Riksdagens skrivelse Nr 321.

1

Nr 321.

Godkänd av första kammaren den 16 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1920.

Riksdagens skrivelse i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa anslag till lantmäteriäsendet m. m. jämte
tre i ämnet väckta motioner.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 67 och memorial nr 88.)

Till Konungen.

I punkten 86 under nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition
har Eders Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition
angående vissa under rubriken »lantmäteriväsendet» i riksstaten
ingående anslag, som Eders Kungl. Maj:t kunde komma att avlåta till riksdagen,
för detta ändamål beräkna anslag dels å ordinarie stat till belopp
av 1,618,500 kronor och dels å extra stat till belopp av 95,000 kronor.

Vidare bar Eders Kungl. Maj it under samma huvudtitel föreslagit
riksdagen dels i punkten 115 att beräkna höjning i förslagsanslaget till
ålderstillägg till 250,000 kronor och dels i punkten 129 att i förslagsanslaget
till rese- och traktamentspenningar beräkna böjning till 1,000,000
kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. (Nr 321.)

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 321.

I en till riksdagen den 12 mars 1920 avlåten proposition, nr 235,
har därefter Eders Kungl. Magt, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag, jämte det Eders
Kungl. Maj:t förklarat sig hava för avsikt att, därest riksdagen bifölle
nedan framställda förslag, utfärda förordning angående sättet för utförande
av vissa mätningsarbeten m. m. (mätningsförordning) samt förordning angående
den gottgörelse, lantmätare äger uppbära av sakägare (lantmäteritaxa)
i huvudsaklig överensstämmelse med de vid statsrådsprotokollet
såsom bilagor 1 och 3 fogade förslag, att träda i tillämpning den
1 januari 1921, föreslagit riksdagen att:

1:0

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslaget till stat för den lantmäteripersonal, som sysselsattes med utförande
av lantmäteriförrättningar, att tillämpas från och med, år 1921;

dels förklara, att för åtnjutande av de å denna stat för distriktslantmätare
uppförda avlöningar skola gälla de villkor och bestämmelser,
som föreskrivits beträffande avlöning till distriktslantmätare å nu gällande
stat, dock med de av departementschefen tillstyrkta tillägg;

dels medgiva, att distriktslantmätare må för rätt till ålderstillägg
enligt den nya staten tillgodoräknas tjänstetid såsom sådan, innan
nämnda stat trätt i tillämpning;

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett
anslag av 769,500 kronor till lantmäteripersonal, som sysselsättes med
utförande av lantmäteriförrättningar, enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag..................................................... kronor 749,500

ersättning för publik renovation, förslagsanslag............. »_20,000

Summa kronor 769,500;

2:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslaget till stat för lantmäterikontoren i länen, att tillämpas från och
med år 1921, ävensom de av honom föreslagna villkor och bestämmelser
för åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna
avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter ingången av år 1921 tillträder
ordinarie befattning å lantmäterikontor, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

3

Riksdagens skrivelse Nr 321.

att förstelantmätare, som icke föi'' viss av Kungl. Maj:t bestämd
dag anmäler, att han vill övergå till den nya avlöningsstaten samt
underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser,
och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda
bibehållen vid de för honom i nu gällande stat upptagna avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt
till pension, som dittills tillkommit honom;

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra ett anslag
av 309,200 kronor till lantmäterikontoren i länen, enligt följande
uppställning:

avlöningar, bestämt anslag ..................................................... kronor 305,200

renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen,

reservationsanslag .............................................. » 4,000

Summa kronor 309,200;

3:o

vid bifall till de i punkterna l:o och 2:o framställda förslagen om
uppförande i riksstaten av särskilda ordinarie anslag dels till lantmäteripersonal,
som sj^sselsättes med lantmäteriförrättningar, och dels till
lantmäterikontoren i länen ur riksstaten utesluta det nuvarande ordinarie
anslaget å 463,400 kronor till lantmäteristaten i orterna;

4:o

å extra stat för år 1921 under nionde huvudtiteln anvisa till extra
arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen ett reservationsanslag av

59,000 kronor;

5:o

å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra såsom bidragtill
jord avsöndringar och ägostyckningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade
grunder, ett förslagsanslag av 50,000 kronor;

Oro

å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppföra såsom bidrag
till skiften och hemmansklyvningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder,
ett förslagsanslag av 150,000 kronor;

4

Riksdagens skrivelse Nr 321.

7:o

besluta, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till skiften och
avvittringar skall från och med år 1921 benämnas allenast »avvittringar»,
ävensom minska detta anslag från 100,000 kronor med 10,000 kronor
till 90,000 kronor;

8:o

upptaga det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till utflyttningshjälp
efter skiften under förändrad benämning »bidrag till utflyttningsocb
väganläggningskostnader i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar»,
att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de av chefen
för jordbruksdepartementet förordade grunder, samt öka detta anslag
från 50,000 kronor med 50,000 kronor till 100,000 kronor;

9:o

dels godkänna det av chefen för jordbruksdepartementet framlagda
förslaget till stat för lantmäteristyrelsen, att tillämpas från och med år
1921, ävensom de av honom föreslagna villkor och bestämmelser för
åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna
avlöningar;

dels förklara,

att envar, som med eller efter den 1 januari 1921 tillträder ordinarie
befattning i lantmäteristyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning i nämnda styrelse,
vilken icke före viss av Kungl. Maj:t bestämd dag anmäler, att han
vill övergå till den nya avlöningsstaten och underkasta sig de för avlöningens
åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och som icke
lagligen kan därtill förbindas, skall varda bibehållen vid de honom enligt
dittills gällande avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner ävensom,
i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pension,
som dittills tillkommit honom;

dels ock höja ordinarie anslaget till lantmäteristyrelsen från 73,000
kronor med 81,800 kronor till 154,800 kronor;

10:o

höja nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till ålderstillägg
från 140,000 kronor med 110,000 kronor till 250,000 kronor;

Riksdagens skrivelse Nr 321.

ö

ll:o

höja samma huvudtitels ordinarie förslagsanslag till rese- och
traktamentspenningar från 710,000 kronor med 290,000 kronor till
1,000,000 kronor.

I sammanhang med propositionen har riksdagen till behandling förehaft
tre inom riksdagen väckta motioner, nämligen

1) ur 265 i första kammaren, likalydande med nr 389 i andra
kammaren, vari hemställts,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

dels att tillsynen å städernas och de stadsliknande samhällenas mätningsväsen
måtte ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med stadsplanelagskommitténs
förslag, upptaget i motionen bifogat kungörelseförslag;

dels att den mätningsförordning, vartill förslag åtföljer propositionen,
måtte utfärdas att lända till efterrättelse endast vid förrättning,
som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående
delning av jord å landsbygden gällande författningar, ävensom vid förrättning,
som företages på grund av 6 kap. i lagen om fastighetsbildning
i stad;

dels ock att utredning måtte genom personer, som äga särskild
sakkunskap i fråga om städernas stadsplaneväsen, mätningsteknik och
allmänna förvaltning, anordnas för åstadkommande av en efter städernas
behov lämpad mätningsstadga;

2) nr 390 i andra kammaren, vari, bland annat, hemställts, att
riksdagen måtte för sin del besluta att staten skall gälda kostnaderna
för gode mäns biträde vid lantmäteriförrättningar i enlighet med det förslag,
som 1917 års lantmäterikommission avgivit i ämnet, samt i anledning
härav höja nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till reseoch
traktamentspenningar med 200,000 kronor.

