Kungl. Maj;t* proposition Nr 78.
1
Nr 78.
Kungl. Maj;ts proposition till riksdagen angående ersättning till
korpralen F. E. Axelsson i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring; given Stockholms slott
den 6 jebruari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att korpralen vid 5:e matroskompaniet nr 381 Frithiof Evald
Axelsson må — utan hinder därav att framställning om ersättning icke
blivit gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
föreskrivna tid — i vederbörlig ordning göra ansökning om och förklaras
berättigad till ersättning enligt grunderna för nämnda förordning,
att utgå från och med den dag, då han efter erhållet avsked upphör
att åtnjuta underhåll och vård genom militär myndighets försorg.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 66 höft. (Nr 78—79.)
1
2
Ktmgl. Maj:ts proportion Nr 78,
Ang. ersättning
till
korpralen F.
E. Axelsson.
Utdrag av protokollet över sjöförsvar särenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
februari 1920.
N arv ar ande:
Hane excellens herr statsministern EdéN,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PetrÉN,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna yttrade härefter:
»Uti §§ 1 och 12 av förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, stadgas
följande:
§ 1.
Inträffar under militärtjänstgöring i fred olycksfall, så att tjänsts
görande värnpliktig, volontär vid hären eller någon, som tillhör flottaneller
kustartilleriets stammanskap, varder skadad eller bliver person,
som nu nämnts, skadad under tjänstgöring i krig, utgiver staten ersättning
enligt de i denna förordning stadgade grunder.
3
Kung!. Maj:ts preposition Nr 78.
Dylik ersättning utgiver staten jämväl, om sjukdom med därav
följande skada yppas under eller efter slutad militärtjänstgöring och
tjänstgöringen skäligen kan antagas hava till sjukdomen bidragit.
§ 12.
Göres ej framställning om ersättning i anledning av skada inom
två år efter det skadan yppades eller, där fråga är om ersättning i anledning
av dödsfall, från det döden inträdde, vare rätten till ersättning
förverkad.
Ifrågavarande ersättning utgår från den i § 4Ö mom. 1 värnpliktslagen
omförmälda invalid- och pensionsfond.
I en den 1 juli 1919 dagtecknad skrift har korpralen vid 5:e
matroskompaniet nr 381 Frithiof Evald Axelsson, som är född den 3
oktober 1890, anhållit att, utan hinder av bestämmelsen i ovan återgivna
§ 12 i förordningen den 18 juni 1909, utbekomma ersättning i anledning
av sjukdom, lungtuberkulos, som han ådragit sig under militärtjänstgöring.
Över ansökningen hava utlåtanden avgivits av riksförsäkringsanstalten
den 19 augusti, marinförvaltningen den 9 oktober och statskontoret
den 20 december 1919.
Riksförsäkringsanstalten har därvid yttrat, bland annat, följande:
Med skrivelse den 22 maj 1919 hade av stationsbefälhavaren vid
flottans station i Karlskrona till riksförsäkringsanstalten överlämnats
en av ovanbemälde Axelsson gjord ansökning om ersättnings tillerkännande
för sjukdom, lungtuberkulos, som han skulle hava ådragit sig
under sin militärtjänstgöring; och hade riksförsäkringsanstalten därefter
införskaffat ytterligare utredning i ärendet.
Av handlingarna i ärendet inhämtades, bland annat, att Axelsson
tjänstgjort vid flottan sedan den 1 mars 1909 och fortfarande åtnjöte
underhåll och vård genom militär myndighets försorg ävensom avlöningav
statsmedel, att Axelsson den 4 oktober 1913 kQnstaterats lida av
lungtuberkulos samt att hans framställning om ersättning inkommit till
5:e matroskompaniets expedition den 11 april 1919.
Genom beslut den 13 juni 1919 hade riksförsäkringsanstalten förklarat,
att enär jämlikt § 12 i förordningen den 18 juni 1909 om ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
framställning om ersättning i anledning av skada skulle göras inom
två år, efter det densamma yppats, vid äventyr att rätten till ersättning
vore förverkad, men, så vitt handlingarna i ärendet utvisade, sådan fram
-
4
Kungl. Maj.is proposition Nr 78.
ställning icke blivit av Axelsson gjord inom nämnda tid, riksförsäkringsanstalten
funnit sig icke kunna till prövning upptaga Axelssons ifrågavarande
ersättningsanspråk.
Beträffande orsaken, varför Axelsson icke inom den föreskrivna
preskriptionstiden inkommit med ansökan om ersättning, hade Axelsson,
enligt ett bland handlingarna i ärendet befintligt protokoll, hållet den 5
maj 1919 vid av chefen för underofficers- och sjömanskårerna jämlikt § 11
v nämnda förordning anställd undersökning rörande Axelssons sjukdom,
uppgivit, att han erhållit kännedom om gällande preskriptions bestämmelser
först sedan nämnda tid varit överskriden.
