Kungl. Maj:ts proposition nr SO.
1
Nr 86.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till
svenska röda korsets utländska hjälpverksamhet; given
Stockholms slott den 13 februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdeparteraentsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen,
att dels såsom bidrag till svenska röda korsets utländska hjälpverksamhet
å tilläggstat för år 1920 anvisa ett förslagsanslag, högst, av 1,000,000
kronor, att mot redovisningsskyldighet ställas till överstyrelsens för svenska
röda korset förfogande, dels ock medgiva, att i övrigt för nyssnämnda
ändamål må, likaledes mot redovisningsskyldighet, av nämnda överstyrelse
tagas i anspråk de medel, som kunna visas återstå av det å tilläggsstat
för år 1918 beviljade förslagsanslaget, högst, av 200,000 kronor för bestridande
av omkostnaderna för svenska röda korsets hjälpbyrå i Stockholm,
sedan de med anslaget avsedda kostnader blivit täckta.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas.
GUSTAF.
Joll. Hellner.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 72 höft. (AV 80.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 86.
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
13 februari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson.
Holmquist,
Olsson.
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena anförde:
»Vid föredragning inför Eders Kungl. Maj:t den 7 januari 1920 av
frågan om de särskilda medelsbehov, som under tredje huvudtiteln borde
tillgodoses genom anslag å tilläggsstat för år 1920, anmälde jag en skrivelse
den 6 sistlidne november, däri överstyrelsen för svenska röda korset
bl. a. hemställt, att 1,000,000 kronor mot redovisningsskyldighet måtte
ställas till förfogande för dess utländska hjälpverksamhet under villkor
att den allmänna planen för statsmedlens användande skulle underställas
Eders Kungl. Maj:ts prövning och mot skyldighet att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter, Eders Kungl. Makt funne för (rott att
utfärda.
Kungl. May.ts proposition nr Sb.
3
I)å ja*»; ej kunde finna annat, ån att starka humanitära skål talade
för att Sverige borde i sin män söka lindra nöden bland de av kriget svårast
hemsökta folk, som vore åtkomliga för hjälp, framhöll jag, att jag
ansåge röda korsets framställning synnerligen behjärtansvärd. Röda korsets
verksamhet hade redan förut vunnit understöd från riksdagens sida,
och då de föreslagna villkoren för rätten att förfoga över eventuellt beviljade
medel syntes mig betryggande, hemställde jag, att i avvaktan på
den proposition, som kunde komma att avlåtas angående beviljande av
bidrag till svenska röda korsets utländska hjälpverksamhet, måtte för
ändamålet å tilläggsstat för 1920 såsom förslagsanslag, högst, beräknas ett
belopp av 1,000,000 kronor, vilket ock blev Kungl. Maj:ts beslut.
Den 30 januari 1920 föredrog jag inför Eders Kungl. Maj:t under hän- Kungl.
visning därtill, att enligt § 11 mom. 2 av grundstadgarna för svenska röda gfåandTtill
korset det tillkommer Kungl. Magt att slutgiltigt pröva, huruvida och i vad hjälpsändmån
föreningens penningmedel eller materiel må vid krig mellan främmandeXeåut
makter och liknande tillfällen användas till hjälp vid sjukvård utom riket, en jern. isan.
skrivelse den 17 i samma månad, däri överstyrelsen för svenska röda korset
under erinran om Eders Kungl. Maj:ts nyssberörda framställning till riksdagen
anmält sig hava med hänsyn till det överhängande behovet att hjälp
bereddes vid bekämpandet av de epidemier och den nöd, som rådde i östra
Europa, för sådant ändamål förskjutit ett belopp av omkring 70,000 kronor
och upplånat ett belopp av 200,000 kronor, vilka medel skulle sätta
röda korset i stånd att redan då dels utsända ett flyttande epidemisjukhus
med 100 sängar till trakt, där epidemifaran vore mest hotande, dels ock
anordna hjälpsändningar till nödställda ryska flyktingar i Finland och Estland;
och hade överstyrelsen tillika hemställt bl. a. om Kungl. Maj:ts medgivande
till vidtagande av de sålunda angivna åtgärderna. Härefter täcktes
Eders Kungl. Maj:t, på därom av mig gjord hemställan, medgiva, att
röda korset finge anordna ifrågavarande sanitära undsättningsexpedition
och omförmälda hjälpsändningar, under förbehåll likväl, att härför icke
toges i anspråk förskjutna medel utöver 50,000 kronor till det flyttande
epidemisjukhuset och 20,000 kronor i övrigt samt upplånade belopp utöver
200,000 kronor till nyssnämnda sjukhus.