Frågan om lantmäteriväsendets omorganisation och vissa i samband
därmed stående frågor var redan förlidet år föremål för behandlinginom
riksdagen i anledning av ett av Kungl. Maj:t da i ämnet framställt
förslag (proposition nr 355). Efter gemensam votering blev
emellertid propositionen av riksdagen avslagen och anslagen till lantmäteriväsendet
uppförda med samma belopp som i 1919 års riksstat.
Anledningen till denna frågans utgång torde av såväl jordbruksutskottets
avstyrkande utlåtande i ämnet som av den inom kamrarna vid ärendets
behandling förda diskussionen att döma berott dels därpå, att Kungl.

6

Riksdagens skrivelse Nr 321.

Maj:t ej samtidigt framlagt definitivt förslag'' till mätningsförordning och
lantmäteritaxa, vilka båda författningars innebörd ansågs vara av avgörande
betydelse för ett rätt bedömande av organisations- och löneregleringsförslaget,
dels ock på den omständigheten, att från städers
och stadsliknande samhällens sida invändningar rests mot den omfattning,
vari det i propositionen åberopade förslaget till mätningsförordning
avsett att reglera mätningsväsendet inom sådana samhällen.

Det i först angivna avseende uttalade önskemålet har Kungl. Magt
i nu föreliggande proposition tillmötesgått genom att vid densamma
foga förslag till mätningsförordning och lantmäteritaxa, i enlighet med
vilka förslag Kungl. Maj:t förklarat sig hava för avsikt att, därest
riksdagen bifölle övriga förslag beträffande lantmäteriväsendet, utfärda
respektive författningar. Föreskrifter angående tillsynsmyndigheten har
departementschefen i likhet med såväl stadsplanelagskommittén som lantmäterikommissionen
ansett böra meddelas i särskild författning. T fråga
om den föreslagna mätningsförordningens omfattning m. m. hava vissa
modifikationer gjorts med hänsyn till städernas krav.

_ Då riksdagen nu övergår till en närmare granskning av Kungl. Maj:ts
föreliggande förslag, vilka kunna i stort sett sammanfattas i dels frågor
om lantmäteriväsendets omorganisation beträffande såväl centralförvaltningen
(lantmäteristyrelsen) som lantmäteripersonalen uti orterna, dels
ock frågor om statsbidrag till vissa lantmäteriförrättningar eller kostnaden
för vissa med sådana förrättningar förenade utgifter (utflyttningskostnader
och väganläggningskostnader), följer riksdagen i huvudsak den uppställning,
som i propositionen angivits.

l:o

Mätningsförordningen.

Vad först angår frågan i vad mån det i Kungl. Maj:ts förevarande
proposition framställda förslaget kan sägas ingripa i städernas
mätningsväsen framträda tre särskilda moment, nämligen frågan om
förordningens omfattning, sättet för meddelande av verkställighetsföreskrifter
samt tillsynsbefogenheten.

Att förrättningar enligt 6 kap. fastighetsbildningslagen (laga skifte)
falla under mätningsförordningens tillämplighetsområde likasom att tillsynsbefogenheten
i detta fall ankommer på lantmäteristyrelsen, därom
råder full enighet.

Däremot hava skilda meningar fortfarande i sådant avseende gjort
sig gällande i fråga om tomtmätning och avstyckning samt i 1 § andra

7

Riksdagens skrivelse Nr 321.

stycket av mätningsförordningen omförmäld a förrättningar såsom triangelmätningar
och andra stommätningar. Under det att stadsplanelagskommittén,
vars mening omfattats i de båda likalydande motionerna nr 265 i
första kammaren och 389 i andra kammaren, icke velat inrymma sistnämnda
förrättningar i mätningsförordningen, har lantmäterikommissionen,
med vilken departementschefen förenat sig, gjort gällande, att såväl tomtmätnings-
som avstyckningsinstitutet såsom varande att anse såsom legala
jorddelnings förrättningar tillhöra ] antmäteristyrel sens tillsynsområde och
följaktligen borde — med såsom i propositionen angivits tillsynsmyndigheten
såsom utgångspunkt för mätningsförordningens omfattning — falla under
förordningens tillämplighetsområde. Såsom särskilt skäl för inrymmande
under förordningen av de i andra stycket av § 1 angivna icke legala
mätningar, vilka vore av grundläggande art för stads mätningsväsende,
såsom triangelmätningar och stommätningar, har anförts deras betydelse
för alla efterföljande mätningar inom samhället ävensom statens intresse
av att dylika förrättningar verkställdes efter enhetliga bestämmeler, så
att de liksom andra dylika mätningar kunde ingå såsom ett led i ett
gemensamt kartverk över landet i dess helhet.

För egen del vill riksdagen i nu ifrågavarande avseende uttala
följande.

På grund av det nära sambandet mellan å ena sidan stadsmätningar
av olika slag och å den andra sidan stadsplaneväsendet bör det
enligt riksdagens åsikt tillkomma byggnadsstyrelsen och ej lantmäteristyrelsen
att utöva uppsikt över städernas mätningsväsende.

Till följd härav anser riksdagen, att den å lantmäteristyrelsens
stat i propositionen föreslagna s. k. stadsbyrån bör ur staten utgå, vartill
riksdagen återkommer under rubriken »Lantmäteristyrelsen», ävensom
att den i propositionen föreslagna mätningsförordningen endast
bör avse förrättning, som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan
eller andra angående delning av jord å landsbygden gällande författningar
ävensom vid förrättning, som företages på grund av 6 kap. i
lagen om fastighetsbildning i stad.

I stället synes en utredning enligt riksdagens mening böra vidtagas
— vilken utredning torde böra uppdragas åt personer, som äga
särskild sakkunskap i fråga om städernas stadsplaneväsen, mätningsteknik
och allmänna förvaltning — för åstadkommande av en efter
städernas behov lämpad mätningsstadga.

Härvid förutsättes att för nödig tillsyn över mätningsväsendet i
städerna kommer att inrättas något särskilt tillsynsorgan inom byggnadsstyrelsen,
varom givetvis Kung!. Maj:t i så fall skall komma att fram -

8

Riksdagens skrivelse Nr 321.

ställa förslag i samband med det vidare ordnandet av mätningsväsendet
i rikets städer och stadsliknaude samhällen.

I anslutning till det anförda får riksdagen i anledning av Eders
Kung! Maj:ts förevarande proposition och med bifall till motionerna nr
265 i första kammaren och 389 i andra kammaren hos Eders Kungl.
Maj:t anhålla,

dels att tillsynen å städernas och de stadsliknande samhällenas
mätningsväsende måtte ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med
stadsplanelagskommitténs förslag, upptaget i det kungörelseförslag, som
linnes bifogat denna skrivelse (Bil. A);

dels att den mätnings förordning, vartill förslag åtföljer propositionen,
måtte utfärdas att lända till efterrättelse endast vid förrättning-,
som av lantmätare verkställes enligt skiftesstadgan eller andra angående
delning av jord å landsbygden gällande författningar, ävensom vid förrättning
som företages på grund av 6 kap. i lagen om fastighetsbildning
i stad;

dels ock att utredning måtte genom personer, som äga särskild
sakkunskap i fråga om städernas stadsplaneväsen, mätningsteknik och
allmänna förvaltning, anordnas för åstadkommande av en efter städernas
behov lämpad mätningsstadga.

2:o

Bese- och traktainentsförorduing samt lantmäteritaxa.

Huvudreglerna i det nu framställda förslaget till lantmäteritaxa kunna
sammanfattas sålunda, att utöver löneförmåner samt resekostnads- och traktamentsersättning,
som gäldas av statsmedel, lantmätare äger att för förrättning
eller åtgärd, som han på grund av gällande instruktion eller annan författning
är skyldig att utföra, bekomma gottgörelse av sakägare. Denna
gottgörelse utgår antingen enligt taxa eller enligt överenskommelse,
dock att densamma i vissa fall bestämmes av lantmäteristyrelsen. Gottgörelse
enligt taxa är dels arvode för verkställt arbete och dels lösen
för karta och handlingar. Arvode utgår antingen som detaljarvode, beräknat
efter figurtal, längd-, ytmått eller dylikt, eller ock som dagarvode
efter dagberäkning.

