Riksdagens skrivelse Nr 284.

1

Nr 284.

Godkänd av första kammaren den 1 juni 1920.
Godkänd av andra kammaren den 1 juni 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om tillfälliga åtgärder
till förekommande av skövling av skog å fastighet i enskild
ägo.

(Jordbruksutskottets utlåtande nr 65.)

Till Konungen.

I en till riksdagen den 19 mars 1920 avlåten proposition, nr
344, bär Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagda i statsrådet
och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om tillfälliga
åtgärder till förekommande av skövling av skog å fastighet i
enskild ägo.

Förslaget är av följande lydelse.

förslag

till

Lag

om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling
av skog å fastighet i enskild ägo.

1 §’

Å fastighet i enskild ägo, belägen inom område, där lagen angående
vård av enskildes skogar är tillämplig, skola vederbörande rättsägare
med avseende å rätten att förfoga över skogen vara underkastade
de inskränkningar, som i denna lag stadgas.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 saml. Nr 284.

1

2

Riksdagens skrivelse Nr 284.

2 S.

Avverkning av ungskog må ej ske annorledes än genom för beståndets
utveckling ändamålsenlig gallring, så framt ej skogsvårdsstyrelsen
med hänsyn till skogens tillstånd och beskaffenhet finner skäligt
medgiva, att avverkning sker under annan form.

3 §.

A fastighet, som efter den 14 maj 1918 genom köp, byte eller
gåva övergått till annan än föregående ägarens skyldeman i rätt uppoch
nedstigande led, syskon eller syskons avkomling, må ej heller
annan avverkning av skog än enligt 2 § är i fråga om ungskog medgiven
äga rum, i fall den strider mot grunderna för god skogsvård
eller fastigheten därigenom skulle komma att lida brist på behövlig
skog efter ortens förhållanden.

År beträffande skog inom kustområde att befara, att genom ovarsam
avverkning återväxten skulle äventyras, försenas eller försvagas, då må,
ändå att den fastighet, vartill skogen hör, icke efter den 14 maj 1918
övergått till ny ägare, länsstyrelsen på framställning av skogsvårdsstyrelsen
förordna, att för den skog skall gälla enahanda inskränkning i
avseende å rätten till avverkning, som i första stycket stadgas för det
fall, varom där är fråga. Sådant förordnande må även i samband med
framställning, som nyss sagts, meddelas av skogsvårdsstyrelsen att gälla
till dess länsstyrelsen i ärendet beslutit.

Stadgandet i första stycket skall dock icke gälla beträffande avverkning
på grund av upplåtelse, som skett före den 15 maj 1918; ej heller
skall förordnande, som meddelats jämlikt andra stycket, lända till inskränkning
i rätt till avverkning, som upplåtits före den 21 februari 1920.

4 §•

Vad angår avverkningsrätt skall, utöver vad av 2 och 3 §§ följer,
därjämte gälla, att innehavare av avverkningsrätt, som upplåtits efter den
14 maj 1918, skall, ändå att överlåtelse av fastigheten efter den dagen
icke ägt rum, vara underkastad enahanda inskränkning i rätten att avverka
annan skog än ungskog, som i 3 § första stycket stadgas i avseende
å fastighet, vilken efter sagda dag genom köp, byte eller gåva
övergått till annan än föregående ägarens skyldeman i rätt upp- och
nedstigande led, syskon eller syskons avkomling.

i

3

Riksdagens skrivelse Nr 284.

Ändring i eller tillägg till avtal om upplåtelse av avverkningsrätt
skall, i vad därigenom upplåtelsen utsträckts beträffande tiden eller
avverkningsområdet eller eljest kommit att omfatta andra träd än det
ursprungliga avtalet gällde, anses såsom ny upplåtelse.

5 §•

Vad här ovan stadgas skall ej utgöra hinder för avverkning å
område, som är att hänföra till inägor, eller å sådant område i hagmark,
som erfordras till betesmark för fastigheten eller därmed sambrukad
fastighet samt på grund av markens beskaffenhet är till betesmark
lämplig, ej heller för marks uppodling till trädgård, åker eller äng
eller användande till byggnadstomt eller annat likartat ändamål.

