Riksdagens skrivelse Nr 249.

1

Nr 249.

Godkänd av första kammaren den 21 maj 1920.

Godkänd av andra kammaren den 21 maj 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under sjunde huvudtiteln framlagda
förslag till inrättande av ett rik sr öken skap sv
e r k.

(Statsutskottets utlåtande nr 107.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd ocli behov under år 1921 har Eders Kungl.
Maj:t under sjunde huvudtiteln, punkt 16, föreslagit riksdagen att ej
mindre,

dels godkänna nedan intagna förslag till avlöningsstat för riksräkenskapsverket,
att tillämpas från och med år 1921, ävensom de av
chefen för finansdepartementet föreslagna villkor och bestämmelser för
åtnjutande av de i samma stat upptagna avlöningsförmåner,

dels förklara,

att ålderstilläggen till de i staten uppförda tjänsterna skola utgå
av det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg;
samt

att en var, som med eller efter ingången av år 1921 tillträder
ordinarie befattning i riksräkenskapsverket, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser för avlöningsstatens
åtnjutande;

än även till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet
under år 1921 bevilja å ordinarie stat ett anslag av 338,000 kronor.

Under punkt 17 av samma huvudtitel har Eders Kungl. Magt vidare
föreslagit riksdagen att till förstärkning av arbetskrafterna hos riksräkenskapsverket
ävensom till beredande av arvodesfyllnad åt vikarierande
extra revisorer i enlighet med vad av chefen för finansdepartementet
förordats å extra stat för år 1921 bevilja ett förslagsanslag, högst,
36,800 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 249. 1

Riksdagens skrivelse Nr 249.

Förslaget till stat för riksräkenskapsverket är av följande lydelse:

Avlöningsstat för riksräkenskaps verket.

Tjänst-

.....

Lön

görings-

Orts-

! Summa

pen-

tillägg

ningar

kronor

kronor

kronor

kronor

1 generaldirektör och chef............

7,000

3,000

1,000

11,000

1 byråchef .................................

5,000

2,500

600

8,100

}Efter 5 år kan lönen Ilöjas

j 2 byråchefer ..............................

10,000

5,000

1,200

16,200

J med 600 kronor.

1 1 förste revisor...........................

3,600

1,800

400

5,800

) Efter 5 år kan lönen höjas

arvode ..............................

500

med 500 kronor och efter

5 förste revisorer ........................

18,000

9,000

2,000

29,000

10 år med ytterligare 500

arvoden ..............................

2,500

J kronor.

Efter 5 år kanlönenköjas med

1 revisor....................................

2,600

1,600

300

4,500

500 kronor, efter 10 år

33 revisorer .................................

85,800

52,800

9,900

148,500

med ytterligare 500 kronor

och efter 15 år med än

ytterligare 500 kronor.

1 kvinnligt biträde av tredje gra-

jEfter 5 år kan avlöningen

(ten, registrator och aktuarie ...

1,500

700

200

2,400

höjas med 200 kronor,

1 kvinnligt biträde av tredje graden

i;boo

700

200

2,400

J efter 10 år med ytterligare

1 kvinnligt biträde av andra graden

1,300

500

200

2,000

200 kronor och efter 15

22 kvinnliga biträden av andra gra-

t år med än ytterligare 200

den .......................................

28,600

11,000

4,400

44,000

kronor; skolande av varje

1 kvinnligt biträde av första graden

1,100

300

200

1,600

avlöningsförköjning 100

6 kvinnliga biträden av första gra-

kronor anses tillköra lön

den .......................................

6,600

1,800

1,200

9,600

ock 100 kronor tjänst-

göringspenningarna.

\ Efter 3 år kan lönen höjas

1 förste vaktmästare ..................

1,100

650

150

1,900

med 100 kronor, efter 6

1 vaktmästare ...........................

900

550

150

1,600

år med ytterligare 100

4 vaktmästare ..........................

3,600

2,200

600

6,400

kronor ock efter 9 år

■

med än ytterligare 100

kronor.

178,200

94,100

22,700

298,000

Till vikariatsersättning samt arvoden

och flitpenningar åt e. o. tjänste-

män, biträden och vaktmästare ...

—

—

—

40,000

Summa kronor

—

" —

338,000 i

1

Anm. 1. Av det till kontorschef utgående arvodet skola 200 kronor anses motsvara tjänstgöringspenningar.

