Kimgl. Maj:ts proposition Nr 8-

1

Nr 8.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensioner från
statens domäners fond åt vissa extra befattningshavare
vid skog sstaten; given Stockholms slott den 5 december
191!).

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

l:o

att förre extra skogsbevakaren inom Torneå revir Gustaf Öhman
må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående livstid
uppbära'' en årlig pension av trehundra kronor att utgå från statens
domäners fond;

2:o

att förre extra skogsbevakaren i Jokkmokks revir Johan Petter
Nilsson må från och med den 1 januari 1920 under sin återstående
livstid uppbära en årlig pension av trehundra kronor, att utgå från
statens domäners fond; samt

3:o

att en var av förre extra kronojägaren Nils Persson och förre
extra bevakaren Pehr Olsson må från och med den 1 januari 1919
under sin . återstående livstid uppbära från statens domäners fond en
årlig pension av trehundra kronor, dock att dessa pensioner må nedsättas,
för Persson till femtio kronor, så länge han intill den 14 mars
1920 arrenderar sitt nuvarande torp, och för Olsson till tvåhundrafemton
kronor, så länge han intill den 14 mars 1925 arrenderar Timanstorpet.

De till dessa ärenden hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Alfred Petersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 7 käft. (Nr 8.)

1

2

Kung!. Majds proposition Nr 8.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
5 december 1919.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNER,
Statsråden: Petersson,

Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

59:o.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Petersson anförde:
Ang. pension I en till domänstyrelsen ställd skrift har förre extra skogsbevakaren

åtskTslevTa inom Torneå revir Gustaf Öhman anhållit, att styrelsen måtte hos Kungl.
karen Maj:t gorå framställning om beredande åt sökanden av viss årlig pen- ,
Q. öhman. gion eper gratifikation under hans återstående livstid. Till stöd för sin
ansökan har Öhman anfört, att han varit anställd såsom extra skogsbevakare
inom Torneå revir under vintermånaderna från och med år
1878 till och med våren 1905, således under 28 år, och numera på
grund av sjukdom råkat i tryckta omständigheter.

Vid ansökningen hava fogats dels frej dbetyg, utvisande att sökanden
är född den 26 december 1846, dels ett av extra provinsialläkaren

3

Kuwjl. Maj:ts proposition Nr 8.

A. N. Sahlstrand i Över Torneå den 23 mars 1910 utfärdat intyg, att
sökanden befunnits lida av blodåderbråck, vilka vid ansträngande gång
förorsakade störa smärtor och kramp, dels ett av kommunalnämndsordföranden
i Över Torneå Johan Heikkilä den 21 oktober 1918 avgivet
intyg, att sökanden saknar tillgångar och är orkeslös samt urståndsatt
att genom arbete försörja sig, dels ock tre av f. d. revirförvaltare i
Torneå revir utfärdade intyg, utvisande att Öhman städse med nit,
duglighet och plikttrohet utfört sina åligganden samt i allo ådagalagt
ett hedrande ipapförande.

Med skrivelse den 14 april 1919 har domänstyrelsen underställt
ärendet Kungl. Maj:ts prövning och därvid överlämnat utlåtanden av
vederbörande skogsstatstjänstemän samt länsstyrelsen i Norrbottens län,
vilken senare myndighet vid sitt utlåtande fogat yttrande i ärendet av
vederbörande landsfiskal.

Jägmästaren i Haparanda revir har upplyst, att de avlöningsförmåner
sökanden tillgodonjutit såsom extra skogsbevakare inom Torneå
revir uppgått till för de första tre åren belopp mellan 100 och 200 kronor
årligen samt för den övriga tiden årliga belopp, varierande mellan 234
och 468 kronor.

överjägmästaren i Övre Norrbottens distrikt bär tillstyrkt, att ett
årligt understöd av förslagsvis 300 kronor måtte tilldelas Öhman under
hans återstående livstid.

