6
Riksdagens skrivelse Nr 169.
Nr 169.
Godkänd av första kammaren den 29 april 192©.
Godkänd av andra kammaren den 29 april 1920.
Riksdagens skrivelse till Konngen rörande åvägabringande av utredning
och förslag angående åtgärder för beredande av
nödig sjukvård åt befolkningen i övre Norrlands fjällbygder.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 21.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)
Till Konungen.
Uti en inom riksdagen väckt motion har framhållits önskvärdheten
därav att snarast möjligt utredning komme till stånd rörande vad som ytterligare
från statens sida kunde och borde göras för att bereda befolkningen
i övre Norrlands fjällbygder nödig sjukvård, samt att därefter de
åtgärder vidtoges, vartill utredningen kunde giva anledning.
Riksdagen har i skrivelse innevarande dag hos Eders Kung!. Maj:t
gjort framställning om vidtagande av åtgärder för avhjälpande av den inom
de norrlär) dska länen rådande läkarebristen.
Nu förevarande motion utgår emellertid från att åtgärder för fyllande
av läkarebristen, även om de skulle leda till önskat resultat, icke äro tillfyllets
för avhjälpande av missförhållandena beträffande sjukvården i fjällbygderna.
Riksdagen är likaledes av den uppfattningen, att det icke låter
sig göra att ij„här avsedda trakter med sin synnerligen glesa befolkning
placera läkare tillnärmelsevis‘så tätt som i de flesta övriga delar av landet,
varför en tillfredsställande lösning av frågan om ordnandet av sjukvården
i dessa trakter måste sökas genom åtgärder jämväl av annat slag.
Motionären har beträffande frågan om dylika åtgärder anfört bland
7
Riksdagens skrivelse Nr 169.
annat följande: »Riksdagens beslut om anställande av distri ^sjuksköterskor
var lyckligt, men ej tillräckligt. I lappmarkskommunerna, som var för sig
äro större än hela län i södra delarna av landet men sakna icke blott järnvägar
utan även vägar, måste flera sjuksköterskor finnas att tillgå, Men då de
fattiga kommunerna icke kunna avlöna dem, och då landstingen äro tyngda
av skatter just för sjukvården, synes staten böra i stor utsträckning träda
emellan. Dessa sköterskor böra förses med en för tjänstgöringen i dessa
distrikt särskilt avpassad utrustning. Ambulerande läkare, som kunde träffas
åtminstone en gång i kvartalet i de större byarna även vid sidan om de
stora stråkvägarna, borde av staten avlönas. Dessa läkare borde även ha till
uppgift att lämna sköterskorna undervisning och råd. S. k. samaritkurser
borde anordnas i olika trakter, så att befolkningen finge lära sig att vid
behov anlägga ett första förband och dylikt. För detta ändamål borde
samaritlådor "finnas tillgängliga. Vidare borde sjukbårar tillhandahållas de
byar, som sakna väg, så att en sjuk människa kan forslas till närmaste
kommunikationsled. Slutligen borde några ambulansbilar och sjukslädar
finnas att tillgå.»
Vad först angår motionärens yrkande om bättre anordningar för
transport av sjuka vill riksdagen framhålla, att denna fråga särskilt för sig
varit föremål för en framställning till Eders Kungl. Maj:t, i det att riksdagen
i anledning av en väckt motion den 17 nästlidne mars hemställt om
att utredning måtte komma till stånd, huruvida och på vad sätt genom
statens ingripande lämpligare sjuktransporter kunna åstadkommas för sjuka
personer å landsbygden vid färd till och från sjukhus.
Ehuru nyss berörda hemställan avser förbättrade anordningar för
sjuktransporter å landsbygden inom hela riket, vill riksdagen i detta sammanhang
framhålla, att det synes böra ligga i öppen dag, att en blivande
utredning framför allt bör inriktas på åstadkommande av förbättring i
berörda hänseende i de trakter, där behovet är mest framträdande, vilket
torde vara fallet i övre Norrlands fjällbygder.
Beträffande de åtgärder, som i motionen i övrigt ifrågasatts, anser
sig riksdagen böra återgiva följande, av medicinalrådet Block i en till riksdagens
vederbörande utskott i anledning av den förevarande motionen avläm
nåd P. M. gjorda uttalande: »Svenska Röda korsets överstyrelse liar be
handlat
samma fråga, som motionären berör, och har anslagit medel för
vissa åtgärder, som dock måsto betraktas som experiment, men som vid en
utredning av frågan torde bliva till stort gagn. Jag har vid sammanträdena
i Röda korsets överstyrelse framhållit, att man borde försöka få lärarinnorna
i dessa trakter med i sjukvårdsarbetet; de skulle få god samaritutbildning,
så att de kunde lämna den första hjälpen vid sjukdomsfall och
8 Riksdagens skrivelse Nr 169.
olycksfall; de skulle erhålla ett årligt arvode men ej få taga mot ersättning
av patienterna. Röda korset har redan anslagit medel för utbildning
av tio sådana samariter. Vidare har Röda korset anslagit medel till inrättande
av tre »sjukstationer» eller »sjukhärbärgen» i de två nordligaste
länen. Aven av dessa anordningar torde man kunna vänta sig stort gagn
för ödemarksdistrikten».
Av detta anförande framgår, att åtgärder, nära sammanfallande med
de av motionären förordade, redan vidtagits om ock i mindre omfattning.
Riksdagen har sig jämväl bekant, att inom de båda nordligaste länen
undersökningar dessutom pågå av korporationer och intresserade personer
beträffande förbättringar i sjukvården.
Riksdagen anser de utvägar, motionären föreslagit och som även anlitats
av Svenska Röda korset, i sig innebära möjlighet till lösning av den
föreliggande frågan. Hithörande spörsmål synas böra bliva föremål för en
ingående utredning, vilken det lämpligen bör ankomma på statsmakterna att
föranstalta. Att staten bör medverka till realiserandet av de vid utredningen
framkomna förslag, som kunna befinnas lämpliga att fullfölja, torde
ligga i öppen dag.
Motionärens hemställan avser endast övre Norrlands fjällbygder, men
då förhållandena inom andra trakter kunna vara i stort sett enahanda, anser
sig riksdagen höra uttala, att en blivande utredning i frågan enligt
riksdagens mening bör omfatta alla ödemarksområden i landet.
Slutligen får riksdagen framhålla, att, därest eu utredning som ovan
nämts skulle komma till stånd, densamma synes lämpligen böra verkställas
i samråd med Röda korset.
På grund av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:ts täcktes snarast möjligt låta utreda, vad som ytterligare från
statens sida kan och bör göras för att bereda befolkningen i övre Norrlands
fjällbygder nödig sjukvård, samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill
utredningen kan giva anledning.
Stockholm den 29 april 1920.
Med undersåtlig vördnad.
STOCKHOLM, A.-B. P. A. NTMANS EPTR. 1920.