Riksdagens skrivelse Nr 297.

1

Nr 297.

Godkänd av första kammaren den 5 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 5 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående statens medverkan till
meddelande i större omfattning än nu sker av insikter
i ekonomiska och näringsorganisatoriska ämnen.

(Första kammarens första tillfälliga utskotta utlåtande nr 23.)
(Andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 11.)

Till Konungen.

Inom riksdagen bar av åtskilliga motionärer framställning gjorts i
syfte att utredning måtte komma till stånd om, i vad man och på vad
sätt staten kunde medverka till, att under och efter skolstadiet insikter
i ekonomiska och näringsorganisatoriska ämnen måtte kunna systematiskt
meddelas i större omfattning än som nu i allmänhet skedde.

Motionärerna hava i sin motion berört en fråga av synnerligen stor
betydelse. Erfarenheterna från särskilt de senare åren hava gjort det
allt mera klart, att samhället måste ställa större krav på varje enskild
medborgares förmåga att hjälpligt kunna överblicka och förstå de betingelser,
som äro nödvändiga förutsättningar för ekonomiskt framåtskridande.
Skall det allmänna ekonomiska läget kunna förbättras, måste
tydligen var och en göra sitt till, för att en förnuftig enskild och allmän
hushållning vidmakthålles och de bästa möjliga ekonomiska resultat
vinnas. Men denna tingens ordning åstadkommes ej, utan att kunskaper
i ekonomiska ämnen äro till finnandes hos folkets stora flertal, som genom

Ilihung till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 297—298. 1

2

Riksdagens skrivelse Nr 297.

den allmänna rösträtten erhållit ökat inflytande i allmänna värv och direkt
eller indirekt kommer att vara medansvarigt i den sociala och
ekonomiska utvecklingen.

Det råder emellertid, som motionärerna säga, »en ganska stor enighet
om att vårt folks ekonomiska skolning är alltför svag.» Tyvärr har
intresset för ekonomiska frågor ej varit så synnerligen stort, vilket också
förklarar, att man vid bedömandet av ekonomiska ting ofta hellre låter
sig ledas av gängse vanföreställningar än av hänsynen till de ekonomiska
lagar, efter vilka allt produktivt handlande måste rätta sig.

Emellertid torde man knnna spåra ett tilltagande intresse för upplysning
och utbildning i dessa ämnen. Såväl diskussionen i pressen
som den ökade efterfrågan på föreläsare och lärare i ekonomiska frågor
utgöra tydligen vittnesbörd därom. Motionärerna torde därför också hava
uttalat en allmänt erkänd mening, då de påyrka ett verksammare ingripande
från statens sida för systematiskt ltunskapsmeddelande på detta
område. Riksdagen kan således fullt och helt ansluta sig till syftemålet
med förevarande motion.

De ämnen, vari motionärerna önska att undervisning skall meddelas
i större utsträckning än nu sker, äro allmänna ekonomiska och näringsorganisatoriska.
Om de senare yttras i motionen.

»Yad som nu främst måste eftersträvas inom allt vidare kretsar av
folket är bättre kunskap om våra huvudnäringars och mera betydande
industrigrenars allmänna förutsättningar i form av inhemska och utländska
råvaror, kraft- och bränsletillgångar, avsättningsmöjligheter inom eller
utom landet, konkurrens-, frakt-, tull- och traktatförhållanden m. m.

Det är uppenbarligen ett allmänt intresse, att de speciella kunskaper
och färdigheter, som de inom ett företag anställda var på sitt arbetsområde
besitta, förenas med en från ensidiga klassynpunkter möjligast
fri överblick av och en viss förståelse för de förhållanden, under vilka
företaget arbetar.»

Motionärerna avse sålunda yrkesteknisk och yrkesekonomisk undervisning,
kompletterad med ekonomisk-geografisk och statistisk upplysning.