Anm. 2. Ifråga om bostad m. fl. förmåner skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 (nr 836) angående avlöningsförbättring
från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

Riksdagens Skrivelse Nr 249. 3

Att behov av större enhetlighet och effektivitet i avseende å den
centrala kontrollen över statsmedelsförvaltningen föreligger, synes riksdagen
vara till fyllest ådagalagt. Den ifrågavarande kontrollen utövas
för närvarande av tre olika statsorgan: statskontoret, kammarrätten och
statsbokföringskommittén. Det har visserligen anförts, att utan svårigheter
en bestämd åtskillnad skulle kunna göras mellan de olika slag
av kontroll, som tillkomma nämnda myndigheter. Av de utredningar,
som verkställts, har riksdagen emellertid bibringats den uppfattningen,
att så icke kan anses vara förhållandet. Det har tvärtom gjort sig
gällande helt olika uppfattningar om vad som bort konstateras genom
den av statskontoret vid budgetredovisningens upprättande utövade
budgetkontrollen och vad som bort beivras vid den av kammarrätten
verkställda kamerala revisionen. Intet tvivel lärer heller råda därom, att
den formella granskning, som genom statsbokföringskommittén utövas
å de till kommittén ingående räkenskaperna och som innebär dels tillsyn
å att räkenskaperna äro i formellt hänseende riktiga samt att inkomster
och utgifter förts å vederbörliga titlar, dels och granskning av
att verificeringen av inkomster och utgifter är fullständig och riktig,
tjänar såväl rikshuvudbokföringens som den kamerala revisionens intressen.

Den nuvarande ordningen lider emellertid även av andra brister,
i det att beträffande vart och ett av de organ, som nu hava att taga
befattning med den centrala medelskontrollen, mindre tillfredsställande
förhållanden råda.

Att rikshuvudboken upprättas av statskontoret, som förvaltar eu
avsevärd del av statskapitalet, medför den olägenheten, att ämbetsverket
vid utövandet av budgetkontrollen å andra myndigheter blir bundet av
hänsyn till den förvaltning, ämbetsverket självt handhar. Olämpligheten
härav är så mycket större, som någon efterföljande kontroll å riksbokslutet
icke företages, frånsett den granskning, som kan utföras av riksdagens
revisorer.

Beträffande den av kammarrätten utövade revisionen har detta
ämbetsverk själft erkänt behovet av mera djupgående reformer av
revisionens ledning. Det torde ock vara uppenbart, att med den nuvarande
organisationen av ämbetsverket revisionens speciella synpunkter
hava svårt att i vederbörlig grad göra sig gällande.

Vad slutligen angår statsbokföringskommittén, bär denna tydligen
genom omständigheternas makt kommit att erhålla uppgifter, som endast
böra tillkomma ett fast organiserat ämbetsverk. Detta gäller icke blott
den direkta räkenskapskontrollen utan även den centrala bokföring och
den allmänna tillsyn å räkenskapsväsendet, som utövas genom kommittén.

4

Riksdagens skrivelse Nr 249.

Efter att hava övervägt olika alternativ för lösning av den föreliggande
frågan har riksdagen vunnit den uppfattningen, att därest
man vill vinna det syfte, som avsetts med den föreslagna reformen, den
bästa lösningen är att sammanföra statskontorets riksbokslutsbyrå, kammarrättens
revisionsavdelning och statsbokföringskommittén i ett särskilt
ämbetsverk. Såsom departementschefen framhållit, förefinnas i huvudsak
redan de olika beståndsdelar, av vilka verket skulle bestå, varför det egentligen
endast till namnet är fråga om ett nytt verk. Några ökade kostnader
uppstå därför ej heller, utan torde genom bokföringskommitténs
indragning en ej obetydlig besparing komma att inträda. Åven om man
jämför kostnaden för det nya verket med de utgifter, som skulle föranledas
av en inflyttning av statsbokföringskommittén i statskontoret
respektive kammarrätten, framgår det, att någon nämnvärd kostnadsökning
icke inträder, då man ju måste utgå från att dessa båda ämbetsverk
böra så utrustas, att de bliva fullt skickade att handhava såväl de
dem nu åliggande göromålen som de nya uppgifterna.

Vad först beträffar kostnaderna för riksräkenskapsverket i jämförelse
med de kostnader, som utgå för motsvarande personal inom
statskontoret, kammarrätten och statsbokföringskommittén, ger en i
anslutning till den i statsrådsprotokollet å sid. 220 och 221 intagna
tablån upprättad jämförelse mellan motsvarande kostnader, sådana de
med ledning av statskontorets och kammarrättens beräkningar för år
1921 samt uppgifter från statsbokföringskommittén ställa sig i förhållande
till den stat för riksräkenskapsverket, som riksdagen godkänt, vid
handen följande.

