Kungl. Maj.ts proposition Nr 48.
1
Nr 48.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anläggande
av en kabel för riksledningar mellan Stockholm och
Göteborg; given Stockholms slott den 16 januari 1920.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härigenom föreslå riksdagen
att för anläggande av en kabel för riksledningar mellan Stockholm
och Göteborg för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000
kronor, att utgå av lånemedel.
De till ärendet hörande handlingar skola tillhandahållas riksdagens
vederbörande utskott.
GUSTAF.
Eliel Löfgren.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 41 höft. (Nr 48.)
Inledning.
2
Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari
1920.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern Edén,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden PetrÉN,
Nilson,
Löfgren.
friherre Palmstierna,
Undén,
Thorsson,
Holmquist,
Olsson.
Departementschefen, statsrådet Holmquist anförde:
Med bifall till av telegrafstyrelsen i skrivelse den 14 december
1917 gjord framställning bemyndigade Kungl. Maj:t den 25 januari
1918 styrelsen att tillkalla sakkunniga för att inom styrelsen biträda med
utarbetande av förslag till framdragande av riksledningar i kablar och
till ordnande av därmed sammanhängande frågor. På grandval av denna
utredning hemställde styrelsen i skrivelse den 2 september 1919, i
samband . med äskande av anslag till fortsatt utveckling av statens telefonoch
telegrafväsende, om beviljande av ett belopp av 10,000,000 kronor
för anläggning av en kabel för riksledningar mellan Stockholm och
Göteborg.
Vid anmälan den 7 januari 1920 av frågan om anslag till utgifter
för kapitalökning beträffande de till nuvarande civildepartementet hörande
affärsdrivande verken anförde jag, att förevarande framställning nära
Kungl. Maj:ts proposition Nr 48. 3
sammanhängde med frågan om elektrifiering av statsbanan Stockholm
—Göteborg, i vilket ämne jag, sedan pågående utredning blivit slutförd,
hade för avsikt att framlägga förslag senare under denna riksdag.
Med hänsyn härtill och då den ytterligare utredning i ämnet, vilken
syntes mig erforderlig, icke kunde föreligga färdig förrän längre fram
under innevarande riksdag, ansåg jag ifrågavarande belopp, 10,000,000
kronor, böra tills vidare beräknas, dock först a staten för är 1921.
1 enlighet härmed föreslog Kungl. Magt i statsverkspropositionen
under utgifter för kapitalökning riksdagen att i avbidan på den proposition,
som kunde komma att avlåtas i ämnet, för nu ifrågavarande
ändamål för år 1921 beräkna ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor.
Med skrivelse den 9 januari 1920 har chefen för telegrafstyrelsen
överlämnat eu promemoria med ytterligare utredning i föreliggande fråga.
Med hänsvn till vad därvid anförts och av skid, som i det följande
komma att närmare utvecklas, torde förslaget om anläggning av den
ifrågasatta kabeln redan nu, utan avvaktan på slutförandet av utredningen
angående elektrifieringen av statsbanelinjen Stockholm—Göteborg,
böra framläggas för riksdagen.
Trafiken å telegrafverkets riksledningar har, särskilt under de
senare åren, varit stadd i en stadig ökning, och i samma mån som denna
ökning fortgår erfordras nya ledningar, därest trafiken skall kunna på ett
tillfredsställande sätt besörjas.
Vid den av telegrafstyrelsen verkställda utredningen angående
framdragande av riksledningar i kablar hava i första hand gjorts omfattande
undersökningar för att bestämma det antal ledningar mellan
olika centralstationer, som skulle erfordras för att allmänhetens berättigade
krav på goda framkomstmöjligheter kunde tillgodoses Genom
bearbetning av befintligt statistiskt material över belastningen av telegrafverkets
ledningar har därvid framgått, att det råder en avsevärd
brist på riksledningar. Utredningen har sålunda, enligt vad telegrafstyrelsen
meddelar, givit vid handen, att om man följer trafikens utveckling
under 10-årsperioden 1905—1914, under vilken period utvidgningen
av interurbannätet i stort sett skedde i jämbredd med trafikbehovet,
samt vidare antager, att ökningen för tiden därefter skulle
skett i motsvarande omfattning, skulle exempelvis under år 1921 å följande
viktigare ledningssträckor erfordras i kolumn 3 av nedanstående
tabell angivna antal ledningar, under det att det i verkligheten endast
finnes det antal, som angives i kolumn 2 av tabellen.
