Riksdagens skrivelse Nr 322.
1
Kr 322.
Godkänd av första kammaren den 16 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående lönereglering för domänverkets personal
ävensom en i ämnet väckt motion.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 74.)
\
Till Konungen. I
I en till riksdagen den 5 mars 1920 avlåten proposition, nr 271,
bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att
dels godkänna det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till avlöningsreglemente
för tjänstemän vid domänverket att träda i tillämpning
från och med den 1 januari 1921;
dels besluta, att under erforderlig övergångstid reduktion i den i
21 § av samma reglemente angivna semestertiden skall vidtagas i den
mån sådant påkallas av bristen på övad reservpersonal eller andra omständigheter,
därvid bör tillses, att i den mån olika semestertid anses
böra stadgas för befattningshavare tillhörande samma lönegrad, äldre
befattningshavare så vitt möjligt komma i åtnjutande av längre semester
än yngre befattningshavare av sådan grad;
dels medgiva, att Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser i
fråga om övergång på ny stat för personal vid domänverket;
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 322—324. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 322.
dels ock besluta, att, där tjänsteman vid domänverket med tillämpning
av nu gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del av
avlöningen i förskott, skall vid ingången av år 1921 till honom på statsverkets
bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen
skulle hava i den befattning han vid utgången av år 1920 innehade, i
förskott uppburit för januari månad 1921, om de hittillsvarande avlöningsbestämrnelserna
då fortfarande varit gällande, vilket belopp för
tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter fri bostad jämte fritt
bränsle och eventuellt fri belysning, skall ökas med värdet, enligt domänstyrelsens
uppskattning, av denna förmån för en månad.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft en
inom riksdagen väckt motion nämligen nr 257 i första kammaren,
vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr
271 angående lönereglering för domänverkets personal och att riksdagen
i dess ställe måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om skyndsamt utarbetande
av och framläggande för riksdagen av förslag till lönereglering för domänverkets
personal, förutsättande en omorganisation av domänverkets tjänstebefattningar,
ledande framförallt till att den större dugligheten och ekonomiska
förmågan vid revirförvaltningen erhåller högre avlöning ävensom
att inom verket personalen må kunna förflyttas på för förvaltningen
lämpligaste sätt, samt att riksdagen behagade medgiva, att det förslag
till avlöniugsreglemente, som ingår i Kungl. Maj:ts proposition nr 271,
må provisoriskt tillämpas under år 1921.
Den föreliggande propositionen grundar sig på ett av kommunikationsverkens
lönekommitté den 18 december 1919 enligt av Kungl.
Maj:t lämnat uppdrag avgivet betänkande angående lönereglering för
domänverket. Riksdagen vill redan här erinra, att jämlikt det Kungl.
Maj:ts beslut, varigenom kommittén erhöll berörda uppdrag, kommittén
jämväl skulle hava att utreda uppkommande organisationsfrågor, men att
kommittén, sedan domänstyrelsen på av kommittén framställd förfrågan
meddelat, att styrelsen med hänsyn till vissa under de senaste åren
beslutade rätt viktiga organisatoriska förändringar,1 icke ansåg sig nu
böra ifrågasätta några ytterligare och, sedan vederbörande departementschefs
yttrande inhämtats, funnit sig i allt väsentligt böra begränsa sin
behandling av frågan om lönereglering inom ramen av den nuvarande
organisationen. 1
1 Åsyftas huvudsakligen inrättande av en överdirektörs- och souschefsbefattning i domänstyrelsen
samt av domänfullmäktigeinstitutionen.
3
Riksdagens skrivelse Nr 322.