Från staten för statskontoret överflyttas:

ordinarie staten .................................................. kr. 25,500:

extra stat............................................................... » 7,500: — 33,000: —

Från staten för kammarrätten överflyttas:

ordinarie staten.................................................. kr. 155,900:

extra stat.............................................................. » 76,734:— 232,634: —

Statsbokför ing skommitténs nuvarande kostnader:

De mot statens för riksräkenskapsverket
avlöningskostnader svarande utgifterna

5

Riksdagens skrivelse Nr 249.

inom statsbokföringskommittén beräknas
per månad till omkring kr. 10,00b1), alltså
för år till................................................. kr. 120,000: —

Till nämnda belopp böra läggas till kommitténs
verkställande ledamot utgående ersättning
för mistade avlöningsförmåner jämte
kommittéarvode....................*........................ » 13,500:— 133,500: —

Summa kronor 399,134: —

Dragas härifrån de av utskottet nedan tillstyrkta
kostnaderna för riksrevisionsverket: ordinarie

staten........................................... kr. 322,000: —

extra stat......................................................... » 36,800: — 358,800: —

erhålles en skillnad av..................................................... kronor 40,334: —

som alltså skulle utgöra den beräknade besparingen genom statsbokföringskommitténs
inflyttande i riksräkenskapsverket.

Att en så avsevärd besparing beräknats komma att uppstå förklaras
därav, att genom sammanförandet av revisions- och bokföringspersonalen
ifråga densamma kan bättre utnyttjas än hittills varit fallet.
Såsom nedan närmare beröres, har ock av den hos statsbokföringskommittén
för närvarande anställda kvinnliga personalen endast omkring
halva antalet beräknats komma att erfordras vid inrättandet av riksräkenskapsverket.
Vidare har man räknat med, att för framtiden det icke
skall bliva behövligt att i samma utsträckning som hittills varit erforderligt
inorii statsbokföringskommittén, tillkalla speciella sakkunniga för
utarbetande av nya bokföringsformulär.

Givet är emellertid, att inrättandet av det nya verket kommer att
medföra vissa krav på nya lokalutrymmen. Det är dock att märka, dels
att statsboksföringskommittén för närvarande förhyr lokaler, dels ock
att statskontorets riksbokslutsbyrå redan nu är i färd med att avflytta
från statskontorets nuvarande ämbetslokal, varifrån en del måst avskiljas
för att möta krav på ökat utrymme från kammarkollegium, som fr. o. m.
innevarande år fått sin ordinarie personal väsentligt förstärkt. Lokalfrågan
kan fördenskull icke komma att medföra kostnader av den be -

'') Enligt riksdagens rederbörande utskott tillhandakommen uppgift från statsbokföringskom.
niittén uppgå dess beriiknade avlöningskostnader för år 1920 till 170,000 kronor, varifrån avgå
50,000 kronor, som beråknats motsvara dyrtidstillägg för personal, vilken icke åtnjuter sådant tillägg
på grund av anställning i statens tjänst.

6

Riksdagens skrivelse Nr 249.

ty (lenhet, att desamma skulle avgörande inverka på frågan, om riksräkenskapsverket
bör inrättas eller icke.

För bedömande av kostnadsfrågan har av riksdagens vederbörande
utskott verkställts en jämförelse mellan kostnaderna för riksräkenskapsverket,
sådant det av riksdagen beslutats, och det enda alternativ till
lösning av frågan, som riksdagen i övrigt funnit vara av beskaffenhet
att överhuvud kunna komma i betraktande, nämligen ett förslag att
till statskontoret överflytta statsbokföringskommitténs befattning med
tillsynen å räkenskapsväsendet, utarbetandet av nya bokföringsformulär.
sammanställningen av tabellerna över anslagsbelastningen m. in. samt
att till kammarrätten förlägga den egentliga formella kontrollen å räkenskaperna.
Enligt denna jämförelse skulle kostnaderna för inrättandet
av riksräkenskapsverket endast med omkring 5,000 kronor överstiga
den kostnad, som skulle uppstå, därest statsbokföringskommitténs åligganden
övertoges av statskontoret och kammarrätten och dessa båda
verk erhölle härför erforderlig förstärkning i arbetskrafterna. Sagda
skillnad till det senare förslagets fördel anser riksdagen dock vara mera
skenbar än verklig. Det måste nämligen anses obestridligt, att den
personal, som sammanföres i ett enda verk under gemensam ledning,
kan utnyttjas betydligt mera effektivt än om samma personal är splittrad
pa två skilda verk. Fördenskull bör ock personalökning kunna längre
undvikas, om riksräkenskapsverket inrättas.

