K mull. Maj:ts proposition Nr 54.

1

Nr 54.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inköp för
marinens räkning av maskiner för tillverkning av patronhylsor
till kanoner in. m.; given Stockholms slott den
6 februari 1920.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
medgiva,

att för inköp för marinens räkning av maskiner för tillverkning av
patronhylsor till kanoner m. m. må användas ett belopp av 290,000
kronor av de utav 1916—1919 års riksdagar anvisade, ännu icke disponerade
medel till utvidgning och modernisering av flottans varv i
Karlskrona.

De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.

GUSTAF.

Erik Palmstierna.

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 47 käft. (N 54.)

249 20 1

Kung!. Majds proposition Nr då.

2

Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä Stockholms slott
den 6 februari 1920.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Eden,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petrén,

Nilson,

Löfgren,

friherre Palmstierna,

Undén,

Thorsson,

Holmquist,

Olsson.

Marinförvaltningens
skrivelse
den 13
november
1919.

Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anhöll härefter
att få anmäla en av marinförvaltningen i skrivelse den 13 november
1919 gjord framställning om inköp och uppställning å flottans varv i
Karlskrona av en anläggning för tillverkning av patronhylsor för laddningar
till kanoner.

I nämnda skrivelse har marinförvaltningen anfört följande.

Första tiden efter införandet vid marinen av kanoner, för vilka
patronhylsor erfordrades, kunde dylika hylsor ej framställas inom landet,
utan hade desamma erhållits genom leverans från utlandet. Sedermera
hade Skultuna bruk under år 1900 anskaffat en anläggning för tillverkning
av patronhylsor för laddningar till kanoner, och hade sedan
dess marinens behov av sådana hylsor kunnat tillgodoses genom leverans
därifrån. Leveranser från utlandet hade därvid tillgripits endast i några
enstaka fall, där sådana visat sig för svenska staten fördelaktigare.

Kung!. Maj.ts proposition Nr 54.

3

Vid den under arméförvaltningens artilleridepartement lydande ammunitionsfabriken
funnes vid dess avdelning å Marieberg även en anläggning
för tillverkning av patronhylsor för kanoner. Framställning
av patronhylsor för pjäser av marinens modeller hade emellertid i regel
ej ägt rum därstädes, enär anläggningens kapacitet ej vore större än
att maskinerna i allmänhet i sin helhet tagits i anspråk för tillgodoseendet
av arméns eget behov. Enligt vad marinförvaltningen inhämtat,
torde även en utvidgning av denna anläggning ej kunna ifrågakomma
på grund av bristande utrymme, varjämte beslut angående den av 1914
års senare riksdag förutsatta flyttningen av ammunitionsfabrikens ifrågavarande
avdelning ännu ej förelåge och nybyggnadsarbeten i avvaktan
härpå därstädes ej lämpligen syntes böra komma till utförande.

Den nuvarande ägaren av Skultuna bruk och den därstädes befintliga
anläggningen för framställning av kanonpatronhylsor, aktiebolaget
Svenska metallverken, hade emellertid meddelat marinförvaltningen, att
bolaget hade för avsikt att nedlägga tillverkningen av patronhylsor av
här avsett slag samt att bolaget i anledning härav önskade avyttra de
för ifrågavarande tillverkning avsedda maskinerna.

Bolaget, som erbjudit marin förvaltningen att övertaga anläggningens
maskinella utrustning, hade därvid framhållit, att från utländskt håll
underhandlingar inletts beträffande förvärv av maskinerna, men att bolaget,
innan detaljunderhandlingar angående försäljning till utlandet
upptoges, önskade uppgift, huruvida marinförvaltningen hade intresse
för övertagande av de i anläggningen ingående maskinerna. Ämbetsverket
hade därjämte under hand erfarit, att nyssnämnda utländska anbudsgivare
redan inköpt större delen av bolagets anläggning för tillverkning
av gevärspatronhylsor.

