6
Riksdagens skrivelse Nr 365.
Nr 365.
Godkänd av första kammaren den 15 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 15 juni 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående beredande av
statsbidrag till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet
i riket.
(Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 27.)
(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 3.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion har framhållits önskvärdheten
därav, att utredning kornine till stånd, i vad mån och på vad sätt staten
kunde lämna bidrag till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet i
riket, samt därefter snarast möjligt för riksdagen måtte framläggas det
förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Förevarande fråga har förut varit föremål för riksdagens behandling
genom en vid 1919 års riksdag väckt motion, som biand annat avsett
att åstadkomma utredning, huruvida och under vilka förutsättningar skoldistrikt
må kunna erhålla statsbidrag till skolbyggnader.
Över den då väckta motionen infordrades i vederbörlig ordning yttrande
av skolöverstyrelsen.
I sin skrivelse i ämnet anförde överstyrelsen, att överstyrelsen redan
under sitt första verksamhetsår haft uppe till övervägande frågan om
statsunderstöd i någon lämplig form för skolhusbyggnader, och att styrelsen
varit betänkt på att göra framställning i förevarande fråga till
Eders Kungi. Maj:t, men att så ej skett, enär överstyrelsen icke varit
Riksdagens skrivelse Nr 365.
7
i tillfälle att då åstadkomma den närmare utredning, varpå en framställning
i sådant hänseende kunde grundas.
Överstyrelsen meddelade vidare i berörda skrivelse, att en ekonomisk
utredning med det syfte, som i då avsedda motion antytts, måste tillhöra
det utredningsarbete angående folkskoleväsendet, varmed överstyrelsen för
närvarande vore sysselsatt.
Riksdagen har därför nu kunnat inskränka sig till att under hand
hos överstyrelsen begära upplysning angående sagda utredningsarbetes
inom överstyrelsen fortskridande. Det har därvid inhämtats, att ifrågavarande
utredningsarbete så till vida ännu befinner sig på det förberedande
stadiet, att man, ehuru visserligen primäruppgifter från de respektive
skoldistrikten insamlats, likväl ännu ej hunnit statistiskt bearbeta det
insamlade materialet, än mindre uppdraga några riktlinjer för de åtgärder,
som kunna bliva erforderliga. I överstyrelsen har också uttalats den
meningen, att det fortfarande skulle vara ett värdefullt stöd, om riksdagen
beslutade skrivelse till Eders Kungl. Maj:t på sätt motionärerna
vid innevarande riksdag föreslagit.
En av de viktigaste, ja, kanske främsta omständigheter, med vilka
man måste räkna, då det gäller att åstadkomma förbättringar på folkskoleväsendets
område, är helt naturligt de ekonomiska förhållandena inom
skoldistrikten. I hundratals fattiga, skattetyngda kommuner ha därför av
ekonomiska skäl trots stora ansträngningar skolväsendet icke kunnat på
ett tillfredsställande sätt ordnas.
Den största posten i kommunernas budget utgöres, som bekant, ofta
av anslagen till nödiga skolhusbyggnaders uppförande och vidmakthållande.
Stegrade arbetslöner och materialpris ha under de senare åren gjort skolhusbyggnadstungan
svårare än någonsin, ja, i många fall så svår, att den
utgör ett bestämt hinder för folkskoleväsendets tidsenliga utveckling. Särskilt
gäller detta givetvis just de fattigare landskommunerna.
Ur såväl skatteutjämningssynpunkt som med hänsyn till skolväsendets
bästa är det alltså av den allra största betydelse, om, såsom i förevarande
motion ifrågasatts, skoldistrikten genom anslag av statsmedel beredas
behövliga lättnader i de dryga kostnaderna för anskaffande av skollokaler.
Riksdagen förbiser härvid icke, att det anslag, som för sådant ändamål
skulle behöva anvisas, måste bliva mycket stort.
Då en tillfredsställande lösning av denna fråga emellertid är oundgängligen
nödvändig, synes den angivna omständigheten icke få verka
avskräckande, utan allenast mana till största möjliga varsamhet vid anslagsfördelningen.
Behovet av understöd bör således i varje särskilt fall nog
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 365.
grant undersökas. Nödig hänsyn synes ock böra tagas till i vad mån
kommunerna genom upptagande av lån eller genom anskaffande av medel
på annat sätt redan sökt sörja för sitt skolväsen. Det skulle ju uppenbarligen
innebära en orättvisa, om kommuner, som genom försummelse av
sitt skolväsen undgått skuldsättning, genom anslag av statsmedel finge
sina omkostnader minskade, under det att kommuner, som för berörda
angelägenhet skuldsatt sig, icke skulle erhålla samma förmån.
Yad angår grunderna för anslags beviljande synas dessa först efter
noggrann utredning kunna närmare angivas.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, i vad mån och på vad sätt staten må
lämna bidrag till uppförande av byggnader för folkskoleväsendet i riket,
samt därefter snarast möjligt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda.
Stockholm den 15 juni 1920.
Med undersåtlig vördnad.
Stockholm, O. L. Svanbäcks Boktryckeri 1920.