Kung!. Maj:Is Proposition Nr 74.

1

Nr 74.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag
om tillägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning
av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse;
given Stockholms slott den 13 februari 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Magt härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag om tillägg till lagen den 30
maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss
annan rörelse.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. Holmquist.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 63 höft. (Nr 74.)

in 20 1

2

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

t

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för
idkande av handel och viss annan rörelse.

Härigenom förordnas, att till lagen den 30 maj 1919 om begränsning
av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse skall fogas en
ny paragraf av nedan angivna lydelse:

16 §.

Erfordras för att förse fartyg med skeppsförnödenheter eller dem,
som yrkesmässigt bedriva saltsjöfiske, med livsmedel eller andra för
fisket behövliga varor eller för tillgodoseende av annat dylikt, särskilt
trängande behov, att den tid, varunder handelsbod må hållas öppen,
bestämmes annorlunda än enligt denna lag är medgivet, äger Konungen
eller den myndighet, Konungen bestämmer, i den omfattning och på de
villkor, som prövas påkallade, meddela eftergift från lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kung!,. Maj. ts Proposition Nr 74.

3

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anförde
chefen för civildepartementet, statsrådet Holmquist:

Genom särskilda remisser har Kungl. Maj:t infordrat yttranden från
socialstyrelsen över vissa till Kungl. Maj:t inkomna framställningar om
sådan ändring i lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för
idkande av handel och viss annan rörelse, att eftergift från lagens tilllämpning
må kunna medgivas i vissa angivna slag av handelsrörelse
eller under särskilda, närmare omförmälda förhållanden. Socialstyrelsen
har numera inkommit med de begärda yttrandena, därvid fogats vissa
av styrelsen infordrade utlåtanden från sammanslutningar, vilkas intressen
beröras av den ifrågasatta lagändringen. Sedermera har även kommerskollegium
avgivit infordrat yttrande i dessa ärenden. Jag anhåller nu
att fä upptaga desamma till behandling.

Enligt nämnda lag, som trätt i kraft den 1 oktober 1919, må handelsbod,
med visst undantag beträffande tiden närmast före julen, ej

Nu gällande
bestämmelser.

4

Kung1. Maj:ts Proposition Nr 74.

hållas öppen för allmänheten å söckendag å förmiddagen före klockan 8
och å eftermiddagen efter klockan 7. I avseende å bod, där handel
idkas med mejeriprodukter och vissa andra därmed jämförliga varor, är
dock stadgat det undantag från nyssnämnda bestämmelse, att sådan
bod må för försäljning enbart av dylika varor öppnas en timme tidigare
och hållas öppen en timme längre än nyss är sagt (1 §).

Beträffande sön- diet'' helgdag gäller såsom allmän regel, att handelsbod
ej å sådan dag må hållas öppen för allmänheten. Mellan klockan 7 och
klockan 10 förmiddagen å sön- eller helgdag må dock bod hållas öppen
enbart för försäljning av mejeriprodukter och dylika varor samt färsk
frukt och levande blommor (2 §).

Från de nu angivna, för landet i dess helhet gällande generella
reglerna kunna med hänsyn till särskilda förhållanden inom viss kommun
vissa undantag medgivas av den myndighet, som utövar kommunens beslutanderätt.
Dylikt beslut erfordrar dock för sin giltighet vederbörande
länsstyrelses fastställelse. Sålunda må beträffande söckendag tiden för
öppethållande utsträckas för stad eller köping med högst en timme på
morgonen och en timme på aftonen och för annan kommun med högst
två timmar på morgonen och två timmar på aftonen (3 § 2 st.). I fråga
om sön- eller helgdag må medgivande lämnas till försäljning av mejeriprodukter
och dylika varor samt färsk frukt och levande blommor
under högst två timmar å tid efter klockan 1 eftermiddagen (3 § 3 st.).

Vidare stadgar lagen förbud mot att under tid, då handelsbod ej
må hållas öppen, från boden utlämna eller försända vara, så framt den
ej är såld å tid, då boden fatt hållas öppen, samt mot att, då försäljning
i handelsbod enligt lagen må avse endast varor av vissa slag,
därifrån utlämna eller försända vara av annat slag, så framt den ej är
såld å tid, då det lagligen kunnat ske (8 § 1 st.).

Slutligen meddelas den bestämmelsen, att under tid, då handelsbod av
visst slag ej må hållas öppen, vara, varmed handel i dylik bod idkas,
ej må annorstädes för allmänheten hållas till salu, med mindre länsstyrelsen
med hänsyn till särskilt förhållande därtill lämnat tillstånd (8 §
2 st.). Detta stadgande avser, enligt vad lagens motiver giva vid handen,
att förhindra för affärsinnehavare, särskilt tobakshandlare, oläglig konkurrens
genom salubjudande efter stängningstid av varor inom- eller
utomhus annorstädes än i handelsbodar (restauranger, kaféer, automater
m. m.).

Framställ- Redan kort efter lagens ikraftträdande hava framställningar inkom ludring''

^ Kungl. Maj:t med begäran om ändringar i lagen. Gemensamt

lagen.

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 74. 5

för alla dessa framställningar är, att i dem göres gällande, att de generella
bestämmelserna icke lämpa sig för alla slag av handel och att
lagen icke lämnar tillräckliga möjligheter till lokala eftergifter från de
allmänna tidsbestämmelserna.

Jag skall nu tillåta mig att redogöra för de särskilda framställningarna
och de yttranden, vartill desamma givit anledning.

