Riksdagens skrivelse Nr 177.
1
Nr 177
Godkänd av första kammaren den 28 april 1920.
Godkänd av andra kammaren den 28 april 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner
om åvägabringande av utredning och förslag beträffande
ändring i sättet för kommuns medverkan vid avgörande av
ärenden, som röra handeln med rusdrycker.
(Bevillningsutskottets betänkande nr 23.)
Till Konungen.
Uti två inom riksdagen väckta motioner tiar hemställts, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville föranstalta om utredning av frågan, i vilken utsträckning den
kommunerna författningsenligt tillkommande medverkan vid avgörandet
av ärenden, som röra handeln med rusdrycker, må kunna utövas genom
omröstning bland vederbörande kommuns i dess allmänna angelägenheter
röstberättigade medlemmar eller eljest i annan ordning än genom
de i kommunalförfattningarna omförmälda kommunala myndigheter eller
representativa organ ävensom lör riksdagen snarast möjligt framlägga
det förslag, vartill utredningen kan föranleda.»
1 motiveringen till denna hemställan hava motionärerna till eu
början erinrat, att vid 1919 års lagtima riksdag i två likalydande
motioner (I: 61 och II: 226) framställts förslag om ändrad lydelse av vissa
paragrafer i gällande förordning angående försäljning av rusdrycker, och
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. År 177—181. 1
2
Riksdagens skrivelse Nr 177.
bär innebörden av sistnämnda förslag i de nu föreliggande motionerna
sammanfattats på följande sätt:
»Motionerna avsågo, att då inom en kommun frågan om tillstånd till detaljhandel
med rusdrycker uppkommer, denna fråga skall i princip avgöras genom omröstning
å kommunalstämma eller allmän rådstuga eller, i Stockholm, av stadens
kommunalt röstberättigade invånare. Därest vid sådan omröstning majoriteten av
de röstande avstyrker att tillstånd till sådan detaljhandel meddelas, förfaller frågan,
men vid motsatt utgång av omröstningen skola utlåtanden inhämtas av kommunalnämnd
och kommunalfullmäktige eller magistrat och stadsfullmäktige eller, i Stockholm,
av endast stadsfullmäktige. Där stadsfullmäktige eller kommunalfullmäktige
avstyrkt samtliga inkomna ansökningar om rätt till detaljhandel med rusdrycker,
må tillstånd icke meddelas. Konungens befallningshavandes befogenhet enligt 22 §
i rusdrycksförsäljningsförordningen att medgiva tillfälliga rättigheter skulle upphöra
enligt motionärernas förslag, vilket slutligen avsåg, att på Kungl. Maj:t skulle ankomma
att meddela närmare bestämmelser angående det ifrågasatta omröstningsförfarandet.
»
Såsom motivering för de sålunda sammanfattade förslagen anfördes
i 1919 års motioner, bland annat, följande:
»Oavsett olika principiella uppfattningar i nykterhetsfrågan torde det få
anses vara ett allmänt intresse, att beslut rörande upplåtelse eller icke av rättigheter
till detaljhandel med rusdrycker skall grunda sig på en verklig folkmening
inom kommunen. Med nu gällande — — — — — anordningar komma emellertid
dylika beslut ofta nog att bliva beroende på tillfälliga och denna fråga ovidkommande
omständigheter såsom exempelvis politiska partiers styrkeförhållanden
vid valtillfällena, manipulationer vid det proportionella valsystemets tillämpning,
organisatoriska åtgärder o. s. v. Genom ett skickligt utnyttjande av valmaskineriet
kunna på dylikt sätt den ena gången motståndarna till rusdrycksförsäljningen och
en annan gång dess anhängare förskaffa sig en majoritet inom representationen,
som ej motsvaras av den verkliga meningen inom valmanskåren. Detta kan ej
anses vara till gagn vare sig för det allmänna nykterhetstillståndet eller för de
kommunala'' ärendenas rationella behandling.»
Bevillningsutskottet vid 1919 års lagtima riksdag avgav den 4
mars 1919 i betänkande nr 16 yttrande i anledning av sistnämnda
motioner. Utskottet lämnade därvid en redogörelse för de bestämmelser
i rusdrycksförsäljningsförordningen, vilka berördes av förslaget, ävensom
för kommunalförfattningarnas stadganden i fråga om tillsättande av
kommunalfullmäktige. Bland annat erinrade utskottet om 1918 års urtima
riksdags beslut i fråga om det representativa systemets utsträckta
tillämpning och kommunalfullmäktiges utvidgade befogenhet. För egen
del anförde utskottet i huvudsak följande:
»Till en början vill utskottet såsom en egendomlighet i det föreliggande förslaget
framhålla bestämmelsen om, att kommunalfullmäktige eller stadsfullmäktige
3
Riksdagens skrivelse Nr 177.
skola kunna förhindra upplåtande av rättighet till detaljhandel med rusdrycker,
sedan en församling, där alla kommunens röstberättigade medlemmar äga stämma,
i princip beslutat, att sådan rättighet skall medgivas. Efter primärförsamlingens
principiella beslut borde, synes det, endast frågor, som angå de närmare anordningarna
vid rättighets meddelande, kunna ankomma på de kommunala myndigheternas
eller representativa organens handläggning och beslut.