Marinförvaltningen ansåge, att ett nedläggande av den ena och
största av de båda inom landet befintliga anläggningarna för tillverkning
av kanonpatronhylsor måste ur försvarets synpunkt medföra mycket allvarliga
olägenheter, enär därefter möjligheterna att inom landet framställa
heldragna patronhylsor för marinens artilleri pjäser skulle bliva
begränsade till dem, som kunde inom ramen för härför disponibel kapacitet
och den maskinella utrustningens resurser i övrigt tillverkas vid
ammunitionsfabrikens Mariebergsavdelning. Det vore sålunda att förutse,
att Skultunaanläggningens försäljning till utlandet skulle komma att
medföra, att marinens behov i fredstid av patronhylsor av här avsett
slag måste i stor utsträckning tillgodoses genom anskaffning från utlandet
till pris, som enligt hittills vunnen erfarenhet i regel torde bliva
högre än dem, som kunde beräknas vid tillverkning inom landet.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

En försäljning av maskinerna till utlandet skulle således i fråga
om anskaffningen i fredstid av patronhylsor medföra betänkliga konsekvenser.
Ån allvarligare bleve emellertid dessa i krigstid. Den utförda
och ännu pågående utredningen angående anskaffning i krigstid av den
erforderliga ersättningsammunitionen hade nämligen visat, att stora svårigheter
komme att möta, särskilt i fråga om framställning av de för
marinen behövliga kanonpatronhylsorna. Det torde sålunda först efter
vidtagandet av särskilda åtgärder, såsom modifierad konstruktion, till ett
minimum sänkta fordringar, tillgripande av olika slags ersättningsmaterial
o. d., visa sig möjligt att tillverka de mängder, som krävdes för
fyllandet av ett med hänsyn till sannolik förbrukning även mycket blygsamt
beräknat behov.

Därest Skultunaanläggningens maskiner ej längre kunde under krigstid
påräknas, syntes man med visshet kunna antaga, att det beräknade
behovet av patronhylsor ej kunde tillgodoses, och även om mot förmodan
genom provisoriska åtgärder ytterligare utvägar skulle kunna vinnas
för ökande vid sådant tillfälle av tillverkningskapaciteten, kvarstode dock
— enär ammunitionsfabriken å Marieberg under krigstid beräknades helt
bliva tagen i anspråk för arméns behov — att möjlighet ej skulle finnas
att framställa de patronhylsor, å vilka de ur teknisk synpunkt högsta
fordringarna måste ställas och å vilkas kvalitet nämnvärda eftergifter ej
kunde göras, om pjäserna skulle kunna beräknas funktionera tillfredsställande.

I detta sammanhang syntes särskilt böra framhållas, att den ovan antydda
nedsättningen i patronhylsornas kvalitet, vilken vore ifrågasatt för
möjliggörande av framställning under krigstid av ersättningsammunition,
ej borde ifrågakomma vid de under normala förhållanden tillverkade
patronhylsorna, enär hylsor av antydd beskaffenhet bland annat ej kunde
beräknas uthålla mer än ett fåtal skott och sålunda ur ekonomisk synpunkt
ställde sig oförmånliga, vartill komme, att de ej vore lämpade
för längre tids förvaring.

Om Skultunaanläggningens maskiner skulle bliva utförda ur landet,
torde säkerställandet av marinens behov i krigstid av vissa patronhylsor
kräva en avsevärd ökning av det redan i fredstid inneliggande förrådet
härav. En sådan ökning skulle emellertid betinga högst betydande kostnader.
Såsom ledning för bedömandet av de härför erforderliga beloppen
kunde nämnas, att 10,000 st. 75 mm. patronhylsor M/05 — utgörande
ett lågt beräknat ersättningsbehov för 2 månader — med nuvarande
pris betingade en anskaffningskostnad av omkring 300,000 kronor.