Vid sin hemställan den 6 december 1918 till Kungd. Maj:t att
lämna kommunikationsverkens lönekommitté i uppdrag- att utreda frågan
om definitiv lönereglering i fråga om personalen vid skogsstaten och
statens skogsskolor gav föredragande departementschefen uttryck för
den åsikten, att det borde undersökas, i vad mån avlöningsförhållandena
för sagda personal kunde ordnas efter likartade grunder med dem, som
gälla för kommunikationsverkens personal. Det av kommittén nu framlagda
förslaget bygger i vidsträckt grad på en sådan likhet. Kommittén
har vid närmare prövning funnit kommunikationsverkens avlöningssystem
vara för domänverkets del lämpligt och kunna i huvudsakliga delar
komma i tillämpning. Domänstyrelsen har i sitt över kommitteförslaget
avgivna utlåtande förklarat sig dela denna mening. Jämväl departementschefen
har anslutit sig till de huvudprinciper, som ligga till grund
för detta förslag. Då dessa principer, såsom departementschefen jämväl
erinrat, i fjol gillades av riksdagen beträffande de övriga affärsdrivande
verken har riksdagen icke ansett sig hava anledning att närmare ingå
på desamma utan inskränker sig riksdagen till att i korthet redogöra för
olikheterna i Kungl. Maj:ts och kommitténs förslag.
Kungl. Maj:ts förslag skiljer sig sålunda från kommitténs förslag
huvudsakligen däri, att under det kommittén i sitt förslag till löneplan
genomgående placerat vederbörande befattningshavare vid domänverket
en klass lägre än motsvarande befattningshavare vid kommunikationsverken,
Kungl. Maj it av angivna skäl ansett domänverkstjänstemännen
böra i avlöningshänseende fullt jämställas med kommunikationsverkens
befattningshavare. Kommittén har som skäl för sin ståndpunkt
i vad angår den lokala skogsstatspersonalen anfört, att domänverket, som
visserligen kunde, såsom affärsdrivande verk betraktat, fullt jämföras med
de övriga affärsdrivande verken, likväl med avseende å tjänstgöringsförhållandena
därstädes företedde så pass stora olikheter, att dess tjänstemän
i avlöningshänseende icke kunde fullt jämställas med befattningshavarna vid
kommunikationsverken. Ifråga speciellt om befattningshavarna vid domänstyrelsen
har kommittén funnit den av kommittén föreslagna dagliga
tjänstetiden, liksom för närvarande, av sex timmar — mot kommunikationsverkens
sju timmar — motivera den föreslagna avlöningsskillnaden.
Kungl. Maj:t åter har i anslutning till sitt förslag om den dagliga tjänstgöringstidens
utsträckning till sju timmar ansett jämväl ifrågavarande
tjänstemän böra komma i åtnjutande av samma avlöningsförmåner, som
tjänstemännen vid kommunikationsverkens styrelser. Skillnaden i avlöningsbeloppen
enligt Kungl. Maj:ts och kommitténs förslag till löneplan
variera, beroende på befattningarna, i stort sett mellan 150—500
4 Riksdagens skrivelse Nr 322.
kronor. Utöver den nu angivna uppflyttningen över lag innebär Kung!.
Maj:ts förslag, att domänfiskalen och llottledsingenjören skulle i förhållande
till kommitténs förslag uppflyttas en klass, något som med hänsyn
till dessa två befattningshavares fristående ställning ansetts kunna
ske utan rubbning av löneplanen i övrigt.
I fråga om de särskilda befattningshavarnas gruppering har kommittén
tagit hänsyn till — förutom såsom vid kommunikationsverken
dyrort — jämväl svårskötthet, kallort och ödslighet. Med utgångspunkt
från talet 10 för den mest ogynnsamt ställda befattningshavaren
har kommittén ansett, att vid grupperingen dyrortsmomentet borde
ingå med 4 poäng samt vartdera av övriga moment med 2 poäng.
Departementschefen åter har tillstyrkt, att förstnämnda tal höjes till 12
och att svårskötthetsmomentet, vilket enligt hans mening borde tillmätas
större betydelse vid avlöningens bestämmande, borde tillerkännas 4 poäng.
I övrigt sammanfalla, om man bortser från några mindre detaljer,
Kungl. Maj:ts förevarande framställning med kommitténs förslag.
