4
Riksdagens skrivelse Nr 319.
Nr 319.
Godkänd av första kammaren den 2 juni 1920
Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
i fråga om förhud mot tillverkning och import av
starkare maltdrycker.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 38.)
Till Konungen.
I två likalydande motioner, nr 163 i första kammaren och nr 238
i andra kammaren, har hemställts bland annat, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning om och förslag till sådana
stadganden rörande tillverkning och import av maltdrycker, att dylika
drycker med över 3.6 volymprocent alkoholhalt icke finge inom landet
tillverkas eller hit importeras.
I samband med den lagstiftning angående de s. k. mellanstarka
maltdryckerna, som kom till stånd enligt beslut av 1919 års lagtima
riksdag, infördes i 1907 års förordning angående tillverkning och beskattning
av maltdrycker en uppdelning av maltdryckerna i tre klasser,
kännetecknade med hänsyn till såväl extrakthalt som alkoholhalt. Så
-
5
Riksdagens skrivelse Nr 319.
lunda omfattar första klassen maltdrycker, som ej innehålla mer än
två och en fjärdedels volymprocent alkohol och äro inbryggda med
en stamvört, vilkens extrakthalt icke överstiger sex procent, ävensom
alkoholfria maltdrycker, som äro inbryggda med en stamvört av högre
extrakthalt. Andra klassen omfattar maltdrycker, som icke äro hänförliga
till första klassen och vilka ej innehålla mer än tre och sex
tiondels volymprocent alkohol och äro inbryggda med en stamvört, vilkens
extrakthalt icke överstiger nio och fem tiondels procent. Till tredje
klassen hänföras alla övriga maltdrycker.
De förenämnda motionerna åsyfta, att maltdrycker med över 3.6
volymprocent alkoholhalt icke måtte få inom landet tillverkas eller hit
importeras. Utgångspunkten är det faktiska förhållandet, att på grund av
dels bristande tillgång på malt, dels de med försäljningen av Öl enligt
rusdrycksförsäljningsförordningen förenade kontrollföreskrifter någon försäljning
av sådana drycker icke kommit till stånd, vilket förhållande i
stort sett hittills icke synes hava inverkat menligt på bryggerinäringens
ekonomiska resultat. Motionärernas ifrågavarande framställning innefattar,
som ovan är nämnt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t begära utredning och förslag i ämnet.
En sådan utredning bör avse att undersöka, huruvida och under
vilka förutsättningar den ur nykterhetssynpunkt särskilt för landsbygdens
del avsevärda förmån, som vunnits därigenom att på grund
av särskilda förhållanden de starkare, såsom berusningsmedel användbara
maltdryckerna icke funnits tillgängliga, må kunna bevaras åt
framtiden. Däremot torde det saknas anledning att ifrågasätta indragning
av sådan tillverkning av alkoholstarkare maltdrycker, som bedrives
uteslutande för export.
Den utredning, som riksdagen sålunda åsyftar, bör taga hänsyn
till jämväl de handelspolitiska följder, som importförbud beträffande
ifrågavarande slag av maltdrycker kan medföra. Den bör vidare inriktas
på att söka tekniskt utröna, huruvida en, trots låg alkoholhalt,
smakligare, liållbarare och som måltidsdryck mera användbar maltdryck
än det nu förekommande pilsnerdrickat kan frambringas, till äventyrs
genom att öka malthalten. Då vederbörande utskott upplyst, att åtminstone
ett bryggeri i landet är inrättat för tillverkning uteslutande av viss
alkoholstarkare maltdryck, så torde utredningen även böra omfatta frågan,
huruvida och i vad mån någon ersättning kan anses vara påkallad, i
händelse förbud mot försäljning av starkare maltdrycker kommer att
meddelas.
6
Riksdagens skrivelse Nr 319.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allsidig utredning av
frågan, huruvida och under vilka förutsättningar förbud mot försäljning
inom riket av maltdrycker, vilka innehålla mera än 3.6 volymprocent
alkohol, må kunna stadgas, ävensom snarast möjligt förelägga riksdagen
det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 2 juni 1920.
Med undersåtlig vördnad.