Allmänna
skäl för
kabelanläggningar.
4
Kunyl- Maj:ts proposition Nr 48.
1 |
2 |
3 |
Ledningssträcka |
Befintliga ledningar |
År 1921 |
Stockholm—Göteborg ................................. |
14 |
! 23 |
» —Skövde .................................... |
2 |
0 |
» —Örebro .................................... |
4 |
2 |
» —Västerås ................................. |
b |
11 |
» —Norrköping .............................. |
8 |
15 |
» —Linköping................................. |
4 |
12 |
» —Nässjö .................................... |
9 |
« |
» —Hässleholm .............................. |
2 |
5 |
„ —Malmö .................................... |
6 |
14 |
» —Hälsingborg.............................. |
2 |
6 |
Örebro—Göteborg ....................................... |
2 |
4 |
» —Skövde.......................................... |
2 |
4 |
I ovanstående kol. 2 och. 3 ingå såväl metalliska som konstgjorda ledningar. Med »metallisk»
ledning förstås ledning, bestående av två trådar, och med »konstgjord» ledning eu extra
samtalsförbindelse, som erhålles genom koppling av två metalliska ledningar så, att tre samtal
samtidigt kunna utväxlas å två dubbelledningar.
Telegrafstyrelsen anser, att i verkligheten behovet av ledningar år
1921 snarare är större än mindre mot vad i tabellen angives, då den
ökning i den normala trafikutvecklingen, som föranletts av kristiden,
icke tagits med i beräkningen.
En väsentlig utbyggnad av riksnätet torde därför under den närmaste
framtiden bliva nödvändig. Svårigheterna att vid en sådan utbyggnad
framdraga nya ledningar på hittills vanligt sätt bliva emellertid
för varje år allt större. Riksledningarna äro i allmänhet upplagda
å stolplinjer, som uppsatts längs järnvägar och landsvägar. I södra
delarna av landet äro vanligen parstolplinjer, rymmande 35—50 ledningar,
uppsatta längs de stora stråkvägarna; så är särskilt förhållandet
beträffande ledningssträckorna Stockholm—Malmö och Stockholm—Göteborg.
På flera ställen är redan den först byggda stolplinjen fullt upptagen,
ny stolplinje har måst byggas utanför densamma och på sina
ställen därjämte ytterligare en tredje. Man har därvid i regel måst göra
intrång på enskild mark, och uppgörelsen med de enskilda markägarna
medför som oftast stora svårigheter. Särskilt framträda dessa svårigheter,
då linjerna måste framdragas över åkrar eller genom villasamhällen
med deras trädgårdar. Med framdragandet av dessa stolplinjer
följa, förutom nyssnämnda praktiska svårigheter, jämväl avsevärda kost
-
Kung!. Mnj:ts proposition Nr 48. 5
nader. Lösen av mark för stolpliujerna drager betydliga summor, stolparnas
och ledningarnas underhåll blir allt dyrare ju liera trådar som
äro upplagda, och på senaste tiden hava uppstått störa svårigheter att
till skäligt pris anskaffa stolpar till erforderligt antal. Under sålunda
angivna förhållanden finner telegrafstyrelsen det så gott som omöjligt
att beträffande de stora huvudlinjerna för framtiden framdraga behövliga
ledningar i luften, och har telegrafstyrelsen därför ansett sig böra taga
i övervägande den förut antydda utvägen att framföra riksledningarna
i kablar. Tekniska hinder hava hittills omöjliggjort att ekonomiskt realisera
detta önskemål. På senare tiden har emellertid nämnda problem
blivit löst, och särskilt i Amerika men även i Europa hava kablar av
avsevärda längder utlagts och fungera väl.
