Riksdagens skrivelse Nr 238.
15
Nr 238.
Godkänd av första kammaren den 26 maj 1920.
Godkänd av andra kammaren den 26 maj 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående beredande åt de i
norra delarna av landet stationerade statsanställda av
vissa särskilda avlöningsförmåner.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 31.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 17.)
Till Ivonungen.
Inom riksdagen har framhållits behovet av att en utredning komme
till stånd om, huruvida och på vilket sätt ändringar i avlöningsreglementen
eller andra gällande bestämmelser borde vidtagas, i syfte att statsanställda,
stationerade i norra delarna av landet, måtte tilldelas vissa förmåner,
som kunde bidraga till en ur statens synpunkt förmånlig rekrytering
samt till att bibehålla arbetskraften under någon längre tid vid placering
i nämnda landsdel.
Såsom i motionen utvecklas, hava i allmänhet statens befattningshavare
i övre Norrland på grund av de där rådande svårare levnadsförhållandena
att utföra sitt arbete i statens tjänst under avsevärt tyngre och
hårdare villkor än statsanställda i andra delar av landet. De klimatologiska
förhållandena, kölden, den långa perioden av mörker, de stora avstånden
mellan bebyggda trakter, de avlägsna och på grund av de stegrade
16
Riksdagens skrivelse Nr 238.
resekostnaderna relativt sällsynta förbindelserna med sydligare trakter, allt
detta samverkar att göra vistelsen i övre Norrland mindre tilltalande, åtminstone
för de statstjänare, som komma från andra orter. Detta torde
vara fallet med det stora flertalet. Därtill kommer den här stegrade dyrheten
med avseende på förnödenheter av olika slag, såsom beklädnad, mat
och bränsle.
Följden av dessa förhållanden har blivit, att det visat sig förenat med
stora svårigheter icke blott att erhålla kvalificerade krafter till befattningarna
i övre Norrland, utan i många fall även att över huvud få dem
besatta. Känt är, att hos befattningshavarna i nämnda del av landet en
stark benägenhet gör sig gällande att efter någon tids vistelse där uppe
söka sig söderut, en benägenhet, som i viss mån tillgodosetts genom ett
slags passagesystem inom en del områden av statsverksamheten. Det ligger
i öppen dag, att den härigenom uppkommande ständiga omsättningen av
personalen inom de olika verken i övre Norrland i längden måste inverka
i hög grad menligt på arbetsresultatet.
Riksdagen är därför fullt ense med motionären, att det måste betraktas
som ett statsintresse av vikt, att här ifrågavarande statstjänare beredas
sådana förbättringar i deras villkor, som äro ägnade att underlätta deras
rekrytering och fasthålla dem vid deras platser. Insikten härom har också
förmått statsmakterna att för ändamålet redan vidtaga vissa åtgärder. Sålunda
hava genom den lönereglering, som vid föregående års riksdag
genomfördes för kommunikationsverken, särskilda kallorts- och dyrortstilllägg
tillerkänts nämnda verks befattningshavare i de fyra nordligaste länen.
Liknande bestämmelser finnas intagna i det förslag till lönereglering för
domänverken, som av Eders Kungl. Maj:t innevarande riksdag framlagts,
proposition nr 271. Vidare kan erinras om, att även en del andra grupper
av befattningshavare i övre Norrland, såsom provinsialläkare, länsveterinärer,
folkskoleinspektörer m. fl. tilldelats särskilda löneförmåner.
Utom de åtgärder med hänsyn till dyrorts- och kallortsförhållandena,
vilka sålunda vidtagits, hava även andra anordningar varit ifrågasatta.