Vid bedömandet av frågan om det nya verkets inrättande bör emellertid
framförallt hänsyn tagas till, att genom att all den centrala medelskontrollen,
i dess olika former, samlas på en hand, skapas den största möjliga
garanti för, att kontrollen blir enhetligt ledd och att den kan på bästa
™°jliga sätt göra sig gällande. Kungl. Magt får därigenom till sitt
förfogande ett verk, från vilket med fullt fog ansvar för räkenskapsoch
revisionsväsendets läge kan utkrävas. I görligaste mån skapas ock
förutsättningar för att budgetredovisningen skall bliva snabbt upprättad
och avfattad efter enhetliga principer. Fn snabb budgetredovisning är
också av stor betydelse, för att icke säga en förutsättning för den omläggning
av budgetåret, vilken man eftersträvar.

Då alltså riksdagen anser förslaget om inrättande av ett räkenskapsverk
erbjuda betydande fördelar framför övriga tänkbara lösningar
av frågan och då förslaget enligt riksdagens uppfattning i verkligheten
också är det, som ur kostnadssynpunkt är det mest fördelaktiga,
har riksdagen funnit sig böra besluta, att ett riksräkenskapsverk
från och med år 1921 inrättas i huvudsaklig överensstämmelse
med Eders Kungl. Maj:ts förslag.

7

Riksdagens skrivelse Nr 249.

Vad angår den föreslagna organisationen av det nya verket har
riksdagen funnit det ändamålsenligt, att själva revisionsorganet skiljes
från domstolen i anmärkningsmål. Därigenom möjliggöres en kraftig
och målmedveten ledning av revisionsarbetet. Beträffande frågan om
anmärkningsmålens förberedande behandling i riksräkenskapsverket har
dock riksdagen ansett det böra skapas starkare garantier än departementschefen
funnit nödiga, för att gjorda anmärkningar icke onödigtvis tillbakahållas.
Riksdagen har därför velat uttala sig för, att såväl i fråga om
kommunicering av väckt anmärkning som beträffande beslut, huruvida besvarad
anmärkning skall överlämnas till kammarrätten, ärendet hänskjutes
till avgörande i verkets plenum, därest chefen för sin del ansett,
att kommunikation ej bör ske eller att talan ej bör väckas hos kammarrätten.
Därjämte anser riksdagen, att, därest vid plenibehandling av
dylikt ärende lika röster stanna mot lika, verkets beslut bör avfattas
i enlighet med deras mening, vilka anse, att anmärkningen bör kommuniceras,
respektive hänskjutas till kammarrättens avdömande.

I övrigt har riksdagen icke funnit anledning att närmare inlåta
sig på förslaget till instruktion för det nya verket.

Vad angår den föreslagna staten för riksräkenskapsverket, har
riksdagen ansett sig böra framställa vissa erinringar. Härvid har dock
riksdagen icke velat ifrågasätta någon ändring i vare sig den föreslagna
ställningen för verkets chef eller antalet byråchefer. Den uppgift, som
tillkommer det högsta organet för medelskontrollen inom statsförvaltningen,
är enligt riksdagens uppfattning av den maktpåliggande art,
att chefen bör intaga generaldirektörs ställning. Med hänsyn till såväl
önskvärdheten av att erhålla tillräckligt mångsidig och kvalificerad
sakkunskap inom verkets styrelse som ock omfattningen av de göromål,
som åligga verket, skulle det enligt riksdagens förmenande vara olämpligt
att bestämma antalet byråchefer till lägre antal än tre.

I fråga om antalet förste revisorer har riksdagen funnit sig böra
vidtaga en nedsättning i Eders Kungl. Maj:ts förslag, som upptager 6
dylika befattningar. Av dessa svara 5 mot enahanda befattningar i statskontoret
och kammarrätten. Den sjätte av ifrågavarande tjänstemän
är avsedd för ett fjärde revisionskontor å den byrå, som i det nya
verket skulle motsvara kammarrättens revisionsavdelning. Kammarrätten
har visserligen tidigare uttalat såsom ett önskemål, att ett fjärde
revisionskontor måtte inrättas, men i sitt statförslag för år 1921 har
kammarrätten icke gjort någon framställning i dylikt syfte. Vidare är
att märka, att det tredje kontoret inrättats först frän och med år
1918, varvid dock allenast uppförts ett arvode å extra stat för kon -

8

Riksdagens skrivelse Nr 249.

torsföreståndaren. Vid sådant förhållande och med hänsyn därtill,
att kammarrättens nuvarande revisionsavdelning i det nya verket kommer
att ställas under särskild byråchef, synes det riksdagen, att anslag fölen
fjärde kontorschef, avsedd för ifrågavarande byrå, icke är erforderligt.

