4

Riksdagens skrivelse Nr 242.

Nr 242.

Godkänd av första kammaren den 18 maj 1920.
Godkänd av andra kammaren den 18 maj 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj. ts proposition med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av §§ 4 och 12 i förordningen den 18
juni 1909 om ersättning i anledning av kroppskada,
ådragen under militärtjänstgöring m. m.

(Bankoutskottets utlåtande nr 51.)

Till Konungen.

I den till riksdagen den 7 januari 1920 avlåtna propositionen angående
statsverkets tillstånd och behov hade Eders Kungl. Maj:t i punkt
15 under elfte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avvaktan på den
proposition med förslag till lag om ersättning i anledning av kroppskada,
ådragen under militärtjänstgöring, som kunde komma att till riksdagen
avlåtas, tillsvidare beräkna ordinäre anslaget till bidrag till ersättning i
anledning av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring, till 280,000
kronor.

Vidare hade Eders Kungl. Maj:t i punkt 6 under tionde huvudtiteln
av propositionen om tilläggsstat till riksstaten för år 1920 föreslagit
riksdagen

dels medgiva, att den ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, som utgått eller utgår såsom sjukhjälpsersättning
eller livränta för tid under år 1920 eller såsom begravningshjälp i anledning
av dödsfall, inträffat under nämnda år, må höjas med 50 procent
utöver det belopp, vartill ersättning må bestämmas enligt grunderna i

5

Riksdagens skrivelse Nr 242.

förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av kroppskada,
ådragen under militärtjänstgöring,

dels förklara, att den omständigheten, att beslut om utbetalande av
dylik ersättning av riksförsäkringsanstalten meddelats först efter utgången
av respektive åren 1918 och 1919, icke må utgöra binder för åtnjutande
av ersättningsförböjning enligt kungörelserna den 28 juni 1918 och den
20 augusti 1919 angående böjning för åren 1918 och 1919 av ersättning,
som utgår jämlikt förenämnda förordning den 18 juni 1909,

dels ock för bestridande av bärav föranledda kostnader å tilläggsstat
för år 1920 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
17 5,000 kronor.

Sedermera bar Eders Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 27 februari
1920 avlåten proposition, nr 208, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsprotokollet över lantförsvarsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
angående ändrad lydelse av §§ 4 och 12 i förordningen den 18 juni
1909 om ersättning i anledning av kroppskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Slutligen bar Eders Kungl. Maj:t i en likaledes den 27 februari
1920 avlåten proposition, nr 209, föreslagit riksdagen att öka ordinarie
anslaget till bidrag till ersättning i anledning av kroppskada, ådragen
under militärtjänstgöring, nu 30,000 kronor, med 212,000 kronor till
242,000 kronor.

Såsom av utredningen framgår, avse de föreslagna ändringarna i
1909 års förordning — i avvaktan på ett genomförande av frågan om
allmän sjukförsäkring — dels en böjning med 100 procent av de enligt
förordningen utgående ersättningsbeloppen, dels ock ändring av de i förordningen
förekommande preskriptionsbestämmelserna på det sätt, att bestämmelsen
i § 4 att för utfående av dödsfallsersättning skadan skall hava
medfört döden inom två år från olycksfallet eller från det sjukdomen blev
känd, helt borttages och den i § 12 föreskrivna tid, inom vilken framställning
om ersättning skall göras efter det skadan yppats eller, där fråga
är om ersättning i anledning av dödsfall, från det döden inträtt, bestämmes
till 3 år i stället för såsom nu två år.

Yad först angår frågan om förhöjning av ersättningsbeloppen, har
riksdagen funnit sig böra godkänna förslaget, att desamma må höjas med
100 procent.

6

Riksdagens skrivelse Nr 242.

Beträffande vidare de föreslagna ändringarna i förordningens preskriptionsbestämmelser
bär till en början i fråga om föreskriften i § 4
såsom stöd för borttagande av densamma i propositionen framhållits, att
en dylik bestämmelse icke sällan förefölle ganska orättvis och att fall
kunde förekomma, då just den omständigheten, att sjukdom varat under
flera år, under vilka den sjuke fordrat vård samt han och hans familj
måst leva uteslutande på den honom tillkommande ersättningen, kunde
göra det mera behj ärtans värt än eljest, att de efterlevande erhölle understöd.
Huru ömmande omständigheterna i det särskilda fallet än må hava
varit, har, enligt vad riksdagen inhämtat, riksförsäkringsanstalten på
grund av denna bestämmelse icke kunnat tillerkänna de efterlevande någon
ersättning. Det har således ansetts vara önskvärt, att ifrågavarande
bestämmelse snarast möjligt bringas ur tillämpning.

Den tvååriga preskriptionen enligt § 12 i dess nuvarande lydelse har
likaledes medfört, att ett icke ringa antal framställningar om ersättning
måst avvisas. Dessa framställningar utgjorde, enligt vad riksdagen från
riksförsäkringsanstalten erfarit, år 1914: 6, år 1915: 8, år 1916: 14, år
1917: 17, år 1918: 15 och år 1919: 14.

