Kungl. Maj:ts proposition Hr 80.
1
Nr 80.
Kungl. Maj.is proposition till riksdagen angående understöd åt
värnpliktige K. O. Ulinder; given Stockholms slott den
6 februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att värnpliktige nr 240 67/1914 Karl Olof Ulinder må från och
med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta understöd med sådant belopp, att detsamma
jämte det pensionsbelopp, han äger uppbära från allmänna pensionsförsäkringsfonden,
uppgår till 300 kronor för år.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 67 höft. (Nr 80—81.)
1
9
Kungl. Maj:ts proposition AV 90.
Ang. understöd
åt värnpliktige
K. 0.
Ulinder.
Utdrag av protokollet över sjöforsvarsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
februari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna yttrade härefter:
»Uti en den 27 juni 1917 dagtecknad skrift anhöll värnpliktige
nr 240 67/1914 Karl Olof Ulinder i Övered, Eriksfors, om understöd,
under åberopande att han under värnpliktstjänstgöring vintern 1914—
1915 ådragit sig sjukdom (lungtuberkulos).
Sedan ansökningen för yttrande och utredning överlämnats till
riksförsäkringsanstalten, meddelade riksförsäkringsanstalten i skrivelse den
26 oktober 1917, att anstalten rörande ansökningen inhämtat yttrande
från den hos anstalten anställde specialisten på lungsjukdomarnas om
-
Kungl. Mqj.-ls proposition Nr SO. ■''!
råde ävensom att anstalten, enär den i ärendet förebragta utredningen
icke lämnade tillräckligt stöd för antagandet att Uliuders ifrågavarande
tjänstgöring bidragit till den sjukdom, varav han lede, funnit någon
ersättning jämlikt bestämmelserna i nådiga förordningen den 18 juni
1009 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
icke kunna tillerkännas Ulinder.
På grund av särskilda nådiga remisser avgåvos därefter utlåtanden
i ärendet, den 6 december 1917 av marinförvaltningen, den 8 januari
1918 av statskontoret och den 26 i samma månad av pensionsstyrelsen.
Marinförvaltningen framhöll därvid, att med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten
anfört någon ersättning jämlikt ovanberörda kungörelse
icke kunde till Ulinder utbetalas utan riksdagens medgivande.
Statskontoret förklarade sig vilja ifrågasätta, huruvida icke i förevarande
fall pensionsstyrelsen borde ingripa med sin verksamhet till
förebyggande av invaliditet samt hemställde i anledning härav, att handlingarna
i ärendet måtte överlämnas till pensionsstyrelsen, för att styrelsen
måtte taga i övervägande, huruvida icke Ulinder kunde beredas
hjälp till den vård, varav han till följd av sin sjukdom vore i behov.
Pensionsstyrelsen anförde i sitt ovanberörda utlåtande följande.
De omständigheter, vilka Ulinder åberopat till stöd för sin ansökning,
syntes vara synnerligen beaktansvärda. Av riksförsäkringsanstaltens
yttrande framginge visserligen, att desamma icke kunde anses
medföra rätt till ersättning enligt förordningen den 18 juni 1909. Det
syntes emellertid önskvärt, att sökanden med hänsyn till de föreliggande
omständigheterna i någon annan form kunde beredas understöd
av statsmedel. Såvitt handlingarna utvisade tillhörde sökanden en frisk
släkt utan sjukdomsanlag och hade före sitt inträde i militärtjänstgöring
aldrig varit sjuk, varemot han under senare delen av sin militärtjänstgöring
besvärats av vissa sjukdomssymptom och efter återkomsten till hemmet
alltjämt känt sig till hälsotillståndet nedsatt samt icke varit i nämnvärd
grad arbetsför, till dess han sedermera befunnits lida av lungtuberkulos.
Helt naturligt måste under sådana förhållanden för honom
ligga närmast till hands att antaga, att han ådragit sig sjukdomen
under fullgörandet av sin värnplikt och att han på grund härav borde
äga anspråk på understöd från statens sida för de uteblivna eller minskade
möjligheterna till försörjning, som sjukdomen medfört. Handlingarna
i ärendet lämnade icke tillräcklig ledning för bedömande av frågan,
huruvida Ulinder vore berättigad till erhållande av bidrag från de till
pensionsstyrelsens förfogande anvisade medel för vidtagande av åtgärder
4
KungI. Maj:ts proposition Kr SO.
för förebyggande och hävande av invaliditet. Pensionsstyrelsen hade
emellertid tillskrivit vederbörande pensionsnämndsordförande med anmodan
att skyndsamt föranstalta därom, att ansökan och utredning om dylikt
bidrag till Ulinders sjukvård i vanlig ordning gjordes.
Pensionsstyrelsen, som sålunda för det dåvarande saknade utredning
i nämnda hänseende, men ansåge, att Ulinder borde av billighetsskäl
beredas lämpligt understöd av statsmedel, finge därför föreslå, att
handlingarna i ärendet överlämnades till pensionsstyrelsen med uppdrag
åt styrelsen att, därest sådan sjukvård, som ovan nämnts, icke skulle
kunna komma till stånd, eller, därest efter avslutandet av sådan sjukvård
ytterligare utom pensionsstyrelsens befogenhet stående åtgärder
syntes böra vidtagas för understöd åt Ulinder, inkomma till Kungl.
