Riksdagens skrivelse Nr 317.

3

Hr 317.

Godkänd av första kammaren den 2 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 2 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tillf ätlig .höjning av postavgifterna
m. m.

(Bevillningsutskottets betänkande nr 35.)

Till Konungen.

I eu till riksdagen den 19 mars 1920 avlåten proposition, nr 256,
har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen besluta,

att — med upphävande av bestämmelsen om ett särskilt, lägre
porto för s. k. lokalbrev — befordringsavgifterna för inrikes brev skola

utgå med följande belopp:

om brevets vikt icke överstiger 20 grant ............. 20 öre

» vikten överstiger 20 men icke 125 » 40 »

» » » 125 » » 250 » 60 »

» » » 250 » y> 500 » 80 » ;

att befordringsavgiften för inrikes brevkort skall utgöra:

för enkelt brevkort.................................................................... 10 öre

» dubbelt » ..................................................................... 20 » ;

4

Riksdagens skrivelse Nr 317.

att — med upphävande av bestämmelsen om ett särskilt, lägre
porto för s. k. lokalförsändelse — befordringsavgiften för annat inrikes
korsband än utgivarkorsband eller sådant korsband, som innehåller uteshitande
blindskrift, skall för var vikt av 100 gram eller del därav utgå
med 5 öre, dock att minsta avgiften skall utgöra för korsband, innehållande
affärshandling, 20 öre och för korsband, innehållande varuprov,
10 öre;

att — likaledes med upphävande av bestämmelsen om ett särskilt,
lägre porto för lokalförsändelse — befordringsavgiften för inrikes korsband,
som innehåller uteslutande blindskrift, skall, för var vikt av 500
gram eller del därav, utgöra 5 öre;

att avgiften för inrikes postanvisning eller postförskott skall utgå
med följande belopp:

om postanvisnings- respektive postförskottsbeloppet uppgår till

högst

5

kronor ..

............. 20

öre

B

beloppet

överstiger

5

men

e.j

50

kronor.............

............. 30

B

B

B

B

50

B

B

100

B ..............

............ 40

B

B

B

»

100

B

B

250

B ...............

............. 50

B

B

B

B

250

B

B

500

B ..............

............ 60

B

B

B

B

500

»

B

750

B ..............

............ 70

B

B

B

B

750

B

B

1,000

B ..............

............ 80

B

att assuransavgiften för inrikes försändelse skall utgå med följande
belopp:

för assuransbelopp av högst 500 kronor ........................................ SO öre

b )) , som överstiger 500 men ej 1,000 kronor 50 b

B B , B B 1,000 B B 100,000 B 50 B

för 1,000 kronor med tillägg av 10 öre för varje överskjutande belopp

av 500 kronor eller del därav,

för assuransbelopp, som överstiger 100,000 kronor, 20 kronor SO
öre för 100,000 kronor med tillägg av 10 öre för varje överskjutande
belopp av 1,000 kronor eller del därav;

att det inrikes portot för paket skall utgå enligt följande grunder,
nämligen för paket, som väger

högst 1 kilogram, med ................................................................... 80 öre

mer än 1 men ej över 3 kilogram, med........................ 1 krona 10 b

B B 3 B B B 5 B B ........................... 1 B 40 B

b b 5 kilogram, med 1 krona 40 öre för de första 5 kilogrammen
och därefter 80 öre för vart överskjutande kilogram eller del därav;

5

Riksdagens skrivelse Nr 317.

att för skrymmande paket det ifrågavarande viktportot skall ökas
med 50 procent och att, i fråga om vad med skrymmande paket förstås,
skola tillämpas bestämmelserna i sådant hänseende enligt gällande internationella
paketkonvention, dock med den eller de inskränkningar,. som
kunna föranledas av särskilda, utav Kungl. Maj:t till efterrättelse inom
svenska postverket givna föreskrifter;

att den särskilda tilläggsavgiften för inrikes s. k. ilpaket skall
utgöra 1 krona 40 öre för var vikt av 5 kilogram eller del därav;

° att den avgift, som vederbörande avsändare har att, utöver belöpande
befordringsavgift, erlägga för inrikes försändelses rekommendation,
skall utgöra 20 öre;

att 8 och 11 §§ i kungl. förordningen den 17 juni 1916 angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter —
11 § sådan densamma lyder enligt kungl. kungörelsen den 30 maj 1919

— skola erhålla följande ändrade lydelse:

»8 §•

1 mom. Postavgiften — — — — — befordringsavgift.

