Riksdagens skrivelse Nr 320.
7
Nr 320.
Godkänd av första kammaren den 16 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 17 juni 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om punschskatt.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 39.)
Till Konungen.
I en den 27 februari 1920 dagtecknad proposition, nr 136, har
Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande
Förslag
till
förordning om punschskatt.
Härigenom förordnas som följer:
1 §■
1 mom. För punsch, som utminuteras eller utskänkes, ävensom
för arrak eller rom, som utminuteras, skall upptagas en särskild avgift,
benämnd punschskatt, beräknad efter 60 öre för liter.
8
Riksdagens skrivelse Nr 320.
2 mom. Punschskatten upptages vid försäljningen; dock att, där
rusdrjcksförsäljningsbolag till annan överlåtit rättighet till utskänkning,
punschskatten skall erläggas vid dennes inköp av punsch för rörelsen,
såsom om utskänkning då ägde rum.
2 §.
För punschskatt ansvarar vederbörande rusdrycksförsäljningsbolag.
3 §.
Rusdrycksförsäljningsbolag åligger
dels att senast den femtonde dagen i varje månad å statsverkets
giroräkning i riksbanken insätta punschskatt för den myckenhet skattepliktig
punsch, arrak och rom, som från bolaget under nästföregående
månad försålts,
dels ock att senast den tjugonde dagen i varje månad till kontrollstyrelsen
avlämna — jämte bevis om berörda insättning — av bolagets
styrelse på heder och samvete bestyrkt uppgift rörande omfattningen av
den utav bolaget under nästföregående månad verkställda försäljning av
skattepliktig punsch, arrak och rom.
4 §•
Kontrollstyrelsen, som äger meddela närmare föreskrifter och anvisningar
rörande sättet för punschskattens uppbärande och redovisande,
åligger att före utgången av varje månad till statskontoret avlämna
uppgift å den under nästföregående månad influtna punschskatten.
5 §•
1 mom. Den, som mot bättre vetande i uppgift, varom i 3 § förmäles,
upptager mindre myckenhet, än som försålts, straffes med böter
från och med ettusen till och med tiotusen kronor eller med fängelse.
Den skyldige vare tillika pliktig att erlägga den i 3 § stadgade avgift
för den myckenhet, som icke blivit redovisad.
2 mom. Underlåter någon att inom föreskriven tid avlämna sådan
uppgift eller sådant bevis, varom i 3 § sägs, böte tio kronor för varje
dag, uppgiften eller beviset utebliver; och äger kontrollstyrelsen därjämte
genom lämpliga viten tillhålla den försumlige att uppfylla sin
skyldighet. Där sådan inbetalning eller insättning ej skett före utgången
av månaden näst efter den, under vilken den myckenhet, för vilken
punschskatten utgått, blivit försåld, må skatt utmätas till ett belopp,
9
Riksdagens skrivelse Nr 320.
motsvarande 60 öre för varje liter av den skattepliktiga myckenhet,
som kontrollstyrelsen pa grund av verkställd undersökning iastställer
hava försålts.
6 §.
Förseelse mot föreskrifterna i denna förordning åtalas vid allmän
domstol.
Böter och viten, som enligt denna förordning adömas, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän strafflag.
Denna förordning, varigenom förordningen den 20 april 1906 angående
en särskild stämpelavgift för försäljning av punsch, arrak och
rom upphäves, träder i kraft den 1 januari 1921; dock att punschskatt
icke skall utgå för punsch, arrak eller rom, som efter förordningens
ikraftträdande försäljes i kärl, vilket före sistnämnda tidpunkt behörigen
stämpelbelagts.
Till ovannämnda statsrådsprotokoll har chefen för finansdepartementet
till en början meddelat, att kontrollstyrelsen i underdånig skrivelse
den 31 december 1919 gjort framställning om upphävande av förordningen
den 20 april 1906 angående en särskild stämpelavgift för försäljning
av punsch, arrak och rom. Härvid hade kontrollstyrelsen framhållit,
att vid den tidpunkt, då punschstämpelförordningen tillkommit (år
1903), möjlighet icke funnits att uttaga en direkt förbrukningsavgift å
brännvin annat än genom stämpel, enär de olika slag av detaljhandlare,
som då funnits (bolag, spirituosahandlare samt innehavare av överlåtna
utskänkningsrättigheter och av Kungl. Maj:ts befallningshavande direkt
meddelade rättigheter), ägt inköpa punsch från vem de ville. Sättet
för punschskattens uppbärande anslöte sig sålunda till förhållandena
på brännvinslagstiftningens område under en gången tid. Numera däremot
vore det möjligt att, utan användande av stämpelbeläggningsförfarandet,
beskatta punschen. I sådant hänseende hade kontrollstyrelsen
påpekat, att punsch liksom andra rusdrycker, om de vore avsedda att
tillhandahållas inom landet, enligt den nya rusdrycksförsäljningsförordningen
passerade genom rusdrycksförsäljningsbolagen, vare sig de försåldes
utminuteringsvis eller utskänkningsvis.