På grund härav ville riksförsäkringsanstalten framhålla, att Axelsson
under hela preskriptionstiden varit i åtnjutande av såväl underhåll och
vård genom militär myndighets försorg som avlöning av statsmedel, och
syntes därför hans uraktlåtenhet att förskaffa sig kännedom om de bestämmelser,
som gällde med avseende å utbekommande av ersättning
enligt nämnda förordning, vara förklarlig.
Riksförsäkringsanstalten ville vidare erinra därom, att i det underdåniga
förslag rörande ändrade bestämmelser angående ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, som av riksförsäkringsanstalten
med biträde av utsedda sakkunniga avgivits den 30
december 1918, förändring i de uti förenämnda kungörelse stadgade
preskriptionsbestämmelser vidtagits sålunda, att preskriptionstiden skulle
i fråga om fast anställd räknas tidigast från det anställningen upphört.
Vad anginge orsakssammanhanget mellan Axelssons militärtjänstgöring
och den sjukdom, varav han lede, hade riksförsäkringsanstalten,
som i ärendet inhämtat yttrande från den hos anstalten anställde
specialisten å lungsjukdomarnas område, med stöd av handlingarna i
ärendet funnit nämnda tjänstgöring skäligen kunna antagas hava till
sjukdomen bidragit.
Med hänsyn till vad riksförsäkringsanstalten sålunda anfört, syntes
det anstalten vara med billigheten överensstämmande, att något understöd
tillerkändes eller utverkades åt Axelsson.
Marin förvaltningen har i sitt utlåtande anfört följande.
Enligt vad handlingarna utvisade syntes graden av den nedsättning
i Axelssons arbetsförmåga, som inträffat på grund av ifrågakomna
sjukdom, och sjukdomens orsakssammanhang med hans militärtjänstgöring
vara av beskaffenhet att berättiga honom till ersättning''
enligt förenämnda förordning. På grund av preskriptionsbestämmelsen
i § 12 av förordningen hade Axelsson förverkat rätt till dylik ersättning,
men, på sätt riksförsäkringsanstalten framhållit, syntes hans uraktlåtenhet
Kungi. Majits proposition Nr 78. 5
att i rätt tid göra framställning om skadeersättning förklarlig, enär
Axelsson, som alltjämt vore anställd vid flottan, efter sjukdomsfallet erhållit
vård och underhåll från flottans myndigheter. Det finge anses
obilligt, att Axelsson efter erhållet avsked på grund av berörda uraktlåtenhet
skulle gå miste om det understöd, vartill han eljest varit berättigad.
På grund härav hemställde marinförvaltningen, det täcktes Kungl. Maj: t.
förklara, att riksförsäkringsanstalten Unge, när Axelsson efter erhållet
avsked upphört att åtnjuta underhåll och vård genom militär mydighets
försorg, till prövning upptaga ansökning av honom om ersättning''
enligt förberörda förordning för ifrågavarande sjukdom utan hinder
därav, att framställning om dylik ersättning icke skett inom tid, som
i § 12 av förordningen vore stadgad.
Statskontoret har anfört, att med hänsyn till vad i ärendet förekommit,
ersättning till belopp, som i förenämnda förordning funnes bestämt,
syntes statskontoret böra beredas Axelsson, ävensom att statskontoret
icke hade annat att erinra mot vad marinförvaltningen i ärendet
föreslagit än att, då berörda förordning tillkommit med riksdagens medverkan,
den föreslagna dispensen från däri meddelad preskription sbestämmelse
syntes böra underställas riksdagens prövning.
Vad i ärendet förekommit synes mig innefatta fullgoda skäl för
att något åtgöres till beredande av understöd åt sökanden, när han
efter erhållet avsked upphör att åtnjuta underhåll och vård genom
militär myndighets försorg. Därvid synes lämpligast, att, såsom sökanden
själv ifrågasatt, medgivande utverkas för honom att, utan hinder av i
förevarande hänseende nu gällande preskriptionsbestämmelse, komma i
åtnjutande av ersättning enligt förenämnda förordning. Till stöd för
den begärda dispensen torde särskilt kunna åberopas, att i lagen den
17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete icke förekomma några
särkilda bestämmelser angående preskription av rätten till ersättning samt
att, såsom riksförsäkringsanstalten åberopat, förslag föreligger om sådan
ändring av nu ifrågavarande preskriptionsbestämmelse, att preskriptionstiden
skulle i fråga om fast anställd räknas tidigast från det anställningen
upphört.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå
riksdagen medgiva,
att korpralen vid 5:e matroskompaniet nr 381 Frithiof Evald
Axelsson må — utan hinder därav att framställning om ersättning icke
blivit gjord inom den i § 12 av förordningen den 18 juni 1909 om
ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring,
Jfepartements
chefen.
6 Kungl. Ma):ts proposition Nr 78.
föreskrivna tid, i vederbörlig ordning göra ansökning om och förklaras
berättigad till ersättning enligt grunderna för nämnda förordning, att utgå
från och med den dag, då han efter erhållet avsked upphör att åtnjuta
underhåll och vård genom militär myndighets försorg.»
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven P. Persson.