Domänstyrelsens ovanberörda utlåtande, varigenom styrelsen tillstyrkt
grundprinciperna i lönekommittéus förslag, åtföljdes på sätt framgår
av statsrådsprotokollet emellertid av ett särskilt yttrande av de båda
domänfullmäktige, vari kommittéförslaget ägnades en skarp kritik, särskilt
med hänsyn till den strävan, som däri gjort sig gällande, att på
domänverkets personal söka åvägabringa i det närmaste samma avlöningsbestämmelser
som ifråga om kommunikationsverken, i förhållande till
vilka verk domänverket enligt fullmäktiges mening företedde grundväsentliga
olikheter. Vidare höllo fullmäktige före, att i samband
med lönereglerings frågan jämväl bort upptagas spörsmålet om vissa förändringar
i domänverkets nuvarande organisation, vilka syntes domänfullmäktige
av stort behov påkallade. Samtidigt framlade fullmäktige
ett på mera praktiska synpunkter byggt organisations- och löneförslag,
och ansåge sig fullmäktige så mycket mera böra göra detta, som domänfullmäktigeinstitutionen
syntes dem vara upprättad för att i statens
skogshushållning låta åsikter och förslag bli hörda, vilka kunna bringa
densamma i möjligast intima samband med det praktiska livet och dess
krav. Det är med utgångspunkt från detta förslag, som i motionen
hemställes om förnyad utredning i ärendet.
Vid jämförelse med de övriga affärsdrivande verken kommer motionären
till den uppfattningen, att de underordnade tjänstemännen därstädes
i så gott som alla grader, för ett rätt fyllande av sina uppgifter,
i stort sett i regel endast hava att följa vederbörande instruktioner och
reglementen, och att ledningen till följd härav äger möjlighet att mera
5
Biksdagens skrivelse Nr 322.
omedelbart utöva sin dirigerande verksamhet samt när som helst kontrollerande
ingripa och rätta eventuellt begångna fel och misstag. Vid
dessa verk vore det med andra ord på ledningen, som verksamhetens
resultat närmast berodde. Vid domänverket konstaterar motionären förhållandet
vara ett annat. Naturligen spelar enligt motionärens mening
även här en duglig och framstående ledning en mycket stor roll? men
dennas möjlighet att nå ett gott resultat vore vid detta veik så mycket
mera beroende av ett icke blott sakkunnigt, dugligt och intresserat
utan även av ett verkligt hängivet och uppoffrande arbete från den
underordnade personalens sida. Särskilt fäster motionären i detta avseende
uppmärksamheten på den mellangrupp av tjänstemän, som utgöies
av revirförvaltarna. I motsats till vad fallet vore beträffande motsvarande
tjänstemän inom varje annat område av förvaltningen, åvilade dessa givetvis
på grund av det levande förvaltningsobjektets, skogens, art och
natur — sådana uppgifter, att verksamhetens hela resultat närmast berodde
av det sätt, varpå dessa bedreve och utförde sitt arbete. Inom
intet annat område kunde, ansåg motionären, uppvisas, att en befattningshavare
i motsvarande ställning ägde så stora möjligheter att, utan
att begå tjänstefel, tillföra eller avföra statsverket, betydande belopp.