Avlöningen för förste revisorerna har av Eders Kungl. Maj:t föreslagits
till andra gradens normalavlöning jämte ett arvode av 500
kronor för år. Skälet härför är givetvis att finna däri, att revisorerna
i kammarrätten för närvarande åtnjuta en avlöning, som med 500
kronor överstiger avlöningen för första gradens tjänstemän. Att emellertid
beträffande förste revisorerna iakttaga en dylik skillnad synes
riksdagen icke vara av omständigheterna påkallat, särskilt med hänsyn
till de ökade befordringsutsikter, som skapas genom riksräkenskapsverkets
inrättande. Riksdagen anser alltså, att tjänstemännen ifråga
böra erhålla avlöning enligt andra normalgraden.

Självfallet är, att de tjänstemän, som varit förste revisorer i kammarrätten,
böra efter utnämning till förste revisorer i riksräkenskapsverket
för vinnande av ålder stillägg i den nya tjänsten få räkna sig till godo
tjänstgöringen i kammarrätten. På grund av riksdagens redan fattade
beslut med anledning av propositionen nr 359 med förslag till vissa
bestämmelser angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens
tjänst lärer emellertid särskilt beslut beträffande nu ifrågavarande tjänstemäns
ålderstilläggsberäkning icke vara av nöden.

Beträffande de föreslagna 34 ordinarie tjänstemännen i första
lönegraden, revisorerna, innebär förslaget härutinnan ingen ökning i
de arbetskrafter, som nu förefinnas eller befunnits höra anställas redan
under den nuvarande organisationen. Dock skulle 6 extra revisorer
uppflyttas å ordinarie stat. Bibehållas å extra stat skulle därjämte 6
revisorer. Mot förevarande förslag har riksdagen endast haft att erinra,
att den ordinarie revisorstjänst, som motsvaras av en extra revisor i
statskontoret, synes kunna uteslutas från riksräkenskapsverkets stat.
Sagda tjänsteman skulle hava till åliggande att uppgöra vissa förutberäkningar
angående statsverkets inkomster och utgifter. Det vill
synas riksdagen, att denna uppgift skulle kunna övertagas av finansdepartementets
budgetbyrå, helst som det för ifrågavarande beräkningar
erforderliga materialet i huvudsak måste särskilt för ändamålet införskaffas.
Antalet å ordinarie stat uppförda revisorer minskas härigenom
från 34 till 33.

De föreslagna kvinnliga biträdena — 2 i tredje, 23 i andra och
7 i första graden — motsvaras dels av 8 ordinarie och 9 extra räkne -

9

Riksdagens skrivelse Nr 249.

biträden i kammarrätten, samtliga av andra graden, dels ock av 2 biträden
i statskontoret, därav 1 i andra och 1 i första graden, det senare för
närvarande å extra stat. Övriga 13 biträden torde i huvudsak komma
att rekryteras från statsbokföringskommittén, som för närvarande har
23 kvinnliga biträden. Ett av biträdena är avsett att tjänstgöra såsom
registrator. Riksdagen har icke funnit tillräcklig anledning föreligga
att vidtaga ändring i det av Eders Kungl. Maj:t föreslagna antalet kvinnliga
biträden eller dessas fördelning på olika lönegrader.

Vad beträffar antalet vaktmästare, som i statförslaget upptagits
till 1 förste vaktmästare och 5 vaktmästare, varav 3 beräknats medfölja
från kammarrätten och 1 från statskontoret, har riksdagen ansett
det vara tillräckligt med, förutom förste vaktmästaren, 4 vaktmästare.

Vidkommande slutligen anslaget till vikariatsersättning m. in. kan
på grund av den av riksdagen vidtagna minskningen i antalet tjänstemän
detta anslag nedsättas med ett dessa befattningshavares tjänstgöringspenningar
under semester motsvarande belopp. Då även av
andra skäl en mindre nedsättning i anslagsposten synes kunna vidtagas,
har riksdagen ansett densamma kunna bestämmas till 38,900
kronor. Härigenom skulle slutsumman för verket i sin helhet komma
att uppgå till 322,000 kronor.

Beträffande de av Eders Kungl. Maj:t föreslagna avlöningsbestämmelserna
och deras tillämpande har riksdagen funnit sig böra förorda
följande jämkningar.

Enligt Eders Kungl. Maj:ts förslag skulle befattningshavare i riksräkenskapsverket
vara underkastad att, när helst så av Eders Kungl.
Maj:t prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom den
centrala statsförvaltningen. Då emellertid förflyttningsskyldighet i denna
vidsträckta omfattning nu icke åligger befattningshavare i statskontoret
och kammarrätten, torde sagda bestämmelse icke kunna vinna tillämplighet
på de ordinarie befattningshavare i nämnda båda verk, vilka med
1921 års ingång varda överflyttade till riksräkenskapsverket. *

Enligt avlöningsbestämmelserna skall vid sjukdomsfall eller när
det erfordras för tjänsteresor eller för beredande av semester befattningshavare
vara skyldig att, om han förordnas till högre befattning i ämbetsverket,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader
under ett och samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället
för egna tjänstgöringspenniugar, åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen
anslagna tjänstgöringspenningar, men eljest däremot svarande
belopp. Då emellertid beträffande kvinnlig befattningshavares tjänstgöringsskyldighet
och avlöningsförhållanden för nu nämnda fall särBihang
till riksdagens protokoll 1920. 14 saml. Nr 249. 2

10 Riksdagens skrivelse Nr 249.

skilda bestämmelser gälla, bör framför ordet »befattningshavare» inskjutas
»manlig».