Att jag ansåg mig böra sålunda hemställa om beviljande av det
sökta medgivandet hade, såsom jag vid tillfället omnämnde, sin grund
däri, att enär behovet av hjälp vid bekämpandet av epidemierna i östra
Europa vore överhängande, ett inskridande framstode såsom en humanitär
plikt såväl gent emot vårt eget land, dit farsoterna kunde överföras, som
mot de av dem hemsökta främmande länderna. Betydelsen av att de före
-
4
Inkomna
framställ
ningar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 86.
slagna åtgärderna utan dröjsmål ~vidtoges, syntes vidare så stor, att hänsyn
icke finge tagas till omständigheten att röda korset eventuellt bleve nödsakad
att av sina egna jämväl eljest hårt anlitade medel slutligen gälda
ifrågavarande kostnader.
Till närmare belysning av frågan om behövligheten av hjälpverksamhet
i utlandet genom svenska röda korset anhåller jas: att få anföra
följande.
Främst påkallas uppmärksamheten av förhållandena i östra Europa.
Röda korsföreningarnas förbund i Geneve har i en till svenska röda korset
insänd och av dettas överstyrelse till Eders Kungl. Maj:t överlämnad
skrivelse den 22 oktober 1919 sammanfattat sitt omdöme om de sanitära
förhållandena i Östeuropa sålunda, att situationen vore så hotande och det
erforderliga hjälparbetet så oerhört och trängande, att förbundet ansåge
sig skyldigt att i första hand vända sig till samtliga regeringar. Förbundet
hade en känsla av att det ålåge regeringarna i hela världen att påtaga
sig största anparten av den hjälpverksamhet, varmed man måste gripa
sig an. Det gällde i själva verket att uppträda mot en världsfara. Härjämte
uppmanades svenska röda korset att i sin mån söka bidraga till
arbetet för nödens lindrande.
Ytterligare har internationella röda korset i telegram till svenska
röda korset den 22 januari 1920 framhållit vikten av betydande ansträngningar
i syfte att bispringa folken i östra Europa.
Den på initiativ av internationella röda korset i maj förra året bildade
och under dess beskydd stående centralbyrån i Wien för bekämpande
av epidemierna i östra Europa, vilken är sammansatt av delegerade
från Polen, Ukrajna, Österrike in. fl. intresserade stater, har fäst svenska
röda korsets uppmärksamhet därpå, att fläektyfus, tyfoidfeber, rödsot,
smittkoppor och kolera nått en sådan utbredning inom östra Europa, att
de hotade ej blott de nu angripna folkens bestånd, utan även utgjorde en
stor fara för folken i Europas centrala delar. Särskilt hotade den utveckling
fläcktyfusen tagit med en verklig katastrof. Hela distrikt vore redan
avfolkade och läkarne hade själva dött i sjukdomen. Med erinran om att
neutrala sanitetsexpeditioner lyckats hejda en svårartad fläcktyfusepidemi i
Serbien 1915—1916 hemställde centralbyrån, att även svenska röda korset
ville gå i författning om avsändande av hjälpexpeditioner, sanitetskolonner
och flyttande sjukhus. Yore det ej möjligt sända personal, borde åtminstone
lämnas sjukhusmateriel, sängutredning, linnepersedlar, medicin,
tvål m. m.
I ett särskilt upprop riktar centralbyrån en varm vädjan bl. a. till
Kunyl. Maj:ts proposition nr 86.
alla staters ansvariga organ att effektivt medverka till epidemiernas bekämpande
i östra Europa.
Ett annat område, där ett fruktansvärt tillstånd råder, är bland
krigsfångarna i Sibirien. Förutvarande rödakorsdelegaten, fil. kand. T.
V. Lundell har med skrivelse till Eders Kung]. Maj:t den 5 januari 1920
överlämnat en framställning om hjälp riktad till Sveriges regering från
det stora krigsfångelägret i Krasnojarsk, bakom vilken framställning kunna
anses stå alla i Sibirien levande krigsfångar. Det framhålles här, hurusom
krigsfångarna sedan åratal fått undvara livets nödtorft. De obeskrivliga
umbäranden, de måst undergå till följd av livsmedelsbrist och dålig hygien
i förening med klimatets hårdhet, hade med få undantag ådrayit dem svåra
kroppsliga sjukdomar, särskilt anemi, neurastheni och hjärtneuroser. Av
dessa fångar, vilkas hela antal uppginge till omkring 300,000, hade flertalet
varit i fångenskap alltsedan vintern 1914—1915. Med hänsyn till
krigsfångarnas materiella elände, och de psykiska kval, som de underginge
— ett avsevärt antal hade drabbats av sinnessjukdomar — kunde fångarnas
läge utan överdrift betecknas såsom fasansfullt.