I ndervisning i dessa ämnen borde också vara synnerligen ägnad att hos
de i respektive yrke eller industri anställda väcka förståelse för och
skänka överblick över arbetsbetingelserna inom vederbörande näringsgren.

Riksdagen kan emellertid ej underlåta att dessutom peka på betydelsen
av, att kunskaper meddelas i allmän ekonomilära eller nationalekonomi.
Det torde nämligen ej alls vara tillfyllest, att undervisning

3

Riksdagens skrivelse Nr 297.

enbart meddelas i näringsorganisation och ekonomisk geografi. Skall en
ekonomisk bildning kunna något så när grundläggas, torde, så långt tiden
det medgiver, undervisningen även böra ingå på de allmänna ekonomiska
lagarna om prisbildning, produktion, distribution, handels- och betalningsbalanser,
konsumtion o. s. v. Utan att vederbörande lärjungar kunna
fatta det väsentliga av de ekonomiska lagarnas natur och verkningar,
torde de heller knappast kunna erhålla den överblick av och förståelse
för sin närings arbetsförhållanden, varom motionärerna tala.

De områden, som böra behandlas i en systematiskt uppgjord undervisningsplan
i ekonomi, böra sålunda enligt riksdagens åsikt utgöras av
näringsorganisation med ekonomisk geografi samt allmän ekonomilära.

De vägar, som enligt motionärernas mening härvid böra beträdas,
äro huvudsakligen tvenne: undervisning i de nuvarande barn- och ungdomsskolorna
samt i särskilda kurser för vuxna.

Yad då först folkskolan beträffar, torde emellertid elevernas ringa
mogenhet och den redan nu hårt belastade timplanen lägga stora hinder
i vägen för någon undervisning i specifikt ekonomiska ämnen.

Huruvida i samband med den inom folkskolan anordnade sammanfattande
framställningen av Sveriges geografi — därvid största uppmärksamhet
skall ägnas »åt fäderneslandets naturtillgångar och de näringar,
för vilka dessa bilda grundval» — någon kunskap i ekonomiska ämnen
skall kunna bibringas eleverna, beror till mycket stor del på lärarens förmåga
att meddela undervisning däri, till vilken fråga riksdagen nedan i
denna skrivelse återkommer.

Större möjligheter synas däremot finnas för, att ifrågavarande ämnen
skola kunna bliva behandlade vid de nyligen beslutade påbyggnaderna
på folkskolan.

Beträffande de grkesbestämda fortsättningsskolorna synas motionärernas
synpunkter redan nu vara till stor del beaktade genom den i planen för
dessa fortsättningsskolor upptagna undervisningen i arbetskunskap. Detta
ämne, som avser att omfatta bland annat grunderna för visst yrkes eller
vissa gruppers av yrken teknik jämte kunskap om däri använda råvaror
och deras ursprung samt undervisning om arbetsprodukterna och deras
spridning i marknaden ävensom meddelande av kunskap i bokföringstekniska
och nationalekonomiska ämnen, vilka sammanhänga med yrkeskunskapen,
upptager nämligen hälften av hela undervisningstiden i dessa
skolor, d. v. s. ISO timmar.

Går man därefter över till den kommunala yrkesundervisningen,

4

Riksdagens skrivelse Nr 297.

finner man, att i lärling sskolorna för hantverk och industri upptagas som
obligatoriska ämnen »yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkes- och arbetarlagstiftning
>, och i lärlingsskolorna för handel »handelsteknik, ekonomisk
geografi med produktionslära, handelsrätt och nationalekonomi».
Undervisningen i näringsorganisation och ekonomisk geografi har i det
förra slaget av lärlingsskolor erhållit minst hälften av undervisningstiden
eller sålunda minst c:a 100 timmar under vardera av de två årskurserna.
Ämnet ekonomilära synes däremot ej komma till sin fulla rätt. Detta
har nämligen inlagts som del i ämnet yrkesekonomi, men då undervisningen
i detta ämne är utsträckt över två år med minst 6 timmars
undervisning per vecka under 8—9 månader årligen, torde eleverna delvis
hinna komplettera den muntliga undervisningen med egna studier
och sålunda tillgodogöra sig ett för sin ålder ej föraktligt förråd av ekonomiskt
vetande.