Enligt vad i det följande kommer att uppvisas, ställa sig vid eu
mera betydande trafik såväl anläggnings- som underhållskostnader i längden
billigare för kabelledningar än för luftledningar; kabelledningarna
äro sålunda ur ekonomisk synpunkt — liksom även ur driftsäkerhetssynpunkt
— att anse som fördelaktiga. I följd av de betydande engångskostnaderna
vid kabelanläggningar bör det nya systemets genomförande
dock givetvis endast ske successivt och till en början å de mest
betydande huvudlinjerna.
På grund härav synas goda skäl föreligga för införande efter hand
av kabelsystemet å linjer med mera betydande trafik. Fin övergång
till detta system blir emellertid ur andra synpunkter nödvändig, i den
män den planerade elektrifieringen av vissa statsbanelinjer skall genomföras.
Såsom bekant är det nämligen omöjligt att efter elektrifieringen
av en järnvägslinje bibehålla svagströmsledningarna på deras nuvarande
plats inom järnvägens område. Kontaktledningsstolparna för bandriften
måste nämligen sättas på de ställen utefter spåret, där nu telegraf- och
telefonledningarna i allmänhet äro uppsatta. Därjämte kommer induktionen,
vid stolparnas nuvarande ringa avstånd från spåret, att inverka
så störande på telefoneringen, att denna praktiskt taget omöjliggöres.
Visserligen skulle man kunna ifrågasätta, att svagströmsledningarna,
där elektrisk drift införes, bibeliölles som blanka luftledningar och flyttades
ut från järnvägen. Åtminstone vid elektrifiering med enfas växelström
är emellertid en sådan utflyttning icke med säkerhet tillräcklig
för undvikande av störningar i svagströmsledningarna. Vidare är det
förenat med stora svårigheter att i terrängen, där väg saknas, framkomma
med så stora ledningsknippen, varom här är fråga. Frånsett dryga utgifter
för marklösen bliva anläggningskostnaderna mycket fördyrade genom att
all materiel måste transporteras fram genom obanad terräng, varjämte
Planerade
kabelled
ningar.
Förläggning
av kabel
Stockholm—
Göteborg
m. m.
6 Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.
motsvarande kostnadsökning uppkommer, då fråga blir om avhjälpande
av fel å linjen. Enligt vad telegrafstyrelsen meddelar, skulle det
antagligen bliva billigare att i stället för sådan utflyttning bygga nya
linjer efter landsvägarna. Åven detta medför emellertid betydande kostnader.
För framdragande av dessa trådknippen på över 100 trådar fordras
dubbla stolplinjer, av vilka åtminstone den ena måste komma på
enskild mark, med åtföljande expropriationskostnader, kostnader för skogsröjning
in. m. Eu sådan omflyttning av ledningarna skulle även göra
underhållet avsevärt dyrare än nu, då ledningarna äro framdragna utefter
järnväg. Det torde därför vara nödvändigt att i samband med elektrifieringen
övergå till kabelsystem för riksledningar.
Som en sammanfattning av det anförda torde framgå, dels att det,
oavsett förhållandet till frågan om elektrifiering av statens järnvägar,
för telefonrörelsens rationella bedrivande är påkallat att beträffande de
viktigare ledningssträckorna övergå från blanka riksledningar till riksledningar
i kablar, dels ock att, i den mån den planerade elektrifieringen
av vissa statsbanelinjer skall genomföras, en övergång till kabelsystemet
torde vara nödvändig.
Enligt vad telegrafstyrelsen meddelar, skulle de hittills planerade
kablarna sammanbinda Stockholm med Göteborg över Örebro och Falköping
samt Stockholm med Malmö över Jönköping, varjämte dessa två
kablar skulle sammanbindas med en kabel Falköping—Jönköping. 1
dessa kablar skulle emellertid ej endast läggas de ledningar, som förbinda
nämnda ändstationer, utan kablarna skulle även upptaga trafiken
mellan mellanliggande stationer.
Av kablarna skulle i första hand kabeln Stockholm—Göteborg
komma till utförande; och är det för närvarande endast frågan härom,
som föreligger till avgörande. Efter en redogörelse för förläggningen
av och kostnaderna för ifrågavarande kabel återkommer jag strax till
de skäl, som torde nödvändiggöra densammas snara färdigställande.