Kommunikationsverkens lönekommitté anför härom i sitt den 20 februari
1919 avgivna betänkande följande:
»Emellertid vill kommittén icke förneka, att vid sidan av dyrortstillägg
och kallortstillägg även andra anordningar kunna vara av nöden
för att med den raskt fortskridande utvecklingen av statens verksamhet
inom övre Norrland bereda de statsinstitutioner, vilka handhava denna
verksamhet, möjlighet att rekrytera sin personal där uppe med dugande
17
Riksdagens skrivelse Nr 238.
arbetskrafter från de sydligare landsdelarne och jämväl under någon längre
tid behålla dem där. Särskilt från järnvägshåll ha för kommittén påpekats
de nuvarande vanskligheterna härutinnan. Kommittén har även varit i
tillfälle att taga del av vissa utredningar, som på järnvägsstyrelsens föranstaltande
utförts angående åtgärder till tryggande av ban- och maskinavdelningarnas
underbefälsrekryteringar inom de nordligaste distrikten och
till förekommande av de nu mycket vanliga förflyttningarna av personal
söderut. Bland de förslag, som därvid framkommit, må nämnas beredande
av ökade löneförmåner under skilda former, längre kostnadsfri ledighet,
minskad tjänstgöringstid, förmånligare tjänsteårsberäkning, tidigare pensionering
m. m. Av 1914 års kommitté har även i sammanhang med behandlingen
av kallortsspörsmålen berörts önskvärdheten av att medel kunde
ställas till förfogande för beredande av möjlighet för de i övre Norrland
stationerade tjänstemännens familjemedlemmar till rekreationsresor söderut
samt att åtgärder bleve vidtagna till underlättande av barnens skolgång
och förbättring av skolväsendet.
Åtskilliga av de sålunda framkomna förslagen torde vara väl värda
beaktande, och en del av dem torde kunna i administrativ väg realiseras.
Då emellertid dessa spörsmål säkerligen hava intresse icke blott för järnvägsstyrelsen,
som för övrigt icke lärer hava tagit ståndpunkt till dem,
och för de övriga av kommitténs arbete berörda verken, utan även för
andra grenar av statsförvaltningen, har kommittén, vilken icke hunnit
ägna förevarande frågor den ingående undersökning, som är erforderlig,
funnit riktigast att desamma, i den mån så prövas skäligt, göras till föremål
för särskild utredning, så mycket hellre som den allmänna löneregleringen
för de nu ifrågavarande verken icke påverkas därav.»
I ovan anförda yttrande förordas sålunda en särskild, mera ingående
utredning rörande det här förevarande spörsmålet. Riksdagen får vidare
erinra därom, att i Eders Kungl. Maj:ts proposition nr 391 vid föregående
års riksdag departementschefen för sin del ansett »den nyss antydda utredningen
rörande andra anordningar till personalens fromma i de norra
landsdelarna böra snarast möjligt komma till stånd».
I likhet med Eders Kungl. Maj:t och kommunikationsverkens lönekommitté
är riksdagen av den övertygelsen, att eu dylik utredning, varigenom
hela den här föreliggande frågan för de olika statstjänarnas vidkommande
på cn gång kunde upptagas till eu omsorgsfull systematisk omprövning,
är av behovet påkallad, och att den så fort ske kan bör igångsättas.
Företagandet av nämnda utredning snarast möjligt synes riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1320. 11 saml. Nr 237—23!). 3
18
Riksdagens skrivelse Nr 238.
desto angelägnare, som en allmän revision rörande de inom olika grenar
av den civila statsförvaltningen gällande löneregleringar med därtill hörande
villkor och bestämmelser nu är förestående. Enligt riksdagens mening
torde den lämpligen kunna uppdragas åt 1902 års löneregleringskommitté.
Med anledning av vad sålunda ovan anförts, får riksdagen anhålla,
att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utreda frågan om, huruvida och på
vilket sätt ändringar i avlöningsreglementen eller andra gällande bestämmelser
böra vidtagas, i syfte att statsanställda, stationerade i norra delarna
av landet, måtte tilldelas vissa förmåner, som kunna bidraga till en ur
statens synpunkt förmånlig rekrytering, samt till att bibehålla arbetskraften
under någon längre tid vid placering i nämnda landsdel.
Stockholm den 26 maj 1920.
Med undersåtlig vördnad.