Kungl. May.ts proposition nr 49.
1
Nr i\).
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt tillämpning
av gällande telefon- och telegramavgifter; given
Stockholms slott den 16 januari 1920.
Under åberopande av b i lagd a utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed inhämta riksdagens
yttrande i fråga om fortsatt tillämpning i enlighet med i statsrådsprotokollet
angivna grunder av gällande telefon- och telegramavgifter; och vill Kungl.
Maj:t, efter mottagande av riksdagens svar, meddela det beslut, som därav
föranledes.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 42 höft. (AV 49.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
Telefonreglementet
clen
29 november
1915 och telegrafreglementet
den
27 maj 1909.
Kungl.
Maj.is beslut
den SI juli
1917.
Utdrag
av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden PetrÉn,
Nilson,
Löfgren,
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Holmquist anförde:
Genom telefonreglementet den 29 november 1915 (sv. förf.-saml. nr
474) och telegrafreglementet den 27 maj 1909 (sv. förf.-saml. nr 52) har
Kungl. Maj:t bland annat fastställt vissa taxor för begagnande av statens
telefon- och telegrafanläggningar.
I dessa taxebestämmelser hava sedermera under kristiden åtskilliga
ändringar ägt rum.
Första gången sådana ändringar vidtogos var genom kungörelserna
den 31 juli 1917 (sv. förf.-saml. nr 504 och 505). Beträffande telefontaxorna
höjdes avgiften för ilsamtal och seriesamtal från två till tre
gånger vanlig samtalsavgift. I fråga om telegramavgifterna vidtogs huvudsakligen
endast den ändringen, att avgiften enligt § 17 mom. 1 för inländskt
telegram, som förut utgjorde 5 öre per ord, dock minst 25 öre,
Kungi. May.ts proposition nr 4i).
bestämdes till 5 öre per ord med tillägg av 30 öre per telegram, utan
föreskrift om viss minimiavgift. Därav föranledda ändringar skedde samtidigt
i §§ 41 och 43 angående mottagningsbevis och telegram med flera
adresser, varjämte under § 14 infördes stadgande, enligt vilket telegramkorrespondent
mot en avgift av 10 kronor per år kan erhålla skydd mot
att av honom vid viss station registrerad telegramadress varder för annans
räkning registrerad vid annan station.
På anmodan av dåvarande chefen för civildepartementet avgav tele-[Telegrafstygrafstyrelsen
den 11 januari 1918 yttrande och förslag i fråga om möjligheten
att genom höjning av avgifterna för abonnemang å rikstelefon och
för inländska telefonsamtal bereda statsverket ökade inkomster i förhållande
till de stegrade material- och arbetspris, med vilka man då hade
att räkna.
Styrelsen föreslog därvid, att inträdesavgiften måtte höjas till 25 kronor
eller det belopp, vartill flyttningsavgiften på grund av ökade omkostnader måste
av styrelsen höjas. Vidare framlade styrelsen förslag i fråga om höjning av
de enligt telefonreglementet utgående abonnemangsavgifterna och samtalsavgifterna.
Förutvarande abonnemangsavgifter å respektive 40, 60, 90 och 120 kronor
föreslogos sålunda förhöjda till respektive 50, 80, ISO och 180 kronor. Beträffande
samtalsavgifterna avsåg förslaget höjning dels i visst fall av avgiften för landssamtal,
dels av de dåvarande avgifterna om 30—160 öre för rikssamtal utan företrädesrätt
till 40—240 öre, dels av avgifterna för blixtsamtalen från 50 till 100
kronor, dels ock av avgifterna för de s. k. nattsamtalen samt av beställningsavgifterna
och vissa andra särskilda avgifter. Samtliga sålunda föreslagna höjningar,
yttrade styrelsen i sin skrivelse, avsåge att kompensera den ökning i omkostnaderna
för télefonrörelsens drift, som framkallats av de avsevärt stegrade material-
och arbetsprisen. Av den utredning, telegrafstyrelsen verkställt, framginge
emellertid, att varje ny abonnentanläggning för telegrafverket medförde
eu merkostnad mot vad anläggningen betingat två till tre år tidigare av i
genomsnitt ej mindre än 200 kronor vid stationer, där telegrafverket vidkändes
kostnaden för lednings anordnande inom visst avstånd från stationen, samt
med 100 kronor vid stationer, där dylik s. k. frikrets ej förekomme och således
abonnenterna själva hade att vidkännas kostnaden för hela ledningen mellan
stationen och abonnentapparaten. Då de föreslagna höjningarna av telefonavgifterna
ej vore avsedda att motväga de ökade anläggningskostnaderna för
nya abonnemang, valka kostnader ej heller i ens nämnvärd mån täcktes av den
föreslagna ökningen av inträdesavgiften, då vidare det syntes motbjudande att
pålägga de dåvarande abonnenterna så väsentligt höjda avgifter, att därmed skulle
kunna täckas merutgifterna för nya abonnentanläggningars anordnande, och då slutligen
genom knappheten på materiel svårigheter förefunnes att kunna utföra anläggningar
åt det stora antalet nya abonnenter, funnes enligt styrelsens förmenande,
så framt man ej ville helt och hållet vägra att mottaga nya abonnenter
eller företaga en synnerligen sträng ransonering av telefonabonnemangen, ingen
annan lämplig utväg än att för nya abonnemang föreskriva en ganska väsentlig
4
Telegrafstyrelsen
den
-®/ia 1917.
Kungl.
Maj:t den
■Vs 1918.
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
anläggningsavgift utöver den stadgade inträdesavgiften. Denna anläggningsavgift
borde erhålla provisorisk karaktär och åter upphävas, så snart normalare prislägen
åter inträdde. Styrelsen föreslog därför för varje nytt fortlöpande abonnemang
å huvudapparat en anläggningsavgift av 200 kronor för abonnent vid
station med frikrets och 100 kronor för abonnent vid station utan frikrets. Samtliga
de föreslagna förhöjningarna av telefonavgifterna beräknades av styrelsen
skola medföra en inkomstökning för år 1919 av 9,250,000 kronor, därav omkring
1,500,000 kronor beräknades härröra av de nya anläggningsavgifterna.
Dessförinnan hade telegrafstyrelsen i skrivelse den 28 december 1917
gjort framställning i fråga om höjning dels av den inländska och den interskandinaviska
telegramtaxan och dels av den interskandinaviska telefontaxan.
I sådant hänseende föreslogs, att avgiften för vanligt telegram skulle ökas
till en krona för telegram om högst 10 ord med tillägg av 5 öre för varje ord
utöver 10, vilket innebure en avgiftsökning med 20 öre för telegram med io ord
eller därutöver samt med 45—25 öre för telegram med 5—9 ord. Såsom följd
härav skulle avgiften för iltelegram bliva tre kronor för telegram om högst 10 ord
med tillägg av 15 öre för varje ord utöver 10, avgiften för lokaltelegram bliva
50 öre för telegram om högst 10 ord med tillägg av 5 öre för varje tvåtal överskjutande
ord, avgiften för presstelegram bliva en krona för telegram om högst
20 ord med tillägg av 5 öre för varje tvåtal överskjutande ord samt avgiften för
pressiltelegram bliva tre kronor för telegram om högst 20 ord med tillägg av 15
öre för varje tvåtal ord utöver 20.