Till följd av att riksdagen beslutat, att förste revisorerna skola erhålla
avlöning enligt andra normalgraden, bör, för att förebygga avlöningsminskning,
i stadgandena rörande ålderstillägg göras det tillägg,
att, därest revisor, vilken såsom sådan intjänat tre ålderstillägg, befordras
till förste revisor, honom omedelbart skall tillgodoforas ett ålderstillägg
såsom förste revisor.

På grund av riksdagens beslut i anledning av propositionen nr
359 med förslag till vissa bestämmelser angående ålderstillägg för civila
befattningshavare i statens tjänst torde därjämte i ålderstilläggsbestämmelserna
böra göras en allmän hänvisning till innehållet av sagda beslut.

I det av Eders Kungl. Maj:t å extra stat för år 1921 begärda
anslaget till förstärkning av arbetskrafterna hos riksräkenskapsverket
ävensom till beredande av arvodesfyllnad åt vikarierande revisorer, har
riksdagen ej funnit skäl att ifrågasätta någon ändring.

På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
i anledning av Eders Kungl. Maj:ts förevarande förslag

dels godkänt följande avlöningsstat för riksräkenskapsverket, att
tillämpas från och med år 1921:

Riksdagens skrivelse Nr 249.

11

Lön

Tjänst-

göringa-

Orts-

tillägg

Summa

penningar

kronor

kronor

kronor

kronor

1 generaldirektör och chef ......

7,000

3,000

1.000

11,000

1 byråchef..............................

5,000

10,000

2,500

5,000

600

1,200

8,100

16,200

\Efter
/ med 600 kronor.

j Efter 5 år kan lönen höjas

3,600

14,400

1,800

7,200

400

1,600

5,800

23,200

1 10 år med ytterligare 500

J kronor.

2,600

83,200

1,600

51,200

300

9,600

4,500

144,000

Efter 5 år kan lönen höjas med
500 kronor, efter 10 år
med ytterligare 500 kronor
och efter 15 år med än

32 revisorer.............................

ytterligare 500 kronor.

1 kvinnligt biträde av tredje gra-

den, registrator och aktuarie

1,500

700

200

2,400

Efter 5 år kan avlöningen

1 kvinnligt biträde av tredje gra-

höjas med 200 kronor,

1,500

700

200

2,400

efter 10 år med ytterligare
200 kronor och efter 15

1 kvinnligt biträde av andra gra-

1,300

500

200

2,000

år med än ytterligare 200
kronor; skolande av varje

22 kvinnliga biträden av andra

graden ..............................

28,600

11,000

4,400

44,000

avlöningsförhöjning 100

1 kvinnligt biträde av första gra-

kronor anses tillhöra lön

1,100

300

200

] ,600

och 100 kronor tjänst-göringspenningarna.

6 kvinnliga biträden av första

graden ..............................

6,600

1,800

1,200

9,600

Efter 3 år kan lönen höjas

1 förste vaktmästare ..............

1 vaktmästare ........................

3 vaktmästare ........................

1,100

900

2,700

650

550

1,650

150

150

450

1,900

1,600

4,800

med 100 kronor, efter 6
år med ytterligare 100
kronor och efter 9 år
med än ytterligare 100
kronor.

171,100

90,150

21,850

283,100 |

Till vikariatsersättning Samt ar-

voden och flitpenningar åt e. o.
tjänstemän, biträden och vakt-

mästare.............................

38,900 i

Summa kronor

—

—

322,000 |

Anm. I fråga om bostad m. fl. förmåner skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse
bestämmelserna i § 3 av kungörelsen den 1 november 1918 (nr 836) angående avlöningsförbättring
från och med år 1919 för vissa vaktmästare och med dem jämförliga befattningshavare.