6 §•

Sker avverkning i strid mot ovan givna föreskrifter eller förordnande,
varom i 3 § andra stycket förmäles, eller företages ^stämpling
eller därmed jämförlig åtgärd för avverkning, som uppenbarligen skulle
komma i strid mot samma föreskrifter eller förordnande, som nyss sagts,
äger skogsvårdsstyrelsen meddela förbud att å den fastighet, varå avverkning
sålunda ägt rum eller planlagts, eller så stor del därav, som
skäligt prövas, utan skogsvårdsstyrelsens tillstånd verkställa avverkning
av skog för annat ändamål än fastighetens eller därmed sambrukad
fastighets oundgängliga husbehov; dock att förbud, som föranledes
av avverkning i strid mot 2 § eller av planläggning av avverknings
må gälla allenast i det förra fallet skog, som i sistnämnda paragraf
avses, och i det senare skog, som enligt planen skulle avverkas. Då
avverkning på grund av upplåtelse, som i 4 § sägs, föranleder förbud,
må detta icke meddelas för annat område än det, som till avverkning
upplåtits.

Innan sådant förbud, som i första stycket sägs, varder meddelat,
skall fastighetens ägare samt, där avverkning verkställts eller planlagts
av annan, jämväl denne beredas tillfälle att yttra sig i ärendet; finner
skogsvårdsstyrelsen saken sådan, att den ej kan tåla dylikt uppskov,
må den dock meddela förbud tillsvidare och intill dess annorlunda varder
förordnat. Skogsvårdsstyrelsen äge ock inhämta utlåtande från i lanthushållning
sakkunnig person såsom lantbruksingenjör, länsagronom
eller jordbrukskonsulent, där sådant av förhållandena påkallas.

Förbud, som nu sagts, skall utan hinder av besvär genast träda
i kraft.

4

Riksdagens skrivelse Nr 284.

7 §■

v Deri, som icke åtnöjes med skogsvårdsstyrelsens beslut, varigenom
förbud mot avverkning meddelats eller sökt tillstånd till avverkning vägrats,
äge att däröver hos länsstyrelsen anföra besvär. Rätt till klagan
över sådant beslut vare ej till viss tid inskränkt.

8 §■

Då framställning, som i 3 § andra stycket sägs, inkommit från
skogsvårdsstyrelsen, förordne länsstyrelsen en skogsstatens tjänsteman att
med biträde av två ojävige gode män, vilka av förrättningsmannen
utses bland dem, som till ledamöter i ägodelningsrätt eller gode män
vid lantmäteriförrättning valde äro, i ärendet verkställa undersökning
och däröver avgiva redogörelse.

Där i fall, varom i 7 § förmäles, klaganden påkallar undersökning
på marken eller länsstyrelsen eljest finner sådan undersökning vara av
nöden, meddele länsstyrelsen ock förordnande, som nyss sagts. Har
klagan förts över förbud mot avverkning i fall, då förbudet meddelats
innan vederbörande rättsägare haft tillfälle att yttra sig i ärendet, må,
ändå att klaganden påkallat undersökning på marken, förordnande om
sådan undersökning dock meddelas endast om synnerliga skäl därtill äro.

Över länsstyrelsens slutliga beslut på framställning eller besvär,
som ovan avses, må klagan föras i den ordning, som för ekonomimål
i allmänhet är stadgad.

Förordnande, som av länsstyrelsen meddelats jämlikt 3 § andra
stycket, skall utan hinder av klagan genast lända till efterrättelse. Upphäves
förordnande, som nu sagts, vare med stöd därav meddelat avverkningsförbud
förfallet.

9 §•

Kostnaden för undersökning, varom i 8 § förmäles, skall utgå av
medel, som av skogsvårdsstyrelsen förvaltas. I fall, då undersökningen
föranletts av besvär, må dock kostnaden genom länsstyrelsens slutliga
beslut åläggas klaganden, om han undersökningen påkallat.

