Riksdagens skrivelse Nr 36G.

1

Nr 366.

Godkänd av första kammaren den 18 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 18 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående vidtagande av
åtgärder för åstadkommande av en djuphamn å Sveriges
sydkust.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 33.)
(Andra kammarens tredje tillfälliga utskottets utlåtande nr 10.)

Till Konungen.

Uti en inom riksdagen gjord framställning liar framhållits behovet
därav, att eu skyndsam utredning i ett sammanhang komme till stånd av
frågan om en planmässig utveckling av Sveriges sjöfartspolitik och dess
sjöfartsförbindelser såväl med grannländerna som med avlägsna länder.

I vederbörlig ordning hava utlåtanden i ärendet infordrats från järnvägsstyrelsen
och kommerskollegium, varjämte yttranden avgivits av Sveriges redareförening,
Sveriges allmänna exportförening, Sveriges allmänna sjöfartsförening,
handels- och sjöfartsnämnden i Malmö, hamnstyrelsen i Karlskrona,
en av stadsfullmäktige i Karlshamn tillsatt kommunikationskommitté och samtliga
handelskamrar i riket. Nämnda utlåtanden och yttranden i ärendet återfinnas
såsom bilagor till andra kammarens vederbörande utskotts utlåtande.

Syftet med förevarande motion är att åstadkomma en fullständig utredning
rörande de åtgärder i trafikhänseende, som med de genom världskriget
åstadkomna förändringar uti det allmänna världspolitiska läget såsom
bakgrund kunna för vårt lands vidkommande anses erforderliga för
att trygga landets framtida ekonomiska liv.

Utgångspunkten för ifrågavarande framställning utgör motionärens övertygelse,
att de förändrade världspolitiska förhållandena komma att medföra
en väsentlig omläggning av de transoceana sjöfartsvägarna till de inre delarna
av Östersjön. Med full visshet anser motionären det kunna förväntas,
att de stora utländska transmarina rederierna av ekonomiska och
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 3(16—369. I

2

Riksdagens skrivelse Nr 366.

trafiktekniska skäl i allmänhet icke längre skola låta sina fartyg taga vägen
omkring Skagen, utan att den stora stråkvägen från Nordsjön till det
östereuropeiska upplandet skall komma att gå genom Kielkanalen till den
nyskapade politiska medelpunkten Danzig. För att effektivt kunna möta
konkurrensen från en utländsk djuphamn vid Östersjöns södra kust, anser
motionären det nödvändigt, antingen att Flintrännan fördjupas eller att på
annat håll en djuphamn skapas eller upparbetas i Sverige på minsta möjliga
avstånd från huvudtrafikledernas brännpunkt mellan Skåne och Eugen.

Riksdagen har icke kunnat undgå att ägna särskild uppmärksamhet åt
vad motionären i sistberörda delar av motionen anfört, och riksdagen har
därvid funnit, att motionen härutinnan innehåller ett uppslag av sådan
beskaffenhet, som torde böra av statsmakterna beaktas.

Härvidlag vill riksdagen betona, att riksdagen ingalunda underskattar
vare sig de invändningar, som från skilda håll blivit framförda gent emot
motionen jämväl i denna del, eller de svårigheter, som givetvis komma att visa
sig förenade med en närmare undersökning av det ifrågavarande problemet.

I förstnämnda avseende framträder främst frågan, huruvida motionären
riktigt bedömt läget med hänsyn till den transmarina östersjöfartens blivande
utveckling. Den av riksdagens vederbörande utskott förebragta utredningen
i ärendet giver visserligen vid handen, att tidpunkten ännu icke
är inne för ett definitivt besvarande av denna fråga; det kan exempelvis
framhållas, att såväl handels- och sjöfartsnämnden i Malmö som Skånes
handelskammare anse, att tyngdpunkten för sjöfarten å Östersjön alltjämt
kommer att vara förlagd till Öresund. A andra sidan hyser riksdagen
den uppfattning, som bestyrkts utav åtskilliga av de i ärendet till riksdagens
vederbörande utskott inkomna utlåtandena, att det av motionären
uppdragna utvecklingsbeloppet i icke oväsentlig mån synes bära sannolikhetens
prägel, och att det ur sådan synpunkt torde vara väl motiverat, att
all möjlig uppmärksamhet ägnas detsamma.

Denna uppmärksamhet synes utskottet böra i första hand inriktas på
möjligheten att kunna direkt i största möjliga utsträckning tillgodogöra oss
den väntade transmarina öster sjötrafiken för tillgodoseende av såväl vår
import som export. Skulle det visa sig, att de förutsättningar, varå
motionären i allt väsentligt byggt sin förevarande framställning, komme
att realiseras, eller med andra ord, att den transoceana trafikens huvudväg
till Östersjön och Danzig skulle bliva Kielkanalen, måste riksdagen i
likhet med motionären hålla före, att det är ett svenskt och ett statligt
svenskt intresse, att sådana åtgärder vidtagas, som i vidast möjliga mån
kunna vara ägnade att draga till Sveriges kuster åtminstone så mycket av

Riksdagens skrivelse Nr 366.