Kung!. May.ts proposition Nr 54. 5

Krigsbehovets tryggande genom erforderlig ökning under fredstid
av patronhylsor i förråd torde sålunda redan på grund av kostnadshänsyn
ej böra förordas i annat fall än det, att effektivare och i övrigt
lämpligare utväg stode till buds.

Av vad sålunda anförts syntes framgå, att det för landets försvarsväsende
vore av den allra största betydelse, att här avsedda maskinella
anordningar för tillverkning av patronhylsor komme att allt fortfarande
behållas inom landet.

En väg för vinnandet av detta mål vore givetvis, att aktiebolaget
Svenska metallverken, förpliktigade sig att bibehålla anläggningen på sådant
sätt, att den vid behov kunde sättas i gång för full kapacitet mot
det att bolaget härför erhölle en viss ersättning från staten. Efter därom
förda underhandlingar hade bolaget erbjudit sig att hålla ifrågavarande
hylspi''essanläggning till svenska statens disposition mot en årlig
subvention från statens sida av 22,725 kronor och under villkor,

att anläggningen förbleve bolagets egendom,

att hylspressarna allt framgent kvarbleve uppställda på nuvarande
platser,

att anläggningen därunder finge av bolaget användas för annan tillverkning,
dock att svenska staten skulle hava förmånsrätt,

att anläggningen hölles i sådant skick och personal funnes disponibel
i sådan utsträckning, att anläggningen när som helst kunde tagas
i användning,

att överenskommelsen bleve gällande minst fem års tid med ett års
ömsesidig uppsägningstid därefter, samt

att anläggningen ej finge av bolaget försäljas utan att dessförinnan
hava varit erbjuden svenska staten till inlösen.

Detta förslag hade av marinförvaltningen betecknats med alternativ
I.

Då det ej torde vara möjligt att intressera annan enskild firma inom
landet för inköp och uppställning av ifrågavarande maskinerier, hade
ämbetsverket även undersökt betingelserna för ett inköp från statens
sida.

Enligt av bolaget till marinförvaltningen gjort erbjudande uppginge
den summa, för vilken bolaget vore villigt att till staten försälja samtliga
maskinerier jämte verktyg för marinens patronhylsor, till 147,250
kronor. Emellertid måste härvid maskinerna uppställas så, att de kunde
tagas i anspråk för tillverkning såväl i fredstid som omedelbart efter
krigsutbrott.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

Såsom ovan framhållits, syntes möjligheten av eu uppställning av
anläggningen i anslutning till ammunitionsfabrikens Mariebergsavdelniug
utesluten, och ansåge marinförvaltningen därför lämpligast, att maskinerna
under förutsättning av inköp från statens sida uppställdes på
någotdera av flottans varv.

Då det givetvis vore av vikt för kostnadernas begränsande att om
möjligt bereda utrymme för anläggningen inom befintliga lokaler, hade
marinförvaltningen låtit undersöka möjligheterna härför. Denna undersökning
hade givit vid handen, att plats kunde beredas vid flottans varv
i Karlskrona inom lokaler, som nu disponerades av artilleridepartementet,
vilket departement för övrigt syntes vara bäst lämpat att handhava
den tillverkning, som vid anläggningen vore avsedd att bedrivas.
Genom användande av ifrågavarande lokaler kunde byggnadskostnaderna
begränsas till att omfatta en mindre tillbyggnad för en erforderlig
glödgningsugn och för anordnande av grundunderlag för maskinerna,
uppsättning av takrörelse o. d. samt i övrigt erforderlig inredning.
Kostnaderna för ifrågavarande byggnads- och inredningsarbeten samt
frakt för maskinerna från Skultuna till Karlskrona och montering av
desamma, anskaffning av glödgningsugn, elektriska motorer in. m. beräknades
uppgå till sammanlagt 142,750 kronor. Den sammanlagda
kostnaden för inköp av maskinerna samt för anläggningens iordningställande
i driftsdugligt skick uppginge sålunda till 290,000 kronor
(alternativ II).

