Riksdagens skrivelse Nr 367.

5

Nr 367.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående beredande av
anslag utav statsmedel till svensk biblioteksverksamhet i
utlandet.

(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 28.)
(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)

Till Konungen.

Enskilda motionärer hava inom riksdagen gjort framställning därom,
att utredning måtte komma till stånd, huruvida och under vilka villkor
anslag av statsmedel må kunna utgå till svensk biblioteksverksamhet i
utlandet.

Här förevarande motion utgör ett led i strävandet att bevara sambandet
mellan hemlandet och de svenskar, som för längre eller kortare
tid slå sig ned i utlandet. Att bevarandet och stärkandet av detta samband
icke blott för de utomlands varande svenskarna utan även för moderlandet
är av särdeles stor betydelse torde väl numera vara så allmänt
erkänt, att det knappast behöver ytterligare framhållas. Motionärerna hava
också påmint om, att riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet,
vilken såsom namnet angiver, arbetar i detta syfte, vunnit allt jämt ökad
förståelse och anslutning bland svenskarna så väl här hemma som i utlandet.

Om svenskhetens bevarande i utlandet är av vikt, då bör det ock
vara angeläget att så långt som möjligt främja strävandet därför. Stats -

6

Riksdagens skrivelse Nr 367.

makterna hava också redan på flera sätt lagt i dagen sin goda vilja i
detta avseende. Uttryck härför äro de anslag, som årligen utgå för upprätthållande
av svensk undervisning åt svenska barn på ett flertal platser
utomlands, exempelvis Berlin, Hamburg och London. Skall varaktigt
resultat vinnas, är det emellertid ej nog med skolor, vilka ju så gott som
uteslutande måste ägna sig åt barnen. Lika viktigt är, att något göres
även för de äldre, enär det i skolan inhämtade eljest snart går förlorat,
helst bland dem, som ständigt vistas under främmande inflytelser. Upprättandet
av bibliotek med svensk litteratur blir då ett av de verksammaste
medlen i nämnda syfte.

Enligt uppgifter, hämtade ur en uppsats av förste bibliotekskonsulenten
Fr. Hjelmqvist, införd i Biblioteksbladet 1919, häftet 3, har också
ett flertal svenska föreningar i utlandet igångsatt svensk biblioteksverksamhet
i större eller mindre omfattning. Så har exempelvis vid Svenska
Gustavskyrkan i Ivöpenhamn upprättats ett bibliotek på över 1,300 band,
och en i samma stad bildad mera privat förening, Svenska klubben, har
också satt som sitt mål att genom bibliotek stärka samhörighetskänslan
hos svenskarna i den danska huvudstaden. På Jutland hava svenska
föreningar genom samverkan åstadkommit vandringsbibliotek med svensk
litteratur, och i Canada har startats eu svensk biblioteksverksamhet efter
ganska omfattande plan, det s. k. Svenska nationalbiblioteket, som avser
att underlätta anskaffandet och spridandet av svensk litteratur bland de
svensktalande i Canada.

Flertalet av de föreningar, som uppbära biblioteksverksamheten i utlandet,
äro emellertid ekonomiskt svaga och måste i betydlig utsträckning
anlita understöd från hemlandet. Så har riksföreningen för svenskhetens
bevarande i utlandet under 1919 utdelat understöd åt följande bibliotek i
utlandet: till vartdera av biblioteken vid Svenska klubben i Aarhus, Svenska
föreningen i Aalborg och Svenska föreningen i Horsens 200 kronor, till
svenska nationalbiblioteket i Canada 1,000 kronor och till skolbiblioteket
i Bompland, Argentina 250 kronor. Tydligt torde emellertid vara, att
det understöd, som på enskild väg kan lämnas, ej är tillräckligt för det
avsedda syftet.

Då uppstår frågan, om det ej kan anses vara ett svenskt statsintresse
att understödja en dylik biblioteksverksamhet, som har till mål att hos
utlandssvenskarna vidmakthålla och stärka kännedomen om och sambandet
med hemlandets kultur. Enligt riksdagens uppfattning måste detta anses
vara förhållandet, och vill riksdagen förorda en sådan åtgärd.

Skall staten understödja denna verksamhet, synes det vara riktigt att

Riksdagens skrivelse Nr 367.