10 §.

Sker avverkning i strid mot meddelat förbud, straffes den, som
förbudet överträtt, med böter från och med tjugufem till och med fem -

Riksdagens skrivelse Nr 284. 5

hundra kronor, och skall det avverkade virket, där det ligger kvar inom
området för avverkningen eller, om det är bortfört, fortfarande är^ i
avverkarens besittning, tagas i beslag och dömas förbrutet. Undgår
dylikt virke beslag, är den, som låtit verkställa avverkningen, skyldig
att utgiva ersättning med belopp, motsvarande värdet av samma virke.
Har efter avverkningen förbudet förfallit eller genom utslag, som ägei
laga kraft, upphävts, må icke virke dömas förbrutet eller ersättning
utdömas, som här är sagt.

Vad nu stadgats i avseende å avverkning i strid mot meddelat
förbud skall äga motsvarande tillämpning, där i fall, som i denna lagavses,
skriftlig anvisning av skog-svårdsstyrelsen eller eljest enligt dess
förordnande lämnats för avverknings bedrivande samt sådan anvisning
blivit vid avverkningen åsidosatt, dock att i ty fall frågan, huruvida
avverkningen är stridande mot föreskrifterna i denna . lag eller förordnande,
som i 3 § andra stycket sägs, må oavsett anvisningens innehåll
komma under bedömande.

Innefattar avverkning, varom ovan är fråga, förbrytelse mot. allmänna
strafflagen, skall vad förut i denna paragraf är stadgat ej vinna
tillämpning; dock skall delägare i samfälld, skog eller mark, som vid
dylik avverkning tillika missbrukat sin rätt i samfälligheten, hava förverkat
vad å honom belöper av det avverkade virket samt, där hans
andel i virket undgår beslag, därför utgiva ersättning efta ty här förut
är sagt.

11 §•

Rätt att med beslag belägga virke, som skall anses förbrutet, tillkomme
allmän åklagare samt de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställda
tjänstemän, men rätt att utföra åtal äge endast allmänne åklagaren.
Har någon av de till skogsvårdsstyrelsens biträde anställda tjänstemän
gjort beslag, skall han, så snart ske kan och senast inom fjorton dagar,
göra anmälan därom hos allmänne åklagaren. ^

Varder ej inom sextio dagar, från det beslaget skedde, åtal i laga

ordning anställt, vare beslaget förfallet.

12 §.

Virke, som enligt denna lag dömes förbrutet, skall av aklagaren
försäljas å offentlig auktion, så kungjord som om auktion å utmätt lös
egendom är stadgat. Begär, innan frågan om virkes förverkande slut -

6

Riksdagens skrivelse Nr 284.

ligen prövats, virkets ägare, att försäljning skall äga rum, eller finner,
på anmälan av åklagare, överexekutor, att fara är för virkets förstörelse
eller att kostnaden för dess förvarande skulle bliva större än skäligt
är, förordne överexekutor, att virket skall säljas i den ordning nyss
sagts; och skall i ty fall virkets ägare, där lian är känd och inom riket
boende, eller, där han bor utom riket men inom riket har känt ombud,
som äger för honom mottaga stämning och avgiva svaromål, ombudet
genom åklagarens försorg bevisligen underrättas om auktionen minst
åtta dagar innan den hålles. Anmälan av åklagare, varom här ovan
sägs, skall vara åtföljd av fullständig, av "två trovärdige män styrkt
förteckning, utvisande virkets mängd och beskaffenhet.

13 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, ävensom genom försäljning
av förbrutet virke uppkommen behållning och enligt 10 § utdömd ersättning
för virke, som undgått beslag, fördelas lika mellan skogsvårdskassan
i det landstingsområde och skogsaccisfonden i den kommun, där
avverkningen ägt rum.

