Kung!. Maj:ts Fruposition Nr 08.

Nr 68.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till
uppehållande av verksamheten vid den vid konsthögskolan
anordnade skolan för dekorativ konst; given
Stockholms slott den 6 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

såsom bidrag till uppehållande av verksamheten vid den vid konsthögskolan
anordnade skolan för dekorativ konst anvisa på extra stat för
år 1921 ett förslagsanslag, högst, å 15,000 kronor.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GU STAF.

Olof Olsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 58 höft. (Nr 68—69.)

Kuiigl. Majds Proposition Nr 68.

Anslag till
uppehållande
av verksamheten
vid den
vid konsthögskolan
anordnade
skolan
för dekorativ
konst.

Utdrag

av protokollet
Konungen i

1920.

över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t
statsrådet å Stockholms slott den 6 februari

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Departementschefen, statsrådet Olsson anförde följande:

Vid anmälan den 7 januari 1920 av anslagsbehoven under riksstatens
för år 1920 åttonde huvudtitel hemställde jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att, i avbidan på proposition angående anslag till uppehållande
av verksamheten vid den vid konsthögskolan anordnade skolan
för dekorativ konst, för ändamålet beräkna på extra stat för år 1921 ett
förslagsanslag, högst, å 15,000 kronor. Denna min hemställan bifölls av
Kungl. Maj:t.

Jag anhåller nu att få återkomma till denna fråga.

Inom akademien för de fria konsterna har sedan åtskilliga år frågan
om den ändamålsenligaste anordningen beträffande undervisningen i dekorativ
konst stått på dagordningen. Under de sista tre åren har en
skola för dekorativ konst — den s. k. dekorativa skolan — varit i verksamhet,
och hava anslag för densammas uppehållande erhållits dels av

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 68.

akademiens egpia medel, dels ock förmedelst enskilda bidrag. Såväl det
osäkra i skolans ekonomiska läge som önskvärdheten att kunna säkerställa
densammas vidare utveckling har nu föranlett akademien att underkasta
frågan om den dekorativa skolan en grundlig utredning och inför Kungl.
Maj:t framlägga av denna utredning föranledda förslag till de åtgärder,
vilka synts akademien nödvändiga för uppehållande av nämnda skolas
fortsatta verksamhet.

1 skrivelse den 11 november 1919 har akademien underställt frågan
Kungl. Maj:ts prövning. Inledningsvis giver akademien en kortfattad
framställning rörande den dekorativa konstens innebörd och dess förhållande
till den statliga konstundervisningen. T detta hänseende heter det
i akademiens skrivelse: g fj

Den statliga konstundervisningen i vårt land, vad måleri och skulptur beträffar,
har liksom i de flesta kulturländer ända till de senaste åren varit så gott som uteslutande
inriktad på vad man plägar kalla stafflikonst till åtskillnad från monumental
eller dekorativ konst. Benämningen »stafflikonst», som blott låter hänföra sig till måleriet
och dessutom icke anger något gemensamt huvuddrag hos det avsedda konstområdet,
utbytes i det följande mot »gallerikonst» eller »utställningskonst», d. v. 8- sådana
verk, som utan bindande hänsyn till omgivande former koncipierats och utförts
uteslutande för deras egen skull, medan dekorativ konst, »anpassad eller dekorerande
konst», omfattar sådana konstverk som koncipierats och komponerats i anslutniDg till
en viss plats och till eu viss omgivning.

Vilkendera av dessa konstarter, som vore den förnämsta, eller den som konstnärligt,
kulturellt eller, om man så vill, etiskt vore för mer och således i första rummet
värd statens, d. v. s. hela folkets, omsorg, därom bör ej tvistas. Ty historien,
som alltid är en mera lidelsefri och därför säkrare värdemätare än dagens många
röster, har placerat dem jämsides med varandra, tillerkänt dem samma medborgarrätt
i det andliga arbetets republik och ärat deras mästare med lika oförgänglig lager.
Vem skulle väl vilja uppoffra Rembrandt eller Rubens blott därför, att deras verk
företrädesvis ej skapats i anslutning till en given arkitektonisk omgivning?

I den moderna konsten är jämförelsen dock svårare. Avståndet mellan gallerikonsten
och den dekorerande konsten har här blivit nästan en klyfta, över vilken blott
ett fåtal konstnärer förmå slå en bärande brygga. Och meningarna strida, om vilket
som är den senare konstartens innersta och betingande princip. Varför? — Emedan
den dekorerande monumentala konsten blivit en så sällsynt och hart när högtidlig
företeelse, att man känt sig manad att för dess råtta värdesättning och inplacering i
nutidens allmänna kulturliv anlägga nya och särskilda synpunkter.

I mycket har otvivelaktigt här den hävdvunna konstundervisningen skulden.

I äldre tider skedde konstnärens utbildning i mästarens ateljé, där den unge
adepten sattes i nära beröring med uppgifter av alla slag. De störa mästarna inskränkte
sig ju i allmänhet icke blott till något särskilt fack utan odlade dem alla,
allt eftersom uppgiften, given eller självvald, krävde. Otta behärskade de samtliga de
bildande systerkonsterna, arkitektur, måleri, skulptur, och det fanns en tid under konstens
mest lysande skeden, då detta ansågs som det enda riktiga, som det nog också

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 68.

är. Därtill erhöll den unge adepten i dessa mästarverkstäder en ingående kunskap
om materialet, ej blott om handgreppen för dess brukande.

1 den strävan efter centralisation, som kännetecknar västerlandets kultur, skedde
det naturligt nog, att staten trädde in som övertngare även av undervisningen i konst.

Olyckligtvis inträffade detta vid en tidpunkt, då stora politiska och sociala omvälvningar
stodo för dörren, och den ännu oerfarna akademiska undervisningen fick
knappast tid att i det yrvakna samhället, som hade så många problem att lösa, till
fullo fatta sin uppgift. Ungefär samtidigt begynna de stora periodiska konstutställningarna,
som, hur mycket gott de än verkat i form av ivrigare tävlan bland konstnärerna
och ökat intresse hos publiken, dock medförde den mindre lyckliga konsekvensen,
att intresset för galleri- eller utställa i ngskonsten avgjort sköts i förgrunden på
bekostnad av den dekorerande. Slutligen börjar också industrien att då utvecklas
efter förut okända linjer. Den ingående kännedomen om och aktningen för materialet,
som var ett av den tidigare konstens särmärken, föll i glömska, ty industrien
åtog sig så småningom tillhandahållandet av snart sagt allt för konstnärens verksamhet
behövligt utom konstverkets själ. Nåväl, invänder någon, betyder då detta egentligen
så mycket? Ha vi blivit fattigare på konst för det? Översvämmas ej utställningarna
av konstverk? Diskuteras ej konstens problem nästan lika allmänt och med
samma iver som sociala och politiska, och sades det ej nyss, att utställningskonsten
var lika god som någon annan?

