Kungl. Maj:ts proposition Nr ti5.

I

Nr 65.

Kungl. Maj.is proposition till riksdagen med förslag till lag
innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar
i rätten att använda sparbanks vinst : given Stockholms
slott den 6 februari 1920.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå
riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag innefattande tillfälligt
undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda
sparbanks vinst.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

F. V. Thorsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 55 höft. (Nr 65.)

1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

Förslag

till

Lag

innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten ått

använda sparbanks vinst.

Härigenom förordna» som följer:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker
den 29 juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän,
efter det styrelsen yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel
av vinsten å den av sparbanken under föregående året drivna rörelse
skall användas för annat i samma paragraf angivet ändamål än avsättning
till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden
eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet
gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna
icke må komma att understiga fem procent av insättarnas behållning
enligt senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas
Konungens befallningshavande, som har att pröva, huruvida
beslutet överensstämmer med föreskrifterna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1920 och gäller till och med
den 31 maj 1921.

3

Kung!,. Maj:ts proposition Nr 65.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
januari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anförde chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, härefter:

Jämlikt stadgandet i 15 § sparbankslagen, sådan densamma lyder
•enligt lag den 25 maj 1905, skall all vinst, som å sparbanks rörelse
uppkommer, avsättas till eu reservfond för bestridande av omkostnader
och betäckande av förluster. Då reservfonden eller, i visst fall, sammanräknade
beloppet av grund- och reservfonderna överstiger tio procent
av insättarnas behållning enligt senaste bokslut, må emellertid sparbankens
huvudmän, efter det sparbankens styrelse avgivit yttrande i
ärendet, kunna besluta, att överskottet skall enligt grunder, som av huvud -

is § sparbankslagen.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 65.

männen fastställas, tillgodoföras insättare såsom tilläggsränta eller ock
annorledes användas för väckande och underhållande, särskilt hos mindre
bemedlade insättare, av håg till ökad sparsamhet. Likaledes må, om
bankens reglemente sådant uttryckligen medgiver, huvudmännen, sedan
styrelsen yttrat sig i frågan, kunna anslå högst hälften av förenämnda
överskott till sådant välgörande eller allmännyttigt ändamål, som icke
på grund av gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag.
Sparbanks- I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 maj 1917 anförde sparbanks föreningens

föreningens styrelse, att genom bestämmelserna i förevarande paragraf
''vlutVtns'' möjlighet att disponera uppkommen vinst på annat sätt än genom avmaj
1917. sättning till reservfond vore utesluten för andra sparbanker än sådana,
vilkas reservfonder eller, i visst fall, sammanlagda grund- och reservfonder
överstege tio procent av insättarnas behållning. Detta stadgande
reste, enligt styrelsens förmenande, oberättigade hinder mot en sparbanks
bemödande att göra sitt bästa för sina insättare, varjämte styrelsen
erinrade, hurusom mera än hälften av landets sparbanker vore
förhindrade att med en enda skärv ansluta sig till bemödanden att avhjälpa
det i så rikt mått framträdande nödläget. Styrelsen ifrågasatte
därför ett sådant tillägg till ifrågavarande lagrum, att möjlighet förefunnes
att använda viss del av sparbanks vinst för de i lagrummet omförmälda
ändamål, så snart sammanräknade beloppet av grund- och
reservfonderna, efter frånräknande av beviljade anslag, uppginge till
minst fem procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut.

Då nämnda skrivelse anmäldes inför Kungl. Maj:t, anförde dåDePchlfcn.
ntS varande chefen för finansdepartementet, bland annat:

»Bestämmelserna i 15 § av sparbankslagen hava tillkommit i syfte
att förhindra, att en sparbanks medel användas till ändamål, som äro
för sparbanken främmande. De avhjälpa därjämte i någon mån bristen
på föreskrifter om viss proportion mellan inlåningen och de egna fonderna.
Såsom styrelsen för sparbanksföreningen framhållit, lämna ifrågavarande
bestämmelser möjlighet till friare användning av behållna medel
endast i en mycket inskränkt omfattning, nämligen för allenast de sparbanker,
i vilka reservfonden eller sammanlagda beloppet av grund- och
reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas behållning enligt
senaste bokslut. Under vanliga omständigheter skulle jag icke, åtminstone
utan en närmare utredning, varit benägen att föreslå någon
ändring i dessa bestämmelser. Sådana de ekonomiska förhållandena nu
gestalta sig, ställer sig frågan emellertid för mig i ett helt annat läge.
Den utsträckning av rätten att i viss omfattning använda vinstmedel
annorledes än till avsättning till reservfonden, som sparbanksföreningens

Kung!. Maj:ts proposition Nr 65. 5

styrelse nu ifrågasatt, synes mig för närvarande synnerligen behjärtansvärd,
och bör enligt min mening styrelsens förslag mottagas med tacksamhet.
Enligt vad jag erfarit skulle nämligen många sparbanker, som
hava eu god ställning, men som på grund av gällande bestämmelser
nödgas avsätta hela vinsten till reservfonden, komma att dela med sig
av sina medel till sådana ändamål, som omförmälas i 15 § i sparbankslagen,
- därest nuvarande hindren härför bleve åtminstone till eu del
borttagna.»