Under de i ärendet förda underhandlingarna hade även ett tredje
alternativ framställts av aktiebolaget Svenska metallverken, nämligen att
svenska staten inköpte maskinerna enligt alternativ II till ett pris av
147,250 kronor, men att anläggningen sedermera finge kvarstå å nuvarande
plats vid Skultuna på samma villkor, som i alternativ I vore
angivna, men mot eu årlig subvention av 8,000 kronor (alternativ III).

Bolaget hade förbundit sig att stå fast vid dessa erbjudanden, intill
dess 1920 års lagtima riksdag hunnit pröva en eventuell framställning
härom.

För en riktig jämförelse mellan dessa olika förslag torde man böra
taga hänsyn till följande synpunkter.

Eu inom ämbetsverket utförd beräkning över det antal patronhylsor,
som under åren 1912—1918 i medeltal per år visat sig nödvändigt att
nyanskaffa i och för ersättning av förbrukade dylika, utvisade, att nuvarande
anskaffningskostnaden härför uppginge till omkring 75,000 kronor.
Verkställda uudersökningar syntes även giva vid handen, att tillverk -

7

Kung!. Maj:ts proposition Nr ,r>4.

ningskostnaden för dessa hylsor, om tillverkningen skulle bedrivas
genom statens egen försorg å llottans varv, skulle minskas med omkring
30 d. v. s. med omkring 22,500 kronor per år.

Då anläggningens maskinerier vore i gott stånd och därför kunde
med säkerhet användas under eu relativt lång följd av år framåt, torde
man med stöd av ovan angivna siffror kunna räkna med, att den för
anläggningens övertagande erforderliga summan inom loppet av 10 år
till större delen komme att återvinnas genom lägre kostnader för de
årliga anskaffningarna.

Beträffande de båda alternativen I och III med anläggningen kvarstående
å Skultuna under olika villkor, medförde det förra från statens
sida en årlig utgift av 22,725 kronor och det senare en engångsutgift
av 147,250 kronor jämte eu årlig utgift av 8,000 kronor. Med eu årlig
amortering av 10 % å engångskostnaden bleve dessa båda alternativ
sins emellan likvärdiga.

I båda dessa fall gånge emellertid staten miste om den ovan beräknade
besparingen på den årliga tillverkningen. Jämfördes exempelvis
alternativen 1 och II, hade staten i förra fallet under 10 års tid att
räkna med eu subventionsutgift av 227,250 kronor jämte tillverkuingsutgift
750,000 kronor, eller sammanlagt 977,250 kronor, varvid hänsyn
ej tagits till ränteutgifter. Vid alternativ 11 skulle motsvarande utgifter
bliva dels en anläggningskostnad av 290,000 kronor och dels en tillverkningskostnad
av 525,000 kronor, eller sammanlagt 815,000 kronor.
De minskade utgifterna skulle alltså vid alternativ II uppgå till ej mindre
än omkring 160,000 kronor, varjämte anläggningen vid detta alternativ
vore statens egendom. Av de olika alternativen syntes därför alternativ
II givetvis vara det för svenska staten fördelaktigaste.

I fråga om valet mellan att trygga befintligheten av tillverkuingsmöjligheterna
av erforderliga patronhylsor inom landet eller att upplägga
i fredstid befintliga reservförråd ville marinförvaltningen erinra, att kostnaden
enligt alternativ II, sammanlagt 290,000 kronor, understege den
utgift, som skulle erfordras enbart för freds förrådets ökning med 10,000
st. 75 mm. patronhylsor M/05.

Då sålunda genom anläggningens övertagande av staten i enlighet
med ovanstående alternativ II dels fredsbehovet av patronhylsor skulle
kunna tillgodoses genom tillverkning inom landet, oberoende av utländska
leverantörer och till pris, som kunde beräknas avsevärt understiga dem,
som av dessa leverantörer erbjödes, dels behovet av patronhylsor under
krig bleve tryggat på ett vida mer effektivt samt ur ekonomiska och

8

Ämbetsskrivelse
den 24
november
1919.