I huvudsak har utskottet emellertid funnit förslaget värt beaktande. För
denna utskottets mening hava emellertid icke varit avgörande de skäl, som motionärerna
anfört. Enligt utskottets mening föreligger nämligen icke anledning att
befara, att den verkliga folkmeningen inom kommunerna i de frågor, det här gäller,
icke skulle komma till uttryck genom de representativa organens beslut. Erfarenheten
torde tvärtom hava visat, att det nykterhetsintresse, som förefinnes inom
kommunerna, merendels kommer till sin rätt vid de kommunala valen. Men just
den omständigheten, att de nykterhetspolitiska synpunkterna ofta erhålla en utslagsgivande
betydelse vid valen, innebär ur andra synpunkter en olägenhet, som
det vore önskvärt att få avlägsnad. I sådant hänseende vill utskottet framhålla
följande.
Då gränserna mellan olika meningsriktningar i nykterhetsfrågor icke sammanfalla
med de linjer, efter vilka de politiska partierna äro uppdelade, har följden
ofta blivit, att personer, som eljest skulle ansetts bäst kvalificerade till kommunala
förtroendeposter, icke kunnat uppställas som kandidater eller fallit igenom vid
valen, därför att deras uppfattning i nykterhetsfrågor icke sammanfallit med den,
som omfattats av valmännens majoritet. Denna nykterhetsfrågans behärskande
ställning har även kunnat medföra, att viktiga offentliga uppdrag kommit att anförtros
åt personer, vilkas verksamhet i allmänna angelägenheter övervägande fallit
inom nykterhetsorganisationernas område och vilka av sådan anledning stått _ mer
eller mindre främmande för andra viktiga spörsmål, eller ock åt sådana, vilkas
fientlighet mot nykterhetsfrämjande åtgärder varit deras huvudsakliga förtjänst. 1
samband härmed vill utskottet fästa uppmärksamheten vid, att i den mån på sina
håll en strävan förefinnes att vid kommunala val låta personlig duglighet och lämplighet
komma till sin rätt oberoende av politiska åsikter, en sådan lovvärd strävan
motarbetas av det inflytande, som de nykterhetspolitiska synpunkterna utöva.
I de förhållanden, utskottet nu i korthet berört, synes ligga en anledning att
taga under närmare övervägande den tanke, som framförts genom de föreliggande
motionerna. Om nämligen den enligt gällande rusdrycksförsäljningsförordning kommun
tillkommande befogenheten att avgöra, huruvida rätt till detaljhandel må inom
kommunen medgivas, överflyttas från det representativa organet till primärförsamlingen.
så bör härigenom mycket vara vunnet för frigörande av de kommunala valen
från de nykterhetspolitiska synpunkternas behärskande inflytande.
Inom utskottet har nu anmärkts, att detta visserligen vore förhållandet, när
avgörandet i berörda fråga utfölle så, att rätt till detaljhandel icke medgåves, men
att i motsatt fall icke mycket vore vunnet, enär åtskilliga andra i samband med
rusdryckshanteringens reglerande stående frågor återstode, vilka det alltjämt skulle
tillkomma vederbörande kommunala representation att handlägga. I fråga härom
hyser utskottet den uppfattningen, att genomförandet av ett förslag i huvudsaklig
överensstämmelse med det av motionärerna framlagda otvivelaktigt skulle vara av
största betydelse i det hänseende, som ovan berörts. Den inom utskottet fram
-
4
Riksdagens skrivelse Nr 177.
förda anmärkningen bör dock, synes det, föranleda, att frågan underkastas en ytterligare
granskning, därvid även bör undersökas, huruvida och på vad sätt syftet att
göra de kommunala valen oberoende av nykterhetspolitiska synpunkter må kunna
påkalla författningsändringar även i andra hänseenden än dem, som i förevarande
motioner avses. Én sådan ytterligare utredning synes påkallad även med hänsyn
därtill, att de författningsändringar, som här ifrågasättas, innebära en avvikelse
från grundtanken i ovannämnda, enligt 1918 års urtima riksdags beslut i kommunallagarna
införda bestämmelser om utsträckt användning av det representativa
systemet och vidgad befogenhet för de representativa organen. Då emellertid den
utredning, som utskottet sålunda anser önskvärd, icke kan så begränsas, att den
lämpligen bör verkställas genom utskottets försorg, har utskottet ansett sig böra
ifrågasätta, att riksdagen hos Kung!. Maj:t gör framställning om dess utförande.»
