Riksdagens skrivelse Nr 119.

7

Nr 119.

Godkänd i första kammaren den 13 april 1920.
Godkänd i andra kammaren den 13 april 1920.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av väckt
motion angående dyrtidstillägg å förhöjning i dagavlöning
för visst manskap vid armén och marinen.

(Statsutskottets utlåtande nr 51.)

Till Konungen.

I en inom riksdagen väckt motion har föreslagits, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t dels förklara, att den i lagtima riksdagens
1919 skrivelser nr 236 och 237 omförmälta förhöjning i dagavlöningen
för visst manskap vid armén och marinen är enligt riksdagens
mening att anse såsom tillfällig löneförbättring, varå enligt gällande
bestämmelser dyrtidstillägg skall utgå, dels ock anhålla att Eders Kungl.
Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att sådant dyrtidstillägg
må bliva till vederbörande utbetalt.

I motionen har till stöd för framställningen anförts följande:

»På grund av Kungl. Maj:ts därom gjorda framställningar beslöt
1919 års lagtima riksdag medgiva tillfällig förhöjning i dagavlöningen
för visst manskap vid armén och marinen för tiden den 1 november
1919—den 31 december 1920 med vissa angivna belopp (riksdagens
skrivelser nr 236 och 237). Framställning om motsvarande förhöjning
under år 1921 har gjorts i statsverkspropositionen till innevarande riksdag
under fjärde huvudtiteln, punkterna II: 2 och III: 51.

Då det ansetts ligga i sakens natur, att ifrågavarands förhöjning
vore att anse såsom ''tillfällig löneförbättring’, varå enligt kungl. kun -

8

Riksdagens skrivelse Nr 119.

görelsen den 30 maj 1919 med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt
befattningshavare i statens tjänst dyrtidstillägg utgår, har flertalet kassaförvaltningar
vid armén och marinen utanordnat dyrtidstillägg å berörda
avlöningsförmån. Med hänsyn därtill, att nämnda kungörelse bland de
i § 1 uppräknade olika slag av avlöning, varå dyrtidstillägg skall utgå,
väl omnämner ''dagavlöning och dagavlöningstillägg vid armén och marinen’
men däremot icke ''tillfällig förhöjning i dagavlöningen’, har
emellertid vid vissa av arméns truppförband utbetalning av dyrtidstillägg
å den tillfälliga förhöjningen vägrats. Häröver anförda besvär hava av
arméförvaltningens civila departement avslagits. Underdåniga besvär
över civila departementets beslut hava sedermera blivit anförda, och hava
utlåtanden över dessa besvär avgivits av civila departementet och av
statskontoret. Det förra yttrar: ''Arméförvaltningens civila departement
anser väl, att i besvären ifrågakomna tillfälliga förhöjning i dagavlöningen
är av sådan natur, att dyrtidstillägg därå borde kunna, jämlikt
grunderna för § 1 mom. 1 i nådiga kungörelsen den 30 maj 1919 med
allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst, å desamma beräknas, men med hänsyn till författningsrummets
ordalydelse har departementet funnit sig för sin del icke kunna göra
ändring i kassaförvaltningens överklagade beslut.’ Statskontoret åter
anför följande: ’Då av riksdagens skrivelse — — — nr 236 — — —
synes framgå, att dylik dagavlöningsförhöjning icke tillerkänts klaganden
på grund av den av världskriget förorsakade prisstegringen, utan
med hänsyn till arten och betydelsen av den av honom innehavda beställning,
ävensom att sagda avlöningsförhöjning är att jämställa med
den i mom. 1 av § 1 i Eders Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 maj
1919, nr 262, med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst omförmälda avlöningsförmåner ''tillfällig löneförbättring’,
måste statskontoret för sin del finna klaganden berättigad att
å merberörda avlöningsförhöjning uppbära dyrtidstillägg enligt nämnda
kungörelse.’ I utslag den 17 febrnari 1920, vilket i dagarna blivit tillgängligt,
finner emellertid regeringsrätten ej skäl att göra ändring i
civila departementets beslut.

På grund av detta regeringsrättens utslag kommer nu det stora
antal manskap vid armén och marinen, som redan uppburit dyrtidstillägg
å dagavlöningsförhöjningen, att nödgas återbära vad som uppburits.
»

Då likväl ingen anledning funnes att antaga, det icke riksdagens
avsikt varit, att dyrtidstillägg skulle utgå å ifrågavarande avlöningsförmåner,
hade ovan angivna hemställan gjorts.

Riksdagens skrivelse Nr 119. y

På de i motionen anförda skäl har riksdagen ansett sig böra bifalla
det framlagda förslaget.

Riksdagen får alltså

dels förklara, att den i lagtima riksdagens 1919 skrivelser nr 23b
och 237 omförmälta förhöjning i dagavlöningen för visst manskap.vid
armén och marinen är enligt riksdagens mening att anse såsom tillfällig
löneförbättring, varå enligt gällande bestämmelser dyrtidstillagg

anhålla, att Eders Knngl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga
åtgärder för att sådant dyrtidstillägg må bliva till vederbörande
utbetalt.

Stockholm den 13 april 1920.

Med undersåtlig vördnad.

Bihang till riksdagens protokoll 1920.

ld samt.

Nr 113-119.

1865 20 2