De avgifter, som sålunda skulle komma att gälla för den inländska telegraftrafiken,
vore enligt en mellan svenska, danska och norska telegrafstyrelserna
i december 1917 träffad överenskommelse, om vars godkännande för Sveriges del
telegrafstyrelsen i förenämnda skrivelse den 28 december 1917 anhållit, avsedda
att tillämpas jämväl för telegram, som utväxlades mellan Sverige, Danmark och
Norge samt för telegram inom Danmark och inom Norge. För den interskandinaviska
telefontrafikens vidkommande hade likaledes i syfte att öka statsverkets
inkomster från telegrafverket, i nämnda överenskommelse föreslagits en höjning
av avgifterna för telefonsamtal mellan Sverige, Danmark och Norge med 50 procent.
Den ökade inkomst, som för år 1919 skulle kunna påräknas för svenska telegrafverket
genom den inländska telegramtaxans samt de interskandinaviska telegramoch
telefontaxornas höjande på föreslaget sätt, beräknades av telegrafsteyrlsen till
omkring 1,150,000 kronor, därav omkring 700,000 kronor belöpte å den inländska
telegraftrafiken.
Slutligen föreslog telegrafstyrelsen vissa, delvis av den ifrågasatta höjningen
av de utländska telegramavgifterna påkallade ändringar §§ 17, 19, 24, 37, 40
45 och 53 i telegrafreglementet.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj: t den 8 februari 1918
yttrade dåvarande departementschefen, att han funne de av telegrafstyrelsen
framlagda förslagen till taxeförhöjningar i allmänhet väl avvägda,
men att han ej kunde biträda styrelsens förslag i fråga om anläggningsavgiften
för nya abonnemang. En anläggningsavgift till det av styrelsen
Kung). Moj:tu proposition nr 4.9.
föreslagna beloppet komme, framhöll departementschefen, att verka nära
nog prohibitivt till skada särskilt för avlägsna orter i vissa delar av landet.
De av styrelsen framhållna svårigheter, som på grund av knappheten
å materiel för det dåvarande vållades genom det starka tilloppet av
abonnenter, borde enligt departementschefens mening mötas på annat sätt,
exempelvis genom att för viss rayon och viss tid vägra mottaga nya
abonnenter eller tills vidare avvisa redan anmälda abonnemang, varvid
tiden för anmälningarna väl i allmänhet bleve avgörande. Då telegrafstyrelsens
beräkningar av den ökade inkomst, som av övriga avgiftshöjningar
skulle inträda, syntes vara gjorda med synnerligen stor försiktighet
och då för år 1919 någon nedgång av materialprisen borde emotses, ansåg
departementschefen, att även med frånseende av den inkomstökning
av 1,500,000 kronor, som den nya anläggningsavgiften beräknats medföra,
telegrafverkets överskott för år 1919 skulle kunna uppskattas till ungefär
samma belopp, som styrelsen uppnått med anläggningsavgifternas upptagande.
Slutligen framhöll departementschefen, att de ifrågasatta taxeförhöjningarna
borde vara att anse såsom allenast provisoriska och icke syntes
böra gälla längre än till den 1 april 1920, vadan sistnämnda års riksdag
alltså komme att få frågan om telefon- och telegramavgifter sig ånyo
o O o O C? J
förelagd.
Med bifall till departementschefens därom gjorda hemställan underställde
Kungl. Maj:t genom proposition nr 77 riksdagens yttrande propositionen
bifogade förslag till kungörelse om ändringar i vissa delar av
telefon- och telegrafreglementena, därvid i enlighet med vad departementschefen
anfört de ifrågasatta nya anläggningsavgifterna ej medtogos i förslaget
till kungörelse om ändring i vissa delar av telefonreglementet.
I skrivelse den 19 juni 1918, nr 432, anförde riksdagen, att riks- Riksdagens
dagen ansett de rådande exceptionella förhållandena utgöra tvingande skäl
för vidtagande av åtgärder i den riktning, som Kungl. Maj:t föreslagit,
men att riksdagen med anledning av i ämnet väckta motioner ävensom
vad i övrigt vid ärendets behandling förekommit beträffande telefonreglementet
funnit sig föranlåten att förorda vissa avvikelser från propositionen.
Dessa avvikelser inneburo huvudsakligen dels att de abonnemangsavgifter,
som i propositionen föreslagits höjda till 50 kronor, skulle medföra
rätt till visst högre antal samtal än vad förut varit fallet, dels att
höjningen för rikssamtalen gjordes mindre stark än i propositionen föreslagits,
så att den högsta avgiften komme att utgöra 180 öre i stället för
föreslagna 240 öre, i samband varmed de föreslagna avgifterna för natt
-
6
Kungl.
Maj:t den
28A> 1918.
Kungl.
Maj:t den
ls/9 1918.
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
samtal och förutbeställning borde undergå motsvarande reducering.
Med hänsyn dels till att dessa jämkningar komme att medföra viss,
om än ej större, nedsättning i de i propositionen beräknade inkomsterna
av telegrafverket, och dels till den ökning i driftkostnaderna för telegrafverket,
som föranleddes av riksdagens beslut angående krigstidstillägg och
krigstidshjälp för år 1918 åt befattningshavare i statens tjänst, ansåge
riksdagen, att den av telegrafstyrelsen förordade utvägen att genom anläggningsavgifter
för nya abonnenter bereda telegrafverket en inkomstökning
icke borde alldeles lämnas obeaktad.
Riksdagen framhöll därvid, att de abonnenter, som själva hade att
bestrida utgifterna för hela ledningen mellan stationen och abonnentapparaten,
fått på grund av prisstegringen vidkännas en faktisk anläggningskostnad
utöver vad som tidigare varit fallet. Det syntes under sådana
omständigheter icke vara mer än skäligt, att abonnenterna vid stationer,
där telegrafverket utan särskild ersättning anordnade ledning inom den
s. k. frikretsen, finge vidkännas en anläggningsavgift, som svarade mot
den ökade kostnaden för telegrafverket för sådant abonnemang i jämförelse
med abonnemang vid station, där frikretsområde ej förekomme. Om
sålunda abonnenter vid stationer med frikrets pålades eu anläggningsavgift
av 100 kronor, skulle de i allmänhet icke komma i sämre ställning
än abonnenter, som själva finge vidkännas kostnaderna för hela ledningen
men som alltså icke skulle hava att erlägga någon anläggningsavgift till
telegrafverket. Eu efter nu angivna grunder bestämd engångsavgift komme
tydligen icke att verka mera prohibitivt än kostnadsökningarna för
ledningarnas framdragande i avseende å abonnenter vid stationer utan frikrets.
Enligt riksdagens uppfattning vore en urgallring av nytillträdande
abonnenter genom införande av en anläggningsavgift att föredraga framför
den i propositionen förordade anordningen, som syntes komma att
leda därhän, att telegrafstyrelsen skulle bliva nödsakad att tillämpa ett
slags ransonering av telefonabonnemangen i riket, vars genomförande efter
rättvisa grunder syntes stöta på hart när oöverkomliga svårigheter. Riksdagen
hade alltså jämväl i sist berörda förhållande funnit ett stöd för
sin åsikt om lämpligheten att beträffande abonnenter vid stationer med
frikrets införa eu provisorisk anläggningsavgift.
I enlighet med vad riksdagen sålunda uttalat utfärdade Kungl. Maj:t
den 28 juni 1918 kungörelser angående ändrad lydelse av vissa delar av
telefon- och telegraf reglementena (sv. förf.-saml. nr 432 och 433).