Vidare hade kontrollstyrelsen på följande sätt angivit de med det
nu gällande stämpelbeläggningsförfarandet förbundna olägenheterna:
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 318 320.
10
Riksdagens skrivelse Nr 320.
»Därigenom att stämpelbeläggningsförfarandet nödvändiggör användande av
slutna kärl av i förordningen angiven rymd (minsta rymd en sjättedels liter), försvåras
ett rationellt ordnande av utskänkningsrörelsen. Enär otvivelaktigt många,
som förtära punsch, icke skulle önska förtära mer än ett glas, men på grund av
bestämmelserna äro tvungna att inköpa större myckenhet (minst 1/(. liter, som motsvarar
något mer än tre femcentiliters glas), föranleder stadgandet om försäljning
i slutna kärl en ökad punschkonsumtion. Försäljningen i slutna kärl är också
förenad med den olägenheten, att medtagande av punsch från utskänkningsställena
underlättas. I fråga om utskänkning av andra slag av spritdrycker har, till förekommande
av dryckernas bortförande, det ansetts lämpligt att bestämma, att antingen
flaskorna icke få kvarlämnas på gästernas bord eller att utskänkningen äger
rum från karaffer.
Ur ovanberörda synpunkter är det önskvärt, att punschstämpelbeläggningen
avskaffas.
Stämpelbeläggningsförfarandet lämnar icke någon ovillkorlig säkerhet för att
skatten uttages å afl punsch, som försäljes. Någon egentlig kontroll beträffande
stämpelbeläggningen finnes icke, utan synes det vara förutsatt, att allmänheten
skall tillse, att punschen är stämpelbelagd. Där allmänheten icke ser upp eller är
okunnig om föreskrifterna i fråga om punschstämpel, kan en försäljare utan risk
tillhandahålla punsch, som icke är stämpelbelagd.
Stämpelbeläggningsförfarandet är slutligen obekvämt och kostsamt. Enligt
förordningen skall generalpoststyrelsen å postanstalterna tillhandahålla allmänheten
stämplar av olika valörer. Försäljaren skall därefter anbringa stämplarna å kärlen
och täcka stämplarna med på visst sätt beskaffade kapsyler. Besväret med tryckande
och tillhandahållande av stämplar och deras anbringande förorsakar kostnader, som
helt och hållet bortfölle, därest avgiften för punsch, arrak och rom upptoges vid
det tillfälle, då bolagen tillhandahölle dessa drycker utminuteringsvis eller utskänkningsvis
eller försålde dem till innehavare av utskänkningsrättigheter.
Det synes därför att starka skäl föreligga för, att det nuvarande stämpelbeläggningsförfarandet
avskaffas.»
Därefter hade kontrollstyrelsen angående behovet av ifrågavarande
skatts uttagande anfört följande:
»Innan emellertid frågan om en revision av bestämmelserna upptages till
prövning, bör först avgöras, om denna skatt längre är behövlig. Skatten har vid
normal försäljning givit något mer än 2,000,000 kronor, en summa, som i jämförelse
med vad den övriga rusdrycksbeskattningen inbringar icke kan anses vara
betydande. På grund av rusdrycksförsäljningsbolagens vidgade verksamhet såväl i
fråga om spritdrycks- som särskilt beträffande vinförsäljningen kan det med säkerhet
antagas, att rusdrycksförsäljningsmedlen komma att tillföra statsverket långt
större belopp än hittills varit fallet. Härtill kommer, att genom bestämmelserna i
förordningen om statsverkets fond av rusdrycksmedel den del av dessa medel, som
må disponeras för statsregleringsändamål, väsentligen nedbragts därigenom, att för
åren 1917—1919 medeltalet av rusdrycksmedlen väsentligen understigit det ursprungligen
fastställda begränsningsbeloppet 41,900,000 kronor. Enligt vad som inhämtas
av det utdrag av protokollet över finansärenden för den 9 januari 1919,
som finnes fogat till propositionen nr 1 (inkomsterna sid. 22), har finansministern
11
Riksdagens skrivelse Nr 320.