Beträffande detaljarvodet innehåller förslaget utförliga bestämmelser.
Användandet av dagarvode är i vissa avseenden utvidgat i jämförelse
med lör närvarande. Dagarvodet är föreslaget till 12 kronor.

Den föreslagna höjningen av lantmäteritaxan beror på sätt i ärendet
framhållits till stor del av de arbeten, som tillkomma på grund av

9

Riksdagens skrivelse Nr 321.

den nya mätningsförordningens föreskrifter. Utom andra nya bestämmelser
däri, avsedda att giva mera stadga och noggrannhet i mätningsförfarandet
ävensom möjliggöra bestämd kontroll däröver, hava bestämmelserna
om finmätning beräknats medföra ökat och mera kvalificerat
arbete för den med praktiskt lantmäteriarbete sysselsatta lantmäteripersonalen.
Ersättning för finmätning har också i berörda taxeförslag
beräknats utgå med högre belopp än för vanlig mätning.

Lantmäterikommissionens i fjolårets proposition åberopade förslag
till lantmäteritaxa beräknades medföra en ökning av gottgörelsen till
lantmätare med 40 procent, varav 18.6 procent belöpte på arbeten, som
tillkommo på grund av mätningsförordningens bestämmelser, och 21.4
procent utgjorde verklig förbättring av den lantmätarna tillkommande ersättning.
Lantmätarnas inkomst i form av gottgörelse för utfört arbete
skulle sålunda enligt detsamma komma att ökas med i runt tal 20
procent eller samma procenttal, varmed dagarvodet höjts.

Av de i det nu omarbetade förslaget vidtagna ändringarna äro de
flesta endast av redaktionell art. I ett par avseenden anser riksdagen
ändringarna böra här närmare omförmälas.

Sålunda har en enhetlig tariff införts att tillämpas beträffande all
kartkopiering, varjämte bestämmelse intagits om med 25 procent förhöjd
lösen för handritad kopia, därest av vissa angivna skäl verkligt hinder
möter för fotomekanish kopiering.

Beträffande de i taxan upptagna avgiftsbeloppen av olika slag äro
dessa desamma som i fjolårets förslag med undantag för 49, 51, 52, 53
och 54 §§. Ändringarna i dessa paragrafer bero av det behov, som
yppat sig, att i någon mån bereda lantmätarna större ersättning för de
i dessa paragrafer omförmälda arbeten, dels på grund av de starkt
ökade prisen å kartpapper och annat material och dels för att de måtte
kunna utan egen förlust lämna de hos dem anställda biträdena, vilka
utföra berörda arbeten, en av dyrtiden nödvändiggjord ökning i betalningen.
Avgifterna i 49 § 1 mom. a), 50 § 1 mom. och 53 § hava.
sålunda höjts med 75 procent samt i 52 och 54 §§ med 50 procent.
I 49 § 1 mom. b) hava avgifterna höjts med 75 procent i förhållande
till de av lantmäteristyrelsen den 28 januari 1919 föreslagna, gent
emot den nuvarande taxan med 13 procent nedsatta tarifferna. I förhållande
till den nuvarande taxan innebära alltså avgifterna i 49 § 1
mom. b) en höjning med ungefär 52 procent. Departementschefen har
framhållit, att dessa förhöjningar icke innebära ökad nettoinkomst för
lantmätarna utan avse att i viss mån motväga sådana av deras tjänstutövning
för dem uppkommande direkta förluster, vilka förorsakats av
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. Nr 321. 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 321.

de under senaste tiden höjda materialpriserna och av ökade biträdesavlöningar.
Någon ändring i förut gjord beräkning av distriktslantmätarnas
nettoinkomster enligt taxa har departementschefen därför icke ansett
dessa jämkningar böra medföra.

I 69 § har i enlighet med lantmäterikommissionens påpekande
införts, att taxan icke gäller syn enligt dikningslagen, och har i samband
därmed 59 § jämkats.

Vad sålunda ifrågasatts ger ej riksdagen anledning till någon
invändning.

Ej heller i övrigt har riksdagen funnit skäl till erinran mot det
vid förevarande proposition fogade förslag till lantmäteritaxa.

Rörande rese- och traktamentsförordningen har departementschefen
biträtt och åberopat vad hans företrädare i fjolårets proposition anfört
utan annan ändring än att på sätt andra kammarens beslut då innebar
resekostnadsersättning- till tekniskt biträde och elev icke torde böra utgå
av statsmedel. Förslaget innebär sålunda att staten, som för närvarande
endast bestrider utgifterna för dagtraktamenten till den med praktisk
lantmäteriverksamhet sysselsatta lantmäteripersonalen under tjänsteresor
och förrättningar, jämväl ikläder sig resekostnaderna för på eget ansvar
arbetande lantmätare och dennes tjänstemedhjälpare ävensom att dagtraktamente
tillerkännes jämväl hos lantmätare efter lantmäteristyrelsens
tillstånd anställd elev. Häremot har riksdagen intet att erinra.

I sammanhang härmed vill riksdagen understryka vad i fjolårets
proposition jämväl framhölls, nämligen att åskilliga begränsningar i rätten
till reseersättning böra stadgas liksom skett exempelvis beträffande liknande
ersättningar till skogsstatens personal. I likhet med kostnaderna
för dag-traktamenten till lantmätare torde kostnaderna för lantmätarnas
resor böra bestridas från nionde huvudtitelns ordinarie anslag till reseoch
traktamentspenningar. Den ifrågasatta anordningen har beräknats
för statsverket medföra en ytterligare kostnad av 125,000 kronor, med
vilken summa berörda anslag sålunda bör höjas. Härtill återkommer
riksdagen i det följande.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
icke har något att erinra mot det vid förevarande proposition
fogade förslaget till förordning angående den gottgörelse lantmätare äger
uppbära av sakägare (lantmäteritaxa).

Riksdagens skrivelse Nr 321.

11

3:o.

LantmäteripersOnal, som sysselsattes med utförande av lantmäteri förrättningar.

Statsmedel utgå för närvarande till avlöning åt 300 med praktiskt
lantmäteri sysselsatta personer, därav 110 distriktslantmätare, 40 extra
lantmätare och 150 auskultant^-. Av de sistnämnda åtnjuta 30 arvoden
dels från medel å den ordinarie staten och dels från anslag å extra
stat, under det att övriga 120 auskultanters arvoden i sin helhet gäldas
av anslag å extra stat.

Det nu av Kungl. Magt framlagda förslaget, vilket för övrigt i
allo överensstämmer med fjolårets förslag, innebär uppförande av de 40
extra lantmätarna och 50 av auskultanterna såsom distriktslantmätare,
varigenom dessa senares antal skulle ökas till 200. Övriga 100 auskultanter
skulle förbliva extra tjänstemän under benämning extra lantmätare
och i avlöningsavseende indelas i tre särskilda grupper.

För distriktslantmätare, stationerad i Stockholm, har av Kungl.
Maj:t föreslagits 3,000 kronor i lön och 400 kronor i ortstillägg. För
annan distriktslantmätare har föreslagits allenast en lön av 3,000 kronor.
Distriktslantmätare skulle dessutom åtnjuta tre ålderstillägg å 500 kronor,
efter respektive 5, 10 och 15 år. Med en beräknad nettoinkomst av
taxa efter utfärdande av den nya lantmäteritaxan per år av 3,200 kronor
skulle totalinkomsten uppgå till 6,200 kronor för distriktslantmätare,
som icke åtnjöte särskilt ortstillägg, och slutinkomsten med inräknande
av de tre ålderstilläggen belöpa sig till 7,700 kronor. Av extra lantmätarna
skulle 30 erhålla ett arvode av 2,000 kronor, 35 ett arvode
av 1,500 kronor och 35 ett arvode av 1,000 kronor.

