1
Kungl. Majds Proposition AV 63.
Nr 63.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående pensionsförbättring
åt tygverhnästaren C. A. E. Alilberg; given
Stockholms slott den 6 februari 1920.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
lantförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,
att tygverkmästaren vid fortifikationen Carl August Emanuelsson
Ahlberg må från och med månaden näst efter den, under vilken han
efter uppnådd åldersgräns avgår från sin innehavande beställning, under
sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 1,250
kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring
för viss personal vid armén och utgå från anslag, som för beredande
av sådan pensionsförbättring beviljats eller kan komma att beviljas.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
E. A. Nilson.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 53 käft. (Nr 63.)
352 20 1 .
2
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 63.
Utdrag av protokollet över lantförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 6 februari 1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Nilson, yttrade härefter:
»Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition till 1919 års lagtima
riksdag (nr 276) därom gjorda framställning beviljade riksdagen medel
för beredande av pensionsförbättring åt viss personal vid armén.
I enlighet med riksdagens beslut i ämnet fastställde Kungl. Maj:t
genom kungörelse den 20 augusti 1919 (Svensk författningssamling nr
538) grunder för ifrågavarande pensionsförbättrings utgående.
Uti det av arméns och marinens avlöningssakkunniga den 14 februari
1919 i ämnet avgivna betänkande, som låg till grund för nyssnämnda
proposition, anförde de sakkunniga, bland annat, att det
funnes vissa grupper tjänstinnehavare såväl bland den rent militära
som i synnerhet bland den civilmilitära personalen, vilka icke kunnat
utan vidare inpassas i det av de sakkunniga i annat sammanhang föreslagna
definitiva lönesystemet, varför redan i fråga om den tillfälliga
löneförbättringen måst för dem meddelas särskilda, från de allmänna
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 63. 3
reglerna för löneförbättringens beräknande avvikande föreskrifter. Av
samma skäl syntes det jämväl bliva nödvändigt att fastslå särskilda bestämmelser
för beräknandet av den pensionsförbättring, som borde tillkomma
dylik personal. Då emellertid inom vissa av här ifrågavarande
personalkategorier, av vilka för övrigt några omfattade allenast en enda
eller ett fåtal beställningshavare, någon avgång av personal, berättigad
till pension, icke kunde beräknas äga rum under de närmaste åren, hade
de sakkunniga ansett sig kunna tillsvidare i avvaktan på genomförandet
av en definitiv löne- och pensionsreglering, lämna sådan personal å sido.
Därest det under mellantiden i något undantagsfall skulle bliva nödvändigt
att ordna pensionsförhållandena för eu eller annan tjänstinnehavare
tillhörande någon av ifrågavarande personalgrupper, syntes frågan därom
lämpligen böra genom särskild framställning föreläggas riksdagen
till avgörande.
I överensstämmelse med vad sålunda uttalats, ansågos särskilda
föreskrifter för det dåvarande icke vara av nöden beträffande pensionsförbättring
åt, bland andra, tygverkmästare.
Uti en den 15 maj 1919 dagtecknad, till Kungl. Maj:t ställd skrift
anhöll tygverkmästaren vid fortifikationen Carl August Emanuelsson
Ahlberg, att han, som under år 1920 uppnådde pensionsålder, måtte komma
i åtnjutande av den pensionsförbättring, som i förut omförmälda proposition
föreslagits skolä utgå till med tygverkmästare i avlöningshänseende
närmast jämställd personal, nämligen besiktningsrustmästare, eller
med ett årligt belopp av 1,250 kronoE
Ansökningen tillstyrktes av såväl chefen för Göta ingenjörkår som
chefen för fortifikationen.
I häröver den 10 september 1919 avgivet utlåtande meddelade direktionen
över arméns pensionskassa, att Ahlberg, som vore född den 6
maj 1860, kommit i tjänst den 15 mars 1887, utnämnts till andre verkmästare
den 14 januari 1905 och till tygverkmästare den 31 december
1911, i vilken egenskap han åtnjöte tillfällig löneförbättring å 1,100
kronor enligt kungörelsen den 20 juni 1918, samt att han den 6 maj
1920 bleve såsom fullårig berättigad att från och med månaden näst
efter erhållet avsked tillträda pension och fyllnadspension med 1,360
kronor, därav 180 kronor i nionde klassen av arméns pensionskassa och
1,180 kronor av statsmedel, och tillstyrkte direktionen för sin del bifall
till Ahlbergs här ifrågavarande framställning.