Vid sådant förhållande vore det enligt motionärens uppfattning ur
statsekonomisk synpunkt av största vikt, att framförallt ifrågavarande
befattningshavare, vilka »bildade den axel, varom varje lönereglering
beträffande domänverket måste röra sig», bereddes en löneställning, som
vore ägnad att mer än hittills egga vederbörande till ansträngning för
att av förvaltningsobj ektet utvinna bästa möjliga resultat. Att härvid
förfara på sätt det av Kungl. Maj:t nu framlagda förslaget innebure nämligen
att — visserligen till ett förhöjt belopp —1 bestämma lönerna i
stort sett lika för alla revirförvaltare, syntes motionären icke vara den
rätta vägen, då arbetsprestationen på sätt ovan antytts vore i hög grad
beroende av revirförvaltarens personliga egenskaper. Det gällde i stället
att utfinna ett system, varigenom ovan uttalade önskemål kunde tillgodoses
och detta kunde enligt motionärens uppfattning endast ske därigenom,
att lönen sattes i intimast möjliga samband med arbetsresultatet. Ur
donna synpunkt föreslår motionären en med hänsyn till revirens mer
eller mindre krävande skötsel verkställd uppdelning i klasser med avsevärt
olika löner för revirförvaltarna inom de särskilda klasserna. Med
do synnerligen skiftande förhallandena i olika avseenden inom skilda
revir måste nämligen ytterst olika krav ställas pa vederbörande reviiförvaltares
kvalifikationer. Revirklassernas antal har motionären förslagsvis
ifrågasatt till tre. Av reviren borde 65 procent inrangeras i
6 Riksdagens skrivelse Nr 322.
lägsta, eller första klassen, 25 procent i andra klassen samt 10 procent
i tredje klassen, vilket med det nuvarande revirantalet skulle inom de
olika klasserna bliva respektive 89, 35 och 14 revir. Med denna klassindelning
skulle enligt motionärens uppfattning, jämväl följa, att revirförvaltaren
icke eu gång för alla bundes vid bestämda revir utan bleve skyldig
att underkasta sig förflyttning. Genom en sådan anordning vunnes
den obestridliga fördelen — varförutan enligt motionärens mening för
övrigt en verkligt framgångsrik skogsskötsel från statens sida icke vore
möjlig — att vederbörande revirförvaltares arbete städse kunde utnyttjas
på det ur nämnda synpunkt lämpligaste sättet, I händelse av förflyttning
. utan egen ansökan borde revirförvaltaren beredas ersättning för
flyttningskostnader.
I avseende å lönebeloppen för ifrågavarande befattningshavare har
motionären — dock endast reservationsvis — ifrågasatt grundlöner, vilka
i lönegruppen A skulle för de tre olika revirklasserna uppgå till respektive
7,140, 8,580 och 10,020 kronor. Slutlönen skulle exempelvis i lönegruppen
D uppgå, till respektive 9,300, 10,740 och 12,180.
För att möjliggöra en premiering av de bäst skötta reviren borde
utöver den ordinarie lönen enligt motionärens mening ett system med
förvaltningspremier införas. Dessa hava förslagsvis upptagits till 10,000
kronor,, att utgå tidigast efter fem år, och vore avsedda att utdelas efter
inspektion av en särskild för ändamålet tillsatt nämnd.
Beträffande kronojägarna, vilka jämväl syntes motionären hava
en betydelsefull uppgift att fylla, har motionären ansett dessa böra utöver
lönen, vilken kunde hållas inom det av Kungl. Maj:t föreslagna
beloppet, kunna tillerkännas flitpenningar för visad duglighet och flit.
Flitpenningarnas belopp har upptagits till 1,000 kronor, att kunna
utgå tidigast efter tre år.
För överjägmästare, beträffande vilka några förvaltningspremier ej
ifrågasatts, har motionären föreslagit en grundlön i lönegrupp A av
10,980 kronor. Slutlönen i de olika grupperna borde växla mellan
12,420 och 13,860 kronor.
I fråga om domänstyrelsen har motionären förordat inrättande av
ytterligare en överdirektörsbefattning med speciell uppgift att leda själva
affärsrörelsen. Genom en sådan anordning förändrades byråchefernas
betydelse och de borde icke då kunna betraktas såsom principiellt krävande
högre avlöning än över jägmästarna.
Då motionären med ovan angivna utgångspunkt ansåge, att det
skulle vara i hög grad att beklaga, därest det av Kungl. Maj:t i förevarande
proposition framlagda löneregleringsförslaget nu bleve av riks
-
7
Riksdagens skrivelse Nr 322.
dagen definitivt antaget och därigenom en omorganisation i föreslagen
riktning, åtminstone för en längre tid framåt, omöjliggjord, har motionären,
samtidigt inseende vikten av att domänverkets personal redan från
och med år 1921 beredes förbättrade löner, ifrågasatt antagande för år
1921 endast såsom provisoriskt av Kungl. Maj:ts förslag, med allenast
viss ändring i avseende å generaldirektörens och överdirektörens löneförmåner,
vartill riksdagen återkommer här nedan. På samma gång har
motionären såsom ovan nämnts hemställt om förnyad utredning av domänverkets
löne- och organisationsfråga.
Jämväl riksdagen håller före, att det varit önskvärt, om vid den i
ärendet verkställda utredningen angående lönereglering för domänverkets
personal, såsom ursprungligen varit avsett, även upptagits själva organisationsfrågan.