Denna skildring bekräftas tillfullo av nyssnämnde rödakorsdelegat.
I sin skrivelse framhåller denne, att, då oöverkomliga svårigheter syntes
möta för krigsfångarnas transport till Sibiriens nord- eller östkust och
därifrån båtledes tillbaka till Europa, deras befrielse knappast vore att
vänta, förrän förhållandena medgåve ett återvändande genom det europeiska
Ryssland.
I anledning av nu berörda skrivelser från rödakorsdelegaten Lundell
och fånglägret i Krasnojarsk har överstyrelsen för svenska röda korset i
särskild skrivelse till Eders Kungl. Maj:t den 19 januari 1920 även betonat
önskvärdheten av att överstyrelsen sättes i stånd att bispringa krigsfångarna
i Sibirien. Detta borde allt efter omständigheterna ske antingen genom
utdelning bland dem av kläder och medicin eller genom verksamhet i och
för deras hemtransport. Även har upplysts, att internationella röda korset
förklarat sig redo att i samråd med bl. a. svenska röda korsets i Sibirien
ännu verkande delegater genom uppköp särskilt i Japan undsätta krigsfångarna
över Vladivostok.
Vidare bör här uppmärksammas läget i norra Frankrike, överstyrelsen
för svenska röda korset har anmält, att enligt från* Paris ingångna
underrättelser tillståndet bland de till sina skövlade hem återvändande
nordfranska familjerna är synnerligen beklagansvärt. Speciellt lede barnen
av brist på mjölk. All odling vore förstörd, och kommunikationerna hade
ännu ej på långt när återställts i normalt skick. Internationella röda
korset har i sitt ovanberörda telegram den 22 januari 1920 även tillstyrkt
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 86.
åtgärder från svenska röda korset i syfte att bispringa nämnda befolkning,
därvid framförallt barnen i staden Lille borde komma i åtanke.
Slutligen torde böra nämnas, att till svenska röda korset riktats en
vädjan från engelska hjälpföreningarna för Österrikes och Ungerns barn
om ytterligare medverkan i föreningarnas syfte. De i följd av bristen på
kläder, födoämnen och bränsle uppträdande sjukdomarna hade alstrat en
fruktansvärd dödlighetsprocent bland såväl vuxna som barn. Särskilt vore
tuberkulosens härjningar stora. Hjälpföreningarna uppmana alla nationer
att förena sig i bemödanden att från tidig sjukdom och död rädda det
uppväxande släktet i nämnda länder.
mentPahJ ^en överblick, som nu givits rörande föreliggande behov av inter
med
ie/en. nationejj hjälpverksamhet, har avsett att ådagalägga, i vilken hög grad
planerna på en utvidgad sådan verksamhet genom svenska röda korset
förtjäna att stödjas. 1 ett läge sådant som det närvarande, då det gäller
att återställa solidariteten mellan världens folk, finnes dessutom ingen
naturligare väg härtill än gemensamma kraftiga ansträngningar i syfte .att
lindra andras nöd. Att ställa sig utanför eller blott räcka ett svagt handtag
synes varken värdigt eller klokt. Intet folk kan vara försäkrat mot
att själv en gång komma i ett läge, där avslag på en bön om verksam
hjälp från den, som förmådde bistå, måste verka obarmhärtigt.
Vad särskilt angår epidemiernas bekämpande, vartill större delen av
det begärda statsanslaget vore ämnat, bjuder för övrigt omtanke om den
egna säkerheten Sverige att redan under närmaste framtid göra vad i dess
förmåga, står för att begränsa smittans spridning. Lyckas det ej att snart
hejda farsoterna i deras lopp, lära vi knappast undgå deras överförande
hit. De sjukdomar, varom här är fråga, äro sådana att, såsom överstyrelsen
för röda korset framhållit, statsmakterna synas hava ett direkt intresse
afl bekämpa dem utanför det egna landets gränser.