Genom brev den 13 september 1918 fastställde Kungl. Maj:t avgifterna
för telegram mellan Sverige, Danmark och Norge till samma be
-
Kunijl. Maj:ts proposition nr 4U.
lopp som för inländska svenska telegram samt höjde avgifterna för telefonsamtal
mellan nämnda länder med 50 %.
om
Den 11 mars 11)19
anläggningsavgift för
CJ o o “
gjorde telegrafstyrelsen åter framställning i fråga Telegrafnya
telefonabonnemang.
Styrelsen framhöll därvid, att de i hög grad stegrade material- och arbetskostnaderna,
vilka främst föranlett de år 1918 vidtagna höjningarna av telefonavgifterna,
under nämnda år ytterligare ökats. Merkostnaden för nya abonnentanläggningar,
som redan år 1918 beräknades till 200 kronor för abonnent vid station
med frikrets och 100 kronor för abonnent vid station utan frikrets, hade till
följd av stegring i materialpriserna och i synnerhet arbetslo1'' ma kommit att
väsentligen överstiga nämnda belopp. Oaktat en nedgång i materialprisen syntes
vara att emotse, måste man på grund av de höga arbetslönerna räkna med ytterligare
förhöjda kostnader för år 1919. Den år 1918 införda anläggningsavgiften
av 100 kronor för nya abonnenter vid station med frikrets hade icke haft den
ringaste inverkan på inrättandet av nya växel stationer på landsbygden, vilket
fortgått i oförminskad utsträckning, och vid redan befintliga växelstationer med
mindre antal abonnenter hade en mycket stark ökning av abonnentantalet ägt
rum. Samtidigt vore, på grund av den radande materialbristen, möjligheten att
anordna nya abonnentanläggningar i hög grad begränsad. Belysande härför vore,
att den 1 december 1918 omkring 4,000 nya abonnenter ännu ej kunnat erhålla
apparater, och detta förhållande hade sedermera ytterligare försämrats. Härtill
komme, att telegrafverket med den gällande anläggningsavgiften saknade tillräckliga
medel att utföra erforderliga abonnentanläggningar.
På grund av dessa omständigheter ansåg sig telegrafstyrelsen böra
åter framlägga sitt år 1918 framförda förslag, att anläggningsavgift skulle
erläggas med 200 kronor av ny abonnent vid station med frikrets och 100
kronor av ny abonnent vid station utan frikrets. Därjämte föreslog styrelsen,
att de inflytande anläggningsavgifterna skulle bokföras icke såsom
telefoninkomster i vanlig bemärkelse utan såsom kapitaltillskott, varigenom
det i anläggningarna bundna kapitalet skulle minskas och sålunda i framtiden
ej bliva alltför högt, samtidigt som behovet av anslag för kapitalökning
skulle kunna nedbringas.
Vid ärendets föredragning den 14 mars 1919 anförde departements- Kun yl.
chefen, att han genom de av telegrafstyrelsen omförmälda förhållandena ''uffigj#1
blivit övertygad om att någon åtgärd måste vidtagas för att söka tillfälligtvis
minska tilloppet av nya abonnenter. Med hänsyn till den erfarenhet,
som vunnits av den då utgående anläggningsavgiften, och till vad som
i övrigt förekommit i frågan fann sig departementschefen icke böra vidhålla
förslaget att för viss rayon och viss tid vägra mottaga nya abonnenter
eller tills vidare avvisa redan anmälda abonnenter, utan syntes en begränsning
av antalet nya abonnenter lämpligast böra ske genom en utsträckt
8
Kungl. Maj-.ts proposition nr 49.
tillämpning av anläggningsavgiften. I sådant avseende ansåg sig departementschefen
böra förorda telegrafstyrelsens förslag.
Med anledning härav beslöt Kungl. Maj:t genom proposition nr 248
inhämta riksdagens yttrande över ett i enlighet med telegrafstyrelsens
framställning upprättat förslag till kungörelse angående ändrad lydelse av
§ 10 mom. 1 i telefonreglementet.
Riksdagens Riksdagen anförde i skrivelse den 22 april 1919, nr 115, att, då
skrivelse dm behovet av ökad ersättning åt telegrafverket för merkostnaden för nya
abonnentanläggningar synts riksdagen ofrånkomligt, riksdagen ansett sig
böra biträda det framlagda förslaget. Med erinran, att de år 1918 vidtagna
ändringarna i telefonreglementet vore avsedda att gälla till den 1
april 1920, förklarade riksdagen sig anse, att de nu föreslagna anläggningsavgifterna
icke borde utgå längre än till den 1 april 1921.
Kungl. I anslutning till vad riksdagen sålunda uttalat utfärdade Kungl.
Maj:t den 25 april 1919 kungörelse angående ändrad lydelse av § 10 mom.
1 i telefonreglementet (sv. förf.-saml. nr 179).
Telegraf- I skrivelse den 6 augusti 1919 gjorde telegrafstyrelsen ånyo frarn
ställning
om förhöjning av vissa enligt telefon- och telegrafreglementena
utgående avgifter.
Styrelsen erinrade därvid, att i riksstaten för år 1919 telegrafverkets inkomster
beräknats till 44,900,000 kronor samt driftkostnaderna till 33,716,000 kronor,
vadan behållningen upptagits till 11,184,000 kronor. Emellertid hade styrelsen,
sedan räkenskaperna för första halvåret 1919 blivit bearbetade, på grundval
härav låtit verkställa ett överslag av verkets beräknade ekonomiska ställning för
hela år 1919. Därvid hade framgått, att visserligen inkomsterna icke obetydligt
komme att överstiga de i riksstaten beräknade, men att å andra sidan utgifterna
komme att i så högst betydlig mån överstiga de beräknade, att en brist å rörelsen
vore att emotse, vilken brist till väsentlig del härrörde av inträtfade stegringar i
materialpriser och löner för arbetare samt den beslutade väsentliga höjningen av
dyrtidstilläggen, särskilt för telefonistpersonalen. För att täcka denna brist ansåge
styrelsen en ökning av inkomsterna oundgängligen nödvändig. Då de uppkomna
merkostnaderna till största delen folie å telefonrörelsen, syntes det styrelsen
lämpligast, att den erforderliga inkomstökningen anskaffades huvudsakligen
från denna gren av telegrafverkets verksamhetsområde genom höjning av avgifterna
för telefonabonnemang och vissa telefonsamtal. 1 sådant avseende föreslog styrelsen
en tilläggsavgift för dåvarande 50, 80, 130 och 180 kronors abonnemang av,
för kvartal räknat, respektive 7 kronor 50 öre, 12 kronor 50 öre, 20 kronor och
30 kronor, en höjning av rikssamtalsavgifterna å 10 och 20 öre till respektive 20 och
30 öre för varje samtalsperiod samt åtskilliga, delvis härav betingade, höjningar
i vissa andra samtalsavgifter. I samband därmed ansåg styrelsen höjning böra
ske av vissa enligt telegrafreglementet utgående avgifter för registrering av telegramadress
m. m. Samtliga förhöjningar vore avsedda att träda i kraft den 1
Kungl. Maj:ts proposition nr 40. 9
oktober 1915). Då frågan om telefon- ocli telegramavgifterna, enligt av statsmakterna
tidigare gjorda uttalanden, komme att föreläggas 1920 års riksdag, skulle
enligt förslaget de ifrågasatta höjningarna i allmänhet fastställas eller förutsättas
att gälla endast till den 1 april 1920.