beräknat, att av rusdrycksmedlen under år 1920 icke mer än ungefär 17,000,000
kronor skola vara tillgängliga för statsregleringsänaamål. Detta belopp kommer
fullständigt att täckas enbart av rusdrycksförsäljningsmedlen, som år 1920 komma
att tillföra statsverket av bolagens nettovinster för år 1919 ett belopp av minst
27,000,000 kronor.*
Då under de närmaste åren såväl brännvinstillverkningsskatten som maltskatten
komma att inflyta betydligt rikligare än under kristiden, torde stora avsättningar
årligen komma att äga rum till rusdrycksmedelsfonden. Med hänsyn
härtill anser sig kontfollstyrelsen i första hand böra förorda, att punschstämpelförordningen
upphäves. Skulle emellertid Kungl. Maj:t anse skäl föreligga för bibehållande
av skatten å punsch, arrak och rom, torde bestämmelserna om skattens
upptagande och redovisande kunna väsentligt förenklas och det nuvarande stämpelbeläggningsförfarandet
upphävas.»
Kontrollrådet hade enhälligt tillstyrkt en framställning om ifrågavarande
stämpelavgifts avskaffande, en ledamot dock under förutsättning,
att ersättning för den inkomst, som statsverket i händelse av bifall till
framställningen skulle mista, kunde genom höjning av priset å punsch
eller på annat liknande sätt beredas statsverket.
Över kontrollstyrelsens framställning hade statskontoret och generalpoststyrelsen
avgivit infordrade yttranden. Statskontoret hade förklarat
sig instämma i kontrollstyrelsens hemställan, och generalpoststyrelsen,
som bland annat påpekat, att punschstämplarnas borttagande
komme att i viss mån medföra minskning i postverkets bestyr med
stämplars tillhandahållande, varom det dock icke syntes vara möjligt
att framlägga några exakta siffror, hade mot kontrollstyrelsens framställning
intet att erinra.
Efter att hava lämnat en redogörelse, som ovan i huvudsak återgivits,
har chefen för finansdepartementet till en början förklarat sig
anse, att de olägenheter, som vore förenade med det nuvarande systemet
för beskattning av punsch, arrak och rom, utgjorde talande skäl
för eu reform å ifrågavarande område. Emellertid kunde departementschefen
icke tillstyrka kontrollstyrelsens förslag att utan vidare borttaga
punschskatten.
Sin ställning till frågan har departementschefen utvecklat i huvudsak
sålunda: Den reform, som påkallades av det nuvarande systemets
brister, borde, på sätt kontrollstyrelsen alternativt föreslagit, gå ut på
stämpelbeläggningsförfarandets avskaffande och skattens uttagande på
annan väg. I sistnämnda avseende har departementschefen efter samråd
med kontrollstyrelsen och under dess medverkan låtit upprätta ett förslag
till förordning om punschskatt, enligt vilket punschskatten — be
-
12
Riksdagens skrivelse Nr 320.
räknad, liksom den nuvarande stämpelavgiften, efter 60 öre för liter — skulle
upptagas vid utminutering och utskänkning av punsch samt utminutering
av arrak och rom. Förslaget hade utformats i nära anslutning till förordningen
den 16 maj 1919 om spritdrycksaccis. Den föreslagna nya
förordningen borde träda i kraft den 1 januari 1921. För punsch, arrak
och rom, som efter denna dag försåldes i kärl, som före samma tidpunkt
behörigen stämpelbelagts, borde givetvis punschskatt ej upptagas.
Vår rusdryckslagstiftning kännetecknas, som bekant, bland annat
därav, att rätt till detaljhandel i huvudsak endast tillkommer rusdrycksförsäljningsbolagen,
vilkas vinst utöver 5 procent utdelning å aktiekapitalet
tillfaller statsverket och vilka stå under överinseende av kontrollstyrelsen,
som meddelar föreskrifter i avseende å, bland annat, inköp
av och försäljningspris för rusdrycker. Genom kontrollstyrelsen har
staten sålunda i sin hand att reglera statsverkets inkomster av rusdrycksförsäljningen.
