Riksdagens skrivelse Nr 137.

9

Nr 137.

Godkänd av första kammaren den 17 april 1920.
Godkänd av andra kammaren den 17 april 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen angående meddelande av
ändrade bestämmelser rörande antalet sjuksängar vid
lasarett och sjukstugor.

(Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 22.)
(Andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 9.)

Till Konungen.

Uti inom riksdagens båda kamrar väckta likalydande motioner bär
framhållits önskvärdheten därav, att dels den ändringen vidtoges av kungl.
lasarettsstadgans § 1 mom. b., att orden »med minst tjugufem sjuksängar
försedd sjukvårdsinrättning» utbyttes mot: »med minst trettiotre sjuk sängar»

etc.; dels att i kungl. sjukstugustadgan § 1 orden »högst tjugufyra
sjuksängar» utbyttes »mot högst trettiotvå sjuksängar».

Riksdagens vederbörande utskott har i den ordning, 4(i § riksdagsordningen
stadgar, inhämtat yttrande över den i motionerna gjorda framställningen
från medicinalstyrelsen, vilket yttrande i sin helhet bifogats
första kammarens andra tillfälliga utskotts i ärendet avgivna utlåtande nr 22.

Motionärerna hava med sitt förslag avsett ett avhjälpande i viss utsträckning
av de brister beträffande den allmänna hälsovården i riket, som
uppkommit därigenom, att uppförande av sjukvårdsanstalter i tillräckligt
stor omfattning under de senaste åren icke kunnat verkställas på grund
av den på alla områden fortgående prisfördyringen. Enligt vad riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 14 samt. Nr 134—138. 2

10

Riksdagens skrivelse Nr 137.

har sig bekant, finnes för närvarande av utrym messkäl mångenstädes, och
kanske i regel, icke möjlighet att bereda sjukhusvård åt alla, som skulle
vara i behov av dylik vård, och detta trots att förefintliga möjligheter
blivit utnyttjade till det yttersta och stundom i större utsträckning än som
enligt gällande bestämmelser skulle vara tillåtet. Enligt gällande sjukstugustadga
är högsta tillåtna antalet sjuksängar vid eu dylik sjukvårdsanstalt
24, men detta antal torde, såsom nämnts, på många håll ofta hava måst
överskridas. Härtill kommer, att en del sjuka, som söka erhålla plats å
sjukstuga eller lasarett, mången gång måste avvisas, även om sjukhusvård
skulle vara önskvärd, då det givetvis i första hand måste beredas plats åt
sådana, som äro i särskilt trängande behov av dylik vård. Riksdagen
anser därför, att varje förslag, som skulle kunna medföra förbättring i ovan
berörda missförhållanden, bör noga prövas.

Het föreliggande förslaget grundar sig på den uppfattningen, att en
utökning av det tillåtna antalet sängplatser å sjukstugorna skulle kunna
medgivas, utan att man behövde äventyra ändamålet med att viss gräns
uppdragits beträffande nämnda antal, nämligen att de sjuka skola erhålla
en fullt tillfredsställande vård. Motionärerna hava vidare framhållit, att
en dylik utvidgning av sjukstugorna skulle kunna genomföras för jämförelsevis
rimliga kostnader.

I sitt ovannämnda yttrande i frågan har medicinalstyrelsen förklarat
sig icke kunna förorda bifall till motionärernas föreliggande förslag, enär
styrelsen ansett, att en sjukvårdsinrättning, endast när dess sängantal icke
överskrider 24, skulle kunna såsom bisyssla nöjaktigt skötas av en läkare
utan annan kompetens än den, som en läkarlegitimation innebär. Medicinalstyrelsen
har emellertid ifrågasatt, huruvida icke möjlighet skulle kunna
föreligga att på någon annan väg än den av motionärerna valda åstadkomma
ett resultat i samma riktning som det av dem önskade. Styrelsen
har härmed åsyftat inrättandet i större utsträckning än hittills av s. k.
mindre sjukhus, vid vilka vore anställda kirurgisk! utbildade läkare, som
visserligen icke tillförbundits att uteslutande ägna sitt arbete åt sjukhuset,
men dock ägnade detsamma huvuddelen av sin verksamhet, på samma
gång de utövade enskild praktik eller kanske t. o. m. innehade någon
bisyssla, vilken dock ej vore av beskaffenhet att för längre tid fordra
frånvaro från sjukhuset utan tilläte dem att huvudsakligen vistas å sjukhuset
eller i dess närhet. Vid sådana uteslutande för kirurgiska fall inrättade
sjukhus ansåg medicinalstyrelsen, att antalet sängar kunde sättas
något högre än det högsta för en sjukstuga nu tillåtna, utan att de sjukas
vård därigenom behövde äventyras.

Riksdagens skrivelse Nr 137. 11

Riksdagen har för sin del i brist på erforderlig utredning icke kunnat
taga ställning till frågan, huruvida motionärernas förslag skulle vara oförenligt
med de krav, som ur sjuk vårdssynpunkt måste ställas på skötseln
av sjukstugor. Riksdagen håller dock före, att motionärernas förslag innebär
en avgjord vinst i jämförelse med det nu rådande, i hög grad otihfredsställande
provisoriska tillståndet ochanser därför, att förslaget bör hänskjutas
till utredning och övervägande av på området sakkunniga personer.
Då, enligt vad riksdagen inhämtat, Eders Kungl. Maj:t den 30 januari
detta år tillsatt en kommitté för omarbetning av gällande lasarettsstadga
jämte i samband därmed stående författningar, synes det ligga närmast till
hands, att frågan hänskjutes till nämnda kommitté. Riksdagen förutsättei,
att det av medicinalstyrelsen framlagda förslaget om inrättande mera allmänt
av mindre sjukhus därvid jämväl bliver föremål för utredning. ^

På grund av vad sålunda anförts, får riksdagen anhålla, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes föranstalta, att frågan om en utvidgning av sjukstugorna
i enlighet med den i förevarande motioner gjorda hemställan måtte
tagas under övervägande vid pågående omarbetning av gällande lasarettsstadga.

Stockholm den 17 april 1920.

Med undersåtlig vördnad.