Chefena för
lantförsvarsdepartement.
et skrivelse
den 31 december
1919.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 54.

andra synpunkter vida förmånligare sätt än genom fredsförrådets ökande,
dels de härför erforderliga engångskostnaderna till stor del skulle inbesparas
genom minskade årliga omkostnader, dels slutligen anläggningen
givetvis även, efter vissa kompletteringar, skulle kunna utnyttjas för tillverkningar
av annat slag, funne sig marinförvaltningen, som ansåge
ärendet vara av siirskilt stor betydelse, böra hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte hos 1920 års lagtima riksdag göra framställning att för inköp och
uppställning av en anläggning för tillverkning av patronhylsor å flottans
varv i Karlskrona bevilja ett reservationsanslag av 290,000 kronor, att
utgå med 175,000 kronor å tilläggsstat för år 1920 och återstoden å
extra stat för år 1921.

Då det för ett fullständigt bedömande av ifrågavarande ärende synts
mig erforderligt, att utredning verkställdes, huruvida tillverkningen vid
don avdelning av den under arméförvaltningens artilleridepartement
lydande ammunitionsfabriken, som vore förlagd till Marieberg, lämpligen
kunde för framtiden ordnas på sådant sätt, att marinens behov av patronhylsor
för kanoner bleve genom nämnda tillverkning tillgodosett, har jag
i ämbetsskrivelse den 24 november 1919 hos chefen för lånt försvarsdepartementet
anhållit om föranstaltande av sådan utredning.

Till svar härå har chefen för lantförsvarsdepartementet med skrivelse
den 31 december 1919 överlämnat och såsom eget yttrande hänvisat
till ett av arméförvaltningens artilleridepartement den 22 i samma
månad avgivet utlåtande, däri artilleridepartementet anfört följande.

För att utröna, i vad mån tillverkningskapaciteten av patronhylsor
vid den å Marieberg befintliga pressanläggningen kunde tillgodose såväl
arméns som marinens såsom sannolikt beräknade fredsbehov av dylika
hylsor, hade artilleridepartementet låtit införskaffa erforderliga uppgifter
dels å anläggningens kapacitet vid tillverkning av olika slag av hylsor
och dels å det sammanlagda fredsbehovet.

I en departementets skrivelse bifogad tablå hade dessa uppgifter
sammanförts; och utvisade den i tablån gjorda sammanställningen att,
under förutsättning att endast ett slag av kanonpatronhylsor tillverkades,
Mariebergsanläggningens kapacitet vore för fyllande av arméns uppgivna
fredsbehov av kanonpatronhylsor upptagen omkring 11 månader av året,
under det anläggningens kapacitet för tillgodoseende av marinens motsvarande
behov skulle behöva anlitas 3 månader om året. Skulle mer
än ett slag av hylsor tillverkas samtidigt, minskades kapaciteten per

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54. 9

månad med 10 %. Härav syntes framgå, att pressanläggningen vid
Marieberg ungefär vore avpassad efter arméns tillverkningsbehov i fredstid
och att sålunda någon väsentlig del av kapaciteten vid denna anläggning
icke kunde ställas till marinförvaltningens förfogande för tillverkning
av dess behov av hylsor.

Vid frågans bedömande torde samtidigt böra beaktas, att Mariebergsanläggningen
ur ekonomisk synpunkt mindre lämpade sig för tillverkning
av hylsor av mindre kalibrar — varav marinförvaltningens behov
vore förhållandevis stort — än vad fallet vore vid den till inköp föreslagna
Skultunaanläggningen, där de maskinella anordningarna vore sådana,
att kraftförbrukningen bleve bortemot 50 % mindre. Skultunaanläggningen
bestode nämligen av flera olika aggregat, lämpade för pressning
av olika slag av hylsor, varigenom de ekonomiska förutsättningarna
vid arbetets utförande bättre kunde tillgodoses.

