Kunyl. Maj.ts proposition Nr 73.

I

Nr 73.

Kunyl. Majits proposition till riksdagen med förslag till lag angående
rätt för Konungen att i vissa fall inställa tilllämpningen
av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges
riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets
mynt den 30 maj 1873; given Stockholms slott den 6
februari 1920.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att antaga bilagda förslag till lag angående rätt för Konungen
att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 62 höft. (Nr 73.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.

Fö rslag

till

Lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen ar
10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av
§ 9 i lagen om rikets mynt den ilo maj 1873.

Härigenom förordnas som följer:

Om sådant med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda
förhållanden prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning
av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige
i riksgäldskontor,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 §
andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken
åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants, som för riksbankens
räkning till myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelsen i § 9 i lageu om rikets mynt
den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar
guld, att därför erhålla guldmynt under viss tid icke skall äga tilllämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1920 och gäller till den
1 mars 1921. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse
må ej äga tillämpning längre än till sistnämnda dag.

Kung!. Maj ds proposition Nr 73.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6‘
februari 1920.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Edén,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: PetréN,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anförde härefter:

Med anledning av en utav fullmäktige i riksbanken gjord framställning
föreslog Kungl. Maj:t i en till 1916 års riksdag avlåten, den 4
februari nämnda år dagtecknad proposition, nr 37, riksdagen att antaga
ett vid propositionen fogat förslag till lag angående rätt för Konungen
att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i lagen för
Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 8 februari 1916, att riksdagen,
som funnit det vara lämpligt, att möjlighet bereddes att imder utomordentliga
förhållanden sådana som de dåvarande vidtaga de åtgärder,
som innefattades i Kungl. Maj:ts förslag, bifallit Kung!. Maj:ts ifråga -

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.

varande proposition. Emellertid uttalade riksdagen beträffande ändringen
av § 9 i lagen om rikets mynt, att med hänsyn till innehållet i gällande
myntkonvention mellan de skandinaviska länderna Kung! Maj:t icke torde
underlåta att, innan förändrade bestämmelser i berörda avseenden tilllämpades,
med respektive länders regeringar inleda de särskilda underhandlingar,
som för ändamålet erfordrades.

Den 8 februari 191G utfärdade Kungl. Maj:t lag angående rätt för
Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen av 10 § andra stycket i
lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 och av § 9 i lagen om rikets
mynt den 30 maj 1873 (nr 18) av följande lydelse:

Om sådant med hänsyn till utomordentliga, av krig föranledda förhållanden
prövas oundgängligen nödigt, må Konungen, på framställning av fullmäktige i riksbanken
och efter samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret,

ej mindre för viss tid fritaga riksbanken från den enligt 10 § andra stycket
i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten
att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket avlämnas,

än även förklara, att bestämmelsen i § 9 lagen om rikets mynt den 30 maj
1873, om rätt för en var, som vid myntverket inlämnar guld, att därför erhålla
guldmynt, under viss tid icke skall äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling och gäller till och med
den 4 februari 1917. Av Konungen jämlikt denna lag meddelad bestämmelse må
ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag.

Samma den 8 februari 1916 utfärdades vidare kungörelse (ur 19),
däri Kungl. Maj:t med föranledande av nyss anförda lag för tiden från
och med den 9 februari till och med den 31 juli 1916 fritog riksbanken
Irån den enligt 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den
12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldigheten att inlösa guld i plants,
som för riksbankens räkning till myntverket avlämnades.

Sedan härefter sådana underhandlingar mellan de tro nordiska
ländernas regeringar, som av riksdagen förutsatts, blivit slutförda, utfärdade
Kungl. Maj:t den 28 april 1916 förordningar 110), däri Kungl.
Maj:t med stöd av lagen den 8 februari 1916 förklarade, att bestämmelsen
i § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 om rätt för en
var, som vid . myntverket inlämnar guld, att därför erhålla guldmynt,
under tiden från och med den 1 maj tillsvidare till och med den 31
juli 1916 icke skulle äga tillämpning.

Vidare blev genom förordning den 8 juli 1916 (nr 292) stadgat,
att de i kungörelsen den 8 februari 1916 och i förordningen den 28 april
1916 meddelade bestämmelserna skulle gälla jämväl för tiden från och
med den 1 augusti 1916 tills vidare till och med den 4 februari 1917.

Kungl. Muj:U proposition Nr 78. 5

Efter förnyade framställningar av fullmäktige i riksbanken har
sedermera Kung). Maj:t, under framhållande av att de förhållanden, som
legat till grund lor ifrågavarande lagstiftning, alltjämt vore för handen,
till såväl 1917 års riksdag som till 1918 års lagtima riksdag avlåtit
propositioner med förslag till lagar av enahanda innehåll som lagen
av den 8 februari 1916.

Efter det propositionerna bifallits, hava lagar i ämnet utfärdats
den 3 februari 1917 (nr 29) och den 22 februari 1918 (nr 83) med
giltighetstid, den förra lagen från och med den 5 februari 1917 till
och med den 28 februari 1918 och den senare lagen från och med den
1 mars 1918 till och med den 28 februari 1919.

Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 21 januari 1919 anförde fullmäktige
i riksbanken huvudsakligen följande: De förhållanden, som
föranlett ifrågavarande provisoriska lagstiftning, hade dåmera i många
avseenden väsentligt förändrats, men kursställningen på den internationella
valutamarknaden vore fortfarande sådan, att svenska kronor stode
väsentligt högre i värde än flertalet övriga valutor. Så länge detta
vore fallet, kunde eventuell guldexport från andra länder väntas komma
att i första hand bliva dirigerad till Sverige. Det vore därför enligt
fullmäktiges mening föga välbetänkt att — så oviss som även den
närmaste framtiden för det dåvarande tedde sig — avskaffa det skydd,
som lagen av den 22 februari 1918 innebure.

I enlighet med av fullmäktige gjord hemställan föreläde Kungl.
Magt därpå med proposition den 31 januari 1919, nr 50, riksdagen
förslag till lag av enahanda innehåll som de tidigare i ämnet utfärdade,
att gälla till den 1 mars 1920.

Sedan riksdagen i skrivelse den 22 februari 1919, nr 21, anmält,
att riksdagen bifallit berörda proposition, utfärdade Kungl. Magt lag i
ämnet den 25 i samma månad (nr 57).

Genom tid efter annan utfärdade förordningar har Kungl. Magt,
med stöd av ovan sistnämnda tre lagar för den tid desamma ägt giltighet
ej mindre fritagit riksbanken från den enligt 10 § andra stycket i lagen
för Sveriges riksbank den 12 maj 1897 riksbanken åliggande skyldighet
att inlösa guld i plants, som för riksbankens räkning till myntverket
avlämnades, än även förklarat, att bestämmelsen i § 9 i lagen om rikets
mynt den 30 maj 1873 om rätt för en var, som vid myntverket inlämnade
guld, att därför erhålla guldmynt icke skulle äga tillämpning.

6

Kungl. Maj ds proposition Nr 73.

I skrivelse den 21 sistlidne november anhöll jag, att fullmäktige
i riksbanken ville, så snart lämpligen ske kunde, till mig inkomma
med yttrande, huruvida och i sådant fall för vilken tid bestämmelserna
i lagen den 25 februari 1919 borde förlängas att gälla utöver den 29
februari 1920.

Fullmäktige i Till svar härå hava nu fullmäktige i en den 5 februari 1920 dag rtksbanken.

tecknad skrivelse anfört, bland annat, följande: Då de ekonomiska förhållandena
i världen ännu vore i hög grad ovissa, syntes det fortfarande
erforderligt att för Konungen bibehålla rätten att inställa tillämpningen
av ifrågavarande stadganden i lagarna för Sveriges riksbank och om
rikets mynt, en rätt, som enligt fullmäktiges mening alltid borde finnas
men som särskilt under nuvarande ekonomiska läge ej kunde undvaras.
Med hänsyn till innehållet i gällande myntkonvention mellan de skandinaviska
länderna hade fullmäktige i frågan förhandlat med Norges bank
och Nationalbanken i Köpenhamn, vilkas styrelser även ansåge, att
ifrågavarande bestämmelse uti § 9 i lagen om rikets mynt fortfarande
borde kunna sättas ur tillämpning och därför härom ämnade göra fram.
ställningar till respektive länders regeringar. På grund av det anförda
hemställde fullmäktige, att Kungl. Maj:t ville för riksdagen framlägga
proposition om ny lag av enahanda innehåll som lagen den 25 februari
1919, att gälla under tiden från och med den 1 mars 1920 till samma
dag år 1921.

^tlaäsVn Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka lämnats tillfälle att yttra

" ''törel °n s''g över bankofullmäktiges framställning, tillstyrka densamma.

Departements- Även jag anser de ekonomiska förhållandena allt fortfarande vara

e c en'' så ovissa, att de senast i lagen den 25 februari 1919 meddelade bestämmelserna
angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen
av stadgandena i 10 § andra stycket riksbankslagen och § 9 i lagen
om rikets mynt böra förnyas att gälla för ytterligare ett år, efter det
desamma med denna månads utgång träda ur kraft. I enlighet härmed
har jag låtit inom finansdepartementet utarbeta förslag till sådana förnyade
bestämmelser i ämnet. Liksom förra året anser jag mig även
nu böra framhålla, att stadgandet i § 9 av lagen om rikets mynt, med
hänsyn till gällande myntkonvention mellan de skandinaviska länderna,
givetvis icke bör sättas ur tillämpning annat än i samförstånd med
respektive länders regeringar.

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 73.

Någon ändring i lagens ordalydelse med hänsyn därtill, att världskriget
numera avslutats, synes mig icke erforderlig, enär do rådande
ekonomiska förhållandena i världen dock äro efterverkningar av kriget
och sålunda kunna sägas vara »av krig föranledda».

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förslag till
lag angående rätt för Konungen att i vissa fall inställa tillämpningen
av 10 § andra stycket i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897
och av § 9 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873, hemställde departementschefen,
att Kung]. Maj:t måtte i proposition till riksdagen
föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Majrt Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bil. litt. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Nils Hellenius.