Ansökning av
tygverkmästaren
C. A. E.
Ahlberg.
Yttranden av
militärmyndigheterna.
Yttrande av
direktionen
över arméns
pensionskassa.
4
Yttrande av
statskontoret.
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 63.
Statskontoret, som den 7 oktober 1919 avgivit utlåtande i ärendet,
har därvid anfört följande:
Såsom framginge av propositionen n:r 276 till 1919 års lagtima
riksdag angående pensionsförbättring för viss personal vid armén, hade
de för utredning av nämnda fråga tillkallade sakkunniga vid framläggande
av förslag rörande tillfällig pensionsförbättring för viss personal
vid armén och marinen, avsedd att tillkomma dem, som kommit i åtnjutande
av den av riksdagen medgivna tillfälliga löneförbättringen,
framhållit, att de därvid föreslagna allmänna grunderna icke syntes kunna
utan vidare vinna tillämpning, å vissa grupper av befattningshavare, för
vilka därför föreslagits särskilda regler; att, då inom vissa av sistnämnda
personalkategorier, av vilka några omfattade allenast en enda eller ett
fåtal beställningshavare, någon avgång av personal, berättigad till pension,
icke kunde beräknas äga rum under de närmaste åren, de sakkunniga
ansett sig kunna tillsvidare, i avvaktan på genomförandet av
en definitiv löne- och -pensionsreglering, lämna sådan personal å sido;
samt att, därest under mellantiden i något undantagsfall skulle bliva
nödvändigt att ordna pensionsförhållandena för en eller annan tjänstinnehavare,
tillhörande någon av ifrågavarande personalgrupper, frågan
därom syntes lämpligen böra genom särskild framställning föreläggas
riksdagen till avgörande. Av sådan anledning hade de sakkunniga ansett
särskilda föreskrifter för det dåvarande icke vara av nöden beträffande,
bland andra, tygverkmästare.
Den i överensstämmelse härmed framlagda propositionen hade i nu
ifrågavarande del av riksdagen godkänts, och genom kungörelse den 20
augusti 1919 hade fastställts grunder för pensionsförbättring för viss
personal vid armén, däri alltså några bestämmelser om pensionsförbättring
åt tygverkmästare icke återfunnes.
Denna omständighet syntes emellertid, såsom framginge av vad
ovan erinrats, icke böra utgöra hinder för att, om eljest anledning därtill
kunde anses föreligga, söka genom särskild framställning till riksdagen
bereda förmån av pensionsförbättring åt sökanden.
Den enligt nämnda kungörelse pensionsförbättring tillförsäkrade
grupp av befattningshavare, som vore närmast jämförlig med tygverkmästare,
vore, såsom sökanden framhållit, besiktningsrustmästare.
Båda åtnjöte avlöning lika med fanjunkare samt hade därjämte rätt
till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års tjänst. Båda åtnjöte
jämväl samma belopp i tillfällig löneförbättring och erhölle enahanda
belopp i pension. Vid sådant förhållande skulle ju pensionsförbättring
synas böra sökanden beredas, därest och i den mån han upp
-
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 63.
fyllde de för besiktningsrustmästare i nämnda kungörelse stadgade villkor
för att komma i åtnjutande av pensionsförbättring. De i sådant avseende
i § 4 uppställda allmänna villkor syntes vara av sökanden uppfyllda.
För besiktningsrustmästares rätt att komma i åtnjutande av pensionsförbättring
till det i författningen angivna beloppet, 1,250 kronor,
vore emellertid, i § 3 stadgat såsom särskild förutsättning, att vederbörande
vid början av det år, då avgången ägde rum, uppnått minst 12
tjänstår i sådan egenskap. Då sökanden först den 31 december 1911
befordrats från andre verkmästare till tygverkmästare samt alltså icke vid avgång
under år 1920 kunde komma att uppfylla sistnämnda förutsättning,
syntes pensionsförbättring åtminstone till nämnda belopp icke kunna sökanden
beredas.
Till belysande av spörsmålet, huruvida över huvud taget någon pensionsförbättring
vid sådant förhållande kunde anses böra åt sökanden utverkas,
ville statskontoret erinra om följande.