Aktiebolaget Petter Månssons Efter•/., som innehar en enligt uppgift
sedan flera årtionden tillbaka i Hälsingborg bedriven affär inom skeppsfournerarbranschen,
har i en till Kungl. Maj:t ingiven, den 29 oktober
1919 dagtecknad skrivelse anfört huvudsakligen följande:

Tillämpningen av § 1 i lagen måste medföra ett nedläggande av
bolagets rörelse åtminstone i den form, den hittills bedrivits. Bolaget
levererade skeppsförnödenheter huvudsakligen till fartyg, som för provianteringsändamål
anlöpte Hälsingborgs redd. Dess affär måste därför
för att fylla sitt ändamål vara tillgänglig dygnet om och vakt från
affärens sida måste såväl dag som natt hållas å kajerna. Affären hade
visserligen hittills icke i vanlig mening varit öppen efter klockan 6 e. m.,
utan endast tillgänglig för leverans av skeppsförnödenheter till fartyg å
redden eller i hamnen. De köp, som inom affären ägt rum efter klockan
6 e. m., hade avslutats inom stängda dörrar och på intet sätt varit
ägnade att i förhållande till utomstående väcka någon uppmärksamhet.
Därest fartyg, som anlöpte Hälsingborg för provianteringsändamål, icke
kunde erhålla proviant efter den bestämda stängningstiden, skulle de bliva
tvungna att ligga stilla under natten i avbidan på affärernas öppnande,
vilket skulle komma att tillskynda sjöfarten avbräck. Det läge därjämte
nära till hands, att fartyg, för att undvika dylik väntan, i stället anlöpte
Hälsingör för att där erhålla sina förnödenheter. De danska
affärerna vore nämligen alltjämt tillgängliga dygnet om. Tillämpningen
av lagen skulle innebära ett frånträdande av den ståndpunkt, statsmakterna
intagit till föreliggande fråga genom förordningen den 18 september
1874 angående frilager för proviantering av fartyg i Öresund, i
vars ingress uttalades, att ändamålet med de däri givna bestämmelserna
vore ett undanröjande av de hinder, som gällande tullförfattningar ansåges
lägga i vägen för svenska vid Öresund belägna handelsplatsers deltagande
i den rörelse, som försåge den genom sundet passerande handelsflottan
med proviant och andra förnödenheter. Den sålunda intagna ståndpunkten
hade i förordningen om frilager den 20 december 1912 givits
en mycket vidsträckt tillämpning. — De i Malmö och Landskrona verk -

Skepps fournerar rörelee.

6

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

Yttranden.

samma skeppsfournerarfirmorna arbetade i huvudsak under ensartade förhållanden
med de i Hälsingborg varande.

På grund av det anförda hemställdes, att Kungl. Maj:t ville föranstalta
sådan ändring av ifrågavarande lag, att åtminstone de i Malmö,
Landskrona och Hälsingborg befintliga skeppsfournerarfirmorna måtte
kunna få bedriva sin rörelse under samma former och villkor som hittills.

Till stöd för sin hemställan åberopar bolaget ett uttalande av ordföranden
och vice ordföranden i Hälsingborgs sjöfartsförening.

Vidare hava stadsfullmäktige i Hälsingborg i skrivelse den 26 november
1919 gjort en av magistraten därstädes tillstyrkt framställning
av i huvudsak samma innehåll som nyssnämnda bolags. Stadsfullmäktige
hava därutöver framhållit, att även kolimportörerna i Hälsingborg genom
nedläggande av eller inskränkning i skeppsfournerarrörelsen skulle lida
stort avbräck, enär dessa importörer hittills i stor utsträckning levererat
bunkerskol till de ångfartyg, vilka i provianteringssyfte anlöpte Hälsingborg.
Under åren närmast före världskriget hade kolhandelsfirmorna i
staden till de densamma anlöpande ångfartygen levererat cirka 50,000
ton bunkerskol årligen.

Sveriges köpmannaförbund anser, att lagen blivit ett ödesdigert hinder
för bedrivande av skeppsfournerarrörelse, mest betänkligt i gränsområden
med hänsyn till konkurrens från utlandet. Förbundet instämmer därför
i yrkandet om undantagsbestämmelser med begränsning till affärer av
ifrågavarande slag under förutsättning, att öppethållande i vanlig bemärkelse
av butik icke får förekomma och att affären sålunda efter den
nu lagstadgade stängningstiden endast får vara tillgänglig för leverans
av skeppsförnödenheter till fartyg i hamn eller å redd.

Sveriges redareförening finner det särskilt av nationalekonomiska skäl
önskvärt att i fall som det förevarande, då lagen kan påvisas bliva till
avsevärt förfång för svenska näringsidkare, densamma modifieras. Bolagets
ansökan tillstyrkes därför.

Sveriges fartyg sbefäls förening vitsordar till fullo riktigheten av bolagets
uppgifter angående uppkomna olägenheter samt framhåller, att
ifrågavarande svenska affärer hittills bedrivits i mycket stor omfattning.
Hå ett undantag i förevarande hänseende icke skulle motverka lagens
huvudändamål, tillstyrkes bolagets framställning.

Riksförbundets av affärsanställda förvaltningsutskott anser de av bolaget
uppgivna förhållanden motivera ett undantag för denna handelsgren,
därvid emellertid särlagstiftningen för undvikande av illojal konkurrens
bör omfatta hela näringsgrenen. Utskottet förutsätter dock, att arbets -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

1

tiden för de i ifrågavarande affärer anställda biträdena ordnas på tillfredsställande
sätt samt att de erhålla skälig ersättning för övertidsarbete.

Svenska handelsar betar e förbundet finner, att ett bifall till bolagets
framställning icke skulle komma att bliva ofördelaktigt för biträdena
eller verka såsom illojal konkurrens för övriga handlande i närheten,
samt förordar bifall till framställningen.