Låtom oss då gå i ordning med frågorna. Yad är konst? En konstnär har
sagt: konst är liv. Men vad är icke liv i den värld, som innesluter oss eller som vi
innesluta? Konsten är liv, men en särskild form av liv, ett människoandens språk,
som ej kan uttömmande översättas till det talade men som trots sin individualitet
är så universellt, att det oberoende av språkliga, geografiska, ja, själva tidens gränser
snart sagt, utan vidare fattas av en var, vad tungomål han än talar. Det är således
ett livsbehov för mänskligheten, liksom det varit det allt ifrån grottemannens skilderier
i väggen av hans boplats.

Är nu galleri- eller utställningskonsten ett instrument nog rikt och kraftigt för
denna människosjälens röst? Den kunde vara det, men den är det icke. Visserligen
översvämmas otaliga utställningar av otaliga verk, men huru många av dem äro konstverk?
I hur mänga av dem förnimma vi just den stämma, som går från själ till
själ? Hur många äro ej blott och bart mer eller mindre skickliga tekniska prestationer
och hur många ej endast teoretiska problem? Den trånga ramen har esomoftast
förträngt anden, och det själens heta rop av fröjd och smärta, som ett konstverk
skall vara, har där blivit ett skri för sensationens skull, kanske med mycket av
en »riktnings» eller förkunnelses fanatism men med föga av det, som heter tro, hjärtevärme
och kärlek till allt levande.

Den dekorerande monumentala konstens atmosfär är en annan, strängare och
mera ansvarsfylld. Utställningarnas jagande konkurrens har här intet rum. Vad hon
fordrar är kraft, skönhet och behärskning. Verket danas för att bestå mitt i samhällets
liv i omedelbar kontakt med alla dess lagar, ej för att några utställningsdagar
lysa och sedan försvinna i dunklet. Det är till i och med det rum, där det skapas,
vare sig rummet är begränsat av tak och väggar eller av himmel, grönska eller byggnadsverk.
Vad är naturligare än att konstnärens syn inför den större och rikare
uppgiften fördjupas och förädlas, att instrumentet självt lockar honom att anslå just
de tonföljder, som i hans själ susa och väcka genklang.

Det är visserligen ett misstag att tro, att den dekorerande konsten ensam kan

Kungl. Mnj:ts Proposition Pir 68. 5

utlösa allt, men det är nästan farligare att tro, att gallerikonsten allena är nog.
Utan sin allvarligare syster har hon allt för lätt att glömma, att friheten är något
annat än eu ansvarslös lek, och att hon, själv ett andens utflöde, besitter en ödesdiger
andens makt på gott och ont. Och det är därför, som det för konsten och för det
allmänna kulturlivet är ett livsbehov, att den dekorerande konsten i samhället beredes
den plats och den vård, som tillkomma dem.

De senare åren ha visat, att man efter hundra års glömska och på sätt och vis
arbete på måfå kommit underfund med, att man stigit på sidan av vägen och att
man vandrar mot mål, som i längden visa sig bedrägliga. Överallt har ropet på den
monumentala konsten blivit allt starkare, strävandena att återknyta konstskapandet
med intim förståelse för rummets krav och med en riktig kännedom om materialets
egenskaper, dess prestationsförmåga och formande kraft för konstverket självt ha blivit
allt intensivare. Och man har här och var redan tagit steget fullt ut för att nå
dessa mål.

Akademien erinrar i fortsättningen hurusom i det förslag, som av akademien
framlades år 1907 och som blev grundläggande för akademiens
nu gällande stat av år 1908, akademien upptagit inrättande av en lärarbefattning
i dekorativ konst. I avseende härå hade akademien i sin skrivelse
den 10 augusti 1907 anfört, bland annat, följande:

I vår tid, då en strävan till dekorativ konst gjorde sig så kraftigt gällande och
då så många tillfällen erbjödo sig för konstnären att få skapa — måleriskt och plastiskt
— i samband men de stora arkitekturuppgifter, som nu förelåge eller i framtiden
väntades komma till stånd, vore det för en konsthögskola av vikt att kunna göra
konstadepterna bättre rustade för ett lyckligt lösande av dylika uppgifter, som skulle
möta dem efter slutade skolstudier. Detta hade dittills icke kunnat ske, och följden
hade blivit, att ett fruktbärande samarbete mellan vår tids arkitekter, målare och
skulptörer i regel icke kunnat komma till stånd, vilket arkitekterna också mången
gång beklagat.

För att åtminstone till någon del avhjälpa nämnda brist hade akademien
föreslagit inrättande av en lärarplats i dekorativ konst vid konsthögskolan,
och hade för detta ändamål förordats ett arvode av 2,000 kronor
att upptagas å akademiens ordinarie stat. Akademiens förslag i förevarande
avseende upptogs av Kungl. Maj:t i den framställning, som gjordes
till 1908 års riksdag, och blev av riksdagen godkänt.

Enligt de för konsthögskolan gällande stadgar av den 13 juni 1908
skall undervisning i dekorativ konst meddelas av läraren i ämnet 3 timmar
i veckan under tiden den 1 oktober—1 maj.

I avseende å sålunda vidtagna åtgärder anför akademien vidare i sin
skrivelse den 11 november 1919 följande:

Under den praktiska tillämpningen visade det sig genast, att den för ämnet anslagna
studietiden var allt för ringa. Undervisningen och övningarna måste utsträckas
till snart sagt all den tid, eleven hade övrig från andra lektioner, och de tre timmarna
i veckan växte med nödvändighet till mångdubbla antalet med jämsidigt ökat

Kungl. Maj:ts Proposition AV. 68.

anspråk ej blott på lärarens tid och förmåga utan även på elevens möjlighet att deltaga
i och tillgodogöra sig högskolans utbildningstillfällen. Det gällde nämligen för
eleven att förutom de obligatoriska läroämnena även finna tid och kraft att ägna sig
åt den dekorativa skolans uppgifter. Detta tillstånd är formellt ännu regel.

Ohållbarheten i detta sakens läge blev så småningom allt för uppenbar, för att ej
en förbättring skulle sökas.

Akademien redogör därefter för de åtgärder, som akademien vidtagit
för den dekorativa skolan:

När så akademien ledamot, arkitekten 0. Westman i en skrivelse av den 3 mars
1916 hemställt, att akademien ville taga i övervägande möjligheten av den dekorativa
skolans utvidgande till omfattande av undervisning även i dekorativ skulptur, beslöt
akademien, som redan länge insett nödvändigheten härav, tillsätta en kommitté för att
utarbeta förslag till en tidsenligare utveckling av undervisningen i dekorativ konst.
Till ledamöter i denna kommitté utsågos, utom förslagsställaren arkitekten Westman,
ledamöterna av akademien, direktören för konsthögskolan, professor J. T. Lundberg,
professorerna vid samma högskola G. S. U. Kallstenius, G. 0. Hjortzberg och Ch. A.
T. Lindholm samt professorn i husbyggnadslära vid tekniska högskolan L. I. Wahlman.
På dess förslag och för att vinna möjlighet att med stöd av insamlat material
experimentera sig fram till erfarenhet om huru undervisningen i de tre konstarternas
— arkitektur, skulptur och målning —samarbete skulle ordnas förmedelst föreläsningar,
utförande av dekorativa uppgifter i skiss samt utförande av arbeten i äkta material,
ställde akademien medel till förfogande för skolans behov under höstterminen
1916 och begärde hos Kungl. Maj:t ett anslag av 2,000 kronor för år 1917, vilket beviljades.