Vid föredragning härav den 12 september 1919 anförde t. f. departeinentschefen,
att, enligt vad från telegrafstyrelsen upplysts, kunde med »;i’m9_
ledning av bokslutet för första halvåret 1919 inkomsterna för hela året
approximativt beräknas till (13,000,000 kronor samt driftkostnaderna till
67,750,000 kronor. Därest åtgärder ej vidtoges för en ökning av inkomsterna,
skulle således å telegrafverkets rörelse för året vara att emotse en
brist av omkring 4,750,000 kronor. De av styrelsen föreslagna taxeförhöjningarna
hade av styrelsen beräknats komma att för gista kvartalet 1919
inbringa i runt tal 4,250,000 kronor. Även om förhöjningarna i fråga
vidtoges, skulle således för år 1919 eu brist å omkring 500,000 kronor
uppkomma. Styrelsen hade emellertid tillika meddelat, att då trafiken och
abonnentantalet ständigt ökades, inkomsterna i verkligheten syntes komma
att för senare halvåret bliva något högre än de nyss angivna, så att genom
de föreslagna taxeförhöjningarna sannolikt skulle ernås, att rörelsen
komme att för året gå jämnt ihop.
På grund av nu upplysta förhållanden fann t. f. departementschefen
oundgängligen nödvändigt, att, till dess frågan om telefon- och telegramavgifterna
blivit underställd 1920 års riksdags prövning, en provisorisk
förhöjning av vissa avgifter vidtoges för att bereda telegrafverket ökade
inkomster. Mot det av styrelsen härutinnan framställda förslaget fann
t. f. departementschefen ej anledning till erinran. Med hänsyn till vad
förut anförts och då det skulle vara förenat med avsevärd olägenhet att
underställa förevarande fråga urtima riksdagens prövning, ansåg t. f. departementschefen
hinder ej höra möta för Kungl. Maj:t att besluta om erforderliga
åtgärder i förevarande syfte.
I enlighet med t. f. departementschefens i ämnet gjorda hemställan
utfärdade Kungl. Maj:t den 12 september 1919 kungörelser angående
ändringar i vissa delar av telefon- och telegrafreglementena (sv. förf.-sand.
nr 585 och 586).
En sammanställning av de stadganden i nu gällande lydelse i telefon-
och telegrafreglementena, som till följd av de här ovan omförmälda
taxeförhöjningarna ändrats, torde som bilaga få fogas vid protokollet.
I skrivelse den 17 november 1919 har telegrafstyrelsen avgivit ytt- görande
i fråga om telefon- och telegramavgifternas storlek för tiden efter den it/,, m9_
den 1 april 1920. Styrelsen anför därvid följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 sand. 42 käft. (Ar 49.) 2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
’^a nu gäller att ingå i bedömande av, huruvida de för närvarande
stadgade telefon- och telegramavgifterna böra bibehållas oförändrade eller ej, torde
det vara nödigt att överblicka det ekonomiska resultat, telegrafverkets rörelse
under senare åren lämnat. Till ledning därvid torde först böra meddelas
följande sammanställning av telegrafverkets inkomster och driftkostnader under
de senaste tio åren:
År |
Inkomster |
Ökning |
Drift- kostnader |
.. Ökning (minskning —) |
Överskott |
||
absolut |
i % |
absolut |
% |
||||
1909 ..... |
13,314,193 |
800,062 |
6-39 |
9,303,158 |
—15,010 |
— 0-16 |
4,011,035 |
1910..... |
14,333,303 |
1,019,110 |
7-tiö |
9,608,083 |
304,925 |
3-28 |
4,725,2‘ |
1911 ..... |
15,589,343 |
1,256,040 |
8*76 |
10,330,775 |
722,692 |
7-52 |
5,258,568 ■ |
1912..... |
17,267,005 |
1,677,662 |
10-76 |
10,828,034 |
497,259 |
4-81 |
6.438,971 | |
1913..... |
18,358,005 |
1,091,000 |
6-32 |
12,065,563 |
1,237,529 |
11-43 |
6,292,442 j |
1914..... |
20,863,571 |
2,505,566 |
13’65 |
12,976,362 |
910,799 |
7-55 |
7,887,209 ! |
1915..... |
24,765,674 |
3,902,103 |
18-70 |
14,057,629 |
1,081,267 |
8-33 |
10,708,045 j |
1916..... |
29,038,938 |
4,273,264 |
17-25 |
16,714,205 |
2,656,576 |
18-90 |
12,324,733 1 |
1917..... |
35,014,127 |
5,975,189 |
20''58 |
20,517,248 |
3,803,043 |
22-75 |
14.496,879 |
1918..... |
52,301,357 |
17,287,230 |
49-37 |
44,224,812 |
23,707,564 |
115-55 |
8,076,545 ! |
1919..... |
68,800,000 |
16,500,000 |
31*55 |
67,300,000 |
23,100,000 |
52-03 |
1,500,000 |
(approx.)
. Hörande denna sammanställning torde böra anmärkas, att från och med den
1 maj 1919 den särskilda anläggningsavgiften å 200 respektive 100 kronor icke
bokföres såsom inkomst av rörelsen utan, i enlighet med vad vid dess införande
förutsattes, såsom kapitaltillskott samt att, då någon erfarenhet av de taxehöiningar,
som tillämpas från och med den 1 oktober 1919, ännu icke hunnit göras,
för 1919 ars sista kvartal räknats med den ökning i inkomster av omkring
4,250,000 kronor, vilken i förväg beräknats härflyta därav.
Taxespörsmålen låta emellertid icke bedöma sig enbart på grundvalen av
inkomsternas och driftkostnadernas storlek, utan måste det ekonomiska resultatet
ses i relation till det i företaget nedlagda kapitalets storlek. Avkastningen av
det för telegrafverket i genomsnitt disponerade kapitalet har utgjort:
år 1911.....7-32 % år 1915 ..... 11 55 %
» 1912.....8-45 % 3 1910.....12-50 %
» 1913.....7-69 % » 1917 ..... 10-45 %
» 1914.....8-96 % » 1918..... 5-52 %
För ett statens kommunikationsföretag, vilket ju har att tjäna även andra
intressen än de rent ekonomiska, måste det givetvis anses tillfredsställande, om
avkastningsprocenten kan hållas vid ungefär den siffra, som kännetecknat åren
1911—1914 och således något högre än för år 1918. Vad år 1918 beträffar, måste
Kanal. Maj:ts proposition nr 4iJ. 11
det ta »as i betraktande, att avkastningen av det deu 1 juli nämnda år inköpta
Stoekholmstelefons nät, å vars abonnenter de inom rikstelefonuätet gällande taxoi na
icke kunnat tillämpas, varit allt för ringa lör att täcka omkostnaderna för nätet
jämte räntan å den oguldna köpeskillingen. Övertagandet av detta nät medtoid
dock den omedelbara fördelen, att taxorna för abonnenterna a riksteleton inom
Stockholm med omnejd kunnat till följd av konkurrensens bortfallande bojas.