Socialstyrelsen: De till stöd för bolagets framställning åberopade

förhållanden måste tillmätas sådan betydelse, att åtgärder såvitt möjligt
böra vidtagas för tillgodoseende av framställningens syfte. Några avsevärdare
olägenheter med hänsyn till lagstiftningens effektivitet torde, i
betraktande bland annat av det relativt ringa antal handelsföretag, som
härav skulle beröras, ej heller behöva befaras uppkomma genom ett dylikt
tillmötesgående. Socialstyrelsen, som samtidigt yttrar sig om och
förordar beaktande av vissa i det följande berörda framställningar om
ändring i lagen för möjliggörande av försäljning vid Västkusten av
livsmedel m. m. till fiskare, anser de föreliggande frågorna böra lösas
gemensamt. För styrelsens förslag i sådant hänseende skall här nedan
redogörelse lämnas.

Till kommerskollegii över förevarande framställningar avgivna yttrande,
vilket avser jämväl frågan om undantag från lagen i och för fiskares
förseende med förnödenheter, återkommer jag i det följande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför i en till Kungl. Maj:t Försäljning »v
ingiven, den 25 november 1919 dagtecknad skrivelse, efter att hava erinrat
om bestämmelserna i förevarande lag, följande: fiskare.

»Den ram, inom vilken jämkningar i tiden för öppethållande är möjlig, är
icke tillräckligt vid med hänsyn till fiskarbefolkningens behov under den tid
vintersillfisket pågår eller från och med den 1 oktober till och med den 31 mars.

Det torde endast mera sällan inträffa, att ett fiskelag har tillfälle att anlöpa
hemorten mellan varje gång fångst föres i land. I regel gå sillfiskarena från
fångstplatsen, som måhända är belägen 8 ä 10 timmars väg från hamn, med sina
båtar direkt till de orter, där sillauktioner äga rum eller avsättning eljes plägar
ske, för närvarande Yarberg, Göteborg, Kalvsund, Marstrand, Mollösund, Smögen
och Gravarne. Å dessa orter kunna fiskarena lämpligen icke hava förråd upplagda;
de äro därför merendels hänvisade att anskaffa proviant, fotogen och smörjoljor
i handelsbodarna å dessa orter, helst de med hänsyn till det begränsade utrymmet
ombord endast kunna hava förråd för några få dagar. Icke sällan komma de in
till hamn efter klockan 9 på aftonen, stundom betydligt senare. För att i händelse
av lämplig väderlek icke försumma ett gott fisketillfälle måste de ofta nog gå
till havs vid 4- eller 5-tiden på morgonen.

Enligt 8 § i lagen må vara från handelsbod utlämnas eller försändas, så
framt den är såld å tid, då boden fått hållas öppen. Det skulle måhända kunna
ifrågasättas, att fiskarena med tillämpning av detta stadgande skulle kunna på

8

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

eu gång inköpa ett större förråd av varor i viss bod och träffa avtal med bodens
ägare om varornas utlämnande å för fiskarena läglig tid. Ett dylikt förfaringssätt
låter sig emellertid icke genomföras, enär sillfisket är i hög grad rörligt och
fiskarena nödgas gå in med sina fångster än till den ena hamnen än till den andra.

Med nu gällande lagstiftning blir det sålunda för sillfiskarena ofta omöjligt
att med iakttagande av lagens bestämmelser från handelsbodarna komplettera
sina förråd, därest de icke kvarligga i hamn till sådan tid på morgonen, att
dagens gynnsamma fisketillfälle måhända gått förlorat.

Till länsstyrelsen hava också inkommit flera framställningar om utverkande
av ändringar i nu ifrågavarande stadganden. Sålunda hava fiskare från skilda
platser inom länet, enligt uppgift representerande ett antal av 2,000 .personer,
samlade till möte i Anliolts hamn, gjort hemställan i sådant syfte. Aven från
andra håll hava liknande ansökningar gjorts.

Beträffande sättet för undanröjande av här avsedda olägenheter kunna givetvis
olika utvägar tänkas. Det kunde synas som det enklaste sättet vore att, beträffande
kommunerna vid kusten inom Hallands samt Göteborgs och Bohus län,
medgiva de kommunala myndigheterna rätt att under vintersillfiskesäsongen utsträcka
tiden för öppethållande av handelsbodar ytterligare ett par timmar på
kvällarna. Det lärer emellertid icke alltför sällan inträffa, att fiskarena inkomma
till hamnplatsen först vid elvatiden eller senare, exempelvis en lördagskväll, för
att åter avsegla långt före klockan 5 på måndagsmorgonen. Om också åtskilligt
vore vunnet med en lagändring av antydd innebörd, skulle dock gång efter annan
fall förekomma, då lagen beredde allvarliga hinder i fiskarenas näring.

Eiskeriintendenten i västra distriktet, från vilken länsstyrelsen infordrat
yttrande, har för sin del föreslagit sådan ändring i lagen, att Kungl. Maj:t eller
länsstyrelsen må erhålla rätt att meddela undantag under sillfiskesäsongen 1 oktober—31
mars från lagens stadganden, när det gäller försäljning av proviant,
oljor och andra utrustningsartiklar till fiskare. En på sådant sätt konstruerad
undantagsbestämmelse, vilken givetvis skulle tillfredsställa behovet, synes dock
stå i mindre god överensstämmelse med de principer, efter vilka lagen är byggd.

Länsstyrelsen anser för sin del bäst, att i 15 § bland undantagen från lagens
tillämpning upptages försäljning av livsmedel och andra för fiske nödiga utrustningsartiklar,
som å kustort inom Hallands samt Göteborgs och Bohus län äger
rum till fiskare under tiden från och med den 1 oktober till och med den 31
mars. Önskvärt vore, att en dylik lagändring snarast möjligt kunde träda i kraft.»