I fråga om kabeln Stockholm—Göteborg har telegrafstyrelsen meddelat,
att kabeln skulle sträckas över Örebro, så att trafiken dels mellan
Stockholm och Bergslagen, Värmland och Norge, dels mellan Göteborg
och Bergslagen och Norrland skulle bliva tillgodosedd. Mellan Stockholm
och Örebro skulle kabeln framdragas norr om Mälaren över Västerås,
varigenom Västerås’ raskt växande trafikbehov med såväl Stockholm som
Bergslagen och Göteborg bleve avhjälpt. Mellan Örebro och Göteborg
skulle kabeln passera Skövde, som nu är knutpunkten för telefontrafiken
7
Kungl. Maj;ts proposition Nr 48.
i norra Västergötland, samt Falköping, där ledningarna från .lönköping
och södra Sverige till Örebro och Norrland stöta till.
Hittills äro telegraf- och telefonlinjerna å sträckan Stockholm—
(löteborg i huvudsak framdragna inom järnvägens område. Till följd
av den ifrågasatta elektrifieringen av nämnda bansträeka torde, för att
störningar i telefondriften ej må tänkas förekomma, kabeln icke böra
förläggas utmed järnvägslinjen, utan har telegrafstyrelsen avsett, att
densamma skall framdragas utmed landsvägen.
Genom att följa landsvägen vinnes även större säkerhet för att
kabeln icke allt för ofta skall behöva flyttas. Telegrafverkets nuvarande
ledningar efter järnvägarna måste oupphörligen undanflyttas till följd
av bangårdsändringar, ombyggnad av spårsystem m. m. Så länge riksledningarna
äro framdragna såsom blanka luftledningar, hava sådana flyttningar
låtit sig göra, utan att ledningarna därigenom tekniskt sett i
större mån försämrats. Förhållandet ställer sig emellertid annorlunda
vid flyttning av de kablar, som nu äro ifrågasatta att utläggas. Dessa kablar
skola förses med pupinspolar, d. v. s. självinduktionsspolar, som hindra att
telefonströmmarna alltför hastigt försvagas. Spolarna måste vara placerade
på bestämda avstånd från varandra — 2.6 7 kilometer — och om dessa
avstånd ändras — vilket lätt händer, då kabeln måste flvttas — försämras
ljudöverföringen. Man bör därjämte i största möjliga mån undvika
omskarvningar av kablar av nu ifrågavarande typ, enär fara för kabelns
försämring därvid alltid föreligger. För varje den minsta flyttning av
kabeln, t. ex. vid baugårdsändring eller dylikt, blir emellertid sådan omskarvning
nödvändig, och en försämring av kabeln kan därvid svårligen
undvikas. Åven dessa skäl tala således starkt för att kabeln icke lägges
efter järnvägslinjen utan framdrages utmed landsvägen.
Telegrafstyrelsen har tänkt, att kabeln skulle förläggas i ena kanten
av vägbanan till ett djup av i medeltal 600 millimeter. Fråga att upphänga
kabeln å stolpar har även varit före, men har det med hänsyn
till driftsäkerheten ansetts lämpligare att förlägga den i jorden. Erfarenheten
har nämligen visat, att kablar, som hänga i luften, äro betydligt
oftare utsatta för felaktigheter än kablar liggande i jorden. Som de
nu ifrågavarande kablarna skulle rymma landets viktigaste rijj.stelefonledningar,
har det därför synts styrelsen fördelaktigast att använda jordkabel,
ehuru en sådan, såsom verkställd utredning visat, blir omkring
500,000 kronor dyrare i anläggning än en luftkabel. Härtill kommer
också, att med en luftkabel följer kostnad för underhåll av stolplinje
och blivande ombyggnad av densamma, då man däremot med en jordkabel
är befriad från detta underhåll. Har kabeln väl nedlagts och vägen
8
Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.
återställts, finnas praktiskt taget icke några ytterligare underhållskostnader.
Fördelarna ur säkerhetssynpunkt äro i varje fall så stora hos
en jordkabel, jämförd med luftkabel, att kostnadssynpunkten icke synes
höra tillmätas avgörande betydelse.