På departementschefens, av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan föreslog sedermera K magi. Maj: t, efter lagrådets hörande,
genom proposition den 19 maj 1917, nr 371, riksdagen att antaga ett
vid propositionen fogat förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag
från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 15 juni 1917, nr 325, att riksdagen,
ehuru åtgärder av ifrågavarande slag under normala tider måste
anses vara ägnade att väcka betänkligheter, likväl, med hänsyn till
rådande ekonomiska förhållanden och då den föreslagna lagen ondast
vore avsedd att erhålla provisorisk giltighet, ansett sig böra bifalla det
framlagda förslaget.

Den 25 juni 1917 utfärdade därefter Kungl. Maj:t, i överensstämmelse
med det av riksdagen godkända författningsförslaget, lag (nr 374),
innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten
att använda sparbanks vinst, av följande lydelse:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker den 29 juli
1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän, efter det styrelsen yttrat
sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel av vinsten å den av sparbanken under
föregående året drivna rörelse skall användas för annat i samma paragraf angivet
ändamål än avsättning till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden
eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet
gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna icke må komma att
understiga fem procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas Konungens
befallningshavande, som har att pröva, huruvida beslutet överensstämmer med föreskrifterna
i denna lag.

Deima lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt därå meddelad
uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 31 maj 1918.

1917 år»
proposition.

1917 års riksdagsskrivelse.

1917 års lag.

Genom en den 26 februari 1918 utfärdad lag meddelades enahanda l9,8 lag.
bestämmelser att gälla under tiden den 1 juni 1918—den 31 maj 1919.

6

Sparbanksjöreningens

styrelse uti
yttrande i
sept. 1918.

Bankinspek tionen.

■ Departementschefen.

1919 års
proposition.

1919 års
riksdagsskrivelse
och lag.

Kungl. Maj;ts proposition Nr 65.

Sedan jag i september 1918 från sparbanksföreningens styrelse
infordrat yttrande, huruvida en förlängning av sistberörda lags giltighetstid
kunde anses påkallad och, i så fall, vilken tid en förlängning
borde avse, anförde bemälda styrelse till svar härå i huvxidsak följande:

En förlängning av lagens giltighetstid syntes styrelsen önskvärd.
Vad anginge tiden för en sådan förlängning, hölle visserligen styrelsen
för sannolikt, att behovet av lagen komme att sträcka sig rätt långt
fram i tiden och att ett fasthållande av det hittills följda tillvägagångssättet
— lagens antagande för ett år i sänder — komme att medföra
ett fortsatt förnyande. Men ett beslut om längre giltighetstid skulle
måhända giva ett ovälkommet intryck av misströstan hos regering och
riksdag om framtiden. Skulle åter denna konsideration icke förtjäna
avseende och icke göra sig gällande i fråga om annan av tidsförhållandena
framkallad undantagslagstiftning, syntes det styrelsen fullt tillrådligt
att för nu ifrågavarande undantagslag bestämma en längre
giltighetstid, och detta så mycket mera, som lagen icke innefattade
åläggande eller förbud utan gåve sparbankerna full frihet att använda
eller icke använda sig av densamma.

Även bankinspektionen tillstyrkte en förlängning av giltighetstiden
lör ifrågavarande bestämmelser, dock endast under ett år från
och med den 1 juni 1919.

För egen del anförde jag vid ärendets behandling i statsrådet,
att världskriget visserligen syntes stå inför sin avslutning, men att det
dock torde dröja länge, innan de ekonomiska förhållanden, som föranlett
ifrågavarande bestämmelsers utfärdande, underginge sådan förändring,
att bestämmelserna förlorade sitt berättigande. På grund
härav förordade jag giltighetstidens förlängning i enlighet med vad
bankinspektionen föreslagit.

Genom proposition den 31 januari 1919, nr 49, föreläde därpå
Kungl. Maj:t riksdagen ett i överensstämmelse med vad jag sålunda
anfört upprättat förslag till lag i ämnet.

I skrivelse den 18 februari 1919, nr 19, anmälde riksdagen, att
berörda proposition av riksdagen bifallits, varefter lag i ämnet utfärdades
den 28 i samma månad.

Den 21 sistlidna november infordrade jag från sparbanksföreningens
styrelse och bankinspektionen yttrande, huruvida åt omförmälda bestämmelser
med hänsyn till rådande förhållanden borde givas fortsatt giltighet
och i så fall för vilken tid.

