Riksdagens skrivelse Nr 264.
11
Nr 264.
Godkänd av första kammaren den 21 maj 1920.
Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående grunder för bestämmelser i fråga
om användande av sax för fångande av djur jämte
i ämnet väckta motioner.
(Jordbruksutskottets utlåtande nr 47.)
Till Konungen.
I en till riksdagen den 14 februari 1920 avlåten proposition, nr
110, har Eders Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
förklarat Sig vilja inhämta riksdagens yttrande över i statsrådsprotokollet
intagna grunder för bestämmelser i fråga om användande av sax
för fångande av djur.
I detta sammanhang har riksdagen till behandling förehaft två inom
riksdagen väckta motioner, vari hemställts, i den ena, att riksdagen
måtte besluta bifalla Eders Kungl. Maj:ts förevarande proposition med
sådan ändring, att fångande av räv medelst sax må vara tillåtet inom
hela Norrland, Kopparbergs och Värmlands län; samt, i den andra,
bland annat, att riksdagen i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande
proposition måtte uttala sig för att särskilda bestämmelser borde
utfärdas beträffande rävsaxskalmarnas höjd och tjocklek.
Av den i ärendet förebragta utredningen synes riksdagen framgå,
att sax försedd med tandade skalmar bör såsom fångstmedel få till
-
12
Riksdagens skrivelse Nr 264.
gripas i kampen mot varg och järv, att det för sälens efterhållande
är önskvärt att äga tillgång till sax, vilken, då den är gillrad under
vattenytan, icke torde behöva befaras medföra djurplågeri, att vid vatten,
där fiskodling bedrives, sax, och jämväl dylik med tandade skalmar, bör
tillåtas för fångst av utter, särskilt som något djurplågeri knappast
torde vara därmed förenat, samt att sax för fångst av rovfåglar fortfarande
torde böra vara tillåten i den av departementschefen föreslagna
omfattningen.
Vad beträffar användandet av sax för fångst av räv, synes riksdagen
bärande skäl tala för att i detta hänseende genomföra samma
föreskrifter för hela landet. Emellertid har riksdagen icke kunnat undgå
att finna, att de hittills för denna fångst använda saxarna icke varit av
den beskaffenhet, att djurplågeri genom deras konstruktion i möjligaste
mån uteslutits. Det har därför synts riksdagen, att, innan medgivande
till rävfångst med sax lämnas, utredning bör verkställas för åstadkommande
av en rävsaxtyp, varigenom djurplågeri i största möjliga mån
undvikes. Lyckligast vore, om en sådan saxtyp kunde utfinnas, vars
verkan på det fångade djuret vore ögonblickligen dödande.
Med hänsyn till angelägenheten av erforderlig kontroll över djurfångster
med sax synes jämväl énligt riksdagens mening föreskrift om
särskilt tillstånd därtill av vederbörande länsstyrelse böra stadgas.
Emellertid vill riksdagen framhålla önskvärdheten av, att formerna för
dylikt tillstånds utverkande göras så enkla som möjligt.
Under åberopande av det anförda får riksdagen förklara, att, med
ovan angivna undantag, från riksdagens sida icke något är att erinra
mot de i statsrådsprotokollet intagna grunderna för bestämmelser i fråga
om användande av sax för fångande av djur.
Stockholm den 21 maj 1920.
Med undersåtlig vördnad.