Som skydd skulle kabeln täckas med rännor, antingen av betong
eller av järn, beroende på, vilket som blir billigast vid den tidpunkt,
då skyddsrännorna måste beställas. Att, såsom på sina ställen gjorts i
Tyskland, förlägga kabeln i särskilda kabelrör med plats för ytterligare
kablar, har icke ansetts tillrådligt. Dels äro nämligen landsvägarna i
Sverige så illa dränerade, att eu sådan nedläggning av kabelrör med
säkerhet skulle vålla de största svårigheter, dels skulle kostnaderna härför
bliva alltför höga. Det blir ekonomiskt vida fördelaktigare att redan
från början tillmäta kabeln så stor, att den räcker en 10-årsperiod framåt,
och därefter på nytt gräva upp landsvägen för att nedlägga en ny kabel.
Efter vad telegrafstyrelsen avsett, skulle kabeln mellan Stockholm
och Göteborg bestå av kopparledare, med hänsyn till talöverföringen
motsvarande närmast ledningar av dels 3 millimeters koppartråd, dels
3 millimeters järntråd. Kabelledarna skulle förses, utom med ovannämnda
pupinspolar, med telefonöverdrag, vilka direkt förstärka telefonströmmarna.
Sådana överdrag skulle uppsättas i Enköping, Västerås,
Örebro, Töreboda, Falköping och Alingsås. Antalet trådar i kabeln
skulle göras så stort, att det för år 1931 beräknade trafikbehovet skulle
kunna tillgodoses. Kostnaden för anbringande av pupinspolar är betydlig,
varför styrelsen ansett det ekonomiskt fördelaktigt att till en början
endast anbringa spolar å det antal ledningar, som motsvarar ledningsbehovet
år 1926. Att nu uppsätta spolar till mindre antal är dock icke
tillrådligt. För inkoppling av spolarna måste kabeln nämligen uppgrävas
på omkring 200 olika platser samt öppnas, alltså ett besvärligt arbete,
som icke bör göras för ofta.
Antalet ledningar i kabeln på de olika kabelsträckorna framgår av
nedanstående tabell, i vilken även angives det antal ledningar, som omedelbart
skulle förses med pupinspolar.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.
9
Antal dubbellodningar |
||
K a b o 1 s t r it c k a |
Total |
Att nu |
| Stockholm—EnkOping................................. |
158 |
100 |
1 Enköping—Västerås.................................... |
no |
70 |
Västerås—Örebro ....................................... |
100 |
64 |
Örebro—Töreboda....................................... |
118 |
68 |
Töreboda—Skövde .................................... |
122 |
72 |
Skövde—Falköping .................................... |
124 |
74 |
Falköping—Alingsås ................................. |
96 |
68 |
Alingsås—Göteborg.................................... |
112 |
80 |
Telefonöverdrag liar styrelsen till en början tänkt uppsätta endast
å det antal ledningar, som omedelbart erfordras för att fylla trafikbehovet.
Sedermera skulle flera överdrag anbringas, allt eftersom nya ledningar
i kabeln måste tagas till trafik. Överdragen äro nämligen uppsatta å
överdragsstationerna, och den därstädes befintliga personalen kan utan
några extra kostnader med lätthet inkoppla ytterligare överdrag.
Överslagsberäkningar, som gjorts i telegrafstyrelsen och som
grunda sig på ett under hand lämnat anbud från Western Electric
Company Limited i New York, visa, att kostnaderna för en kabel mellan
Stockholm och Göteborg — inberäknat kostnaderna för kabelns nedläggning
samt pupinisering och överdrag av ledningarna i nyss nämnda
omfattning ävensom de för överdragsstationerna erforderliga byggnaderna
— skulle uppgå till omkring 20,000,000 kronor, sålunda specificerade:
Kabel ................................
Nedläggning....................
Skarvningskostnad ........
Pupinisering....................
Provningsanordningar .
överdrag.........................
Överdragsstationer ......
Frakter m. m..................
Tull ...................................
Diverse utgifter..............
Bihang till riksdagens protokoll 1920.