2 mom. Förskrivningsavgiften utgår med:

a) 20 öre för varje i taxan intagen abonnemangstermin, som abonnemanget
avser, och

b) 4 procent av den utgivaren tillkommande prenumerationsavgiit,
dock ej under 10 öre, allt räknat för helt ar och i förhållande däitill
för kortare abonnemangstider.

3 mom. Befordringsavgiften beräknas för är och i förhållande
därtill för kortare abonnemangstider sålunda:

a) 24 öre för varje nummer i veckan, men lör tidning, som utkommer
med mer än 7 nummer i veckan, 24 öre för vart och ett av
7 nummer och 12 öre för varje överskjutande nummer i veckan; skolande
— — — — — — — högre hela tal, och

b) 12 öre för varje helt eller påbörjat kilogram av tidningens

sammanlagda vikt under nästföregående helårsperiod, räknat från och
med den 1 oktober till och med den 30 september; skolande —--

— — — — — — — — tidningens vikt.

4 mom. Om — — — — — — — öretal.

5 mom. För varje gång postabonnemang sker skall, evad abonnemanget
avser längre eller kortare tid, postavgiften alltid utgöra minst
40 öre för varje särskilt tidningsexemplar.

G mom. Om — — — — — — höjas.

6

Riksdagens skrivelse Nr 317.

? mom. Skulle — — — — — — helårsvikten av tidningen.
8 mom. Utgivare — — — — — —1 bilagor.

11 §■

1 mom. Om tidnings utgivare till postanstalt å utgivningsorten
avlämnar exemplar av tidningen för befordran såsom korsband, må, efter
anmälan av utgivaren, postbefordringsavgiften beräknas efter sammanlagda
vikten av de försändelser, som på en gång avlämnas, och skall
för sådana korsband (utgivarkorsband) avgiften utgöra 12 öre för varje
vikt av ett halvt kilogram eller del av halvt kilogram. Avlämnas samtidigt
olika av samma person utgivna tidningar, beräknas avgiften å
tidningarnas sammanlagda vikt. Varje gång utgivarkorsband avlämnas
till postbehandling skall emellertid befordringsavgiften beräknas för minst
två kilogram.

2 mom. Utgivarkorsband-----korsband i allmänhet.

3 mom. Finner------1 mom sägs.

4 mom. I övrigt — — — — — — försändelse»;

att de förhöjda avgifterna för postabonnemang å tidning och för
utgivarkorsband skola utgå från och med den 1 januari 1921, dock att
den förra avgiften skall tillämpas jämväl beträffande sådana abonnemang
för år 1921, som verkställas under år 1920;

att de övriga beslut, som i nu förevarande hänseenden kunna bliva
meddelade, skola träda i kraft den 1 juli 1920, vid vilken tid stadgandena
i 2—4 samt 7—10 §§ av kungl. kungörelsen den 30 maj 1919 angående
tillfällig höjning av postavgifterna m. m. skola upphöra att gälla; samt

att samtliga beslut skola lända till efterrättelse allenast till och med
den o 1 december 1921, dock att de förhöjda avgifterna för postabonnemang
å tidning icke skola tillämpas beträffande sådana abonnemang för
år 1922, som verkställas under år 1921.

Tillfälliga höjningar av postavgifterna hava förut vidtagits enligt
beslut vid 1917 års riksdag samt vid 1918 och 1919 års lagtima riksdagar.

Den nu föreliggande propositionen avser väsentligen ytterligare
höjningar av postavgifterna för den inrikes trafiken att i huvudsak träda
i kraft den 1 juli 1920 och gälla till utgången av år 1921.