Innan jag övergår till att i dess huvuddrag angiva den tilltänkta
fördelningen av det belopp å 1,000,000 kronor, som Eders Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att beräkna för svenska röda korsets hjälpverksamhet
i utlandet, anhåller jag få anmäla, att överstyrelsen i sin ovanberörda
skrivelse den 6 november 1919 hemställt om Eders Kungl. Maj:ts åtgärd
därhän, att för omförmälda ändamål även måtte få användas ett påräkneligt,
ännu ej till statsverket inlevererat överskott av 40,000 å 50,000
kronor av det å tilläggsstat för år 1918 uppförda förslagsanslaget, högst,
200,000 kronor till bestridande av omkostnaderna för svenska röda korsets
hjälpbyrå i Stockholm. Framställning i sådant syfte synes böra till riksdagen
avlåtas.
Kung], Mnj:ta proposition nr Htl.
7
Beträffande därefter frågan, huru det begärda anslaget å 1,000,000
kronor skulle fördelas, framgå överstyrelsens beräkningar härutinnan av
dess skrivelse den 19 januari 1920 till ministern för utrikes ärendena.
Såsom minimikostnader hava beräknats 250,000 kronor för det
flyttande epidemisjukhus, som Kungl. i\Iaj:ts beslut den 30 januari
avsett, och som omhandlats i framställningen den G november 1919 om
beviljande av statsanslag, samt 150,000 kronor för undsättning åt krigsfångarna
i Sibirien.
Till hjälpverksamheten för befolkningen i norra Frankrike ansåges
böra avsättas ett belopp av högst 100,000 kronor.
1 fråga om återstående 500,000 kronor hade överstyrelsen ej uppgjort
någon bestämd fördelning till olika ändamål, enär det givetvis vore
synnerligen svårt att utöver vad redan skett så långt före utfallandet av
ett begärt anslag med någon större grad av säkerhet angiva i vad mån
och i vilka avseenden detta bäst borde utnyttjas, helst när det som här
gällde ett område, där nya oförutsedda hjälpbehov plötsligen kunde uppstå.
Sålunda vore det möjligt, att omständigheterna skulle komma att påfordra
och medgiva utsändandet av ännu en omfattande sanitär expedition
till östra Europa. Härjämte borde uppmärksammas, att kostnaderna för
det tidigare omnämnda epidemisjukhuset beräknats blott för en tid av 3
månader, under det att dess användning med all sannolikhet komme att
erfordras under en avsevärt mycket längre tid. Vidare kunde det för
krigsfångarna i Sibirien beräknade beloppet behöva ökas. Slutligen måste
tagas i betraktande en eventuell utvidgning av verksamheten för krigsbarn.
Svenska röda korsets hittills av den enskilda offervilligheten bekostade
krigsbarn sverksamhet har ju redan burit goda frukter, men då det synes
önskvärt att den ytterligare utvecklas, torde även statsmakterna böra ställa
sig beredda att träda hjälpande emellan.
Lika med överstyrelsen finner jag, att under nuvarande omständigheter
icke kan verkställas en närmare beräkning angående det begärda
anslagets fördelning, än den nu återgivna allmänna planen utvisar. I händelse
emellertid åt det begärda anslaget gives karaktären av förslagsanslag,
högst, och dess successiva anlitande göres beroende av Kungl. Maj:ts prövning
samt dessutom röda korset förpliktas att ställa sig till efterrättelse
de särskilda föreskrifter Kungl. Maj:t i övrigt må finna gott utfärda, sjrnes
en ändamålsenlig användning av medlen vara betryggad.
Ifrågavarande prövning torde i varje fall böra äga rum på anmälan
av överstyrelsen för svenska röda korset, sedan överstyrelsen för sin del
funnit förutsättningarna för viss verksamhet vara för handen.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 86.
I anslutning till vad sålunda anförts får jag hemställa, att Eders
ungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att under ovan angivna villkor
dels såsom bidrag till svenska röda korsets utländska
hjälpverksamhet å tilläggsstat för år 1920 anvisa
ett förslagsanslag, högst, av 1,000,000 kronor, att
mot redovisningsskyldighet ställas till överstyrelsens för
svenska röda korset förfogande,
dels ock medgiva, att i övrigt för nyssnämnda
ändamål må, likaledes mot redovisningsskyldighet, av
nämnda överstyrelse tagas i anspråk de medel, som kunna
visas återstå av det å tilläggsstat för år 1918 beviljade
förslagsanslaget, högst, av 200,000 kronor för bestridande
av omkostnaderna för svenska röda korsets hjälpbyrå
i Stockholm, sedan de med anslaget avsedda kostnader
blivit täckta.»
Med bifall till denna herr ministerns för utrikes
ärendena hemställan, vilken biträddes av statsrådets
övriga ledamöter, behagade Hans Maj:t Konungen förordna,
att proposition till riksdagen skulle avlåtas av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
A. Wachtmeister.
Stockholm 1920. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.
190738