Riksdagen har godkänt den föreslagna ändringen av § 12. Vidkommande
tidpunkten för de nya bestämmelsernas ikraftträdande har
Eders Kungl. Maj:t föreslagit, att desamma skola äga tillämpning från
och med ingången av år 1921.

Vad angår tillämpningen av de förändrade preskriptionsbestämmelserna,
innebär förslaget, att olycksfall, som inträffat före den 1 januari
1921, och sjukdom, som yppats före nämnda dag, skola bedömas efter
äldre bestämmelser.

Riksdagen tillåter sig erinra, hurusom med hänsyn till ifrågavarande
äldre preskriptionsbestämmelser en mängd framställningar om ersättning
icke kunnat av riksförsäkringsanstalten bifallas, utan hava vederbörande
i stället hos Eders Kungl. Maj:t anhållit att bliva tillerkända ersättning;
och har Eders Kungl. Maj:t plägat föreslå riksdagen att bevilja vederbörande
ersättning enligt samma grunder som i förordningen. Riksdagen
har också i regel beslutit i enlighet med Eders Kungl. Maj:ts förslag.

Om de föreslagna ändrade bestämmelserna gåves återverkande kraft,
skulle såsom en följd därav antalet propositioner av ifrågavarande slag
komma att minskas och således någon lättnad i Eders Kungl. Maj:ts och
riksdagens arbete därigenom vinnas. Därjämte bleve den olägenhet för
de ersättningssökande i form av tidsutdräkt med erhållande av understöd,

7

Riksdagens skrivelse Nr 243.

som det nuvarande förfaringssättet medför, begränsat till ett mindre
antal fall. De nya bestämmelserna torde likväl icke böra sträcka sin
verkan så långt tillbaka, att de komma att avse även fall, som vid tiden
för bestämmelsernas ikraftträdande redan äro preskriberade enligt de
äldre bestämmelserna. Detta skulle dock icke behöva ske, om de komme att
gälla de fall, där olycksfallet inträffat eller sjukdomen yppats efter ingången
av år 1919.

Riksdagen bar därför besluta, att slutstadgandet i den nya förordningen
skall erhålla den avfattning, att ifrågavarande paragrafer i deras
nya lydelse, § 4 dock med undantag beträffande ersättningsbeloppens
storlek, förklaras äga tillämpning i fråga om de ersättningsanspråk, som
grundas på skada (genom olycksfall eller sjukdom), vilken yppats efter
ingången av år 1919.

De av denna ändring föranledda kostnaderna torde icke behöva medföra
någon höjning av det begärda anslaget.

Mot Eders Kungl. Maj:ts förslag om förhöjning med 50 procent för
år 1920 — i likhet med vad som förut beslutits för åren 1918 och 1919
— av de i förordningen angivna ersättningsbeloppen har riksdagen icke
funnit något att erinra,

Riksdagen har sålunda, i anledning av Eders Kungl. Maj:ts ifrågavarande
framställningar,

l:o dels medgivit, att den ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, som utgått eller utgår såsom sjukhjÖversättning
eller livränta för tid under år 1920 eller såsom begravningshjälp
i anledning av dödsfall, inträffat under nämnda år, må höjas med 50
procent utöver det belopp, vartill ersättning må bestämmas enligt grunderna
i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

dels förklarat, att den omständigheten, att beslut om utbetalande av
dylik ersättning av riksförsäkringsanstalten meddelats först efter utgången
av respektive åren 1918 och 1919, icke må utgöra hinder för åtnjutande
av ersättningsförhöjning enligt kungörelserna den 28 juni 1918 och den
20 augusti 1919 angående höjning för åren 1918 och 1919 av ersättning,
som utgår jämlikt förenämnda förordning den 18 juni 1909,

dels ock för bestridande av härav föranledda kostnader å tilläggsstat
för år 1920 under tionde huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 175,000
kronor;

8

Riksdagens skrivelse Nr 242.

2:o) bifallit det i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 208 omförmälda
förslag till förordning angående ändrad lydelse av §§ 4 och 12 i
förordningen den 18 juni 1919 om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, dock att det till förordningen hörande
slutstadgandet erhållit följande ändrade lydelse:

Denna förordning skall äga tillämpning i fråga om skada, som yppats
efter ingången av år 1919; dock att beträffande beloppet av ersättning
äldre bestämmelser skola gälla för skada, som uppkommit före den 1 januari
1921; samt

3: o) ökat ordinarie anslaget till bidrag till ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, nu 30,000 kronor, med
212,000 kronor till 242,000 kronor.

Stockholm den 18 maj 1920.

Med undersåtlig vördnad.

STOCKHOLM 1920. STOCKHOLMS BOKINDUSTRI A.-B.