Ehuru begäran om liknande anslag för år 1918 av riksdagen avslogs, har dock
undervisningen fortgått med hjälp dels av vissa till akademiens disposition stående
medel (anslagsposten: extra biträden vid konsthögskolan), dels genom intresserade personers
ekonomiska stöd och framför allt genom välvilligt och intresserat tillmötesgående
från de anlitade lärarna.

Undervisningen i dekorativ konst har, efter vad akademien meddelar,
sedan år 1916 varit ordnad på följande sätt:

Skolan har föreståtts av en arkitekt. Vid hans sida hava stått en lärare i dekorativt
måleri och eu lärare i dekorativ skulptur. Dessutom hava speciallärare inkallats.
Eleverna hava, i den mån det varit görligt, efter behov permitterats från vissa
av högskolans övriga lektioner. Skolans övningar hava omfattat även studier i äkta
material, d. v. s. utförande av delar av elevens dekorationsprojekt i det avsedda materialet:
fresco eller annat muralt måleri samt huggning av naturlig sten, träskulptur
etc.

Akademien framhåller vidare, hurusom den erfarenhet, som hittills
vunnits, med all önskvärd tydlighet givit vid handen, att en omläggning
av undervisningen i dekorativ konst är nödvändig.

Den grundprincip, som för de förutnämnda av akademien utsedda kommitterade
varit den vägledande, är, att denna undervisning ordnas som eu självständig linje med
särskilda lärare, där genast från elevens inträde han danas för sin blivande verksam -

Kungl, Maj:ts Proposition Nr 68.

het, och som endast i vissa för all konstnärlig utbildning grundläggande studieämnen
är gemensam med konsthögskolans undervisningsplan i övrigt.

Konsthögskolans byggnadsskola utgör ett fullständigande av rikets andra högre
skolor för husbyggnadskonst och syftar till att rent konstnärligt allsidigt utbilda från
dessa kommande särskilt begåvade elever. På samma sätt skall den dekorativa skolan
å sin sida utgöra en fullständigande fortbildningsanstalt med rent konstnärliga mål
för högre begåvade elever från konstindustriella skolor. Då det emellertid knappt kan
tänkas, att endast elever från högre konstindustriella skolor skulle mottagas i den nu
föreslagna dekorativa skolan och det utan tvivel vore önskvärt att direkt, utan detta
mellanled, kunna mottaga särskilt begåvade sökande, anser akademien i likhet med
kommitterade, att kompetensvillkoren för inträde vid skolan böra formuleras med hänsyn
härtill. Huvudvikten bör läggas på den sökandes konstnärliga begåvning. Att hans
större eller mindre skolning att ge uttryck åt denna begåvning även skall inverka på det
prövande lärarrådets omdöme om hans lämplighet för skolan torde vara självklart.

Med utgångspunkt från det nyss anförda och med anslutning i allt
huvudsakligt till vad bemälda kommitterade med instämmande från lärarrådet
föreslagit angiver akademien härefter grunddragen för ett lämpligt
ordnande av undervisningen i dekorativ konst:

Denna undervisning bör omfatta dels teoretiska ämnen: dekorativa konstens historia
(stillära), arkitektonisk formlära, materialkännedom, perspektivlära, anatomi;
dels praktiska ämnen: rit- och uppmätningsövningar, figurteckning, kompositionsövningar
(skissövningar), utarbetande av årsprogram, övningar i materialbehandling.

Av des-a ämnen torde perspektivlära, anatomi och figurteckning kunna undervisas
gemensamt med konsthögskolans övriga elever, och ingen ändring i dessa ämnens
omfattning behöves annat än för perspektivläran, där en påbyggnad på nuvarande
kurs torde bliva behövlig. Undervisningen i den dekorativa skolan, som måste fördelas
på tre årskurser, tankes ordnad sålunda, att i varje årskurs meddelas undervisning
i arkitektur, målning och skulptur, men detta är icke att fatta så, att vart och ett av
dessa områden skall odlas av särskilda grupper av elever eller med andra ord arkitektur
för arkitekter, målning för målare o. s. v. Skolans elever tänkas utgöras av
målare och bildhuggare. Deltager arkitekt som elev i undervisningen, kommer han
således att deltaga som målare eller bildhuggare. Undervisningen måste tänkas i hög
grad individuell och i varje fall avpassad etter elevens personliga läggning. Undervisningsprogrammet
för denna skola torde därför icke böra fattas som ett strängt
schema utan som en ram, inom vilken största möjliga frihet i tillämpningen måste
lämnas åt lärarens omdöme. Man har till och med tänkt sig, att eleven såsom medhjälpare
skulle kunna biträda läraren vid utförandet av dekorativa uppgifter.

Undervisning i dekorativ konst vid en konsthögskola måste avse den högsta formen
av dekorativ konst, d. v. s. sådan densamma gestaltar sig, då de tre olika konstarterna
arkitektur, måleri och skulptur samarbeta för ernående av-högre och högsta
grad av monumentalitet. Eftersom arkitekturen är den primära och den av de tre
konsterna, som i fråga om dylik dekorativ konst i allmänhet är den sammanhållande,
den tongivande i det gemensamma arbetet, är det nödvändigt, att målare och skulptörer
erhålla nödig kunskap och övning i det arkitektoniska formspråket. Men arkitektur
avser ej blott danande av rum, som omslutes av väggar och tak, utan även
rummet i det fria — torget, gatan, parken. Undervisningen i arkitektur skall sålunda

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 68.

bibringa eleven eu uppfattning av rummet i dess vidsträcktaste betydelse. Eu av de
svåraste bristerna, som vidlått den tidigare undervisningen i dekorativ konst, har just
vant, att denna fordran icke varit tillgodosedd. Eleven var i de flesta fall fullkomligt
okunnig till och med i de vanligaste arkitektoniska former och anordningar och
har i följd därav även haft svårt att finna sig till rätta.

När det gäller undervisning i dekorativ målning eller skulptur kan icke nog betonas
nödvändigheten av att eleven ständigt, redan vid konceptionen av sitt verk, refererar
till materialet som ett aktivt led i konstverkets daning. Materialövningar böra
därför ingå redan i första årskursen. Eleven skall från början lära sig inse, att det
till synes döda stoff, han skall forma till konstverk, redan i sig självt äger en inneboende
formgivande kraft, vars lagar man ej får överskrida, men som, rätt iakttagna,
förläna verket nya och säregna skönhetsvärden.