................... kronor 10,035,000
................... » 2,625,000
................. » 350,000
................... » 2,920,000
................... » 225,000
............... » 1,050,000
.................... » 900,000
.................. >. 925,000
.................... d 405,000
................... » 565,000
Kronor 20,000,000
1 samt. 41 höft. (Nr 48.)
Kostnads
beräkningar.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.
Härvid bär räknats med ett kopparpris av 20 cents och ett blypris
av 6.5 cents per pound samt en kurs å dollar av 4.6 6 kronor.
Från dessa kostnader för kabeln bör emellertid dragas värdet av
den materiel, som i samband med kabelanläggningen kan nedtagas och
blir disponibel på annat håll, vilket värde, med avdrag av raseringskostnaderna,
uppgår till omkring 6,000,000 kronor. Av återstående
14,000,000 kronor skulle enligt telegrafstyrelsens förslag 10,000,000
kronor påföras utgifter för kapitalökning.
Denna kostnadsberäkning gäller en från förenämnda bolag i New
York levererad kabel av en typ, vars trafikduglighet i Amerika undersökts
och väl vitsordats av en vid telegrafverket anställd ingenjör. Åven
från Tyskland hava anbud infordrats, men efter vad man har anledningförmoda,
bliva de kablar, som kunna levereras därifrån, av annan typ
med jämförelsevis grövre ledare och komma antagligen att betinga en
kostnad, som avsevärt överstiger den nyss angivna. Anbuden därifrån
hade utlovats till omkring den 1 december 1919, men hava trots påminnelser
ännu ej inkommit till telegrafstyrelsen.
Att för närvarande exakt fixera kostnadgsumman låter sig emellertid
icke göra. Denna är nämligen i hög grad beroende av priset på koppar
och bly vid leveranskontraktets avslutande samt på valutakurserna
vid likviden. Telegrafstyrelsen anser dock skäl ej föreligga till antagande,
att kostnaderna skola överstiga de ovan angivna.
Genom kabelanläggningen Stockholm—Göteborg skulle sammanlagt
erhållas dels omkring 50,000 kilometer dubbelledning, som med
hänsyn till talöverföringen närmast motsvarar 3 millimeters koppartråd,
och dels omkring 10,000 kilometer dubbelledning, som motsvarar 3 millimeters
järntråd. Kostnaden för kilometer kabelledning av förstnämnda
typ, inklusive pupinspolar och överdrag, blir omkring 350 kronor, under
det kostnaden för kilometer luftledning av 3 millimeters koppartråd,
inklusive stolpkostnad, för närvarande icke kan sättas lägre än till 600
kronor. Motsvarande kostnad för kilometer kabelledning, jämförlig med
3 millimeters järntråd, blir 205 kronor och utgör för kilometer luftledning
av sådan järntråd 300 kronor.
I verkligheten blir skillnaden i anläggningskostnad ännu mycket
större, enär man å varje fyrtal trådar i kabeln kan utväxla tre samtal,
vilket icke alltid kan ske å ett fyrtal blanka trådar. Utöver nämnda
tre samtal kan man därjämte å dessa fyra trådar i kabeln erhålla en förbindelse
för Morsetelegrafering. Förutom denna synnerligen stora fördel ur
anläggningskostnadssynpunkt för kabelledningarna får man därjämte taga
i betraktande dels den större driftsäkerheten, som är förenad med dessa
11
Kungl. Majds proposition Nr 48.
ledningar och som medför, att de kunna bättre utnyttjas och således
lämna större avkastning, dels ock de minskade underhållskostnaderna
för sådana ledningar. Visserligen medför ifrågavarande kabelanläggning
eu jämförelsevis stor engångsutgift, enär kabeln måste innehålla större
antal ledningar än vad som omedelbart erfordras, men man får därvid
taga hänsyn till att nya ledningar mellan de stationer, som beröras av
kabeln, icke komma att bliva erforderliga under åtminstone eu 10-årsperiod
framåt.
Såväl med hänsyn till behovet av att erhålla ökade trafikmöjligheter
och minskade underhållskostnader för telefonledningarna som pa
grund av den ifrågasatta elektrifieringen av bansträckan Stockholm—
Göteborg är det angeläget, att frågan om anläggning av kabeln mellan
dessa orter omedelbart företages till avgörande.