I de nu föreliggande motionerna hava motionärerna återgivit bland
annat följande del av motiveringen till förra årets motioner:
»Riksdagens nykterhetsgrupp,-------har enhälligt beslutat att
förorda sådana lagändringar, varigenom det principiella avgörandet angående tillstånd
till försäljning av rusdrycker skall ske genom ett omröstningsförfarande å
allmän rådstuga eller kommunalstämma efter samma grunder, som föreskrivas i
§ 8 i K. F. om kommunalstyrelse på landet, och i motsvarande bestämmelser om
kommunalstyrelse i Stockholm och kommunalstyrelse i stad. Om vid sådan omröstning
majoriteten av de röstande avstyrka upplåtande av rättigheter, varom nu
är fråga, förfaller saken. Om däremot ett tillstyrkande sker, förfares i överensstämmelse
med nu gällande bestämmelser. I kommuner, där fullmäktige ej finnas,
skall såväl principavgörandet som övriga beslut tillkomma allmän rådstuga eller ''
kommunalstämma.
Därest denna anordning vinner riksdagens bifall, torde det böra uppdragas
åt Konungen att meddela närmare bestämmelser angående omröstningsförfarandet,
varvid dock måste fasthållas, att vid dylik omröstning enkel majoritet skall gälla
liksom nu sker vid avgörandet inom fullmäktige.»
Vidare hava årets motionärer anfört följande:
»Härtill vilja vi tillägga, vilken tanke även bör kunna utläsas ur motionerna
vid förra årets lagtima riksdag, att det, oberoende av olika politiska åsikter i
övrigt, måste anses vara en fördel, om nykterhetsfrågan upphörde att på sätt eljes
blir fallet utgöra en dominerande fråga vid de kommunala valen, så att dessa kunde
förrättas under mindre direkt påverkan av nykterhetsspörsmålet och sålunda med
mera obunden hänsyn till vederbörande kandidaters allmänt kommunala intressen
och personliga duglighet och lämplighet för uppdraget ifråga. Överlämnas det
principiella avgörandet om upplåtande av rusdrycksförsäljningsrättigheter åt allmän
folkomröstning bland de kommunalt röstberättigade i stället för åt de representativa
organen, kan det förväntas, att de nykterhetspolitiska synpunkterna komma att
spela en relativt underordnad roll vid de kommunala valen.
Riksdagens nykterhetsgrupp har beslutat att ånyo framföra sin motion om
kommunal omröstning rörande upplåtande av rusdrycksförsäljningsrättigheter. Då
förra årets bevillningsutskott, som gillade motionens syfte, ej kunde godtaga vårt
Riksdagens skrivelse Nr 177. 5
förslag till ändringar i rusdrycksförsäljningsförordningen utan förordade ytterligare
utredning, anse vi oss böra ansluta oss till utskottets förslag, som utan votering
bifölls av andra kammaren men avslogs av den första.»
Vad sålunda ur motiveringen återgivits ger vid handen, att motionärerna
vidhållit den i 1919 års motioner uttalade uppfattning, från
vilken samma års bevillningsutskott på sätt ovan meddelats tog avstånd.
Då emellertid utav vissa av motionärernas uttalanden synts framgå,
att motionärerna icke varit främmande för den ståndpunkt, som bevillningsutskottet
i sitt ovannämnda, förra året avgivna betänkande intog,
och då motionärerna upptagit såsom sitt förslag den av sistnämnda
bevillningsutskott avfattade hemställan, har nu riksdagen, som i frågan
intager enahanda ståndpunkt som förra årets bevillningsutskott, under
åberopande av dess ovan återgivna yttrande i ämnet, beslutat att hos
Eders Kung!. Maj:t göra hemställan av den lydelse motionärerna föreslagit.
I anslutning till vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t ville föranstalta om utredning av frågan, i vilken
utsträckning den kommunerna författningsenligt tillkommande medverkan
vid avgörandet av ärenden, som röra handeln med rusdrycker, må kunna
utövas genom omröstning bland vederbörande kommuns i dess allmänna
angelägenheter röstberättigade medlemmar eller eljest i annan ordning
än genom de i kommunalförfattningarna omförmälda kommunala myndigheter
eller representativa organ, ävensom för riksdagen snarast möjligt
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
Stockholm den 28 april 1920.
Med undersåtlig vördnad.