På grund av vad sålunda anförts hemställer länsstyrelsen, att Kungl.
Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag till ändring av ovan angivet
innehåll i lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och
viss annan rörelse.

Länsstyrelsen i Hallands län har i skrivelse den 1 december 1919
gjort en hemställan av väsentligen samma innehåll som länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län, dock att förstnämnda länsstyrelses förslagblott
avser Hallands län och tiden 1 oktober—1 mars.

Länsstyrelsen bifogar en den 13 november 1919 till länsstyrelsen
inkommen skrivelse från fiskare från skilda platser i Bohuslän, enligt
uppgift representerande ett antal av 2,000 personer, i vilken skrivelse

1)

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 74.

hemställes, att eu handlande i Varberg måtte berättigas att till fiskarena
försälja förnödenheter, såsom proviant, fotogen och smörjolja, vid den
tid, då fiskarena inkomma i hamn.

I yttrande över denna skrivelse framhåller magistraten i Varberg
såsom uppenbart, ej blott att enligt lagen möjlig utsträckning av försäljningstiden
för proviant och oljor bör ske utan även att medgiven
utsträckning under endast en timme på kvällen är alldeles otillräcklig.

Stadsfullmäktige i Varbei''g hava den 20 november 1919 fattat beslut
om rätt för samtliga handlande i staden att utöva försäljning av brännoch
smörjoljor under den längre försäljningstid, som medgivits i 3 § i
omförmälda lag, varemot stadsfullmäktige funnit sig icke kunna mot
stadgandet i 4 § i lagen bevilja en av eu viss handelsfirma i Varberg
gjord ansökan om öppethållande av butik i ändamål att förse fiskebåtar
och fartyg i stadens hamn med proviant. Samtidigt hava stadsfullmäktige
uttalat sig för sådan ändring av lagen, att lättnader kunde beredas
vid tillhandahållande av födoämnen samt smörj- och brännoljor åt
fiskare och andra sjöfarande ävensom beträffande dylika oljor åt motorägare.

Magistraten i Varberg instämmer i detta uttalande. Länsstyrelsen i
Hallands län åberopar såsom yttrande över detsamma sin i det föregående
omnämnda framställning.

Socialstyrelsen anser det ej kunna bestridas, att lagen för fiskarbefolkningen
under den brådare fisketiden kan medföra betydande olägenheter.
Ehuru ett tillmötesgående av fiskarbefolkningens ifrågavarande
önskemål torde innebära ett i viss mån mer betänkligt avsteg från lagen
än ett undantag i avseende å skeppsfournerarverksamhet, anser sig styrelsen
böra förorda beaktande jämväl av de utav förutnämnda länsstyrelser
gjorda framställningar. Styrelsen, som samtidigt yttrar sig
över den i det föregående berörda, av Aktiebolaget Petter Månssons
Efterf. gjorda hemställan, anför vidare:

»För lösandet av de frågor, som bär föreligga och vilka synas helst böra
lösas gemensamt, torde två vägar vara att välja på. Antingen kunna, såsom av
länsstyrelserna förordas, de fall, som åsyftas i framställningarna, direkt undantagas
från lagens tillämpning'', eller ock låter det tänka sig, att i lagen intages ett
bemyndigande för Kungl. Maj:t eller annan myndighet att under vissa förutsättningar
medgiva undantag från nämnda tillämpning. Gent emot det förra tillvägagångssättet
torde kunna invändas, att ett direkt i lagen givet undantag ej
gärna kan så noga bestämmas, att det ej kan giva anledning till avvikelser i
större omfattning, än som är nödvändigt och från lagstiftarens sida varit avsett.
Av förhållandena i olika fall motiverade villkor kunna ej heller förbindas med
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 63 käft. (Nr 74.) m so 2

Y ttrande.

Yttranden.

10

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 74.

undantagets tillgodonjutande, och skulle undantaget giva anledning till missbruk,
kunna desSa måhända icke undanröjas annat än genom en ny lagändring. Nu
anförda skäl måste med hänsyn till ifrågavarande lagstiftnings effektiva upprätthållande
anses så betydelsefulla, att styrelsen icke kan tveka att förorda det
senare av här berörda tillvägagångssätt.

I detta sammanhang må omnämnas, att styrelsen under sitt förberedande
arbete för lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan
rörelse hade under övervägande att i sitt lagförslag upptaga jämväl en bestämmelse,
som skulle giva Kungi. Maj:t ett generellt bemyndigande att bevilja
undantag från lagen. Av erfarenhet från annan lagstiftning på det sociala området
att döma och med hänsyn tagen till det synnerligen vidsträckta och växlande
verksamhetsområde, som lagen skulle omfatta, syntes det nämligen styrelsen
sannolikt, att fall skulle kunna förekomma, då lagens tillämpning skulle medföra
omotiverade och betänkliga olägenheter. Styrelsen hade emellertid ej några fall
att anföra till stöd för sin berörda uppfattning, och fick med hänsyn därtill
tanken på en dylik bestämmelse förfalla. Förevarande framställningar, som
antagligen komma att efterföljas av andra måhända lika befogade, hava givit
styrelsen anledning att återupptaga och söka förverkliga berörda tanke.»

I överensstämmelse med vad sålunda anförts förordar socialstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen förslag till sådan ändring
av lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan
rörelse, att till lagen fogas en ny paragraf av väsentligen följande
innehåll:

16 §.

Skulle med hänsyn till särskilt förhållande tillämpningen av denna
lag å visst eller vissa företag förorsaka synnerlig olägenhet, må, i andra
fall än som avses i 8 § andra stycket, Konungen eller den myndighet
Konungen förordnar, i den mån så prövas påkallat, meddela eftergift
från lagens tillämpning.