Riksdagen biträder detta Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till stat för den
lantmäteripersonal, som sysselsättes med lantmäteriförrättningar är av
följande lydelse:

”......

Lön Arvode

Orts-

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa
! kronor

3,000

400

3,400

Distriktslantmätare, stationerad i
Stockholm .................................

O

17,000

3,000

— !

3,000

Annan distriktslantmätare...............

195

585,000

* 602,000

— ^ 2,000

—

—

) 1

30

(10,000

j

1,500

— 1,000

52,500

_

_

35

35,000

147,500

—

—

Ersättning för publik renovation,
förslagsanslag...........................

20,000 1

Summa

—

—

709,500

Anm. Distriktslantmätare åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10
och 15 ;\r.

12

Riksdagens skrivelse Nr 321.

Beträffande avlöningsvillkoren har departementschefen lika med
lantmäterikommissionen tunnit ett tillägg påkallat därom, att ortstillägg
skall följa samma bestämmelser som lönen. Därjämte har ansetts böra
stadgas, att föreskriften, att med distriktslantmätartjänst icke må förenas
tjänst å kommuns stat, icke må utgöra hinder för distriktslantmätare att
med vederbörligt tillstånd innehava befattning som mätningsman i stad
eller i samhälle på landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas. Då andra ändringar i avlöningsvillkoren icke
synts erforderliga, har någon särskild förklaring om övergång å ny
lönestat icke ansetts behöva avgivas av den nuvarande personalen.

Mot vad anförts beträffande avlöningsvillkoren har riksdagen intet
att erinra.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
med bifall till Eders Kungl. Maj:ts under punkt 1 av förevarande
proposition gjorda framställning,

dels godkänt ovan intagna förslag till stat för den lantmäteripersonal,
som sysselsättes med utförande av lantmäteriförrättningar, att
tillämpas från och med år 1921;

dels förklarat, att för åtnjutande av de å denna stat för distriktslantmätare
uppförda avlöningar skola gälla de villkor och bestämmelser,
som föreskrivits beträffande avlöning till distriktslantmätare å nu gällande
stat, dock med ovan angivna tillägg;

dels medgivit, att distriktslantmätare må för rätt till ålderstillägg
enligt den nya staten tillgodoräknas tjänstetid såsom sådan, innan nämnda
stat trätt i tillämpning;

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppfort ett
anslag av 769,500 kronor till lantmäteripersonal, som sysselsättes med
utförande av lantmäteriförrättningar, enligt följande uppställning:

avlöningar, bestämt anslag ................................................... kronor 749,500

ersättning för publik renovation, förslagsanslag .............. » 20,000.

Summa kronor 769,500.

4:o.

Lantmäterikontoren i länen.

Mot att i ordinarie anslaget till lantmäterikontoren i länen liksom
förlidet år beräknas ett belopp av 4,000 kronor för renovation av kartor
för dessa lantmäterikontor har riksdagen intet att erinra.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t liksom i fjolårets proposition beträf -

13

Riksdagens skrivelse Nr 321.

fande de examinerade biträdena att, med uteslutande av de för närvarande
i staten upptagna sex amanuensbefattningarna, såsom ordinarie
tjänster upptagas 16 befattningar under benämning assistenter och med
avlöning enligt första normalgraden med ortstillägg till vissa av dessa
befattningar. Dessutom beräknas ett belopp av 16,000 kronor för anställande
av extra assistenter, 37,000 kronor till extra biträden å lantmäterikontoren
samt 6,000 kronor till vaktmästarbiträden. Detta gör
sammanlagt 59,000 kronor, vilket belopp föreslås att uppföras å extra
stat under benämningen »extra arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen,
reservationsanslag». Slutligen ingår i förslaget inrättande av 30 ordinarie
kvinnliga biträden, därav 25 i andra och 5 i första biträdesgraden.
Dessa förslag biträdas av riksdagen.

Förstelantmätarna åtnjuta för närvarande en avlöning av 6,000
kronor, varav 4,000 kronor i lön och 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar,
vartill kommer för förste lantmätaren i Stockholm 400 kronor
och för vissa andra förstelantmätare 200 kronor i ortstillägg. Ifrågavarande
befattningshavare åtnjuta dessutom rätt till ett ålderstillägg å
500 kronor. Det föreliggande förslaget går nu liksom förlidet års förslag
ut på förstelantmätarnas uppförande under förändrad benämning av
överlantmätare till befattningshavare i tredje normalgraden med löneförmåner
av 7,500 kronor, varav 5,000 kronor i lön och 2,500 kronor
i tjänstgöringspenningar utom vad angår överlantmätaren i Kopparbergs
län, beträffande vilken tjänstgöringspenningarna föreslagits till 2,900
kronor. Härtill kommer beträffande överlantmätaren i Stockholms län
600 kronor i ortstillägg och för vissa andra överlantmätare 300 kronor
i sådant tillägg. Med överlantmätarbefattning skulle dessutom vara
förenad rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem år. Vad sålunda
föreslagits biträdes av riksdagen. Ej heller föranleder vad departementschefen
i ärendet i övrigt anfört någon erinran från riksdagens sida.

Det i statsrådsprotokollet framlagda förslaget till stat är av följande
utseende:

14

Biksdagens skrivelse Nr 321.

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

5,000

2,500

600

8,100

Överlantmätaren i Stockholms län

1

8,100

i 5,000

2,500

300

7,800

Överlantmätarna i Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norr-bottens län ..............................

4

31,200

5,000

2,900

-

7,900

Överlantmätaren i Kopparbergs län

1

7,900

5,000

2,500

—

7,500

Annan överlantmätare ..................

18

135,000

182,200

2,200

1,500

300

4,000

Assistenten i Stockholms län.........

1

4,000

2,200

1,500

150

3,850

Assistenterna i Västernorrlands, Jämt-lands, Västerbottens och Norrbot-tens län .................................

4

15,400

2,200

1,500

—

3,700

Annan assistent...........................

11

40,700

60,100

1,300

500

200

2,000

Kvinnligt biträde i Stockholms län

1

2,000

1,300

500

100

1,900

Kvinnliga biträden i Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norr-bottens län ..............................

4

7,600

| 1,300

500

—

1,800

Annat kvinnligt biträde ...............

20

36,000

: 1,100

300

200

1,600

Kvinnligt biträde i Stockholms län

1

1,600

1,100

300

100

1,500

Kvinnligt biträde i Västernorrlands
län ..........................................

1

1,500

1,100

300

—

1,400

Annat kvinnligt biträde ...............

4,200

52,900

—

—

—

—

Vikariatsersätlning för uppehållande
av överlantmätarbefattning .........

O

O

O

Renovation av kartor för lantmäteri-kontoren i länen, reservations an-slag .......................................

4,000

j

Summa kronor

—

—

309.200

Anm. 1. Överlantmätare åtnjuter ett ålderstillägg till lönen å GOO kronor efter 5 år.

Anm. 2. Assistent åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år.

Anm. 3. Kvinnligt biträde åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter respektive 5, 10 och 15

år, skolande av varje ålderstillägg 100 kronor utgöra lön och 100 kronor tjänstgöringspenningar.