Då det torde möta stora svårigheter att upprätta försöksverkstäder för alla förekommande
uppgifter, har man tänkt sig som ett viktigt led i denna del av undervisningen,
gemensamt för de två sista årskurserna, besök å verkstäder, i sammanhang
med sådana ämnen, där kännedom om det tekniska förfaringssättet på verkstaden är
en nödvändig betingelse ej blott ur kunnighetens synpunkt utan, och detta än mera,
som villkor för konstverkets uppbyggande och karaktäristiska daning, såsom förutom
glasmålning och keramik även metallgjutning och annan metallbehandling.

Studiet av naturen intar givetvis vid undervisningen i en skola för dekorativ
konst samma centrala plats som i undervisningen i målar- och biidhuggarskolorna.
Ty hur åsikterna om konst än skifta, naturen är dock der. flödande källa, varur konstnären
rikast och sundast hämtar impulsen för sin gärning, den må nu vara bunden
av stil eller icke. Naturstudierna skola i första rummet utgöras av studier efter levande
modell. Men alldenstund den dekorativa konsten ej endast är figural, måste
tillfälle beredas för studium även av andra naturens former: växter, djur, landskap.
Eleven skall sålunda bibringas en träning i studiet ej blott av människokroppen utan
ock av en mångfald av andra naturens former. Därvid skall han även bibringas ännu
en viktig färdighet, nämligen förståelse för huru han genom stilisering skall för
sitt syftemål betjäna sig av den levande förebilden, något som i de övriga skolorna
mindre är föremål för uppmärksamhet.

I undervisuingsplanen måste vidare ingå övningsuppgifter i form av skisser och
i form av utarbetningar under årets lopp eldigt mera omfattande program, i vilka
eleven i konstnärlig gärning omsätter bibringad kunskap och färdighet: dels under lärarens
förberedande ledning såsom i de periodiskt återkommande skissuppgifterna,
dels som i årsprogrammen mera självständigt. Liknande tillämpande studier förekomma
numera endast i arkitekturskolan, sedan akademien upphört att utsätta prisämnen
i målar- och biidhuggarskolorna.

Då undervisningen bör sträva därhän, att eleven så mycket som möjligt sättes i
beröring med verkliga, ej blott för övnings skull diktade uppgifter, bör, så ofta så kan
ske, skissuppgiften givas med tanke på att den av eleven skall kunna förverkligas
och utföras på avsedd plats. Härigenom utvecklas hans sinne ej blott för materialets
utan — och detta är en erfarenhet som ej kan på annat sätt vinnas —■ även för
rummets — det slutna eller fria rummets — krav. Därtill förvärvar han en för hans
framtida kall betydelsefull vana att på egen hand ordna och verkställa, eventuellt även
leda ett arbete, för den händelse att uppgiftens utförande kräver medhjälpare. Elevens
närmande till de verkliga, praktiska uppgifterna kan nämligen ske på ett sätt,
som i vår nutida konstundervisning visserligen icke så mycket brukas, men som for -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr (J8. 9

dom ju var regel, nämligen förmedelst elevens närmande till läraren såom hans medhjälpare.
Det är också akademiens åsikt, att denna viktiga form av konstnärlig undervisning
må kunna tillämpas inom den dekorativa skolan.

I och med inträdet i tredje årskursen anses eleven mogen för mera självständig
verksamhet. Hans arbete skall därför här inriktas på årsprogrammet.

Årsprogrammet, som gives i början av tredje årskursen, avser, som redan av
namnet framgår, mera omfattande uppgifter. Det bör företrädesvis givas i anslutning
till redan befintliga byggnadsverk, som vänta på dekorativ utsmyckning, och kan väl
endast i undantagsfall tänkas komma till direkt utförande. Det bör omfatta fullständiga
skisser, delar av utsmyckningen i full skala samt brottstycken utförda i det verkliga
materialet.

Med frånräknande av de ovan angivna tre ämnena: perspektivlära, anatomi och
figurteckning, behöver undervisningsprogrammet för den dekorativa skolan sålunda
endast omfatta ämnena: arkitektur, målning och modellering. Vart och ett av dessa
ämnen måste företrädas av en lärare, vilken icke samtidigt kan undervisa i någon av
de andra skolorna, dels emedan hans naturliga anlag måste ligga speciellt åt det dekorativa
i konsten, dels emedan hans tid torde bliva tullt upptagen av undervisningen
i den nya skolan.

Akademien meddelar härefter ett av ovannämnda kominitterade och
lärarrådet framlagt förslag till undervisningsplan för den dekorativa skolan,
vilket förslag är av följande lydelse:

I. Arkitektur.

Första årskursen.

Elementär kurs i husbyggnadslära, materialkännedom och arkitektonisk formlära
med en föreläsning varje vecka.

Rit- och uppmätningsövningar: under september 17 timmar i veckan; under övriga
månader 5 timmar i veckan.

Andra årskursen.

Fortsatt kurs i arkitektonisk formlära med en föreläsning varje vecka samt skissuppgifter.

Stdhistoria, gemensamt med tredje årskursen, med en föreläsning varje vecka.

Tredje årskursen.

Stilhistoria, gemensamt med andra årskursen, med en föreläsning varje vecka.

Skissuppgifter i arkitektonisk formlära tillsammans med andra årskursen.

II. Målning.

Första årskursen.

Naturstudier minst 12 timmar i veckan.

Studier i gammal konst.

Figurteckning tillsammans med högskolans övriga teckningsskolor.

Övningar i materialbehandling i anslutning till lämnade uppgifter.

Perspektivlära, beskrivande geometri och anatomi tillsammans med högskolans
övriga undervisning i dessa ämnen.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 58 käft. (Nr 68—69.)

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 68.

Andra årskursen.

Naturstudier minst 12 timmar i veckan.

Studier i gammal konst.

Figurteckning tillsammans med högskolans övriga teckningsskolor.

Skissuppgifter. Förberedas med föredrag eller demonstration av läraren i dekorativ
målning eventuellt i samband med besök i verkstäder.

Perspektivlära och anatomi tillsammans med högskolans övriga undervisning i
dessa ämnen.

Tredje årskursen.

Naturstudier minst 12 timmar i veckan under september.

Årsprogram: fullständigt förslag och kartong därtill samt provstycke i slutligt
material.

III. Skulptur.

Första årskursen.

Naturstudier minst 12 timmar i veckan.

Studier i gammal konst.

Figurteckning tillsammans med högskolans övriga teckningsskolor.

Övningar i materialbehandling i anslutning till lämnade uppgifter.

Perspektivlära, beskrivande geometri och anatomi tillsammans med högskolans
övriga undervisning i dessa ämnen.

Andra årskursen.

Naturstudier minst 12 timmar i veckan.

Studier i gammal konst.

Figurteckning tillsammans med högskolans övriga teckningsskolor.

Skissuppgifter. Förberedas med föredlag eller demonstration av läraren i dekorativ
skulptur, eventuellt i samband med besök å verkstäder.

Perspektivlära och anatomi tillsammans med högskolans övriga undervisning i
dessa ämnen.

Tredje årskursen.