Maj:t med anmälan härom och eventuellt förslag i sådant avseende.
Genom beslut den 8 februari 1918 förordnade Kungl. Maj:t, att
handlingarna i ärendet skulle överlämnas till pensionsstyrelsen för den
åtgärd, vartill omständigheterna kunde föranleda.
I underdånig skrivelse den 24 maj 1918 meddelade pensionsstyrelsen,
att styrelsen tillerkänt Ulinder, som befunnits varaktigt oförmögen att
genom arbete försörja sig, pension till belopp av 78 kronor för år räknat.
Vidare anförde pensionsstyrelsen, att styrelsen följaktligen saknade anledning
att bekosta sjukvård för Ulinder från de till styrelsens förfogande
anvisade medel för vidtagande av åtgärder för förebyggande och
hävande av invaliditet, men att styrelsen, då den Ulinder tillerkända
pensionen från den allmänna pensionsförsäkringen givetvis icke vore
tillräcklig att bereda honom ersättning för de minskade möjligheter till
försörjning, som hans sjukdom medfört, finge hemställa, att Kungl. Maj:t
ville vidtaga åtgärder för beredande åt Ulinder av understöd av statsmedel
till skäligt belopp.
Sedan utlåtanden i anledning härav avgivits den 11 juli 1918 av
marinförvaltningen och den 21 augusti samma år av statskontoret, tilldelade
Kungl. Maj:t genom beslut den 6 september 1918 Ulinder ett
understöd för en gång av 150 kronor från femte huvudtitelns anslagtill
extra utgifter.
I särskilda ansökningar den 19 oktober 1918 och den 7 januari
1919 anhöll Ulinder sedermera att komma i åtnjutande av vtterligare
understöd.
Mar in förvaltningen hemställde i anledning härav uti underdånig
skrivelse den 3 februari 1919, att ett ytterligare understöd av 150 kronor
måtte beredas Ulinder.
Kuntjl. Maj.ts proposition Nr SO. -r»
Statskontoret anförde i utlåtande den 14 mars 1919, bland annat,
följande.
Ehuru Ulinders militärtjänstgöring icke syntes kunna åberopas
såsom direkt orsak till sjukdomen, syntes dock sannolika skäl föreligga
för antagandet, att hans sjukdom kommit till utbrott till följd av militärtjänstgöringen.
Med hänsyn härtill och under erinran att pensionsstyrelsen
enligt beslut den 17 augusti 1916 funnit sökanden varaktigt
oförmögen att genom arbete försörja sig och därför tillerkänt honom
pension till belopp av 78 kronor för år räknat, ansåge sig statskontoret
böra ifrågasätta, huruvida icke någon ytterligare pension billigtvis boi-de
genom framställning till riksdagen beredas sökanden, och ville statskontoret
i sådant avseende föreslå, att från allmänna indragningsstaten
måtte åt sökanden utverkas så stort belopp, att detsamma tillhopa med
den till honom från allmänna pensionsförsäkringsfonden utgående pensionen
uppginge till 300 kronor, eller alltså 222 kronor.
Under åberopande härav hemställde statskontoret, att ett understöd
av förslagsvis 200 kronor måtte för år 1919 till sökanden anvisas
att såsom marinförvaltningen föreslagit utgå av femte huvudtitelns anslag
till extra utgifter samt att framställning måtte göras till 1920 års riksdag
om beredande åt sökanden av föreslagen pension från och med
samma år.
Genom beslut den 28 mars 1919 medgav Kungl. Maj:t — under förklarande
att Kung]. Maj:t framdeles ville taga i övervägande frågan om
beredande av pension åt Glinder — att till Glinder finge från förenämnda
anslag utbetalas ett understöd för en gång av 200 kronor.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit synes det mig behjärtansvärt,
att ytterligare understöd av statsmedel beredes Glinder för
hans återstående livstid. 1 likhet med myndigheterna finner jag nämligen
den Glinder av pensionsstyrelsen från allmänna pensionsförsäkringsfonden
tillerkända pensionen vara otillräcklig. Jag ansluter mig därför till
statskontorets förslag, att ytterligare understöd beviljas Glinder från allmänna
indragningsstaten, och synes mig det av statskontoret i sådant
avseende föreslagna beloppet vara lämpligen avvägt.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,
att värnpliktige nr 240 B7i9i4 Karl Olof Glinder må från och med den
1 januari 1920 under sin återstående livstid från allmänna indragningsstaten
åtnjuta understöd med sådant belopp, att detsamma jämte det
Departements
chefen.
6
Kungl. Maj.ts preposition Nr 80.
pensionsbelopp, lian äger uppbära från allmänna pensionsförsäkringsfonden,
uppgår till 300 kronor för år.»
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
tydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven P. Persson.