7

Riksdagens skrivelse Nr 317.

De genom propositionen framlagda beräkningarna giva enligt riksdagens
mening oförtydbart vid banden, att redan för att förebygga
förlust av postverkets rörelse portoförhöjningar äro erforderliga såväl
för år 1920 utöver vad för närvarande gäller som ock för nästkommande
år. I likhet med den ståndpunkt som i detta ämne intagits av
1917 års samt 1918 och 1919 års lagtima riksdagar, anser även nu
riksdagen, att höjning bör vidtagas endast i den mån en sådan oundgängligen
erfordras för att förebygga förlust och sätta postverket i
stånd att lämna ett skäligt driftresultat.

Riksdagen övergår nu till att i korthet yttra sig om förslaget i
dess olika delar.

Höjningen av brevportot är den med avseende å den åsyftade inkomstökningen
viktigaste delen av det föreliggande förslaget, vilket
härutinnan innebär en höjning för riksbrev med 100 procent på de ursprungliga,
intill den 1 juni 1918 utgående beloppen eller 33 V3 procent
på de nu utgående, provisoriskt höjda avgifterna, samt för lokalbrev
med 100 procent på de nuvarande avgifterna, vilka äro 100 procent
högre än'' de ordinarie avgifterna.

I fråga om borttagandet av det särskilda lokalportot hava skiljaktiga
meningar gjort sig gällande, i det att dels en ledamot av generalpoststyrelsen,
byråchefen Hassel rot, ansett, att lokalportot borde bibehållas
och utgå med nuvarande belopp, dels två utav de sakkunniga, herrar Flodin
och Dehlgren, uttalat sig för bibehållande av ett lägre lokalporto än riksportot
och därvid ifrågasatt, att den lägsta lokalportosatsen måtte bestämmas
till 15 öre.

I fråga härom har chefen för civildepartementet anfört bland annat,
att, därest befordringsvägens längd skulle vara avgörande för avgiftens
bestämmande, full rättvisa icke kunde vinnas med mindre än att ett
särskilt zontabellsystem tillämpades, vilket givetvis icke kunde ifrågasättas.
Lokalportot kunde också sägas strida emot den princip om
enhetliga brevavgifter, som för övrigt tillämpades såväl inom landet
som i den internationella postutväxlingen, där samma brevporto utgång^
oberoende av befordringsvägens längd. I flera av kulturländerna
funnes icke något lokalporto. I Norge både det i det stora hela avskaffats,
och i Tyskland hade det inskränkts att omfatta endast brev.
I Danmark Linnés visserligen lokalporto, men, efter vad som meddelats
departementschefen, ifrågasattes även där enhetligt porto. \ ad
vidare beträffade den av reservanten inom generalpoststyrelsen uttalade
åsikten, att städerna och de större samhällena icke borde fråntagas
ifrågavarande sedan gammalt hävdvunna förmån, syntes det, att befolk -

8

Riksdagens skrivelse Nr 317.

ningen i städerna och därmed likställda samhällen, även om lokalportot
borttoges, i postalt hänseende ägde avsevärda förmåner framför
landsbygden, såsom täta brevbärings turer, god tillgång till postanstalter
och brevlådor, m. m. Departementschefen hyste också den av generalpoststyrelsen
uttalade meningen, att det, när avgiftsförhöjningar måste
vidtagas, vore lämpligt att skaffa ökade inkomster genom borttagande
av en förmån, varav endast en mindre del av allmänheten kunde begagna
sig.

De i propositionen föreslagna portosatserna för riksbrev, om vilka
ingen meningsskiljaktighet under utredningen framträtt, bär riksdagen
funnit vara genom de av generalpoststyrelsen gjorda beräkningarna väl
motiverade; och med hänsyn såväl till nödvändigheten att vid fastställandet
av grunderna för postverkets inkomster bereda eu icke allt för
knappt tilltagen marginal, som till de skäl av principiell natur, departementschefen
på sätt nyss återgivits framfört, har riksdagen ansett
sig böra bifalla Eders Kungl. Maj:ts förslag även beträffande lokalportot.

