Riksdagens skrivelse Nr 170.
1
Nr 170.
Godkänd av första kammaren den 28 april 1920.
Godkänd av andra kammaren den 28 april 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion
om ersättning åt vissa fastighetsägare i Hagalunds mumcipalsamhälle
för skada, som tillskyndats dem genom
anläggandet av en järnvägstunnel under samhället.
(Statsutskottets utlåtande nr 35.)
Till Konungen.
I en inom riksdagen väckt motion bär hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att såsom ersättning för genom anläggande av eu tunnel under
Hagalunds municipalsamhälle uppkommen skada för följande fastighetsägare
därstädes, nämligen A. P. Biländer, A. W Andersson, J. Malmström fru
Anna Törnkvist, änkefru Emilia Carlsson, C. A Johansson, C G. Dahlin,
A. Selen och J. Lindblad till envar av dem skall utgå visst i motionen
angivet belopp, ävensom för nämnda ändamål anvisa ett anslag av lb,7UU
kionoi .^ör ^ ärende förut förekommit, lämnas i motionen en
redogörelse av i huvudsak följande innehåll. , , , , ,■
Vid anläggande av dubbelspår mellan Järva och lomteboda stationer
å norra stambanan sprängdes en tunnel under Hagalunds mumcipalsamhalle
Eu följd av denna anläggning blev, att ett flertal brunnar mom samba let
förlorade sitt vattentillflöde. Av dessa ägdes en brunn av samhälle! medan
ett tiotal ägdes av enskilda fastighetsägare. Den skada, som sålunda skett
å s k allmänna brunnen, bär järnvägsstyrelsen genom laga kraftvunnen
dom förklarats skyldig ersätta med 10,000 kronor Genom expropriation
ålades järnvägsstyrelsen även att till Hanne enskilda fastighetsägare utbetala,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 sand. Nr 170—1/0.
2 Riksdagens skrivelse Nr 170.
för genom tunnelns framdragande skadade brunnar, ett belopp, beräknat
efter 100 kronor pr rum i respektive fastigheter.
Krav på ersättning framställdes av ytterligare nio fastighetsägare.
Järnvägsstyrelsen synes icke haft någon principiell invändning emot utbetalande
av ersättning, varemot de belopp, som av styrelsen erbjödos, av
fastighetsägarna icke ansågos motsvara den förlust dessa i verkligheten fått
vidkännas.
I)å den erbjudna ersättningen således icke kunde av ovannämnda nio,
i motionen avsedda fastighetsägare godtagas, instämde dessa järnvägsstyrelsen
till vederbörlig domstol med yrkande om åläggande för styrelsen att utgiva
de fordrade ersättningsbeloppen. Häradsrätten ansåg emellertid, med avseende
å vad i målet förekommit, det visserligen sannolikt, att vattentillgången i
kärandenas brunnar minskats genom att dessas vattentillopp avskurits eller
bortletts till följd av tunnelanläggningen, men då kärandena icke förmått
lagligen ådagalägga i vad mån skada därigenom tillskyndats dem, fann
häradsrätten deras talan icke kunna bifallas.
Detta häradsrättens utslag överklagades, men såväl hovrätten som
högsta domstolen fastställde det slut, vartill underrätten kommit.
På grund härav hava ifrågavarande fastighetsägare gått miste om all
ersättning.
Att de i motionen omförmälda fastighetsägarna tillskyndats skada
genom framdragandet av järnvägstunneln under Hagalund synes framgå av
den i ärendet lämnade utredningen. Detta har jämväl kommit till uttryck
i häradsrättens utslag, vari uttalats, att det med avseende å vad i målet
förekommit måste anses sannolikt, att vattentillgången i kärandenas brunnar
minskats genom att dessas vattentillopp på grund av tunnelanläggningen
avskurits eller bortletts. Det oaktat har något skadestånd befunnits icke
kunna utdömas, enär kärandena icke förmått fullgöra den bevisningsskyldighet
angående skadans storlek, som enligt gällande rättstillämpning åvilat dem.
Ehuru således staten på grund av laga kraftvunnet domstolsutslag
blivit frikallad från betalningsansvar, kan det dock enligt riksdagens meningifrågasättas,
huruvida icke ersättning i allt fall bör utgå. Det torde nämligen
icke kunna anses med billighet överensstämmande, att staten, med
stöd av det rättsläge, som på grund av rådande bevisningssvårigheter uppstått
för ifrågavarande fastighetsägare — vilka samtliga, enligt vad i motionen
_ uppgivits, befinna sig i små omständigheter — undandrager sig att
lämna gottgörelse för den skada, som genom statens åtgöranden i detta fall
uppstått för dem. Enligt riksdagens mening bör det därför tagas under
övervägande, huruvida icke staten bör frivilligt lämna sakägarna ersättning.
Beträffande grunden för beräkningen av ett eventuellt skadestånds
3
Riksdagens skrivelse Nr 170.
storlek bar av motionären gjorts gällande, att full ersättning för kostnaderna
för anskaffandet av vatten från samhällets vattenledning borde lämnas brunnsägarna,
I detta hänseende synes emellertid böra uppmärksammas, att åtgärden
att indraga vattenledning i fastigheterna torde hava föranletts även av andra
omständigheter än den minskade vattentillgången i brunnarna och att i
varje fall nämnda åtgärd, utöver avhjälpandet av de olägenheter, som förorsakats
genom skadan å brunnarna, torde hava medfört även andia föidelai.
Den av "motionären angivna grunden för beräkningen av skadans storlek
torde därför icke kunna godtagas, utan bör, enligt riksdagens mening, fastighetsägarnas
kostnader för att skaffa sig vatten från samhällets vattenledning
i stället för från respektive brunnar ersättas endast i mån detta är betingat
av den genom tunnelanläggningen uppkomna skadan å brunnarna.
Att föranstalta om den närmare utredning, som sålunda bör i ärendet
företagas, för bedömande av ett eventuellt skadestånds storlek, har riksdagen
ansett böra ankomma på Eders Kungl. Maj:t, som därjämte må äga att
förordna om utbetalande av den ersättning, som kan finnas böra utgå.
Utgiften ifråga borde givetvis rätteligen drabba anslaget till dubbelspåranläggningen
Tomteboda—Järva, men då denna anläggning sedan åtskilliga
år tillbaka är fullbordad och, enligt vad riksdagens vederbörande utskott
inhämtat, anslagets konto avslutats redan år 1912, låter detta sig icke göra.
Vid sådant förhållande och då anläggningen torde äga ett visst samband
med de pågående ändringsarbetena vid centralstationen i Stockholm, har
riksdagen funnit de för sistnämnda arbeten anvisade medel kunna för ändamålet
tagas i anspråk.
Under åberopande av vad riksdagen sålunda anfört får riksdagen i
anledning av förevarande motion hos Eders Kungl. Maj it anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes dels taga under övervägande, om och i vad män
ersättning enligt ovan angivna grunder bör lämnas förenämnda fastighetsägare
i Hagalund för den skada, som må hava tillskyndats dem genom
anläggandet av en järnvägstunnel under samhället, dels ock till vederbörande
låta utbetala de ersättningsbelopp, som må finnas böra utgå.
Stockholm den 28 april 1920.
Med undersåtlig vördnad.