Landsfiskalen har upplyst, att Öhman befunne sig i så små omständigheter,
som gränsen till fattigdom kunde medgiva. Öhman hade
visserligen vid försäljning till sina söner av det lilla hemman han innehaft
i Rantajärvi by betingat sig ett födoråd, som kunde uppskattas
till inemot 300 kronor, men då detta födoråd icke kunde av Öhman
uttagas, enär sönerna i sådant fäll icke skulle kunna existera å hemmansdelarna,
vore Öhman fortfarande tvungen att leva i barnens kosthåll.
Öhman beredde sig en liten inkomst genom att på vintern med ren och
under sommartiden till fots forsla posten mellan Svanstein och Rantajärvi
en gång i veckan mot en ersättning av 4 kronor. Ersättningen tillfölle
emellertid icke alltid Öhman, enär denne på grund av sjuklighet ofta
måste mot lega låta verkställa postforslingen.

Länsstyrelsen har med hänsyn till vad av landsfiskalen anförts
icke haft något att erinra mot bifall till det av överjägmästaren framställda
förslaget.

Domänstyrelsen har funnit framställningen i hög grad behjärtansvärd
och framhåller, att Öhman, ehuru lian icke innehaft sådan befattning,
som berättigade till pension, dock genom ett under en lång

Departements chefen.

Ang. pension
åt förre
extra skogsbevakaren

J- P. Nilsson.

4 Kungl. Maj:ts proposition Nr 8.

följd av år åt statens skogsväsende plikttroget utfört arbete gjort sig
val förtjänt av understöd på ålderns dagar. Styrelsen hemställer om
åtgärders vidtagande för beredande åt sökanden av ett årligt understöd
av 300 kronor att utgå från statens domäners fond.

Till följd av remiss har statskontoret den 7 maj 1919 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört, att billigheten syntes bjuda, att
sökanden bereddes den av domänstyrelsen föreslagna årliga livstidspensionen
av 300 kronor.

Den 23 maj 1919 underställde jag detta ärende Kungl. Maj:ts
prövning. Vid det förhållande att framställning i ämnet icke kunde
föreläggas den då församlade riksdagen, tilldelade Kungl. Maj:t Öhman
i enlighet med statskontorets hemställan en gratifikation för år 1919
av 300 kronor från domänfondens medel samt förklarade sig vilja
framdeles taga under övervägande frågan om fortsatt understöd åt
sökanden under hans återstående livstid.

Med hänsyn till vad som blivit i ärendet upplyst anser jag, att
någon pension bör beredas sökanden på grund av hans tjänstgöring i
skogsstaten. Beträffande pensionens storlek ansluter jag mig till det av
myndigheterna förordade beloppet. Pensionen torde böra räknas från
1920 års början.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte i proposition
föreslå riksdagen medgiva,

att förre extra skogsbevakaren inom Torneå°revir
Gustaf Öhman må från och med den 1 januari 1920
under sin återstående livstid uppbära en årlig pension
av trehundra kronor att utgå från statens domäners
fond.

60:o.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

I skrivelse den 7 juli 1919 har domänstyrelsen anfört följande:

Från och med år 1877 hade arbetaren Johan Petter Nilsson årligen
under 8 å 9 månader varit anställd som extra skogsbevakare i
Jokkmokks revir mot en månadsavlöning av 50 kronor under de första
tio åren och därefter stigande intill 120 kronor per månad. Under hela
denna tid hade han härigenom haft sitt huvudsakliga livsuppehälle;
han hade städse med nit och efter bästa förmåga fullgjort allt vad
honom i tjänsten ålegat och hade sålunda gjort sig väl förtjänt av under -

.r>

Kung!. Maj:ts proposition Nr 8.

stöd för ålderns dagar. Då Nilsson enligt bifogat åldersbetyg nu voro
över 73 år samt enligt likaledes bifogat intyg från ordföranden i
Jokkmokks kommunalstämma vore utan några tillgångar eller andra
resurser för sitt livsuppehälle, skulle lian nu vara hänvisad till den
allmänna fattigvården, därest icke understöd på annat sätt kunde beredas
honom. Domänstyrelsen finge därför hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes
dels hos nästkommande riksdag begära anvisande av medel för eu årlig
pension åt bemälde Nilsson av G00 kronor från och med år 1921 samt
dels bemyndiga domän styrelsen att för vartdera av åren 1919 och 1920
till Nilsson utbetala en gratifikation för år 1919 av 550 kronor och för
1920 av G00 kronor.

Vid skrivelsen hava fogats däri omförmälda intyg av ordföranden
i Jokkmokks kommunalstämma samt ett angående Nilsson utfärdat åldersbetyg,
utvisande att denne är född den 19 maj 1846.