3

denna trafik, som gör det möjligt för exempelvis ett antal av våra importörer
att undvika den ytterligare fraktkostnaden för erforderliga varors särtransport
från Danzig eller någon annan hamn på andra sidan Östersjön.

Av vad riksdagen ovan anfört rörande svårigheterna för ett bedömande
av värdet utav de utav motionären antagna förutsättningar lärer
framgå, att en dylik utredning i första hand måste komma att innebära
en undersökning av samma förutsättningars existens. Denna undersökning
torde sålunda böra omfatta den föreliggande världspolitiska situationen,
huvudsakligen i dess handelspolitiska yttringar, såvitt desamma beröra
Östersjöländerna, frågan om Kielkanalens internationalisering och därmed
sammanhängande frågor av trafikteknisk art, stämningar och planer inom
industri-, handels- och redarekretsar, framför allt uti Amerika och England
samt Japan och särskilt i vad dessa planer avse vårt lands intressen, omfattningen
av vår import och export, i den mån densamma kan antagas
vara i ett eller annat avseende beroende av de nya trafikförhållandena i
Östersjön, frakttariffer o. s. v.

Kesultatet av den nu antydda delen av den ifrågavarande utredningen
torde öva ett väsentligt inflytande på samma utredning i övrigt, nämligen
å den del därav, som skulle avse en opartisk, allsidig och grundlig undersökning
av de möjligheter, som å vår södra östersjökust kunna förefinuas
för det åsyftade upptagandet av den transoceana östersjötrafiken.

Att sistnämnda undersökning först och främst måste avse hamnförhållandena
ligger i öppen dag. Det gäller att finna den ur olika synpunkter
för ifrågavarande syftes förverkligande lämpligaste hamnplatsen samt att
därefter överväga, vilka åtgärder som kunna vara att vidtaga för att
denna plats skall kunna på mest tillfredsställande sätt fylla sitt ändamål.

Motionären har i motionen anfört en synpunkt, som synes riksdagen
böra i detta sammanhang vinna behörigt beaktande. Motionären framhåller
nämligen, att vårt lands hamnpolitik hittills huvudsakligen letts av
dess sjöstäder. Här förelåge emellertid en uppgift, där man med skäl
kunde fråga sig, om den vanliga metoden för hamnarnas utveckling under
inbördes konkurrens mellan olika hamnstäder vore ägnad att föra till
målet. Om man, anför motionären, förutser den med tiden dominerande
betydelsen för vår transmarina sjöfart av en första rangens hamn vid
Östersjön, vore det påtagligen — ehuru avseende en utveckling på lång
sikt — nödvändigt att målmedvetet och utan onödigt dröjsmål förbereda
en möjligast god lösning. Under alla förhållanden syntes det vara nödvändigt,
att statsmakterna sökte göra klart för sig, vad som lämpligen
borde åtgöras och sedan inrätta sina handlingar därefter.

4

Riksdagens skrivelse Nr 36''6.

Eiksdagen kan i stort sett instämma i de synpunkter motionären
framhållit beträffande hamnfrågan.

Eiksdagen anser det med sin uppfattning i ämnet vara uteslutet, att
den av riksdagen avsedda utredningen skulle kunna verkställas av enskilda
eller kommuner, och riksdagen förmenar, att berörda förhållande följer av
själva denna utrednings art och närmare beskaffenhet. I alldeles särskilt
hög grad avser utredningen att tillgodose statliga och icke individuella
grupp- eller kommunala intressen, och måste därför å utredningen ställas
kravet å en fullständig förutsättningslöshet. Eedan de i ämnet till riksdagen
gjorda uttalandena giva vid handen, vilka svårigheter, som skulle
möta för uppnående av denna objektivitet, därest statsmakterna skulle vid
hithörande frågors bedömande vara hänvisade allenast till utredningar,
verkställda exempelvis av vederbörande kommuner. Dessa svårigheter
skulle givetvis icke bliva mindre därigenom att utredningen med nödvändighet
kommer att omfatta åtskilliga lokala kommunikationsspörsmål, frågorna
om järnvägsförbindelser till och från den eventuellt blivande centralhamnen
m. m.

Eiksdagen vill icke underlåta att framhålla, hurusom styrelsen för
Sveriges allmänna sjöfartsförening, som uti sitt över motionen avgivna
yttrande i övrigt förklarat sig icke kunna biträda motionen i den form
den av motionären givits, i samma yttrande anfört, att styrelsen å andra
sidan ingalunda underskattade betydelsen av att från statens sida företoges
undersökningar till sjöfartens gagn inom sådana mera begränsade
områden, där statens direkta ingripande eller medverkan kunde finnas behövlig,
samt att i sådant hänseende motionen kunde anses innebära beaktansvärda
uppslag. Eiksdagen kan för sin del ansluta sig till den ståndpunkt,
som Sveriges allmänna sjöfartsförening härutinnan intagit.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida de av världskriget föranledda
förändringar med avseende å den internationella sjöfarten å Östersjön betinga
vidtagande av åtgärder för åstadkommande av en djuphamn å Sveriges
sydkust, samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill en sådan utredning
kan föranleda.

Stockholm den 18 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.