I likhet med chefen för civildepartementet har riksdagen vidare ansett,
att i betraktande av gällande internationella porto för brevkort
det nu utgående portot för inrikes brevkort bör bibehållas tills vidare.

I fråga om befordringsavgifterna för andra inrikes korsband än utgivarkorsbanå
har generalpoststyrelsen, under förmenande att det vore
inkonsekvent att borttaga lokalportot för brev, men bibehålla detsamma
för korsband, föreslagit borttagande jämväl av lokalportot för korsband.

Då riksdagen biträtt förslaget om borttagande av lokalportot för brev,
har riksdagen ansett sig även böra bifalla förslaget om borttagande av
lokalportot för korsband. Icke heller mot vad i övrigt föreslagits
beträffande avgifterna för andra inrikes korsband än utgivarkorsband
har riksdagen haft något att erinra.

I likhet med generalpoststyrelsen och departementschefen har riksdagen
funnit, att höjningen av avgiftssatserna för inrikes brev
även bör påkalla höjning av avgifterna för inrikes postanvisning och
postförskott ävensom att tillräckliga skäl saknas för höjning av assuransavgifterna.

Beträffande avgifterna för paket har, såsom departementschefen
erinrat, förhöjning av avgifterna för dessa ägt rum såväl 1917 som
1918. Den huvudsakliga anledningen härtill har, oavsett behovet av
ökade inkomster, varit, att de taxeförhöjningar, som vidtagits vid järnvägarna,
medfört en förskjutning mellan post- och järnvägsavgifterna,
vilket haft till följd, att en del gods, som eljest skulle befordrats med
järnväg, i stället försändes med post. År 1919 vidtogs — bland annat

9

Riksdagens skrivelse Nr 317.

med hänsyn därtill att paketportot då höjts två gånger på två år —
icke någon ytterligare höjning av postavgifterna för paket. Sedan
emellertid under sistlidet år vid järnvägarna vidtagits ytterligare taxeförhöjningar,
har den förutnämnda förskjutningen mellan post- och järnvägsavgifterna
blivit än mer märkbar. Det vore givetvis önskvärt, att
överensstämmelse kunde vinnas mellan posteus och järnvägens avgifter,
vilket dock icke låter sig göra, så länge järnvägs avgifterna beräknas
efter zontariffsystem, men postavgifterna utgå med enhetliga belopp för
befordran inom hela riket. Såsom också generalpoststyrelsen i sin
skrivelse framhållit är det dessutom — för att icke svenska affärsmän
skola komma i ogynnsammare ställning än utländska konkurrenter —
nödvändigt, att vid postavgifternas bestämmande taga hänsyn till det
allmänt internationella paketportot och till paketportot mellan de andra
skandinaviska länderna. Vid avgivande av sitt förslag till inrikes paketavo-ifter
har generalpoststyrelsen tagit hänsyn till dessa förhållanden och
till vad vid överläggningar mellan de svenska, danska och norska postcheferna
förekommit. Den här ovan omförmälda förskjutningen mellan
post- och järn vägsavgift erna har haft till följd, att särskilt såväl tyngre
som skrymmande paket överförts från järnvägsbefordran till befordran
med post, vilket med hänsyn till postverkets begränsade utrymme i
postkupéerna och å* postanstalterna måste anses olämpligt. För att
förebygga detta missförhållande framlades för 1919 års lagtima riksdag
förslag därom, att för befordran med post icke skulle mottagas inrikes
paket av högre vikt än 5 kilogram, när järnvägsförbindelse funnes mellan
paketets avgångs- och adressorter. Med anledning av denna framställning
beslöt riksdagen, att inrikes paket, vars inlämnings- och adressorter
äro förbundna medelst järnväg, skulle mottagas till postbefordran
allenast om paketet vägde högst 10 kilogram och icke vore skrymmande.
Emellertid har, enligt vad generalpoststyrelsen meddelat, tillämpningen
av denna bestämmelse visat sig medföra stora svårigheter, i anledning
varav Kungl. Maj:t nu föreslår upphävande av bestämmelsen, vilken
vant avsedd att gälla endast till innevarande års utgång och vilkens
provisoriska karaktär även framhölls av riksdagen.