7

därvid utgå från samma förutsättningar, som i allmänhet varit bestämmande
för understöd åt det frivilliga folkbildningsarbetet i hemlandet, nämligen
att ett verkligt intresse för saken kommit till uttryck å den plats, understödet
avser, samt att garantier finnas, att biblioteken verkligen komma
dem till godo, för vilka de äro avsedda. Det synes därför som borde det
uppställas som villkor för erhållande av understöd, dels att på enskild
väg anskaffas minst lika stort belopp som det sökta bidraget, dels att
biblioteken knytas till sådana sammanslutningar eller institutioner, som
kunna anses hava mera bestående eller officiell karaktär, i första hand
de svenska legationerna, de svenska utlandsförsamlingarna, svenska sjömanshem,
riksföreningen för svenskhetens bevarande o. d. Då det är av
vikt, att det enskilda initiativet ej förkväves, torde emellertid ej böra
krävas, att biblioteken nödvändigt skola stå under de officiella myndigheternas
förvaltning, utan synes det vara tillräckligt med eu viss kontroll
från dessa myndigheters sida.

Då det gäller anslag till bibliotek, upprättade av enskilda sammanslutningar,
torde dessutom för tryggande av verksamhetens stabilitet böra
fordras ett visst minimiantal medlemmar, exempelvis 100, i sammanslutningen
det gäller. Givetvis kan det i enskilt fall vara önskvärt att på en
plats få till stånd svensk biblioteksverksamhet, fastän så stark sammanslutning,
som här angivits, ej kunnat åstadkommas. I så fall torde riksföreningen
för svenskhetens bevarande i utlandet eventuellt med statsunderstöd
kunna taga hand om verksamheten.

För åstadkommande av nödig enhetlighet och koncentration torde i
regel anslag böra utgå till endast ett folkbibliotek och ett skolbibliotek
med eller utan filialer på samma plats. Ävenledes böra utfärdas bestämmelser
för det fall att bibliotek vanvårdas eller förening, som upprättat
biblioteket, upplöses.

Beträffande här föreliggande fråga yttrar vidare förste bibliotekskonsulenten
i förut åberopade uppsats:

»Även studiecirkelrörelsen kan givetvis tänkas överflyttad till utlandet.
Med hänsyn till vad som nyss framhölls angående det just i fråga
om utlandet särskilt trängande behovet av koncentration och enhetlighet i
biblioteksverksamheten, synes emellertid detta överflyttande böra ske under
villkor, som något avvika från de nu i hemlandet gällande. Så synes
böra föreskrivas, att studiecirkelns böcker skola, sedan de i ett års tid
cirkulerat bland cirkelns medlemmar, införlivas med platsens statsunderstödda
svenska folkbibliotek, för den händelse cirkeln ej disponerar någon
egen, särskilt lämplig bibliotekslokal, i vilket fall dess bibliotek bör kunna

8

Riksdagens skrivelse Nr 367.

förvaltas som en filial under folkbiblioteket, efter samma regler som detta
och under kontroll av dess styrelse. En nödvändig följd av en dylik
bestämmelse är, att en studiecirkel skall kunna få statsunderstöd, endast
om ett statsunderstött folkbibliotek redan förut finnes på platsen. A andra
sidan synes något minimum ej behöva föreskrivas i fråga om cirkelns
medlemstal. Ett nödvändigt villkor bör vara, att cirkeln är ansluten till
något riksförbund i hemlandet. Givetvis bör det framhållas som en av
folkbibliotekets viktigaste uppgifter att stå dylika studiecirklar till hjälp
med särskilt liberala lånevillkor i fråga om böcker, som cirkeln behöver
för sitt arbete.

Två stora områden av utlandssvenskar torde emellertid kunna helt
undantagas från möjligheten att av svenska staten erhålla understöd för
biblioteksverksamhet. Detta gäller först och främst om Finland. De
svenskar, som uppehålla sig här, ha i regel ej någon svårighet att få tillgång
till offentliga svenskspråkiga bibliotek. Även Nordamerikas förenta
stater synes man möjligen kunna se bort ifrån, då de amerikanska offentliga
biblioteken på alla platser, där det svenska elementet är någorlunda
talrikt, vanligen söka tillgodose behovet även av svensk litteratur.»

I detta uttalande kan riksdagen i huvudsak instämma, även om vissa
platser i Nordamerikas förenta stater måhända böra kunna komma i fråga
till erhållande av statsunderstöd.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och under vilka villkor anslag
av statsmedel må kunna utgå till svenska bibliotek i utlandet, samt till
riksdagen inkomma med de förslag, vartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 18 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.