För värjo är, som går, bliva större antal abonnenter vid det förutvarande enskilda
nätet genom upphörande av deras gamla kontrakt underkastade de vid rikstelefo
a För år 1919 kommer, såsom av de ovan meddelade approximativa inkomstoch
utgiftssilfrorna framgår, avkastningsprocenten att avsevärt nedgå under vad
som kan anses skäligt. Anledningen härtill är, att telegrafstyrelsen vid a\givande
av förslag till de taxor, som fastställdes i enlighet med beslut av 1918 ars
riksdag icke hade anledning räkna med de så väsentligt hejda dyrtidstillägg t
ner sou ål pu som sedan kommit att utgå, och de betydligt stegrade arbetarlönerna
samt att jämväl fördyringen av Övriga omkostnader blivit långt störrej än vid en
tidigare tidpunkten kunnat förmodas. Först efter mitten av ai lJ19 kunde eu
ny kalkyl över det sannolika resultatet av verkets drift för aret uppgöras, oc i
dä därvid framgick, att de tidigare vidtagna taxehöjmngarna icke skulle komma
att visa sig tillfyllest till förekommande av rent underskott a drif ten,_ gjorde tele
grafstyrelsen framställning till Kung! Maj:t om de ytterligare taxehojmngar, som
fedan3 blevo gällande från och med den 1 oktober 1919. Dessa hojmngarkommo
dock för sent för att kunna mer än nätt och jämnt uppväga dnftsforlusten un e
diets t^''ö*Ör|*''a192o par telegrafstyrelsen, under förutsättning av att nu gällande
telefon- och telegraftaxor förbliva orubbade under hela aret, beräknat telegra -verkets inkomster till omkring 85,000,000 kronor och driftkosteadema b8,oWM
kronor, vadan överskottet skulle komma att utgöra 16,675,000 kronor- lforhai
lande till det kapital, som kan beräknas vara för telegrafverket i medeltal disponerat
under år 1920, skulle berörda överskott motsvara omkring 8 /s /- Med han
syn härtill torde man icke böra helt avvisa tanken pa någon reduKtion a\ de
gällande taxorna. Vid uppgörandet i närvarande stund , av kalkyl over inxomstm
och utgifter är det dock, även om fråga är om eu sa nära liggande tidrymd som
är 1920, så många osäkra faktorer, som spela in. att det rcke synes radligt a
redan den 1 april 1920 skrida till en taxereduktion enbart darfor att utsikterna
för uppnående av ett gynnsamt resultat av verkets drift nu synas tam igen fösa.
t~\ _ i. ^ dock o/f/f-. i (ypn nrn sn i tf. räknat stegringarna i avlöningarna
Det må
ma a ock ihågkommas, att i genomsnitt räknat stegringarna i avlöningarna
samt arbets- och materialprisen utöver den före kriget rådande myan allt fortfarande
belöpa sig till vida större procent än de ganska mattliga höjningar, som
vidtagits
med
avseende på telefon- och telegraf taxorna. Det är heller icke uteslutet''
att de gjorda beräkningarna för år 1920 kunna komma att visa sig- or
optimistiska, helst som därvid ingen direkt hänsyn tagits tllJp.ln®föhetein
en väsentlig nedgång i den industriella verksamheten eller av affärslivets tillbaka»ån».
Telegrafstyrelsen vill därför föreslå, att nu gällande taxor prolongera tills
vidare, dock ej längre än till och med den 30 juni 1921. .. , ,
Redan nu kan emellertid förutses, att inträdesavgiften och den särskilda
anläggningsavgiften å 200 respektive 100 kronor — vilken avgi o ij®sy ,
dels att motverka materialprisens oerhörda stegring under kriget, dels att
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
dpk / materia]brist verka återhållande på abonnenttillströmningen,
dels ock att bereda telegrafverket behövligt kapitaltillskott — inom en nära framtid
kunna något reduceras, varvid dock inträdesavgiften i första hand synes böra
bortfalla, pa det att engångsavgiften för., ett abonnemangs anordnande må helt
ick^Tknlfp JafV6rket+fkaPUfal tlU gTl0'' Aven oru 1 övriSt näS°n taxereduktion
icke skulle komma att vidtagas under ar 1920, lärer därför frågan om nedsättning
av berörda avgifter böra bliva föremål för Kungl. Maj:ts särskilda prövning
under senare delen av år 1920. För egen del har telegrafstyrelsen redafnu um
lei oi en agande att i någon man sänka prisen på linjeinventarier samt för nyanläggning
av linjer och ledningar.) y
Med erinran att samtliga ovanberörda kungörelser angående andungar
i telefon- och telegrafreglementena hava obegränsad giltighetstid
allenast med det undantag att i kungörelsen den 12 september 1919
om ändring i telefonreglementet under § 10 mom. 1 och 2 utsagts, att
den da införda tilläggsavgiften för abonnemang skulle bliva gällande endast
till och med den 31 mars 1920, har telegrafstyrelsen hemställt, att
Kungl. Maj :t, med förklarande att nu gällande telefon- och. telegraftaxor
skola förbliva i kraft tills vidare, dock ej längre än till och med den 30
juni 1921, måtte utfärda kungörelse om sådan ändring av § 10 inom 1
och 2 i telefonreglementet den 29 november 1915, sådana dessa stad^anden
lyda enligt kungörelsen den 12 september 1919, att orden »till“och
med den 31 mars 1920» utbytas mot »tills vidare, dock ej längre än till
och med deri.30 juni 1921». P
mentsclié- . ^ljd a\ de i oförutsedd grad stegrade personal-, arbets- och
fen. materialkostnaderna hava telegrafverkets driftkostnader under åren 1918
och 1919 i förhållande till inkomsterna vuxit så, att avkastningen på det
i telegrafverkets anläggningar nedlagda kapitalet, särskilt under år 1919,
kommer att uppvisa en oskäligt låg siffra. Om de taxeförhöjningar, som för
att förhindra ren driftsförlust under år 1919 genom förenämnda kungörelser
den 12 september 1919 genomfördes med tillämplighet från och med den
1 oktober samma år, bliva gällande oförändrade under hela år 1920,
beräknar telegrafstyrelsen inkomsterna för samma år till 85,000,000 kronor!
Då driftkostnaderna för år 1920 av styrelsen beräknats till 68,325,000
kronor, skulle sålunda överskottet för detta år uppgå till 16,675,000
kronor, motsvarande 8 fri % på det av telegrafverket disponerade kapitalet.
Denna avkastningsprocent kan givetvis betraktas såsom ganska tillfredsställande.
Härvid är . dock att märka, att telegrafstyrelsen vid beräkning
av driftkostnaderna ej tagit hänsyn till den ökning i dyrtidstillägfen för
statens befattningshavare för tiden från och med den 1 juli 1920,“varom
chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition förklarat sig
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
13
ämna (röra framställning och vilken jämväl torde komma att öva inflytande
å de beräknade dyrtidstilläggen för telegrafverkets personal. _ \ ad angår
förhållandena under år 1921, hava inkomsterna för detta ar i statsverkspropositionen
beräknats till 90,000,000 kronor, varmed skulle ernas eu behållnino-
av lf.,000,000 kronor, motsvarande omkring 7 % pa det nedlagda
kapitalet. Enligt vad jag från telegrafstyrelsen inhämtat, linnés all anledning
antaga, att med bibehållande av de nu gällande taxorna denna inkomstsiffra
skall kunna ernås, varemot det med hänsyn till de ovissa förhållandena
synes osäkert, om så kan ske, därest åtminstone någon avsevärd
taxereduktion skulle komma till stånd. Vid nu angivna förhållande!! och
då nedåtgående konjunkturer inom landets näringsliv under den närmaste
tiden ej äro uteslutna, vilket kan komma att väsentligen rubba de av
telegrafstyrelsen verkställda beräkningarna, synes någon reducering av
nu gällande provisoriska telefon- och telegramtaxor icke hora företagas
med tillämplighet från och med den 1 april 1920, vid vilken tidpunkt
o-iltiahetstiden för de flesta av ifrågavarande taxor förutsatts skola utgå.