Riksdagen biträder detta förslag, så mycket hellre som den föreslagna
höjningen av paketportot, vilken riksdagen även bifaller, synes
komma att, åtminstone i någon mån, minska överflyttningen av gods
från järnvägen till posten.

'' De av Eders Kungl. Maj:t föreslagna höjningarna av tilläggsavgiften
lör ilpaket samt av rekommendationsavgiften har riksdagen funnit sig
kunna bifalla.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 310—317.

2

10

Riksdagens skrivelse Nr 317.

I fråga om höjning av postavgiften vid postabonnemang å tidning
och befor äring savgift eu för utgivarkorsband har generalpoststyrelsen andraga
följande:

»I sin underdåniga skrivelse den 10 januari 1919 i fråga om höjning av vissa
inrikes postavgifter m. m. ansåg sig generalpoststyrelsen icke böra föreslå någon
höjning av avgiften för utgivarkorsband och av postavgiften för postabonnemang å
tidning, men styrelsen uttalade såsom sin uppfattning, att avgiften för utgivarkorsband
vore allt för ringa och att, över huvud taget, postverkets med dess tidningsrörelse
förenade arbete och kostnader icke torde ersättas med gällande avgifter.
Dessa avgifter äro bestämda genom nådiga förordningen den 17 juni 1916 angående
villkoren för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter, vilken kungörelse
emellertid i förevarande hänseende icke företer annan olikhet med nådiga
förordningen den 27 maj 1904 i samma ämne än att avgiften för utgivarkorsband,
som enligt sistnämnda förordning utgjorde 12 öre per helt kilogram, nu utgår med
6 öre per halvt kilogram. Allt sedan ingången av år 1905, då berörda förordning
av den 27 maj 1904 trädde i kraft, hava således samma grunder tillämpats för
beräknande av postverkets ersättning för handhavande av tidningsrörelsen. Denna
ersättning har säkerligen aldrig varit tillräcklig att ens tillnärmelsevis täcka postverkets
kostnader för nämnda bestyr. De av chefen för kungl. finansdepartementet
på grund av nådigt beslut den 19 maj 1899 tillkallade kommitterade, som utarbetade
förslag till den förordning, som sedan utkom den 27 maj 19C4, förklarade också, att
de icke ansåge sig kunna ifrågasätta en sådan höjning i de till postverket av tidningsrörelsen
utgående avgifter, att inkomsterna av denna rörelse skulle kunna täcka de
beräknade utgifterna för densamma. Såsom de kommitterade vidare framhöllo, kunna
beräkningar angående postverkets omkostnader för tidningsrörelsen icke lämna annat
än approximitiva resultat, i det att utgifterna för en verksamhet sådan som poströrelsen,
där särskilda grenar av verksamheten i regel gripa in i varandra, endast
undantagsvis och med avseende på jämförelsevis mindre betydande poster låta sig
med visshet fördela på olika rörelsegrenar. I det utlåtande, som nämnda kommitterade
den 4 mars 1901 avgåvo till statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet,
lämnas emellertid uppgift om vissa inom generalpoststyrelsen gjorda beräkningar
i fråga om postverkets utgifter för bestyret med de genom dess förmedling
abonnerade tidningar och tidskrifter. Enligt dessa beräkningar skulle postverkets
ifrågavarande kostnader under år 1898 hava uppgått till något mer än 1 l/2
miljon kronor, vilket utgjorde mellan 16 och 17 procent av postverkets samtliga
driftkostnader för samma år. Därest proportionen mellan utgifterna för tidningarna
och postverkets övriga utgifter fortfarande vore densamma, borde förstnämnda utgifter
för år 1921 beräknas till omkring 11 J/ä miljoner kronor. Emellertid torde,
.särskilt genom den oerhörda stegringen av vissa kostnader för tidningsrörelsen, dessa
kostnader i sin helhet kunna antagas numera vara proportionsvis högi’e än år 1898.
Så ansågs sistnämnda år ungefär 25 procent av postverkets kostnader för postföring
böra påföras tidningsrörelsen, men enligt en nu verkställd, visserligen approximativ
beräkning torde minst 33 procent av postföringskostnaderna falla på tidningsrörelsen.
Likaledes äro säkerligen postverkets personalkostnader för tidningsrörelsen nu proportionsvis
betydligt högre än vad som beräknades för år 1898, i all synnerhet som,
på sätt även de kommitterade framhöllo, denna del av den då gjorda kostnads -