Naturstudier minst 12 timmar i veckan under september.

Årsprogram. Fullständigt förslag och detalj i avsett material, om så kan ordnas.

För elever, som genomgått 2:a årskursen, anordnas studieresor, som böra ske
under lärares ledning och utsträckas till minst 14 dagar.

I anslutning härtill meddelar akademien vidare vissa önskemål och
förslag, vilka beträffande den dekorativa konstundervisningen framlagts
av bemälda kommitterade samt av lärarkollegiet:

I samband med undervisningsplanen frambålles vidare önskvärdheten av att kunna
anordna periodiska kurser och tillfälliga föredrag i ämnen, som kunna, tänkas ligga
inom skolans verksamhetsområde, t. ex. symbolik, mytologi och vissa andra delar av
folklivsforskningen. Kommitterade och lärarråd betona vidare, att tillgång till modell
bör lämnas eleven i den utsträckning detta är nödvändigt för skolarbetet och att

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 68.

detta modellstudium hör ske under lärarens ledning. Slutligen bör för skolans behov
bildas ett handbibliotek, som under hela arbetstiden är tillgängligt.

Enligt nu gällande stadgar för konsthögskolan av den 13 juni 1908 § 35
föreskrives, »att läroåret, som fördelas på två terminer, nämligen höstterminen och
vårterminen, börjar den 1 oktober och fortgår till den 1 juni med ferier från och med
den 20 december till och med den 6 januari samt under eu vecka räknat från torsdagen
före påsk. Undervisning i friluftsmålning meddelas även under september månad.»

Vid den slutliga behandlingen av den ovan anförda studieplanen har det visat
sig, att de olika undervisningsämnena tillsammans fordra betydligt mera tid än som
kan ernås med början av arbetsåret den 1 oktober. Kommitterade och lärarråd hava
därför nödgats för dekorativa skolan föreslå arbetsårets början till den 10 september.
Härigenom har för arkitekturundervisningen och för naturstudier vunnits avsevärd
tid, vilken under de följande månaderna med deras större antal läroämnen kommer
väl till godo. Olägenheterna av denna framflyttning av terminen för denna del
av högskolan torde ej vara större, än att de till fullo uppvägas av de vunna fördelarna.
Detta så mycket mindre som kommitterade ansett, att efter den dekorativa skolans
fulldanande och därmed följande ökat arbete för lärarrådet, detta lämpligare
för framtiden bör arbeta sektionsvis. Det är således huvudsakligen endast lärarrådets
sektion för dekorativ konst och direktören, som beröras av terminens framflyttning.

Lärarrådet föreslår, att för upprätthållande av den sålunda angivna undervisningen
i arkitektur, målning och modellering måtte upprättas tre protessurer med en
lön för professorn i arkitektur av 7,500 kronor, för professorerna i målning och modellering
vardera 6,400 kronor samt att för extra biträden, specialföreläsningar m. m.
måtte anslås 3,000 kronor.

I sitt förslag upptaga kommitterade även frågan om inrättandet vid konsthögskolan
av en tidsenlig undervisning i färgkemi och materiallära för målare. Redan i
mars 1908 väcktes inom akademien förslag i sådan syfte, och inrymdes i den nu gällande
staten för konsthögskolan möjlighet att genom tillkallad specialist kunna ordna
någon serie föreläsningar i ämnet.

En undervisning i detta ämne behöver emellertid, för att därmed avsett ändamål
skall kunna vinnas, ordnas permanent och läraren ha till sitt förfogande ett laboratorium.
_ *

Behovet av denna undervisning kommer säkerligen att bli ännu mera kännbart,
sedan en ordnad undervisning i dekorativ målning kommit till stånd, då de olika tekniska
förfaringssätten nödvändiggöra ökad insikt om materialiernas sammansättning och
natur. *

Liknande undervisning har mångenstädes redan inrättats i samband med konstskolor.
Så t. ex. i Berlin, där konsthögskolan äger ett fullständigt laboratorium, i
Munchen, där sedan flera år är upprättad eu försöks- och upplysningsanstalt för måleriets
teknik, och i Köpenhamn, där det existerar en »statens kurs i kemi och materiallära
för målare», från vilkens verksamhet föreligger — år 1910 — en lärobok i
ämnet, som i omfattning, klarhet och vederhäftighet torde vara den förnämsta, som
existerar.

Konstnärens ställning, säger lärarrådet, till det för konstverkens frambringande
använda materialet är i vår tid en helt annan än fordom. Tack vare vetenskapens,
framför allt kemiens, utveckling och den nutida industriens förmåga att tillgodogöra
sig dessa resultat, erbjudes målaren en serie färger, om vilka forntiden icke hade en

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 68.

aning. Men detta rika material förstår konstnären i regel icke att bedöma. Han
inskränker sig visserligen i allmänhet till användningen av ett såsom pålitligt ansett
urval, men det oaktat utsattes han allt för ofta för missräkningar, ödesdigra för konstverkets
bestånd, ty ej ens om detta begränsade urval äger han annat än ytlig kännedom.
Han dömer i regel efter yttre kännetecken, ej minst efter varans etikett. Och
lika bristfällig är hans kunskap beträffande målningsgrund, målningssätt, oljor, fernissor,
olika slag av bindämnen etc. etc. Överhuvud taget måste han nästan alltid
lämna obesvarade de frågor rörande tekniska företeelser, som oupphörligt möta honom
under hans verksamhet.

Och denna konstnärens hjälplöshet har haft en annan följd, som förvärrar det
onda: fabrikanten har blivit mindre nogräknad i avseende på de materialier, varmed
han förser konstnären.

På så sätt ha en mängd värdefulla konstverk gått och gå alltjämt en snabb
förstörelse till mötes -—• något som en vandring genom ett museum lätt nog bekräftar.
Det är därför av största vikt, att en lärarplats i materialkännedom (»färgkemi») inrättas
vid konsthögskolan. Endast på så sätt kan för vårt lands vidkommande en förbättring
i ovan berörda förhållande inträda. Och endast på denna väg är det tänkbart
att genom metodiska iakttagelser och studium under längre tid av konstnärens
material vinna en betryggande och för det praktiska livet slutgiltig och fruktbärande
insikt i konstens tekniska problem.

För egen del yttrar akademien följande om de av koinmitterade och
lärarrådet framlagda förslagen beträffande dekorativa skolans omorganisation
och arbetssätt:

Akademien, som till fullo delar denna av kommitterade och lärarrådet sålunda
uttalade åsikt om nödvändigheten av att vid konsthögskolan snarast möjligt måtte
upprättas eu tidsenlig undervisning i färgkemi och materiallära för måiare, måste
emellertid, då ingen lokal finnes för inrättande av färglaboratorium, föreslå, att denna
undervisning tills vidare begränsas till föredrag på skolan och besök i museer och samlingar,
där studiematerial finnes, och inordna den under titeln: extra biträden i dekorativa
skolan, vilken rubrik även omfattar symbolik, mytologi, specialföreläsningar i
glasmålning, keramik, metallkonst m. m., för vilket nedan beräknats ett anslag av
3,000 kronor.