Skulle förhållandena under den närmaste framtiden gestalta sig sa, att en
dylik reducering blir möjlig att genomföra, torde, såsom telegrafstyrelsen
föreslagit, frågan därom kunna underställas Kungl. Maj ds prövning.
Därvid synas i första hand inträdes-och anläggmngsavgifterna för nya telefonabonnemang
böra bliva föremål för nedsättning. Jag anser mig dartor
böra tillstyrka telegrafstyrelsens förslag, att nu gällande telefon- och telegramtaxor''
må äga giltighet tillsvidare, dock ej längre än till och med
den 30 juni 1921, varvid jag förutsätter, att, Kungl. Maj:t ma dessförinnan vidtaga
de jämkningar i taxorna, som av inträdda förändrade förhallanden
kunna befinnas påkallade. 1 samband härmed vill jag meddela, att telegrafstyrelsen
i skrivelse den 25 november 1919 gjort framställning om
uppdrag för styrelsen att jämte lämpliga personer utom telegrafverket
företaga granskning av huruvida de gällande förhöjningarna i telefontaxorna
drabba olika lager av abonnentkretsen rättvist eller om jämkningar
härutinnan kunna vara önskvärda ävensom huruvida kostnaderna för det
rent administrativa arbete, som blivit en följd av det nuvarande sättet tor
abonnemangsavgifternas bestämmande, kunna nedbringas vare sig genom
arbetsbesparande metoder eller genom förenkling av sättet för berörda
avgifters fastställande. Då en sådan utredning synes ändamålsenlig, har
jaå för avsikt att tillstyrka Kungl. Maj:t att lämna telegrafstyrelsen det
begärda uppdraget. Med en dylik utredning skulle en god grundval erhållas
för bedömande av frågan om taxornas framtida belopp. Jag tor utsätter,
att denna utredning skall, såvitt angår själva taxefrågan, kunna
föreligga så tidigt, att därpå grundad framställning i fråga om taxornas
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
storlek efter den 30 juni 1921 må kunna föreläggas 1921 års riksdag.
tlf Ta sk%torde Knngl. Maj:t böra äga att provisoriskt
besluta i fråga om taxorna från och med den 1 juli 1921 intill dess 1922
ars riksdag kan bliva i tillfälle att yttra sig över ett mera definitivt ordnande
av taxefrågorna för framtiden.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kung]. Makt
genom proposition måtte inhämta riksdagens yttrande i fråga om fortsatt
tillämpning i enlighet med ovan angivna grunder av nu gällande telefonoch
telegramavgifter med förklarande tillika, att Kungl. Makt, efter mottagande
av riksdagens svar, ville meddela det beslut, som därav föranledes.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, avlåtas till riksdagen.
c?
Ur protokollet:
Torsten Wolff.
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
15
inlaga.
Telefonreglementet.
§ 10.
1. För fortlöpande abonnemang å huvudapparat erlägges dels inträdesavgift
med 25 kronor, dels anläggningsavgift med 200 kronor vid station för vilken
Värn likt § 11 frikrets finnes fastställd, och med 100 kronor vid annan station, dels
ock årlig abonnemangsavgift samt för tiden från och med den 1 oktober 10111 till
och med den fil mars 1920 tilläggsavgift per kvartal enligt vad i mom 2 staddas.
För abonnemang å huvudapparat av särskild typ samt a huvudapparat att
uimsättas ombord å fartyg eller utomhus liksom ock för tillfälligt abonnemang a
Kamratfostställe/''''telegrafstyrelsen särskild» avgifter, ock äger styre se»
jämväl bestämma, under vilka villkor abonnnentapparat ma av abonnenten upplåtas
till begagnande av andra. , , .
2. För fortlöpande abonnemang å huvudapparat utgar abonnemangsavgift
samt under tiden från och med den 1 oktober 1919 till och med den 31 mars
1920 tilläggsavgift enligt följande taxa
I. Vid station, beträffande vilken telegrafverket vidkännes kostnaderna för lokal
och betjäning:
Abonnemangs- Tilläggsavgift
ör vgift för
helt år. kvartal.
kr. 50 (se anm.), kr. 7:50,
, 80, > 12:50,
> 130, > 20:—,
» 180, » 30:—.
Anmärkning. Lägsta abonnemangsklassen, 50 kronor, är avsedd för bostäder och får icke utan
telegrafstyrelsens medgivande förekomma i lokal, som av närings- eller yrkesidkare anvandes för hans
rörefses bedrivande. Telegrafverket förbehålles rätt att å värjo huvudledning for lägsta klassens abonnemaug
intaga mer än en abonnentapparat. ^
11 Vid station, beträffande vilken abonnenterna liava att vidkännas kostnaderna
för lokal och betjäning, och där följaktligen lokalsamtal få utväxlas till obegränsat
antal:
Abonnemangs- Tilläggsavgift
för avgift för
helt år. kvartal.
då inga avgiftsfria lands- eller rikssamtal få utväxlas..........kr. 30 (se anm.), —
för högst 900 avgiftsfria lands- och rikssamtal om året.......> oO, kr. 7:50,
för högst 1,200 lokalsamtal samt avgiftsfria lands- och rikssamtal om året
» > 2,500 » > » ’ ’ » ’
, » 5,000 > » >
> över 5,000
, > 2,000
> » 4,000
s över 4,000
80,
130,
180,
12
20
30
50,
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 49.
kronor, får, enligt telegrafstyrelsens bestäm -
Anmärkning. Lägsta abonnemangsklassen, 30
mande, förekomma:
■ i i -H Tid där inkomsten av abonnemangsavgifter är så ringa, att för anläo^ninsrens ekono
miska bärighet måste förutsattas, att samtalsavgift erlägges för varje landssamtal; g
2:0) vid station, som är ensam inom sitt taxeområde eller belägen inom ett område där i Bvrisrt
gifts?L lan"s^teMctrnn?utäX 6,161 8tati°n6r ** Mder 1:o) nämnda slag 0<A sä]edps a
Om
det antal samtal, som skall läggas till grund för bestämmande av
abonnemangsavgiftens storlek, överstiger 10,000 om året, är abonnenten, om tele
fare
en1 huvudapparat pafordrar’ Plikti§ erlägga avgift för abonnemang å ytterlisamtalMed
förStåS * detta moment fllllb°rdad koppling för avgående
§ 13.
För samtal från allmän samtalsapparat och för sådant samtal till allmän
samtalsapparat, för vilket enligt vad här nedan sägs annan avgift icke utgår, erlagges,
oavsett samtalets slag och varaktighet, apparatavgift med 20 öre.