I innevarande års statsverksproposition har uttalats förhoppning om
att frågan om elektrifiering av nämnda statsbanelinje skall kunna underställas
årets riksdag. Enligt vad jag från järnvägsstyrelsen inhämtat,
krävas emellertid för ändamålet vissa ytterligare utredningar, särskilt
i finansiellt avseende, varför det lärer vara tvivelaktigt, om dessa
utredningar kunna föreligga färdiga i sådan tid, att frågan nu kan framläggas
för riksdagen. Arbetena med kabelns anläggning synas emellertid
böra bedrivas på ett sådant sätt, att, om elektrifieringen av nämnda
linje beslutes, arbetena därmed kunna i fall av behov igångsättas under
år 1921 och ej komma att fördröjas genom att svagströmsledningarna
utmed linjen ej hunnit undanflyttas. Givetvis komine emellertid ej genom
kabelanläggningen frågan om elektrifieringen att föregripas kabeln
är nämligen, enligt vad av det förut anförda framgår, i allt fall påkallad
för telefonrörelsens rationella bedrivande.
Enligt vad jag från järnvägsstyrelsen inhämtat, vore avsett att
vid elektrifieringen av bansträckan Stockholm—Göteborg påbörja arbetena
å linjen Göteborg—Falköping, vilken sålunda först skulle färdigställas.
Arbetet med uppsättning av kontaktledningsstolpar torde möjligen
i viss omfattning kunna påbörjas, innan svagströmsledningarna
blivit undanflyttade, men måste dylik förflyttning i allt fall hava skett,
när kontaktledningarna skola börja uppsättas. Detta medför, att svagströmsledningarna
å sträckan Göteborg—Falköping måste vara bortflyttade
senast i slutet av år 1921, om elektrifieringsarbetena skola kunna
påbörjas under detta år. Före svagströmsledningarnas bortflyttning
måste genom kabelns färdigställande hava sörjts för att telefonförbindelserna
kunna upprätthållas. Tillverkningen av en kabel mellan Stock
-
Nödvändigheten
av
kabelns snara
färdigställande.
12
Kungl. Maj;ts proposition Nr 48.
bolin och Göteborg tager emellertid en avsevärd tid i anspråk, och detsamma
är förhållandet med kabelns nedläggning och pupinisering samt
byggande och montering av överdragsstationerna. Aven om kontrakt
om leverans av kabeln omedelbart skulle kunna avslutas, finnes det
inga möjligheter, att arbetet i sin helhet skall kunna vara helt fullbordat
och befintliga ledningar efter järnvägen vara raserade tidigare än
1 V* å 2 år efter kontraktets undertecknande. Leveransen av kabeln kan
nämligen börja tidigast 3 månader efter kontraktets undertecknande, och
man kan icke påräkna, att kabeln i sin helhet skall vara tillverkad förrän
tidigast 9 månader därefter. Kabelns hitforsling, nedgrävning och montering
samt inkoppling av överdragsstationer och provning taga dessutom
sin tid, varför man torde kunna säga, att den angivna tiden för
arbetenas fullbordande är den kortast möjliga.
Beträffande sträckan öster om Falköping skulle visserligen själva
elektrifieringsarbetena medgiva, att kabelns färdigställande framflyttades
något år. Emellertid anser telegrafstyrelsen det av flera orsaker vara
av vikt, att arbetet med kabelns nedläggande bedrives på sådant sätt,
att kabeln i sin helhet kan utläggas så fort som möjligt. Man kan
sålunda icke påräkna någon förbättring av framkomstmöjligheterna å
de viktigaste sträckorna, förrän kabeln i sin helhet blir färdig. Mellan
t. ex. Stockholm och Göteborg‘finnas nu 14 förbindelser, men skulle
enligt telegrafstyrelsens utredning erfordras 23. Om kabeln till en
början göres färdig endast å en del av nämnda sträcka, skulle man
behöva bygga nya luftledningar å den återstående sträckan för att
erhålla den nödiga förbättringen i framkomstmöjligheterna, vilka luftledningar
dock måste raseras, så snart hela kabelanläggningen blir
färdig. Detta är givetvis icke ekonomiskt, varför man (inge nöja sig
med att använda de ledningar i kabeln, som svarade mot de redan befintliga
luftledningarna, d. v. s. framkomstmöjligheterna för allmänheten
bleve i detta fäll icke bättre, och telegrafverket hade ringa eller ingen
nytta av och avkastning på den redan färdigställda delen av kabeln.