Statskontoret har i utlåtande den 30 juli 1919 anfört följande:

»På grund av vad i detta ärende blivit meddelat och anfört biträder statskontoret
domänstyrelsens i ärendet gjorda hemställan därom, att åtgärd måtte vidtagas
för beredande åt förre extra skogsbevakaren å Jokkmokks revir Johan Petter
Nilsson av någon årlig pension, men anser sig med hänsyn därtill, att dyrtidstillägg
utgår till pensionerade befattningshavare, icke kunna tillstyrka så högt belopp som
det av domänstyrelsen föreslagna eller 600 kronor. Statskontoret finner sig däremot
kunna hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t föreslå 1920 års riksdag att bevilja
åt Nilsson en årlig pension av 300 kronor att från och med den 1 januari 1920
utgå från statens domäners fond.

För innevarande år kan Kungl. Maj:t måhända finna skäligt att tilldela Nilsson
en gratifikation av likaledes 300 kronor att utgå från nämnda fond.

I händelse pension till av statskontoret nu föreslaget belopp varder Nilsson
tillerkänd och dyrtidstillägg å pensionen kommer att i fortsättningen utgå efter
huvudsakligen samma grunder som för närvarande, erhåller han ett årligt understöd
av ungefärligen det belopp, som domänstyrelsen i sin förevarande framställning
funnit skäligt.»

Jag får erinra, att Kungl. Maj:t den 24 oktober 1919 bemyn- vepartementsdigat
domänstyrelsen att av de till driftkostnader för statens skogs- chefendomäner
anvisade medel till Nilsson för år 1919 utbetala en gratifikation
av 300 kronor.

På grund av vad i ärendet blivit upplyst anser jag, att pension
av statsmedel bör beredas Nilsson. Beträffande pensionens storlek
ansluter jag mig till statskontoret. Pensionen torde böra räknas från
och med den 1 januari 1920.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
medgiva,

6

Kungi. Maj.ts proposition Nr 8.

att förre extra skogsbevakaren i Jokkmokks revir
Johan Petter Nilsson må från och med den 1 januari
1920 under sin återstående livstid uppbära en årlig
pension av trehundra kronor, att utgå från statens
domäners fond.

61:o.

Ang. pensioner
åt förre
ext ra krono -jägaren
N. Persson
och förre
extra bevakaren

P. Olsson.

Departementschefen, statsrådet Petersson anförde:

Hos Kungl. Maj:t hava förre extra kronojägaren Nils Persson och
förre extra bevakaren Pehr Olsson, vilka båda till och med den 31
december 1918 tjänstgjort som extra bevakare, den förre å kronoparken
Lövestad och den senare å vissa delar av kronoparken Ekeröd, båda i
södra Skånes revir, anhållit om pension.

Till följd av remiss har domänstyrelsen den 17 mars 1919 avgivit
utlåtande i ärendena och därvid fogat från vederbörande jägmästare och
över jägmästare infordrade yttranden.

Av dessa handlingar jämte införskaffade åldersbetyg inhämtas
följande:

Sökanden Nils Persson, som är född deri 13 mars 1846 och sedan år
1870 varit anställd som skogvaktare hos arrendatorn av Lövestads kungsgård,
antogs den 24 februari 1887 till extra kronojägare och bevakare å de
områden av nämnda kungsgård, om tillsammars 204.8 8 hektar, vilka avsatts
till kronopark. Persson, som därjämte förestått större skogsodlingsarbeten
och biträtt vid förrättningar även å andra skogar, har på förordnande
under sammanlagt ett år uppehållit ordinarie kronojägartjänst. Som arvode
för sin tjänst har Persson åtnjutit, förutom dagarvoden till smärre belopp
för arbeten å andra skogar än kronoparken Lövestad, brukningsrätten
till det å kronoparken belägna bevakartorpet, omfattande omkring 11.57
hektar tomt och åker och omkring 0.4 8 hektar betesmark och gärdesbackar
och försett med Persson tillhöriga åbyggnader. Värdet av denna
förmån har ansetts uppgå till 100 kronor årligen under tiden 14 mars
1887—14 mars 1915. För tiden 14 mars 1915—14 mars 1920 arrenderar
Persson bevakartorpet mot en årlig avgäld av 250 kronor och
har som bevakararvode från den 14 mars 1915 uppburit 250 kronor
årligen. Torpets arrendevärde torde emellertid nu vara avsevärt högre
och har av överjägmästaren uppskattats till 550 kronor. Kontanta utskylder
för arrendelotten erläggas av kronan. Perssons närmaste förmän
hava vitsordat, att Persson med ovanligt nit, skicklighet och omtanke
och till synnerlig belåtenhet sköl t sina åligganden.