§ 15.
pör landssamtal utan företrädesrätt utgår ingen samtalsavgift utom i
det tall att samtalet avgår från eller är adresserat till apparat vid fristående
samtalsstatiou eller vid sådan i tj 10 omförmäld station, där abonnemangsavgiften
utgar med 30 kronor, i vilket fall samtalsavgift utgår med 20 öre för vane påbörjad
tidsperiod om tre minuter. J
2. För landssamtal med företrädesrätt utgår för varje påbörjad tidsperiod
, ,kre, ™ln,uter samtalsavgift med 20 öre, då sådant samtal utan företrädesrätt
skulle befordrats utan samtalsavgift, men i andra fall med 60 öre.
§ 16.
QQ kolL ,riksfamjal até''ar för var.ie påbörjad tidsperiod om tre minuter
samtalsavgift, beräknad efter det geografiska avståndet över land mellan de två
följande taxa’ ™* Vllaas omraclen avgångs- och adressapparaterna höra, enligt
då nämnda avstånd icke överstiger 45 km..............20 gre
* » » överstiger 45 men icke 90 km..........30 > ,
» » > > 90 > > 180 » 40 > ,
’ 1 > > 180 » » 270 > 50 , ,
1 » > » 270 > , 450 > 70 , ,
* ’ » > 450 > 5 540 > .........80>,
’ * * » 540 » > 630 » 100 » ,
’ » > > G30 > > 720 » 120 , ,
1 » > > 720 » > 810 > 150 > ,
’ ’ * > 810 km................iso >
17
Kung!. Maj:fn proposition nr
49.
För Gottland mfttes ovannämnda avatåncl över Visby och Stockholm samt
för Öland över Kalmar. 1 de fall då en mätning etter det direkta
avståndet mellan eu taxepunkt på Gottland och en på fast lan de t sk ‘Ifört
lägre avgift än vid avståndsmätningen över Visby och Stockho m nedsättes av
giften till närmast lägre belopp, varvid dock ej lägre avgift skall utgå ån den
fl”'' rikssamtal utfärd» av telegrafstyrelse».
3 Beträffande taxeomr&den vid rikets landgränser äger telegrafstyrelsen
befogenhet medgiva, att samtalsavgift för rikssamtal till närmaste inåt landet
befintligt taxeområde fastställes till 20 öre. även om avståndet betinga! högie
avgift, Ssamt att avgiften för annat rikssamtal beräknas etter sistnämnda taxeorn
rafes
sam tåls gQm för fortlöpande abonnemang å huvudapparat erlägger
högsta abonnemangsavgift, kan efter telegrafstyrelsens medgivande erhålla avffiSsfria
rikssamtal till och från ett eller flera närgränsande taxeomraden, till
vilka samtalsavgiften utgår med 20 öre, mot en årlig tilläggsavgift för varje sadant
område lika med den högsta abonnemangsavgiften. verk
kommer likaledes efter telegrafstyrelsens beprovande, statens tjänstemän, \er
eHer11 inrättning6 landsting, hushållningssällskap eller landstings eller hushållningssällskaps
funktionär, även om vederbörande erlägger lägre abonnemangsavgift
än den högsta.
§ 17-
d e. m. och kl. |
7 f. m., u |
20 eller 30 öre . |
. . 20 öre, |
40 > 50 » . |
. .30 > , |
70 » 80 > |
. .40 » , |
100 öre ..... |
. . 50 > . |
120 > ..... |
. .60 » , |
150 » .... |
. .70 » , |
180 > .... |
. . 90 > . |
§ 18-
1 För rikssamtal med företrädesrätt framför vanliga samtal utgår tre
å vanlig samtalsavgift, dock att, då sådant samtal utan företrädesrätt skulle
avgift skall utgå med 20 öre för varje paborjad
tidsperiod särskilt trängande fall med företrädesrätt jämväl fram
för
de i mom. 1 avsedda samtal utgår, utöver tre gånger vanlig samtalsavgift, en
avgift av 100 kronor för varje samtal.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 saml. 42 käft. {Nr 49.)
18
Kung!. May.ts proposition nr 49.
§ 19.
mande tider^eriesåSfutgår8^*gångeJ vanligtamTalstvwfhTbo1 äterk°m:
seriesamtal måste omfatta en tidrymd av minst en månad Abonnemang a
samtal eller viss person*3 tiSkalfas förSamtal''iföras underrättelse om förestående
samtalets slag, särskild avgift med följande f°r bestallning’ oavsett
om sam talsa vgiften per period icke överstiger 80 öre
’ * > » 120 >
* » överstiger 120 >
. 20 öre,
.80 » ,
.40 » .
bud, utgår de«sutom\uds«ndliaingså?gift“mf0ra”de erfordras mlit>»de av särskilt
**
befordring mld A bestämmelser angående telegrams
v- V tagungs Destammelser.
ningen skull?6 medföra h^^^tabavSf^fiTao .faststälIda taxeområdesindelmellan
abonnenter vid nuvarande eller bliWn rf l \ 016 per Period för rikssamtal
laude bestämmelser akuuL SShört samma ^ hittills gäl
utväxla
avgiftsfria samtal men enligt detbfrILlaingsområde och agt sinsemellan
skilda intill varandra Ansande taxefLÄ r®Slem+e?te komma att hänföras till
intill utgången av år 1925 nämnda avgift må sa^ka^kSn8^^ m6dgiVa’ ^
i eiegraireg-lementet.
§ 14.
under förutsättning nWä^Itflvtal1 däro^tSat”8150^rf11®1'' förkortad form,
ningsstationen samt att stadgad registreringsa ^ “Ä ^ ^ motta^
tillställda, erläggas i förskott en årlie- avoift a -e egram med sådan adress sig
erlägges för rffistrering av korWondenS K ^gU Enahanda avgift
telegram må regelbundet under vissa tina,.er avLnVp! staMt”u"Av„7Ä
1!)
KungI. May.t» proposition nr 4 It.
len. Om korrespondent vid en och samma telegrafstation har liera registrerade
telegramadresser, skall, för registrering av sådan korrespondents anhållan om
sårskilt avlämuingssfttt för telegram, erlilggas enkel avgift, omdetta avlåmnmgssätt
är lika för alla de registrerade adresserna, men i annat fall särskild avgnt
för vane olika avlämningssätt. Däres> registrering för något av forenämnda ändamål
avser kortare tid än sex månader i följd, äger telegrafstyrelsen bestämma
lägre avgift än tiugu kronor, dock ej mindre än tio kronor. .
Önskar korrespondent tillförsäkra sig skydd mot att av honom vid viss
station registrerad telegramadress sedermera varder för annans räkning registrerad
vid annan station, erlägges i förskott eu årlig avgift av tjugu kronor.
§ 17-
1 För inländskt telegram om högst tio ord erlägges avgift med en krona.
Innehåller telegrammet flera än tio ord, ökas avgiften med fem otc för varje over
k''iu
2 '' L de orter, som av telegrafstyrelsen bestämmas, må i vanlig ordning
till befordring mottagas telegram, adresserade till personer, som »ro bosatta a
samma ort. Avgiften för dylikt lokaltelegram utgår med hälften av det belopp,
som enligt inom. 1 bör erläggas för ett vanligt telegram med samma antal ord,
dock med iakttagande att, om ordantalet är udda, avgiften beräknas eftei nai
mast
högre jämna ordantal. . . ... .___
Till adressater, som äro boende utom telegrafstationens telegram oai ilig.
område och icke äro abonnenter å rikstelefon inom det nät, som lyder under centraltelefonstationen
i orten, skola lokaltelegrammen i vanlig ordning befordras
med gång- eller ilbud eller med post mot därför fastställda avgifter, villa erlåg
® För inländskt telegram från eller till Gottland under de tider av året, da
regelbunden daglig postförbindelse mellan Gottland och fasta landet saknas, sam
för inländskt telegram från eller till Gottska Sandön erlägges samma avgift som
för lokaltelegram.