Kommerskollegium anser, i likhet med socialstyrelsen, de framställningar,
som avse skeppsfournerarverksamhet och fiskares förseende med
erforderlig utrustning, förtjänta av beaktande. Som det emellertid framdeles
torde kunna visa sig erforderligt att jämväl i andra fall — de må
vara med de nyssnämnda jämförbara eller icke — meddela dispens från
berörda lags bestämmelser, anser sig kollegium kunna tillstyrka införande
i lagen av bestämmelse om i viss mån generell rätt för Kung!. Maj:t
eller den myndighet, Kungl. Maj:t därtill förordnar, att meddela eftergift
från lagens tillämpning. Kollegium finner sig därvid kunna i huvudsak
förorda det av socialstyrelsen upprättade förslaget till stadgande i ämnet.
Härvid har kollegium utgått från, att en dylik dispensbestämmelse, därest
den erhölle en alltför begränsad avfattning, givetvis kunde komma att
nödvändiggöra ytterligare ändring i lagen. Kollegium funne det även

II

Kung!. Maj:fs Proposition Nr 74.

bättre, att vederbörande, i händelse av verkligt behov, genom anlitande
av dispens kunde erhålla vissa lättnader vid lagens tillämpning, än att
de i en omfattning, som kunde komma i strid mot lagens syfte, begagnade
sig av den utväg, som funnes anvisad i lagens 8 § törsta stycket.

I skrivelse den 9 oktober 1919 har länsstyrelsen i Södermanlands
län anfört, att från idkare av minuthandel med eldfarliga oljor av första
klass till länsstyrelsen inkommit ansökningar om tillstånd att såväl
söckendagar å tider, då handel enligt ovannämnda lag eljest ej vore
tillåten, som även å sön- och helgdagar till innehavare av motorfordon
från sina förråd eller upplag av eldfarliga oljor få utlämna och försända
bensin och andra motorförnödenheter. Efter eu erinran om lagens stadganden
om utsträckning av tiden för handel å söckendagar och å helgdagar,
ifrågasätter länsstyrelsen, huruvida med bestämmelserna i 8 § i
lagen avsetts att tillerkänna länsstyrelsen befogenhet att lämna sålunda
begärda tillstånd, i all synnerhet som säljare av bensin i en stor del
fall förvarade bensinen i samma gård, där de utövade handel och ej
»annorstädes». Särskilt för trafikanter med automobiler och motorcyklar
men även för motorbåtstrafiken förelåge ett verkligt behov att såväl å
sön- och helgdagar som söckendagar samt utan begränsning till vissa
timmar av dagen kunna förskaffa sig erforderligt motorbränsle. Det
syntes länsstyrelsen för den skull lämpligast, att till 15 § i lagen tillädes
en bestämmelse om att från tillämpning av stadgandena i lagen undantoges
försäljning av motorbränsle och möjligen även andra motorförnödenheter.
I avbidan på att en sådan lagbestämmelse till äventyrs komme
till stånd skulle det emellertid vara av synnerligen stor betydelse att
från Kungl. Maj:t erhålla förklaring, huruvida länsstyrelserna med stöd
av 8 § i lagen kunde anses äga befogenhet att bifalla ansökningar av
ovan angiven innebörd.

Kungl. automobilklubbens styrelse förordar, med fullt instämmande i
länsstyrelsens uttalande, sådana tilläggsbestämmelser till lagen, att möjligheter
därigenom beredas ej mindre automobil- och mot»rcykeltrafi ken än
även motorbåtstrafiken att jämväl å söndagar täcka sitt behov av förbrukningsartiklar,
i främsta rummet motorbränsle och smörjoljor samt
även andra förnödenheter, såsom gummiringar, karbid för belysningsändamål
och dylikt.

Sveriges köpmannaförbunds arbetsutskott anser, att ett bifall till länsstyrelsens
förslag skulle verksamt betjäna såväl allmänhetens som handelsidkarnas
intressen, varför utskottet för sin del understödjer förslaget.

Försäljning
av motorbränsle
m. m.

Yttranden.

12

Kungl. Maj.ts Proposition Nr 74.

Riksförbundets av affärsanställda förvaltningsutskott anför angående
det av länsstyrelsen ifrågasatta undantaget från lagens bestämmelser
huvudsakligen följ ande:

Utskottet anser för sin del, att det icke föreligger verkligt skäl för ett sådant
undantag, då ifrågavarande varors tillhandahållande utöver lagstadgad tid till
största delen endast skulle tjäna nöjesändamål. I allmänhet måste det anses
oklokt att medgiva några som helst undantag beträffande lagens tillämpning, då
härigenom alltid (i större eller mindre grad) lämnas tillfälle till illojal konkurrens.
Genom ett undantag av här ifrågavarande slag skulle en stor del av inom handeln
anställd personal komma att intaga en missgynnad ställning gentemot övriga
anställda, då ju deras arbetstid praktiskt taget skulle kunna utsträckas över
dygnets alla timmar.

Då utskottet anser, att en lag, avsedd att begränsa tiden för salubodars
öppethållande, för att vara verkligt effektiv måste omfatta alla slag av butiker
eller försäljningsställen, oberoende av deras karaktär, kan utskottet icke tillråda
en åtgärd, som i sig innebär ett delvis upprivande av gällande lag, varigenom
äventyras, att vissa köpmän på ett illojalt sätt komma att begagna sig av den
lucka, som här uppstår.