Att en särskild stämpelbeskattning av vissa slag
av rusdrycker icke låter sig rätt väl inpassas i ett sådant system, torde
vara uppenbart. Om önskvärdheten att få ifrågavarande stämpelbeskattning
upphävd är riksdagen sålunda ense med chefen för finansdepartementet.
Vidare har riksdagen, i likhet med departementschefen,
ansett angeläget att träffa en anordning, varigenom den inkomst, som
punschstämpeln under normala tider tillfört staten, även framgent kommer
att inflyta till om möjligt oförminskat belopp. Den beskattningsform,
som med propositionen föreslås, har riksdagen emellertid icke ansett
sig kunna förorda. Den föreslagna punschskatten, om än tekniskt
att föredraga framför punschstämpeln, stämmer nämligen icke heller
väl överens med gällande, nyss i korthet karaktäriserade system för
uttagande av statens vinst av rusdrycksförsäljningen. Riksdagen har
ansett, att tullen å arrak, såsom den viktigaste beståndsdelen vid
punschtillverkningen, lämpligen kan anlitas såsom skattekälla i stället
för den av Kungl. Maj:t nu föreslagna. Därvid bör jämväl tullen
å rom, som även kan användas vid punschtillverkning, undergå
en motsvarande höjning. Genom en sådan lösning av frågan undgår
man även de omständliga anordningar för redovisning och kontroll,
vilka ingå i Kungl. Maj:ts förslag. Emellertid är härmed
givetvis förenat, att inkomsten av den särskilda punschbeskattningen
icke kommer att tillgodoföras rusdrycksmedelsfonden. Riksdagen, som
ansett detta förhållande vara stridande mot de grundsatser, som av
Kungl. Maj:t och riksdagen fastställts i syfte att frigöra det allmänna
från intresset av rusdryckshanteringen, har emellertid tänkt sig, att
13
Riksdagens skrivelse Nr 320.
någon anordning borde kunna träffas, genom vilken den uppkommande
merinkomsten av tull å arrak och rom skulle kunna tillföras
nämnda fond. Riksdagen anser sig kunna förvänta, att Kungl. Maj:t
till nästkommande riksdag inkommer med förslag i sådant syfte.
Gällande tullsatser för arrak och rom innefattas i tulltaxans rubriker
183 och 184, vilka med överrubrik och anmärkningar äro av
följande lydelse:
Drycker.
183.
184.
Kvantitet
för tullberäkningen
Brännvin
och sprit, alla slag, härunder även inbegripna
arrak, rom och konjak:
på fat, större eller mindre ..
fl liter, utan.
, . . I avseende ål
på andra karl .........................................................j alkohol- 1
1 halten. J
)1 liter av 1
50 procenta)
| alkoholbalt j
lvid+15°C.J
Tullsats
Kr. öre
1: —
1: 85
Anm. 1. Vid förtullning av brännvin och sprit i kärl, innehållande
mindre än 250 liter, enligt de här ovan för tullberäkning
bestämda grunder, skall tullavgiften förhöjas, om
varan är beredd av ris (arrak) eller av socker (rom), med
75 öre per liter, men eljest med 15 öre per liter.
Anm. 2. Brännvin och sprit av annan alkoholhalt än den
här ovan angivna reduceras till normalstyrka, eller 50 procent,
på sätt därom är särskilt föreskrivet.
Anm. 3. Spritlösningar, icke drickbara, i vilka alkoholhalten
Eå grund av förefintligheten av lösta ämnen ej kan direkt
estämmas, ävensom sprit i fast form hänföras till spritfernissa.
Anm. 4. Fabriks- eller yrkesidkare, som styrker sig innehava
vederbörligt tillstånd att för tekniskt ändamål använda
skattefri finkelolja, äger att för enahanda ändamål införa
finkelolja, hållande minst 75 volymprocent i koncentrerad
klorkalciumlösning olöslig olja, mot en tull av 75 öre per
kg. utan avseende å alkoholhalten, med villkor, att han
underkastar sig de särskilda kontrollföreskrifter angående
varans användning, som meddelas av Konungen. Annan
finkelolja förtullas såsom brännvin och sprit.
Enligt upplysning, som från sakkunnigt håll inhämtats, åtgår till
varje liter punsch i genomsnitt en tredjedels liter 59-procentig arrak.