Riksdagens skrivelse Nr 31/

11

beräkningen syntes för låg. År 1898 fördes — ålit efter skilda personalgiupper
och olika orter - 10, 15, högst 25 procent av postverkets samtliga personalkostnader
å tidningarnas konto. Några nu verkställda undersökningar synas giva vid
handen, att minst 50 procent av den post, som utdelas genom postverkets brevbärare,
utgöras av tidningar. .... i • ,

På grund av dessa förhållanden kan det starkt ifrågasattas, huruvida^ icke
postverkets kostnader för tidningsrörelsen borde beräknas till avsevärt högre ärligt
belopp än ovannämnda 11 1 „ miljoner kronor. Under år 1919 hade postverket för
bestyret med de postabonnerade tidningarna en inkomst av omkring 2 miljoner
kronor. Även om postverkets kostnader för tidningarna på grund av iörenklade
arbetsmetoder kunna anses hava i något fall nedgått sedan år 1898, är det dock
uppenbart, att inkomster och utgifter här icke stå i något rimligt förhållande till

\ ar andra. ^ ^ yiga den stegring av postverkets utgifter för tidningsrörelsen, som
skett sedan år 1898, skall generalpoststyrelsen tillåta sig anföra några jämförande
siffror Bland kostnader, vilka uteslutande föranledas av tidningsrörelsen, må namnas
avlöning till personalen vid generalpoststyrelsens tidnmgsrevision och vid postkontorets
Stockholm 1 tidningsexpedition samt kostnaden för tidmngstaxan Dessa
utgiftsposter upptogos år 1898 till i runt tal respektiv^ 5,600, 76.0()öodi 9,600
kronor. Motsvarande utgifter beräknas nu till respektive 50,000, 400,000 och
30,000 kronor. Vid beräkningen år 1898 utgick man ifrån, att de lägst avlönade
postfunktionärer, som anlitades vid tidningsbokföring m. in., uppburo en årsavlönmg
av 900 kronor per år. En postfunktionär i motsvarande tjänsteställnmg uppbär nu
i avlöning (dyrtidstillägg inberäknat) omkring 5,000 kronor. Medelarvodet för en
poststationsföréståndare har stigit från 266 kronor år 1898 till 1,000 kronor år 1918
samt medellegan för åkande post, gångpost och lantbrevbärmg från respektive 9.4,
6.6 och 6.3 öre till respektive 27, 18.9 och 18.5 öre per kilometer. Jämväl kostnaden
för postbefordran å järnväg har betydligt ökats, och vad slutligen beträffar
de förbrukningsartiklar, som i stor utsträckning användas för tidningsrörelsen, såsom
bindgarn, omslagspapper, påsar och säckar, hava dessa varuslag endast på de
senare åren stigit med 200 ä 300 procent. År 1898 uppgingo postverkets samtliga
personalkostnader till omkring 4 V., miljoner, postföringskostnaderna till omkring 3
miljoner och utgifterna för förbrukningsartiklar, expenser m. in. till omkring en
halv miljon kronor. Motsvarande utgifter äro i postverkets stat för driftkostnader
år 1920 upptagna till respektive 42, 18 och 3 miljoner kronor.