I detta sammanhang ansåge sig artilleridepartementet, oaktat Skultunaanläggningen
ur fredstillverkningssynpunkt icke torde kunna undvaras
inom landet, även böra påpeka de allvarliga konsekvenser ur mobiliseringssynpunkt,
som skulle uppstå för artilleridepartementet, därest anläggningen
försåldes till utlandet. Skultunaanläggningen ägde nämligen
en genomsnittskapacitet, som 2 å 3 gånger överstege Mariebergsanläggningens
motsvarande kapacitet, och då några andra för dylik tillverkning
lämpade pressar för närvarande ej torde finnas inom landet, skulle
tillverkningsmöjligheterna av kanonpatronhylsor vid mobilisering på ett
synnerligen allvarligt sätt bliva eftersatta, därest Skultunaanläggningens
tillverkningskapacitet icke skulle kunna påräknas omedelbart vid mobiliserings
tillfälle.

På grund av vad sålunda utretts har artilleridepartementet anmält,
dels att marinförvaltningens såsom sannolikt uppgivna behov av patronhylsor
till kanoner under fredstid icke kunde tillgodoses genom tillverkning
vid ammunitionsfabrikens avdelning vid Marieberg, dels att den till
inköp föreslagna pressanläggningen vid Skultuna icke kunde undvaras
vid mobilisering för tillverkning av artilleridepartementets behov av
kanonpatronhylsor under krig.

Såsom förut nämnts, har marinens behov av patronhylsor till kanoner
alltsedan år 1900 huvudsakligen tillgodosetts genom en vid Skultuna
bruk befintlig anläggning. Sedan underhandlingar av den nuvarande
ägaren till nämnda bruk, aktiebolaget Svenska metallverken, inletts
om försäljning till utlandet av de till anläggningen hörande maskinerna,
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 47 höft. (Nr 54.) 249 20 2

Departements chefens yttrande.

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 54.

har marinförvaltningen hemställt om inköp för marinens räkning av omförmälda
maskiner.

Vad av marinförvaltningen anförts såsom skäl för framställningen
om ifrågavarande inköp har synts mig vara av den betydelse, att jag
icke tvekar att tillstyrka densamma. Såväl med hänsyn till angelägenheten
att säkerställa tillgången av patronhylsor till marinens kanoner
som ock för undvikande av de ökade kostnader, som genom vidtagande
av andra till buds stående åtgärder för fyllande av marinens behov härav
skulle uppstå, anser jag erforderligt, att maskinerna för marinens räkning
förvärvas. Enligt vad den av armeförvaltningens artilleridepartement
i ärendet förebragta utredningen giver vid handen, besitter den avdelning
av den under artilleridepartementet lydande ammunitionsfabriken,
som är förlagd till Marieberg, icke tillräcklig kapacitet för att den i någon
mera väsentlig omfattning skall kunna påräknas för tillverkning av
kanonpatronhylsor för marinen under fredstid, och anläggningen vid Skultuna
anses därjämte icke kunna undvaras för tillverkning av för armén
behövliga kvantiteter kanonpatronhylsor under krig. Någon annan anläggning
för ifrågavarande fabrikation finnes icke heller inom landet.
Jag vill vidare framhålla, att marinförvaltningens ifrågavarande framställning
endast går ut på, att den anstalt, som redan nu finnes inom
landet för omförmälda tillverkning, även för framtiden må bliva tillgänglig
härför och sålunda icke innebär något ställningstagande till frågan
om den omfattning, vari tillverkning av kanonpatronhylsor för marinens
räkning kan i framtiden komma att befinnas erforderlig.