12

Riksdagens skrivelse Nr 249.

dels godkänt följande villkor och bestämmelser för åtnjutande av
de i berörda stat upptagna avlöningsförmånerna:

i fråga om ändrad tjänstgöringsskyldighet, förflyttning till annan
tjänst, förening av tjänster m. nr.:

att innehavare av befattning i riksräkenskapsverket skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i
åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av
ämbetsverket eller eljest kan varda stadgad, samt i sådant hänseende
ävensom, därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändras,
att detsamma ej längre kan såsom självständigt ämbetsverk
anses, eller, därest vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål
överflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med bibehållande av
den tjänstegrad och den avlöning, han innebar, efter ny eller förändrad
arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål eller,
efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen
överlämnas;

att befattningshavare vidare skall, likaledes med bibehållande av
nyssnämnda förmåner, vara underkastad att, när helst så av Kungl. Maj:t
prövas lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom den centrala
statsförvaltningen;

att med ordinarie befattning i riksräkenskapsverket icke må förenas
annan tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må
förenas vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för
verk eller bolag, som är försett med Kung]. Maj:ts oktroj eller blivit
registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom tjänsteman i sådant
verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så
framt ej, vad angår generaldirektör och byråchef, Kungl. Maj:t och, vad
angår innehavare av annan befattning, riksräkenskapsverket uppå därom
gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller
tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i
ämbetsverket, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas
och tillsvidare bibehållas; samt

att förste revisor och revisor är skyldig att tjänstgöra å den särskilda
befattning inom vederbörlig grad, där riksräkenskapsverket till
befordrande av arbetets oavbrutna gång finner vederbörande lämplig
och behövlig;

Riksdagens skrivelse Nr 249.

13

i fråga om avlöningsförmåners uppbärande m. m.:

att befattningshavare skall, i den mån ej undantag kunna anses
böra stadgas eller för särskilda fall efter prövning medgivas, vara å
tjänsterummet tillstädes minst sex timmar varje söckendag;

att tj änstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
förordnats att uppehålla befattningen;

att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägget, men att den, som eljest undfår
ledighet, såsom för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring
hos riksdagen, dess utskott eller revisorer eller andra särskilda
uppdrag, eller i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller av
annan anledning är lagligen förhindrad att sköta befattningen, kan förpliktas
att under ledigheten utöver sina tj änstgöringspenningar avstå
så mycket av lönen eller ortstillägget, som för befattningens uppehållande
erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder
han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring
eller i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra
användas till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas,
såvida ej prövas skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomsförfall eller när det erfordras iör tjänsteresor eller
för beredande av semester manlig befattningshavare skall vara skyldig
att, om han förordnas till högre befattning i ämbetsverket, bestrida
densamma, dock ej längre än sammanlagt tre manader under ett och
samma kalenderår; ägande han därvid att, i stället för egna tjänstgöringspenningar,
åtnjuta vid sjukdomsförfall de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar,
men eljest däremot svarande belopp;

att emellertid, därest byråchef eller förste revisor till följd av
tjänsteresa eller för handläggning av särskilda ärenden är under allenast
några få, högst fyra dagar, hindrad att sköta sin befattning, tjänsteman
av lägre grad skall vara pliktig att utan särskild ersättning sköta de
till befattningen hörande löpande göromål;

att envar befattningshavare i riksräkenskapsverket skall vara skyldig
underkasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller

14

Riksdagens skrivelse Nr 249.

minskning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstebefattning eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed; samt

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget skola utgå till månadens
slut;

i fråga om ålderstillägg :

att, därest förhöjning av avlöningen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år för
annan befattningshavare än vaktmästare och efter tre år för vaktmästare,
under villkor att innehavaren under mer än fyra femtedelar av den
tjänstetid, som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord
bestritt sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst
eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras
honom till last den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande
av värnplikt, och

för andra förhöjningen, om sådan äger rum, efter ytterligare fem
respektive tre år, på samma villkor, samt

för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter än ytterligare
fem, respektive tre år, ävenledes på samma villkor,

under iakttagande, vad var och eu av omförmälda avlöningsförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid
början av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänståldern
blivit uppnådd;

att därvid befattningshavare, som vid 1921 års ingång överföres
från statskontoret eller kammarrätten till riksräkenskapsverket, tillgodoräknas
den tid, som före denna avlöningsstats trädande i kraft förflutit
från hans tillträde på grund av fullmakt eller konstitutorial till av
honom intill utgången av år 1920 innehavd, motsvarande befattning i
statskontoret respektive kammarrätten;

att befattningshavare tillika bör tillgodoräknas den tid, han inom
samma eller jämförlig lönegrad innehaft ordinarie tjänst i statsdepartement
eller i annat statens ämbetsverk;

att befattningshavare, som utnämnts att från den nya statens ikraftträdande
vara innehavare av ordinarie tjänst i riksräkenskapsverket eller
att från och med dag under år 1920 vara innehavare av ordinarie tjänst
i statskontoret eller kammarrätten, må för erhållande av avlöningsförhöjning
tillgodoräknas den tid, varunder han omedelbart före tillträdet till
befattningen på grund av stadigvarande förordnande bestritt tjänst i