Sökanden Pehr Olsson, som är född den 20 december 1844, har

7

liungl. Maj:ts proposition AV 8.

sedan den 12 september 1900, då jämlikt Kung-!. Maj:ts beslut den 31
augusti 1900 vissa hemmansdelar i Köinge och Råby i Hörby socken,
gemensamt benämnda Timansskogen, inköptes och tillädes kronoparken
Ekeröd, varit anställd som bevakare å denna del av kronoparken samt
å det jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 31 oktober 1902 inköpta hemmanet
''V128 mantal Hulta i Svensköps socken. Bevakningsområdets sammanlagda
ytvidd har uppgått till omkring 353 hektar. Före den 12 september
1900 har Olsson under lång tid haft anställning som skogvaktare
hos förra ägarna av Timansskogen. Åven Olsson har tillfälligtvis använts
som arbetsledare å andra skogar än hans egentliga bevakningsområde
och härför erhållit särskild betalning i form av dagarvoden. I
övrigt har Olsson som arvode för tjänsten åtnjutit brukningsrätten till
det å kronoparken Ekeröd belägna Timanstorpet, omfattande 5.2 3 hektar
tomt och åker, 2.0 4 hektar äng och 6.5 4 hektar betesmark samt bebyggt
med kronan tillhöriga hus. För tiden 14 mars 1915—14 mars 1925
arrenderar han samma torp mot eu årlig avgäld av 165 kronor och
skyldighet att mot viss betalning fullgöra viss arbetsprestation å kronoparken,
vilken arbetsprestation dock ej utkrävts under den tid Olsson
varit extra bevakare. Olsson har däremot sedan den 14 mars 1915 uppburit
ett årligt bevakararvode av 165 kronor. Torpets arrendevärde lär
enligt över jägmästarens utsago nu vara minst 250 kronor. Olsson, som
lär leva under jämförelsevis tryckta förhållanden, har enligt förmäns
vitsord skött sina tjänsteåligganden med utmärkt nit, redlighet och
omtanke.

Jägmästaren har föreslagit, att skälig pension måtte tillerkännas
Persson, under det att över jägmästaren förordat, att han måtte berättigas
att efter den 14 mars 1920 för billigt pris arrendera den av honom nu
brukade arrendelotten.

Beträffande Olsson hava skogstjänstemännen föreslagit, att han
måtte från den 14 mars 1919 få utan eller mot nedsatt avgäld bruka
det av honom nu innehavda torpet.

Domänstyrelsen har erinrat, att såväl å kronoparkerna Lövestad
och Ekeröd som å andra inom södra distriktet belägna allmänna skogar,
som vore mer avlägset belägna från kronojägarens bostad och därför
ej, så ofta önskvärt varit, särskilt med hänsyn till kronojägarnas hittillsvarande
klena avlöning och ringa reseanslag, kunnat av kronojägaren
besökas, hade efter hand anställts extra bevakare eller skogvaktare,
vilka genom kontrakt tillförbundits att mot viss ersättning bevaka
skogen ävensom biträda vid vissa förrättningar m. m. I regeln hade
sådan bevakare varit bosatt å den skog, han satts att bevaka. Ersätt -

8

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 8.

ningen till honom hade utgått i form av antingen avgiftsfri brukningsrätt
till något å skogen beläget torp eller ock kontant årsarvode eller bådadera.

Sedan emellertid krono]ägarna numera erhållit bättre avlöning och
dagtraktamenten för förrättningar på längre avstånd från hemmet, hade
det synts kunna av dem påfordras, att de oftare skulle besöka varje till
respektive bevakningstrakter hörande skog eller skogstrakt, varför de
extra bevakarna i vissa fall ej längre behövdes.