På sätt kommitterade och lärarrådet enligt ovan anförda undervisningsprogram
tänkt sig skolans omorganisation och arbetssätt, torde undervisningen även i övriga
ämnen ej kunna i hela sin utsträckning med framgång bedrivas, utan att rymliga och
för de olika ämnena'' anpassade lokaler ställas till lärarnas förfogande. Helst borde
dessa lokaler befinna sig inom samma byggnad som konsthögskolans övriga skolor d.
v. s. akademiens hus eller i dess omedelbara närhet.

Den nu pågående undervisningen i dekorativ konst är förlagd till lokaler dels i
akademiens hus, där akademien för ändamålet upplåtit sin högtidssal, dels i f. d. geologiska
byråns lokaler, Sergelgatan 1, där utrymme beretts för undervisningen i skulptur.
Såväl på det ena som andra stället äro lokalerna otillräckliga och olämpliga.
Undervisningen lider av att lokalerna äro belägna i olika delar av staden.

Bottenvåningen i akademiens hus är för närvarande till större delen uthyrd, dels till
affärslokaler, dels till generalpoststyrelsen, som disponerar flertalet av lokalerna åt Rödbodtorget
till ett avdelningspostkontor. Hyresinkomsten för dessa lokaler uppgår för när -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr (>S. 13

varande till ett belopp av 28,050 kronor, vilka jämte hyra för en lagerkällare samt
eventuell inkomst av akademiens utställningslokaler utgöra huvudparten av de medel,
varmed bestridas akademiens löpande utgifter, såsom ränta och amortering av akademiens
byggnadslån, byggnadens underhåll, belysning och uppvärmning av de av akademien
själv använda lokalerna inom byggnaden, avlöningar m. in. Genom uppsägning
från akademiens sida kunna nämnda lokaler i bottenvåningen bliva lediga för
annat ändamål först den 1 oktober 1922. Akademien har låtit undersöka möjligheterna
för ett utnyttjande av dessa lokaler för den dekorativa skolan. Eu skrivelsen
bilagd plan och beskrivning av dispositionen av de olika lokalerna visar, att detta låter
sig göra med jämförelsevis små förändringar och utan att beröra vaktmästarbostäderna
och de båda affärslokalerna vid Jakobsgatan, för närvarande inbringande eu
hyra av 1,450 kronor.

Den uppfattning, som hos kommitterade och lärarråd gjort sig gällande beträffande
utvecklingen av den dekorativa skolan och undervisningens ordnande, finner akademien,
såsom redan av det föregående framgår, visserligen fullt riktig och det uppgjorda
förslaget väl anpassat efter behovet. Akademien tillåter sig i detta sammanhang
påpeka, hurusom det beslut om upprättande av ett enhetligt system av praktiska
ungdomsskolor, som riksdagen den 8 maj 1918 fattat, innebar, med den för lärjungarna
i folkskolan obligatoriska fortsättningsskolan som grund, inrättandet av lärlings- och
yrkesskolor, tekniska fackskolor och slutligen eu statens skola för konsthantverket och
konstindustrien samt normalskola för yrkesutbildningen. Denna stigande serie saknar
ännu slutstenen: den konstnärliga bildningsskolan, konsthögskolans dekorativa linje,
som nu föreslagits att inrättas och som ur skaran av kunskapssökande ungdom
skall kunna uttaga och för högre och mera omfattande konstnärliga uppgifter utbilda
därtill begåvade unga medborgare. I den av generaldirektören B. J:son Bergqvist sammanfattade
redogörelsen för riksdagens beslut heter det bland annat: »Det bör icke bero på
en tillfällighet, allra minst på fattigdom, huruvida den unge individen verkligen skall
komma i åtnjutande av den utbildning, han behöver för sin blivande gärning i livet.
Det bör tillhöra staten och kommunen att såväl genom ekonomiskt understöd som genom
lämpliga förpliktande bestämmelser så vitt möjligt sörja för att en var ung individ
får tillfälle att erhålla den utbildning, som är nödvändig för hans blivande verksamhet
i samhället och i yrket.»

Då akademien icke desto mindre nu anser sig böra för Kungl. Maj:t framlägga
ett i vissa avseenden inknappat förslag, sker det av samma anledning som begränsningen
tills vidare av ämnet färgkemi, nämligen emedan det under nu rådande förhållanden
torde vara omöjligt att anskaffa de för skolans fullständiga utbyggande nödiga
lokalerna. De för ändamålet lämpliga lokalerna i akademiens hus bliva, som
ovan nämnts, lediga först den 1 oktober 1922. De behöva därefter iordningställas
för sitt nya ändamål och kunna väl knappast hinna färdigställas på mindre tid än 6
månader. En fullständigt organiserad dekorativ skola skulle tidigast kunna begynna
sin verksamhet med höstterminen 1923. Det kan då ifrågasättas att uppskjuta hela
frågan om skolans organisation till denna tidpunkt. Akademien har dock, sedan nu
alla sakkunniga inom lärarrådet och akademien enats om lämpligaste sättet för ifrågavarande
undervisnings ordnande, ansett sig varken kunna eller vilja längre bära ansvaret
för att det nuvarande osäkerhetstillståndet fortfar en enda dag längre än nödigt.

Den nu till största delen genom de olika lärarnas uppoffrande och intresserade
arbete upprätthållna undervisningen i dekorativ konst vid statens konsthögskola bör
enligt akademiens förmenande tillfullo ersättas av statsverket och behövliga medel an -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 68.

visas till anskaffande av nödig undervisnings materiell, till levande modeller, till studieresor
och till anskaffande och årlig komplettering jämte underhåll av ett särskilt handbibliotek
för denna skola.

Akademien inskränker sig sålunda för närvarande att anhålla om medel
dels till fyllande av dessa sistnämnda behov, dels till avlöning åt tre
lärare, en i arkitektur, en i målning och en i modellering, med ungefär
samma undervisningsskyldighet som de tre nu arbetande lärarna.

En av dessa lärare, den som härför bäst ägnar sig, bör vara ledare
och av akademien utses till skolans föreståndare.

Vad då först beträffar avlöningsmedel, fortsätter akademien, till de tre nu senast
angivna lärarna, bliver akademien vid bedömande härav ställd inför frågan, huruvida
de anslag, som äro erforderliga för uppehållande av den dekorativa skolans verksamhet,
böra redan nu föreslås till uppförande å ordinarie stat, eller huruvida dessa anslag
skola äskas att tills vidare utgå å extra stat. Akademien har i det föregående
framhållit, att en definitivt organiserad dekorativ skola ej kan på grund av rent yttre
betingelser träda i verksamhet förrän med höstterminen 1923. Under de närmaste
åren gäller det sålunda att med användande av de lokala resurser, som stå till buds,
hjälpa sig fram på det ändamålsenligaste sättet.