Domänverkets egenskap av ett i allt högre grad affärsdrivande
företag synes nämligen riksdagen, i olikhet med domänstyrelsen,
redan i och för sig göra vissa förändringar i den nuvarande
organisationen av behovet påkallade. Härtill kommer, att domänverket
enligt riksdagens mening i förhållande till de övriga affärsdrivande
verken intager eu utpräglad särställning. Jämförelsen med
kommunikationsverken synes riksdagen så mycket mindre äga fog, som
dessa, såsom affärsdrivånde verk betraktade, i motsats till vad förhållandet
är ifråga om domänverket, äro rena monopolföretag. Under det
att prisen på trä varumarknaden liksom prisen på jordbrukets produkter
äro beroende av fluktuationerna på världsmarknaden, kunna verkningarna
av inträffande ogynnsammare konjunkturer för kommunikationsverkens
vidkommande, i allmänhet regleras genom motsvarande höjningar
i vederbörande taxebestämmelser. Då vidare domänverkets arbetsuppgifter
torde vara av ytterst skiftande natur och i hög grad beroende
av lokala förhållanden, låter sig en schematisering av arbetet ej gorå
annat än till en viss grad, vilket däremot vid kommunikationsverken i
mycket vid omfattning är möjligt. För den särskilda arten av de uppgifter,
som åvila domänverkets personal, har departementschefen själv i
sin i statsrådsprotokollet framförda kritik över lönekommitténs förslag
lämnat en enligt riksdagens mening synnerligen belysande framställning,
vilken riksdagen anser lämpligt här återgiva. Departementschefen yttrar
sålunda:
»Det är särskilt en omständighet, som icke synes hava blivit vederbörligen
beaktad, nämligen den ekonomiska betydelsen av den jämförelsevis
självständiga och fria verksamhet, som måste tillkomma skogsstatspersonalen.
Vid övriga affärsdrivande verk sker tjänstgöringen efter
detaljerade reglementen eller andra föreskrifter, vilka skola av tjänste
-
8
Riksdagens skrivelse Nr 322.
männen ytterst noga och vaksamt iakttagas, vilket, förvisso kräver stor
plikttrohet, uthållighet och nit. Vid skogsstaten är verksamhetens resultat
däremot i hög grad beroende av den enskilde tjänstemannens
initiativ, företagsamhet och förmåga att bedöma förhållandena. Både
vid avverkningar, skogskulturer och försäljningar, ja vid snart sagt alla
skogsmannens arbeten är det ekonomiska resultatet avhängigt av den
skicklighet och klokhet, varmed han gått till sitt verk. På grund av
arbetets natur är det oundgängligt, att han erhåller en vidsträckt rätt
till att själv träffa avgörande i dessa hänseenden, ett avgörande som kan
vara ganska svårt, som kräver omdöme och anpassningsförmåga och
måste bliva olika å olika platser med skilda skogstyper, tillgång å arbetskrafter,
transport- och avsättningsförhållanden m. m. och som även
kan på grund av prislägets förändringar m. in. utfalla olika vid olika
tillfällen. Han måste alltid i viss mån och i större grad, ju högre och
mer ansvarsfull tjänst han har, vara affärsman jämte det han är skoglig
fackman. Han har i sin ganska fria och i viss mån okontrollerbara vård
statens stora andel i vårt lands kanske värdefullaste naturtillgångar, vilka
äro av så oerhörd betydelse i mångahanda hänseenden både nu och
för framtiden. Ett beslut av honom i en skogsfråga kan till sina verkningar
sträcka sig över generationers livslängd. Vad jämförelsen med
vattenfallsverket beträffar må särskilt framhållas, att skogsmannen arbetar
med levande material — skogen —, vars utveckling måste oavbrutet följas
och befrämjas och vilket från år till år ter sig i förändrad gestalt och
kräver förändrat behandlingssätt. Själva förvaltningsobjektet är underkastat
eu ständig ny skapning.»
Behövligheten av en förändrad organisation av domänverket, framgår
ock av de utredningar, som verkställts av bland andra de s. k.
södra skogssakkunniga.
Särskilt torde, såsom motionären med rätta framhållit, de för domänverkets
affärsverksamhet speciellt utmärkande förhållandena kräva hänsynstagande
icke blott med avseende å organisationen utan jämväl ifråga
om lönebeloppens bestämmande. Varken i Kungl. Maj:ts eller i kommitténs
förslag, vilka för övrigt på sätt ovan nämnts inskränka sig till
en enbär lönereglering, har härvid fästs någon mera avgörande betydelse.