Beträffande avlöningsvillkoren för ordinarie befattningshavare har
i huvudsaklig överensstämmelse med vad lantmäterikommissionen föreslagit
framlagts följande förslag:

1 fråga, om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening
av tjänster m. m.:

att innehavare av ordinarie befattning å staten för lantmäterikontoren i länen
skall, därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid

15

Riksdagens skrivelse Nr 321.

en möjligen inträdande förändrad organisation av lantmäteristaten eller särskilda
delar därav eller, eljest i allmänhet kan varda stadgad, eller därest viss personal
tillhörande göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibehållande
av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad
arbetsordning sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kungl. Maj:ts
förordnande, tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;

att ordinarie befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av
den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av
Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen
med liknande arbetsuppgifter, i sådant hänseende även till annan ort, dock
i sistnämnda fall mot ersättning för flyttningskostnad;

att med ordinarie befattning å lantmäterikontor icke må förenas annan tjänst
å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning å lantmäterikontor ej heller må förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår överlantmätare Kungl. Maj:t och,
vad angår innehavare av annan befattning, lantmäteristyrelsen uppå därom gjord
framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen å lantmäterikontoret, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

att innehavare av ordinarie befattning å lantmäterikontor icke äger utföra
lantmäteriförrättningar åt enskilda;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. in.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägget, där sådant utgår, men att den, som eljest, undfår
ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos
riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag,, eller i behörig
ordning avstänges från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar
avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit
sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunnat styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i
häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära
något därav:

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för beredande av.semester eller
när förordnande av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, manlig befattningshavare
av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning

16

Riksdagens skrivelse Nr 321.

å lantmäterikontor, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader
under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest överlantmätare till följd av tjänsteresa eller under
erhållen ledighet för handläggning av särskilda ärenden under allenast några få,
högst sex dagar är hindrad att i övrigt sköta sin befattning, assistent skall vara
pliktig att utan särskild ersättning fullgöra de till överlantmätarbefattningen hörande
göromålen;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget, där sådant förekommer, utgå till månadens
slut;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed;

i fråga om ålder still äg g:

att tidpunkten för i lönestaten medgiven förhöjning av avlöningen efter viss
tids fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad bestämmes att inträda,

första förhöjningen efter fem år, under villkor att innehavaren under mer
än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning.
med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan
statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att därvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av
värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem år, på
samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare fem år ävenledes
på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda förhöjningar angår, att
den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter
det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd;

att befattningshavare må för åtnjutande av löneförhöjning tillgodoräknas den
tid, han inom samma lönegrad innehaft annan ordinarie statstjänst, och överlantmätare
tillika tjänstetid såsom förstelantmätare;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt å
lantmäterikontor och antages till ordinarie biträde från nämnda tidpunkt, må för
åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, biträdet därförinnan haft
stadigvarande sysselsättning av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet å lantmäterikontor; att

likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande av löneförhöjning,
redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från
tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

17

Riksdagens skrivelse Nr 321.

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas av överlantmätare under en och en halv månad samt av
assistenter och kvinnliga biträden under en månad;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt
till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare av
befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträifande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter
i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade
angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
med bifall till Eders Kungl. Maj:ts under punkterna 2 och 4 i
förevarande proposition gjorda framställningar

A) dels godkänt ovan intagna förslag till stat för lantmäterikontoren
i länen, att tillämpas från och med år 1921, ävensom ovan intagna
villkor och bestämmelser för åtnjutande av å samma stat för ordinarie
befattningshavare upptagna avlöningar;
dels förklarat,

att envar, som med eller efter ingången av år 1921 tillträder
ordinarie befattning å lantmäterikontor, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förstelantmätare, som icke före viss av Eders Kungl. Maj:t bestämd
dag anmäler, att han vill övergå till den nya avlöningsstaten
samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och
bestämmelser, och som icke lagligen kan därtill förbindas, skall varda
bibehållen vid de för honom i nu gällande stat upptagna avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen
angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt till
pension, som dittills tillkommit honom;

dels ock å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppfört ett anslag
av 309,200 kronor till lantmäterikontoren i länen, enligt följande
uppställning:

avlöningar, bestämt anslag ..................................................... 305,200 kronor

renovation av kartor för lantmäterikontoren i länen,

reservationsanslag ................................................................. 4,000 y>

Summa 309,200 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 321. 3

18

Riksdagens skrivelse Nr 321.

B) å extra stat för år 1921 under nionde huvudtiteln anvisat till
extra arbetskrafter å lantmäterikontoren i länen ett reservationsanslag av
59,000 kronor.

5:o.

Uteslutande av nuvarande anslaget till lantinäteristaten i orterna.

I anslutning till Eders Ivungl. Maj:ts under punkt 3 i förevarande
proposition därom framställda förslag får riksdagen anmäla, att riksdagen
såsom en följd av besluten om uppförande i riksstaten av särskilda
ordinarie anslag dels till lantmäteripersonal, som sysselsattes
med lantmäteriförrättningar, och dels till lantmäterikontoren i länen, ur
riksstaten uteslutit det nuvarande ordinarie anslaget å 463,400 kronor
till lantmäteristaten i orterna.

6:o.

*

Statsbidrag.

Först har såsom bidrag till jordavsöndringar och ägostyckningar
föreslagits ett förslagsanslag av 50,000 kronor, i samband varmed det
nuvarande anslaget till vissa av lantmätare företagna tjänsteresor skulle
uteslutas ur riksstaten.

Detta förslag biträdes av riksdagen.

I avseende å grunderna för bidrags utgående från anslaget föreligger
den olikheten mot fjolårets förslag, att det däri intagna stadgandet,
att av sakägare förvärvad ägolott ej finge överstiga viss angiven
areal, icke ansetts böra tillämpas rörande vissa i statsrådsprotokollet
angivna förrättningar i Kopparbergs län, liksom ej heller villkoret att
sakägare skulle med intyg styrka, att honom åliggande kostnader måste
anses för honom betungande i förhållande till hans ekonomiska ställning.
Viss tveksamhet torde visserligen kunna råda beträffande lämpligheten
av att för ifrågavarande läns vidkommande biträda ett frångående av
de enligt riksdagens mening riktiga principer, som innefattas i ovanberörda
villkor. Med hänsyn emellertid till, att, enligt departementschefens
uttalande, ett sådant förfarande torde vara av viss betydelse
för åstadkommande av mera ordnade fastighetsförhållanden i sagda län
och torde kunna bidraga till genomförande av de med statsmakternas
beslut om upprättande av förslag till skifteslagsindelning åsyftade åtgärderna,
vill riksdagen icke motsätta sig förslaget ifråga.

Vidare föreslår Kungl. Maj:t nu liksom nästlidet år uppförande

19

Riksdagens skrivelse Nr 321.

av ett ordinarie anslag å 150,000 kronor såsom bidrag till skiften och
hemmansklyvningar. Häremot bar riksdagen intet att erinra liksom ej
heller mot de för anslagets utgående föreslagna villkoren.

I samband med uppförandet av sistnämnda nya anslag i riksstaten
har det nuvarande anslaget till skiften och avvittringar ansetts böra
gälla endast avvittringar samt nedsättas från 100,000 kronor till 90,000
kronor. De nu från detta anslag utgående understöden till laga skiften,
i Jukkasjärvi och Karesuando socknar ävensom till vissa andra skiften,
enligt särskilda beslut av riksdagen, torde nämligen enligt departementschefens
uppfattning böra framdeles utgå från det nya anslaget och
enligt de för bidrag ur detsamma gällande regler, i den mån dessa äro
för delägarna fördelaktigare än de nu för dylika bidrag meddelade
särskilda bestämmelserna.

Vad som föreslagits i fråga om bidrag till utflyttningar och väganläggningar
i samband med vissa lantmäteriförrättningar finner jämväl
riksdagen välbetänkt och har riksdagen intet att erinra mot storleken av
det härför beräknade anslaget.

