Riksdagens skrivelse Nr 161,
3
Nr 161.
Godkänd av första kammaren den 30 april 1920.
Godkänd av andra kammaren den 4 maj 1920.
Riksdagens skrivelse till Konungen, angående åtgärder för åstadkommande
av ett verksamt utrotningskrig mot hostadsohyra.
(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 14.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr lo.)
Till Konungen.
Inom riksdagen har gjorts framställning, i syfte att utredning måtte
komma till stånd i vad mån åtgärder från statens, kommunens eller
bådaderas sida kunde vidtagas för åstadkommande av ett verksamt utrotningskrig
mot hostadsohyra.
Till stöd för motionen har anförts väsentligen följande:
Frågan om bekämpande av ohyra vore för närvarande av stor betydelse.
° De senare årens undersökningar hade nämligen visat, att den
å människan parasiterande ohyran i stor utsträckning förmedlade sprid
ningen av flera smittosamma sjukdomar. Sålunda sprede vissa former
av ohyra, nämligen klädlöss och huvudlöss, sadana sjukdomar, som fläckfeber‘och
åter fallsfeber, vilka för närvarande våldsamt härjade i östra
Europas länder; annan ohyra kunde bidraga till spridande bland annat
av nervfeber, rödsot och kolera, och beträffande den blodsugande ohyran,
loppor och löss, vore det ställt utom allt tvivel, att den antingen direkt
eller indirekt kunde framkalla sjukdomstillstånd hos människan, närmast
hudsjukdomar av skilda slag.'' Härtill komme, att ohyran genom sin
blotta närvaro i rikligare mängd i människors omedelbara närhet kunde
i avsevärd grad störa deras lugn och välbefinnande; inom många hem
4 Riksdagens skrivelse Nr 161.
gåve ohyran, då den förekomme i riklig mängd, inför det till synes
tröstlösa i att med de medel, som stode den enskilda till buds, bliva
herre över densamma, upphov till en liknöjdhet, som ofta ledde till fullständigt
försummande av den personliga hygienen och bostadens renhållning.
Att ohyran åtminstone inom vissa delar av vårt land hade en mycket
stor utbredning vore uppenbart. Sålunda hade förste provinsialläkaren
i Östergötlands län i sin årsberättelse för år 1916 i sammanhang med
utredning om väggohyrans betydelse för spridning av barnförlamning
bland annat anfört, att väggohyran vore synnerligen utbredd i
bostäderna för sågverks- och brädgårdsarbetarna i Västerbottens
län, och att detsamma vore förhållandet inom arbetarbostäderna i vissa
delar av Östergötlands län. Nämnde förste provinsialläkare omförmälde,
att av socialstyrelsens statistiska undersökningar inhämtades, att i lägenheter.
på högst 2 rum och kök vägglöss förekomme i 42,4 och 69,9
procent i. respektive Jönköping och Sundsvall. Åven förste provinsialläkaren
i Blekinge län anförde i sin årsberättelse för år 1918 bland
annat, att bostadsohyran i Karlskrona florerade i utsträckt grad. Av
omkring 50 hem, som han besökt, hade han räknat 10, där ohyran
vant så utbredd, att klädlöss och vägglöss syntes krypa omkring på
vagga], möbler och andra bohag och till och med på innevånarna däri.
Av bostadsinspektören i Stockholm hade meddelats, att ohyran, särskilt
^äggohyian, vore sa allmänt spridd, att det torde höra till undantagen
att icke i ett boningshus med smålägenheter flertalet vore i mer eller
mindre grad hemsökta av väggohyra.
I likhet med motionären anser riksdagen det vara en angelägenhet
av stor vikt, att åtgärder vidtagas för avhjälpande av de olägenheter
av skilda slag, som orsakas av bostadsohyran.
Nu . gällande vid fjolårets riksdag antagna hälsovårdsstadga innehåller
visserligen beträffande byggnad, som inrymmer boningsrum, den
föreskriften, att den skall till alla sina delar vara så anordnad samt så
underhållas . och . skötas, att sanitär olägenhet ej uppstår för dem, som
dan uppehålla sig samt vidare bestämmelse därom, att det tillkommer
hälsovårdsnämnderna att låta verkställa bostadsinspektion och övervaka
efterlevnaden av i hälsovårdsstadgan givna föreskrifter. Emellertid har
liksdagen anledning förmoda, att den nya hälsovårdsstadgan icke torde
komma att få någon egentlig betydelse i här förevarande avseende.
Därtill kommer, att de missförhållanden det här gäller äro så
spridda och av den art, att verkligt behov måste anses föreligga, att
''Riksdagens skrivelse Nr 161. 5
anstalter till deras avhjälpande företagas. Den stora utbredning bostadsobyran
fått i vidsträckta delar av vårt land framgår av de utlåtanden
från åtskilliga myndigheter, som i motionen omnämnts.
Enligt riksdagens mening äro under sådana förhållanden åtgärder
i motionens syfte påkallade från det allmännas sida.
Med anledning av vad sålunda anförts får riksdagen anhålla, att
Eders Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning, i vad mån åtgärder
från statens, kommunens eller bådaderas sida kunna vidtagas för åstadkommande
av ett verksamt utrotningskrig mot bostadsohyra.
Stockholm den 4 maj 1920.
Med undersåtlig vördnad.