Efter att hava föreslagit vissa allmänna grunder för pensionsförbättringen,
avsedda att tillämpas å de rent militära beställningshavarna och
i regel innefattande olika belopp för pensionsförbättringen allt efter
tjänståldern i innehavande tjänst, hade förenämnda sakkunniga framhållit,
att enligt gällande stater de beställningshavare, å vilka de föreslagna
allmänna grunderna för pensionsförbättringen icke ansåges kunna bliva utan
vidare tillämpliga, i allmänhet åtnjöte samma avlöningsförmåner, som
utginge till militär tjänstinnehavare i viss löneklass, vartill i de flesta
fall komme ett eller flera ålderstillägg; att den tillfälliga löneförbättringen
för denna personal efter viss procentuell beräkning bestämts till
visst belopp för varje tjänst oberoende av tjänstålder; att de beställningshavare,
om vilka här vore fråga, i regel syntes vid pensionsålderns uppnående
kunna räkna fullt det antal tjänstår, som för militär personal i
allmänhet av motsvarande tjänstegrad erfordrades för erhållande av högsta
inom graden utgående löneförbättring; samt att vid sådant förhållande
de sakkunniga beträffande flertalet av omförmälda personalgrupper funnit
sig böra föreslå, att, under förutsättning att berörda antal tjänstår uppnåtts,
pensionstillägget skulle utgå med det högsta belopp, som i sådant
avseende föreslagits för motsvarande militära beställningshavare.
Beträffande besiktningsrustmästare hade de sakkunniga vidare anfört,
att dessa beställningshavare åtnjöte avlöning lika med fanjunkare samt
därjämte hade rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad
tjänst; att pension utginge till besiktningsrustmästare, som intjänat
ålderstillägget, med 1,360 kronor; att den tillfälliga löneförbättringen bestämts
till 1,100 kronor; att i enlighet med angivna huvudregel pen
-
6
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 63.
sionsförbättring till denna personal skalle utgå med samma belopp, som
skulle högst tillkomma fanjunkare, eller 1,250 kronor; samt att detta
belopp likväl borde utgå endast under förutsättning, att vederbörande
kunde räkna minst 12 tjänstår i innehavande tjänst.
Med detta förslag, som lagts till grund för den sedermera av riksdagen
i denna del godkända framställningen i ämnet, syntes hava åsyftats
att endast bestämma det pensionsförbättringsbelopp, som i regel
skulle utgå till besiktningsrustmästare, då ju sådan beställningshavare
förutsatts i allmänhet hava vid avgången uppnått minst 12 tjänstår i
sådan egenskap; och det kunde därför enligt statskontorets mening icke
anses hava varit avsett, att ingen som helst sådan förbättring skulle av
besiktningsrustmästare erhållas vid mindre antal tjänstår i innehavande
beställning.
Enligt bestämmelse i § 1 av förenämnda kungörelse ägde fanjunkare
som uppfyllt de allmänna villkoren för erhållande av pensionsförbättring,
att uppbära sådan med följande belopp, för helt år räknat:
den, som vid början av det år, då avgången ägde rum, uppnått
mindre än 3 tjänstår .................................................................. 530 kronor
minst 3 och mindre än 6 tjänstår.......................................... 710 »
På grund härav och då fanjunkare, som i likhet med sökanden vid
början av det år, då avgången ägde rum, räknade 8 tjänstår i innehavande
tjänst, alltså vore berättigad att till sin pension å 1,000 kronor
erhålla förbättring med 890 kronor, så att pensionsförmånen i dess helhet
uppginge till 1,890 kronor, syntes sökanden åtminstone icke böra
bliva sämre ställd och därför komma i åtnjutande av minst 530 kronor
i pensionsförbättring, varigenom hans pension å 1,360 kronor skulle uppbringas
till samma belopp, 1,890 kronor, som under liknande förhållanden
tillkomme en fanjunkare.
Emellertid ansåge sig statskontoret, under förutsättning att icke
några särskilda förhållanden, varom statskontoret saknade kännedom,
skulle utgöra hinder, böra ifrågasätta, huruvida icke pensionsförbättringen,
som, därest 12 tjänstår i innehavande beställning uppnåtts, skulle hava
bort utgå med samma belopp, som under enahanda omständigheter tillkommit
en fanjunkare, borde även vid kortare tjänstetid i graden bestämmas
för tygverkmästare till lika belopp som för fanjunkare och alltså
för sökanden utgå med 890 kronor.
» 6 » » » 9 ))
» 9 » » » 12 »
» 12 tjänstår ..............................
890 »
1,070 »
1,250 »
7
Kung!. Maj.ts Proposition Nr 63.