Av denna anledning hade fyra extra bevakare, däribland sökandena,
blivit från sin anställning uppsagda med utgången av år 1918. Domänstyrelsen,
som icke ansåge lämpligt att för kortare eller längre tid utöver
de nu bestämda arrendeperioderna binda brukningsrätten till de av
sökandena arrenderade torpen, vilka eventuellt skulle kunna behövas för
krono parkernas skötsel, har hemställt, att Kungl. Maj: t måtte föreslå
riksdagen medgiva, att till vardera av sökandena måtte från och med
år 1919 under deras återstående livstid från domänfonden utbetalas en
årlig pension av trehundra kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 24 mars 1919 anfört följande:

»Såsom framgår av riksdagens beslut dels år 1915 om pension åt förre extra
kronojägaren P. J. Boström dels ock år 1918 om pension åt extra kronojägaren Th.
Falk har pension av statsmedel ansetts under vissa förutsättningar böra beredas
extra befattningshavare vid skogsstaten med ungefär samma anställning, som av
sökadena innehafts; och att vid bestämmande av pensions belopp i fall, där vederbörande
övergått i statens tjänst i sammanhang med statens övertagande av den
skog, för vars bevakande han varit anställd, hänsyn tagits icke blott till tjänstetiden
vid statens skogsväsen utan även till tid, varunder vederbörande därförut för
ägarens räkning omhänderhaft bevakningen, framgår av 1918 års lagtima riksdags
beslut om pensioner åt kronojägarna Å. G. Wahlström och M. L. Brusell. På grund
härav skulle mot domänstyrelsens förslag om beredande till en var av sökandena
av pension å 300 kronor från statens domäners fond icke i och för sig vara något
att erinra.

Emellertid vill det synas statskontoret, som om i nu förevarande fall skulle
föreligga anledning att åtminstone så länge sökandenas nuvarande arrendekontrakt
äro gällande på annat sätt anordna det ålderdomsunderstöd, som kan anses böra
dem tillkomma för deras långvariga, väl vitsordade tjänst. Det framgår nämligen
av handligarna, att sökanden Persson intill den 14 mars 1920 enligt kontrakt på
arrende innehar bevakartorpet å kronoparken Lövestad, att sökanden Olsson intill
den 14 mars 1925 enligt kontrakt innehar arrendet av det å kronoparken Ekeröd
belägna Timanstorpet, samt att arrendeavgiften för bägge södandena med hänsyn
till deras anställning såsom skogsbevakare bestämts till lågt belopp och motsvarat
vad dem i nämnda egenskap tillagts i arvode, så att sökandena i själva verket
fritt innehaft sina torplägenheter mot skyldighet att bestrida bevakningen av respektive
skogar. Så länge dessa arrendekontrakt gälla, synas sökandena icke kunna
från arrenderätten skiljas och under tiden torde ålderdomsunderstöd kunna anses
sökandena tillkomma genom den låga arrendeavgiften, vilken eventuellt, om så anses

Kungl. Maj:ta proposition Nr 8. 9

erforderligt, kan ytterligare något sänkas. Men även sedan nuvarande arrendeperiod
tilländagå^, synas sökandena, vilka under omkring 45 år innehaft ifrågavarande
torplägenlieter, böra om de så önska, få fortfarande kvarbo, därest icke torpen
oundgängligen erfordras för skogsstatens räkning; och synas därvid deras ålderdomsunderstöd
kunna regleras genom lämpligt avpassande av arrendeavgiften.»

Sedan domänstyrelsen härefter anbefallts att i anledning av vad
statskontoret i ärendet anfört ånyo yttra sig, har styrelsen i skrivelse
den 24 april 1919 utlåtit sig, att styrelsen med vidhållande av sin åsikt,
att brukningsrätten till de av sökandena arrenderade torpen icke borde fastlåsas
för kortare eller längre tid utöver de nu bestämda arrendetiderna,
dock ville i så måtto modifiera sitt förslag, att pension till sökandena
måtte utgå genom nedsättning av nu bestamda arrendeavgälden allenast
under återstående år av respektive arrendeperioder på det sätt, att
avgälden för det av Persson arrenderade torpet för tiden 1 januari
1919 till 14 mars 1920 nedsattes till 200 kronor och för det av
Olsson arrenderade torpet för tiden 1 januari 1919—14 mars 1925 nedsattes
till 5 kronor, allt för år räknat. I övrigt vidhölle styrelsen sitt
förut i ärendet avgivna förslag.