Åven om behovet av nämnda lärarbefattningar kan sägas vara stadigvarande,
anser akademien dock lämpligt att, under detta provisorium
och intill dess att undervisningen i sin helhet kan ordnas, samtliga de
för uppehållande av skolans verksamhet nödiga medlen upptagas å extra
stat.

Akademien yttrar sig därefter om storleken av de anslagsmedel, vilka
äro för ändamålet erforderliga, och berör först lärararvodena:

Avlöningen åt de tre lärarna i arkitektur, målning och skulptur bör givetvis beräknas
med hänsyn till omfattningen av deras föreslagna tjänstgöring, jämförd med
vad i undervisningsskyldighet åligger övriga lärare i motsvarande eller likartade ämnen
vid högskolan. Härvid torde då vara att beakta, att professorerna i målning,
modellering och teckning, med vilka lärarna i målning och modellering i dekorativa
skolan i första hand torde böra jämföras, uppbära en lön av 4,600 kronor mot skyldighet
för de förstnämnda att minst två gånger i veckan och vad professor i teckning
beträffar tre gånger i veckan på lärorummet genomgå och rätta elevernas arbeten.
Lärarna i den dekorativa skolan komma emellertid på grund av det sätt, varpå undervisningen
måste bedrivas, att i betydligt vidsträcktare grad än professorerna vid högskolans
målar- och bildhuggarskolor tagas i anspråk dels å lärorummet, dels med
demonstrationer i verkstäder, museer o. s. v., vartill kommer att höstterminen för den
dekorativa skolan är föreslagen att börja tidigare än högskolans undervisning i övrigt.
Beträffande läraren i arkitektur torde hans undervisningsskyldighet tills vidare kunna
inskränkas till två föreläsningar i veckan jämte ett något mindre antal övningstimmar
än i ovan angivna undervisningsprogram uppgives. Med aktgivande härå och i betraktande
av svårigheten att med allt för knappt tillmätta arvoden erhålla kompetenta
lärarkrafter har akademien ansett sig böra föreslå för var och en av dessa lärare ett

Kungl. Maj:ts Proposition Nr (18.

arvode av 5,000 kronor, varvid akademien förutsätter, att do ifrågavarande befattningshavarna
komma i åtnjutande av lönetillägg med anledning av dyrtiden enligt
samma grunder som lärarna å ordinarie stat.

Till den av lärarna, som utses till skolans föreståndare, torde böra utgå ersättning,
utöver de 5,000 kronorna, med ett arvode av 1,000 kronor.

Akademien har förut framhållit, att för den dekorativa skolan en påbyggnad
på den nuvarande kursen i perspektivlära torde bliva behövlig.
I detta hänseende anför akademien nu följande:

Enligt konsthögskolans stadgar, § 34, skall undervisningen i perspektiv meddelas
av läraren i ämnet 2 timmar i veckan under tiden den 1 oktober—1 maj.

Denna undervisning är ettårig. Eu tvåårig kurs med entimmarslektioner är
nämligen alldeles otänkbar i ett ämne, där ritövningarna spela en så stor roll som i
perspektivämnet, särskilt då undervisningen måste bedrivas i så bög grad individuellt
på grund av elevernas olika bildningsgrad och förkunskaper.

Kommitterade ha nu föreslagit, att den dekorativa skolans målar- och skulptörelever
skola undervisas i perspektivlära i såväl l:a som 2:a årskursen och att denna
undervisning skall meddelas dem tillsammans med konsthögskolans övriga elever.

Detta förslag kan enligt akademiens mening icke genomföras, med mindre än att
perspektivkursen göres tvåårig med två veckotimmar per år även för nuvarande målar-
och bildhuggarskolarna. Ehuruväl en dylik ökning av studietiden för eleverna
över lag är önskvärd, torde någon sådan dock icke böra föreslås med hänsyn till övriga
för deras rent konstnärliga utbildning betydelsefullare ämnen. Erfarenheten under
de närmast förflutna försöksåren har emellertid visat, att en grundlig och för deras
speciella yrkesutbildning särskilt lämpad perspektivkurs bör genomgås av den dekorativa
skolans elever.

En av de principer, efter vilka undervisningen i denna skola hittills bedrivits,
har varit, att konstnären vid uppgörandet av förslag till dekorering av en byggnadsinteriör
hela tiden bör ha känning av rummet och dess arkitektur. I enlighet med
denna princip ha eleverna fått utföra perspektiviska skisser till dem förelagda uppgifter.
Dessa perspektivskisser ha i allmänhet konstruerats med ledning av arkitektens
plan och höjdritningar. Härvid har det ofta visat sig, att eleverna icke haft nog
övning i detta slag av perspektivritning för att på egen hand kunna fullfölja sina
projekt.

Med den ringa tid, som nu är anslagen åt perspektivämnet, är det naturligtvis
omöjligt för eleven att hinna inhämta och tillämpa metoderna för behandling av olikartade
arkitektoniska motiv. Läraren å sin sida måste som hittills vid sin undervisning
lägga huvudvikten på de för den egentliga måleriska bildframställningen nödvändiga
lagarna och metoderna. För genre- och landskapsmålaren har perspektivkunska Een

betydelse som korrektiv, då den återigen för arkitekten och dekoratören är beövlig
för direkt konstruktion.

På grund av de större fordringarna på en ingående konstruktiv behandling av
uppgifterna anser akademien därför, att en särskild perspektivkurs bör auordnas för
den dekorativa skolans elever.

Då emellertid en dylik anordning skulle ha till följd, att vissa för den allmänna
konsttekniska utbildningen viktiga delar av perspektivläran måste inskränkas eller
helt uteslutas, vore det utan tvivel bäst, om perspektivstudiet för den dekorativa sko -

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 68.

lans elever bleve gemensamt med konsthögskolans övriga elever under det första året,
och om den dekorativa skolans elever ensamma finge en andra årskurs, där de kunde
öva sig med speciella till yrket hörande uppgifter, helst i direkt anslutning till deras
skissuppgifter.

Akademien anser sålunda,

att perspektivundervisningen i den dekorativa skolans första årskurs bör bliva
gemensam med konsthögskolans övriga undervisning i detta ämne,

att perspektivlära bör ingå som undervisningsämne i den dekorativa skolans andra
årskurs med 2 veckotimmar, och

att följaktligen lärarens tjänstgöringstid bör ökas med 2 timmar i veckan.

Detta synes böra medföra, att ersättningen till ifrågavarande lärare fördubblas,
och vill akademien föreslå, att till det i staten till en lärare i perspektiv uppförda arvodet
å 1,200 kronor beräknas ett belopp av ytterligare 1,200 kronor.

I fråga om övriga kostnader anför akademien följande:

I kommitterades förslag framhålles också behovet av undervisningskurser i vissa
speciella ämnen för den dekorativa skolan. Denna undervisning skulle bestridas av
fackmän på olika områden. Hit vill akademien sålunda hänföra dels ovannämnda
provisoriska undervisning i färgkemi, dels föreläsningar i ämnen såsom symbolik, mytologi
och eventuellt andra delar av folklivsforskningen, glasmålning, keramik, metallgjutning
m. m. Härför erforderligt anslag beräknar akademien till 3.000 kronor.