Då,'' på sätt ovan återgivna utdrag ur tulltaxan utvisar, den _ nuvarande
tullsatsen för arrak och rom på fat de enda kärl, i vilka
14
Riksdagens skrivelse Nr 320.
import av dessa varor, enligt vad som meddelats, numera förekommer
— utgör 1 krona per liter av 50 procents alkoholhalt, så motsvarar
den nuvarande punschstämpeln en höjning av nämnda tullsats till ungefär
2 kronor 50 öre per liter 50-procentig vara. Till samma belopp bör
även tullsatsen för arrak och rom på andra kärl lämpligen höjas.
Under detta ärendes utskottsbehandling har i grundlagsenlig ordning
begärts, att generaltullstyrelsen skulle anbefallas dels avgiva förslag.
till de ändringar i tulltaxan, som påkallades av en sådan höjning
av ifrågavarande tullsatser, dels ock meddela vad som till äventyrs
kunde från generaltullstyrelsens sida vara att ur tullteknisk synpunkt
anföra i ämnet.
Med anledning härav har generaltullstyrelsen avgivit ett den 10
maj 1920 dagtecknat utlåtande, däri styrelsen, efter att hava hört packhusinspektionen
i Stockholm, anfört bland annat följande:
»För närvarande gäller beträffande arrak och rom likasom övriga
till rubrikerna 183 och 184 hänförliga drycker, dels att tullen skall, då
varorna inkomma på fat, utgå å 1 liter av 50 procent alkoholhalt vid
+ 15° C och, då de inkomma på andra kärl, å 1 liter utan avseende å
alkoholhalten, dels att de vid införsel i kärl, understigande 250 liter,
äro underkastade tilläggstull. Styrelsen förutsätter, att så må bliva förhållandet
även med nu ifrågasatta tullförhöjning. Då emellertid i den
tilläggstull, som för närvarande under nämnda förutsättning utgår för
arrak och rom, eller 75 öre per liter, punschskatten beräknas ingå med
60 öre och i förenämnda kung!, proposition föreslagna punschskatt är
upptagen efter samma grunder, återstår såsom tilläggstull för sistnämnda
drycker 15 öre per liter eller samma tilläggstull, som nu utgår för
övriga till förenämnda rubriker hänförliga varor.»
Under sådan förutsättning har styrelsen, med hänsyn till nu ifrågasatta
tullförhöjning för arrak och rom, avgivit förslag till ändring i
tulltaxan beträffande brännvin och sprit, dels rörande själva rubrikerna
183 och 184, dels rörande till desamma hörande anmärkning 1.
Slutligen har generaltullstyrelsen meddelat, att styrelsen icke haft
ur tullteknisk synpunkt något att i ämnet anföra.
Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot de sålunda
av generaltullstyrelsen avfattade ändringarna i tulltaxan, vilka riksdagen
upptager i sitt beslut.
Under åberopande av vad ovan anförts får riksdagen för Eders
Kungl. Maj:t tillkännagiva, att riksdagen, som icke kunnat godkänna
Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, nr 136, med förslag till
förordning om punschskatt, beslutat, att rubrikerna 183 och 184 i tull
-
15
Riksdagens skrivelse Nr 320.
taxan samt till desamma hörande anmärkning 1 skola från och med
den 1 januari 1921 erhålla följande ändrade lydelse:
183.
184.
Kvantitet
för tullberäkningen
-
Tullsats
Kr. öre
Brännvin och sprit, alla slag, härunder även inbegripna
arrak, rom och konjak:
arrak och rom
a. på fat, större eller mindre .......................
b. på andra kärl ....................
andra slag:
a. på fat, större eller mindre.
b. på andra kärl ......................
(1 liter av 1
50procentsI q.
alkoholhalt j
vid -f 15° C. J
fl liter, utan!
javseende ål
alkohol- j
halten. J
1
2: 50
i 1 liter avi
150 procents 1
■ | alkoholhalt I
[vid-)-15° C. J
!1 liter, utan!
avseende ål
alkohol- [
halten. J
1: —
1: 85
Anm. 1. Vid förtullning av brännvin och sprit i kärl, innehållande
mindre än 250 liter, enligt de här ovan för tullberäkning bestämda
grunder skall tullavgiften förhöjas med 15 öre perliter.
Stockholm den 17 juni 1920.
Med undersåtlig vördnad.