Vid undervisningen i yrkesskolorna torde även åtskilligt kunna göras
i motionens syfte. Dessa skolor kunna omfatta bland annat dels yrkeskurser
med fasta undervisningsplaner, avsedda att giva deltagarna i
kursen en sammanhängande grundlig utbildning i samtliga eller flertalet
av- de ämnen, som äro av vikt för deras yrkesarbete, och dels ämneskurser,
utgörande fristående lärokurser i olika läroämnen, bland vilka en
var deltagare kan välja dem, som motsvara hans behov och önskningar.
Eleverna i dessa skolor skola antingen ha genomgått lärlingsskola eller
ock fyllt 17 år, varför de måste anses mera mogna för ifrågavarande
undervisning. Här synes det sålunda lämpligt att utredning förebringas
om, på vad sätt staten skall ekonomiskt kunna stödja strävandet efter
undervisning i de i motionen avsedda ämnena. Samma förhållande gäller
i stort sett även de ettåriga handelsskolorna.

Den utredning, som berör dessa och andra yrkesskolor, torda
lämpligen böra uppdragas åt skolöverstyrelsen, som ju har överinseende
över yrkesundervisningen. I den mån det är möjligt torde därvid
böra sökas utvägar för att öka antalet timmar för ekonomiska ämnen
samt att bereda ämnet ekonomilära större utrymme i denna ämnesgrupp.

Här det gäller att bibringa personer över skolstadiet kunskaper i
ekonomiska ämnen, torde man i ej ringa utsträckning kunna lita till
de frivilliga folkbildningsorganisationerna. Redan nu bedrives ett relativt
omfattande folkbildningsarbete i ämnet ekonomilära, dels i studiecirklarna
och dels genom de flyttande folkhögskolekurser, som anordnas i
synnerhet av nykterhetsorganisationerna, dels av föreläsningsföreningarna

5

Riksdagens skrivelse Nr 29 7.

och dels genom Arbetarnes bildningsförbund. Under arbetsåret 1918—1919
anordnade detta förbund över 400 föreläsningar, varav 35 procent behandlade
ekonomiska ämnen. Tyvärr torde denna gren av folkets egen
bildnings verksamhet ej kunna bedrivas i den utsträckning, som den förtjänar,
emedan anslagen från det allmännas sida äro otillräckliga, samt
svårigheter möta att erhålla föreläsare i dessa ämnen. Genom ett rikare
tilltaget understöd i all synnerhet från statens sida torde enligt riksdagens
mening ganska mycket kunna göras i detta av seende.

Det är naturligtvis ej möjligt för riksdagen att peka på alla de
utvägar, som kunna stå till buds för ett framgångsrikt arbete på detta
område. Bland olika möjligheter vill emellertid riksdagen hänvisa till
de kurser, som anordnas med folkhögskolorna som centrum. Det 8}nes
ingalunda omöjligt, att, där lokala förhållanden ej lägga hinder i vägen,
kurser på 3—4 veckor skulle kunna anordnas vid dessa skolor under
den tid av sommarmånaderna, då uppehåll eventuellt äger rum i under
visningen inom desamma. För att emellertid sådana kurser skola kunna
realiseras, torde det vara alldeles nödvändigt, att rimliga anslag tran
statens sida stå till förfogande för anordnaren, vare sig denne utgöres
av folkhögskolan, någon folkbildningsorganisation eller skolöverstyrelsen.
Den senare myndigheten står ju redan nu som anordnare för fortbildningskurser
för folkskollärare och torde väl med den erfarenhet, som
vinnes vid dessa kursers anordnande, kunna utfinna de bästa formerna
för kurser i här berörda syfte.

