleras genom åstadkommande av ett mera intimt samarbete
mellan sagda myndigheter och nämnderna. Den tillfälliga förstärkningen
kan tänkas utförd på det sätt, att, sedan ett anslag för ändamålet
av riksdagen ställts till Kungl. Maj:ts förfogande, polismyndigheterna
på orter, där lönnbränning i större utsträckning förekommer, få
sig anvisade medel för anställande av extra åklagare och polismän med
särskild uppgift^ att efterspana förbrytelser mot brännvinstillverkningsförordningen.
Åtminstone för vissa län torde jämväl böra anställas inspektörer
med uppgift att tillse, dels att lönnbränning beivras, dels dock
att nykterhetsnämnderna vederbörligen fullfölja sin verksamhet och att
med råd och upplysningar bistå dessa nämnder. Nu berörda anordningar
torde väsentligen få karaktären av en försöksorganisation, vilken, där behovet
skulle visa sig kräva, bör ändras. Det gäller att snabbt och kraftigt
kunna ingripa, så att icke lönnbränningen får fast fot. Av hänsyn
härtill synes oss någon speciell utredning i ämnet icke höra påkallas,
utan medel ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att utgå redan på innevarande
års tillägsstat. Enär statsverkets fond av rusdrycksmedel under
innevarande år erhåller betydande tillskott och ändamålet med ifrågavavarande
anslag innebär ett ingripande till rusdryckshanteringens begränsande,
synes oss det ifrågavarande anslaget kunna utgå ur rusdrycksmedelsfonden.
»
Det torde vara otvivelaktigt, att lönnbränningen under senaste åren
å vissa orter inom landet tagit en sådan omfattning, att särskilda åtgärder
från det allmännas sida till hämmande av densamma synas vara
av nöden. Kraven på en efter tidsförhållandena anpassad lagstiftning på
området hava redan tidigare vid innevarande riksdag vunnit beaktande,
i det riksdagen bland annat fattat beslut om skärpning av gällande straffbestämmelser
för olovlig brännvinstillverkning. Men även frågan om de
sålunda straffbelagda förseelsernas upptäckande och beivrande är en angelägenhet
som synes påkalla statsmakternas särskilda uppmärksamhet.
Mot att, såsom av motionärerna påyrkats, staten lämnar bidrag till
förstärkning av polis- och åklagarorganisationen på vissa platser inom
vårt land kan visserligen invändas, att det till icke ringa del torde vara
inom städerna och vissa med dem jämförliga samhällen som en dylik
förstärkning framför allt är behövlig, samt att kostnaderna för utredning
av brott, begångna inom dylika samhällen, äro utgifter, vilkas täckande
i regel icke ankommer på statsverket. I avseende härå synes dock böra
11
Riksdagens skrivelse Nr 388.
erinras, att de förseelser, varom nu är fråga, icke endast riktas mot
den allmänna ordningen på den plats, där desamma begåtts. De genom
lönnbränningen uppkomna missförhållandena hava nämligen icke endast
en lokal karaktär, utan äro av en ur social synpunkt betydligt allvarligare
innebörd.
Det torde utan överdrift kunna sägas, att lönnbränningen synes
hota att äventyra upprätthållandet av vår nykterhetslagstiftning och det
arbete för folknykterhetens höjande, man därigenom velat befrämja, ävensom
de åtgärder i övrigt, som av statsmakterna företagits till motverkande
av dryckenskap. Med hänsyn till det statsintresse, som sålunda otvivelaktigt
föreligger, bör det enligt riksdagens mening icke möta betänkligheter
att staten i detta undantagsfall lämnar sin ekonomiska medverkan
till åtgärder, som eljest icke direkt ankomma på staten, och detta desto
mindre som medel för ändamålet finnas att tillgå från rusdrycksmedelsfonden,
vilkens anlitande i detta fall torde få anses stå i överensstämmelse
med de för fondens användning fastställda grunderna.
Riksdagen anser sig sålunda böra giva sin anslutning till det nu
motionsvis framförda förslaget om åstadkommande av ett effektivare bekämpande
av lönnbränningen.
Jämväl med avseende å beskaffenheten av de anordningar som skulle
vidtagas, har riksdagen funnit sig böra i huvudsak biträda vad motionärerna
härutinnan föreslagit. De ifrågasatta åtgärderna gå i första hand
ut på en förstärkning av polis- och åklagarmyndigheterna i de orter, där
lönnbränning i stor utsträckning förekommer, därvid dessa orter skulle
erhålla statsanslag för anställande av extra åklagare och polismän med
särskild uppgift att efterspana och beivra förbrytelser mot brännvinstillverkningsförordningen.
Men även i andra hänseenden synas utvägar stå
till buds för åstadkommande av effektivare uppsikt över lönnbränningen.
Att utstaka de närmare riktlinjerna härför har riksdagen emellertid ansett
lämpligen böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t. Riksdagen vill dock
uttala en förväntan, att de åtgärder, som befinnas böra vidtagas, verkställas
under samverkan och i samförstånd med vederbörande kommuner
och inskränkas att avse sådana platser, där lönnbränningen redan tagit
eller hotar att taga en sådan omfattning, som gör ett ingripande nödvändigt
till förhindrande av eljest uppkommande allvarliga missförhållanden.
Beträffande anslagets storlek har riksdagen ansett en nedsättning
kunna vidtagas i det av motionärerna föreslagna beloppet till 100,000
kronor eller samma summa som av 1918 års urtima rikdag beviljades
12 Riksdagens skrivelse Nr 388.
för i viss mån likartade anordningar, avseende en effektivare tillämpning
av prisockerlagen.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört, får riksdagen
anmäla, att riksdagen i anledning av de i ämnet väckta motionerna för
sin del medgivit, att från statsverkets fond av rusdrycksmedel må utgå
ett belopp av 100,000 kronor, avsett att, i enlighet med den plan Eders
Kungl. Maj:t må finna skäl fastställa, användas till bekämpande av olaga
brännvinstillverkning.
Stockholm den 17 juni 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, Grönska Tryckeriaktiebolaget. 1920.