Beträffande speciellt landsbygden, där ju i allmänhet icke finnas några
specialaffärer för vissa varuslags försäljning, utan flera olika grupper av varor
tillhandahållas i samma affär, skulle genom ett sådant undantag mycket stora
svårigheter uppstå för ett kontrollerande av lagens efterlevnad.

Utgående ifrån att nu gällande butikstängningslag tillkommit i främsta
rummet för att garantera den inom minuthandeln anställda personalen en rimlig
arbetstid, ser utskottet enbart däri, att genom medgivande av vissa undantag
från lagens tillämpning detta syftemål delvis förfelas, ett tillräckligt skäl för ett
ställningstagande emot ett dylikt medgivande.

Utskottet får därför i anledning av här ovan framförda synpunkter yrka ett
bestämt avslag på den av länsstyrelsen gjorda framställningen.

Socialstyrelsen yttrar i denna del följande:

»Länsstyrelsen synes i första hand önska från Kungl. Maj:t erhålla förklaring,
huruvida länsstyrelserna enligt 8 § i nämnda lag kunna anses befogade att åt
idkare av minuthandel med eldfarliga oljor av första klass bevilja tillstånd att å
tider, då handel enligt lagen eljest icke är tillåten, till innehavare av motorfordon
från sina förråd eller upplag av eldfarliga oljor utlämna och försända bensin och
andra motorförnödenheter. Enligt styrelsens förmenande torde lagens uttryckssätt
icke gärna medgiva beviljande av tillstånd till försäljning av ifrågavarande
varor från upplag eller förråd inom samma fastighet, där själva handelsboden är
belägen. Beträffande sådan försäljning å annan plats kunde formellt sett tillstånd
visserligen ifrågakomma, men tydligtvis skulle ett dylikt förfarande, då tillstånd
väl måste lämnas utan avsevärdare begränsning, knappast motsvara lagens fordran
på ett »särskilt förhållande» såsom motiv för länsstyrelsens åtgärd. Uppenbart
torde även vara, att ett tillvägagående av nyss berörda innebörd ej skulle väl
överensstämma med lagens mening. Annorlunda skulle saken måhända ställa
sig, om fråga endast vore om ett antal lämpligt fördelade, av någon intresserad
sammanslutning anordnade depåer av motorförnödenheter.

13

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

I fråga om länsstyrelsens förslag, att genom ett tillägg till 15 § från lagens
tillämpning skulle undantagas försäljning av motorbränsle och möjligen även andra
motorförnödenlieter, har styrelsen den uppfattningen, att dessa varor icke kunna
tillerkännas Sådan nödvändighet och betydelse, att åt dem, framför livsmedel och
andra livsförnödenheter, bör beredas någon undantagsställning. För övrigt torde
det för innehavare av motorfordon med någon förtänksamhet ej behöva möta någon
större svårighet att på förhand förskaffa sig erforderligt förråd av motorbränsle
och andra motorförnödenheter — erinras må i detta sammanhang om möjligheten
att under försäljningstid beordra varor till leverans under tid, då bod skall
hållas stängd. Framhållas må även, att ett sådant undantag, då ifrågavarande
förnödenheter äro föremål för eu omfattande handel, oftast tillsamman med andra
varor, sannolikt för handelsbiträdeskåren och lagens effektivitet skulle medföra
betänkliga verkningar.»

I enlighet med vad här anförts hemställer socialstyrelsen, att länsstyrelsens
framställning icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts
åtgärd.

Kommerskollegium anser, i likhet med socialstyrelsen, förevarande
framställning icke vara förtjänt av beaktande.

I skrivelse den 10 november 1919 hava Knut Ljungblom m. fl.
frukthandlare i Stockholm anfört huvudsakligen följande: På samman träde

den 31 oktober 1919 hade Stockholms frukthandlare enhälligt
beslutat uttala en protest mot ovannämnda lag, vilken hotade att ruinera
en stor del av denna kår, särskilt de mindre utövarna av denna näring,
vilka genom lagstiftningen ifråga kommit i en mindre gynnsam situation.
Det vore inkonsekvent, att frukt- och konfektaffärerna skulle hållas
stängda, under det försäljning av frukt och konfekt m. m. vore tillåten
på teatrar, biografer och restauranger m. fl. platser. Efter gjorda beräkningar
försåldes ensamt i Stockholm efter lagens ikraftträdande 50,000
kg. mindre frukt per vecka än förut, och fruktaffärernas inkomster hade
minskats med, lågt räknat, 30 procent. Den minskade omsättningen
komme att inverka ofördelaktigt på frukthandeln i landet. En stor del
av allmänheten avvändes så småningom från konsumerandet av frukt.
Frukthandlarnas önskemål kunde utan risk tillmötesgås, enär endast ett
fåtal av fruktaffärerna sysselsatte biträden, i varje fall i långt mindre
grad än kaféer och restauranger. Frukthandlarna ville på det kraftigaste
vända sig mot den av de lokala myndigheterna ifrågasatta ytterligare
inskränkningen av affärstiden till kl. 6 e. m. Därest sådan inskränkning
vore nödvändig, vore det för frukthandlarna förmånligare att avstå tiden
kl. 8—9 f. m. men däremot få hålla affärerna öppna till kl. 7 e. m.
I Amerika, England och en del andra länder intoge fruktaffärerna en
långt gynsammare ställning än i vårt land. Med stöd av det anförda

Frukthandel.

14

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

Yttra* den.

hemställdes om åtgärders vidtagande för att frukthandlarnas affärstid
finge utsträckas lördagar och dagar före helgdagar till kl. 8 e. m. samt
sön- och helgdagar till kl. 9—11 f. m., 1—6 och 7—9 e. m.

