Riksdagens skrivelse Nr 318.

1

Nr 318.

Godkänd av första kammaren den 2 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1920.

Biksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående upphörande
av taxering enligt förordningen den 30 juni

1916 om krig skonjunktur skatt m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 37)

Till Konungen.

Genom proposition nr 50 av den 31 december 1919 har Eders
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogat utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga följande

Förslag

till

förordning angående upphörande av taxering enligt förordningen den 30 juni
1916 om krigskonjunkturskatt m. m.

Härigenom förordnas, dels, med ändring av bestämmelsen i 15 §
första stycket förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt,
att taxering enligt nämnda förordning icke skall äga rum för tiden efter
1920 års utgång, dels ock att vad i 32 § sagda förordning finnes stadgat
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 318—320. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 318.

rörande beskattning i visst fall av vinst, som uppkommit före utgången
av det år, varunder, jämlikt 15 §, krigstillståndet skall anses bava upphört,
i stället skall gälla vinst, som uppkommit före 1919 års utgång.

I 15 § av gällande förordning om krigskonjunkturskatt är föreskrivet,
att taxering enligt förordningen skall äga rum till och med
året efter det, under vilket genom kungörelse tillkännagivits, att krigstillståndet
skall anses hava upphört. Det har alltså lagts i Kungl. Maj:ts
hand att bedöma, när denna situation kunde anses hava inträtt. Riksdagen
skulle icke behöva höras i fråga om krigskonjunkturbeskattningens
inställande, sedan den primära förutsättningen för densamma, krigskonjunkturen,
upphört.

Anledningen till att Kungl. Maj:t ändock begärt riksdagens medverkan
i saken är, efter propositionen att döma, den, att, ehuru världskriget
såsom sådant upphört, krigstillstånd alltjämt råder på vissa håll.
Kungl. Maj:t har därför sett sig förhindrad utfärda förklaring, som i 15 §
avses.

Vfad själva sakfrågan beträffar, har chefen för finansdepartementet
redan i samband med propositionen nr 258 till 1919 års lagtima riksdag
ställt i utsikt, att taxering till krigskonjunkturskatt, frånsett särskilda
undantagsfall, icke skulle komma i fråga senare än under innevarande
år. Av departementschefens yttrande i nu förevarande ärende framgår, att
detta också är syftet med föreliggande proposition. Det vill emellertid
synas, som om den föreslagna författningstexten icke skulle vara fullt tydlig
i detta avseende. Det heter däri, att taxering till krigskonjunkturskatt
»icke skall äga rum för tiden efter 1920 års utgång». Då denna formulering
icke utesluter den tolkningen, att även 1920 skulle betraktas såsom ett
krigskonjunkturår och att följaktligen taxering till krigskonjunkturskatt
skulle äga rum även 1921, har riksdagen, som givetvis delar Kung!.
Majrts åsikt, att den krigskonjunktur, som föranledde ifrågavarande
särskilda beskattning, numera upphört, ansett förordningen böra
givas en avfattning, som direkt utsäger, vad som är avsett, nämligen
att 1919 är det sista året av krigskonjunkturen och att således
taxering icke skall äga rum för vinst, som uppkommit efter det årets
utgång. Genom att sålunda lägga vikten på tiden för uppkomsten av
till taxering ifrågakommande vinst i stället för på tiden för den sista
taxeringen får man eu regel av mera materiell innebörd, som därtill
är fullt klar och icke behöver kompletteras genom undantagsbestämmelser.

Riksdagens skrivelse Nr 318. 3

Angivna omformulering medför också en bättre överensstämmelse
i uttryckssättet med författningstextens senare led, vilket i och för sig
icke föranlett någon erinran från riksdagens sida.

På grund av det sagda får riksdagen, med förklarande att Eders
Kungl. Maj:ts i förevarande proposition nr 50 framlagda författningsförslag
icke kunnat antagas oförändrat, för Eders Kung!. Maj:t tillkännagiva,
att riksdagen antagit följande förslag till

Förordning

angående upphörande av taxering enligt förordningen den 30 juni 1916 om

krigskonjunkturskatt m. m.

Härigenom förordnas, dels att, utan avseende å bestämmelsen i
15 § första stycket förordningen den 30 juni 1916 om krigskonjunkturskatt,
taxering enligt nämnda förordning icke skall äga rum beträffande
vinst, som uppkommit efter 1919 års utgång, dels ock att vad i 32 §
sagda förordning fymes stadgat rörande beskattning i visst fall av vinst,
som uppkommit före utgången av det år, varunder, jämlikt 15 §, krigstillståndet
skall anses hava upphört, i stället skall gälla vinst, som uppkommit
före 1919 års utgång.

Stockholm den 2 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.