Åberopande vad sålunda anförts hemställde statskontoret under nyssnämnda
förutsättning, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att sökanden finge under de i forenämnda kungörelse angivna villkor
uppbära pensionsförbättring med 890 kronor för helt år räknat.
Arméns och marinens avlöningssakkunniga, vilka härefter anmodats
yttra sig i ämnet, hava uti den 3 november 1919 avgivet utlåtande anfört
följande:
I de sakkunnigas betänkande den 14 februari 1919, varmed överlämnats
det förslag rörande pensionsförbättring för viss personal vid
armén, som i huvudsak läge till grund för kungörelsen den 20 augusti
1919 angående grunder för dylik pensionsförbättring, hade de sakkunniga,
på sätt statskontoret framhållit, beträffande vissa grupper beställningshavare,
som i förslaget lämnats åsido — däribland tygverkmästare
— uttalat, att därest det under tiden, intill dess en definitiv löneoch
pensionsreglering kunde bliva genomförd, skulle bliva nödvändigt
att ordna pensionsförhållandena för en eller annan tjänstinnehavare, tillhörande
någon av ifrågavarande personalgrupper, frågan därom syntes
böra genom särskild framställning föreläggas riksdagen till avgörande.
Härutöver hade emellertid de sakkunniga erinrat, att det kunde inträffa,
att jämväl bland de i förslaget behandlade personalgrupperna avgång
från tjänsten kunde förekomma under förhållanden, då vissa i förslaget
upptagna villkor för erhållande av tillfällig pensionsförbättring icke vore
uppfyllda, men åtgärd likväl ansåges påkallad för beredande av höjning
i den för vederbörande beställningshavare stadgade pensionen, och hade
de sakkunniga framhållit, att även dylika fall givetvis borde göras till
föremål för framställning hos riksdagen.
I likhet med statskontoret ansåge de sakkunniga, att då tygverkmästare
i löne- och pensionsavseende vore fullt likställd med besiktningsrustmästare,
pensionstillägg åt tygverkmästare borde, vid avlåtande
av framställning till riksdagen enligt de sakkunnigas förut återgivna
uttalande, föreslås till samma belopp, som för besiktningsrustmästare blivit
bestämt i § 3 mom. 1 av kungörelsen den 20 augusti 1919, eller
1,250 kronor, dock under den i § 3 mom. 1 och 2 beträffande besiktningsrustmästare
uppställda förutsättningen, att vederbörande beställningshavare
skulle vid ingången av det år, då avgång från beställning
på aktiv stat ägde rum., hava uppnått minst 12 tjänstår i innehavande
beställning.
Av tygverkmästaren Ahlberg komme emellertid nämnda villkor icke
att vara fyllt, då han år 1920 skulle avgå ur tjänsten. Vid ingången
Yttrande av
arméns och
marinens avlöningssakkunniga.
8
Kungl. Maj:ts Proposition Nr 63.
av år 1920 komme nämligen Ahlberg att räkna endast åtta fulla tjänstår
i sin innehavande beställning såsom tygverkmästare. För bestämmande
av det pensionstillägg, som borde beredas Ahlberg, torde för den skull
hänsyn böra tagas även till det senare av de sakkunnigas i betänkandet
den 14 februari 1919 gjorda, förut berörda uttalanden.
Den framställning, som till riksdagen borde avlåtas rörande pensionstillägg
för Ahlberg, hade statskontoret ansett böra grundas dels
därpå, att pensionstillägget för besiktningsrustmästare (tygverkmästare),
vilken uppfyllde stadgat villkor i fråga om 12 tjänstår i beställningen,
i kungörelsen den 20 augusti 1919 fastställts lika med det pensionstillägg,
1,250 kronor, som tillkomme fanjunkare, vilken vid början av
det tjänstår, då avgång ägde rum, uppnått minst 12 tjänstår, dels ock
därpå att, då fanjunkare med mindre antal tjänstår tillerkänts pensionstillägg
till belopp av
530 kronor för den, som hade mindre än 3 tjänstår,
710 » » x> » x> minst 3 och mindre än 6 tjänstår,
890 » » » » » » 6 » » » 9 »
1,070 » )) » » » » 9 » )) » 12 »
en innehavare av beställning såsom besiktningsrustmästare (tygverkmästare),
vilken uppnått allenast ett mindre antal tjänstår i sin beställning,
borde få vidkännas en reduktion i pensionsbeloppet i förhållande
till de felande tjänståren. Vid tillämpning å sökanden av nämnda grunder
hade statskontoret under viss förutsättning föreslagit, att Ahlberg
finge med hänsyn till de åtta fulla tjänstår i innehavande beställning,
vilka kunna tillgodoräknas honom vid början av år 1920, beredas ett
pensionstillägg av 890 kronor för helt år räknat.