I detta avseende synes riksdagen däremot ifrågavarande motion erbjuda
vissa synnerligen beaktansvärda synpunkter, samtidigt som riksdagen
ingalunda förbiser, att svårigheter i vissa fall torde kunna möta vid
realiserandet härav. Denna riksdagens uppfattning har jämväl kommit
till uttryck i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet i anledning
av domänfullmäktiges i förevarande motion upptagna förslag,
9
Riksdagens skrivelse Nr 322.
och domänstyrelsen synes på intet sätt hava underkänt de i motionen
angivna huvudgrunderna. Att departementschefen likväl i princip godtagit
lönekommitténs förslag, synes av statsrådsprotokollet att döma
huvudsakligen hava berott därpå, att departementschefen, i betraktande
av nödvändigheten att bereda domänverkets personal förbättrade avlöningsförmåner,
icke genom en omarbetning av sistnämnda förslag i av
domänfullmäktige angiven riktning velat fördröja framläggande av
proposition i ämnet till riksdagen.
Några betänkligheter med avseende å konsekvenserna av en omorganisation
och lönereglering i den av motionären antydda riktningen
synas riksdagen icke böra möta, i betraktande av den särställning domänverket,
på sätt riksdagen ovan uttryckligen betonat, intager inom förvaltningen.
Då härtill kommer, att riksdagen liksom motionären håller före,
att lönefrågan, vilken jämväl riksdagen anser vara trängande, torde
kunna utan olägenhet under något år provisoriskt ordnas, anser riksdagen
en förnyad utredning av ärendet nu böra komma till stånd.
Därvid anser riksdagen, utan att vilja för närvarande intaga någon
bestämd ståndpunkt till de i motionen framställda förslagen, att de i
densamma angivna synpunkterna böra, i den mån detta kan befinnas
vara ändamålsenligt med hänsyn till en affärsmässig utveckling av
verket ifråga, beaktas.
I avseende å de särskilda i motionen framförda förslagen har
riksdagen icke ansett nödigt att här närmare ingå därpå, utan får riksdagen
i detta avseende åberopa vad i motionen anförts. Dock vill riksdagen
i anledning av motionärens uttalande, att revirförvaltare vid förflyttning
från ett revir av högre klass till ett revir av lägre klass skulle under
alla förhållanden, där han icke enligt allmän lag gjort sig skyldig till
tjänstefel, bibehållas vid den avlöning han åtnjutit såsom revirförvaltare
i den högre revirklassen, uttala, att med hänsyn till konsekvenserna i vissa
fall av en sådan anordning enligt riksdagens mening samtidigt garantier
måste skapas, varigenom eventuellt missbruk av en sådan rätt i möjligaste
mån förebygges. Den frågan synes riksdagen med andra ord böra
tagas under övervägande, huruvida icke bibehållande av oförändrad lön
borde i någon ytterligare mån än motionären ifrågasatt göras beroende
av de omständigheter eller de skäl, som föranlett förflyttningen, eller om
icke möjligen den högre lönen borde bindas vid det faktiska innehavet
av reviret.
Sedan riksdagen med det ovan anförda ådagalagt, att riksdagen
för sin del icke kan biträda ett definitivt antagande vare sig av lönekommitténs
eller Kungl. Maj:ts föreliggande förslag till löneplan, återstår
Biharuj till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 322—324. 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 322.
för riksdagen att taga ställning till frågan, hur förfaras bör under den
tid, den av riksdagen angivna utredningen verkställes. I liknande fall
torde i allmänhet den för vederbörande ämbetsverk fastställda gamla
staten fått gälla tillsvidare. Att emellertid tillämpa detta förfaringssätt
beträffande domänverket anser riksdagen uteslutet, med hänsyn till att
såsom riksdagen redan ovan antytt detta verks personal torde med rätta
kunna göra anspråk på förbättrade löner redan från ingången av år 1921.
I valet mellan att provisoriskt antaga lönekommitténs förslag eller Kungl.
Maj:ts förslag till löneplan, vilken finnes intagen i 9 § i respektive förslag
till avlöningsreglemente, bär riksdagen ansett vägande skäl tala för
antagande av Kungl. Maj:ts förslag.
