8
Riksdagens skrivelse Nr 179.
Nr 179.
Godkänd av första kammaren den 4 maj 1920.
Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen angående utredning och förslag
i fråga om ecklesiastik jords styckning och upplåtande
för nybildning och mindre jordbruk.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 24.)
(Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande nr 10.)
Till Konungen.
Uti inom riksdagens bägge kamrar väckta likalydande motioner
hava gjorts framställningar i syfte att utredning genom kyrkofondskommittén
eller eljest på sätt som kunde befinnas lämpligt måtte komma
till stånd om, i vad mån den ecklesiastika jorden inom riket skulle
kunna i vidsträcktare omfattning, än vad som för närvarande vore författningsenligt
möjligt, styckas och upplåtas i och för nybildning av
mindre, men självständiga, jordbruk samt att resultatet av en sådan
utredning jämte förslag till av utredningen betingade ändringar i den
ecklesiastika boställsordningen den 9 december 1910 och andra ifrågakommande
författningar måtte föreläggas riksdagen.
Vidare har i en inom riksdagens andra kammare väckt motion
gjorts framställning därom, att riksdagen måtte anhålla, det täcktes
Eders Kungl. Maj:t fortast möjligt låta utreda, huruvida icke vidlyftiga
och dyrbara ny- och ombyggnader vid de ecklesiastika löneboställena
borde undvikas och dessa boställen, där de vore sämre bebyggda, efter
9
Riksdagens skrivelse Nr 179.
det för prästerskapet erforderlig mark och för jordbruket överflödig
skog undantagits, i stället försäljas till småbruk eller ock försäljas i sin
helhet eller i större lotter, där byggnaderna vore av god beskaffenhet,
samt att efter verkställd utredning de förslag, vartill en sådan utredning
kunde giva anledning, måtte föreläggas riksdagen och kyrkomötet.
Riksdagens vederbörande utskott har i den ordning, 46 § riksdagsordningen
stadgar, inhämtat yttrande över motionerna från kyrkofond
skommittén, vilket yttrande är bilagt vederbörande utskotts utlåtanden
i ärendet.
Motiveringen till förstavsedda bägge likalydande motioner torde
kunna sammanfattas sålunda.
För att hämma folkinflyttning till städerna och industrien samt öka
den självständiga jordbrukareklassen vore det av synnerligen stor vikt,
att staten förberedde och genomförde sådana reformer, som främjade
detta mål. Motionärerna hava ansett, att den offentliga verksamheten
i vårt land med syfte att direkt ställa jord till mindre bemedlades förfogande
vore av ringa omfattning, såväl absolut sett som i förhållande
til? den verksamhet, vilken bedreves av bolag och föreningar med eller
utan stöd av jordförmedlingsfonden. Den offentliga verksamheten i
ovan berörda syfte borde därför, enligt motionärernas åsikt, i betydlig
mån utvidgas. ‘Detta skulle kunna ske, därest den ecklesiastika jorden
inom riket i större omfattning än vad som nu vore författningsenligt
möjligt kunde tagas i anspråk i och för styckning och upplåtelser i
form av mindre men självständiga jordbruk.
Enligt den statistik, som den s. k. kronolägenhetskommittén år
1917 insamlat, påvisades, att sammanlagda antalet ecklesiastika boställen
nämnda år utgjorde 3,828 med en sammanlagd areal av omkring; 97,000
hektar åker, 26,000 hektar äng och 75,000 hektar betesmark. A dessa
boställen funnes torp och lägenheter till ett antal av respektive 3,104
och 5,926 med en areal av omkring 12,000 hektar åker samt 6,000
hektar ängs- och betesmark.
Vad dessa senare beträffade framhölles, att kronolägenhetskommittén
på grund av riksdagens skrivelse år 1915 av Eders Kungl. Maj:t
fatt i uppdrag att utarbeta förslag i syfte att torpen och lägenheterna
måtte, där så läte sig göra, skiljas från vederbörande huvudgårdar genom
friköpning eller tuggad besittningsrätt åt innehavaren. Detta kronolägenhetskommitténs
uppdrag torde i det närmaste vara avslutat och
sålunda i en nära framtid kunna föreläggas riksdagen till prövning.
Motionärerna hava hållit före, att även den ecklesiastika jord, som
kommitténs utredning på grund av bestämmelserna i gällande ecklesia!bihang
till riksdagens protokoll 1920. 14 sand. Nr 177 - 181. 2
10
Riksdagens skrivelse Nr 179.
stika boställsordning ej kunde hava avseende å, men som på grund av
sitt läge och förhållanden i övrigt lämpade sig för styckning och försäljning,
borde komma till användning för detta ändamål. De ansåge
nämligen, att den principen framdeles borde komma till tillämpning, att
expropriation av enskild jord för nygrundande av mindre jordbruk under
inga omständigheter borde sättas i fråga på orter, där krono- eller
annan publik jord, lämplig för styckning i mindre lotter, funnes i erforderlig
omfattning för sådant ändamål disponibel.