Lantmäterikommissionen har i sitt år 1916 avgivna betänkande
upptagit frågan om överflyttande å staten av kostnaderna för ersättning
till gode män vid lantmäteriförrättningar. Härvid har kommissionen
särskilt framhållit, att om det i det särskilda fallet vore fråga om en
större förrättning saken givetvis för den enskilde ej hade någon större
betydelse. Sedan emellertid numera det långt övervägande antalet förrättningar
vore av jämförelsevis obetydlig omfattning, verkade ersättningen
till gode männen ofta betungande. Då vidare de förrättningar,
vid vilka biträde av gode män i största utsträckning förekomme, vore
laga skiften och hemmansklyvning, vilka vore av särskild betydelse för
främjande av jordbruket och odlingsarbetet, torde enligt kommissionens
mening goda skäl tala för att statsverket för framtiden övertoge ersättningen
åt gode män. Kommissionen har ock föreslagit att för ändamålet
ordinarie anslaget till rese- och traktamentspenningar under nionde
huvudtiteln måtte höjas med 200,000 kronor.

I motionen nr 390 i andra kammaren har upptagits detta lantmäterikommissionens
förslag och hemställts, att riksdagen måtte besluta
i överensstämmelse härmed.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet vid fjolårets proposition
uttalade dåvarande departementschefen, att, då genom bifall till vad
Kungl. Maj:t föreslagit i fråga om höjd avlöning till lantmäteripersonalen,
resekostnadsersättning åt densamma och särskilda statsbidrag i olika
avseenden m. fl. åtgärder, staten skulle åtaga sig en väsentligt ökad del

20

Riksdagens skrivelse Nr 321.

av lantmäterikostnaderna, han. -icke ansåg sig böra biträda förslaget, att
staten därutöver även skulle övertaga kostnaderna för gode män. Dessa
kostnader förekomme för övrigt huvudsakligen vid förrättningar, där
föremålet vore av jämförelsevis större värde. Vad lantmäterikommissionen
anfört om, att i enstaka fall gode män måste anlitas ifrån avlägset
belägna orter, torde enligt departementschefens uppfattning icke böra
tillmätas någon större betydelse på frågans avgörande. Den sålunda
intagna ståndpunkten har nuvarande departementschefen funnit böra
vidhållas.

För egen del håller riksdagen före, att skäl tala för, att staten
i någon vidare mån, än som nu av Kungl. Maj:t föreslagits och av
riksdagen biträtts, bidrager till nedbringande av särskilt de mindre bemedlade
sakägarnas kostnader för lantmäteriförrättningar. Däremot är
riksdagen icke övertygad, att detta mål vinnes genom lämnande av statsbidrag
till täckande av ersättningen till gode män vid sådana förrättningar
på sätt i sistberörda motion föreslagits utan någon begränsning
med hänsyn till fastighetsägarens verkliga behov. Tvärtom har det
synts riksdagen, som skulle ett realiserande av detta förslag kunna föranleda,
att staten i vissa fall nödgades utbetala bidrag, där sådant med
hänsyn till sakägarens ekonomiska ställning icke gärna kunde anses av
behovet påkallat.

Vid angivna förhållande håller riksdagen före, att det spörsmålet
fortast möjligt bör utredas, huruvida mindre bemedlade eller obemedlade
sakägare lämpligen kunna beredas några ytterligare lättnader i de av
lantmäteriförrättningar förorsakade kostnaderna utöver dem som redan
nu kunna erhållas eller här ovan av riksdagen ansetts böra lämnas,
ävensom rörande de villkor, under vilka detta bör ske.

Under åberopande av det anförda får riksdagen,

A) anmäla, att riksdagen med bifall till Eders Kungl. Maj:ts under
punkterna 5, 6, 7 och 8 i förevarande proposition gjorda framställningar

1) å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppfört såsom bidrag
till jordavsöndringar och ägostyckningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade
grunder, ett förslagsanslag av 50,000 kronor;

2) å ordinarie stat under nionde huvudtiteln uppfört såsom bidrag
till skiften och hemmansklyvningar, att utgå i huvudsaklig överensstämmelse
med de av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder,
ett förslagsanslag av 150,000 kronor;

3) beslutat, att det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till skiften
och avvittringar skall från och med år 1921 benämnas allenast »av -

21

Riksdagens skrivelse Nr 321.

vittringar», ävensom minskat detta anslag från 100,000 kronor med
10,000 kronor till 90,000 kronor;

4) upptagit det nuvarande ordinarie förslagsanslaget till utflyttningshjälp
efter skiften under förändrad benämning »bidrag till utflyttnings-
och väganläggningskostnader i sammanhang med skiften och
hemmansklyvningar», att utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de
av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder, samt ökat detta
anslag från 50,000 kronor med 50,000 kronor till 100,000 kronor;

B) i anledning av motionen nr 390 i andra kammaren hos Eders
Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning, huruvida mindre bemedlade
eller obemedlade sakägare lämpligen kunna beredas några ytterligare
lättnader i de av lantmäteriförrättningar förorsakade kostnaderna
utöver dem, som redan nu kunna erhållas eller här ovan medgivits,
ävensom rörande de villkor, under vilka detta bör ske, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.

7:o.

Lautmäteristyrelsen.

Det av Kungl. Maj:t nu framställda förslaget, vilket endast skiljer
sig från det förlidet år framlagda däri att i staten upptagits ett särskilt
anslag å 5,000 kronor till bestridande av kostnader vid inspektioner,
innebär först uppförande till komplettering av personalen å de nuvarande
två byråerna, i förslaget benämnda administrativa byrån och utredningsbyrån,
av två byrådirektörer i andra normalgraden med 3,600 kronor i
lön, 1,800 kronor i tjänstgöringspeuningar och 400 kronor i ortstillägg;
däremot skulle byråingenjören å utredningsbyrån överflyttas till den ena
av nedan angivna två byråer, vilka föreslås nyinrättade. Av dessa skulle
den ena benämnas landsbvrån. Dit skulle förläggas icke blott styrelsens
befattning med vanlig mätning och jorddelningsverksamheten i övrigt,
såsom tillsyn över skiftesläggning och gradering o. s. v., utan även de
på lantmäteristyrelsen beroende åtgärder i fråga om de ovan föreslagna
statsbidragen. Vidare skulle till samma byrå förläggas styrelsens befattning
med jordregistret. Jämväl sedan detta register blivit fullbordat,
torde nämligen enligt vad utredningen ger vid handen styrelsen få åtskilligt
arbete med tillsynen över registrets förande. Den andra byrån,
som ioreslagits benämnas stadsbyrån, skulle utöva ledning av och tillsyn
över mätningsväsendet i städer och stadsliknande samhällen, övervaka
finmätning i allmänhet samt vidtaga alla på styrelsen ankommande åtgärder,
som sammanhänga särskilt med fastighetsbildningslagen.

22

Riksdagens skrivelse Nr 321.

Personalen å vardera av dessa byråer har föreslagits att utgöras
av en byråchef, en byrådirektör och en byråingenjör. Av byrådirektörsbefattningarna
har den å stadsbo rån ansetts böra med hänsyn till
de särskilda kvalifikationer, som måste ställas på denne befattningshavare,
uppföras i kvalificerad andra grad, d. v. s. med löneförmåner av
6,800 kronor, varav 4,200 kronor i lön, 2,000 kronor i tjänstgöringspenningar
och 600 kronor i ortstillägg.

Dessutom föreslås uppförande av ett biträde åt arkivarien, benämnd
arkivbiträde, med 2,800 kronors begynnelseavlöning jämte tre
ålderstillägg å 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 år. Dessa avlöningsförmåner
motsvara vad som nu utgår till underinspektörerna vid
fartygsinspektionen. Registratorsgöromålen hava hittills varit förenade
med arkivariebefattningen. För handhavande av dessa göromål, vilka
enligt vad i statsrådsprotokollet anförts i alltför hög grad tagit arkivariens
tid i anspråk, föreslås nu inrättande av en särskild befattning i
första normalgraden. De ordinarie kvinnliga biträdenas antal är för
närvarande tre, varav ett i andra och två i första biträdesgraden. Nu
föreslås uppförande av ytterligare två sådana biträden i andra graden.