15

Riksdagens skrivelse Nr 249.

statskontoret respektive kammarrätten av motsvarande eller högre lönegrad
med av riksdagen å extra stat anvisad avlöning;

att, därest revisor, vilken såsom sådan intjänat tre ålderstillägg,
befordras till förste revisor, honom skall omedelbart tillgodoföras ett
ålderstillägg såsom förste revisor;

att, därest biträde, som befordras till ordinarie biträde i riksräkenskapsverket
från tiden för den nya statens ikraftträdande, omedelbart
före nämnda ikraftträdande mot fast arvode utfört arbete av motsvarande
eller jämförlig beskaffenhet i statskontoret, kammarrätten eller statsbokföringskommittén,
biträdet må för åtnjutande av avlöningsförhöjning
räknas till godo nämnda tjänstgöring;

att den, som från tiden för den nya statens ikraftträdande antages
till annan ordinarie vaktmästaretjänst i riksräkenskapsverket än befattning
som förste vaktmästare, eller, som från och med dag under år 1920
antages till annan ordinarie vaktmästarebefattning i statstjänst än befattning
som förste vaktmästare, må för erhållande av avlöningsförhöjning
tillgodoräknas den tid, han omedelbart före tillträdet till befattningen
innehaft stadigvarande anställning såsom extra vaktmästare i
statstjänst med full tjänstgöringsskyldighet och med avlöning nära jämförlig
med ordinarie vaktmästares;

att, därest vaktmästare, vilken såsom sådan intjänat tre ålderstillägg,
befordras till förste vaktmästare, honom omedelbart skall tillgodoföras
ett ålderstillägg såsom förste vaktmästare;

att i fråga om ålderstillägg skola i övrigt gälla de bestämmelser,
som innefattas i riksdagens skrivelse nr 185 den 5 maj 1920 i anledningav
Kungl. Maj:ts proposition nr 359 med förslag till vissa bestämmelser
angående ålderstillägg för civila befattningshavare i statens tjänst; samt
att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av avlöningsförhöjning, redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han
enligt bestämmelserna i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma
förhöjning;

i fråga om semester, skyldighet att avgå från tjänsten och pensionsrätt:

att semester årligen må, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjutas av generaldirektören, byråcheferna och
förste revisorerna under en och en halv månad, av revisorerna och kvinnliga
biträden under en månad, samt av förste vaktmästaren och de
övriga vaktmästarna under femton dagar;

att i fråga om skyldighet att avgå från tjänsten ävensom i fråga

16

Riksdagens skrivelse Nr 249.

om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat, med skyldighet emellertid
för befattningshavare att vara underkastade de förändrade bestämmelser
i berörda hänseenden, som kunna varda meddelade; ävensom

i fråga om särskilda föreskrifter för kvinnliga befattningshavare:

att beträffande de i staten upptagna kvinnliga befattningshavare
skola i övrigt lända till efterrättelse de föreskrifter, som äro eller kunna
varda utfärdade angående allmänna villkor och bestämmelser att gälla
för de å vissa domstolars, ämbetsverks och myndigheters stater uppförda
biträdesbefattningar;

dels förklarat

att ålderstilläggen till de i staten uppförda tjänsterna skola utgå
av det under sjunde huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till ålderstillägg;
samt

att en var, som med eller efter ingången av år 1921 tillträder
ordinarie befattning i riksräkenskapsverket, skall vara pliktig att underkasta
sig ovanberörda villkor och bestämmelser för avlöningsstatens
åtnjutande, dock att de ordinarie befattningshavare, som, med tillämpning
av nu gällande avlöningsvillkor för statskontoret och kammarrätten,
varda vid 1921 års ingång överförda från dessa ämbetsverk till
riksräkenskapsverket, icke skola vara pliktiga underkasta sig bestämmelsen
om skyldighet att, när helst så av Eders Kungl. Maj:t prövas
lämpligt, låta sig förflyttas till annan befattning inom den centrala statsförvaltningen; dels

till upprätthållande av riksräkenskapsverkets verksamhet under
år 1921 beviljat å ordinarie stat ett anslag av 322,000 kronor;

dels ock till förstärkning av arbetskrafterna hos riksräkenskapsverket
ävensom till beredande av arvodesfyllnad åt vikarierande extra revisorer
i enlighet med vad av chefen för finansdepartementet förordats å extra
stat för år 1921 beviljat ett förslagsanslag, högst 36,800 kronor.

Stockholm den 21 maj 1920.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' B OKTB.YCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.