Såsom en uttrycklig förutsättning för den tillstyrkta provisoriska
löneregleringens trädande i tillämpning bör såsom departementschefen
även betonat uppställas, att skogsstatens rese- och traktamentsbestämmelser
undergå revision, i syfte att dessa ersättningar visserligen må
utgöra full ersättning för havda utgifter men icke bereda tjänstemännen
någon extra inkomst därutöver.
Beträffande de detalj erinringar, som i motionen framställts mot
Kungl. Maj:ts förslag, åberopas de för motsvarande befattningar vid
statens järnvägar och vattenfallsverket bestämda löneförmåner, och
föreslås, att arvodet till chefen för domänverket och överdirektören i
domänstyrelsen måtte bestämmas till respektive 30,000 och 18,000 kronor.
För egen del håller riksdagen före, att till ifrågavarande befattningar
krävas verkligt framstående och dugliga personer. Det synes
riksdagen ock, som skulle dessa befattningshavare kunna med hänsyn till
dem åliggande ansvar och uppgifter kunna jämställas med motsvarande
befattningshavare, exempelvis vid statens järnvägar.
Den av Kungl. Maj:t föreslagna, av riksdagen nu provisoriskt
biträdda löneregleringen har beräknats medföra en ökad kostnad av
omkring 1,350,000 kronor. Med avseende å de hittills varje år av
riksdagen fastställda detaljerade driftkostnadsanslagen för domänverket
har departementschefen, under erinran att beträffande senast postoch
telegrafverken dylikt fastställande upphört enligt medgivande av
fjolårets riksdag, ansett enahanda förändring nu böra inträda ifråga om
domänverket. För detta verk skulle sålunda liksom för de övriga verken
allenast vissa mera överslagsvis beräknade slutsummor rörande de olika
delarna av verkets kostnadsstat, vilka kunde tjäna till ledning vid uppgörandet
av det kommande årets budget, föreläggas riksdagen. Detta
har departementschefen ansett böra ske i sammanhang med statskontorets
inkomstberäkning och i chefens för finansdepartementet yttrande i samma
11
Riksdagens. skrivelse Nr 322.
ämne. Vad sålunda ifrågasatts föranleder ingen erinran frän riksdagens
sida.
Under åberopande av det anförda får riksdagen
a) anmäla, att riksdagen med anledning av Eders Kungl. Maj:ts
förevarande proposition och motionen nr 257 i första kammaren
dels provisoriskt för år 1921 godkänt det vid statsrådsprotokollet
fogade förslag till avlöningsreglemente för tjänstemän vid domänverket,
att träda i tillämpning från och med den 1 januari 1921;
dels beslutat, att under erforderlig övergångstid reduktion i den i
21 § av samma reglemente angivna semestertiden skall vidtagas i den
mån sådant påkallas av bristen på övad reservpersonal eller andra omständigheter,
därvid bör tillses, att i den mån olika semestertid anses
böra stadgas för befattningshavare, tillhörande samma lönegrad, äldre
befattningshavare så vitt möjligt komma i åtnjutande av längre semester
än yngre befattningshavare av sådan grad;
dels medgivit, att Eders Kungl. Maj:t må utfärda nödiga bestämmelser
i fråga om övergång på ny stat för personal vid domänverket;
dels ock beslutat, att, där tjänsteman vid domänverket med tillämpning
av nu gällande avlöningsbestämmelser ägt uppbära någon del
av avlöningen i förskott, skall vid ingången av år 1921 till honom
på statsverkets bekostnad utbetalas ett belopp, motsvarande vad tjänstemannen
skulle hava i den befattning, han vid utgången av år 1920
innehade, i förskott uppburit för januari månad 1921, om de hittillsvarande
avlöningsbestämmelserna då fortfarande varit gällande, vilket
belopp för tjänsteman, som utöver kontant avlöning åtnjuter fri bostad
jämte fritt bränsle och eventuellt fri belysning, skall ökas med värdet,
enligt domänstyrelsens uppskattning, av denna förmån lör en månad;
b) i anledning likaledes av den i ämnet väckta motionen hos
Eders Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utredning angående löne- och
organisationsförhåilandena vid domänverket med beaktande, i den man
så kan befinnas lämpligt, av de i motionen angivna synpunkterna samt
framläggande för riksdagen av det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 17 juni 1920.
Med undersåtlig vördnad.