Av det förut sagda framgår, att jag icke finner det i marinförvaltningens
berörda skrivelse avgivna alternativ I — enligt vilket äganderätten
till omförmälda maskiner, vilka alltjämt skulle vara uppställda å
Skultuna, skulle kvarbliva hos ägaren av Skultunaanläggningen — vara
av beskaffenhet att böra förordas. Förutom de påtagliga olägenheter i
övrigt, som äro förbundna med detta alternativ, är detsamma mindre
fördelaktigt särskilt ur ekonomisk synpunkt, då härigenom skulle förorsakas
statsverket en årlig utgift av 22,725 kronor. Åven alternativ III,
därvid maskinerna visserligen skulle för eu köpeskilling av 147,250
kronor övergå i kronans ägo, men fortfarande kvarstå å sin nuvarande
plats vid Skultuna mot en årlig avgift av 8,000 kronor, måste anses
vara ekonomiskt ofördelaktigt. Däremot anser jag det av marinförvaltningen
tillstyrkta alternativ II, enligt vilket maskinerna efter inköpet
skulle uppställas i artilleri verkstaden vid flottans varv i Karlskrona,
innebära det i alla avseenden lämpligaste sättet för den föreliggande
frågans lösning. Vid tillverkningens bedrivande genom statens egen

Kung!. Maj:ts proposition Nr 54.

11

försorg å flottans varv ernås en avsevärd minskning i tillverkningskostnaden
för patronhylsor av ifrågavarande slag (av marin förvaltningen
beräknad till omkring 30 %\ ökad arbetstillgång beredes varvets egna
arbetare, kontrollen vid patronhylsornas framställande underlättas och
tillverkningen ansluter sig på ett fullt lämpligt sätt till den verksamhet
i övrigt, som vid Karlskronavarvet och särskilt vid artilleriverkstaden
därstädes bedrives för fyllandet av marinens behov av stridsmedel.

Kostnaderna för inköp av ifrågavarande maskiner samt för de av
deras uppställande i artilleriverkstaden i Karlskrona betingade anordningarna
m. m. hava av marinförvaltningen upptagits till sammanlagt
290,000 kronor, därav ett belopp av 147,250 kronor i;tgör inköpspriset
för maskinerna jämte tillhörande verktyg och 142,750 kronor beräknats
för de anstalter, som erfordras för maskinernas uppställande in. m. Mot
dessa belopp har jag icke funnit anledning till erinran.

Vad därefter beträffar frågan om sättet för bestridandet av ifrågavarande
kostnader, tillåter jag mig erinra att — enligt vad jämväl
framgår av statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden den 7 januari
1920, bilagt statsverkspropositionen till innevarande års riksdag, fjärde
huvudtiteln, del III, sjöförsvaret, punkt 14 —- Kungl. Maj:t, på min
framställning, genom nådigt brev den 17 oktober 1919 föreskrivit, att
ett ännu icke disponerat belopp av 357,000 kronor av de medel, som
av 1916—1919 års riksdagar anvisats för Karlskrona varvs utvidgning
och modernisering, skulle reserveras för ändamål, varom framdeles komme
att bestämmas. Ehuru jag därvid närmast syftat till, att dessa medel
framdeles skulle vara tillgängliga för tillgodoseende av ändamål,
som efter ett eventuellt genomförande av en omläggning i större eller
mindre utsträckning av varvsdriften vid Karlskronavarvet kunde behöva
fyllas, finner jag mig, med hänsyn till angelägenheten därav, att förvärvandet
för marinens räkning av omförmälda maskiner må kunna
äga rum utan att särskilt anslag därtill behöver äskas, böra föreslå, att
erforderlig del av nämnda medel härför tages i anspråk. Då ju i övrigt
ifrågavarande anläggning, ehuru den icke ingår i den ursprungliga planen
för Karlskronavarvets utvidgning och modernisering, medför en vidgad
verksamhet å varvet, ligger även häri ett skäl att i detta fall anlita
omförmälda reserverade medel.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen medgiva,

att för inköp för marinens räkning av maskiner för tillverkning av
patronhylsor till kanoner m. m. må användas ett belopp av 290,000

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 5å.

kronor av de utav 1916—1919 års riksdagar anvisade, ännu icke disponerade
medel till utvidgning och modernisering av flottans varv i
Karlskrona.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven P. Persson.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1920.