Ått de avgifter, som för mer än 20 år sedan ansågos otillräckliga, numera
med den oerhörda ökningen av postverkets driftkostnader icke kunna anses skäliga,
synes generalpoststyrelsen sålunda uppenbart, även om det möter svårighet att exakt
beräkna de speciella kostnaderna för tidningsrörelsen. Tidningsutgivarna hava för
sin del sedan år 1898 vidtagit så avsevärda höjningar av dem tillkommande tulningsavgifter,
att dessa i vissa fall stigit med ända till 400 procent och därutöver.
De inkomster, som för de postabonnerade tidningarna inflyta till postveiket, täcka
säkerligen endast en ringa del av de av samma rörelse föranledda utgifterna. Frågan
är då,''vein som skall betala skillnaden: postverket, tidningsutgivarna eller allmänheten.
Enär så gott som alla övriga postavgifter höjts på de senaste åren och då
generalpoststyrelsen nu ser sig nödsakad att föreslå ytterligare förhöjningar, äi
styrelsen av den meningen, att tidningsavgifterna, vilka förvisso äro de för post -

12

Riksdagens skrivelse Nr 317.

verkets ekonomi mest ogynnsamma, icke rimligen kunna lämnas oberörda. Det
kunde visserligen vara önskvärt att få till stånd en omarbetning av själva de grunder,
efter vilka, enligt 8 § i ovannämnda förordning den 17 juni 1916, postverkets
avgifter för abonnerade tidningar beräknas — det vill saga med hänsyn till abonnemangstermin,
den utgivare tillkommande prenumerationsavgift, periodicitet och
vikt — men då dessa grunder fastslagits på förslag av meranämnda kommitterade,
bland vilka såväl riksdagen och tidningsutgivarna som postverket voro representerade,
och tiden nu icke medgivit utarbetande av förslag, i vilken mån ifrågavarande
grunder till äventyrs böra undergå någon ändring, har det för närvarande
synts generalpoststyrelsen lämpligast, att, med bibehållande av hittillsvarande grunder,
höjning vidtages av de särskilda belopp, utav vilka postavgiften för abonnerade
tidningar är sammansatt, och har styrelsen funnit sig böra stanna vid att nu
föreslå dessa belopps förhöjande med allenast 100 procent, en förhöjning, som i allt
fall är alldeles för ringa, för att avgifterna skola kunna täcka postverkets kostnader
för tidningsrörelsen. Generalpoststyrelsen tillåter sig i detta sammanhang
erinra därom, att det i postavgiften för abonnerad tidning ingående belopp av 10
öre för abonnemangstermin säkerligen vant avsett att motsvara portot för ett brev
av en viktsats, vilket porto på den tiden utgjorde 10 öre, men nu föreslås till 20
öre, ävensom att det likaledes i postavgiften ingående belopp av 6 öre per kilogram
av tidningens årsvikt utan tvivel bestämts i visst förhållande till paketportot, vilket
på den tiden för ett paket av högst ett kilogram utgjorde 30 öre, men nu föreslås
till 80 öre.

Med postavgiften för postabonnerad tidning sammanhänger nära befordringsavgiften
för utgivarkorsband, och vid en eventuell omarbetning av grunderna för
beräknandet av postavgiften för postabonnerad tidning lärer därför även frågan om
det belopp, varmed avgiften för utgivarkorsband rätteligen skall utgå, böra upptagas
till prövning. I avvaktan härpå synes emellertid generalpoststyrelsens här
ovan framförda förslag om postavgiftens för abonnerad tidning förhöjning med 100
procent medföra såsom en given konsekvens, att även avgiften för utgivarkorsband
förhöjes med 100 procent.»

Herrar Röing och Dehlgren hava i förevarande punkt varit skiljaktiga
och uttalat, att de icke nu ansett sig kunna tillstyrka de av
generalpoststyrelsen föreslagna förhöjningarna av postavgiften vid tidningsabonnemang
och av befordringsavgiften för utgivarkorsband. Enligt
deras mening måste ett förslag till sådana förhöjningar föregås av
en noggrann utredning dels beträffande postverkets kostnader för tidningsrörelsen
och dels rörande de grunder, efter vilka postavgiften för
tidningsabonnemang vore sammansatt. Sådana utredningar hade icke
verkställts på de senaste tjugufem åren, under vilka avsevärda förändringar
i sättet för postverkets behandling och befordran av tidningar
ägt rum, och det vore därför enligt deras åsikt mindre välbetänkt att
genom en summarisk höjning av de olika belopp, av vilka postavgiften
vid tidningsabonnemang nu vore sammansatt, ytterligare skärpa ett,