Till undervisningsmateriell m. m. för den dekorativa skolan beräknar akademien
ett belopp av 3,000 kronor. För undervisning i målning fordras nämligen alla slag av
färgstoffer och bindämnen, och för övning av olika slag av målning såsom fresco,
secco m. fl. måste väggfälten ersättas med för de olika målningssätten preparerade
rabbitsfält i järnramar. För bildhuggarna behövas lera, gips, stuck, jama] matur, olika
slag av stenarter och träslag. Dessutom fordras för föreläsningarna i dekorativa skolan
skioptikonbilder. Beloppet, 3,000 kronor, är synnerligen lågt beräknat.

Till levande modeller för den dekorativa skolan, vilka hittills delvis bekostats av
privata medel, beräknar akademien, med hänsyn till modellernas stegrade anspråk på
ersättning, att det erfordras en summa av 2,500 kronor.

Det är vidare i högsta grad önskvärt, att den dekorativa skolan, liksom redan
är fallet med arkitekturskolan, förses med ett handbibliotek, som under hela undervisningstiden
är tillgängligt för eleverna. För att kunna börja anordnandet av ett
dylikt bibliotek vågar akademien anhålla om ett anslag av 500 kronor.

Studieresor äro för den dekorativa skolans elever lika nödvändiga som för övriga
skolor. Under åren 1916, 1917 och 1918 har medelantalet elever utgjort 9, men antalet
har successivt ökats och utgör år 1919 18. Med stöd härav torde reseanslaget böra
beräknas för 10 lärjungar. Med ett resebidrag av 15 kronor per dag och elev under
14 dagar och av 400 kronor för en lärare kommer man till ett behövligt belopp av
2,500 kronor.

Akademien sammanfattar till sist de anslagsbehov, som skulle för det
närmaste året erfordras för den dekorativa skolan:

Arvoden åt tre lärare, en i målning, en i arkitektur och en

i modellering, å 5,000 kronor.......................................... 15,000 kronor

Ersättning till föreståndaren ................................................... 1,000 »

Undervisning i perspektivlära ......................................... 1,200 »

liungl. Muj:ts Proposition Nr	68,
Undervisning i speciella ämnen................................	................ 3,000	kronor
Undervisningsmateriell in. m.................................	................ 3,000	>
Levande modeller .....................................................	.............. 2,500	>
Handbibliotek ...............................................	................ 500	»
Studieresor .............................................................	................ 2,500	»
	Summa 28,700	kronor

Ett bifall till akademiens föreliggande förslag medför, att nu i staten uppfört arvode
å 2,000 kronor till en lärare i dekorativ .konst ej varder för sitt ändamål erforderligt
och att följaktligen denna anslagspost besparas statsverket. Den verkliga kostadsökningen
blir alltså 26,700 krono]:.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer akademien, det
Kung!. Maj:t täcktes

dels besluta, att en skola för dekorativ konst må inrättas vid konsthögskolan,

dels i proposition föreslå riksdagen att för uppehållande av verksamheten
vid denna skola under år 1921 på extra stat för samma år anvisa
ett förslagsanslag, högst, 28,700-kronor.

Den dekorativa konstens betydelse för den allmänna konstutvecklingen
torde, såsom konstakademien framhållit, icke hava kommit till vederbörligt
uttryck vid anordnandet av den statsunderstödda konstundervisningen.
Visserligen har även den dekorativa konsten kommit att ingå i
undervisningen. Å konsthögskolans stat finnes nämligen för närvarande
uppfört ett arvode å 2,000 kronor till en lärare i dekorativ konst. Det
är dock givetvis icke möjligt att med detta ringa belopp kunna tillgodose
de allt mer växande kraven på större beaktande av ifrågavarande konstarts
intressen i konstundervisningen. Akademien har därför med öppen blick
för nödvändigheten att behörigen tillgodose denna gren av undervisningen
sedan ett par år tillbaka vidtagit åtgärder för uppehållande av en skola för
dekorativ konst. Det är denna skola, som akademien nu önskar få erkänd av
statsmakterna och till vars uppehållande bidrag av statsmedel ifrågasättas.
Sedan från sakkunnigt håll förslag framlagts angående det lämpligaste
sättet. för denna undervisnings anordnande, har akademien sagt sig varken
kunna eller vilja längre bära ansvaret för att det nuvarande osäkerhetstillståndet
fortfar längre än som är nödvändigt.

De bemödanden, som sålunda från akademiens sida gjorts för att
uppehålla undervisningen inom en betydelsefull gren av konsthögskolans
verksamhetsområden, synas vara värda allt erkännande. Jag anser det
också stå i överensstämmelse med hittills vedertagna grundsatser, att då ett
undervisningsbehov, som det tillkommer staten att tillgodose, är vederbörligen
konstaterat, staten också i den utsträckning, som kan anses skäBihang
till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 58 höft. (Nr 68—69.) 3

Departe mentschefen.

Kungl. Maj:ts Proposition Nr 68.

lig, sörjer för att detta behov varder behörigen fyllt. I anslutning
härtill, så ock med hänsyn till vad akademien i övrigt andragit, finner
jag mig böra tillstyrka ett anslag såsom bidrag till uppehållande av den
dekorativa skolan.

Akademien har inskränkt sig att tills vidare för ändamålet äska ett
anslag å extra stat. Jag anser denna anordning vara under nuvarande
förhållanden lämplig.

För ändamålet föreslår akademien ett belopp av 28,700 kronor, närmare
specificerat i akademiens ovanberörda skrivelse. Utan att på något
sätt vilja underkänna behovet av de i specifikationen ingående olika
posterna eller utpeka någon eller några av dessa såsom mer behövlig
än övriga, måste jag dock ställa mig tveksam i fråga om slutsummans
storlek. Jag anser mig tills vidare allenast böra tillstyrka ett
mindre belopp, och detta desto hellre som, enligt vad akademiens skrivelse
synes giva vid handen, de lokaler, vilka för närvarande stå till buds för
den dekorativa skolan, icke torde medgiva, att undervisningen i. dekorativ
konst kan under år 1921 på ett tillfredsställande sätt bedrivas i den omfattning,
som avses i det av akademien framlagda programmet. Jag har
därför stannat vid att tillstyrka, att ett anslag för ändamålet å 15,000
kronor äskas hos 1920 års riksdag.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera, efter vederbörandes
hörande, bestämma fördelningen av detta anslag liksom ock att utfärda
de närmare interimistiska föreskrifter, vilka kunna befinnas av nöden
i fråga om den dekorativa skolan.

Jag hemställer alltså, det Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen
att såsom bidrag till uppehållande av verksamheten
vid den vid konsthögskolan anordnade skolan för
dekorativ konst anvisa på extra stat för år 1921 ett
förslagsanslag, högst, å 15,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle propositionen av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Em. G:son Bergman.