Försäljes i beslag taget virke innan det dömts förbrutet, skall,
till dess frågan härom blivit slutligen avgjord, försäljningssumman nedsättas
i riksbanken på sätt särskilt är stadgat; och skall om sådana
medels insättning i bankinrättning vidare gälla vad i 160 § utsökningslagen
sägs.

14 §.

Saknas medel till fulla gäldandet av böter, vartill någon enligt
denna lag fälles, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

15 §.

Genom denna lag sker ej ändring i vad lagen angående vård av
enskildes skogar innehåller om åtgärder till återväxtens betryggande,
dock att förbud mot avverkning, som där avses, icke skall meddelas i
fall, då skogsvårdsstyrelsen meddelat sådant förbud efter ty i 6 § här
ovan sägs. Såvitt de i nämnda lag i övrigt meddelade bestämmelser
strida mot föreskrifterna i denna lag, skola samma bestämmelser icke
tillämpas.

7

Riksdagens skrivelse Nr 284.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1920, då lagen den 13 juni
1919 om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog å
fastighet i enskild ägo upphör att gälla, samt gäller till den 1 juli 1921.

Jämlikt äldre lag i ämnet meddelat förbud mot avverkning, som
är gällande den 30 juni 1920, skall fortfarande äga giltighet.

Vad den nya lagen innehåller beträffande påföljd av förseelse, som
i 10 § sägs, skall i avseende å förseelse, begången under tiden för lagens
giltighet, äga tillämpning även efter det lagen i övrigt upphört att gälla.»

Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition avser att, med vissa
ändringar, förläna utsträckt giltighet intill den 1 juli 1921 åt de föreskrifter,
som till förhindrande av skogsskövling givits i 1918 och 1919
års lagar om tillfälliga åtgärder till förekommande av skövling av skog
å fastighet i enskild ägo.

Den i ärendet förebragta utredningen synes riksdagen hava ådagalagt
nödvändigheten av, att ifrågavarande provisoriska lagstiftning
erhåller en förlängd giltighetstid i avbidan på den slutliga lagstiftning
i ämnet, som i en nära framtid torde kunna förväntas bliva genomförd
på grundvalen av skogslagstiftningskommitténs förslag.

Såsom inhämtas av det propositionen bilagda utdraget av statsrådsprotokollet
den 20 februari 1920 hava emellertid därutöver flertalet av
de i ärendet hörda skogsvårdsstyrelserna framhållit önskvärdheten av, att,
i samband med eu förlängning av 1919 års lag, vissa ändringar i eller
tillägg till densamma vidtagas. En del av de utav skogsvårdsstyrelserna
framlagda förslagen har Eders Kungl. Magt också upptagit. Sålunda
har EderS Kungl. Magt föreslagit en förtydligande bestämmelse i 4 §
andra stycket om, att viss ändring i eller tillägg till avtal om upplåtelse av
avverkningsrätt skall anses såsom ny upplåtelse; en föreskrift i 6 § om
att skogsvårdsstyrelserna skola äga meddela avverkningsförbud redan
vid planläggning av lagstridig avverkning; en bestämmelse i 10 § om
straffansvar för avverkning i strid mot vederbörligen meddelad anvisning;
samt slutligen några stadganden i 3 och 8 §§ till skydd för vissa
skogar i exponerade lägen. Därjämte har Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att
i den nya lagens övergångsbestämmelser skall införas en föreskrift om,
att jämlikt äldre lag i ämnet meddelade avverkningsförbud, som äro
gällande, när den föreslagna nya lagen träder i kraft, skola äga fortfarande
giltighet och sålunda ej anses förfallna, därför att den lag,
enligt vilken de meddelats, upphört att gälla.

8

Riksdagens skrivelse Nr 284.

Riksdagen har icke något att erinra mot de sålunda föreslagna tillläggen
till 1919 års lag eller mot de jämkningar av formell natur, som
föranletts av berörda tillägg.

Under åberopande av det anförda får riksdagen anmäla, att Eders
Kungl. Maj:ts förevarande proposition av riksdagen bifallits.

Stockholm den 1 juni 1920.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.