Vid avgivandet av detta förslag syntes statskontoret icke hava tagit
hänsyn till den i § 1 mom. 2 i kungörelsen den 20 augusti 1919 givna
föreskriften, att vid beräkningen för bestämmande av pensionstillägg av
antalet tjänstår för vissa militära beställningshavare, och däribland fanjunkare,
skulle tillämpas de regler, som i sådant avseende vore stadgade
i fråga om beräkning av tillfällig löneförbättring under det år, då
avgång från tjänsten ägde rum. Dessa regler vore, vad beträffade den
fanjunkare för år 1920 tillkommande löneförbättring, bestämda i kungörelsen
den 6 juni 1919 angående grunder för tillfällig löneförbättring
under år 1920 för viss personal vid armén. I förevarande hänseende
innehölle sistnämnda kungörelse, bland annat, dels i § 1 mom. 2, att för
fanjunkare skulle såsom tjänstår beräknas den tid, varunder han på
grund av fullmakt eller konstitutorial innehaft beställning på stat inom
Kungl. Maj.ts Proposition Nr 63
it
sin tjänstegrad, dels i § 1 mom. 3, att för erhållande av löneförbättring
fanjunkare Ange, därest han under sin föregående tjänstetid uppnått mer
än 3 tjänstår såsom sergeant, tillgodoräkna sig hela den överskjutande
tiden. På grund av nu åberopade föreskrifter bleve exempelvis en fanjunkare,
som vid början av det år, då han med pension avginge ur
tjänsten, innehaft sin fanjunkarbeställning allenast 8 år, men därförut
varit sergeant på stat i 7 år, berättigad att räkna 12 tjänstår och förty
komma i åtnjutande av det i kungörelsen den 20 augusti 1919 för fanjunkare
bestämda högsta pensionstillägget av 1,250 kronor.
I betänkandet den 14 februari 1919 hade de sakkunniga beträffande
flertalet av de civilmilitära personalgrupper, vilka, oräknat eventuella
enligt stat utgående ålderstillägg, åtnjöte enahanda avlöningsförmåner
som militära beställningshavare i viss löneklass, föreslagit, att pensionstilläggen
måtte, under förutsättning av visst antal tjänstår i innehavande
beställning, få utgå med det högsta belopp, som under liknande förutsättning
föreslagits för motsvarande militära beställningshavare. Härvid
hade de sakkunniga utgått därifrån, att ifrågavarande civilmilitära befattningshavare
i regeln skulle vid pensionsålderns uppnående kunna i
respektive beställning räkna fullt det antal tjänstår, som för den militära
personalen av motsvarande tjänstegrad i allmänhet erfordrades för
erhållande av högsta inom graden utgående tillfälliga löneförbättring.
För övriga fall däremot, då vederbörande löntagare vid avgång ur tjänsten
icke uppnått det stadgade antalet tjänstår i egen beställning, hade
bestämmelser icke kunnat upptagas i förslaget till grunder för pensionsförbättringen.
Anledningarna härtill hade varit två. Dels hade den tillfälliga
löneförbättringen för ett flertal av de civilmilitära personalgrupperna,
med anledning av gällande föreskrifter rörande den ordinarie avlöningen
till ifrågavarande beställningshavare, icke kunnat lämpas efter
det olika antal tjänstår, en var av dem uppnått, dels skedde ock befordringarna
från den ena civilmilitära personalgruppen till den andra icke
efter samma enkla regler, som gällde beträffande de militära befordringarna.
I de fall, som avsåges med det senare av de sakkunnigas ovan
först omförmälda uttalanden i betänkandet den 14 februari 1919, hade
de sakkunniga tänkt sig, att vid ifrågakommande framställning till riksdagen
om pensionstillägg för viss civilmilitär beställningshavare hänsyn
borde tagas, icke blott — såsom i statskontorets förslag skett —• till
det antal tjänstår, som fullgjorts i den beställning, från vilken avgång
skedde, utan jämväl till tjänstår i lägre civilmilitär eller militär beställning,
i den mån sådana tjänstår vore av beskaffenhet att böra i förevarande
avseende räknas vederbörande till godo.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 63 höft. (Nr 63.)