Riksdagen ser sig emellertid dessutom föranlåten att peka på ett
av de mest aktiva hindren för att realisera ovan berörda planer, nämligen
den stora bristen på lärare och föreläsare i ekonomiska ämnen.
Aven om allvarliga försök göres från olika håll för att sprida upplysning
i dessa ämnen, torde de många gånger stranda på svårigheterna
att anskaffa föreläsare. Det torde således, som ock motionärerna påvisa,
vara nödvändigt att bibringa de blivande lärarna i olika skolor erforderliga
kunskaper på området. Särskilt från denna utgångspunkt måste
riksdagens beslut 1919 om utredning angående inrättandet av en professur
i nationalekonomi även inom filosofiska fakulteten vid vartdera av
universiteten i Uppsala och Lund hälsas med synnerligen stor tillfredsställelse
och den förhoppningen knytas vid denna utredning, att den
snarast möjligt måtte leda till positivt resultat.

Genom den senaste seminariereformen 1914 har ämnet ekonomilära
upptagits som fristående läroämne vid seminarierna. Undervisningen

6

Riksdagens skrivelse Nr 297.

häri har emellertid ägt rum så kort tid, att endast ett obetydligt antal
av folkskollärarekåren i dess helhet varit i tillfälle att taga del däri.
Det bör därför kunna sättas i fråga, om ej särskilda kurser i ekonomiska
ämnen skulle kunna anordnas. Dessa torde då icke endast böra
komma till stånd för lärare vid folkskolan och dess nuvarande påbyggnader,
utan även för lärare vid läroverk och seminarier. Eiksdagen
tänker sig dessa kurser anordnade på ungefär samma sätt som de nu
vanliga sommarkurserna: populärvetenskapliga, sociala och fortbildningskurser
etc. I varje fall torde böra tagas under övervägande, huruvida
ej ett större antal timmar kunde ägnas åt föreläsningar i ekonomiska
ämnen vid dessa kurser. Det är visserligen sannt, att t. ex,, folkskollärare
ej hava några särskilda timmar anslagna för undervisning i dessa
ämnen i folkskolan, men det torde säkerligen stå oemotsagt, att den
lärare, som är hemma på detta område, bör kunna ge sina lärjungar en
viss ekonomisk insikt i samband med den övriga undervisningen.

Eiksdagen finner det sålunda vara av synnerligen stor vikt, att insikter
i ekonomiska ämnen meddelas i större utsträckning än vad nu är
fallet. Den utredning, som härför tarvas, torde emellertid till en del
kunna uppdragas åt skolöverstyrelsen, som torde vara den lämpligaste
myndigheten att handlägga frågan om undervisning i ekonomiska ämnen
i de olika ungdomsskolorna. Vid denna utredning böra undersökas möjligheterna
för att ge ekonomiska ämnen större utrymme på de nuvarande
sommarkursernas program eller eventuellt inrätta särskilda kurser i ovan
angivet syfte.

Det torde emellertid dessutom vara lämpligt, att utredningen i vad
den avser vuxna personer verkställes i samband med den utredning om
det frivilliga folkbildningsarbetets organisation, varom riksdagen i skrivelse
den 29 nästlidne maj gjort framställning hos Eders Kungl. Maj:t.
Om detta blir fallet, bör undervisningen i här ifrågavarande ämnen
kunna systematiskt inarbetas i det folkbildningsprogram, nyssnämnda
utredning avser att uppgöra.

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen hos Eders Kungl.
Maj:t anhålla om utredning, i vad mån och på vad sätt staten kan medverka
till, att under och efter skolstadiet insikter i ekonomiska och näringsorganisatoriska
ämnen må kunna systematiskt meddelas i större omfattning
än vad som nu i allmänhet sker.

Stockholm den 5 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.