Slutligen har föreslagits, att såsom en konsekvens av den föreslagna
ökningen av såväl lantmäteristyrelsens personal som lantmäteripersonalen
i orterna åt ämbetsverkets chef, vilken i den nuvarande staten upptages
som överdirektör, gives generaldirektörs ställning och avlöning.

Den till kostnader för inspektion beräknade anslagsposten synes
riksdagen högt tilltagen i betraktande av den ställning departementschefen
och jämväl riksdagen intagit till sättet för inspektionens utförande.
Riksdagen har emellertid icke velat motsätta sig, att anslaget upptages
till föreslaget belopp.

I överensstämmelse med sitt under rubriken »Mätningsförordningen»
gjorda uttalande anser riksdagen staten för lantmäteristyrelsen
böra erhålla följande lydelse:

Riksdagens skrivelse Nr 321.

23

Lön

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Orts-

tillägg

Summa

kronor

Titel

Antal

Kronor

Summa

kronor

7,000

3,000

1,000

11,000

Generaldirektör.................................

1

11,000

5,000

2,500

600

8,100

Byråchef........................................

3

24,300

3,600

2,000

400

5,800

Byrådirektör....................................

3

17,400

3,600

1,800

400

5,800

Lantmäterifiskal ..............................

1

5,800

3,600

1,800

400

5,800

Arkivarie .......................................

1

5,800

2,200

1,500

300

4,000

Byråingenjör....................................

2

8,000

2,200

1,500

300

4,000

Registrator.......................................

1

4,000

1,600

900

300

2,800

Arkivbiträde .................................

1

2,800

1,300

500

200

2,000

Kvinnligt biträde..............................

3

6,000

1,100

300

200

1,600

Kvinnligt biträde..............................

2

3,200

1,100

650

150

1,900

Förste vaktmästare...........................

1

1,900

900

550

150

1,600

Vaktmästare....................................

2

3,200

93,400

—

_

—

—

Till extra tjänstemän och biträden samt

vikariatsersättning ........................

37,500

—

—

—

—

Till bestridande av kostnader vid in-

spektioner ...................................

5,000

Summa kronor

135,900

Anm. 1. Byråchef åtnjuter ett ålderstillägg till lönen å 600 kronor efter 5 år.

Anm. 2. Byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie åtnjuta två ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter

resp. 5 och 10 år.

Anm. 3. Byråingenjör och registrator åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 500 kronor efter resp. 5, 10
och 15 år.

Anm. 4. Arkivbiträde åtnjuter tre ålderstillägg till lönen å 300 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år.

Anm. 5. Kvinnligt biträde åtnjuter tre ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 5, 10 och 15 år, skolande

av varje ålderstillägg 100 kronor tillhöra lönen och 100 kronor tjänstgöringspenningarna.

Anm. 6. Förste vaktmästare och vaktmästare åtnjuta tre ålderstillägg till lönen å 100 kronor efter resp.
3, 6 och 9 år.

Anm. 7. Därest bostad med bränsle, eventuellt med bränsle och elektriskt ljus, där sådant anordnats, anvisas
förste vaktmästaren eller vaktmästare, skall av lönen avstås för bostad med bränsle 300
kronor för år samt för lyse 25 kronor om året. Därest befattningshavare, som nyss nämnts,
åtnjuter enbart bostad eller bostad med värme, men icke i övrigt erforderligt bränsle, ävensom
då bostadsförmån är av sådan beskaffenhet, att den icke kan anses hava ovan sagda värde, skall
det ankomma på Kungl. Maj:t att efter omständigheterna bestämma det lägre löneavdrag, som för
dylik förmån skall äga rum. Förmånen av lyse innebär ^allenast rätt till en årlig maximiförbrukning
av elektrisk ström intill högst 100 kw.-timmar. Atnjutes lyse, skall befattningshavaren
själv bekosta armatur och lampor. — I övrigt skola i fråga om förmån av bostad m. m. i
tillämpliga delar lända till efterrättelse bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november
1918 angående avlöningsförbättring från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem
jämförliga befattningshavare (Svensk författningssamling 1918 nr 836).

24

Biksdagens skrivelse Nr 321.

För åtnjutande av de å denna stat för ordinarie befattningshavare
upptagna avlöningar har föreslagits följande villkor och bestämmelser.

I fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan tjänst, förening
av tjänster in. ni.:

att innehavare av ordinarie befattning å staten för lantmäteristyrelsen skall,
därest vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden vid en möjligen
inträdande förändrad organisation av ämbetsverket eller särskilda delar därav
eller eljest i allmänhet kan varda stadgad eller därest viss personal tillhörande
göromål överflyttas till annan institution, vara pliktig att, med bibehållande av den
tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny eller förändrad arbetsordning
sköta de göromål, som honom anförtros, eller, efter Kung!. Maj:ts förordnande,
tjänstgöra inom den institution, till vilken göromålen överlämnas;

att ordinarie befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av
den tjänstegrad och den avlöning han innehar, vara pliktig att, när helst så av
Kungl. Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom förvaltningen
med liknande arbetsuppgifter;

att med ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen icke må förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas vare
sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag, som är
försett med Kungl. Majrts oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning
såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning
av vad slag det vara må, såframt ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t
och, vad angår innehavare av annan befattning, lantmäteristyrelsen uppå därom
gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning
ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner
uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och tills vidare bibehållas;

att innehavare av ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen icke äger, byråchef,
byrådirektör, lantmäterifiskal och arkivarie utan Kungl. Maj:ts och annan
tjänsteman utan styrelsens efter särskild prövning i varje fall lämnade tillstånd
utföra lantmäteriförrättningar i orterna;

att tjänsteman i första lönegraden är skyldig att tjänstgöra uti den särskilda
befattning inom graden, där lantmäteristyrelsen, till befordrande av arbetets oavbrutna
gång, finner honom lämplig och behövlig;

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande in. m.:

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den tid, han eljest varit från
tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som uppehållit befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger uppbära
hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som eljest undfår ledighet, såsom för
svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos riksdagen, dess utskott
eller revisorer eller andra särskilda uppdrag, eller i behörig ordning avstänges
från tjänstgöring eller av annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar avstå

Biksdagens skrivelse Nr 321. 25

så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande erfordras
eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder han avhållit
sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning erhållit tjänstledighet eller
kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller tagen i
häkte, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas till befattningens
uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära
något därav;

att byrådirektör skall vara skyldig att, när byråchef åtnjuter semester eller
är stadd på tjänsteresa, utan särskild ersättning förvalta närmast högre tjänst jämte
sin egen;

att, när det eljest erfordras för beredande av semester eller när förordnande
av vikarie under tjänsteresa anses böra äga rum, ävensom vid sjukdomsförfall, manlig
befattningshavare av lägre grad skall vara skyldig att, om han förordnas till högre
befattning i lantmäteristyrelsen, bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt
tre månader under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för
egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna
tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande belopp;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande eller
dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens slut;

att den, som tillträder den nya avlöningsstaten, skall vara skyldig underkasta
sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minskning i extra
inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller utgå för bestyr i sammanhang
därmed;

i fråga om ålder stillägg:

att tidpunkten för i lönestaten medgiven förhöjning av lönen efter viss tids
fortsatt innehavande av befattning i samma lönegrad bestämmes att inträda,

för första förhöjningen efter, vad angår förste vaktmästaren och vaktmästare,
tre år men beträffande annan befattningshavare fem år, under villkor att innehavaren
under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras för att
vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen eller, på grund av
förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att
därvid icke må föras honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet
för fullgörande av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare tre respektive
fem år på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, där sådan äger rum, efter än ytterligare tre respektive
fem år ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och en av omförmälda löneförhöjningar angår,
att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst
efter det, varunder den stadgade tjänståldern blivit uppnådd;

att befattningshavare må för löneförhöjning genom ålderstillägg tillgodoräknas
den tid, han inom samma lönegrad innehaft annan ordinarie statstjänst;

att kvinnligt biträde, som vid den nya statens ikraftträdande är anställt hos
lantmäteristyrelsen och antages till ordinarie biträde hos styrelsen från nämnda tidBihang
till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 321. 4