Sveriges köpmannaförbund finner de i den nu refererade skrivelsen
andragna skälen för ett undantag från lagens bestämmelser för frukthandlarbranschen
icke vara tillräckligt bärande. Tidigare erfarenhet
hade tillfullo visat, att frukthandlarnas verksamhetsområde delvis sammanföll
e med en del övriga branschers, för vilka utsträckt öppethållande av
affärerna nu icke ifrågasatts eller ens rimligtvis kunde begäras. Ett
undantag för frukthandlarna skulle därför bliva en orättvisa mot dessa
senare branscher. Allmänheten skulle mycket snart lära sig att göra
jämväl sina inköp av frukt och andra branschens artiklar på den tid,
som nu vore lagstadgad för övriga varor.

Riksförbundets av affarsanställda förvaltningsutskott åberopar beträffande
förevarande framställning sitt i det föregående refererade yttrande över
länsstyrelsens i Södermanlands län här ovan omförmälda skrivelse. Då
utskottet ej anser tillräckliga skäl föreligga för den nu ifrågavarande
framställningen, avstyrkes densamma.

Svenska handelsarbetareförbundet framhåller, att frukt- och konfektyraffärerna
under de senaste åren börjat tillhandahålla alla slags mat- och
specerivaror och sålunda blivit fullständiga konkurrenter till de egentliga
matvara- och speceriaffärerna. Under sådana förhållanden vore det orättvist
mot de sistnämnda att göra undantag för frukt- och konfektyrhandlarna
i fråga om butikstängningen, varför den gjorda framställningen
avstyrktes.

Socialstyrelsen påpekar, att den åsyftade utsträckningen av affärstiden
i viss mån, nämligen i vad anginge tiden till kl. 8 e. m. å lördagar
samt under två timmar efter kl. 1 e. m. å sön- och helgdagar, enligt
3 § i lagen om begränsning av tiden för idkande av handel och viss
annan rörelse torde kunna komma till stånd på sätt i 5 § av samma lag
medgåves, det vill säga genom beslut av stadsfullmäktige med fastställelse
av överståthållarämbetet. Styrelsen anför vidare följande:

»Ett tillmötesgående från Kungl. Maj:ts sida av förevarande framställning
skulle utmynna i proposition till riksdagen om vissa ändringar i nämnda lag.
För en sådan åtgärd förefinnas enligt styrelsens mening icke tillfyllestgörande
skäl. Otvivelaktigt skulle också ändringar av berörda innebörd te sig betänkliga
med hänsyn till den konkurrens, som råder mellan fruktaffärerna och en del
andra handelsbodar, särskilt speceributikerna.»

I enlighet härmed hemställer socialstyrelsen, att förevarande framställning
icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

15

Kung!. Maj. ts Proposition Nr 74.

Icke heller kommerskollegium finner den nu ifrågavarande framställningen
vara förtjänt av beaktande.

Vid övervägande av vad i dessa ärenden förekommit finner jag, i Departelikhet
med socialstyrelsen, att de förhållanden, under vilka skeppsfournerarverksamhet
och försäljning av förnödenheter vintertiden till fiskare å västkusten
bedrivas, äro så egenartade och de olägenheter, med vilka lagens
tillämpning å dylik verksamhet äro förenade, så avsevärda, att ett verkligt
behov föreligger att, där sådant låter sig genomföra, särskilda undantag
från lagens bestämmelser göras för utövare av dylik rörelse. Däremot
är jag, ävenledes i likhet med socialstyrelsen, av den uppfattning, att
för de övriga framställningarna om undantag Irån tidsbestämmelserna i
lagen, nämligen dem, som avse motorinnehavares förseende med motorbränsle
m. in. samt frukthandel, icke åberopats sådana skäl, att dylika
undantag beträffande dem skulle kunna anses motiverade. _ Vad motorinnehavarna
angår, är jag ense med socialstyrelsen därutinnan, att de
höra utan svårighet med tillämpning bl. a. av lagens bestämmelser om
rätt till leverans under tid, då handelsbod skall hållas stängd, av varor,
som rekvirerats under medgiven försäljningstid, kunna få sina intressen i
förevarande hänseende inom rimliga gränser tillgodosedda. Beträffande
tolkningen av 8 § i lagen är jag jämväl av samma uppfattning som
socialstyrelsen. I fråga om de av frukthandlarna framställda önskemål
kunna desamma med stöd av lagens nuvarande bestämmelser delvis vinna
beaktande, i det på vederbörande kommunala myndighet och länsstyrelse
beror, huruvida frukthandel må hållas öppen å lördagar till klockan 8 e. m.,
såsom i förevarande framställning begärts, och å sön- och helgdagar ett
par timmar efter klockan 1 e. m.

Vad angår sättet för tillmötesgående av de beträffande skeppsfournerarverksamhet
och fiskares förseende med förnödenheter framställda
önskemål synas visserligen beaktansvärda skäl kunna anföras för bada
de av socialstyrelsen ifrågasatta utvägarna. Emellertid torde den av
styrelsen föreslagna bestämmelsen, enligt vilken Kungl. Maj:t eller av
Kungl. Maj:t förordnad myndighet skulle, där tillämpningen av lagen
å visst eller vissa företag skulle med hänsyn till särskilt förhållande
förorsaka synnerlig olägenhet, äga meddela eftergift från lagens tillämpning,
vara alltför allmänt avfattad och ägnad att framkalla ett mycket
stort antal dispensansökningar, som icke utan eftergivande i väsentlig
man av lagens syfte skulle kunna vinna bifall. Å andra sidan synes
det icke vara uteslutet, att det framdeles skall visa sig önskvärt att,
jämväl i avseende å andra fall, jämförliga med de båda i det föregående

16 Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

såsom särskilt beaktansvärda framhållna, kunna medgiva undantag från
lagens bestämmelser.