Vidare har såsom ett ytterligare skäl för här åsyftade åtgärd i
motionerna framhållits den omständigheten, att på grund av bestämmelserna
i 1910 års ecklesiastika boställsordning rörande arrendatorns
nybyggnadsskyldighet i nyreglerade pastorat stora svårigheter gjort sig
gällande att få boställena utarrenderade, vilka svårigheter också föranlett
Eders Kungl. Maj:t, att den 17 oktober 1919 utfärda cirkulär till samtliga
länsstyrelser och ecklesiastika konsistorier i fråga om utarrendering
av de för jordbruk avsedda ecklesiastika löneboställena.
I motiveringen till ovan sist berörda inom andra kammaren väckta
motion har huvudsakligen betonats svårigheten att få de ecklesiastika
boställena utarrenderade på grund av den arrendatorn åliggande nybyggnadsskyldigheten.
Riksdagen anser för sin del, att det spörsmål, som motionärerna
framfört, är i hög grad behjärtansvärt och bör bliva föremål för en
allsidig utredning. I likhet med motionärerna vill riksdagen uttala som
sin åsikt, att vida kraftigare åtgärder än hittills böra från statens sida
vidtagas för att bereda tillgång på jord för egnahemsändamål och att
därvid först och främst krono- och annan publik jord bör komma i
fråga. Vidare synes det riksdagen uppenbart, att de förhållanden, som
uppstått på grund av stadgandet i 1910 års ecklesiastika boställsordning
rörande arrendatorns nybyggnadsskyldighet, äro av sådan art, att
något måste göras för att dessa boställen, enligt kyrkofondskommitténs
utlåtande uppgående till flera hundra, som på grund av bestämmelserna
i lagen nu ej kunnat utarrenderas, på annat sätt må disponeras.
Visserligen har statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
jämlikt Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 oktober 1919 tillkallat
sakkunniga att biträda med revision av förordningen angående
utarrenderingen av prästerskapets löneboställen, men i dessa sakkunnigas
uppdrag lärer ej ingå uppgiften att utreda frågan ur föreliggande synpunkt,
utan torde deras arbete huvudsakligen inriktas på frågan om
förbättrade utarrenderingsmöjligheter.
Riksdagen vill särskilt betona, att alla de synpunkter, som kyrko -
11
Riksdagens skrivelse Nr 179.
fondskommittén i sitt utlåtande framhållit i fråga om det ändamål, de
ecklesiastika boställenas avkastning måste anses tjäna, vid en eventuell
utredning må tagas i betraktande. Ingen av motionärerna har heller
ifrågasatt annat, än att samma rättssubjekt som hittills skulle uppbära
köpeskillingen vid försäljningen, eller att närvarande äganderättsliga
förhållanden skulle rubbas. Likaså vill riksdagen uttala, att i fråga om
sådana löneboställen, där församlingarnas äganderätt tydligen kan påvisas,
hänsyn måste tagas till de anspråk och önskemål dessa kunna
förebringa. Ävenledes bör all varsamhet tillämpas i fråga särskilt om
sådana till prästerskapets bostäder ej disponerade, boställen, där värdefulla
skogsmarker genom styckning och försäljning skulle komma att
fördärvas.
Då riksdagen sålunda för sin del anser bifall till en utredning i
ämnet påkallad, sker detta med uttalande av den bestämda uppfattningen,
att en eventuell lagstiftning i av motionärerna angiven riktning i första
hand måste avse sådan ecklesiastik jord, som i avseende på läge och
andra omständigheter kan anses lämplig och som på grund av byggnadernas
beskaffenhet är svår att utarrendera, samt att ur skogsvårdssynpunkt
det allmännas intresse beaktas.
Med åberopande av det ovan anförda får riksdagen anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t måtte genom kyrkofondskommittén eller eljest på
sätt som befinnes lämpligast föranstalta om utredning, i vad man den
ecklesiastika jorden inom riket ma kunna i vidsträcktare omfattning, än
vad som för närvarande är författningsenligt möjligt, styckas och upplåtas
i och för nybildning av mindre, men självständiga jordbruk, samt
för rikdagen snarast möjligt framlägga resultatet av en sådan utredning
jämte förslag till av utredningen betingade ändringar i den ecklesiastika
boställsordningen den 9 december 1910 och andra ifrågakommande författningar.
Stockholm den 4 maj 1920.
Med undersåtlig vördnad.