Kabeln blir även billigare, om tillverkningen kan fortgå i ett sammanhang
utan avbrott. Som leverantören skall garantera, att kabeln på
alla sätt fungerar tillfredsställande, åligger det honom att genom sin
personal verkställa all skarvning och inkoppling av kabeln samt montering
av överdragsstationerna. Det vore givetvis icke ur ekonomisk
synpunkt fördelaktigt, om den personal, som härför måste hitsändas,
finge fara hit upprepade gånger därför att kabelanläggningen icke får
utföras på en gång.
Utföres kabeln icke i följd, måste man även uppföra provisoriska
13
Kungl. Mnj:ts proposition Nr 48.
överdragsstationer för att den del av kabeln, som är färdig, skall kunna
komma till användning. Dessa anordningar draga, liksom provisorier
i allmänhet, såväl i anläggning som drift stora kostnader till ingen
framtida nytta, varjämte driftsäkerheten minskas.
Det synes på grund härav angeläget, att kabelanläggningen
Stockholm—Göteborg utföres i ett sammanhang samt att anslag för
densamma beviljas snarast möjligt. Telegrafstyrelsen har meddelat, att
frågan om riksledningars förläggande i kablar är aktuell i så gott som
alla länder och att de firmor, som tillverka dylika kablar, för närvarande
äro sysselsatta med utredningar på många håll. Enligt i dagarna från
ifrågavarande amerikanska bolags representant erhållet meddelande finnes
dock, under förutsättning att beställningen sker inom mycket kort tid,
ännu möjlighet att reservera sådan plats i tillverkningen vid kabelverket
för ifrågavarande kabel mellan Stockholm och Göteborg, att leveransen
kan börja i januari år 1921. Uppskjutes beställningen av kabeln, är det
dock fara värt, att så icke längre kan ske, utan att andra leveranser
komma emellan, och som det i dessa fall gäller stora leveranser, kan
det bliva för en avsevärd tidsperiod, frågan härigenom undanskjutes.
Följderna av en sådan eventualitet kunna bliva, ej endast att kabelanläggningen
fördröjes ett eller annat år, utan att jämväl elektrifieringen
av bansträckan Stockholm—Göteborg måste uppskjutas motsvarande
tidsperiod. Genom ett uppskjutande av anläggningen torde det även
bliva erforderligt att med därav föranledd ombyggnad av själva stolplinjen
upplägga flera nya luftledningar å den sträcka, vars trafik kabeln
är avsedd att ombesörja, och detta skulle medföra dryga kostnader utan
framtida nytta.
Telegrafstyrelsen har på i huvudsak nu anförda skäl hemställt, att
det för kabelanläggningen erforderliga anslagsbeloppet, 10,000,000 kronor,
måtte anvisas å tilläggsstat för år 1920. Enligt vad jag inhämtat, skall
likvid för kabeln erläggas i den mån den levereras härstädes. Vid sådant
förhållande torde hinder ej möta, att anslag för äudamålet beviljas
först å 1921 års stat, under vars första månad kabelleveransen skulle
börja. Eu förutsättning härför är emellertid den tidigare angivna, att
beställning av kabeln må kunna ske snarast möjligt.
På grund av vad nu anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att för anläggande av en kabel för riksledningar mellan Stockholm
och Göteborg för år 1921 anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000
kronor, att utgå av lånemedel.
Bihang till riksdagens protokoll 1920. 1 samt. 41 käft. (Nr 48).
3
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 48.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Maj:t Konungen lämna
bifall samt förordnade, att proposition i ämnet skulle
avlåtas till riksdagen av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Torsten Wolff.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1990.