26

Riksdagens skrivelse Nr 321.

punkt, må för åtnjutande av löneförhöjning räknas till godo den tid, hon omedelbart
därförinnan mot fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet
hos ämbetsverket;

att likväl löntagare, som, då stadgad tid för erhållande av löneförhöjning
intjänats, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt bestämmelserna i
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension är skyldig att avgå från
tjänsten, icke må tillträda samma förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas av generaldirektören, byråchefer, byrådirektör, lantmäterifiskal och
arkivarie under en och en halv månad, av byråingenjör, registrator, arkivbiträde
och kvinnligt biträde under en månad samt av vaktmästare under femton dagar;

att befattningshavare, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd,
är pliktig att å tid av året, som av generaldirektören bestämmes, begagna
sig av semester;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga om rätt
till pension skall gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension
är vid tiden för den nya statens ikraftträdande eller, såvitt angår innehavare
av befattning, som därefter tillträdes, vid tillträdet till befattningen stadgat;

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare de föreskrifter
i övrigt skola lända till efterrättelse, som äro eller kunna varda utfärdade
angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla för de å vissa domstolars,
ämbetsverks och myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla,
att riksdagen

dels godkänt ovan intagna stat för lantmäteristyrelsen, att tillämpas
från och med 1921, ävensom ovan intagna villkor och bestämmelser för
åtnjutande av å samma stat för ordinarie befattningshavare upptagna
avlöningar;

dels förklarat att envar, som med eller efter den 1 januari 1921
tillträder ordinarie befattning i lantmäteristyrelsen, skall vara pliktig att
underkasta sig ovanberörda villkor och bestämmelser; samt

att förutvarande innehavare av ordinarie befattning i nämnda
styrelse, vilken icke före viss av Eders Kungl. Majrt bestämd dag anmäler,
att han vill övergå till nya avlöningsstaten och underkasta sig
de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor och bestämmelser, och
som icke lagligen därtill kan förbindas, skall varda bibehållen vid de
honom enligt dittills gällande avlöningsstat tillkommande avlöningsförmåner
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i

Riksdagens skrivelse Nr 321. 27

lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension, vid den rätt
till pension, som dittills tillkommit honom;

dels ock höjt ordinarie anslaget till lantmäteristyrelsen från 73,000
kronor med 62,900 kronor till 135,900 kronor.

8:o.

Nionde huvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg samt reseoch
traktamentspenningar.

I statsrådsprotokollet har framhållits, att ovan behandlade förslag
påverkade jämväl andra anslag å riksstaten än dem, som rörde lantmäteriväsendet,
nämligen dels förslagsanslaget till ålderstillägg och dels
förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar.

Förstnämnda anslag är i riksstaten för år 1919 upptaget till ett
belopp av 140,000 kronor. Det har nu ansetts böra höjas med 110,000
kronor till 250,000 kronor. Häremot har riksdagen intet att erinra.

Anslaget till rese- och traktamentspenningar är nu upptaget i
riksstaten med 710,000 kronor. Riksdagen har ovan ansett detta anslag
böra undergå en höjning med 125,000 kronor för statens övertagande
av ersättning för resekostnaderna till lantmätare. Med hänsyn
emellertid till vad i statsrådsprotokollet framhållits rörande de stegrade
utgifterna från detta anslag torde höjningen i detsamma icke böra
göras mindre än 290,000 kronor.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen
med bifall till Eders Kungl. Maj:ts under punkterna 10 och 11 i
förevarande proposition gjorda framställningar

dels höjt nionde huvudtitelns ordinarie förslagsanslag till ålderstillägg
från 140,000 kronor med 110,000 kronor till 250,000 kronor;

dels ock höjt samma huvudtitels ordinarie förslagsanslag till reseoch
traktamentspenningar från 710,000 kronor med 290,000 kronor till
1,000,000 kronor.

Stockholm den 17 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

28

Riksdagens skrivelse Nr 321.

Bilaga A.

Förslag

till

Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse med vissa föreskrifter angående mätningsyäsendet
inom rikets städer;

given Stockholms slott den 1920.

Yl GUSTAF etc. göra veterligt, att Yl, efter vederbörandes hörande, funnit
gott förordna som följer:

1 §•

1 mom. Tillsynen å stads mätningsväsen utövas av byggnadsnämnden.

2 mom. I fråga om förrättningar, som omförmälas i 6 kap. av lagen om
fastighetsbildning i stad, åligger det lantmäteristyrelsen att hava överinseende över
tillämpningen av samma lag.

2 §•

Beträffande förrättningar, som omförmälas i 6 kap. av lagen om fastighetsbildning
i stad, tillkommer det lantmäteristyrelsen

att utfärda allmänna anvisningar med därtill hörande modeller och formulär
samt på begäran meddela råd och upplysningar;

att från vederbörande infordra kartor och handlingar till förrättning, som
här avses;

att, där sålunda infordrade kartor och handlingar därtill föranleda samt det
befinnes nödigt, låta verkställa erforderlig undersökning å ort och ställe, samt

att, om anledning till anmärkning förekommer, vidtaga de åtgärder, som för
vinnande av rättelse erfordras.

3 §•

Byggnadsnämnd åligger att till lantmäteristyrelsen insända uppgift å i staden
anställd mätningsman, och skall hos lantmäteristyrelsen föras förteckning över mätningsmannen.

4 §.

Beträffande förrättningar, varom förmäles i 6 kap. av lagen om fastighetsbildning
i stad, skall, där de verkställas av mätningsman i stad, i tillämpliga delar
gälla vad i 48 § 1 mom. och 50 § 1 mom. i instruktionen för lantmäteristyrelsen
och rikets lantmätare finnes stadgat i fråga om redovisning.

29

Riksdagens skrivelse Nr 321.

5 §•

Där ej Konungen på särskild framställning annorlunda förordnar, skola kartor
och handlingar rörande stadsplan, tomtindelning, tomtmätning,. avstyckning och
arealavmätning så ock kartor och handlingar rörande andra mätningsförrättmngar,
som angå ägogränser, på stadens bekostnad under byggnadsnämndens vård förvaras

i brandfri lokal. , , , ,, .-n , .

Saknas tillgång till brandfri lokal, åligger det byggnadsnämnden att till lantmäterikontoret
i länet överlämna kopior och avskrifter av kartor och handlingar,
som nu sagts; dock att denna bestämmelse icke gäller: ,...

a) karta eller handling, varav exemplar å lantmätenkontoret nnnes eller till
följd av meddelade bestämmelser skall av förrättningsmannen dit redovisas;

b) tomtkarta, som upprättats före den 1 januari 1918; och

c) stadsplanekarta med beskrivning, där styrkt avntmng av kartan järn te
styrkt avskrift av beskrivningen efter vad i 11 § mom. 8 av byggnadsstadgan tor
rikets städer sägs skall förvaras i civildepartementet.

6 §.

Yad i 1—5 §§ stadgas om stad skall äga motsvarande tillämpning i avseende
å samhälle å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall
iakttagas.

Denna kungörelse träder i kraft den 1920, då kungörelsen den 16 augusti
1918 med vissa föreskrifter angående mätningsväsendet inom rikets stader och
sådana samhällen å landet, där den för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas, med däri genom kungörelsen den 29 november 1918 toretagna
ändringar upphör att gälla.

Det alla, som etc.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 321.