En lämplig medelväg synes mig vara att i lagen angiva, att för tillgodoseende
av de av mig i det föregående angivna eller andra dylika, särskilt
trängande behov eftergift från lagens bestämmelser skall kunna av Kungl.
Magt eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer meddelas. Vid bestämmande
av eftergiftens omfattning bör hänsyn tagas till olika näringsgrenars
olikartade förhållanden. Det ligger i sakens natur, att eftergift icke annat
än undantagsvis bör avse enstaka företag utan i allmänhet de till viss
näringsgren hörande företag inom landet i dess helhet eller åtminstone
sådana företag inom viss del av landet. Ett motsatt förfarande skulle
lätt kunna leda till ett obehörigt gynnande av det ifrågavarande företaget
på bekostnad av andra företag inom samma näringsgren, för vilka
liknande undantag ej ifrågakommer. Däremot skulle, med hänsyn till
särskilda förhållanden, eftergift kunna inskränkas att avse del av året.
Eftergift skulle vidare endast meddelas, där sådant kunde ske utan att
i avsevärd mån inverka menligt på den i företagen i fråga anställda
personalens arbetsförhållanden. Till förebyggande av sådan ogynnsam
konsekvens skulle för övrigt eftergifts beviljande, där så prövades erforderligt,
kunna förbindas med villkor om lämpliga raster för personalen
eller dylikt i överensstämmelse med vad redan finnes stadgat i 4 §
i lagen i avseende å undantag från dess stadganden genom beslut av
kommunal myndighet.

Faran av en alltför extensiv tolkning av en undantagsbestämmelse
av det innehåll här blivit ifrågasatt lärer få anses jämförelsevis ringa,
om tillämpningen därav anförtros åt Kungl. Maj:t eller den centrala
myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer.

Åtskilliga skäl tala utan tvivel för lämpligheten av att rätten att
bevilja eftergift, varom nu är fråga, förbehålles Kungl. Maj:t. .Men det
synes å andra sidan skäligen kunna ifrågasättas, om icke denna rätt
skulle med lika stor trygghet kunna anförtros åt annan .central myndighet,
som besitter speciell sakkunskap på hithörande områden. Jag syftar
härvid på socialstyrelsen eller arbetsrådet. Den sistnämnda myndighetens
verksamhet inom området för en närstående lagstiftning, nämligen om
arbetstidens begränsning, gör densamma utan tvivel väl skickad att
handhava jämväl uppdraget att meddela eftergift enligt den nu ifrågasatta
bestämmelsen i förevarande lag, vilken genom att stadga maximitid,
varunder handelsbiträdena få tagas i anspråk för kundernas betjänande,
indirekt ordnar eller åtminstone lägger grunden för ett ordnande av de
anställdas arbetsförhållanden. Åven socialstyrelsen, som bland annat i -

17

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 74.

egenskap av yrkesinspektionens chefsmyndighet äger meddela eftergift
från vissa bestämmelser inom arbetarskyddslagstiftningens område, skulle
lämpligen kunna erhålla det här ifrågavarande uppdraget. Jag är icke
beredd att nu taga slutlig ståndpunkt i denna fråga utan förordar den
anordningen, att rätten att meddela undantag från lagens bestämmelser
uppdrages åt Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer,
så mycket hellre som, därest uppdraget skulle anses böra lämnas åt
arbetsrådet, formella betänkligheter resa sig mot att i denna lag införa
bestämmelse härom, eftersom arbetsrådet tills vidare har endast provisorisk
karaktär.

I enlighet med i det föregående angivna grunder har jag låtit inom
civildepartementet utarbeta förslag till lag om tillägg till lagen den 30
maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss
annan rörelse.

Departementschefen uppläste härefter det ifrågavarande lagförslaget,
vilket var av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, och hemställde,
att lagrådets utlåtande över förslaget måtte, för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamål, inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall.

Ur protokollet:

Cour. Falkenberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 63 käft. (Nr 74.)

m 20 3

18

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

Bilaga.

Förslag;

till

Lag

om tillägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av tiden för
idkande av handel och viss annan rörelse.

Härigenom förordnas, att till lagen den 30 maj 1919 om begränsning
av tiden för idkande av handel och viss annan rörelse skall fogas en
ny paragraf av nedan angivna lydelse:

16 §.

Erfordras för att förse fartyg med skeppsförnödenheter eller dem,
som yrkesmässigt bedriva saltsjöfiske, med livsmedel eller andra för
fisket behövliga varor eller för tillgodoseende av annat dylikt, särskilt
trängande behov, att den tid, varunder handelsbod må hållas öppen,
bestämmes annorlunda än enligt denna lag är medgivet, äger Konungen
eller den myndighet, Konungen bestämmer, i den omfattning och på de
villkor, som prövas påkallade, meddela eftergift från lagens tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kung!. Maj:ts Proposition Nr 74.

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts
lagråd måndagen den 9 februari 1920.

Närvarande:

Justitieråden Améen,

friherre Leijonhufvud,

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över civilärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 6 februari
1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det
i S 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag om tillägg till lagen den 30 maj 1919 om begränsning av
tiden för idkande av handel och viss annan rörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av byråchefen Nils Ragnar von Koch.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Etik Öländer.

20

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 74.

Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,

Statsråden Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för civildepartementet, statsrådet Holmquist anmälde lagrådets
den 9 februari 1920 avgivna utlåtande över det den 6 i samma månad
till lagrådet remitterade förslaget till lag om tillägg till lagen den 30
maj 1919 om begränsning av tiden för idkande av handel och viss annan
rörelse, och hemställde föredraganden, att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den tydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gunnar C or in.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920 .