7

Kung!. Maj.ts proposition Nr b5.

Sparbanksföreningens styrelse har i anledning härav uti eu den
(i sistlidna december dagtecknad skrivelse, under åberopande av sitt år
1918 avgivna yttrande, hemställt, att 1919 års lag i ämnet måtte erhålla
förlängd giltighet till och med den 31 maj 1921.

Bankinspektionen framhåller i sitt den 31 sistlidna december
avgivna yttrande, att de ekonomiska förhållanden, som voro rådande,
då den provisoriska lagstiftningen tillkom, och som då i allmänhet
antogos komma att bliva av övergående beskaffenhet, numera utvecklat
sig på ett sätt, som synes tyda på, att de komma att bliva i viss mån
permanenta. På grund härav anser bankinspektionen det önskvärt, att
provisoriet på ifrågavarande lagstiftningsområde upphör. Då emellertid
sparbanksföreningens styrelse uttalat sig för en förlängning av den
provisoriska lagstiftningen, anser sig bankinspektionen icke böra sätta
sig däremot. En eventuell förlängning bör enligt bankinspektionens
förmenande bestämmas att avse tiden till och med den 31 maj 1921.

Såsom bankinspektionen framhållit, synas de ekonomiska förhållanden,
vilka föranlett ifrågavarande provisoriska lagstiftning, ingalunda
vara av den övergående natur, som man från början allmänt
antagit, Den tvekan angående lämpligheten av provisoriets fortsatta
upprätthållande, som kommit till uttryck i bankinspektionens yttrande,
är därför förklarlig. Emellertid talar ju det behjärtansvärda syfte, man
med provisoriet i fråga velat främja, alltjämt starkt för bibehållandet av
de undantagsbestämmelser, som däri innefattas. Jag anser mig fördenskull
böra tillstyrka en förlängning av provisoriet för ytterligare ett år.
Om och i vad mån åter en bestående ändring uti sparbankslagens bestämmelser
i hithörande avseende kan anses påkallad är ett spörsmål,
som synes mig böra göras till föremål för utredning och övervägande i
sammanhang med frågan om en omläggning av sparbankslagstiftningen
i andra delar, vilken sistnämnda fråga jag har för avsikt att inom den
närmaste tiden upptaga.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i
överensstämmelse med det anförda upprättat förslag till lag, innefattande
tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda
sparbanks vinst, hemställde departementschefen, att lagrådets yttrande
över förslaget måtte för det ändamål, som omförmäles i § 87 regeringsformen,
genom utdrag av protokollet inhämtas.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan fann Hans Maj:t Konungen gott bifalla,

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

Spår banksfbreningens

stiftelse i yttrande
den
(i december
1919.

Hankintpektionen.

Departements chefen.

8

Kungl. Maj.-ts proposition Nr 65.

Förslag

till

Lag

innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att

använda sparbanks vinst.

Härigenom förordnas som följer:

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker
den 29 juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän,
efter det styrelsen yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel
av vinsten å den av sparbanken under föregående året drivna rörelse
skall användas för annat i samma paragraf angivet ändamål än avsättning
till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden
eller, där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet
gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna
icke må komma att understiga fem procent av insättarnas behållning
enligt senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas
Konungens befallningshavande, som har att pröva, huruvida beslutet
överensstämmer med föreskrifterna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1920 och gäller till och med
den 31 maj 1921.

KungI. Maj:Ui proposition Nr 65.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd måndagen
den 2 februari 1920.

N ärvarande:

Justitieråden ÅMÉEN,

friherre LeijONHUFVUD.

Edelstam,

Regeringsrådet Linnér.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 16 januari
1920, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas över upprättat
förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar
i rätten att använda sparbanks vinst.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet
av t. f. byråchefen för lagärenden i finansdepartementet Karl Levinson.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Erik Öländer.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 55 höft. (Nr 65.)

2

10

Kung!. Majäs proposition Nr 65.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
6 februari 1920.

Närvarande:

Hane excellens herr statsministern EdÉN,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena HELLNBR,
Statsråden: PETRÉN,

Nilson,

Löfgren,

friherre PälMSTIERNa,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Thorsson, anmälde härefter
lagrådets den 2 februari 1920 avgivna utlåtande över det den ld
därförutgångne januari till lagrådet remitterade förslaget till lag innefattande
tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att
använda sparbanks vinst; och hemställde föredragande departementschefen,
att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte,
jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
förordna, att till riksdagen skulle avlåtas proposition
av den lydelse, bil. litt. . . . vid detta protokoll utvisar..

Ur protokollet:

Nils Hellenius.

STOCKHOLM, ISAAC MAROUS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1920.