I likhet med myndigheterna anser jag, att något årligt understöd
av statsmedel bör beredas sökandena på deras ålderdom. Detta
understöd bör tillkomma dem från och med den 1 januari 1919, då
deras anställning i skogsstatens tjänst upphörde. Mot att understödet
bestämmes för vardera till 300 kronor om året har jag ej något att
erinra. Åven statskontoret har funnit detta belopp skäligt.

I avseende å sättet för understödets beredande hava olika förslag
framställts, beroende på att sökandena nu arrendera två torp å kronomark.
För mm del håller jag före, att understödsfrågan bör så vitt
möjligt hållas skild från arrendefrågan. Särskilda pensioner böra därför
enligt min mening tillerkännas sökandena och de nuvarande arrendena
fortfarande utgå enligt gällande kontrakt. Enär emellertid enligt dessa
kontrakt arrendeavgifterna äro —just med hänsyn till sökandenas tjänsteverksamhet
å kronoparkerna — satta väsentligt lägre än torpens verkliga
arrendevärden, skulle sökandena, om oavkortade pensioner tillerkändes
dem under arrendetiden, komma i åtnjutande av dubbel förmån.
På grund härav böra för tiden intill de nuvarande kontraktens
utlöpande pensionerna, nedsättas med samma belopp, varmed de kontraktsenliga
arrendeavgifterna understiga torpens verkliga arrendevärden.

Persson arrenderar intill den 14 mars 1920 sitt bevakartorp för
en avgift av 250 kronor. Överjägmästaren har uppskattat torpets arrendeBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 7 höft. (Nr 8.) 2

Departementschefen.

10

Kungi. Maj:ts proposition Nr 8.

värde till 550 kronor eller 300 kronor mer än arrendet. Om denna
uppskattning nu lägges till grund, skulle Persson under arrendetiden
icke få någon pension alls, enär sagda skillnad jämnt motsvarar en pension
av 300 kronor. Domänstyrelsen synes emellertid hava utgått från ett
arrendevärde å torpet av allenast 500 kronor, enär styrelsen föreslagit
arrendets nedsättande till 200 kronor. Jag finner mig kunna dela denna
uppfattning, vilken innebär, att det nuvarande arrendet är 250 kronor
lägre än arrendevärdet, och medför, att pensionen bör för tiden 1
januari 1919 — 14 mars 1920 nedsättas till 50 kronor för år räknat.

Olsson arrenderar till den 14 mars 1925 för 105 kronor det av överjägmästaren
till minst 250 kronor arrendevärderade Timanstorpet. Domänstyrelsen
har ifrågasatt., att understödet till Olsson skulle under arrendetiden
utgå medelst arrendets nedsättande till 5 kronor. Detta förslag
torde icke få anses innebära, att styrelsen, ior att full pension å 300
kronor skulle tillgodokomma Olsson, uppskattat torpets arrendevärde till
305 kronor, utan har troligen berott därpå, att 5 kronor vore det lägsta
arrende styrelsen överhuvud ansett sig kunna föreslå. Om arrendevärdet
beräknas till 250 kronor, skulle nuvarande arrendet å 165 kronor understiga
detsamma med 85 kronor. Pensionen skulle till följd härav under
arrendetiden utgå med ett till 215 kronor för år nedsatt belopp. Jag
tillstyrker för min del detta.

När de nuvarande torparrendena upphöra, böra pensionerna utgå
med oavkortade belopp, men däremot böra, även om torpen därefter
fortfarande brukas av sökandena, för torpen betingas arrenden efter det
verkliga värdet.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att en var av förre extra kronojägaren Nils
Persson och förre extra bevakaren Pehr Olsson må
från och med den 1 januari 1919 under sin återstående
livstid uppbära från statens domäners fond en
årlig pension av trehundra kronor, dock att dessa
pensioner må nedsättas, för Persson till femtio kronor,
så länge han intill den 14 mars 1920 arrenderar sitt
nuvarande torp, och för Olsson till tvåhundrafemton
kronor, så länge han intill den 14 mars 1925 arrenderar
Timanstorpet.

11

Xungl. Maj:ts proposition Nr 8.

Till vad föredragande departementschefen i de
under 59—61 härovan antecknade ärendena hemställt,
däruti statsrådets övriga ledamöter förenade sig, behagade
Haris Maj:t Konungen lämna bifall och förordnade,
att proposition i dessa ämnen skulle med den
lydelse, bil. — vid detta protokoll utvisar, avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Rune Thygesen.