§ 19.
1 Avsändare eller adressat eller enderas befullmäktigande ombud, som,
därest sådant är behövligt, behörigen legitimerat sig. äger inom tio månader, räknat
från och med månaden näst efter den, under vilken telegram inlämnats till
befordring, låta på telegrafisk väg begära upplysning eller meddela, föreskrift angående
samma telegram, evad befordnngen därav ännu pagar eller blivit avslu
a)
avgiften" ^för det telegram, som innefattar ifrågavarande begäran eller
föreskrift, och . „ ,
bV avgiften för svaret, när sadant erfordras eller äskas.
Avsändare eller adressat eller befullmäktigat ombud för endera av dem
kan också för rättelses skull, antingen genom avgångs- eller ankomsstationen eller
ock genom någon mellanliggande station, låta helt eller delvis repetera ett avsänt
eller ankommet telegram,
20
Kung/. Maj:ts proposition nr 49.
Begäres repetition av adressaten, skall lian erlägga avgift enligt gällande
däst för svärd;. ’ ^ rePeteras- dock “inåt SO öre. Avgift efläfges en
§
24.
tilI Kvkt? ä inlämnat telegram och å den för telegrammet erlagda avgift
avgift av tTö™ ’ S°m astnndfir- För dylikt kvitto erlägges en särskild
§ 37.
2 Avsändaren bör härvid framför adrwsen i telegrammet införa
a)
da avgift erlägges för inländskt svaHtelegram om högst tio ord, anmärkningen
»svar betalh eller »reponse payée» eller »=RP=»;
b) då avgift erlägges för inländskt svarstclegram om mera än tio ord anmaiknmgen
»svar betalt ar» eller >réponse payée x» eller »=RPx=»- samt
payée xl eller S.PxS^8 för u,ländsM svarstelegram, anmärkningen néponse
ilteleJL aVSin?are’ att- fa-ret’ som förutbetalats, skall befordras såsom
ntelegram ob) utbytes anmärkningen »svar betalt» mot nisvar betalh och
»reponse payee» mot »reponse payée urgente» samt »=RP=» mot »=11PD=» vilka
uppgifter skola atföljas av meddelande om antalet ord »ar» i samma fall söm de
i vilka sådant erfordras för vanliga betalda svar. Svarsavgiften erlägges då med
ländskt°2l be °PP -S°m for, et,t lltel«g''ram- vilket belopp, om ordantalet i ett inländskt
telegram ej uppgivits, beräknas efter tio ord.
§ 40.
2'' f °.r d-Xllk kollationering erlägges särskild avgift, svarande mot en fjärdedel
av befordringsavgifteii för ett vanligt telegram av samma längd och med
samma befordringsväg Undantag från denna bestämmelse äger rum för stats
och
arvSftsfritttjanSteteleSram PÄ hemligt spräk’ vilka kollationeras i tjensteväg
§ 41.
i 2'' ?P°lta?n [)e vise t sändes på telegrafisk väg, om avsändaren framför
aclressen utsatt den taxerade anmärkningen »■mottagningsbevis» eller »accusé récephoi»
eller ock »=PO=» samt betalt avgiften för ett vanligt telegram om fem ord
till samma adressort och befordrat pa samma väg som det ursprungliga telegrammet.
Mottagningsbevis a telegram till utlandet sändes med post, oni avsändaren
tiamtor^adressen utsatt den taxerade anmärkningen »accusé reception postah eller
*—-t OF—» och betalt en särskild avgift av 20 öre.
3. Telegrafiskt mottagningsbevis med företrädesrätt vid befordring och
befordran18611 kan aV6n erhalla?’ såv)da vederbörande länder medgivit iltelegrams
För -ulvS1! frPal.!a“do ,av fdaut mottagningsbevis erfordras, att avsändaren fram-
Iessen utsattei den taxerade anmärkningen nimottagningsbevis» eller .accusé
reception nr gent, eller oek »=PCD=» samt betalar avgiften för ett iltelegram om
21
Kung!. Muy.ta proposition nr 49.
fou ord till samma adressort och befordrat på samma väg som det ursprungliga
telegrammet.
§ 43.
3. Utöver telegramavgiften och avgiften för vidarebefordring, om sådan
ifrågakommer, erlägges av avsändaren en särskild avgift för varje pa adresstationen
ombesörjd utskrift av telegrammet, med undantag för den vilken
anses betald med telegramavgiften. Denna särskilda avgift utgor 10 oie for vaije
jiåbövjat hundratal taxerade ord i varje utskrift.
‘ För iltelegram fördubblas utskrivningsavgutens belopp.
§ 45.
För inländskt telegrams vidarebefordring från sista telegrafstationen skall
avsändaren å inlämningsstationen erlägga avgift enligt följande bestämmelse^
a) för befordring med post eller för avlämnande »pöste rest ant ej, »_DL —
avgift såsom för vanligt inrikes brev av lägsta viktsats, vilket ej utgores av lokalbrev
vartill kommer, om postförsändelsen skall rekommenderas, »—UK,—» respektive
»=GrP.R=», en ytterligare avgift av 15 öre; men är telegram adresserat
till svensk telegrafstation för att därifrån befordras med post till annat land an
Danmark eller Norge, erlägges postbefordrmgsavgift, om det skall rekommendera.,
av 35 öre, men eljest av 20 öre; . „ .. »
b) för befordring med gångbud, vilket befordringssätt ej ma aga rum pa
längre avstånd än 1,5 nymil, 30 öre för varje påbörjad kilometer, dock med iakttagande
att lägsta avgiften är 75 öre; och „ ,.. ,, ,
c) för befordring med ilbud, som alltid bör begagnas för längre avstand an
1,5 nymil, 60 öre för varje påbörjad kilometer, dock med iakttagande att lagsta
avgiften ai en krona.^ gkall begagnaS) deponera! avsändaren det belopp,
avgångsstationen med hänsyn till avståndet anser för ändamålet erforderligt Det
ålitger därefter adresstationen att genom telegram skyndsamt underrätta avgangsstationen
om beloppet av omkostnaderna för telegrammets vidarebetordrmg, varefter
likvid uppgöres med avsändaren, som återbekomma vad av honom kan hal a
blivit för mycket deponerat, men däremot bör tillskjuta det belopp, varmed utgiften
möjligtvis överstigit den deponerade summan.
§ 53.
2. För inländskt presstelegram, vilket befordras å sådan tid, att intrång
i den allmänna telegramväxlingen ej åstadkommes, samt under iakttagande av e
föreskrifter i övrigt, telegrafstyrelsen äger meddela rörande villkoren och orduingen
för dylikt telegrams befordring, må nedsättning i avgiften aga rum till lialvten
av det belopp, lom enligt § 17 mom. 1 bör erläggas för ett vanligt telegram
med samma antal ord, dock med iakttagande att avgiften ^r sad^t p eSs eleoTam
ej i något fall må understiga en krona samt att, om ordantalet ai udda,
avgiften beräknas efter närmast högre jämna ordantal. . ,
Rörande, avgiften för inländska pressiltelegram och ordningen tor dylika
telegrams befordran stadgas i § 36.