352 20 ^
10
Kung!. Maj:ts Proposition Nr 63.
Med tillämpning av nu nämnda grundsats hade de sakkunniga undersökt,
i vad mån tygverkmästaren Ahlberg borde för åtnjutande av
pensionstillägg få tillgodoräkna sig de tjänstår i lägre civilmilitär beställning,
vilka han intjänat före sin den 31 december 1911 erhållna
befordran till tygverkmästare.
Av arméns pensionskassas i handlingarna intagna yttrande ävensom
av en utav de sakkunniga från chefens för fortifikationen expedition
införskaffad tjänsteförteckning rörande Ahlberg inhämtades,
att Ahlberg vid fortifikationen innehaft beställningar på stat, dels
under tiden från och med den 31 december 1903 till den 14 januari
1905 såsom tyghantverkare, dels ock under tiden från och med sistnämnda
dag till den 31 december 1911 såsom verkmästare av andra
klassen. Såväl den ena som den andra av sistnämnda två beställningar
hade enligt de bestämmelser, som varit gällande medan beställningarna
innehafts av Ahlberg, varit hänförlig till den civilmilitära tjänsteklass,
vilken motsvarade sergeants grad. Vad vidare anginge den lön, som
åtföljt vardera beställningen, hade densamma enligt de stater, vilka varit
tillämpliga å Ahlberg, utgjort 900 kronor eller samma belopp som den
lön, vilken alltifrån ingången av år 1904 utgått och ännu utginge till
sergeant av första klassen. Det borde jämväl anmärkas, att Ahlberg
under de tider, han varit tyghantverkare eller tygverkmästare av andra
klassen, varit delägare i arméns pensionskassa med rätt till pension och
fyllnadspension till lönens hela belopp eller 900 kronor, motsvarande
till sergeant av första klassen från och med år 1904 utgående pension
och fyllnadspension.
Vid nu anförda förhållanden ansåge de sakkunniga skäligt, att vid
avlåtande till riksdagen av förslag rörande pensionstillägg för Ahlberg
hänsyn toges jämväl till de tjänstår, utöver 3, varunder Ahlberg innehaft
beställning såsom tyghantverkare eller såsom verkmästare av andra
klassen, och att Ahlberg sålunda för erhållande av pensionstillägg finge,
förutom de åtta tjänståren såsom tygverkmästare, av anställningstiden i
förstnämnda beställningar tillgodoräknas tiden från och med den 1
januari 1907 till och med den 31 december 1911 eller 5 år.
På grund av vad sålunda anförts hemställde de sakkunniga, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, att Ahlberg finge, under
de i kungörelsen den 20 augusti 1919 angivna villkor, från och med
månaden näst efter den, i vilken han efter uppnådd åldersgräns avginge
från sin innehavande beställning såsom tygverkmästare vid fortifikationen,
under sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring med det
av Ahlberg i ansökningen begärda och av direktionen över arméns pensionskassa
tillstyrkta belopp av 1,250 kronor för år räknat.
11
Kungl. May.ts Proposition Nr 63.
Med hänsyn till vad i ärendet sålunda förekommit, finner jag mig
böra tillstyrka, att framställning göres hos riksdagen om beredande åt
tygverkmästaren Ahlbcrg av förhöjning i de honom efter avgång från
tjänsten tillkommande pensionsförmåner i enlighet med samma grunder,
som gälla beträffande den av 1919 års riksdag åt viss personal vid
armén beviljade pensionsförbättring. Av vad arméns och marinens avlöningssakkunniga
i ämnet anfört framgår, att, med tillämpning av
nämnda grunder, pensionsförbättringen i förevarande fall bör bestämmas
till 1,250 kronor för år räknat.
Jag får alltså hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t föreslå riksdagen
medgiva,
att tygverkmästaren vid fortifikationen Carl August Emanuelsson
Ahlberg må från och med månaden näst efter den, under vilken han
efter uppnådd åldersgräns avgår från sin innehavande beställning, under
sin återstående livstid uppbära pensionsförbättring till belopp av 1,250
kronor för år räknat, att åtnjutas i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen
den 20 augusti 1919 angående grunder för pensionsförbättring
för viss personal vid armén och utgå från anslag, som för beredande av
sådan pensionsförbättring beviljats eller kan komma att beviljas.»
Till denna, av statsrådets övriga ledamöter tillstyrkta
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna
bifall; och skulle till riksdagen avlåtas proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Departements
chefen.
Ur protokollet:
Thomas Adlercreutz.