" som de ansett, mindre rättvist avvägt förhållande mellan i nämnda post -

13

Riksdagens skrivelse Nr 317.

avgift ingående faktorer. Då därtill komme, att övriga av de sakkunnig
tillstyrkta förhöjningar rörande andra mindre svårutredda avgifter
till postverket enligt herrar Röings och Dehlgrens uppfattning val syntes
kunna tillföra postverket den som erforderlig ansedda inkomstökningen,
och förhöjningarna beträffande postavgiften vid tidningsabonnemang och
befordringsavgiften för utgivarkorsband icke skulle kunna tillämpas tidigare
än vid 1921 års abonnemang, till vilken tid de internationella
postavgifterna förväntades reglerade till avsevärd fördel för postverkets
ekonomi, ansåge nämnda sakkunniga, att någon ändring beträffande de
olika belopp, av vilka postavgiften vid tidningsabonnemang vore sammansatt,
icke borde vidtagas, förrän fullständig utredning i nämnda
hänseende verkställts, och att i avvaktan på en dylik utledning även
befordringsavgiften för utgivarkorsband borde bibehållas oförändrad.

På "sätt chefen för civildepartementet påpekat hava tidnmgsavguterna
lämnats oberörda vid de tillfälliga höjningar av vissa postavgifter,
vilka riksdagen ovan omnämnt. Nu äro generalpoststyrelsen, alla de sakkunniga
samt departementschefen eniga därom, att en fullständig utredning
bör verkställas beträffande postverkets kostnader för tidmngsrörelsen
och de grunder, efter vilka postavgiften för tidningsabonnemang
är sammansatt. Men under det två av de sakkunniga, herrar Kornig
och Dehlgren, ansett denna utredning böra föregå varje höjning av
postbefordringsavgifterna för tidningar, hava generalpoststyrelsen _ och
chefen för civildepartementet förordat en tillfällig höjning av tidmngsavgifterna
med 100 % å nuvarande belopp.

Riksdagen delar berörda uppfattning om nödvändigheten av eu utredning
såsom grundval för en definitiv reglering av ifrågavarande avgifter.
Om riksdagen icke desto mindre funnit sig höra bifalla den av Eders
Kung!. Maj:t redan nu föreslagna höjningen av tidningsavgifterna, så beror
detta på följande omständigheter. De nuvarande låga och i allt väsentligt
sedan mer än 15 år gällande avgifterna torde icke stå i rimligt förhållande till
postverkets arbete med tidningsbefordran; och det lär icke kunna betvivlas,
att eu blivande utredning kommer att visa befogenheten av en
avsevärd höjning av ifrågavarande avgifter; ej heller synes någon farhåga
kunna föreligga, att den av Eders Kungl. Maj:t såsom en tillfällig åtgärd
nu föreslagna höjningen skulle komma att visa sig större än aen,
till vilken utredningen kan föranleda. Slutligen måste man, på sätt departementschefen
med stöd av generalpoststyrelsens utredning framhållit
räkna med möjligheten av ett underskott å rörelsen under ar
199o’ fastän de Övriga av Eders Kungl. Maj:t föreslagna höjningarna
komma att träda i kraft den 1 nästkommande juli. Denna omständighet
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 316—317.

14 Riksdagens skrivelse Nr 317.

utgör för riksdagen ett skäl att tillse, att det beräknade överskottet för
år 1921 icke tillmätes alltför snävt.

På sålunda anförda skäl och under hänvisning till den av chefen ''
för civildepartementet till ovannämnda statsrådsprotokoll den 19 mars
1920 anförda motiveringen, får riksdagen för Eders Kungl. Magt tillkännagiva,
att ifrågavarande proposition nr 256 blivit av riksdagen
bifallen.

Stockholm den 2 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1920.